Johanna Sjödin

Medicinen flibanserin som var tänkt att behandla depressioner ökade kvinnors sexlust. Om depressionerna hade varit en effekt av obefintlig eller låg sexlust hade läkemedlet möjligen varit att rekommendera.

 

Upptäckten som givetvis föder tanken om viagra för kvinnor får kritik: “Det finns dock en generell kritik mot att ta fram piller för att öka kvinnors sexlust, och läkare påpekar att minskat intresse för sex kan vara helt normalt i perioder”

 

Jag reagerar på formuleringen ”helt normalt i perioder”. Normalt som i vanligt förekommande? En vän läser att den som har minskat intresse för sex i perioder inte ska skämmas. Det ligger någonting i det, men det kan för all del konstateras utan att det går att tolka som en uppmuntran till kvinnor att inte behandla någonting med motiveringen att det är helt normalt rimligen? Nästan alla unga kvinnor lider av järnbrist och i och med att det är normalt behöver ingen skämmas, men det i sig är inget argument för järnbrist.

 

Merparten av kvinnor jag pratat med har varit mindre kåta eller inte kåta alls i perioder. Det är vanligt förekommande, men jag kan inte se att det är någonting negativt att vilja förändra sin situation om den enbart upplevs som destruktiv. Den person som verkligen går in för att göra det ska inte skämmas för den sakens skull.

 

Frågan är om det är piller kvinnor behöver. Av de kvinnor jag pratat med framgår det att deras perioder som mindre intresserade av sex uteslutande är ett resultat av att de blivit illa behandlade av några män i sexuella sammanhang under en kort period. Risken tycks vara störst om dessa erfarenheter inträffar efter varandra utan något uppehåll för den schyssta killen

 

Det finns dock en generell kritik mot att stärka kvinnor och att uppmana dem att inte gå med på att bli behandlade hur som helst av män då flera läkare påpekat att minskat intresse för sex på grund av ruttna män är någonting sexuellt utåtriktade kvinnor råkar ut. Det är bara en fråga om när.

 

Engångsligg är nog överrepresenterade bland dåliga män vilket är helt logiskt. Om jag knullar med en man en gång och aldrig mer finns det nästan alltid goda skäl. Jag tänker inte på engångsligg som jag redan innan misstänker kommer vara just det, män som jag träffat på festival eller liknande. Tänk på det nästa gång du klagar på kvinnor som aldrig vill knulla.

 

Läs även andra bloggares åsikter om sexlust, sexintresse, sex, kvinnor, viagra, normalt, normer, depression, män som vill knulla borde behandla kvinnor väl

Männen som tycker att det är en självklarhet att män har rätt att ejakulera i den de har sex med gillar kommunikation allra mest. Det är åtminstone den bild de har av sig själva. Det framgår av kommentarerna till dessa två inlägg:  Omoraliskt att ejakulera i någon utan medgivande och Moraliskt att ejakulera i någon utan samtycke? De är fina män som pratar om saker. De upprepar att de tillskillnad från mig gillar kommunikation, men det är väl inte kommunikation att ta saker för givet? Att hänvisa till normer är det närmaste anti-kommunikation.

Ni gillar rättare sagt när den ni har sex med kommunicerar med er? Tänk om ni inte får utsätta en annan person för en risk, vad synd om er. Ni efterlyser med andra ord nej-kommunikation? Men hela våldtäktsdebatten existerar eftersom att det finns män som inte tycker att de behöver respektera nej. Det finns alltid "förmildrande omständigheter" och faktorer som bidrar till att personen [kvinnan] förbrukat sin rätt att säga nej. Har du satt fan i båten ror du honom i land?!

Att säga att jag kämpar för unga kvinnors rätt att lagligt kunna tillgängliggöra bilder som föreställer dem själva med ett manligt könsorgan i munnen är att förenkla. De känslostyrda som också gärna förenklar ställer min rätt att publicera en sådan bild emot intresset att skydda barn från vuxna som vill konsumera övergrepp på barn.

 

Vilka barn skyddas av att tonåringars rätt att dokumentera sitt sexliv, tillgängliggöra och inneha sådana bilder kraftigt begränsas eller olaggliggörs? Jag skulle vilja fråga justitieministern hur man skyddar tonåringar mot ett önskat beteende som inte har några negativa följder utan att moralisera.

 

Den nu gällande sexualbrottslagstiftningen, de lagförslag som presenteras av våra folkvalda politiker på det områdetet och de samtal som förs om ungdomars sexualitet följer ett och samma mönster.

 

Först ut är ålder. Vi ska inte döma boken efter omslaget sägs det, men ålder (till skillnad från hudfärg) skvallrar inte bara en hel del om innehållet, det säger tillräckligt mycket för att vi ska kunna bedöma hur personen i fråga är - Eller?

 

Ålder är en av diskrimineringsgrunderna sedan årsskiftet. När vi pratar om diskriminering pratar vi i regel om de attityder vi möter på jobbet och i skolan. Det är enkelt att peka på antalet anmälningar diskrimineringombudsmannen får in varje år och på vilka grunder. Desto svårare, men inte mindre viktigt, är det att försöka påverka de attityder vi möter i vår vardag. Attityder som inte alltid går att redovisa med siffror, men som ändå är en verklighet för många.

 

Jag är mycket osäker på om lagstiftning är ett bra attitydförändringsverktyg, men om lagstiftningen i sig är åldersdiskriminerande tenderar den nog att vara mer normskapande (på ett negativt sätt) än utmanande (på ett positivt sätt). Det är lite väl uppenbart att den rådande sexualbrottslagstiftningen fixerar sig vi ålder. Det gör förvisso all lagstiftning och samhället i stort kan man invända, men sexualbrottslagstiftningen gör det ännu mer och av andra orsaker. Det som är bra för dig är dåligt för någon annan skulle den kunna sammanfattas med och det är personens ålder som är avgörande för om hon (det är alltid en hon) blivit utsatt för någonting otillbörligt eller ej.

 

Det är enkelt att hänvisa till siffror och det är enkelt att definiera grupper (och utforma lagförslag som dessa grupper ska omfattas av) med hjälp av numret som pryder våra identitetshandlingar. Åldersgränserna ska inte betraktas som givna av naturen eller något sådant och de är heller inte tänkta att på individnivå reda ut några större frågetecken. Personerna vi möter i den vardag som förser oss med våra upplevelser väljer trots det att betrakta åldersgränserna som givna. Om en individ gör någonting finns juridikens åldersgränser närmare till hands än den välbehövliga diskussionen om det faktiska som ägt rum.

 

Sexualbrottslagstiftningen sedan 2005 syftar är att ge personer ej fyllda femton år ett absolut skydd mot alla former av sexuella handlingar. Önskade såväl som oönskade. Om en förälder anmäler sin fjortonåriga dotters artonåriga pojkvän för våldtäkt är det inom ramen för vad juridiken föreslår. Grundproblematiken (som är en direkt konsekvens av åldersfixeringen) är att den juridiska definitionen bortser från sexets kararktär. Det är det jag menar när jag säger att sex blivit en åldersfråga.

 

En åldersfråga som skiljer sig från det "allmänna rättsmedvetandet". På en rak fråga skulle merparten svara att våldtäkt är ofrivilligt sex och om vi bortser från hur män och kvinnor (främst män) ser på ansvaret när en våldtäkt väl ägt rum kan vi konstatera att den allmänna defintionen skiljer sig från den juridiska. Det finns naturligtvis personer som anser att allt sex unga har är att betrakta som våldtäkt, men den positionen är omöjlig för en person som kan skilja på frivillighet och tvång och också erkänna att det sistnämnda existerar.

 

Formuleringar om fjortonåringas behov av ett absolut skydd mot alla former av sexuella handlingar visar att våra folkvalda politiker bortser från den frivillighet de inte ens bemödat sig ta reda på att existerar. Frågan är om inte gruppen unga behöver ett absolut skydd mot den sortens politiker?

 

Intressant?

Om barnpornografidebatten intresserar dig råder jag dig att titta på TV8 i kväll. 21:00. Jag ska debattera regeringens förslag till skärpning av barnpornografilagstiftningen med någon med anledning av min debattartikel i Expressen.

 

Några har bloggat om att justititeminister Beatrice Ask har besvarat min artikel, men jag undrar vilka invändningar och frågeställningar hon har besvarat? Att spädbarn mycket sällan ger samtycke till att medverka i pornografi tyckte jag mig ha på känn sedan tidigare.

 

Jag är övertygad om att jag har fler bilder på när jag suger kuk än vad Ask har från hela sin barndom, kanske är det därför hon inte värderar mina bilder? Det och mycket annat skulle jag vilja fråga Ask, men hon bangade TV-debatten.

 

Uppdatering:

Jag ska debattera mot Göran Montan (M). En sökning på honom ger inte så många träffar, men han motionerade senast i september om att internetoperatörerna måste ta ansvar för vad som distruberas på nätet, och då främst barnpornografi.

Många undrar nog varför jag inte kommenterat den föreslagna skärpningen av barnpornografilagstiftningen som kan komma att få helt absurda konsekvenser för de unga personer som vill dokumentera sina kroppar, publicera resultatet och göra det tillgängligt för andra.

 

Jag läste förslaget och slogs av vilken illa skriver måndagsproduktion det rör sig om för att i nästa sekund tänka att jag faktiskt har någonting att tillföra debatten. Tillskillnad från kåta medelålders män som tycker att våldtäkt är en bagatell har jag någonting riktigt att säga.

 

Att jag tillhör verklighetens unga och har lite erfarenheter i bagaget försämrar inte mina utsikter som torde vara ganska goda. Mitt blogghuvud föreställer nämligen mig som sextonåring och har ställt till med en del problem. Bloggen blev tillfälligt nedstängd då en upprörd läsare ansåg att min blogg borde betraktas som barnpornografisk då jag inte var myndig när bilden togs. Detta var ett sätt för företaget som tillhandahåller bloggtjänsten att göra mig (eller rättare sagt mina föräldrar) ansvarig för de texter och bilder jag publicerar.

 

Bloggen har också varit och är spärrad från olika företag och institutioner runt om i landet. En del är snabba att såga dessa, men man måste förstå dem också. Om de misstänker att de begår ett lagbrott om de inte stoppar tillgången till min blogg är det inte helt orimligt om de väljer att göra det.

 

Mest upprörd blir jag när det inte ens varit ett aktivt val att neka åtkomsten till min blogg. Det finns ordfilter som per automatik spärrar sidor som innehåller "fula ord". Det är totalt irrelevant vad syftet med att spärra ”fula ord” är när konsekvensen är att internetanvändare inte kommer åt politiska bloggar. Är syftet ens önskvärt är väl än ännu bättre frågeställning.  Är det priset vi är beredda att betala för att svenska folket inte ska kunna läsa om analsex?

 

Läs min debattartikel här!

 

Läs även andra bloggares åsikter om barnporr, barnpornografilagstiftning, sexualfientlighet, sex, Beatrice Ask, regeringen, censur

Medverande i radio för första gången igår. Vi pratade inte om feminism och sexualpolitik utan Västernorrlands kommuners (Timrå, Sundsvall, Härnösand, Kramfors, Ånge, Sollefteå och Örnsköldsvik) hemsidor ur vad som skulle vara ett "ungt perspektiv".

Jag har alltid vetat att Sundsvalls kommuns hemsida är ganska tråkig, men att alla Västernorrlands hemsidor är nästintill identiska och lika tråkiga hade jag ingen aning om, det var ganska nyttigt att inse att kommunerna inte ens försöker profilera sig själva eller nå ut till en ung publik. Hemsidornas funktion kanske inte är att vara kommunens ansikte utåt?

Lyssna gör du här!

Jag har en ganska skön radioröst.

Läs även andra bloggares åsikter om radio, SR, västernorrland, sundsvall, timrå, härnösand, kramfors, sollefteå, ånge, örnsköldsvik, unga, representation, ungas inflytande

Har nästan en månad på mig att nominera bloggar till Stora bloggpriset. Kategorierna är Nöje & Kultur, Mode, Sport, Vardagsliv & fritid, Politik & samhälle, Prylar & teknik, Design & inredning.

 

Uteslutna: personer som pratar om statsfeminismen, ser dolda agendor överallt (konspirationsteoretiker), bagatelliserar våldtäkt (lägger ansvaret på kvinnan och alltid ser förmildrande omständigheter som gynnar våldtäktsmannen), anti-feminister, personer som anser att unga enbart äger rätten att säga nej till sex, folk som inte anser att kvinnor ska ha samma rätt som män att gå barbröstade i det offentliga (+ en massa andra saker).

 

Jag tänker nominera feminister, liberaler, personser som brinner för ungas rättigheter och sexradikaler. Det är lättare sagt än gjort. För två år sedan hade det varit mycket lättare att nominera, många av mina favoritbloggare har slutat blogga.

 

Som vanligt saknar jag en sexkategori.

Fittsprut är det naturliga: 

"Det naturligaste" är "att ejakulera i vaginan. Det är ju det egentliga syftet om man säger så. Då tycker jag att det egentligen är viktigare att fråga om man får ejakulera på någon istället".

Med det sagt behöver du aldrig mer ha analsex eller oralsex. Det enda sex som naturen påbuder är klassisk missionärsställning. Menstruerande kvinnor ska absolut inte ha sex. För er som missade sexualundervisningen eller aldrig blev sexliberalt domderade av RFSU: det blir inga barn under mensen. Det är därför män inte vill ha sex med menstruerande kvinnor. Män är också parningsdjur som bara går runt och längtar efter att få befrukta kvinnor. Med den naturliga inställningen kan män inte slösa bort den naturliga barnbildarvätskan på någon som inte kan bli gravid.

Mensblodet är symbolen för ickegravidet och därmed osexigt. Att både män och kvinnor tycker att den menstruerande kvinnan är osexig är någonting naturen ordnat för att minimera risken att sex äger rum under mensen. Naturen vet att människan ibland försöker fly verkligheten (abort) men har åtminstone gjort allt den kan för att så inte ska ske.

Det finns nog bara en sak som är ännu mer osexig än menstruerade kvinnor och det är äldre kvinnor som mist sin mens. De menstruerade kan vi alltid ursäkta med att de åtminstone har perioder då de går att ha i möblerade rum, klimakteriekvinnorna har stängt butiken. Samma sak gäller de få personer som föds utan livmoder. Inga barn, inget sex.

Av onani är lika med självhat har ni säkert redan listat ut. Den onanerande mannen hatar sig själv så mycket att han insett att det vore stor synd och skam om hans gener spreds vidare. Att människan är en i allra högsta grad naturlig varelse som har till uppgift att se till att den mänskliga rasen lever vidare har vi redan konstaterat, men även naturen misslyckas ibland. Regeln "ingen regel utan undantag" förklarar homosexualitet som inte bör ses som någonting annat än ett misslyckande. Det blir inga barn där heller. Barnen måste vara en produkt av någonting naturligt så inget snack om spermie- och äggdonatorer.

Polygami är det naturliga. Vårt sexbehov (jag menar barnskaffarbehov) avtar inte när vi fått ett barn. P-piller är onaturligt eftersom att fittsprutet inte existerar utan anledning. Sperman ska användas till någonting riktigt. Kondom, ja ni förstår.

Kvinnors orgasmer? Då sex har som syfte att generera liv får vi anta att kvinnors orgasmer är helt värdelösa (det är därför vi forskat så lite om kvinnors orgasmer) om nu ingen forskare kan påvisa att kvinnor har lättare att bli befruktade efter en hejdundrade orgasm. En sak är dock säker, kvinnor kan bli gravida med eller utan orgasm, därav den naturliga rangordningen som säger att mannens orgasm är snäppet bättre och uppträder i slutet av parningsakten (man spar som bekant det bästa till sist).

 

"Ejakulation är en naturlig del av sex och det får man vara beredd på om man har sex"

Några frågor på det?

Läs även andra bloggares åsikter om knulla, sex, fittsprut, naturligt sex, orgasm, biologism, män som lutar sig emot naturen för att de vill spruta i fittan

Jag sörjer verkligen att jag inte kan läsa Metro längre på bussen påväg till skolan. Metro beslutade att sluta förse Sundsvall med deras gratistidningar.

En rubrik som denna hade gjort min dag. Metro har profilen och du förväntar dig ett tvåsidigt uppslag, men du misstar dig. Metro har några meningar text.

Kvinnan som super mest i Stockholm bor i ett bra bostadsområde, har vänner som dricker alkohol och hennes föräldrar saknar koll. En vanlig ung kvinna med andra ord.

Det är just vanligheten som gör rubriken absurd. Normativismen påbuder att de normala, verklighetens folk, ska definieras genom de avvikande. Enklare sammanfattat ska vi enbart prata om de avvikande. Hon är normal, hon har inte bröst i sin bloggbanner. Jag är onormal, jag har bröst i min bloggbanner och det är min banner ni pratar om. Genom dess existens, att vi pratar om den och refererar till mig som "hon med brösten" (eller ännu bättre "hon med bloggen" - otroligt smickrande att ha bloggarnas blogg i bestämd form) vet vi att normala kvinnor inte fläker ut sig på nätet.

De ungdomar som dricker har fråntagits de privilegier som de i egenskap av normpersoner borde kunna förvänta sig. Problemet är att vi skiljer på normperson och normal person när normen eller det normala inte överensstämmer med de vuxnas idealbild av den typiska unga kvinnan.

Den unga kvinnan som dricker är utsatt. Hon är bara ett offer för grupptrycket. Hon hyllas inte för att hon är normal. Det är inte alltid fint att vara normal, inte om man dricker alkohol i allt för unga år och knullar runt. Du är bara normal om du lever som vuxna vill att du ska leva och grupptryck kommer endast på tal om en ung person gör någonting vuxenvärlden anser var destruktivt. Den långhåriga kvinnan är inte ett offer för grupptrycket eftersom att de flesta föräldrar någonstans vill att deras dotter ska vara en "riktig kvinna" och leva upp till alla föreställningar om hur en sådan ser ut.

Jag skulle vilja göra en liknande artikel om de riktiga unga avvikarna. Nykteristerna. Här bor nykteristerna eller så vet du att din dotter inte dricker. Det hade varit i enlighet med normativismens regler om vilka vi ska prata om.

Läs även andra bloggares åsikter om verklighetens folk, verklighetens unga, vuxenvärlden, alkohol, normativitet, normer, grupptryck, sex

Nu ska det gå att kommentera utan att jag måste förhandsgranska alla kommentarer innan de publiceras.

Hej,

Om någon kommenterar min blogg måste jag godkänna kommentarerna innan de syns. Jag har inte valt att jag vill göra det. Ungefär en kommentar av trettio släpps igenom utan förhandsgranskning. Konstigt!

johannasjodin.blogg.se

Hälsningar
Johanna Sjödin

Hej.

Det är pga du har kommentarmoderering på. Du blockerar alla kommentarer från 83.183.134.11, 83.254.214.117 IP-adresser och alla kommentarer som har "hora", "HORA", "H O R A" i sig.

Mvh ****, blogg.se

Hej igen,

hur hänger det ihop? Alla kommentarer jag får innehåller inte orden Hora och de är inte postade från de IP-nummer du nämner. Förr gick det att spärra enstaka ord och IP-nummer, men om man gör det nu måste alla kommentarer förhandsgranskas?

Hälsningar
Johanna Sjödin

Olle Waller var och pratade på skolan för några månader sedan. Han berättade bland annat att en person som inte fyllt femton år inte får ha sex. ”Lagen säger att barn inte är mogna att ingå sexuella relationer före 15 års ålder” skriver Roland Poirier Martinsson vilket för det första inte är sant och för det andra kan tolkas som att lagen reglerar personer ej fyllda 15 års rätt att ha sex. Det gör den inte.

Fråga:

Kan man bli straffad om man har haft sex innan man fyllt 15?

Svar:

Nej, man kan inte bli straffad om man har sex och är under 15 år. Det beror på att man inte är straffmyndig när man är under 15 år. Om man däremot är över 15 år och har sex med någon som är under 15 år, så är det en straffbar handling. Det är alltså den person som utför den sexuella handlingen med en person som är under 15 år som begår brottet.

Fråga:

Förra helgen så hade jag sex med min kille som är 16 år. Jag är bara 13 år och vet att man inte får ha sex under 15 men det blev så ändå. Räknas det som om att han våldtog mig då? Om någon skulle få reda på det, vad skulle hända med oss då?

Svar:

Nej, om ni båda var med på det hela så kan det aldrig vara fråga om våldtäkt. Vad det kan bli fråga om är brottet ”sexuellt utnyttjande av underårig” eftersom du är under 15 år. Det är inte du som kan drabbas utan din pojkvän. Om någon får reda på vad som hänt kan det bli fråga om en polisanmälan eller en anmälan till socialtjänsten. Oavsett vem som tar emot en sådan anmälan blir det förmodligen fråga om ett samtal med er och era föräldrar. samt information om de regler som gäller.

Frågorna finns publicerade på BRIS hemsida under ”Frågor till juristen”. På forumet Ungdomar undrade en 13-åring för två år sedan om hon fick ha sex. Några svarade felaktigt att nej, det fick hon inte, andra levererade fakta.

Någonting är under all kritik när personer ej fyllda femton tror att de inte får ha sex, att de kan bli hämtade av polisen om de har det. Att någon på ett forum tror på detta är lättare att förstå än att en känd sexualupplysare som Olle Waller åker runt i skolor och talar om för fjortonåringar att de inte får knulla.

För några år sedan florerade det en myt om olika byxmyndighetsålder för män och kvinnor, men uppenbarligen var man ganska snabb med att dementera det ryktet eftersom att jag knappt hör det alls längre.

Problemet med vuxna som predikar för personer ej fyllda femton att de inte får ha sex är att de tillåts fortsätta att fara med osanning. En anledning är att delar av vuxenvärlden är rädda att det de säger kan tolkas som en uppmuntran om att ha sex, en annan är att det finns ganska många vuxna som hellre ser att deras fjortonåring är ett lite oskyldigt barn, barn ska vara barn, men den enklaste förklaringen är nog att det tror på den som predikar.

 

Med det sagt: Det finns ingen lag som reglerar personer ej fyllda femton års rätt att knulla, men däremot kan man säga att den lag som finns försvårar den för personer ej fyllda femton års möjlighet att ha sex med personer som är äldre än dem själva.

 

Läs även andra bloggares åsikter om sexualbrottslagstiftning, lovlighetsålder, byxmyndighetsålder, Roland Poirier Martinsson, Olle Waller, sexualupplysning, straffmyndighetsålder, sex,

Under de tre år jag bloggat har jag velat lyfta problem som inte nödvändigtvis brukar redovisas i siffror. Det har varit personliga erfarenheter, men jag har också hänvisat till vad personer jag träffat har berättat för mig av den enkla anledningen att jag anser att den egna upplevelsen är värd att beakta.

 

Jag publicerade ett blogginlägg vars huvudsakliga poäng var att det vore bra sak om män lät bli att ejakulera i personer som inte samtyckt till att bli ejakulerade i. Uppenbarligen var det en ganska laddad position.

 

Jag postade ett annat inlägg om hur vi förhåller oss till individen och alla som kommenterade tyckte det var en god sak att försöka se till individen och tillgodose hennes behov, men uppenbarligen gäller inte det sex.

 

Kanske är upplevelsen av att den andre vill enbart intressant för oss som har en förhoppning om att personen vi går hem med faktiskt vill ha sex med oss. Finns inte den förhoppningen är det väl bara ”köra på ändå”, efter Hillegrens uttalande och den debatt det framkallade kan vi misstänka att den som gör det kommer ganska lindrigt undan (läs inte kommentarerna om du inte vill bli på dåligt humör).

Är det omoraliskt att ejakulera i någon utan medgivande, svara ja eller nej hos Klumpesnusk.

 

Läs även andra bloggares åsikter om ejakulation, ejakulera, sperma, sex, riskbeteende, normer, moral, individen, Rolf Hillegren

Vi har sex när vi har tid. När det gäller andra saker tar vi oss tid. Det finns ett gammalt talessätt som säger att tid inte är någonting man har utan någonting man tar sig, men sex är inte en syssla vilken som helst, på gott och ont. Sex är inte ett intresse. Sex har inte samma höga status som andra saker vi tycker om att ägna oss åt. Det märks inte minst när personer i parförhållande åker bort tillsammans och hälsar på någon.

 

Att åka bort är för vissa synonymt med dagar då sex uteblir. Ungefär som det är för en del kvinnor att ha mens eller för en del män som lever med kvinnor som inte vill ha sex när de menstruerar. Om de åkte bort och det inte fanns någon att ha sex med skulle jag lättare kunna smälta att personer som har sex dagligen gör några dagars uppehåll, men när det problemet inte finns kan jag inte undgå att undra varför sex prioriteras bort och i förmån för vad?

 

Känner vi oss pinsamma? Den som inte kan hantera några dagar utan sex är trots allt lite sexfixerad. Hur mycket tror ni egentligen att det knullas när släkten tar med sig sina respektive till den övriga släkten för att fira jul? Jag har ingen aning, men jag befarar att julen inte är något undantag från hur det brukar kunna vara när par åker bort. ”Jag kan leva med en klassisk jul om jag får knulla” för att citera en god vän.

 

Hos en del personer går det alldeles utmärkt att ha sex, men det finns också de som inte under några omständigheter vill se att det äger rum under deras tak. Vad skulle jag göra i den situationen? Jag skulle stanna hemma för att hålla ihop relationen och beklaga att det finns personer som inte ens kan försöka sätta sig in i någon annans situation. Är det kanske något mer jag värderar jag måste göra avkall på?

 

Att man borde göra det enkelt för folk att ha sex tänkte jag inte på för några år sedan. Jag förstod inte att det fanns personer som hade sex dagligen vilket gör att jag känner ett ännu större behov av att tala om att det faktiskt gör det. Det är faran med att sex är tabubelagt, vår möjlighet att förstå andra personers prioriteringar försvåras av att vi inte kan prata om hur saker och ting förhåller sig.

 

Om det fanns sådana personer varför sa de ingenting, kunde jag tänka ibland. Det fanns massor av personer som pratade om att sex inte var viktigt för att få en relation att fungera så varför sa ingen raka motsatsen?

 

Det är inte så att vi lever i en kultur där vi själva måste tala om vilka behov vi har när vi åker bort för att få dem tillgodosedda. Folk är så noga med att tala om var det finns handdukar, men när det gäller sex hänger allt ansvar på oss själva att se till att det blir av. Att det inte är lika trevligt att vänta till efter klockan tjugotre när alla andra somnat och det är både tyst och mörkt i hela huset tänkte jag inte heller på. Kunde inte relatera till det.

 

Jag är kanske inte jättebra på det nu heller, men jag har åtminstone en idé om att inte vara i vägen, att försöka göra det enkelt för andra. Jag har också en idé om att ha sex varje dag. Jag har en överenskommelse med några personer om att vi ska ha sex minst en gång de dagar vi ses. Det gör inte mig till än sämre människa än hon eller han som bara har sex när lusten tränger sig på. Jag hälsar faktiskt också när jag inte vill. Jag biter ihop och tänker att det nog blir bäst om vi alla anstränger oss lite och försöker göra det bästa av situationen, även när vi inte är särskilt motiverade.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Sex, prioriteringar, normer, mens, monogami

Lisa Magnusson skriver om någonting jag skrivit om tidigare:

Om jag sparar tid på att gå genom parken så gör jag det, fastän klockan är mycket och det är mörkt. Min frihet har ett pris, och det priset är risken att bli rånad, misshandlad, våldtagen, mördad, träffad av blixten, uppäten av igelkottar. Man kan aldrig gardera sig mot livet. Men jag vägrar vara rädd.

Jag äger två överfallsalarm som har legat och samlat damm på mitt rum sedan jag jag fick dem av en moderatkvinna. Ett tag övervägde jag att ge bort dem, men min erfarenhet säger mig att kvinnor som är på sin vakt är mer rädda när de är ute och går än kvinnor som inte är det. Den rädslan vill jag inte ge min värsta ovän. Den begränsar kvinnors rörelsefrihet och den har blivit ett alibi för att uppmana kvinnor att ta hand om sig själva, det vill säga inte vistas ute sent bland män i utmanande kläder.

Om jag ska vara ärlig tycker jag ganska bra om män och jag är tämligen övertygad om att män är förmögna att ta ansvar för sina handlingar. Om du inte håller med om det sista kanske du borde vara försiktig med att såga Irene von Wachenfeldt med anledning av hennes kända "Män är djur"-uttalande.

Inte ens de som försvarar kvotering tycker att det är en lyckad lösning, men kvotering framställs ibland som om att det vore ett ändamål i sig själv. För mig är det uppenbart att förespråkarna ser det som ett misslyckande.

 

Kvotering ska snarare ses som ett resultat av många års uppgivenhet över att det aldrig händer någonting. Det handlar inte om kvinnor som inte klarar sig utan hjälp av staten, de handlar om kvinnor som inte ens får chansen att visa upp sin kompetens.

 

Låt mig citera Kalle Olsson: ”Till kvoteringsdebattens mer komiska inslag hör argumentet att kvinnor måste visa sin kompetens innan de kan bli aktuella för de mest inflytelserika uppdragen”.

 

Det får mig att tänka på skolgymnastiken. När läraren delade upp oss i två lag eller fler lottade han för att det inte skulle bli orättvisa lag, ibland blev det orättvisa lag i alla fall, beroende på hur man definierar rättvisa, men det ursäktades med att det aldrig fanns ett syfte att det skulle vara så. Slumpen fick avgöra.

 

Någon gång fick lika många personer som det skulle finnas lag välja vilka de ville ha i sitt lag. De fick välja varannan gång vilket resulterade i att alla valde den de trodde var allra bäst först. För den som blev vald sist, eller rättare sagt, inte blev vald alls var det inte särskilt roligt, men det fick den personen leva med, sådana var spelets regler.

 

En del blir inte valda under skolgymnastiken, andra hamnar inte ens i urvalsgruppen.  Det är de andra som aldrig får någon chans att visa upp sin kompetens.

 

När kvoteringsförespråkarna prata om att förbättra kvinnors möjligheter kontrar kvoteringsmotståndarna med att de förstnämnda har en dålig kvinnosyn, att de bidrar till att kvinnor blir misstänkliggjorda för att inte vara tillräckligt kompetenta .  Är det några som misstänkliggjort kvinnor är det väl just kvoteringsmotståndarna? Debatten om kompetens har tyvärr resulterat i en masspsykos, av någon anledning finns en föreställning om att staten skulle tvinga företagare att anställa inkompetent personal (det vill säga kvinnor).

 

Det yttersta beviset för att vi intalat oss själva att kvinnor är inkompetenta är vår övertygelse om att när en man sitter på en post så är det rätt man på rätt plats. Varför misstänkliggörs aldrig män? Varför tar vi för givet att män aldrig blivit inkvoterade?

 

Jag citerar Olsson igen: ”Hur kul är det för kvinnan att känna att hon blivit inkvoterad till styrelserummet? Ja, fråga mannen som sitter bredvid henne”.

 

Läs även andra bloggares åsikter om kvotering, mångfald, jämställdhet, Kalle Olsson, kvinnosyn