Åsikter, förändringar och utveckling
Rätt så ofta så hör jag hur äldre människor pratar om att ungdomar inte har en egen identitet. Det gäller
inte bara vuxna, det händer också lägre ner i åldrarna. Då undrar jag vart ifrån det kommer och vad ger det att säga till unga att de bara är kopior av andra? Jag har sett hur andra gör och att det får dåliga konsekvenser därför gör jag inte det, och blir genast helt oitresserad. Det finns saker som jag tyckt när jag suttit hemma på mitt rum i tolvårs ålder i ensamheten. Det jag tyckte då var sällan av värde, ingen människa kom någonsin med några motargument. Min far var ointresserad och min mor kanske lika så, jag vet inte men det hör inte till saken. Saker som vi sitter och grubblar på för oss själva kommer sedan bara att framstå som dumma när vi sedan kommer till kritan med våra åsikter och måste argumnetera för dem. Visst du kan fegt springa därifrån i brist på argument. Det är därför det är viktigt att läsa andras ideér och inte bara tro på sina (korkade) ideér som man kom på när man satt där ensam och inte visste hur saker och ting blev om man vände på perspektivet.
I en diskussion tycker jag alltid att man vinner sålänge man orkar sitta kvar och hålla lugnet (vilket är viktigt, vem lyssnar på någon som gapar och skriker?) Ni skriker för döva öron säger jag bara, tänk bara på hur era föräldrar kanske tjatade på er vad hjälpte det? Det kanske hjälpte två gånger. Antingen så håller man kvar vid sin åsikt och den andre ger med sig eftersom att det inte finns logik i vad den andre säger. Eller så ändrar man själv uppfattning eftersom att man inser att det inte riktigt går ihop när man ser det från olika håll. Där har båda vunnit, när båda lärt sig något nytt och fått sig en (ny?) tankeställare.
Förändring har mycket att göra med vilka man umgås med, man anpassar sig. Pratar de man umgås med bara nonsens, så faller man lätt in i att själv göra det (ibland vare sig man vill eller inte). Man ser inget annat alternativ, sedan kanske man träffar andra människor som pratar andra saker. Man utvecklas. Det blir väldigt svårt att prata om saker när ingen lyssnar, därför ger man tyvärr upp. Hur ofta har jag inte hört att det är dumt med förändringar och utveckling. Varför tror ni att människor går i skolan? Knappast för att vi förväntas vara mer obegåvade när vi lämnar lektionen. Jag vill inte se någon magisk gräns där det plötsligt bli tillåtet att vara den man vill vara, tyvärr finns den där ändå fast inte uttalat. Den dan du fyllt 18 kommer du att bli så mycket mer accepterad, vare sig om du tycker som tusen andra socialdemokrater eller om du fortfarande har en egen uppfattning om att rött är gult.
Den egna åsikten finns den? Partierna går till val på att människor ska tycka som dem. Alternativt att jag tycker som några andra men inte fullt ut, men fortfarande så kommer flera tycka likadant. Den egna åsikten är den där du satt och funderade på i ensamheten, åsikten utan värde. Den där åsikten som utan logik fastnade i ens huvud än dag. Jag märker att när man sitter själv och är bitter så är det fan inte lätt att vara logisk, då kan man komma på så mycket dumheter på så kort tid. Om det hade varit så att våra åsikter inte hade varit något värda så hade vi inte röstat. Att hålla inne med sina åsikter ser jag som att inte rösta, att inte tycka något. Det finns gånger då man önskat att man inte sagt alla saker man sa men det jag ångrar är inte grunden, jag ångrar att jag sa de där onödiga saker som egentligen inte behövdes säga.
Du har en uppfattning om hur du vill vara, vem du vill vara. Tro inte att unga inte också har det. Är det så konstigt att människor sluts samman och tycker liknande saker i dagens samhälle? Hur ska vi annars kunna sätta press på makthavarna? Tacka vet jag människor som kan tänka.
inte bara vuxna, det händer också lägre ner i åldrarna. Då undrar jag vart ifrån det kommer och vad ger det att säga till unga att de bara är kopior av andra? Jag har sett hur andra gör och att det får dåliga konsekvenser därför gör jag inte det, och blir genast helt oitresserad. Det finns saker som jag tyckt när jag suttit hemma på mitt rum i tolvårs ålder i ensamheten. Det jag tyckte då var sällan av värde, ingen människa kom någonsin med några motargument. Min far var ointresserad och min mor kanske lika så, jag vet inte men det hör inte till saken. Saker som vi sitter och grubblar på för oss själva kommer sedan bara att framstå som dumma när vi sedan kommer till kritan med våra åsikter och måste argumnetera för dem. Visst du kan fegt springa därifrån i brist på argument. Det är därför det är viktigt att läsa andras ideér och inte bara tro på sina (korkade) ideér som man kom på när man satt där ensam och inte visste hur saker och ting blev om man vände på perspektivet.
I en diskussion tycker jag alltid att man vinner sålänge man orkar sitta kvar och hålla lugnet (vilket är viktigt, vem lyssnar på någon som gapar och skriker?) Ni skriker för döva öron säger jag bara, tänk bara på hur era föräldrar kanske tjatade på er vad hjälpte det? Det kanske hjälpte två gånger. Antingen så håller man kvar vid sin åsikt och den andre ger med sig eftersom att det inte finns logik i vad den andre säger. Eller så ändrar man själv uppfattning eftersom att man inser att det inte riktigt går ihop när man ser det från olika håll. Där har båda vunnit, när båda lärt sig något nytt och fått sig en (ny?) tankeställare.
Förändring har mycket att göra med vilka man umgås med, man anpassar sig. Pratar de man umgås med bara nonsens, så faller man lätt in i att själv göra det (ibland vare sig man vill eller inte). Man ser inget annat alternativ, sedan kanske man träffar andra människor som pratar andra saker. Man utvecklas. Det blir väldigt svårt att prata om saker när ingen lyssnar, därför ger man tyvärr upp. Hur ofta har jag inte hört att det är dumt med förändringar och utveckling. Varför tror ni att människor går i skolan? Knappast för att vi förväntas vara mer obegåvade när vi lämnar lektionen. Jag vill inte se någon magisk gräns där det plötsligt bli tillåtet att vara den man vill vara, tyvärr finns den där ändå fast inte uttalat. Den dan du fyllt 18 kommer du att bli så mycket mer accepterad, vare sig om du tycker som tusen andra socialdemokrater eller om du fortfarande har en egen uppfattning om att rött är gult.
Den egna åsikten finns den? Partierna går till val på att människor ska tycka som dem. Alternativt att jag tycker som några andra men inte fullt ut, men fortfarande så kommer flera tycka likadant. Den egna åsikten är den där du satt och funderade på i ensamheten, åsikten utan värde. Den där åsikten som utan logik fastnade i ens huvud än dag. Jag märker att när man sitter själv och är bitter så är det fan inte lätt att vara logisk, då kan man komma på så mycket dumheter på så kort tid. Om det hade varit så att våra åsikter inte hade varit något värda så hade vi inte röstat. Att hålla inne med sina åsikter ser jag som att inte rösta, att inte tycka något. Det finns gånger då man önskat att man inte sagt alla saker man sa men det jag ångrar är inte grunden, jag ångrar att jag sa de där onödiga saker som egentligen inte behövdes säga.
Du har en uppfattning om hur du vill vara, vem du vill vara. Tro inte att unga inte också har det. Är det så konstigt att människor sluts samman och tycker liknande saker i dagens samhälle? Hur ska vi annars kunna sätta press på makthavarna? Tacka vet jag människor som kan tänka.
Prostituerade och bekräftelse
Läste en sak som en bekant skrivit för ett tag sedan. "Och sen förstår jag inte varför "hora" blivit ett skällsord.. Borde det inte, egentligen, tolkas som en komplimang? Det innebär ju att man är så pass snygg att man kan sälja sex. Eller har jag fel?"
Det är ett ord som kom till för att förnedra människor (kvinnor). Mer komplicerat än så är det inte. Innan det var det ett ord för prostituerad kvinnor. Hora är inte för mig något kraftfullt och fint ord. När en man kallar mig hora skiner jag inte upp och känner mig bekräftad. Jag känner mig förnedrad. Vilken kvinna kan inte sälja sex? Utseendet spelar sällan någon roll om man vill sälja sex. Logga in på vilken community som helst och skriv att du gillar sex så ska du få se att du snart blir erbjuden pengar för att göra olika saker. Du behöver inte ladda upp en bild.
Prostituerad tycker jag är ett bättre ord, ordet hora hade inte nödvändigtvis behövt vara ett skällsord idag om någon hade sagt stopp när man började använda ordet för att förnedra kvinnor. Även om vi ser det ur denna persons synvinkel och ser det hela som en bekräftelse så skulle jag som kvinna ändå inte kunna vara bekväm med det, eftersom att bekräftelser är bland det osexigaste som finns. Då tänker jag på bekräftelser angående människors utseenden, män som raggar osv. För mig känns det enbart obehagligt.
Den som söker bekräftelser tycker såklart inte att det är något fel med bekräftelser. Om tanke bakom dessa bekräftelser hade varit god hade det varit svårare att vara kritiskt. När män raggar så sitter de ju där och ljuger för att få någon i säng. När de märker att det de säger går hem så spär de på historien så att den blir ÄNNU bättre. De säger det som de tror att DU vill höra.
Jag själv använder inte ordet hora för att förnedra någon, det hoppas jag ni där ute heller inte gör.
Bristande förtroende
På internet läser jag om hur fruktansvärt det är att unga kvinnor och män söker sig till äldre. Föräldrar och även de barnlösa vuxna förstår inte hur det kan ha blivit så, vad är felet när en ung kvinna på 10 år vill ha sex med en man på 23 år undrar de. Samtidigt beskyller de föräldrarna till dessa barn för deras sjuka intressen. Dessa föräldrar har inte varit hemma tillräckligt, de har inte funnits där för sina barn. De måhända att man drar sig till äldre eftersom att det inte finns någon förebild i hemmet, men jag kan inte se något sjukligt med det om så är fallet. Mina föräldrar har aldrig velat prata riktiga saker med mig, så därför har jag alltid försökt konpensera det genom att prata med andra vuxna. Det har inte med sex att göra, men sedan så ser jag heller inte så stor skillnad mellan sex och konversation. Sex är för mig så basic, det är lika naturligt för mig att ha sex som att konversera med människor.
Nu på senare tid vill min far prata riktiga saker med mig. Mina föräldrar har alltså daltat med mig mer eller mindre, samma sak är det med människor runt omkring. Vuxna pratar ofta på ett annat sätt till yngre, de pratar om andra saker. Självklart tycker jag att man ska göra sig förstådd inför andra människor men skillnaden mellan tonläge och ämne bör inte ha med ålder och göra. Där bör istället andra saker spela in medtanke på att ålder säger ju nästan aldrig någonting. Vill en vuxen människa umgås med yngre tycker jag att det är positivt, det behöver inte automatiskt ha med utnyttjande att göra utan snarare beundran.
Precis som för mig så vill även vuxna ha en fot i vad som händer i de yngre åldrarna. De måhända att de har lämnat de yngre kretsarna för länge sedan, men jag tycker det är viktigt att veta hur de ser ut i de olika
generationerna så man inte bara står där helt clueless och gapar om problem som inte finns. Föräldrar vill såklart (för det mesta) sina barns bästa. Jag upplever ofta att föräldrar som pratar om vad sina barn borde respektive inte borde göra inte har en aning om vad de talar om, det ser inte ut som på 60-talet eller 70-talet. Vad är utnyttjande, förmågan att tala om de för de unga var finns den? Det blir bara helt galet att dalta med sina barn, ska man tala om vad som gäller så får man också lära sig att uttrycka sig.
Min mor har nog en miljon gånger pratat om pedofiler och våldtäktsmän. Pedofiler pratade hon mest om, det är konstigt medtanke på att sådan stöter man sällan på. Våldtäktsmän känner jag däremot några stycken, vem pratade om dessa? Vem lurar in unga kvinnor i bil med godis som lockbete? Jag tycker dessa skrämselsagor är helt galna, idag är jag bitter över vilket tjat det var om dessa män (som aldrig fanns). Idag vet man att våldtäkter oftast sker där man egentligen bör kunna känna sig trygg, hos vänner, på fester och liknade. Då tänker jag visste man inte det för 7 år sedan? Jo de som själva hängde i de kretsarna visste troligast men föräldrarna som varnade än för det ena och det andra hade ingen aning (och verkar fortfarande inte veta någonting). Som vuxen (och förälder) tycker jag man ska ta sitt ansvar och ta reda på hur saker och ting ligger till innan man skrämmer sina barn. Som barn så var det så viktigt att man lyssnade på dessa myter, men jag tröttnade. Idag kan jag ändå inte påstå att föräldrar bryr sig särskilt mycket när deras barn (det är kanske därför att jag kommer från ett arbetarklasshem?) blir offer för mäns idiotiska handlingar. Är det straffet för att vi som barn inte lyssnade (på nonsens)?
Unga kvinnor blir våldtagna det vet vi, men vi får inte glömma att även äldre kvinnor blir våldtagna. Så om en ung människa kan bli utnyttjad bör då rimligen inte äldre kunna bli det? Jo utan tvekan. Oron över att unga människor umgås med äldre kanske beror på att ni vuxna tror på det ni berättade för era barn.
Nu på senare tid vill min far prata riktiga saker med mig. Mina föräldrar har alltså daltat med mig mer eller mindre, samma sak är det med människor runt omkring. Vuxna pratar ofta på ett annat sätt till yngre, de pratar om andra saker. Självklart tycker jag att man ska göra sig förstådd inför andra människor men skillnaden mellan tonläge och ämne bör inte ha med ålder och göra. Där bör istället andra saker spela in medtanke på att ålder säger ju nästan aldrig någonting. Vill en vuxen människa umgås med yngre tycker jag att det är positivt, det behöver inte automatiskt ha med utnyttjande att göra utan snarare beundran.
Precis som för mig så vill även vuxna ha en fot i vad som händer i de yngre åldrarna. De måhända att de har lämnat de yngre kretsarna för länge sedan, men jag tycker det är viktigt att veta hur de ser ut i de olika
generationerna så man inte bara står där helt clueless och gapar om problem som inte finns. Föräldrar vill såklart (för det mesta) sina barns bästa. Jag upplever ofta att föräldrar som pratar om vad sina barn borde respektive inte borde göra inte har en aning om vad de talar om, det ser inte ut som på 60-talet eller 70-talet. Vad är utnyttjande, förmågan att tala om de för de unga var finns den? Det blir bara helt galet att dalta med sina barn, ska man tala om vad som gäller så får man också lära sig att uttrycka sig.
Min mor har nog en miljon gånger pratat om pedofiler och våldtäktsmän. Pedofiler pratade hon mest om, det är konstigt medtanke på att sådan stöter man sällan på. Våldtäktsmän känner jag däremot några stycken, vem pratade om dessa? Vem lurar in unga kvinnor i bil med godis som lockbete? Jag tycker dessa skrämselsagor är helt galna, idag är jag bitter över vilket tjat det var om dessa män (som aldrig fanns). Idag vet man att våldtäkter oftast sker där man egentligen bör kunna känna sig trygg, hos vänner, på fester och liknade. Då tänker jag visste man inte det för 7 år sedan? Jo de som själva hängde i de kretsarna visste troligast men föräldrarna som varnade än för det ena och det andra hade ingen aning (och verkar fortfarande inte veta någonting). Som vuxen (och förälder) tycker jag man ska ta sitt ansvar och ta reda på hur saker och ting ligger till innan man skrämmer sina barn. Som barn så var det så viktigt att man lyssnade på dessa myter, men jag tröttnade. Idag kan jag ändå inte påstå att föräldrar bryr sig särskilt mycket när deras barn (det är kanske därför att jag kommer från ett arbetarklasshem?) blir offer för mäns idiotiska handlingar. Är det straffet för att vi som barn inte lyssnade (på nonsens)?
Unga kvinnor blir våldtagna det vet vi, men vi får inte glömma att även äldre kvinnor blir våldtagna. Så om en ung människa kan bli utnyttjad bör då rimligen inte äldre kunna bli det? Jo utan tvekan. Oron över att unga människor umgås med äldre kanske beror på att ni vuxna tror på det ni berättade för era barn.
