Besök johannasjodin.se

Hur många gånger har man inte hört män påstå att stora bröst är skabbigt? Bröst är den kroppsdel som de flesta kvinnor är nöjda med och i många fall den enda. Är det just därför eller är det bara av en slump som det tjatas om hur bröst ska vara? Nu tänker säkert någon som läser detta att jag är en hycklare eftersom att jag brukar säga att jag gillar stora kukar. Så klart får man ha uppfattningar om allt och föredra stort framför litet och mjukt framför hårt. Att säga att man föredrar något är inte att jämföra med att något är skabbigt. Ordet ?skabbigt? är egentligen väldigt luddigt.

Det obehagligaste med dessa diskussioner kring hur bröst ska vara är att män verkar vilja få kvinnor att känna sig fula och otillräckliga. Otroligt nog så tycker många kvinnor om sina bröst även om det pratas så mycket om hur bröst ska vara. Samtidigt finns det extrema kvinnor som inte kan ha sex utan BH. Om kvinnor tycker om sina bröst mer än någon annan kroppsdel låt dem få göra det. Det räcker att många kvinnor redan har komplex för allt annat.

Att   jag   skriver   detta   inlägg   är   av   en   ren   slump   och   har   alltså   ingenting   att  göra   med   föregående   inlägg   att   göra   egentligen,   men   om   man   tänker   efter   så   finns  det  likheter.   Skriver   detta   eftersom   att   jag   läste   en   sak   som   en   man   skrivit   i   sexforumet   på   ungdomar.se

"alltså att folk vill censurera bröst är kanske för att folk inte vill se vissa personers bröst som på gatufesten när folk vart mysko för att du gick topless det var inte för att det var bröst. det var för att det var dina bröst
och nej jag tänker inte säja vilka personer det var"

Ingen ska känna medlidande eller så. Poängen med det hela är att män ska förstå att man inte kan behandla mig hur som helst. Jag tänker inte låta sådan här saker passera utan vidare. Det handlar inte om att välja sida eller att starta hatkampanjer.

Framgång kan vara ett resultat utav frihet. Ett roligt liv ett annat. Vad är viktigast då att stängas in i sitt rum alldeles trygg eller ett roligt liv med möjligheter. Frihet ger möjligheter och ansvar. Den som stängs in behöver inte vara helt hjälplös eller dum heller för den delen. Man kommer stöta på problem och om man inte får chansen att göra det så kommer man aldrig få reda på hur man ska handskas med dem.

Det är lätt att spåra ur inför sina föräldrar när något är helt galet. Det är något magiskt egentligen, i andra sammanhang argumenterar man men när föräldrar kommer in i bilden blir man istället osaklig och förbannad. Man förolämpar och förväntar sig förvånansvärt nog att få rätt. Den jag är i mina föräldrars ögon är den person jag är på stan tror de. En person som spårar ur hela tiden och inte kan behålla lugnet kommer bli nerslagen om det vill sig riktigt illa.

Just för stunden kan det vara skönt att slänga i dörrar och skrika fula saker, efteråt ångrar de allra flesta sig. Jag känner ingen mig i dessa beteenden, slutade med dessa beteenden när jag märkte att det inte hjälpte och då jag insåg att jag har fan ingen rätt att förolämpa någon utan anledning. När jag var åtta år sa jag en sak till min mor som jag från början inte ångrade förrän min systers kompis sa åt mig att sådär säger man bara inte. Det behövde jag höra, sen bad jag om ursäkt och skämdes ordentligt. Det är bra att kunna ångra dumma saker, ångrar man inte så inser man inte vilken idiot man är och då kan man inte bli en bättre människa. Jag ångrar en miljon saker jag har gjort, det mesta utspelade sig när jag blev helt panikslagen. Människor som inte vill argumentera kommer ibland med dessa dumma saker kastandes rakt i ansiktet på mig. Det blir bara dumt att ställa människor till svars för vad de gjorde för flera år sedan. Alla gör vi dumma saker och alla förändras vi med åren även om vi själva inte vill se det.

Något att tänka på är behandla sin föräldrar likadant som man behandlar alla andra människor, ingen vinner någonting på att vara osaklig och häva ur sig 34 nya förolämpningar. Man gör sig bara så otroligt löjlig och man förlorar bara på det i längden. Sådana saker ser man tillbaka på och tänker ”jag var bara ung och dum”. Faktum är att de allra flesta gör dumma saker när vi är förbannade och panikslagna, det har inget med ålder och göra. Man kan ju önska att vi blev bättre människor med åren, vad bra det hade varit. Vi är nog som bäst när vi är nyfödda, då har vi inget intresse av att göra varandra illa. Vi lär oss att behandla människor illa det är ingenting vi föds med.

Åter igen till ansvar och frihet. Felet många gör är att inte försöka argumentera för sin sak. Istället drar man kanske någon lögn och hoppas på det bästa. Unga människor som inte får göra så mycket för sina föräldrar vill se något positivt i det sättet att handla, helt förståeligt. Kan man se något bra med dumma saker blir det inte lika tråkigt i längden kan man ju tycka. En kvinna jag umgicks med förut menade att hennes föräldrar brydde sig om henne och att det var de bästa föräldrarna som fanns på denna jord. Hon fick inte göra någonting, hon skrek alltid åt dem och förolämpade dem. Såklart är det tråkigt när människor försöker begränsa ens frihet men försök göra något åt det då istället för att skrika och vara otrevligt. Vill man ställa upp för någon som är otrevlig? Var trevlig och ärlig istället så går det säkerligen mycket lättare och kom ihåg att man behöver inte berätta allt. Vissa saker har andra inte med och göra helt enkelt. Det må vara roligt att provocera sina föräldrar men samtidigt är det jävligt lätt att spåra ut, tro mig jag vet.

Jag värderar frihet otroligt mycket och tycker det är bra när det behövs så lite regler och förordningar som möjligt. Visar man att man kan ta hand om sig själv så får man mer frihet. När jag var 10 år fick jag inte åka till Birsta själv, jag åkte själv dit ändå. Satte mig på en buss och gick runt och kollade på saker. Minns inte så mycket mer än att jag satt och åt själv på McDonalds. Åkte hem berättade glatt för min mor vad jag gjort varpå hon svarade ”jaha”. Jag bevisade att jag kunde klara mig själv (såklart hade jag med mig bevis för att jag varit där) och sedan fick jag åka till Birsta hur mycket jag ville efter det. Framtill den dagen du bevisar att du kan ta hand om dig själv så kommer dina föräldrar att tro att du inte är kapabel till det.

Ordet feminist har alltid haft en negativ klang på grund av myter som antifeminister och andra omedvetna människor gladeligen har spridit ut. Det känns helt absurt att man som feminist alltid måste förklara varför man kallar sig feminist i långgående diskussioner. Socialdemokraten framför sina åsikter men behöver inte förklara varför han/hon har valt att rösta på Socialdemokraterna. Hur kommer det sig att vi idag 2007 fortfarande undrar varför kvinnor väljer att kalla sig feminister. Det är så enkelt som så att kvinnor vill ha samma rättigheter som män.

För många är det inte självklart att kalla sig feminist. Då kan man ju fråga sig hur det då kommer sig att de allra flesta drömmer om ett jämställt samhälle. Lyssnar man på alla myter så kan man skapa en felaktig uppfattning om man tycker att det ger något. Eller så kan man se till verkligheten och dra slutsatser om man orkar ställa lite mer krav på sig själv.

Vad menar man då med ett jämställt samhälle? Jag antar att de allra flesta tänker lika lön för samma arbete oavsett kön. Att män tjänar mer än kvinnor är ett problem, främst för ensamstående mödrar som måste klara sig varje månad. Att gravida kvinnor nekas till jobb är också ett problem. Det vore inget problem om kvinnan och mannen var hemma lika mycket med barnet. Att mannen tjänar mer bekräftar den allmänna linjen om att det är mannen som ska ta hand om kvinnan, vilket också är ett problem. Mannen ska försörja kvinnan och trösta kvinnan när hon gråter. Att kvinnor måste göra sig till för att bli accepterade är ett ännu större problem som de flesta kvinnor färgas av dagligen. Har du inte rätt utseende så kanske du inte får det där jobbet och gör du inte tillräckligt mycket destruktiva saker så är du inte kvinnlig. Uppfattningen om kvinnligt och manligt är nog i grunden det allra största problemet. Det är lättare att anpassa sig till normerna istället för att ifrågasätta dem. Ingen vill vara den som är jobbig.

Idag tjänar kvinnan 82% av mannens inkomst vilket motsvarar 4300 kronor mindre än män per månad. Kvinnor tar ut 81% av föräldraledigheten och spenderar därför en väldigt stor del av sin tid i hemmet. Det behövdes två personer för att barnet skulle bli till och det behövs två personer som tar ansvar för barnet. I de flesta undersökningar som riktas till människor i monogama relationer så är det få som svarar att jämställdhet är särskilt viktigt inom en parrelation, jämställdhet brukar hamna någonstans längst ned på listan. Kvinnor tycker enligt dessa undersökningar att jämställdhet är viktigare än vad männen tycker (såklart). Detta säger ju något om hur låga krav människor ställer på sin vardag.

Män vill inte att kvinnor ska vara medvetna, medvetenhet skapar krav. Medvetna människor går inte med på att behandlas som gårdagens sopor. Många väljer att inte kalla sig för feminister just därför att de inte orkar ta debatten. Det är tröttsamt att höra hur äcklig man är och hur mycket man hatar män i all evighet. Problemet idag är att få har någon uppfattning om hur de vill leva och tar det erbjudande som finns framme just för stunden. Ingen vill vara den jobbiga kvinnan som konfronterar män.

Ordet feminist är för mig något positivt som symboliserar kvinnokamp och inget annat. Jag lyssnar inte till män som knappt kan stava och bara är ute efter ha det bättre än kvinnor. Att alla fördomar fortfarande finns beror på att man har låtit dessa låtsasargument om hur synd det är om män hållas. Få människor orkar ifrågasätta dessa låtsasagrumnet när det verkligen behövs. Det fungerar likadant i skolan, man pratar om problem i grupp men inte offentligt. Man konfronterar inte lärare som gör fel utan man låter dem hållas. Om vi inte vågar bli medvetna och ställa krav så kommer vi fortsätta stampa i samma grop i all evighet.

UNF känns som en så himla oseriös organisation men ett gäng människor som inte kan ta att andra människor tycker att det är socialt eller roligt att dricka alkohol. Han den rika mannen som kommer hem från Systembolaget med en dyr flaska rödvin vill knappast hamna i ett dike nästa lördag eller fly från verkligheten genom att våga vara ?någon annan? för en kväll.

Många aktiva medlemmar inom UNF tycker att folkölen borde flyttas till Systembolaget. Motiveringen är att matbutikerna inte håller koll på vilka som är minderåriga. Systembolaget håller bättre koll anser UNF. Det är möjligt att det är helt korrekta uppgifter, jag kan omöjligt veta. Det blir väldigt luddigt, menar de att man ska vara tjugo år för att få köpa folköl? Deras största önskan är troligen att man ska vara minst femtio år eller att alkoholen ska försvinna från den svenska marknaden överhuvudtaget.

Nackdelarna med att folkölen skulle flyttas till Systembolaget är fler än fördelarna. Jag kan för övrigt inte komma på något positivt med det. Jo att UNF inte längre kan hålla på med sina löjliga aktioner längre och att deras fåniga organisation körs i botten i brist på nya intressanta idéer. I Sundsvall stänger Systembolaget 18:00 under vardagarna, undantag torsdag då de stänger 19:00. Under lördagen stänger Systembolaget 15:00 och under söndagen är det stängt. Så ser det ut på många håll i Sverige. Om folkölen skulle flyttas till Systembolaget (vilket jag inte tror kommer hända) så innebär det att de som jobbar sent eller inte har tid innan Systembolaget stänger blir utan alkohol. Det mest katastrofala som skulle kunna hända är väl att Systembolaget börjar ha öppet på söndagarna och håller öppet längre, jo eller hur UNF? Matbutikerna stänger allt ifrån 18 till 22 och i Sverige får man köpa alkohol i matbutikerna till stängningstid.

Är det någon som tror att ungdomar skulle dricka mindre om alkoholen flyttades till Systembolaget? Som det ser ut idag så är det hur lätt som helst att fixa någon som köper ut, det är heller ingen hemlighet. Hembränt skulle säkert bli ännu mer populärt hos ungdomar. Det är inte alkoholen eller det sociala drickandet som består av två glas rödvin en torsdagkväll som är problemet. Det spelar ingen roll vad det handlar om, det finns nästan alltid gränser oavsett vad det än gäller. Träning, fett, alkohol, socker, tv-tittande är saker som det kan bli för mycket av om man inte sköter det på rätt sätt. Problemet är att för många människor inte vet vad som är lagom.

Ge information till ungdomar istället för att tro på en helt orealistisk vision om att ungdomar kommer sluta dricka alkohol. Jag är helt säker på att det är viktigare att unga (och även äldre) vet att man bör äta mat innan man dricker alkohol och att man bör dricka vatten så att kroppen inte torkar ut. Föräldrar behöver veta att många gånger är det delvis de själva som är boven bakom ungdomars destruktiva dryckesmönster. En fest kan t ex börja runt åtta och för att hinna bli full innan mor och far kommer och hämtar klockan 12 så måste man hinna bli full tänker många ungdomar. För att bli påverkade fortare hoppar man över maten och när klockan börjar närma sig tolv spyr man för att hinna bli nykter i lagom tid till mor och far kommer och hämtar. Riktigt tragiskt att se får jag säga. Föräldrarna bär ansvar här, de skyndar på drickandet.

Av de unga människor jag känner som dricker alkohol så är det de som har mer toleranta föräldrar som har sundare dryckesmönster. De som måste ljuga mest spårar ut först om man säger så. Det man inte får göra vill men testa är en klyscha och visst innehåller den ett stort mått av sanning. Unga och vuxna kommer inte sluta dricka alkohol såvida inte den där kometen kommer (haha). Effekten av förbud innebär så gott som aldrig end of story. Konsekvenserna av förbud brukar oftast leda till större problem. Alkohol vore inget problem om de som brukade den kunde handskas med den. Allt är mer eller mindre farligt om vi överdriver. Sluta låtsas och bry er på riktigt. Ungdomar mår inte bra av att behöva ljuga för att vuxna är så himla trångsynta och dumma som inte vill se till verkligheten.

P-piller innebär kontroll över sin egen kropp och friheten att själv bestämma om och i så fall när man vill bli med barn. Det låter ju vackert kanske du tänker.

P-piller har kallats för kvinnlig frigörelse. Det är kvinnans ansvar att äta dessa piller och att komma ihåg att ta dem varje dag (i vissa fall en särskild tidpunkt på dygnet). Glömmer du ett piller kan du bli gravid. Idiotsäkert, eller hur? För kvinnor innebär p-piller dubbelt ansvar, dels att ta hand om sin egen hälsa och dels att se till att han inte får några oönskade barn (om han nu bryr sig). Kvinnor har i alla tider tagit hand om familjen och gjort den större delen av hushållsarbetet. Vi har inte blivit mer fria för den sakens skull. Mer ansvar har istället varit konsekvensen, ansvar för andra människor. Eget ansvar kan innebär frihet, att behöva ta ansvar för andra är lika med mer arbete och mindre frihet att göra vad man vill.

Vad vi än tycker om p-piller så kan vi inte bortse från de sociala konsekvenser som medföljer. Män lär sig att när det gäller sex så är det kvinnans uppgift att ta hand om den ansvarsfulla biten. Männen ska kunna njuta maximalt på bekostnad av vår egen njutning (p-piller sänker sexlusten för väldigt många). Män behöver inte oroa sig för livmodercancer i de fall kvinnor får orgasm. Män behöver inte göra abort eller bära på ett barn i nio månader.

Då och då kommer det på tal om p-piller för män. För det första kan jag inte tänka mig att det skulle bli särskilt populärt. Att män frivilligt skulle gå med på att äta piller som ger minskad sexlust verkar inte alls realistiskt. Det skulle ju inte behöva innebära minskad sexlust eftersom att det ställs det högre krav på produkter anpassade för män. Det som skrämmer mig mest är det faktum är att män skulle se detta som en utväg att ?komma undan? med att använda kondom. Vad det gäller sex så litar man hur som helst på vem som helst många gånger. Fler kvinnor skulle behöva göra abort eller föda oönskade barn. Könsjukdomar är ännu ett problem. Män har en större benägenhet om ljuga eftersom att de själva inte drabbas på samma sätt av ?problemen?. Inom den närmaste framtiden så tror jag dock inte vi kommer få se några p-piller för män, men vem vet.

Kondom känns så enkelt, gratis på väldigt många ställen och lättillgängligt. Ingen behöver oroa sig för att den andre ljuger. Hoppas p-piller försvinner från denna värld snart.

Jag minns en sak min far sa för ett tag sen. "Nyss fyllda tjugoåringar som sitter på socialstyrelsen ska avgöra ungdomars framtid när de inte vet något om livet. Det är större chans att jag som är femtio och har jobbat för poståkeriet i större delen av mitt liv vet mer". Det fanns en poäng i det han sa. Det finns saker som kräver livserfarenhet t ex att sitta på socialstyrelsen och kunna bedöma vad som är bäst för ungdomar.

Åter till dessa människor som brukar hävda att unga människor är obegåvade. Av egna erfarenheter så vet jag att då gjorde inte dessa människor något mer avancerat än vad en femåring skulle kunna klara av att göra. Att ställa krav på att människor ska vara så begåvade när man själv sysslar med nonsens blir bara så fånigt. Det behövs ingen begåvning för att sitta och prata skit om andra människor, titta på en film, kunna dra några skämt eller gå och shoppa en fin tröja på H&M. Om begåvning hade varit något som förenklade umgänget sinsemellan dessa människor hade jag kunnat haft större förståelse. Alla kan tugga tuggummi och avgöra vilken glassmak som är godast, ingen behöver trettio år på nacken för att kunna säga att chokladglass är godare än vaniljglass.

Många äldre människor klarar inte av när en ung människa är mer begåvad, tänk att hon den unga kvinnan eller mannen vet mer än vad du har lärt dig de senaste tjugofem åren. Det är jobbigt att ta för väldigt många äldre människor, deras avundsjuka är alltid så himla genomskinlig. Det går inte att ställa krav på att unga människor ska vara begåvade samtidigt som man själv inte kan förlika sig med att de är mer begåvade. Så länge du är lagomt begåvad är du OK och allt är i sin ordning men den dag du visar att du är mer begåvad än mig säger jag och mina tuffa kompisar adjö.

Jag tror helt ärligt att frisörerna tjänar mer på att sprida myter än vad butiksägare tjänar på alla hjärtans dag. Majoriteten av svenska folket tycket att alla hjärtans dag är en kommersiell icketradition. Personligen går jag aldrig till någon frisör, gissa varför.. För det andra tycker jag det är så meningslöst och tråkigt med hår och jag skulle aldrig kosta på mig flera hundra för att någon skulle klippa till det. Man har kompisar som kan klippa håret om man känner för det (sen så är jag inte normen som älskar mitt hår och vill dölja mina "mindre fina" kroppsdelar under det stora tupperade håret). Hela tiden får jag höra att jag borde spara ut mitt hår. Hallå, jag rakade bort det av någon anledning.

Det fina med alla hjärtans dag är inte presenterna för tusen kronor eller de stora buketterna. Blommor är ju bland det tråkigaste som finns enligt mig. Att ge bort presenter är roligt och då handlar det inte om hundralappar, små saker är roligare att ge bort (då slipper någon tycka att det är jobbigt). Det är roligt att bjuda människor på fika och mat.

Alla är så negativa till alla hjärtans dag, så klart tjänar affärerna pengar på oss så länge vi har uppfattningen om att allt måste kosta så jävla mycket. Dagen efter på jobbet så måste ju man kunna visa upp den största diamanten, eller hur? Frisörer lever på myten om att håret växer fortare om vi klipper av det. Alla vill ju ha långt fint vackert hår, eller hur? Jag personligen tror bara att det är en myt. Det är större sannolikhet att vi blir lurade, när jag nyss rakat mig så ser det ut som håret har vuxit jättefort när det i själva verket inte har växt ovanligt snabbt. En kvinna jag umgicks med förut hävdade att hon hade läst en vetenskaplig undersökning om just detta och att den påvisade att håret växer fortare om man klipper (?toppar?) det.

Vad säger att vetenskapliga undersökningar alltid stämmer och att forskare alltid har rätt? Det var bara en lögn det om den vetenskapliga undersökningen, det var det slutliga försöket att "vinna" diskussionen. Myt eller inte, dagligen tjänar butikinnehavare pengar på oss och våra mer eller mindre fåniga traditioner. När man är tvungen att vara hemma med familjen under storhelgerna så blir det svårt att vara positiv till dessa traditioner. Vi har födelsedagar, jul, påsk, midsommar, nyår, alla hjärtans dag, fars dag, morsdag, namnsdagar (några är mer extrema) m.m. Vi säger ingenting om julklappar, men alla hjärtans dag tjatar vi om. Alla döda djur på matbordet då, är julskinka gratis..?

Det är möjligt att jag inte är så kritisk till alla hjärtans dag och att konsumera presenter eftersom att staten inte tjänar så jävla mycket på mig (ännu).

När man som kvinna talar om att man föredrar stora kukar så blir man så gott som alltid missförstådd. Bara för att någon föredra stora kukar så kan man inte helt automatiskt dra slutsatsen att denna person hatar små. Vad är det förbjudna med att föredra stora kukar framför små? Om man vet vad man uppskattar mer eller mindre så måste man ju självklart få uttrycka den åsikten officiellt. Män pratar alltid öppet om hur rumpor, bröst, fittor, ansikten och om hur kvinnor i största allmänhet ska vara. Slår du upp närmsta modemagasin så kan du genast läsa om hur kvinnor ska se ut/vara. Hur ofta har man inte man läst eller hört att kvinnor ska vara rakade egenligen? Män kräver att vi kvinnor ska utsätta våra kroppar för någonting helt onaturligt medan de inte kan ta att kvinnor har önskningar vad det gäller sina sexpartners. När kvinnor talar om vad de gillar och ogillar så är det plötsligt något fult och förbjudet. Kvinnor ska inte få ha några önskemål utan vara glad om någon man pratar med dem.

Det man sällan pratar om är vad man menar med små respektive stora kukar. När jag säger stora menar jag 20 cm och uppåt, det beror nog på att jag har varit med så pass många män som ligger på över 20 cm. Det tio första män jag hade sex med hade stora kukar så jag skapade omedvetet en bild av att kukar är kring 20 cm. Samtidigt visste jag att jag läst i tidningar att medel låg på 13-15 cm men jag tänkte väl att det bara var påhitt för att stryka män medhårs. Många män måste ju helt uppenbart ha dåligt självförtroende vad det gäller sin kuk eftersom att män ALLTID lägger på några centimeter. Känner jag någon man som inte ljuger om storleken? Utan att ljuga så kan jag nog säga att jag känner max 3 stycken som inte ljuger. Dessa män har rätt stora kukar om det har med det och göra vet jag inte. Det är konstigt att män ljuger om storleken eftersom att kvinnor oftast accepterar män som de är även om de är underbara eller hur sviniga som helst. Vad är poängen? Den allmänna linjen är fortfarande att storleken inte spelar någon roll.

Den vanliga åsikten är att storleken inte spelar roll utan det som spelar roll är tekniken. Det får jag hålla med om, dock är min uppfattning att män med stora kukar vet bättre vad de sysslar med. För min del handlar det mer om att jag är våt och att det är skönt för mig (och den jag har sex med). En annan vanlig åsikt är att det inte handlar om hur lång en kuk är utan om grovleken på kuken. Helt ärligt känner du någon man som har en 5 cm lång kuk och har en omkrets på 14 cm. Samma sak där ? hur är en grov kuk? Man misstar sig om man tror att proportioner bara handlar om övriga kroppsdelar.

Det är väldigt roande när män som inte har haft sex med någon av samma kön uttalar sig om hur kuken ska vara. Det kanske mest fantastiska av allt är när män uttalar sig om vad som är skönast för KVINNAN. En kommentar som är väldigt vanlig är denna:

?G-punkten sitter 10 cm in så kvittar hur liten man har, man kommer ändå in?.

För de flesta handlar sex inte bara om penetration. Har man inte 10 cm kuk så når man inte G-punkten i sådana fall, personen som skrev detta tänkte nog inte på det. För mig är det är upphetsningen av en stor kuk som är det roliga inte om den kommer in hela vägen eller inte. 

?Det är bara tjejer som har fått för mkt kuk i underlivet som begär stora kukar, för att det ska kännas nåt såklart. Knulla inte så mkt så spelar storleken roll.?

Vem författaren är bakom detta uttalande vet jag inte. Om vi alla har lite sex så kan vi alltså nöja oss med små kukar. Varför inte ha mycket sex med män som har stora kukar om vi nu vill ha mycket sex? Har man mycket sex så vet man förmodligen att det är viktigt att göra knipövningar och då blir man inte ?slapp?. Åter igen så handlar inte allt om penetration man kanske tycker att det är roligare att suga stora kukar, det kan finnas många förklaringar. Det går inte alltid att förklara varför man finner något upphetsande. Män med stora kukar har oftast bättre självförtroende vilket kan resultera i att de har mer sexuella erfarenheter. Jag personligen har nästan bara varit med män som är rätt välutrustade. Jag blir mer upphetsad ju större det är och jag har mer erfarenheter av stora kukar så därför är det roligare och skönare. Om man knullar  i en ställning med någon många gånger blir det oftast skönare för varje gång, så länge man inte tröttnar på personen sexuellt eller i sociala sammanhang.

?Och sen om man har en medelsnittig kuk på 15-17cm eller en kuk på 20-25cm spelar inte heller roll. Det ska kännas exakt lika skönt, både går 20 cm in och 3 cm mer eller mindre spelar ingen roll, om man inte vill stöta vid väggarna och göra så man får blåmärken och blöda där inne.?

Varifrån kommer uppfattningen om att hela kuken måste in och vad får människor och tro att män med större kuk har mindre respekt för sina sexpartners? De flesta som försvarar små kukar menar att man måste välja ställning efter storlek. Har man större kuk så får man också anpassa sig, det ser jag som en självklarhet. Det mest upphetsande som finns är just att hela kuken inte går in och att man kan runka kuken samtidigt som man blir penetrerad. Det finns så många myter om hur djupa fittor är i snitt. Känner du någon som har mätt djupet? Jag gör inte det vad jag vet, däremot så vet man ju oftast vad man klarar av och ta emot. Uppskattningen för hur djup en genomsnittlig fitta är brukar variera från 7 till 15 enligt tidningar och frågespalter. Personligen tror jag inte alls på dessa siffror, vem har de utfört dessa tester på och hur kommer det sig att de flesta kan ta kukar över 15 cm?

Så många kvinnor fixar dagligen sitt utseende för att kunna passa in och många kan inte ens ladda upp en bild om den inte är manipulerad. Så många har ett enormt bekräftelsebehov och så många blir alltid sågade när de själv berättar vad de tycker om eller finner upphetsande. Det är någonting sjukt över det hela. På diskussionsforum under ämnet sex så finns oftast frågan om vad vilken kroppsdel man finner mest upphetsande. Så gott som ingen brukar svara fittan eller kuken. Om det nu är så att många tycker att könorganen är rätt oviktiga så kan jag förstå om storleken inte har någon betydelse. Det jag vill säga är ? låt kvinnor få ha sina uppfattninar och du man som själv inte har någon fitta och inte kan uppleva det vi kvinnor känner kan hålla munnen stängd nästa gång och låta oss kvinnor prata till punkt utan att bli avbrytna.

För ungefär 5 år sedan berättade en dåvarande vän för mig att äldre människor (60+) inte hade sex alls utan att de bara kramades nakna. Jaha tänkte jag och trodde på det utan att ens fundera mer på det. Det vore ju inte konstigt om det vore så tänkte jag eftersom att jag själv inte hade några referenser att gå på. Det är inte är så vanligt att människor i elvaårsåldern pratar sex med äldre människor (eller med någon ö.h.t.). Sexualundervisning har vi ännu inte haft (jag går i årskurs 9) och alla skolor har ingen sexualundervisning. I den mån skolor har det så handlar det oftast om förlossning och om mannens orgasm. Hursomhelst blev jag glad när jag läste denna artikel: http://www.aftonbladet.se/vss/karleksex/story/0,2789,993514,00.html.

Jag hoppas att jag har sex när jag är i sextioårsåldern även om jag är monogam eller inte.

Man har verkligen lyckats smutskasta feminismen från antifeministiskt håll, man har kommit på ett ord (manshat), skräddarsytt för att kunna skuldbelägga feminismen. I stort sett alla har hakat på trenden att använda ordet, jag faller själv in i det ibland eftersom att i stort sätt alla använder det. Det blir enklast så om man vill kunna göra sig förstådd. Egentligen är jag inte alls bekväm med det. Genom att använda ordet glömmer vi bort allt kvinnoförtryck, vi talar aldrig om kvinnohat. Egentligen tycker jag att manshat är ett nonsensord, vem hatar män egentligen? I stort sett alla kvinnliga feminister blir beskyllda för att hata män bara för att de öppet vågar kritisera män när ingen annan gör det. När vi kritiserar något annat så handlar det inte helt automatiskt om hat, men när vi kritiserar män som faktiskt är helt oskyldiga så måste det ju rimligen vara hat..? Män som kallar sig feminister behöver inte alls ta lika mycket skit från antifeminister, det är mina erfarenheter. Feminismen är ju trots allt kvinnornas påhitt, såklart är det kvinnorna som får ta alla påhopp.

Kritisera man män så hatar man inte män man ?hatar? de orättvisor som männen delvis är skyldiga till. Män vill inte lägga sig ner och erkänna att de har det bättre i samhället. Jag som feminist hatar inte män, jag tycker inte att män är skit på individnivå däremot anser jag att de bär skuld till ojämställda samhälle vi lever i.

Ett riktigt förhållande, det vanliga är ju att man lägger in något bra i ordet riktigt. Att ens partner inte är otrogen, respekt och snällhet. Listan kan bli lång. Ordet riktigt för mig betyder det klassiska förhållandet med bråk, misshandel, avsaknad av respekt gentemot varandra, kontrollbehov, dåligt sex och att förnedra sin partner inför någon annan. Hur kan det som är det vanligaste inte ses som det riktiga? Nu får du försvara din pojkvän/flickvän hur hårt du vill med att han/hon minsann är bra för dig, vad roligt att höra säger jag. Under tiden förhållandet pågår så måste man för att vara en ?riktig? partner försvara sitt förhållande, gnälla på den andre om något är fel och försvara sin partner när någon utomstående kritiserar ens kära ägodel. Det här är ju vad de som är utanför ser, du som är mitt i det hela har en helt annan syn på förhållandet. Är man kär eller förälskad vill man inte tro att den man ?håller av? är en dålig person.

Alltid får man höra att man inte har hittat den rätta, när vet man det? Man vet heller inte när man har som roligast (festmetoden). Hittar jag en person som jag kan ha sex med och som låter mig ha sex med vem som helst. Personen är snäll och respektfull och gör inte konstiga saker för att den möjligtvis är svartsjuk. Personen respekterar min vilja att leva i frihet och låter mig göra det jag vill utan att jag ska behöva be om någon tillåtelse. Det låter ju fint, men jag kan inte kalla det något annat än ett pseudoförhållande. Alla byggstenar saknas ju för att det då ska vara ett riktigt förhållande. Kallar vi detta ett förhållande så letar ju alla singlar förgäves. För att ett förhållande ska fungera så måste det ju fungera utefter mina värderingar vilket är helt omöjligt. Tycker man det är roligt att ha sex med en person och ser svartsjuka mer som en bekräftelse (positivt) än något negativt så förstår jag väl att människor vill leva såhär. Ingen tänker förbjuda dig.

Vi är ju några miljarder människor så jag kan säkert hitta någon som ger mig maximal frihet men det är inte alls vad jag är ute efter, friheten kommer från mig själv och mina egna val. Jag förstår inte detta sökande efter ?rätt? person, det känns som internetraggning. Man letar efter något men hittar i slutändan ingenting så man tar det som finns och efter slutet får man höra hur förjävligt det var. Det är sällan att någon vill försvara sitt förhållande efter en separation, en stund men tillslut håller det bara inte. Då är man genast ute efter en annan bekräftelse, man vill höra att det var han/hennes fel att det tog slut.

Han som är en bra person för mig vill jag inte ha något förhållande med, jag vill att det ska fungera så länge det är möjligt. Det jag vill ha av människor kan jag verkligen inte klassa som ett förhållande så påstå inte att jag inte hittat den rätta. Det är möjligt att jag vill vara monogom efter jag gått i pension då sex inte längre är lika enkelt att få. Det är lätt att säga till människor som förespråkar monogami att ingen tänker förbjuda dem att hålla på med sin monogami, det blir svårt att säga det till människor som inte vill vara monogama. Det finns alltid människor som vill lura in en i förhållanden, tro mig jag vet.

Det spelar ingen roll att man som kvinna knappt går ut på krogen eller dyker upp på fester, raggar gör män ändå. Förra veckan fick jag några helt sjuka sms av en ytligt bekant man, p.g.a. av deras innehåll som jag inte tänker skriva öppet här så kommer jag nog aldrig mer umgås med honom. Han blir en sådan person som jag kanske hälsar på möjligtvis. Som tur är så kan man blockera människor som skriver på msn och man kan låta bli att svara på textmeddelanden. Den medvetenhet som speglar innehållet i textmeddelanden gör det hela så mycket mer absurdare, det är saker som personer med gott om tid skriver. Män man träffar på fester kommer ofta med sina repliker som de utan tvekan har dragit ett gäng gånger förut men även spontana saker som fungerar för stunden kommer de dragandes med.

Det fulla män kommer fram och säger går inte att såga lika hårt som det desperata män sitter och skriver hemma i sin lägenhet. Det sista är så mycket sjukare, det är samma sak på communitys många gånger. Användare som verkligen har funderat länge över textens innehåll publicerar utan att tänka över några som helst konsekvenser, skrämmande.

Män får hela tiden hör hur de ska ragga på kvinnor inte bara av andra män och böcker etc. etc. Egna erfarenheter spelar såklart in. Det som fungerar kör man vidare på och en som är van märker när det går dåligt och när man bör styra samtalet åt en annan riktning s.a.s. Det är nog egentligen inte så konstigt eller förvånande heller för den delen att män håller på med dessa sjuka beteenden när det helt uppenbarligen går hem hos kvinnor, ännu mer skrämmande.

Är det verkligen värt att förstöra relationer med kvinnor bara för att få överösa kvinnor med dumma kommentarer? Ja helt uppenbarligen är dessa relationer inte viktigare än att få upprätthålla sina dumheter.

"Så får du din dejt i säng" är huvudrubriken på sida 40-41, del 2 i Sundsvalls Tidning. Författaren heter Gustav F. Andersson. Nästa Nils Strauss frågar jag mig själv.

?Är du en av de många som, trots åtaliga försök, inte får till det efter bion? Vet du hur det känns att spendera över tvåhundra kronor på en dejt, men ändå inte får rulla runt i sänghalmen? Misströsta icke, här kommer hjälpen för dig? lyder fortsättningen.

Författaren klargör snabbt för att ingen går på bio för att se en film, man går på bio för att få knulla helt enkelt. Även om dejten inte vet om det att den vill ha sex så är det alltså ditt (du som bjuder på bio) jobb att övertyga henne/honom om att hon/han är kåt på dig. Ge gärna komplimanger, var inte för på, ta det lugnt säkrast så. Dra gärna en vit lögn för att imponera på din dejt. Författaren beskriver hur du ska börja göra ett närmande som sedan ska leda till sex. I slutet av texten beskriver författaren hur du går till väga för att få sova med han/henne genom att ljuga, överdriva och dra komplimanger.

Jag tror inte mina ögon när jag läste detta, att Sundsvalls Tidning accepterar detta. Det är verkligen sunt för kvinnor att få veta att all form utav bekräftelser har ett välplanerat syfte. När jag läser detta tänker jag på författaren av boken The Game, Neil Strauss. Han skriver om hur man hårdraggar på kvinnor, ska blir intressant att läsa den boken. Just nu har jag lånat ut den men sen ska jag verkligen läsa igenom den. Som kvinna vill jag kunna genomskåda allt män gör gentemot mig.

Läs artikeln i ST du med och tro att du drömmer. http://www.st.nu/unga/

Vill jag ha sex med någon så brukar jag vara snäll, det låter som en mycket bättre idé.

Jag har själv varit där och jag har inte blivit lika otrevligt bemött som andra har blivit. Det finns verkligen hemska historier om hur kvinnor (jag känner knappt några män som besökt ungdomsmottagningen) blivit behandlade. Det otrevligaste var nog gången då barnmorskan jag skulle klamydiatesta mig hos lätt besvärad när hon frågade om jag verkligen vill testa mig när jag hade mens och suckade när jag insisterade på att få testa mig. Det problem som stör mig mest är dock deras bristande kompentens.

Om jag säger Margareta Wetterholm så tänker jag på hon som pratade den 8 mars (internationella kvinnodagen) 2006 på stadshuset, hon är ett bra exempel på en person utan någon verklighetsförankring och hon finns på ungdomsmottagningen i Sundsvall. Det är hon som pratar om hormonstinna flickor som inte vet sitt bästa och rent allmänt om att flickor är dumma.

Enligt ungdomsmottagningen så får man inte ha sex under tiden man har klamydia, varken sex med kondom, petting eller oralsex. Varför de säger detta kan man verkligen fråga sig. De talar om vad man borde göra men kan sällan svara för sig. Om man inte kan ha sex ens med kondom så kan man ju rimligen inte skydda sig med kondom. Då hjälper ju inte kondom och hur petting skulle vara fel vad kommer detta ifrån? Har det att göra med att de tror att då blir det fullbordade samlag? När vi pratar om könsjukdomar som smittar via oralsex så tror jag att det är en enda stor överdrift. Kan det ske ens helt tekniskt? Ja om man har jävligt otur kanske..?

På ungdomsmottagningen ser de skillnad på människor som är i förhållande och människor som har sex med varandra regelbundet även om de sistnämda har mer sex. Hur det kommer sig att människor som är i förhållanden helt automatiskt kan få behandla sig utan att den andre parten inte behöver testa sig medans en vän måste testa sig är ju underligt. Vad säger att man kan lita mer på sin partner, tja att man räknar med att människor har omdöme när de blir tillsammans med någon?

Mer information om Hepatit och HIV borde finnas, som det är idag så är det ingen fet kris om man har glömt kondom en gång. Det är bara att gå upp på ungdomsmottagningen och kissa lite, vänta på svar och hålla sig nykter ungefär. Vi får veta varför vi ska skydda oss ? för att vi kan få könsjukdomar, vi får inte veta vad könsjukdomarna gör med våra kroppar.

 Om hela verksamheten fungerade och personalen var trevlig skulle det bli svårt att komma med några invändningar. Jag känner mig verkligen inte bekväm med att de människor som ska peta i våra underliv är otrevliga. De förklarar för unga kvinnor hur vidriga de är och skriver ut p-piller titt som tätt. Biverkningar existerar inte i deras huvuden, det är något man får leva med (som piercingar, de varar och får infektionen och det är det normala som man ska leva med ett visst tag).

Mer kritik måste riktas mot ungdomsmottagningen, de kan inte få hållas. De tror att deras verksamhet bedrivs av kunniga bra människor, den verkliga bilden hos ungdomar är en annan många gånger.

Detta gör att de riktiga våldtäktsfallen kommer i skym undan, de våldtäkter där en man förgriper sig på någon glöms bort bland dessa "våldtäktsfall" som egentligen är fria sexuella handlingar. I Sundsvall verkar det mer vara en slump än något logiskt som avgör vilken anmälan man lägger ned mest tid på, några fall är verkligen prioriterade och andra ligger längst ner i högen så att säga. Fler anmälningar kommer in och plötsligt är allt ett enda kaos eftersom att ingen verkar ha någon som helst koll. Det har jag egna erfarenheter av och det är verkligen frustrerande varje gång men hör om våldtagna vänner och bekanta som har väntat på rättegång i över ett år. Samtidigt jagar samhället äldre män som har sex med unga kvinnor där båda helt uppenbart har tagit initiativ till sex.

I de flesta fall där det gjorts någon anmälan mot äldre personer som haft sex med någon minderårig så har en förälder varit inblandad (mot dotterns vilja). Ett brott är ett brott även om det inte är något som rör mig särskilt mycket. Det känns samtidigt fel att en förälder ska ha veto när det gäller om sin dotter har blivit utsatt för ett övergrepp eller inte. Det är helt sjukt att föräldrar till minderåriga mer eller mindre styr över om dottern blivit våldtagen. Borde inte dotterns trovärdighet vara större en förälderns? Det kan man ju tycka men meningen är trots allt att våra lagar ska följas. De existerar ju av någon anledning. Följer domstolarna inte våra lagar så skickar det ju en signal av att man i princip kan begå brott och komma undan. Vilket är just konsekvensen av lagändringen, fler män som begår övergrepp kommer undan.

Tack och lov får jag säga så vill domstolarna inte döma för våldtäkt i de fall där det är helt uppenbart att det är en fri sexuell handling mellan två parter. Oftast läggs fallet ned eller klassas som sexuellt utnyttjande av minderårig. Begreppet våldtäkt är helt obegripligt idag och betyder egentligen ingenting annat än juridiskt, förr kunde man läsa statistik och tro på den mer eller mindre. Idag kan man räkna med att en större del av statistiken är fria sexuella handlingar som klassas som våldtäkter. Som det ser ut idag är det större chans att den 23-årige mannen som hade sex med den 13-åriga tjejen döms för våldtäkt än att han som faktiskt har förgripit sig på kvinnor blir åtalad. Detta är min egna teorier som bygger på egna erfarenheter, jag har inte många kompisar där föräldrarna har gått in med en anmälan. Dock vet jag kvinnor som har blivit våldtagna och där utredningarna läggs ned efter två år då man fortfarande inte lyckas åstadkomma något, samtidigt som den 23-årige mannen sätts i fängelse.

Det gjordes omkring 75 ändringar i sexualbrottslagen 2005, några stöder jag helt och fullt och andra har skapat enbart problem hos unga människor som vill ha sex med äldre personer. På papperet heter det att man inte vill sabotera mellan människor som vill ha sex men vad spelar det för roll när det just är konsekvensen av denna lagändring? Om Tomas Bodström slutade prata om att barn inte vill ha sex och kanske tänkt till lite så hade vi kanske aldrig haft en sådan lag, jag är nästan helt övertygad. Varför ställs det inte krav om logiskt tänkande när det stiftas nya lagar? Hur kommer det sig att den svenska moralen är mer avgörande än logik?

Lagändringen har åstadkommit att det längre inte finns resurser till att ta hand om alla anmälningar som kommer in eftersom att de s.k. våldtäkterna också måste prioriteras. Alla kvinnor som har blivit våldtagna måste ju vara helt förkrossade när de vet att fall där 23-åringar och 13-åringar har sex med varandra prioriteras hårdare än riktiga övergrepp. Har du blivit våldtagen eller hade du sex med en äldre man? Ordet våldtäkt betyder ingenting längre och jag kan inte tänka mig att man kommer ta kvinnor på större allvar i diskussioner kring våldtäkt sedan lagen ändrades, snarare tvärtom
 

Ska vi fälla våldtäktsmän och skapa rättvisa eller är det viktigare att leta efter "övergrepp" som egentligen inte är någonting annat en fria sexuella handlingar?