Höjden av förnedring, eller?
I förra veckan var det dags att undersöka kroppen igen. Har tidigare bara testat mig på Ungdomsmottagningen, denna gång hörde jag av mig till Söråkers vårdcentral. I brist på tomma luckor hos Ungdomsmottagningen fick det helt enkelt bli så. Eftersom att så många vänder sig till Ungdomsmottagningen brukar det alltid vara långa köer vilket innebär att man kan få vänta i veckor på svar. Det jobbiga är att man måste beställa tid hos vårdcentralen. Har sedan tidigare enbart dåliga erfarenheter av Söråkers vårdcentral. När jag skulle vaccinera mig mot hepatit A och B vägrade de vaccinera mig. Skälet var att eftersom att jag varken tog droger eller umgicks i sådana kretsar så låg jag inte i riskzoner och därför var vaccin onödigt. Så här efteråt undrar jag om de nekade mig enbart för att jag var så ung. Min mor ringde runt hos andra vårdcentraler, vi fick nej överallt. Slutligen ringde hon sjukhuset varpå personalen undrar varför vi inte kan göra det i Söråker. Det skulle bli några hundra billigare annars var det inga problem alls. Personen min mor pratade med förstod heller inte varför Söråkers vårdcentral nekade mig vaccin.
Iallafall så kopplas jag till en manlig läkare, jag talar om att jag vill undersöka mig. Jag är noga med att nämna att det gäller samtliga könsjukdomar. Antingen lyssnar han inte eller så är han förvirrad, hursomhelst så antar han att det är ett klamydiatest jag är intresserad av. Han frågar om jag har skäl att tro att jag är smittad, nej svarar jag varpå han talar om att för att få testa sig bör man ha några symptom. Jag rättar honom i hans förvirring och talar om att klamydia behöver inte ge några symptom. Säger återigen att det gäller samtliga sjukdomar. Ger mitt personnummer. Läkaren fortsätter att precis som innan hela tiden påpeka att lite onödigt är det nog allt om man ej har några symptom. Plötsligt talar han om att könsjukdomar bara kan smitta vidare om man ej använt kondom under samlaget. Innan har jag sagt saker som går att tolka som att jag har haft sex. Läkaren tar för givet att jag inte förstår någonting, sjukt förnedrande. Han vill inte låta testa mig och jag förklarar för honom att jag vill göra det dels för att veta att min kropp mår bra och dels för att kunna säga till eventuella partners att jag är frisk. Han svarar att han aldrig hört talas om att någon skulle testa sig därför, jag svarar att alla jag känner gör det. Jag blir tvungen att ljuga om att jag aldrig har HIV-testat mig bara för att jag ska få bli testad. Han säger att han återkommer med en tid sedan lägger vi på. Har fortfarande inte hört något från vårdcentralen.
Det är förnedrande att vända sig till Ungdomsmottagningen men frågan är om inte detta var ännu mer förnedrande? Några bekanta till mig pratar alltid om hur enkelt det är att få tid på vårdcentralerna i Sundsvall. Detta är ingen standard, Söråker är ett undantag. Läkaren antog att jag inte visste någonting om hur kroppen fungerar. Jag är 16 år och har haft sex i över två år självfallet vet jag det. Det berättade jag aldrig, efteråt undrar jag varför jag inte gjorde det. Han frågade även varför jag inte försökte hos ungdomsmottagningen, jag svarade att jag blivit så illa behandlad där. Självfallet hade han ingen koll på att det är svårt att få en tid under sommaren.
På Ungdomsmottagningen har de förstått en sak som man tydligen inte förstått i Söråker ? ungdomar har sex. Visste man inte det innan så har all klamydia bevisat att ungdomar har sex. Sex utan kondom. Människor på landsbygden lever i sin egen lilla värld och verkar inte ha någon idé om att hänga med i utvecklingen. Hädanefter blir det Ungdomsmottagningen (pest eller kolera), jag orkar inte ringa och tjafsa med fler läkare i Söråker. Jag vet att någon borde men motivationen ökade inte med hundra procent efter det samtalet. Hur kan man missa att könsjukdomararna ökar hela tiden? Media har skrivit rätt mycket om klamydiafall den senaste tiden, specifikt om framfarten i Västernorrland. Återigen hur är det möjligt att gå miste om denna information?
Parlino
Parlino är rätt ny operatör och marknadsförs av Optimal Telecom. Läser du de stora reklamaffischerna låter det kanske som det bästa som finns, men kom ihåg att reklamens uppgift är att locka oss konsumenter att köpa varan och då är hur fula knep som helst tillåtna. För att nämna några exempel: "ring gratis till nästan alla mobiloperatörer" och "ingen månadsavgift". Grovläser du däremot deras material kan du som endast ringer för 20 kronor i månaden känna dig lurad. Kanske tänkte du "yes nu kan jag ringa gratis utan att spendera hundratals kronor i månaden". Jag har en längre tid laddat min mobil med 99 kronor varje månad så jag personligen drabbas inte men den som ringer för 20 kronor/månad och tror att denna kan ringa gratis till sina vänner är verkligen lurad.
Med Parlino ringer du gratis till operatörerna Parlino, Telia Mobil, Halebop, och Tele2comviq mot att du betalar minst 99 kronor i månaden. Gratis om du bortser från öppningsavgiften på 99 öre för varje påbörjat samtal. När du skaffar Parlino får du 25 kronor som starterbjudande, första månaden ringer du alltså gratis till Parlino, Telia Mobil, Halebop, och Tele2comviq. Månaden därefter är det minst 99 kronor i månaden som gäller för att du ska kunna ringa "gratis" till Parlino, Telia Mobil, Halebop, och Tele2comviq. .Köper du inte ett värdebevis för minst 99 kronor i månaden ringer du i fortsättningen för 99 öre/minuten till samtliga operatörer i Sverige (+ öppningsavgift). Parlino kommer undan med att påstå att det inte är någon månadsavgift just därför att det är helt upp till dig om du vill betala 99 kronor i månaden för att ringa billigare till Parlino, Telia Mobil, Halebop, och Tele2comviq. Betala för att ringa "gratis", vilket skämt. Det är alltså inte ett måste, du blir inte utan ditt kort om du inte gör det såvida du ser till att ladda mobilen minst en gång per år.
Jag hoppas att alla påhittade avgifter försvinner så snart som möjligt. Förut kunde vi ladda mobiltelefonerna med kontanter utan att betala en låtsasavgift på 5 kronor. Idag lever vi i ett avgiftssamhälle dessvärre. Den som vill slippa avgiften på 5 kronor får så lov att sköta betalningen via internetbanken. Bara de som är 18 år kan har rätt till den fullständiga internetbanken, inte alls anpassat för unga människor. Jag ber alltid någon som använder internetbanken göra det åt mig, jag vägrar ställa upp på att betala 5 kronor helt i onödan.
Slopa alla låtsasavgifter och kräv av företagen att de måste vara tydliga. Kräv inte bara det, kontrollera att företagen följer reglerna. Det finstilta är känt sedan länge, nuförtiden väljer företagen att formulera sig på ett annat sätt och dribbla bort oss konsumenter genom att byta bort ordet "avgift" mot något finare. Jag är inte positiv till lagar generellt men vad det gäller konsumtion så tycker jag kunden ska ha rätt att veta vad han eller hon betalar för.
Skolans bristande droginformation
I årskurs åtta fick vi tröjor med texten "våga säga nej till droger och våld". Rätta mig om jag har fel men jag tror att droginformation skall vara obligatoriskt för samtliga elever. Det finns säkert någon lärare som inte gjort bort sig fullkomligt men de lärare jag har haft har i princip talat om saker de inte vet någonting om. Refererat till statistik och undersökningar som inte finns. Det är inte alls ovanligt att lärare talar om för elever att alkohol har dålig smak och är nästan odrickbart. Lärare kan däremot aldrig påstå detsamma om narkotika eftersom att det vore oacceptabelt att en lärare skulle stå och erkänna att han eller hon testat tyngre droger. Det är bara för dumt att påstå att det finns en absolut sanning och det blir ännu pinsammare när alla vet att personen som ljuger än rakt i ansiktet själv dricker. Tror någon på fullaste allvar att människor skulle betala för något som inte är gott och för det andra har det något med saken att göra? Anledningen att det tjatas om att unga inte ska dricka handlar inte någon välvilja om att vuxna inte vill att vi ska dricka äckliga saker.
Argument som att man kan ha roligt nykter håller inte. Det kan man helt säkert, men samma sak här vad har det med saken att göra? Vuxna framställer det som om att de bryr sig om att vi ska ha så roligt. Det är ju bara jag själv som kan avgöra vad jag tycker är roligt sen om det är sunt det jag håller på med är en annan sak. Vuxna har tvärtom bevisat att vi att ungdomar ska ha det så jävligt som möjligt, titta bara på alla regler och förbud vi unga tvingas leva efter. Tala inte om för unga att de inte ska dricka alkohol när du själv gör det. Heroinisten är ingen förebild när han talar om att unga inte ska syssla med heroin. Ställ lite krav på er själva, vill ni påverka någon får ni visa att ni förtjänar trovärdighet från omgivningen.
I årskurs 6 fick vi jobba med projektet ANT (alkohol, narkotika, tobak) numer heter det SANT (S: sniffning). Vi fick göra egna plansher och välja egna arbetsområden. Jag minns att jag skrev om tobak. Återigen drogs det upp att alkohol inte är bra för unga, ingen frågade var läraren fått den informationen från. Lärarens ord var lag då, på samma sätt som när man var yngre. Då kunde en diskussion sluta med att kompisen gick och frågade sin mor och i slutändan hade hon rätt för hon var ju äldre och det vet ju alla att äldre har alltid rätt. Så tänkte jag och mina kompisar då.
I årskurs 6 var jag med i Klubb 1317, en skolorganisation. Samma sak här, alla skulle skriva på ett kontrakt. Jag hade aldrig druckit alkohol då. Jag skrev på för att få gå lite billigare på en del hockeymatcher minns jag. Gruppen hade medlemmar mellan 13 och 17 år, därav namnet. Ordföranden var en äldre kvinna, en gammal scoutledare i Söråker. Vad jag minns var det inte just några möten, hela syftet med 1317 var att vi skulle lova att inte ta droger. Aldrig pratades det om varför vi inte skulle göra det, så var det bara. Den frågan hade kanske dykt upp om det aldrig varit tal om billigare hockeybiljetter.
Fortfarande idag är droginformationen lika dålig, den enda förändringen är att man numer är försiktigare med att säga att alkohol tär mer på ungas människors kroppar. Numer ligger fokus på alla olyckor onyktra människor kan råka ut för, allt från våldtäkt till misshandel. Att onyktra människor inte kan ta ansvar för sina handlingar. Vuxna onyktra (precis som nyktra) människor kan likväl bli våldtagna och misshandlande, är inte det lika fruktansvärt?
50 kronor till nykteristen!
De som kommer gå hem med hundra kronor mer i plånboken är nykteristerna. Att tro att vanligt folk skulle nappa på hundra kronor är lite för optimistiskt. Jag känner inte någon i min ålder som skulle strunta i alkoholen en kväll för 50 kronor. Möjligtvis hon eller han som går på penicillin men då är ju själva poängen förlorad, de man vill sätta åt är ju faktiskt alkoholkonsumenterna.
How To Look Good Naked
Gok Wan refererar efter denna övning ständigt till hennes valkar som hennes "problemområde". Precis som de allra flesta så har kvinnan i programmet ingen kroppsuppfattning. Vi betraktar ju faktiskt sällan oss själva och när vi väl gör det är det i stora speglar i ljusa rum skapade för att hitta "problem" med våra kroppar. Genom att titta i felaktiga vinklar som ingen betraktar oss i kan vi nog alla hitta en mängd problem om vi bara vill. Ständigt får hon höra att hon är vacker för att hon är smal. Under medel. Precis som i liknande program ska det inhandlas kläder, hon får lära sig vilka kläder som trycker in på rätt ställen, hur man tejpar brösten så de sitter där de ska (tillåt mig skratta) och hur man drar fokuset från "problemområdet" till de mer välvalda delarna. Här börjar jag fundera på om programmet i stället inte borde heta "snygg påklädd och under ett fett puderlager". Jag har fel, efter shoppande ska de lösa det problemet för visst vore det tråkigt att marknadsföra sig som något du inte är (som en man sa)? Celluliterna ska bort, hon har inte ens nämnt att hon känner sig missnöjd med dem. Jag ser inte om hon har några men Gok Wan är noga med att tala om att de ska bort. Vilken kvinna med kroppsfett har inte celluliter undrar jag.
Slutligen ska hon fräschas till i ansiktet med smink som förstör huden i förtid. På fötterna blir det pumps som förstör fötterna så klart. Det sätts upp en gigantisk nakenbild av kvinnan på en husvägg, Gok Wan frågar random människa om hon ser bra ut. Att vänja kvinnor med komplimanger är verkligen sjukt olämpligt, den dagen de inte får höra allt smicker är livet förstört. Det ändå som kan ge kvinnor en bra självkänsla är just att de slutar bry sig om sitt utseende, när man inte bryr sig brukar det innebära att man är rätt nöjd med sitt naturliga jag.
När jag ser program som detta så inser jag att det inte är så konstigt ändå att jag inte tittar på TV just.
Vuxenvärldens ständiga tjat
Mäns bristande ansvar
En kvinna sågades hårdast, hon som hade "anklagat" sitt ex för våldtäkt. Han var ju oskyldig, det visste dem för hon var ju en sådan som bara utnyttjade honom. Jag vet inte om våldtäkten har ägt rum eller inte men jag förstå ändå inte varför män hela tiden misstror kvinnor. Aldrig skulle jag uttala mig om jag inte var helt säker, att sitta och gissa vem som våldtar eller inte tjänar ingenting till.
Jag minns förra gatufesten då en man tog sin kompis parti och satte dit sig själv när kompisen blev konfronterad för att ha våldtagit en kvinna. Konfrontation är inte vanligt i Sundsvall, alla vill tro gott om sina manliga vänner och slippa behöva höra jobbiga historier. Ständigt var det ett tjat om hur länge de hade känt varandra och om att "det skulle han aldrig kunna göra". Det vet man aldrig innan man själv ligger där under och kämpar emot.
Tonårsparlören
Att föräldrars oro visar sig är någonting tonåringar (som den här boken vänder sig mot) uppskattar hävdar de ljushuvuden som skrivit denna bok. Så är det säkert för många omedvetet men det oron får ju inte spåra ur och leda till något destruktivt och osunt. Det är lite småsadistiskt, man älskar när någon sitter och är orolig och mår dåligt. Oron bör inte leda till att föräldern ringer och gråter och hittar på trauman som med lite otur skulle kunna ?slå igenom?. Då har det gått från något lite småfint till någonting patetiskt och framförallt osunt för personen själv ifråga. Jag kan ju bara tala för mig själv men ska jag vara ärlig så tycker jag bara att det är jobbigt om min mor sitter hemma och oroar sig för att något skall hända mig. Jag tror hon mår bättre om hon inte behöver tänka sådana tankar, bara då kan hon slappna av och ha roligt vilket människor i hennes ålder borde ha. Om det nu spårar ur helt blir det som ett dåligt förhållanden där ena personen sitter och nästan skakar över att flickvännen är ute och har så där roligt som hon kanske inte borde få ha. Hon (flickvännen och tonåringen) har roligt är ute och dricker. Han (pojkvännen) sitter hemma och oroar sig likt hennes mor. Modern för sexuella övergrepp och pojkvännen för flickvännens potentiella "förbjudna" knull. Hon har förhoppningsvis roligt såvida deras stora plan inte är att se till att hon inte ska ha det genom att ringa och störa hela tiden.
Det finns många paralleller mellan förhållanden och föräldrars relationer till sina barn och dessa är bara osunda vill jag påstå. Föräldraskap känns ofta misslyckade men ska jag vara ärlig så tror jag att föräldrar bryr sig mer om sina barn än vad människor gör om varandra i monogama relationer. Barnafödandet började kanske också med en besatthet, kanske var barnet planerat eller så var hon (modern) så besatt i han (numer fadern) att hon helt enkelt lät honom spruta i henne. Barnet må i vissa fall vara en produkt av någonting i grunden dåligt (besattheten) men barnet är fortfarande inte delaktig i den och för många är nog barn roligt just för att då finns det ännu en person i huset. En mindre förarglig person som faktiskt inte vill dig ont. Inom familjen förlåter man i stort sätt allt, inom monogama förhållanden där man älskar varandra så djupt kan ett två minuters knull vara slutet på den fina romansen. Det man älskar är ju att äga och när det längre inte fungerar så ja då blir den logiska följden att det tar slut helt enkelt. För förhållanden går ju inte ut på någon kärlek, snarare besatthet. Besatthet kan ju också vara något fint skulle säkert någon säga, då vet man att någon sitter hemma och skakar och tänker på än. Oro med ett finare ord möjligen.
Försök förstå hur jobbigt det är att sitta med sina vänner när ens förälder ringer hela tiden, i överhuvudtaget är det jobbigt när någon ringer konstant särskilt när personen ifråga inte har någonting roligt att säga. Försök sätta dig in i situationen att du hela tiden måste gå lite avsides och säga att du mår bra och tala om var du är, vem du är med, personbeskrivningar ifall din mor eller far inte har någon koll och koll har de inte. Här är pojkvännen bättre, han har koll på ALLT sådant i sämsta fall. De vet något namn och vad personen kanske går för linje det kallas koll i vuxenvärlden men vad säger det om personen egentligen? Ingenting, jobbigt kallprat som vuxna sysslar med. Så klart har du/ni rätt att vara oroliga men låt mig slippa märka det för jag tycker enbart att det är jobbigt, samma sak med svartsjuka - du får vara det men jag ska inte lida eller få min kväll förstörd för att du har en kris som bara du själv kan lösa.
Nu ska jag fortsätta läsa...
Sexuell öppenhet?
Idéen om att skriva om sex tilltalar mig mycket. Att våga prata om om det "förbjudna" är naturligtvis viktigt. Se bara hur det går i länder där biståndpengarnas syfte är att tysta befolkningen (men varför ständigt jämföra med det värsta?). Pratar vi i Sverige verkligen om det "förbjudna" när var och varannan skriver om samma saker eller är det så att vi pratar om det som vi får prata om? Sex är ett väldigt brett som de allra flesta kan relatera till. Med den vetskapen tycker jag att det borde vara väldigt lätt att skriva om sex. I var och varannan tidning nämns sex, vanligtvis är det tråkiga sexfrågespalter. Jag gillade dem förr nu är jag mest bara trött på att läsa samma sak hela tiden. Att tanken bakom dessa sexnummer som tidskrifter och även dagstidningar ägnar sig åt är positiv räcker inte när resultaten alltid slutar som ett högst tvivelaktigt eftermiddagsjobb.
En av många saker jag gillar med RFSU är att RFSU utgår från att deras läsare inte är helt okunniga vad det gäller sex. Det finns idag tillräckligt mycket information kring sex som utgår från att läsaren inte vet särskilt mycket. Skribenter som vänder sig till unga borde rimligen förstå att de flesta faktiskt haft sex och att genomsnittläsaren inte är en oskuld. När det kommer till sex brukar det i slutändan innehålla statistik (både bra och dåligt men lite tråkigt ur någon filosofisk synpunkt) och sexfrågespalter. Hur ofta har du inte läst frågan "är jag normal?" Med tanke på att Internet finns så känns sexfrågespalter ännu mindre intressanta. Sidorna brukar även innehålla fakta som inte berör någon eftersom att ingenting är varken särskilt nytt eller kontroversiellt. Vem vill läsa om 100 andra ord för att masturbera eller om kvinnors påhittade "sliddjup". Behövs det verkligen en hel sida som avslöjar vem du får skriva upp på listan över vilka du haft sex med? Njutning borde rimligen spela större roll än definitioner kring vad sex är då njutningen är den stora poängen med sex för de allra flesta.
Har tidigare skrivit om min meningslösa sexualundervisning (om man nu kan kalla det undervisning). För att förtydliga - sexualundervisning med svenska mått mätt. Hur ser då sexualundervisningen ut i andra länder (hemska tanke)? Du sitter i ett klassrum, du är sexton år och det som står i biologiboken som ligger framför dig är saker du (förmodligen) hört en miljon gången. Vanligtvis framgår det i biologiböckerna när de flesta har avklarat sin sexualdebut ändå känns det som att författarna bakom dessa böcker utgår från att niondeklassare inte vet någonting. Mina egna erfarenheter är att sexualundervisningen inte har spelat någon stor roll för någon. Sexualundervisningen berör mig men av helt andra skäl. När jag hade läst ut det usla kapitlet om sex kände jag mig superinspirerad att blogga om den värdelösa biologiboken.
Naturligtvis bör författarens önskan vara att läsaren skall gilla innehållet, öppna boken eller i varje fall åtminstone vilja köpa den. Vad det gäller innehållet i våra svenska biologiböcker så tror jag innehållet är mindre viktigt då jag tvivlar på att lärarna orkar läsa igenom det själva ens en gång. Om de nu gjorde det så borde de väl innan stryka alla faktafel och tala om hur det egentligen ligger till? Det är möjligt att biologilärarna orkar läsa de första tvåhundra sidorna som handlar om djurriket och att de tröttnar när de kommer till sex och samlevnad. Sex och samlevnad borde vara ett helt eget ämne och hamna utanför boken om djurens gälar. Då skulle det finnas chans för personer som är intresserade av sexualpolitik (på riktigt) att undervisa ungdomar istället för att biologilärarena ska behöva stå vid tavlan och tycka att allt är för pinsamt. Eller varför inte höra av sig till RFSU så kan de skicka folk som kommer och undervisar?
