Besök johannasjodin.se

Allt för ofta predikar våra lärare om hur viktigt det är att vara närvarande på lektionerna om man vill ha betyg. Om att det är tillåtet att sänka någons betyg på grund utav att eleven inte är närvarande på lektionerna vet jag inte. Det vanligaste är att elever som inte är närvarande heller inte lämnar in sina uppgifter, men det finns faktiskt tro det eller ej de som så gott som aldrig är närvarande under "vanliga" lektioner men alltid dyker upp på proven och lämnar in inlämningarna.

Det blir jobbigt att ständigt höra vilken stor roll det spelar om man är närvarande eller ej och att det är otroligt viktigt att hänga med. Nu under vårterminen har vi nationella prov, engelska och svenska är redan avklarade. Det behövs ingen närvaro för att klara de nationella proven eftersom att det är prov man inte pluggar till.

Det som spelar roll är att vara närvarande och det som spelar ännu större roll enligt lärarna själva är att man klarar de nationella proven då dessa är de som i stort sett avgör betygen i svenska, engelska och matematik.

Är det så att de nationella proven spelar störst roll vad det gäller kärnämnena och att närvaro är det viktigaste i de övriga ämnena. Vad är skillnaden mellan att inte prestera något på timmarna och att inte gå dit överhuvudtaget? Ger det någon skillnad i betygen?

Helt ärligt tror jag att allt som sagts om skolan hittills är saker som sägs för att pusha på elever, jag tror inte det ligger så himla mycket sanning i det som sägs. Lärarna tar nog för givet att den som inte går på lektionerna har heller ingen koll på vilka uppgifter som ska lämnas in och konsekvensen blir att eleven inte gör någonting. Det låter logiskt.

Enligt den statistik jag har hittat tagit det av så tittar män i större utsträckning på porr än vad kvinnor gör.

Att alla män ägnar sina timmar av fritid till att titta på porr är något av en myt. I stort sett allt kvinnor gör är mindre tillåtet, kanske är det så också i det här faller. Så länge det finns uppfattningar om vad som är okvinnligt så kommer kvinnor vara mindre fria och öppna med sina "okvinnliga" intressen. Oseriösa svar i anonyma enkäter är nog vanligare än vad vi tror (högstadiet är ett bra exempel). För bara något år sedan kunde kvinnor inte tala öppet om att de onanerade. Kvinnokroppen överhuvudtaget är ju inte alls särskilt tilltalade och att då öppet tala om att man gillar att onanera blir ju helt orimligt. Retuscherade fittor som har genomgått ett gäng kirurgiska ingrepp är okej. Fittor med stora s.k. buskar eller blygläppar som hänger ner till knäskålarna är mindre okej. Varifrån kommer dessa fantasier? Idag kan kvinnor tack och lov prata om att de njuter av att onanera och att de faktiskt gör det. Vi har ju fina svenska män som knappt kan hitta klitoris kom igen vem är så dum och onanerar?

Diskussionen om det är okej att titta på porr i monogama relationer bygger i stort sett på känslomässiga förhållande-människor och deras korkade uttalanden. Vissa menar att porr är okej om personen lovar att han/hon inte blir upphetsad under filmens lopp. Det kan ju inte vara några problem att lova något sådant. Andra menar att porr bara är okej om de tittar på den tillsammans. De som är mest intoleranta kallar porrtittande för otrohet. Det lustiga är "ja-sägarna" och deras förvånande argumentation, de är egentligen inte alls rimliga och toleranta. Förklaringen till att de är positiva (eller likgiltiga) är att de känner sig "trygga i sitt förhållande". På en rak fråga om de vill att deras pojkvän/flickvän tittar på porr skulle nej väga tyngst. Att säga ja handlar mestadels (eller enbart) om likgiltighet.

"Hon kan ändå inte göra slut med mig och istället bli tillsammans med en film eller bilder så jag känner mig inte hotad. "

"Hur känns det när han beskådar era bröst och fitta? Slås ni inte av tanken att han faktiskt sett otaliga fler av dessa och att ni trots allt kanske inte är speciell på just den fronten? "

"Det är när man begränsar sig i tanken som risken för otrohet ökar" har Katerina Janouch sagt.

Det är svårt (och otroligt dumt) att förbjuda någon att göra något när man själv håller på med det (undantag är relationer mellan föräldrar och barn).

"Jag får kolla på porr så det är klart att han också får det, men jag skulle bli ledsen om han gjorde de för att jag inte var bra nog för honom"

Männen är faktiskt vettigare än kvinnorna i denna debatt just därför att de till skillnad från kvinnorna försvarar "sin sak". Män blir med största sannolikhet oftare konfronterade på grund av sitt porrtittande. Det är lättare att försvara sina intressen (varför man nu behöver göra det är ju en fråga). En sak människor borde tänka på men bortser från är att det är bäst att konfrontera någon (om det nu är absolut nödvändigt) när man är lugn och sansad. Att man gör bort sig när man är känslomässig och hysterisk är A och O. Känslor kan ju aldrig vara fel heter det, i förhållanden verkar det var tillåtet att ta illa vid sig för precis allt.

Väljer att sluta skriva här då jag inte bemöter känslomässiga argument eftersom att det är helt bortkastat oftast. Precis som alla andra diskussioner som kretsar kring vad människor känner så finns det även minst en miljon olika svar även på denna fråga. Känslomässiga människor går inte in i en diskussion för att få en uppfattning om någonting utan för att benhårt försvara sina suspekta prylar tills någon slutligen kapitulerar.

Människor som raggar kan gärna hålla sig undan, det jobbigaste och pinsammaste som finns är när män kommer fram och gör sig till och drar de allra sämsta replikerna som hämtade ur en billig "raggningsbok", observera att dessa alltid är skriva för män. Det absurda med raggning är att utövaren (läs: män) alltid tar för givet att de ska lyckas genom att dra några fåniga repliker som de allra flesta har hört ett x antal gången innan. Kvinnor faller ofta för sådana män, även de gånger de tycker att stämningen blir för pinsam. Vad får män att tro att de behöver dölja sig bakom någon låtsas-identitet för att få kvinnor i säng? De allra svinigaste män jag har träffat är inte män med torftiga sexliv, det är förvånansvärt nog dessa män som varje fest har fyra, fem tjejer kring sig.

Män är inte dumma, män vet att de kan få sex utan att syssla med suspekta spel. Att de håller kvar vid dessa högst tvivelaktiga metoder beror helt enkelt på att det ligger i deras intresse att manipulera kvinnor. För dessa män är själva sexet ingen viktig del i deras liv, det viktiga är att få manipulera sig till sex, helst med kvinnor som inte ger med sig på en gång. Desperata kvinnor verkar inte ligga i deras intresse, sociala spel och manipulation är att föredra.

De få gånger män blir dissade är ibland hur fantastiska som helst. Män tar nästan illa vid sig de få gånger detta sker och skuldbelägger kvinnor för att de inte tackar för deras fina skräddarsydda ?komplimanger? anpassade för just dig (vilket skämt). Det finns inga goda avsikter bakom dessa fraser, de används för att det gynnar personen eller helt enkelt ligger i personens intresse.

Ytlighet är rätt tråkigt och för många (läs: kvinnor) är komplimanger det enda som spelar någon riktig roll i deras liv. Är det verkligen sunt att upprätta hålla detta trams och överösa kvinnor med ytligt nonsens som egentligen inte spelar någon roll? Det är inte förrän vi bryter med dessa destruktiva dumheter som kvinnor kommer ge upp om dessa värderingar. Om detta inte vore något vanligt och accepterat så skulle det inte suktas efter bekräftelser i samma utsträckning. Genom att bekräfta kvinnor är vi en del av problemet, inga kvinnoideal bryts genom att vi uppmuntrar dem, tvärtom.

Det är egentligen rätt ologiskt att mäns tafatta försök att få sin vilja igenom för det allra mesta går hem hos kvinnor, det är kvinnor som brukar ägna sin tid åt att grubbla på vad som är uppriktigt och ren lögn. Att detta fortfarande kan spela en sådan stor roll för kvinnor måste rimligen ha och göra med att kvinnor tar denna manipulation på allvar och tror att det är på riktigt. Om livet går ut på att bli bekräftad så måste det rimligen vara roligare att tro gott om (män)niskor.

I Sverige tackar man för precis allt, vi tackar när vi betalar i kassan på ICA och vi förväntas tacka när vi får en komplimang. Hur uppriktiga vi är egentligen kan man ju fråga sig. Jag vägrar leva upp till den svenska modellen och tacka när människor med för mycket tid spyr sina kommentarer över mig. Tackar gör jag inte av princip, utan för att jag uppskattar något på riktigt. Att ge kommenterar för någons utseende är att se denna person som en betydelselös icke-människa. Den dagen då utseende spelar någon roll ska jag fundera på saken, tills vidare suckar jag åt er idioti och hoppas att ni förstår varför.

Det är tröttsamt allt prat om hur viktigt det är med demokrati. Det är ännu mer tröttsamt när de människor som förespråkar demokrati tror att allt löser sig när länder inför demokrati. Jag tänker inte ?lägga mig? i diskussionen om Sverige är en demokrati eller inte. Det jag som elev däremot vet är att skolan inte är en demokrati. Sverige ses som en demokrati, om nu Sverige är det så borde ju rimligen skolan också vara delaktiga i vår fina demokrati. I skolan behöver varken elever eller personalen rätta sig efter svensk lag. Skolan är som en plats för sig. Även om jag inte är alldeles positiv till lagar jämt då de flesta är dumma och även ibland helt onödiga. Trots det så borde rimligen svensk lag även följas i skolan. Idag har lärarna sina egna lagar.

Det blir helt omöjligt att kalla skolan för en demokrati när elever inte får chansen att vara med och bestämma eller diskutera de beslut. Elevers åsikter tas inte på allvar och lärarens röst väger 20 gånger mer (så uttryckte sig en av mina lärare). Personen hade rätt även om det var hemskt att höra personen uttala sig om saken. Lärarens röst väger mer punkt. Läranens röst är lika med beslutet.

Ett tag fick jag ta hur mycket skit som helst från andra elever, nu har det dock lugnat sig. En elev på skolan som har börjat på gymnasiet och går första året kallade mig hora. Jag blev upprörd och tänkte inte acceptera det. Jag tänkte inte bara anmäla det utan också skapa en diskussion på skolan, det blev aldrig någon diskussion. Naiv som jag var så förväntade jag mig att rektorn skulle lyssna på vad jag hade och säga, istället avrådde han mig från att anmäla det. Det som fick mig att inte anmäla honom var att han, personen ifråga bad om ursäkt.

Hur som helst, i skolan har vi något som kallas elevråd. Det kanske låter långsökt men det går faktiskt att koppla elevråden till demokrati tro det eller ej. Det faktum att representanterna är valda av eleverna själva. Elevrådet på skolan där jag går missköts, egentligen vet jag inte varför eftersom att jag själv inte är delaktig. Att eleverna inte läser protokoll från föregående möte är ett tecken på att det missköts. Att representanterna inte för klassens tal är ett annat. Elevrådet på skolan där jag går fungerar som en styrelse där styrelsen bestämmer helt och hållet (eller är det kanske rektorn som alltid är närvarande?). De s.k. representanterna representerar sig själva och inte övriga elever eftersom att det inte finns någon diskussion.

Apropå diskussion så finns det ingen sådan i skolan. I skolan får man inte lära sig att argumentera förrän i årskurs 9 då eleverna för första gången får skriva uppsatser med diskussion längst bak. Diskussionerna i den mån de finns brukar se ut som så att läraren tillrättavisar de som har fel och förklarar hur saker och ting ligger till medan eleverna sitter stumma och försöker få fram något, resultatet brukar bli ?asså? eller ?därför att?. Unga människor får ju veta att det är vuxna som vet allt så det är egentligen inte så konstigt att man litar helt och fullt på vuxna. Det är tydligt hur jobbigt där är för lärarna när de får motargument från elever. Människor som aldrig blir ombedda att utveckla sina tankar blir oftast stumma när de väl blir det. Lärare går ju dit med inställningen att de ska lära ut, inte bli lärda. Överhuvudtaget tycker vuxna att det är jobbigt att ha fel.

Finns skolan ens på dagordningen? När partier går till val med att de vill att förbättra skolan och helt och hållet glömmer allt som är relevant blir det bara för pinsamt. När skolan väl tas upp handlar det om betyg. Det finns viktigare problem, dessa problem kommer aldrig till ytan då de som ansvarar för dessa frågor inte vet vad de pratar om. Att skolan är en värld för sig och inte rättar sig till det övriga samhället är ett problem. Det är verkligen inte något positivt att man i skolan kan behandla andra hur som helst utan att behöva ta några konsekvenser. Vad hjälper det att en hysterisk lärare skäller ut en elev. Om vi nu ska se till att människor säger förlåt så bör ju människorna ifråga vet varför de ber om ursäkt.

Skolan vore en mycket bättre plats om eleverna tilläts uttrycka sina åsikter. Om eleverna dessutom togs på allvar vore det helt underbart. Skolan vore en mycket bättre plats om lärarna slutade se eleverna som små barn som inte kan ta hand om sig själva. När människor visar att de litar på andra så brukar de allra flesta anstränga sig och ibland även förvåna.

Svaret på frågan om skolan är en demokrati är nej, snarare en diktatur där den som har mest makt bestämmer.

Ursäkta men jag måste spy lite. Nu är jag less på all press från vuxna, jag vill inte höra erat tjat om vad jag borde respektive inte borde göra. Jag är less på era genomskinliga härskartekniker, jag är less på att få höra att jag är ung och dum BARA för att jag inte tänker jobba i sommar. Ni kanske har läst jobben som landstinget annonserar om just nu? Är man 16 år så får man 45 kronor timmen, 225 kronor per dag och 1125 kronor per vecka. Jag har inga dyra omkostnader i sommar, jag är rätt snål med mina pengar även om jag ibland köper dumma saker så klarar jag mig alltid. Det är det viktigaste.

Min dröm är inte att ha en stor fet plånbok med 25000 kronor efter att alla utgifter är betalade, är det så svårt att förstå för människor med låg inkomst? Pengar verkar vara det enda som finns i deras tanke, vad är pengar i jämförelse ett roligt innehållsrikt liv utan pengar? Vill dessa människor att jag som faktiskt har mina unga år kvar ska ägna dessa år som troligen kommer vara de roligaste i mitt liv åt att slava för 45 kronor i timmen? Förlåt men min plan är inte att bli en arbetsmyra som tar vilket skit jobb som helst, förlåt jag vill ha tid och göra saker som ger mig något på riktigt.

Jag är 16 år och jag är less på att höra att erfarenhet är bra, ?att få in en fot? som det kallas. Troligen kommer jag, precis som alla andra jobba flera tiotals år. Precis som alla andra människor kan jag lära mig saker, jag behöver inte två år på mig. Vad tjänar ni på att försöka övertala mig till att sommarjobba? Ni bemöter inte mina argument, utan avfärdar dem med att jag är ung och dum och saknar livserfarenhet, förlåt men jag orkar inte lyssna på erat nonsens längre.

Detta är egentligen väldigt personligt, därför väljer jag att inte skriva ut allt jag tänker i skrivande stund

Egalia i Stockholm är den första fritidsgården i världen för HBT-personer. Roligt initiativ, dock tråkigt med åldergränsen som säger att man ska vara minst 13 år och max 20 år för att känna sig välkommen där.

"Vi har sett ett ökat behov av verksamheter som vänder sig till tonåringar. Som 13-åring vet man ännu inte riktigt vem man är, 15-16 år är en vanligare ålder för att komma ut och berätta för omgivningen om det här, man måste inte vara uttalat det ena eller andra, många av de yngre som kommer hit är bara sökande och funderar kring sin sexualitet säger Katrin Odelius, förvaltningschef för RFSL Stockholm"

Vissa kommer ut tidigt och andra i trettioårsåldern. Tidigare har jag hört en snarlikt argument fast då handlade det om ett musikarrangemang. Att utesluta en målgrupp eftersom att man inte tror sig veta att det knappt finns något intresse där blir bara för dumt. Om det nu finns någon i just den målgruppen som är intresserad, jaha vad är problemet? OK med HBT-personer som har fyllt tretton men de yngre kan hålla sig undan. Det spelar ingen roll vad det än gäller och om det i stort är ett bra initiativ alltid stänger man ut unga människor. På mina fester ska inte människor som är över tio få komma.

Det Maria Bergström glömde nämna i denna artikel är "den andra" orsaken till att kvinnor ibland blöder när de har sex. Är fittan inte våt när kuken förs in så kan det komma blod p.g.a. den friktion som uppstår då fittan inte är tillräckligt våt. Att vara kåt och våt är inte samma sak, det sista behöver inte nödvändigtvis betyda att man är kåt eller tvärtom. Det pratas aldrig om att det kan komma blod när som helst utan bara om att det kan göra det första gången - när man blir av med oskulden.

Män som har sex med kvinnliga oskulder borde ju se till att kvinnan är våt, det borde män alltid göra. Media, skolsköterskor, personalen på ungdomsmottagningen m.fl. lurar unga kvinnor att det ska komma blod första gången. Om kvinnor istället får veta varför det kan komma blod så behöver inte första gången bli lika fruktansvärd som den är för många kvinnor. De flesta jag har pratat med är besvikna, de menar att alla pratar om sex men hur roligt är det då egentligen. Har det att göra med att män inte känner någon press när de har sex med oskulder (eftersom att de inte har så mycket att jämföra med) eller vad beror det på?

I övrigt är det bra att någon tar upp att det finns två sidor. Biologiböckerna talar om att det finns en mödomshinna som alla kvinnor går och bär på tills den spricker. Min biologilärare hade aldrig hört talas om att det finns en annan teori ? att mödomshinnan inte existerar och att i den mån den gör det så är det inte en hinna. Tur att det finns annan information att tillgå.

Nästan dagligen besöker jag fliken "Kvinna" på aftonbladet.se utan någon egentlig förklaring. Aftonbladet skulle kunna vara seriösa och skriva om jämställdhet och sådant som borde intressera de flesta kvinnor. Tyvärr är få kvinnor intresserade av jämställdhet då de flesta kvinnor anser att vi lever i ett jämställt samhälle. Ett samhälle där över hälften av allt hushållsarbete utförs av kvinnan, ett samhälle där kvinnor fortfarande i kan känna sig säkra (inte ens i sitt eget hem). Ett samhälle där kvinnor hämtar ut lägre lön än män trots att kvinnor utför samma arbete som männen. Ett samhälle som ses som jämställt om kvinnor får vara delaktiga till 40 %.

Sidan borde fokusera på jämställdhet men väljer att skriva om Anorexia Nervosa och om olika insamlingar som Rosa bandet och Go red. Det positiva med Rosa bandet är att det har fått så många människor att bry sig om just bröstcancer. Jag är helt ointresserad av att Christina Aguilera bär den röda klänningen bättre än de andra extremt smala kvinnorna. Likaså är jag helt ointresserad av hur man ordnar sitt drömbröllop.

Förmodligen kommer jag fortsätta att besöka sidan så gott som dagligen, inte för att jag är särskilt intresserad utan mest för att jag tror att det kommer dyka upp seriösa saker även där. Frågan är bara när? Vem vet, feminism kanske blir inne igen snart. Jag kan ju alltid hoppas...

Jag älskar verkligen när dum-svenssons gör bort sig i media. Det handlar inte om vi svenskar har någonting att dölja eller inte. Det handlar om rätten till ett privatliv, rätten till anonymitet. Om största delen av svenska folket inte har någonting och dölja då är ju frågan om vi förtjänas att övervakas dygnet runt med hjälp utav kameror?

Svenskar verkar vara helt besatta i att hävda att de inte har någonting att dölja varje gång frågan om övervakning kommer på tal. Högst roande får jag medge. Vad betyder det då egentligen? Ingenting. Rätt och fel bygger bara på moraliska värderingar. Kvinnor våldtas så uppenbarligen tycker ett stort antal män inte att våldtäkt är fel. Är kvinnomisshandel rätt? Män misshandlar dagligen kvinnor i sitt eget hem. Är våldtäkt fel? I stort sett alla kvinnor jag känner har blivit våldtagna.

De allra flesta tycker att våldtäkt och misshandel är fel, på en rak fråga skulle nog ALLA svara att det är fel. Generellt sätt ses våldtäkt som någonting fruktansvärt. I 99 fall av 100 så bryr sig svenskar om vad lagen säger. Enligt de flesta är det fel att en artonåring har sex med en fjortonåring eftersom att det enligt lag ses som våldtäkt. Om lagen säger att det är våldtäkt så kan det helt omöjligt vara frivilligt sex. För det andra så kan en artonåring omöjligt få ut något av en fjortonåring, det säger ju sig självt? Jo hej du!

I 1 fall av 100 ser svenskar inte till lagen, när det handlar om brott där kvinnor är offer så ser genast väldigt många mellan fingrarna. I de fall kvinnor är offer så misstror man i stort sett alltid kvinnor. Fortfarande kan man höra att människor försvarar våldtäkt med argument som att "hon var ju full". Har detta att göra med att svenskar är ouppdaterade? Att våldtäkt är fel är alla överens om, men vad är egentligen våldtäkt? Om kvinnan först ville men sedan ändrade sig är det då våldtäkt? Om hon har haft sex med honom förut kan han då ha våldtagit henne? Blir kvinnor våldtagna inom monogama relationer? Om hon hade hånglat med honom tidigare under kvällen är det då våldtäkt? Ja, ja, ja, ja!

Det går inte att fråga svenska folket om våldtäkt är fel när begreppet är helt urholkat. Det finns ingen allmän linje. Det går inte att tro att svenska folket tar ordet våldtäkt för vad det är. Fortfarande kan män sitta och skryta om hur de har knullat (läs: våldtagit) någon på krogen utan att någon funderar om det verkligen var frivilligt från bådas håll. Hur kommer det sig att de flesta tycker att våldtäkt är fel och att män samtidigt inte har några problem om att prata om hur de knullade (läs: våldtog) någon som sov?

Svenskar är osunt rädda för myndighetspersoner helt klart, hur många ger inte sitt personnummer när polisen ber om det (fastän att inget brott har begåtts)? Väldigt få personer skulle vägra ge sitt personnummer. Det är så enkelt och slänga fram några siffror, det är jobbigare om polisen börjar tjafsa. Svenskar må vara rädda för myndighetspersoner men drar sig inte för att slänga ur sig vad som helst bara de får chansen. Spontant kan man tycka att det är rätt dumt att slänga ur sig att man har gjort både det ena och det andra. Sanningen är en annan, ingen bryr sig. Varför vara oförsiktig när man inte behöver?

Skolminister Jan Björklund (fp) presenterade för några dagar sedan den borgliga regeringens förslag om ge betyg tidigare och med fler nivåer. Därutöver ska det vara tillåtet för enskilda skolor att ge regelrätta betyg i lägre årskurser. Idag finns det tre steg godkända nivåer nämligen G, VG och MVG. Den borgliga regeringens förslag är att det ska finnas fem steg för godkänt nämligen E, D, C, B, A där A är högsta betyg och två steg för inte godkänd nämligen F och FX (FX är allra lägst och motsvarar det vi idag kallar för streck). Vad jag vet så finns det ingenting som heter streck idag, IG brukar ges till elever som ALDRIG dyker upp på lektionerna eller inte uppfyller kraven, rimligen bör det inte finnas något lägre betyg(?).

Betygen fungerar inte idag, det är för många steg. Med tre steg för godkänd kan man aldrig vara säker på om läraren har satt ett rättvist betyg. I korridorren hör man om elever som hade färre poäng men fick högre betyg. Det handlar ibland uteslutande om läraren gillar eleven. Ni kanske har hört alla dåliga skämt om att man får bättre betyg om man suger av läraren? Det är på den nivån ungefär. Såklart finns det lärare som är mer rättvisa men dessa är inte överrepresenterade. Det heter att lärarna ska gå efter en matris och utifrån den ge rätt betyg. Klarar man alla punkter är man värd MVG och uppfyller man inte alla krav får man IG. Hur många lärare använder egentligen denna mall? Det vanliga är att lärare jämför eleverna i klassen och ger högst betyg till de som fick högst poäng på provet. Det nuvarande betygsystemet fungerar tämligen tvivelaktigt.

Skrota betygen helt, de enda som tjänar något på många nivåer är de elever som vill kunna känna sig en smula bättre än alla andra eller rektorn som gärna vill kunna skryta om sin dotter i fikarummet. Allt prat om stressade ungdomar gör mig förbannad, som vanligt vet vuxna ingenting när de pratar om ungas (o)hälsa. Trots deras bristande kunskaper är det ändå dessa som ska avgöra ungas framtid. Det som gör eleverna stressade är att proven sätts för nära varandra. En annan stressfaktor är väntan på provresultaten, alla vill ha MVG, såklart. Ett G ses som ett misslyckande beroende på vilka betyg klasskamraterna har. Elever stressar över att få samma betyg som klasskamraterna eller med en guldstjärna i kanten. Finns det någonting som talar för att elever skulle bli mindre stressade om det infördes fler steg för godkänd?

Det positiva med förslaget är att de vill sätta betygen tidigare, det är säkert bra om man så tidigt som möjligt får en rutin på vardagen. Skolan blir inte lika outhärdlig om man får god tid på sig att vänja sig med det som är nytt. Det är lättare att plugga upp sina betyg om man vet långt innan vart man borde lägga lite extra krut.

Ta bort VG och MVG helt och behåll G (godkänt) och IG (icke godkänd). Det enda som borde vara relevant är om eleven blir godkänd eller inte. Med två steg kan det omöjligt bli svårare för läraren att sätta rättvisa betyg och det blir lättare för eleven att kolla upp att allt verkligen stämmer. Problemen idag är inte att vi har ett tvivelaktigt betygsystem, problemet är att eleverna knappt känner motivation att gå till skolan. Att elever inte lär sig saker på riktigt utan sitter och memorerar saker inför prov som de sedan har glömt inom två veckor är ännu ett problem.

Att partierna väljer att lägga så mycket energi på den här frågan har väl bara att göra med att den är så enkel?