Johanna Sjödin

Idag kom beslutet om att JämO lägger ned Kristin Karlsson och Ragnhild Karlssons anmälan till JämO, det blir ingen rättegång.

Fick nyss höra det. JämO har ingen funktion då JämO helt uppenbarligen inte verkar för ett jämställt samhälle. Kvinnor är dömda, oavsett vad du själv vill (eller inte vill) är det din skyldighet att leva upp till rådande normer. Våga inte nämna diskriminering. JämO slår även fast att det är OK att hänvisa till "anständighet".

"- Det är ett symptom på bristande jämställdhet och motverkar samtidigt arbetet för att uppnå ett jämställt samhälle, säger jämställdhetsombudsman Anne-Marie Bergström."

Jo du läste helt rätt. Den där omvända jämställdheten lockar mer. Jag vill gärna höra Bergströms definition av "jämställt samhälle". Eller vill jag verkligen göra det?

Vi har en JämO med en definition av "jämställdhet" som inte är värt namnet och en jämställdhetsminister (Nyamko Sabuni) som vägrar kalla sig feminist. Det bådar inte gott.

Läs hela pressmeddelandet här.

Jag vill påpeka för alla att signaturerna "onamn", "människa", "anna", "jag-mår-illa" och "snubbe" är samma person. Åtminstone kommer kommentarerna från samma IP-adress.

Redan igår skrev jag att "anna" och "jag-mår-illa" är samma person, min mening var endast att kolla upp om "onamn" också hade IP: 83.243.152.55, till min förvåning inser jag att de fem ovanstående signaturerna är en och samma person.

Om vi antar att "snubbe" är ärlig har denna man haft sex med en person och det bevisar att jag har rätt.

Efter mitt inlägg om att det snarare är någonting positivt med tidig sexdebut märker jag hur provocerade människor blir. Har dessa personer fortfarande inte förhållit sig till den sena sexdebuten, är det fortfarande en del av ens identitet? Hur som helst skulle jag aldrig skriva om varför jag ser tidig sexdebut som någonting positivt om det inte vore för de sena övermänniskorna som vet allas bästa. Människorna som med hjälp av sin erfarenhet skaffar en förtryckarroll och talar om hur saker ska gå till. Unga människor vet inte vad de vill, unga människor kan inte knyta sina egna skor och värst av allt är att unga människor inte säga ifrån när de längre inte håller med etc.

Det handlar inte om intellekt eller psykiskt starka människor, om det vore så vet jag massor av överåriga människor som inte borde ha sex.

En bra sak att göra är att kolla din umgängeskrets värderingar i laddade frågor som t ex sexuella övergrepp. Antingen hittar du på en realistisk berättelse eller så tar du en sann historia, det finns ett gäng, det är bara att välja och vraka.

Tänk dig att du har två personer i ett förhållande, mannen börjar ha sex med sin flickvän när hon sover, då flickvännen inte vill att förhållandet ska ta slut väljer hon att hålla tyst alternativt blir hon rasande (med all rätt). Tänk dig en kvinna som hånglat med flera män under kvällen, senare under kvällen börjar de ha sex med henne fastän hon är helt frånvarande/säger ifrån.

Välj ut några historier och fråga dina vänner vad de tycker - är det våldtäkt eller ej? Först nu får du veta vilka du inte vill umgås med den dagen du blir utsatt för ett sexuellt övergrepp (om du nu blir det). Vi hade en man i umgängeskretsen som våldtagit flera kvinnor, det misstänks även att han kan ha drogat minst fyra kvinnor i samband med våldtäkt, inte helt otänkbart då mannen ifråga själv brukar droger och inte ser några problem att knulla människor som sover. Tack och lov har fler och fler fått veta om honom och han börjar bli mindre populär, det finns även andra skäl till att han längre inte är underbar och älskad av alla. Människor som varit nyinflyttade har vetat vem han varit och hört rykten men även i andra städer är han känd. Det ger resultat om vi pratar om dessa frågor.

På en rak fråga skulle de flesta säga att våldtäkt är fel men ta reda på vad deras definition av våldtäkt är annars vet du inte vad de svarar på. Det är fel att kalla någon hora MEN har hon varit otrogen är det inte självklart. Det är fel att våldta någon MEN har hon hånglat med personen tidigare/haft sex med honom innan eller skickat "sexuella" signaler är det inte längre givet att det skulle klassificeras som våldtäkt i allmänhetens ögon. Kom ihåg att vår egen och lagens definition skiljer sig.

Min blogg fyller ett år idag (28/11), ett svepskäl att byta ut bloggens tråkiga rosa utseende.

Under denna tid har jag publicerat 140 inlägg och fått 195 kommentarer.

Jag tänker fortsätta.

När det gäller monogami har det så länge jag levt funnits en väldigt hög acceptans för att människor inom monogama relationer har olika intressen och uttrycker sig på olika sätt. Flera människor jag träffat har haft en önskan om att en partner bör vara lite annorlunda. Man pratar om att människor kompletterar varandra.

Det vanligaste exemplet är den barnsliga fyrtioåringen och den mogna tjugoåringen. Förklaringen är att den barnsliga inspireras av den mogna och den mogna "tonar ner" sin personlighet lite, de möts någonstans på mitten. I verkligheten fungerar det inte riktigt så även om jag själv ser poänger med detta. För varje år du åldras ökar acceptansen för åldersskillnader inom relationer tills den dagen du blir gammal i människors ögon. Genast blir du "pervers" i omgivningens ögon om du har en tydlig dragning till yngre personer, flera skulle säkerligen skriva upp sig på att den åldrande personen är pervers bara genom att känna lust och tala öppet om den. Pervers är för övrigt ett väldigt osexigt ord, jag hoppas slippa höra det i framtiden. Kom igen, säga vad man vill om Hugh Hefners verksamhet men vore du i Hefners sits skulle du vara lycklig om du fick knulla hälften så mycket. Det är lätt att ställa krav när det finns personer att ha sex med, när den valmöljligheten minskar tar du vad du får. Den dagen skulle jag kunna överväga monogami. Jag hoppas jag har massor av beundrare när jag ligger på hemmet så att jag slipper kompromissa med mina värderingar.

Det behöver inte vara mognad som påvisar skillnader i människor sätt att leva och agera, det finns nog oändliga skäl. Det kan handla om den begåvade karriärmannen och den mindre begåvade hemmafrun, att det överhuvudtaget finns en otrolig förståelse för att människor som inte är på samma nivå har en relation har alltid förvånat mig. Det är varken rätt eller fel men jag trodde nog att personer som var intresserade av politik diskuterade sina hjärtefrågor med sin partner. Detta är ingen självklarhet.Jag har träffat flera personer som visat motsatsen, om det handlar om en ovilja att sin partner skall utvecklas tål att funderas på. Att vilja ha det intellektuella övertaget är inte någonting sällsynt i monogama relationer. Det är någonting jag märkt av i den egna ungdomskretsen, personer (ofta män) har blivit intresserade av politik. Det har (tyvärr) i mångt och mycket handlat om en väldig våldsglorifiering, vissa har läst böcker och är belästa men ändå fyller flickvännerna ingen intellektuell funktion. Kanske har flickvännerna en sådan funktion som jag missat för att jag är utomstående, men varför öppnas det aldrig plats för dem i en diskussion? Precis som bröst verkar dessa flickvänner ha den funktionen att de är fina att titta på men ingenting mer (tänkte förklara mig i ett senare inlägg).

Att den ena personen är mer intellektuell har alltid varit ett argument mot umgängen mellan en äldre och en omyndig person. Jag tycker man borde se positivt på att människor umgås med människor där det finns en möjlighet till intellektuell utveckling men det är en sällsynt ovanlig uppfattning. Har du träffat din far har du fått din beskärda del av överårigt intellektuellt umgänge. Personerna som är emot "stora" åldersskillnader mellan myndig och omyndig menar att den begåvade personen kan dra nytta av att vara mer beläst och kunnig när han eller hon utnyttjar (eller manipulerar) den yngre personen. För det första har dessa människor en helt annan definition av vad utnyttjande är, något jag tänker mig att få skulle hålla med om utanför gruppen moralpredikande vuxna och för det andra anser jag att om man själv tror på sina egna ord borde man fördöma alla umgängen mellan begåvad och mindre begåvad personer. När unga är med i bilden blir det alltid mer spännande och dramatiskt. När unga finns med i bilden kan du glömma idéen om att vara konsekvent, det du känner kan aldrig vara fel har ett gäng mindre begåvade människor uttalat. För dig som aldrig utsatts för moralpredikande män och kvinnor handlar utnyttjande vad det gäller unga människor om sex, sex och sex.

Vad det gäller umgängen med en tydlig åldersskillnad mellan omyndig och myndig person kan jag inte längre påstå att det finns någon tolerant syn på att människor kan komplettera varandra. Det fungerar inte i och med att vuxenvärlden hela tiden belyser olikheterna hos personerna som lever i relationer med märkbara åldersskillnader.

Jag tycker synen på sex borde avdramatiseras då det är någonting de flesta ägnar sig åt varje dag eller åtminstone att vi får slut på all överspändhet kring sex. Mer fokus borde ligga på sex just för att människor har sex och det är någonting väldigt många uppskattar, annars skulle vi inte ha sex. Det kommer vi inte ifrån vare sig vi hyssjar eller ej. Tycka vad man vill om porr (jag ger mig inte in i den diskussionen) men porrens enorma spridning via Internet har bidragit till att vi är mer eller mindre tvungna att förhålla oss till sex. Oavsett vad antisexmänniskor försöker hävda, att människor har ett väldigt ointresse för sex eller vad det än handlar om bevisar porren motsatsen. Det finns en efterfrågan av sex annars skulle inte porr produceras. Att bröst kan vara så spännande trots all porr talar sitt tydliga språk för att massproduktion inte behöver leda till ett mer asexuellt samhälle utan attraktion och lust apropå beskyllningen om att mer synliga bröst i samhället skulle leda till en avdramatisering av bröstens sexuella spänning. Jag tänker heller inte sticka under stolen med att min klass och övriga bekanta tittar på mina bilder beror på att de känner mig, det är en ovanlig sak att göra och det har inget kommersiellt syfte utan ett politiskt syfte. Jag kan se framför mig när de sitter och tittar och tänker "vem tror hon att hon är egentligen?" En väldigt avslappnad person med ett stort ego får jag tillstå att säga :-)

Även om du är av uppfattning att sex inte borde avdramatiseras på grund av personliga eller känslomässiga skäl behöver du inte skuldbelägga människor som har ett intresse för sex. Min fråga är ? vilka tror ni att ni att är? Ingen kommer tvinga dig att ha sex.

Vad är det frågan om egentligen, håller det på bildas en ny antisexvåg?

Var på café Pallas med en vän igår (läs: i förrgår) då en medelålders man och kvinna sitter vid några bord längre bort och hånglar. Numer ser jag nästan aldrig människor som hånglar offentligt och när det väl händer brukar det vara unga nykära människor. Det var fascinerande ändå försökte jag att inte titta då personerna ifråga hade kunnat tolka det som att jag tyckte situationen var motbjudande. För att framstå som tolerant (vilket jag nog tycker att jag är) började jag prata sex med min vän, det vanliga med andra ord. Det är en omöjligthet att fika utan att komma in på ämnet sex. Paret (?) satt kvar och hånglade nästan hela tiden förutom när de skrattade och pratade om tapeterna. Jag minns att min syster och hennes pojkvän var med på förstasidan i ST när de hånglade på något seminarium. Texten om själva föredraget var väldigt tunn men bilden på min syster var däremot gigantisk. Fortfarande idag funderar jag på hur de kom på idéen att ha en hångelbild på förstasidan i en lokaltidning. Det säger någonting om hur exotiskt offentligt hångel faktiskt är. Historien med Ulrica Schenström tycker jag talar sitt tydliga språk för att det är lite fult att hångla offentligt. Det roliga eller låt mig säga tragiska är den tydliga parallen människor drar, att människor som hånglar offentligt är alkoholpåverkade.

När jag gick i högstadiet var det vanligt att se skolkamrater hångla i korridorerna därför trodde jag då att det var likadant utanför skolans lokaler. Det visade sig senare att jag hade helt fel. Under högstadieåren fanns en oskriven regel om att det var någonting dåligt att erkänna att man hade knullat. Det var ett väldigt hintade mellan eleverna om vad man hade gjort med vem. Någon kom en dag och började prata om "dagenefterpiller" för att vi andra skulle veta att hon hade haft sex. Någon pratade oroat om risken att bli smittad vid avbrutet samlag och den tredje undrade om det gick att bli gravid via oralsex. Jag minns männen som öppet kunde tala om hur skönt det var att runka och hur ofta det ägnade sig åt sitt eget könsorgan, här var det inga ursäkter minsann. Jag var alldeles förtjust över att det fanns människor som kunde tala om lust utan att hela tiden ursäkta sig själva. Istället för att säga rätt ut "jag har knullat" använde mina kvinnliga skolkamrater alla möjliga dåliga aspekter av sex för att påvisa att de hade haft sex. Jag kan stolt säga att jag inte var en del av detta, jag gjorde det heller inte till någon förstasidesnyhet. När jag träffade nära vänner och pratade sex på caféer i timmar satt mina dåvarande klasskamrater hemma och pluggade, på gott och ont. Åttondeklassarna fanns hoppet hos, de festade och hade sex. Vad som egentligen hände med oss nittioettor vet jag inte men mina klasskamrater var inte alls lika utåtriktade som åttorna.

Jag är en av alla som brukar hävda att det går att prata öppet om sex numer, men går det verkligen? Gör någon det? Alla så kallade "tjejtidningar" skriver om sex men även tidningar som vänder sig till äldre åldersgrupper gör det. Tjejtidningar blir ofta beskyllda för sitt enorma fokus på sex. Tvärtom tycker jag det är ofattbart lite fokus på sex i samhället i proportion till vad sex faktiskt betyder för de flesta. Jag vet många som skulle hålla med mig att livet vore tämligen meningslöst utan sex. Det läggs ned ofantligt mycket tid på intressen få människor delar medan sex är någonting vi borde skydda våra barn från. Låter som en lysande rubrik i Aftonbladet. En av invändningarna är att skriverier om sex gör unga människor "sexskadade", kåta och nyfikna med andra ord. Det vore ju fruktansvärt om de kom på att sex överhuvudtaget existerade och att människor faktiskt har sex för tänk om de låter sig inspireras av slampiga huvudnummer.

I den krets jag förr var en del av som numer är väldigt splittrad var det mycket hångel och naket på festerna. Katastrof skulle någon moralpredikare säga. Idag har många av människorna jag då såg fram emot att träffa blivit monogama och därför blivit mindre sociala och utåtriktade. Efteråt har jag insett att den umgängeskretsen jag levde i då inte var ett dugg representativ även om jag gärna ville tro det. För mig var allting vardag och så pass inpräntat att det andra inte existerade. När relativt unga lärare reagerar över ord som "fitta" och "kuk" som funnits med i SAOL över tjugo år vet man att sex fortfarande är laddat.

För några veckor tillverkade min klass egna bildmappar, ett självportätt skulle placeras på mappen resten fick vi utforma själva efter tycke och smak. Sagt och gjort (se bild).


Idag kom min bildlärare förbi när jag satt och bloggade i uppehållsrummet under lunchrasten (även känt som biblioteket utan böcker). Henne har jag inte haft några problem med innan, hon har varit bra det lilla jag träffat henne. Hon nämner min mapp och talar om att jag måste tillverka en ny då flera (hon nämner inte vilka) tagit illa vid sig av min mapp. Aldrig frågade jag vilka som hade haft synpunkter gällande min mapp, det borde jag ha gjort. Jag var noga med att tala om att jag gillar orden "fitta" och "kuk" för att hon inte skulle inbilla sig någonting annat. Jag är inget vandrande attitydproblem utan ordförråd, jag väljer mina ord bättre om jag blir upprörd och då jag inte har någon önskan om att förnedra någon anser jag detta vara en ickefråga.

Vidare frågade jag henne om hon kunde förstå att jag känner mig kränkt när hon nervärderar min konst. Naturligtvis kunde hon inte det, om människor förstod att de själva bidrog till att kränka andra när de ens började fundera i termer av förbud skulle de nog inte göra det i samma utsträckning. Idag är kränkningar ett alibi för att komma undan med förbud även om de sällan behöver förklaras, allra minst i skolan.

Hennes förklaring var att samhället i stort inte uppskattar de ord jag faktiskt använder. Varpå jag frågade henne rätt ut om hon menar att då samhället är ruttet är detta skäl nog att hindra mig från att uttrycka mig på ett sätt samhället inte uppskattar. Denna anpassningen gör samhället snarare mer ruttet och ännu mer inskränkt. Jag tycker det är högst irrelevant om samhället inte gillar orden (vilket är något av en lögn) då jag anser att alla människor ska ha rätt att uttrycka sig oavsett om samhället godkänner framförandet eller ej. Vi har ingen yttrandefrihet när endast accepterade och oladdade åsikter får spridas i samhället. Inte minst i ett ämne som bild där poängen till mångt och mycket är att vi elever ska lära oss att uttrycka oss på olika sätt. Det var ingenting att prata om ansåg hon, innan hon gick förklarade jag för henne att jag inte känner mig det minsta motiverad att göra en ny mapp.

I skrivande stund känner jag mig otroligt kränkt, samtidigt är jag förvånad över att en lärare vågar agera på detta sätt. Mitt syfte var aldrig att provocera, inte för en sekund trodde jag att detta skulle bli något problem. Min syn på lärare och skolan i övrigt är sämre än någonsin, innan trodde inte jag att det var ens möjligt. Varför ska skolan vara en evig karusell där du måste välja mellan att bita ihop och förlora självrespekten eller protestera och riskera underkänt i ämnen på grund av att läraren ogillar dig eller vad du gör?

Psykologen Kathryn Paige Harden hävdar att tidig sexdebut är någonting positivt och går helt emot den generella tesen om att tidigt sex är någonting farligt. Paige Harden menar att tidig sexdebut bidrar till att unga människor blir tidigare sociala och mogna. Texten är lite tunn, jag skulle gärna vilja läsa hela undersökningen.

Det är få personer som förklarar varför sen sexdebut är att föredra i proportion till hur många som ändå är av den uppfattningen. När nymyndiga personer hävdar att sen sexdebut är att föredra tror jag inte på dessa personer för en sekund. Nymyndiga känner knappt någon gemenskap med yngre människor, jag vill se lite riktig omtanke innan jag tror dem, men framförallt en förklaring. Uttalande om unga och sex behöver tyvärr aldrig förklaras, det är baksidan med vanliga, erkända åsikter.

Mina erfarenheter säger att personer som blir av med oskulden relativt tidigt inte ens pratar om detta eller ser detta som ett problem. Personer som däremot är "sena" med sin sexdebut pratar knappt om någonting annat, de känner sig utfrysta och vet inte vad de ska ta sig till. Deras identitet blir han eller hon som inte har knullat. Till en början handlade det kanske om jakten på den rätte, det måste onekligen kännas jobbigt att lägga sig vid en ålder av arton år. Idag är det lite fint att säga att man nog inte är riktigt redo för sex, men vad betyder det egentligen? Det känns mest som flum och det handlar sällan om urinvägsinfektion eller några "riktiga" problem.

Första gången är inte roligast oavsett om du är fjorton eller tjugotvå. Du bör åtminstone inte räkna med att den första gången kommer vara det. Du kommer vara nervös, du kommer nog inte kunna slappna av på en gång. Det är något du lär dig med tiden. När du är tjugo år måste det onekligen vara jobbigare. Om du inte berättar att du är oskuld kommer det finnas massor av förväntningar på dig, det är nog få människor som ens misstänker att en tjugoåring är oskuld även om jag läst om flera deppade oskulder i tjugoårsåldern den senaste tiden. Dessa förväntningar från omgivningen kommer nog tvärtom inte få dig att slappna av, snarare tvärtom. Om du ändå är oskuld och relativt gammal får du förhålla dig till det och försöka göra någonting åt det.

Jag hade gärna blivit av med oskulden vid tolv mot lite dåligt sex. Rättare sagt jag skulle inte haft några problem med det. Jag verkligen föraktar när människor lägger ned tid åt det oföränderliga. En sak att leva efter en utopi i egenskap av att det mer är ett riktmärke än något annat. Jag är inte oskuld, jag kan inte backa tiden och jag vill heller inte göra det. Att jag tycker att det var helt fruktansvärt att bli av med oskulden beror inte på min ålder utan på personen som tog den.

Jag kräver en förklaring från alla dem som hävdar att sen sexdebut är att föredra. Jag vill inte höra att unga människor inte vet vad de vill eller om tonårsaborter. Det framställs alltid som att unga (framförallt barn) har svårare än äldre att hantera jobbiga händelser, våldtäkt för att bara ta ett exempel. Vad jag vet finns det inget stöd för dessa teorier. Tvärtom är unga människors inställning ofta mer sund och realistisk, förhållandet kommer inte hålla livet ut även om personerna ifråga ofta vill ha den attityden utåt. Livet kommer förändras och en förändring vänder inte upp och ner på hela tillvaron.

Argumentet att unga människor bör vänta för att de inte kan ta konsekvenserna av sitt handlande köper jag heller inte. En nybörjare oavsett ålder kan alltid göra bort sig och kommer säkert göra det. Min regel är - ha sex när du kan be om kondom. Kunskap kommer inte av en slump. Förmedla sexualkunskap till unga och sluta dröm om den dagen ni kan stå och säga "vad var det jag sa" när olyckan redan har inträffat.

Ibland får jag en känsla av att såväl antifeminister som män som inte bekänner sig till feminismen prioriterar någon slags "omvänd jämställdhet" framför faktisk jämställdhet där både män och kvinnor har det någorlunda bra. Jag brukar fundera vad detta beror på, jag tror inte det är en anledning utan flera. Är det så att dessa män som inte kallar sig feminister anser att det är lättare att påverka samhället i den riktningen än att män tar ett kollektivt ansvar och erkänner kvinnors underordning? Eller är det mäns totala ointresse för att kvinnor ska ha någorlunda drägliga liv.

Jag tror inte att män generellt vill att kvinnor ska ha det jävligt men jag tror heller inte att män inte kan se fördelarna med att vara överordnade. Kvinnor får gärna ha det bra om män har det lite bättre. Gärna att kvinnan kan fungera som en avlastning när mannen är på jobbet eller ute och roar sig. Gärna att kvinnor intalar sig själva att modern spelar störst roll i sitt barns liv.

Jag känner en feminist som försvarade att hon levde upp till kvinnoidealen eftersom att hennes pojkvän också gjorde det. Vad gjorde han då - Jo, han rakade sig också under armarna.

Istället för att kvinnor slutar ta ut 80% av föräldraledigheten kan även fäderna vara hemma lika mycket med barnet istället för att avlasta varandra. Istället för att höja kvinnornas löner borde vi sänka männens löner till "kvinnonivå". Istället för att tillåta kvinnor bada utan bikiniöverdel borde det produceras bikiniöverdelar även för män. Istället för att kvinnor slutar sminka sig kan män börja sminka sig. Istället för att män anstränger sig och ger kvinnor orgasm behöver ingen uppleva orgasm. Istället för att män börjar använda kondom kan kvinnor strunta i skydd helt.

Det vore fruktansvärt jobbigt om jämställdhet inte vore någonting enkelt som gick och förändra över en natt.

Eller..?

Att ordet "feminist" har fått en dålig klang rår inte feminister själv för, att feminister hatar män är en lös beskyllning från antifeministiskt håll. Väldigt taktiskt drag får jag medge så här efteråt även om det fortfarande pratas om manshatande feminister.

Att lägga sig för att man från antifeministiskt håll gett ordet en dålig status tycker jag är fegt. Att vara för jämställdhet men inte kalla sig feminist anser jag heller inte är en aktiv handling. Vad vill du då åstadkomma med dina åsikter om du är rädd att definiera dig själv?

Tycka vad man vill om definitioner och fack hit och dit men i politiska sammanhang har definitioner verkligen en poäng. Du som vill någonting på riktigt kallar dig feminist. Du som egentligen inte vill någonting men går och röstar var fjärde år för att du tycker att det är din plikt kan mycket väl hävda att du är för jämställdhet.

Tvärtom tycker jag ofta uttalade antifeminister uttrycker ett starkt kvinno- och feministhat. Den fantastiska oförmågan för dessa antifeminister att se att de själva är en del av problemet. Jag ska ta skit för att de själva (möjligen) har träffat någon galen feminist. Beskyll mig gärna för vad andra feminister gör och beskyll gärna sossen för vad andra sossar gör.

Feministrörelsen beskylls alltid för att vara så splittrad och detta är ännu en anledning till att människor stannar vid att de är för jämställdhet. Jag tycker det är mycket luddigare vad det innebär att vara för jämställdhet. Ordet "feminism" beskylls även för att han en direkt koppling till kvinnor. Nej, vad konstigt egentligen. Kvinnor är underordnade, hört talas om kvinnokamp? En kamp där män gärna får delta men är helt beroende av att kvinnor erkänner sin underordning och vågar vara en nagel i ögat på andra. Kvinnor idag är för nöjda med sin miserabla situation. Referensramar någon..?

Jag kan aldrig dra någon direkt slutsats av att någon påstår sig vara för jämställdhet. Är det män som påstår detta blir det ännu luddigare. Är du en pappaman som menar att män drabbas av patriarkatet och vars enda frågan är vårdnadsfrågan? Är du en man som är för ett jämställt samhälle men menar att biologin är avgörande för hur samhället är utformat? Att inte vara för jämställdhet är inte politiskt korrekt och på en rak fråga är nog de allra flesta för jämställdhet. Vi får inte glömma det stora ordet "MEN". Gärna för jämställdhet MEN MEN MEN det får ju inte spåra ur helt fullständigt.

Det är massor av saker människor vill men de där inte ens försöker åstadkomma något. Att kalla sig feminist är åtminstone en bra början även om jag gärna ser mer aktivitet vid sidan om. Sällan har jag hört en djupare analys av människor som påstår sig vara för jämställdhet och därför har jag svårt att ta dem på allvar. Lika sällan hör jag dem prata om samhällets normer och förväntningar. Utifrån dessa människors synsätt finns det inga normer och om de finns drabbas män hårdast av dem. Om ni har ni något annat verktyg att komma med gör gärna det, men blunda inte för samhällets strukturer.

Dagbladet skriver idag om tre kvinnor från Hedbergska gymnasieskola och deras projekt "You're special". Förhoppningen är att hundra kvinnor ska ställa upp och låta sina bröst bli fotograferade. Slutresultatet är en bok som kommer säljas till förmån för Bröstcancerfonden. Målet är att sälja 500 böcker.

Till en början låter projektet bara positivt, när jag scrollar ner längre i texten vaknar mitt kritiska jag till liv. En av de tre kvinnorna ska själv ställa upp i boken men inte de andra, det finns tydligen en "naturlig" förklaring till att endast den myndiga personen kommer vara med på bild.

Jag frågar mig varför de endast tillåter myndiga personer vara med på bild. Aldrig förklarar de varför de har en undre åldersgräns. Dessutom utlovas absolut anonymitet. Lite poänglöst tycker jag personligen, är de rädda att ingen vill ställa upp annars?

Bokens syfte är inte att tillfredsställa någon så varför ställer kvinnorna upp på hela idéen om de sexualiserade kvinnobrösten i det osexualiserade sammanhanget? Om de bara är rädda att begå ett lagbrott är det väl rimligen bara att kolla upp precis vad lagen säger?

Spännande att se om de fick hundra frivilliga kvinnor med normala bröst. Jag är sexton och därmed är mina bröst onormala.

Flertalet gånger då jag blivit förolämpad eller otrevligt bemött och påpekat detta har jag fått kastat i ansiktet att jag tar åt mig och borde sluta med det. Att ta åt sig innebär att finna sig i förolämpningar och kunna applicera dem på sig själv. Du tycker jag är ful, då är jag väl det etc. Det är helt förbjudet att bli besviken och fundera över någons omdöme då tar du nämligen åt dig.

Slår du mig hårt i huvudet är det fel även om jag har ett huvud a la Homer Simpson och därmed inte känner någonting. Kallar du mig hora är det fel även om jag inte tar åt mig ("åh fan jag är nog en hora") eller blir upprörd av personens bristande omdöme. Hotar du med att döda mig är det fel även om jag inte blir minsta rädd och helt enkelt skrattar bort det. I rätten kommer jag förmodligen ljuga om hur rädd jag var den kvällen, det är inte givet att personen får något straff (om man nu gillar det) om jag inte uppger att jag skakade den kvällen.

Hur grovt övergreppet är behöver inte stå i relation till mänskligt lidande. Att våldta någon är fel då du tvingar dig på någon mot dennes vilja även om jag kan tycka att det är mer tragiskt när en person som redan är instabil blir utsatt för detta.

Det är helt OK om du våldtar någon som kan hantera det och glömmer dagen efter. Det är den signalen straff som grundar sig enbart i konsekvenser för offret sänder.

Oavsett om vi blir rädda, får psykiska men, känner oss kränkta eller vad det än handlar om är vissa handlingar enligt lag fel. Jag kan finna mig i att det ger högre straff om konsekvenserna blir fler MEN detta får inte var på bekostad att människor som inte kan bli rädda, får psykiska men eller känner sig kränkta inte tas på allvar. När jag säger höga straff tänker jag aldrig på tio år. Tre år är mycket. För mig handlar om rehabilitering, men för obehagligt många handlar det om hämnd när vi låser in människor. Ännu obehagligare är det att det finns personer i min egen klass som förespråkar dödsstraff, om någon sa att människor i min ålder är empatistörda har ni lite rätt i detta avseende. Vi vill väl inte släppa ut hämndlystna människor som står utanför samhället och är skadade för livet på grund av att samhället hänger ut dessa personer offentligt? Hela den grejen går helt och hållet emot vår idé om att när vi suttit av ett fängelsestraff är vi förlåtna.

Jag har alltid sagt att även om jag vore nykterist skulle jag aldrig gå med i nykterhetsrörelsen. Det finns människor i nykterhetsrörelsen som har förlikat sig med att människor dricker och troligen inte har någon idé om att sluta. Den vanligare sorten jag själv träffat är de som pratar i termer av absolut nykterhet. Det händer bara inte, förlika er med det och gör det bästa av situationen.

Varför? Personer som dricker alkohol är fienden. Det enda sättet att förändra samhället är att mobba dem som dricker, vilket troligen bara leder till att de som dricker alkohol isolerar sig själva ännu mer så att nykterhetsrörelsen och hela samhället får ännu mindre insyn i alkoholkulturen. Lyckat, verkligen.

Antingen är ni med oss eller mot oss. Det finns naturligtvis människor i nykterhetsrörelsen som bryr sig om människors hälsa, men flertalet av de jag träffat i nykterhetsrörelsen verkar inte bry sig utan tycker kravet om absolut nykterhet är rimligt. Om människor som dricker alkohol går ner sig själva fullständigt kan dessa personer efteråt se malliga ut och säga: "Vad var det jag sa?"

Jag har dåliga erfarenheter av "Polarna" (nattvandrare i gula jackor här i Sundsvall) på grund av saker som inträffat men det sköna med dessa människor är att de aldrig är otrevliga när man kommer fram och pratar med dem även om man är lite småberusad. Må hända att jag varit jobbig någon gång (möjligen) men de har alltid varit trevliga mot mig. Jag har aldrig varit onykter nog att de skulle behöva oroa sig för mig, kanske är det därför jag blivit så trevligt bemött. Jag har ingen aning. Det man kan fråga sig är om Polarna har någon riktig funktion. Kanske, kanske inte.

Nykterhetsrörelsen borde inse att man inte inspirerar någon genom allmänt hat. Vad är det för personer som går med i nykterhetsrörelsen. Personer som blev utsatta för grupptryck eller fick ordet "fjortis" kastat i ansiktet? Det är en sak att de sitter hemma och hatar men att de på fullaste allvar tycker det är taktiskt eller har någon effekt utåt kommer jag aldrig förstå. Även om nykterhetsrörelsen anser att de vet människors bästa borde de rimligen fundera över om det är bra att ha den åsikten utåt om man vill påverka någon även om jag tycker det synsättet är för tragiskt. Istället borde jag kanske vara tacksam över att dessa frontfigurer är så pass genomskinliga.

Har några användare på olika diskussionsforum, har fått massor av påhopp den senaste tiden. Ibland undrar jag om människor vill diskutera eller om det handlar vem som kan förolämpa flest människor och "vinna" diskussionen med hjälp av härskartekniker. Meningsutbyte är helt klart underskattat. Det finns både för- och nackdelar med Internetforum.

Att argumentera för det bekväma i modern tid innebär väldigt ofta numer att argumentera för övervakning och mindre personlig integritet. Internet bidrar till bekvämlighet i många avseenden men dessa bekvämligheter har inte nödvändigtvis tömt på den personliga integriteten.

Fördelar med diskussioner via Internet:

Chansen att du når ut till fler människor är övervägande

Anonymitet - om du gillar det

Personer som inte pratar mycket IRL (av olika anledningar) får chansen att bli lyssnade på

Kvinnor får göra sin röst hörd - Män är mer dominerande i vardagliga samtal om det finns kvinnor med, detta är inte lika vanligt i diskussioner som förs över Internet. Undantag när män sitter och diskuterar vad kvinnor gillar sexuellt, diskussioner om storleken. Helt underbart!

Nackdelar med diskussionen via Internet:

Påhopp på människor som i grunden inte handlar om deras åsikter (vanligt även IRL, men inte lika vanligt som på Internet)

Härskartekniker - Härskartekniker för att kompensera brist på argument är vanligare över Internet

Allmän förvirring:

Svårt att tolka människors syfte med texter, alla har olika sätt att skriva på och uttrycka sig. Människor fastnar vid formuleringar och stavfel. Är han eller hon otrevlig eller är det bara sättet han eller hon skriver på? Innebär många smilies sarkasm eller försöker personen vara trevlig? Är personen förbannade om han eller hon skriver vissa ord med versaler eller är detta bara ett sätt att förtydliga något?

Detta är mina erfarenheter, det finns helt säkert forum där människor är trevliga och inte använder sig av härskartekniker i brist på argument. Även om jag är mestadels positiv till Internetforum tycker jag Internet bidragit till en oseriösare diskussion. Om någon börjar dryga sig mot mig IRL mitt i en diskussion eller pratar om någonting som inte har med diskussionen att göra kan jag bara välja att gå (även om jag kanske skulle stanna ändå av artighet beroende på hur illa personen beter sig). Det är ett faktum att anonymiteten skyddar personer som vill syssla med påhopp och förtal men jag tycker ändå det är viktigare att personer ska ha rätt att vara anonyma om de så önskar.

Jag hade en föreställning att det var lättare att dribbla bort korten med någon IRL men det verkar fungerar minst lika bra att på Internet hävda att någon sagt något som inte ens påminner om verkligheten. Har man väl börjat dryga sig och gått in i en diskussion med syfte att "vinna" tänker jag mig att det är ännu jobbigare att backa när man inser sitt misstag, även om det är nu människor verkligen borde be om ursäkt.

Ett argument mot att tillåta kvinnor bada topless har varit att efterfrågan att få bada topless (enligt dessa personer) är så himla låg. Hur svårt kan det vara att använda bikiniöverdel egentligen, kom igen. I slutändan kommer ändå ingen vilja bada topless, därför är detta en ickefråga. Varför kämpa för någonting ingen vill. Ungefär så låter kritiken.

Om man tror att kvinnor ändå skulle lämna bikinöverdelen hemma är väl snarare toplessmotståndet en ickefråga?

Jag tycker förbud som baseras på det "vanliga" är löjliga, ännu löjligare är de personer som tycker vi borde förbjuda någonting ändå ingen sysslar med, inte för att det är ett förbud utan helt enkelt allmän ovilja. Kom igen, vi kan inte skicka signal om att vi tycker att detta är någonting positivt.

RFSL:s fritidsgård Egalia har en åldersgräns som säger att trettonåringar är välkomna men inte yngre personer. Jag kan inte se att RFSL skulle kasta ut någon som var yngre eller kolla legitimation, men vad vet jag.

Katrin Odelius motivering till åldersgränsen:

"Vi har sett ett ökat behov av verksamheter som vänder sig till tonåringar. Som 13-åring vet man ännu inte riktigt vem man är, 15-16 år är en vanligare ålder för att komma ut och berätta för omgivningen om det här, man måste inte vara uttalat det ena eller andra, många av de yngre som kommer hit är bara sökande och funderar kring sin sexualitet"

Om en åttaåring kommer på att han eller hon är homosexuell kan jag inte se varför han eller hon inte skulle vara välkommen. Jag trodde RFSL var en rörelse för avvikande personer men bara så länge du har "rätt" ålder. Jag tror inte ens RFSL misstänker att ett gäng femåringar tänkte komma på besök, den här regeln är därför helt galen och även om någon femåring kan förbi (kanske bara av nyfikenhet) kan jag inte se att det skulle vara ett problem.

Min förhoppning var att regler fanns för att skydda människor, den utveckling vi ser nu tyder på någonting helt annat. Kan du bara hitta på ett skäl att känna dig kränkt är du med i leken. Fundera inte ens över om du själv bidrar till att kränka andra. Huvudsaken är väl att du får välja din omgivning, om andra förlorar på det är inte det ditt fel. Det du känner kan aldrig vara fel.

Eller..?

Ingenting emot snälla människor men jag har de senaste åren varit rätt cynisk och tänkt att det behövs något mer för att jag skall tycka att en människa är intressant och rolig att ha i samma rum.

I takt med att jag själv utvecklats vill jag träffa intellektuella människor som har någonting att säga, mycket hellre än social prat för att få tiden att gå. Det beror naturligtvis på vad man menar med att vara "snäll", att vara trevlig och kunna socialprata om ingenting (social kompetens) eller en person som inte sätter sig själv i första rummet. Det finns även för snälla människor, personer som glömmer bort sig själva i slutändan och lever genom att andra har det bra.

Jag är generellt dålig på socialprat för att få tiden att gå, förutom när jag är berusad. Människor blir genast spännande i mina ögon, på gott och ont. En sommar kom jag på att jag borde ha sex med en person som ingen borde ha sex, det hade alltid varit min tanke om personen ifråga och sen blev det som det blev. Gärna småberusad, men jag vill inte helt och hållet förlora mina referensramar.

Flera människor jag känner blir trevligare av alkohol, spärrarna försvinner och den där förbannade stoltheten försvinner. Det är någonting jag märkt av senaste tiden, att människor går och låtsas att de är helt ointresserade av hur andra lever. Vissa människor tycker att det är jobbigt att visa sitt nick i någon annans dagbok, "då kan personen tro att jag bryr mig". Tacka vet jag bloggar där människor kan läsa utan att lämna spår.

När det är brist på snälla människor uppskattar jag snälla människor mycket mer. När det finns många intellektuella människor i närmiljön som gillar att diskutera blir socialprat mindre intressant märker jag. Det är svårt att sakna det som finns.

Jag tycker den attityd jag haft är väldigt dålig. Jag tänker tillbaka på mig själv, jag var nog rätt snäll. Begåvade människor pratade med mig trots att jag var mycket mindre begåvad. Jag säger inte att jag var dum som fjortonåring, jag hade massor av sunda värderingar. Det blir löjligt att inte erkänna att människor som tänjer på gränserna utvecklas intellektuellt.

Jag blir upprörd när jag hör unga människor som är tacksamma över att ha äldre människor i sin närmiljö och ändå menar att de själva aldrig skulle sjunka lika lågt och umgås med yngre. Dessa människor ser sig som unika undantag som blev räddade från en skock dumma får. Det handlade snarare om att det fanns äldre som ville umgås med yngre.

Vill jag påverka måste jag vända mig till de människor jag vill påverka. Jag är otroligt tacksam för de människor som fanns där och "hjälpte till" och öppnade mina ögon för ett annat sätt att leva. Ni vet nog vilka ni är.

Tack!

Min syn på Olle Waller har han verkligen inte gjort sig förtjänt. Flera personer jag känner har sagt att Waller är under all kritik och jag har inte riktigt förstått varför fram till alldeles nyss. Min syn på honom har varit att han precis som de flesta sexupplysare stryker människor medhårs.



Fel Olle. Vi har en lag för att skydda unga människor. Om lagen har skyddat unga eller orsakat mer lidande tål att diskuteras. Enligt samhället är fjortonåringar offer, fjortonåringen gör inte fel. Det är den byxmyndiga personen som har sex med fjortonåringen som begår ett övergrepp enligt lag. Som ni vet tycker jag lagen är dålig. Den begränsar människor som vill ha sex med varandra. Lagen talar i princip om att fjortonåringar inte kan ta ansvar för sina egna handlingar och att fjortonåringar "inte vet sitt bästa".

Olle Waller däremot vet allas bästa, 12 år är ingen bra ålder.

Jag vill vara tolv igen. När jag var fjorton hade jag en idé om att ha sex med Tomas Bodström även om den var väldigt orealistisk. Inte så att jag finner honom attraktiv alls, det vore bara så roligt att hänga ut honom. Trycka upp tröjor "jag har knullat Bodström" och dela ut till minderåriga.

Laddade upp en bild på Per-Eric Henricsson, 77 på Helgon mest för att jag hela historien var så pass galen. Att han blivit mer eller mindre känd i media hade jag missat och av en slump såg jag att han varit med i "argument". Det var först när jag sett färdigt programmet jag insåg vilken hjälte Henricsson är som vägrade visa sin legitimation för den yngre kassören. Henricsson berättar att han känner sig kränkt och menar att det ICA sysslar med är att omyndigförklara myndiga människor.

Skälet att ICA har dessa "konsekventa" kontroller påstår man är för att förhindra ungdomsfylleriet. Om det är ungdomsfylleriet ICA vill åt hur kommer det sig då att ICA kräver legitimation av människor som det syns på milavstånd är myndiga? Jag vet att du helt säkert är över sjuttio men det spelar ingen roll. Helt poänglöst, var är all logik?

Butikschefen som mycket väl känner igen Henricsson då han varit ICA-kund i 40 år berättar att en ICA-butik blev av med tillståndet för att de sålt folköl till en minderårig person. Vad vill han ha sagt med det? Kolla legitimation på människor som ligger i gränslandet (upp till 25 år förslagsvis) istället för lägga resurserna på att kränka myndiga personer.

IOGT-NTO har önskat att butikerna som säljer folköl ska vara tvungna att kolla legitimation på samtliga kunder. Jag skulle inte bli jätteförvånad om deras önskan gick igenom då dumsvensson älskar förbud, även dem utan grund eller kanske särskilt dem utan grund. Utan att ens fundera pratar människor om förbud. I detta fall kränks pensionärer men även yngre myndiga personer.

Görel Lindahl från IOGT-NTO som närvarade i programmet menar att det går att berusa sig på lättöl. Den som känner sig manad får gärna försöka bevisa det för mig.

Jag får en känsla av att de flesta vuxna skulle visa legitimation vid förfrågan för enkelhetens skull. Folk är generellt principlösa och tycker att det här med personlig integritet är bra MEN lite gränser måste det finnas. Så är det bara, punkt och slut. Det mest bisarra med hela historien är att Per-Eric tänkte köpa lättöl. Vad det gäller lättöl är det upp till butiken att avgöra om försäljningen av lättöl ska gälla samtliga eller endast myndiga personer.

Att detta överhuvudtaget kommit på tal har helt säkert (peppar peppar) att göra med UNF:s "aktioner" som visat att det går att köpa folköl som minderårig. Har från en bekant fått veta genom en kassör hur dessa "aktioner" går till och det är ganska fula knep. Två personer ställer sig i en kö, den personen som ser mycket äldre ut går först. När de står i kassan pratar den äldre personen med den yngre så att kassören förstår att de är och handlar tillsammans. Det är viktigt att den äldre personen ser mycket äldre ut än den minderåriga. Nu är det den minderåriges tur och förmodligen får han eller hon köpa folköl utan problem. Kassören tar ibland (men inte alltid) för givet att personen är myndig och tänker att annars hade han eller hon väl bett sin äldre kamrat om att köpa ut. UNF har säkert testat andra fula knep (eller inte alls) men människor bör veta att människor inte nödvändigtvis försöker köpa folköl själva utan i sällskap av en äldre person för att förvirra kassören.

Det är lätt att ursäkta dumma åtgärder med att syftet är gott men jag tycker inte det spelar någon roll om åtgärden är poänglös och heller inte leder till det man åsyftat. Hur vore det om dessa personer som tycker att legkontroll på samtliga kunder är en bra åtgärd tänkte till två gånger?

Den så kallade "toplessdebatten" har spårat ur likt många andra diskussioner och börjat handla om någonting helt annat på flera håll. Till en början handlade debatten om jämställdhet. Kristin Karlsson skriver i sin blogg - Män är inte djur. På vissa människor låter det som att det värsta som skulle kunna hända om barbröstade kvinnor vore välkomna i simhallsmiljöer är att någon skulle kunna bli kåt. Det är synd om männen som inte skulle hålla ögonen borta från kvinnobröst men det är inte synd om kvinnor som begränsas av den manliga lusten.

Kvinnans kropp är sexualiserad och måste därmed skylas för att behaga männen. Min syn på sexuell lust har fått sig en rejäl törn då jag insett att sexuell lust inte behöver vara någonting positivt. Då den sexuella lustens enda syfte - som det låter på människorna som skriver i forumtrådarna - är att begränsa kvinnor blir det svårare att förhålla sig positiv till den.

Hoppas heterosexuella männens lustar slutar vid brösten - vilken kroppsdel måste jag skyla härnäst?

Det är viktigt att finna en balansgång då diskussionen spårat ur. Argumenten som förts har bland annat handlat om biologiska skillnader, vad är kvinnobröst respektive mansbröst och vilka bröst är känsligare. Risken med att bemöta dessa argument (som egentligen inte hör till diskussionen) är att diskussionen hamnar ännu längre bort. Det är viktigt att hela tiden ha i bakhuvudet vad som är relevant för diskussionen.

Flera kvinnor är emot att kvinnor tillåts bada topless med motiveringen att kvinnobrösten skulle avsexualiseras. Jag kan inte se något värde i att kvinnokroppen ska ha en tydlig koppling till sex då det endast begränsar kvinnor. Personerna som deltagit i diskussionen verkar inte förstått alla gånger att Kristin Karlsson, Ragnhild Karlsson och nätverket "bara bröst" är ute efter lagstiftning. Går deras och min önskan hem kommer det fortfarande vara fritt fram för kvinnor att behålla överdelen på. Tråkigt nog har frågan fått en tydlig egoistisk klang med brist på empati.

Kvinnor utan "sexuella spärrar" brukar prata om hur bra sex de alltid har. Alla män är bra i sängen i deras värld. Att ha minimunkrav och åsikter om mäns sexuella beteenden är på gott och ont. Du kanske inte hittar lika många personer att ha sex med men med de få som går att ha i möblerade rum fungerar det väldigt bra med. Du behöver inte tänka tillbaka på dina ungdomsår som rena misären där du hela tiden drog hem sexistiska män som höll en lång monolog om att rätten att kalla kvinnor "horor" på krogen.

Det dåliga med krav (nu talar jag utifrån mig själv) är mindre spontanitet, man är mer på sin vakt så att säga. Tråkigt då jag gillar spontanitet just för att jag tycker sex ska vara någonting vardagligt. Spontanitet är för mig ett tecken på frihet. Sex är skönt men synen på sex som någonting hemligt och spännande gör att människor blir överspännande och nervösa. Jag föredrar människor som är avslappnade inför sex och kan tala om sex utan att fnittra. Att någonting är vardagligt betyder inte att någonting är ospännande, det handlar om variation. Inte bar i val av ställningar utan även i val av partner. Mindre spontanitet innebär mindre variation mellan människor men även sätt att ha sex på.

Den medvetna feministkvinna har möjligtvis en checklista i huvudet över hur män ska bete sig för att få ligga. Egentligen inte krav i strikt mening utan mer minimunkrav på hur människor borde bete sig. Det flesta har minimunkrav i alla sociala relationer, det behöver inte handla om sex. Vi fikar helst inte med människor som förolämpar oss, är allmänt otrevliga eller bara väldigt påfrestande. Kanske inser du till din sorg att få faller in på din lista beroende på hur lång den är och hur "omanlig" den är. Du vill kanske inte ha hem en sexist, en man som kommer på två sekunder och sedan går iväg eller en man som tjatar om sin egen orgasm. Du vill ha hem en person som beter sig helt enkelt och inte gör några direkta konstigheter (vad det innebär är upp till var och en).

Förr påstods det att feminister hade torftiga sexliv, den myten är mer eller mindre död nu. Kvinnor som uppskattar sex, inte bara det fysiska sexet utan är väldigt intresserade i sex i stort hittar jag i feministrörelsen. Precis som samhället är sexet för många väldigt ojämställt och därför är det svårt att för mig som feminist att inte vara intresserad av ämnet "sex".

Mannens orgasm är den centrala och mannens uthållighet avgör tiden. Att kvinnor har lättare att uppnå orgasm vid oralsex är ingenting att tala om. Förr förväntade jag mig alltid att den mest orgasmfixerade mannen ska känna lite empati här men nej då.

Undersökning efter undersökning säger att feminister har roligare och bättre sexliv. Hur går detta ihop då "kravlösa" kvinnor ofta påstår att de har så himla bra sex? Är det samhället som säger att feminister har "sundare" sex och därmed bättre sex? Visar undersökningen bara på själva sexet och inte det som händer innan eller efteråt? Som jag sagt hundra gånger innan brukar inte prestationen vara problemet utan mäns inställning till kvinnor och sex.

Dagens avsnitt av "Grannfejden" var minst sagt speciellt. Programmet utspelas på olika orter i Sverige där så kallade "grannfejder" råder. Robert Aschberg är programledare och jag kan inte sluta undra om han älskar när människor gör bort sig i TV. Två medlare finns på plats i varje avsnitt för att lösa fejderna.

Dagens avsnitt handlar om Karin som blev vräkt på grund av att grannarna påstått att hon varit naken ("lättklädd" rättare sagt) ute på gården. Karin överklagade och fick rätt i hovrätten. Karin har recept på att hon inte bör använda trosor, hon har någon sjukdom som gör att hon är varm konstant. Empati, snälla.

Tvättstugan som egentligen är ett avslutat kapitel nämns som en del av problem. Huvudproblemet är att Karin går omkring i en "kort kort rock med ingenting under". Grannen Inga-Lill är extra upprörd eftersom att hennes barnbarn kan råka se Karin när hon är ute på gården men även andra "småbarn" kan fara illa.

Inga-Lill menar att hon inte kan inte gå ut för att grannen Karin är för "lättklädd" och menar att "man ska kunna ha kläder på sig". Inga-Lills barnbarn och hennes son ska flytta, hon är orolig och "tror att någonting ska hända", vad framgår inte.

Varför blandar alltid vuxna in barn och framställer det som att barn generellt har problem med nakenhet. Taktiker. Varför erkänner inte vuxna istället att de själva har allvarliga problem och äcklas av nakenhet. Om det är så att barn blir nervösa inför nakenhet tror jag det mer handlar om vad föräldrarna själva bidragit till genom att vara överspända. Sex och naket är fult och lite hemligt och ingenting man ska beskåda men ändå HELT NATURLIGT.

När Aschberg i slutet av programmet besöker "nakna" Karin är hon förvånansvärt nog väldigt positiv, annat är det med Inga-Lill. Karin har nämligen tvättat fönster då hennes bröst råkat synats. Detta har filmats. Aschberg ifrågasätter Inga-Lill och genast är det helt OK att vara naken men problemet är att Karin ljuger och hävdar att hon aldrig är naken. Med den definitionen av nakenhet är urringning och allt vad det heter högst klandervärt om man nu har problem med hud.

Trodde det var ett skämt när jag såg programmet. Vissa människor har onekligen för mycket tid och för meningslösa liv.

Av någon anledning kollade jag Kamrat i förrgår, ett community jag hade för flera år sedan. Mina vänner och bekanta är idag myndiga och ungdomskulturen därmed död. Jag vill ha unga människor i mitt liv, även om mina äldre bekanta vill göra gällande att fester utan unga är roligare så håller jag verkligen inte med. Det är de unga människorna som skapar feststämning och gör iallafall mig på gott humör. Jag försöker aktivt se till att det finns unga människor i mitt liv och jag vill fortfarande vara en del av ungdomskulturen även om jag nästan bara har äldre vänner. Till skillnad från de flesta tycker jag det är väldigt intressant att lyssna på vad yngre människor har att säga.

Efter en snabbt besök på Kamrat kan jag säga att är ett stort gap mellan åldersgrupperna på Kamrat även om majoriteten är unga människor (11-16). Varje användare får ställa en fråga på presentationen, frågorna som cirkulerar på kamrat är väldigt lika. Den vanligaste frågan: "är jag snygg eller söt?". Användarna har åtminstone gott självförtroende och det är helt klart ett plus. Negativt är att det inte finns någon dagboksfunktion, öppen gästbok eller tillgång till andra medlemmars vännerlistor.

Det hela resulterade i att jag skapade en användare och redan första dagen fick jag flera meddelanden av äldre män som undrade om jag ville 1. visa mig i cam eller 2. se dessa män runka i cam. På Kamrat är dessa frågor normen insåg jag efter en stund. Kamrat har rätt få funktioner men den så kallade "lajvfunktionen" har Kamrat likt Lunarstorm. Genom att skicka in ett meddelande mobilt till ett visst nummer blir meddelandet synligt för alla användarna längst upp på skärmen under några sekunder. I "lajvfönstret" skriver män och kvinnor att de vill prata med andra och inte sällan påminner texterna om meddelandena jag fick och innehåller ofta sexuella anspelningar. Förutom de män som skriver är nästan varje kamratmedlem ute efter ett förhållande av presentationerna att döma.

Regler på kamrat (bara NÅGRA exempel):

"Syftet med Kamrat är inte att vara någon form av sexuell kontaktförmedling. Detta innefattar såväl relationer i verkliga livet som i form av cyber- och telesex."

"Vi tillåter aldrig att äldre har konversationer av sexuell karaktär med minderåriga på Kamrat. Det leder automatiskt till uteslutning och permanent spärr! Vår bedömning av vad som räknas som "sexuell karaktär" är diktatorisk, enväldig och kan ej överklagas. [...]"

"Det är inte tillåtet att göra "massutskick" av meddelanden till andra användare. Detta innfattar exempelvis kedjebrev, reklamutskick eller förslag om cybersex och andra sexuella anspelningar. Det är heller inte tillåtet att skicka ut meddelanden i stil med "Har du msn?", "Har du webbcam?" eller liknande."



Det har gått så långt att yngre människor skriver ut vilken åldersgrupp som får skriva till personen ifråga. Jag har redan blockerat några män som inte slutade skriva till mig fastän att jag aldrig svarade. Det är enkelt att blockera människor. Säga vad man vill om så kallad "grooming" men dessa regler verkar inte ha någon funktion då ingen följer dem.

Vad som förvånar mig mest är att männen fortsätter skriva till mig fastän att jag inte svarar. Tror de att de kan övertyga mig genom tjat eller vad handlar det om? Männen som skriver verkar ha noll engagemang. Det vanligaste är att någon okänd person frågar vad jag gör eller bara skriver hej (se bifogad bild). Varför skulle någon bli intresserad av ett så intetsägande mail undrar jag. Alltid när jag får dessa mail undrar jag om dessa män någonsin får någon utdelning. Jag tänker mig att det borde vara så, annars skulle de väl ge upp eller är de så desperata att logik inte existerar?

Jag tyckte Kamrat var en väldigt charmig community på grund av alla unga människor men jag funderar verkligen på att ta bort mitt konto. Det verkar inte finnas något värdefullt meningsutbyte på Kamrat. Läskiga män klarar jag mig utan.

Det händer att besatta förhållandepersoner skriver till sexupplysare och berättar om det (jag tror) ingen vill höra, att de slentrianmässigt brukar snoka igenom sin partners privata handlingar så som dator, mobil, dagbok etc. Detta är bara förlängningen av kontrollbehovet. Du har lovat bort din egen kropp och muntliga löften kan mycket väl innehålla sanningens ord eller tvärtom. För att ta reda på om du överlämnat dig helt till din partner tar han eller hon helt enkelt och kollar din inkorg.

Jag minns en kvinna som skrev till en sexupplysare att hon tyckte det var jobbigt att hennes partner hade porr på datorn. Hon berättade att hon av en slump hade hittat filmer när hon satt vid datorn. Det började med att det kom upp porr när hon gick ut på Internet. Spam medföljer ibland besök vid porrsidor. Sexupplysaren borde talat om för henne att hennes partner måste få ha ett privatliv, men inte då. Istället förstod hon kvinnans mindrevärdeskomplex och uppmuntrade henne till att konfrontera pojkvännen med vad hon tagit del av.

En annan sexupplysare ursäktade en mans snokande av sin flickväns privata angelägenheter med att det är mänskligt att fela. Att fela (råka) är en sak och att medvetet gå inför någonting är en annan. Varför sätter vi alltid likhetstecken mellan mänskligt och det som inte tål att kritiseras.

En liknande historia var om en kvinna som hittat porr i början av förhållandet och berättade för sin pojkvän om att hon kände sig sårad. Han rensade porren från datorn (påstod han iallafall). Senare hittade hon mer porr, pojkvännen förklarade bort det med att han inte trodde att hon skulle hitta porren. Hon funderade på att göra slut. Även hon blev bemött på ett väldigt trevligt sätt. "Hur som helst så kan det du känner inte vara fel, eftersom du känner det" blev sexupplysaren svar till kvinnan. Jag känner för att mörda och eftersom att jag känner för det så är det helt rätt? Sexupplysaren menade vidare att hon inte borde ta så hårt på att pojkvännen hade porr på datorn, det är någonting man måste acceptera. Problemet var istället att han ljugit för henne. Återigen galet, jag har ingen skyldighet att vara ärlig mot någon men väljer ändå att vara det i situationen då en lögn saknar värde. Jag tror på öppenhet men inte för att den gynnar någon annan och missgynnar mig. Min tanke om öppenhet får inte missbrukas och användas emot mig. Då tar jag helt suget om det öppna samhället, varför skulle jag inte tala osanning inför människor som enbart vill mig illa?

Hur lågt självförtroende har en människa innan hon jämför sig med ett runk framför en porrtidning? Det finns två kategorier människor som tillåter sin partner (läs: pojkvän) titta på porr. Ena kategorin har bra självförtroende och skulle aldrig komma på tanken att jämföra sig med någon i en porrfilm. Den andra tittar själv på porr och det blir svårt att förbjuda någon att göra det man själv ägnar sig åt. Naturligtvis finns det kvinnor som gillar porr med men jag läser aldrig om pojkvänner som känner sig osäkra för att flickvännen har porr på datorn.

En fantastisk variant är att han tillåts att titta på porr bara han är öppen med det. Varför? Det vi inte vet skadar heller inte. Går dessa ut för att må så dåligt som möjligt eller är det bara kontrollbehovet som spelar in?

Den enda gång jag kan känna någon sympati med dessa människor (som utan att snoka) vet att sin partner tittar på porr är när pojkvännen helt slutar ha sex med sin flickvän och hellre runkar till porr. Fast det är inte porren som är problemet i sig, det kan vara vad som helst. Han sitter hellre och glor på TV än har sex. Detta är ett problem hos så väl kvinnor som män och det handlar troligen om ett väldigt lågt sexintresse alternativt bitterhet. Vi är vana valfrihet och plötsligt är vi utelämnade till en person.

Diskussioner om "storleken" mynnar så gott som alltid ut i en diskussion om sliddjup. Männen som kommer in på sliddjup menar att små kukar (vad nu det är) är att föredra eftersom att genomsnittsfittan är 7 cm djup. Under de två år jag läst om sliddjup i olika diskussionsforum på Internet har jag hört alltifrån 5 till 11 cm. Vad jag kan minnas är det aldrig någon som säger emot när detta påstående dyker upp om och om igen.

Finns det någon färdigväxt kvinna som är 7 cm djup? De flesta kvinnor jag pratat med kan ta emot 18 cm utan problem. Jag har ingen anledning att tro att dessa kvinnor ljuger, inte heller de män som ligger därikring och har varit med ganska många kvinnor. Männen som påstår att fittor är 7 cm djupa bruka referera till undersökningar utan att nämna vilken undersökning. Någon talade om att det skett en omfattande undersökning där tiotusen kvinnor deltagit. Det hade varit enkelt att ta reda på i sådana fall. Är det ren okunskap hos dessa män eller har de något att vinna med att påstå att kvinnor är 7 cm djupa? Det känns spontant väldigt långsökt.

Spännande är att Maria och Pelle skriver att en fitta är i icke upphetsat tillstånd vanligtvis 7-10 centimeter djup. Varifrån kommer denna siffra och hur går det till när man mäter sliddjup? Alltid har jag undrat över hur dessa män som pratar om sliddjup har sex. Har de varit med kvinnor som inte varit våta eller vad handlar det om? Det är inte helt omöjligt, jag har hört så många män som pratar om sex är helt meningslöst om kvinnan är våt. Egoistiskt och bra.

Det är inte ens säkert att det finns något uträknat sliddjup, myten om mödomshinnan lever vidare. Tills någon bevisar att mödomshinnan finns är det i mina ögon en myt.

För att bädda in någonting positivt i detta inlägg tänker jag påstå att det var roligt att vara i skolan idag. Beror det på att jag är så tacksam över att vi endast har två lektioner varje tordag, börjar 12:00 och slutar 14:50 eller beror det kanske på innehållet. Jag lutar mot det sista. Min svenskalärare talade idag om argumentationsteknik och retorik. Det sistnämnda var förr ett eget skolämne berättade min lärare varpå jag frågar var ämnet togs bort. Det har inte tagits bort egentligen utan bäddats in i de andra ämnena. Varken retorik eller argumentationsteknik gick vi igenom i grundskolan. En kvinna i min klass berättade att de hade en lektion i veckan där de argumenterade och fick öva på att tala. Det är väldigt olika från skola till skola och innehållet beror väldigt mycket på vad läraren själv tycker är intressant och viktigt.

Argument med skolans mått mätt brukar vara tämligen meningslösa. "Privatbilism är bra för att bilar är finare att titta på än vad bussar är" eller "betyg är dåligt för att betyg är orättvisa". Åsikter utan riktiga argument har alltid uppmuntrats. Är det en syn på unga som inte stämmer med verkligheten eller är lärarna rent ut sagt korkade?

Iallafall så fick vi välja en åsikt och skriva två eller tre argument sedan skulle vi låta en klasskamrat komma med motargument. En tredje person skulle avgöra vem som var mest övertygande. Många gånger finns det åsikter jag i grunden kan hålla med om men argumenten är direkt fruktansvärda. Detta talar man aldrig om i skolan. Att vara för men ändå emot den egna onyanserade sidan.

Jag valde betygssystemet och förklarade i två argument varför jag är emot dagens betygssystem. Alltid pratar personer a la Jan Björklund om att "det ska löna sig". Den som får bättre resultat ska få högre betyg menar man, annars lönar det sig inte för den personen som fick bättre resultat. I den mån det ska löna sig att gå i skolan - vilket det naturligtvis ska - ska det handla om utbyte av kunskap.

Lärare idag är för partiska för att betygen ska spela någon roll (förlåt alla högpresterande "MVGbarn"). Detta vill ingen inse, det som borde spela roll är om kursen är godkänd eller ej. Oavsett vad får du ett omdöme med en kommentar för att underlätta kommande arbeten. Finns det inga kommentarer tycker nog din lärare att du lyckats riktigt bra. Räcker inte det för er, är det så viktigt för er att få vara på toppen och känna sig bättre än alla andra?

Hela betygssystem föder gamar som vill ha höga betyg, kunskap är mindre viktigt. Varför plugga om jag ändå inte får MVG? Vilket tragiskt synsätt egentligen, då vet man att kunskap är underskattat.

Såg reportaget om John Bauer för någon dag sedan. Tydligen har hälften av eleverna hoppat av IT- och medieutbildningen under de senaste två åren. Sundsvalls Tidning publicerade snittbetygen hos skolorna i Sundsvalls kommun innan sommaren. Friskolorna Heliås och Mimerskolan (kanske har jag missat någon) hade inga underkända elever enligt statistiken. Har försökt hitta den förgäves. Upplyftande var min första tanke, efter längre funderingar slog det mig att det möjligen beror på lägre andel lärare med behörighet och därmed lägre krav på eleverna. Kraven är generellt väldigt låga. Det är fullt acceptabelt att bara få godkänt, förväntan av lärarna att du ska prestera bättre finns, men inte alls så ofta som den borde. Inställningen borde istället vara att läraren "gör sitt jobb" och att alla elever ska ha toppbetyg utifrån skolverkets betygskriterier.

Jag studerar vid Mikael Elias Teoretiska Gymnasieskola (METG) och vi har haft ganska mycket hemarbete den första tiden. Detta har bidragit till sämre kommunikation mellan elev och lärare. En stor fördel med gymnasiet som fler håller med om är att när du gjort klart det du ska göra får du gå för dagen. I grundskolan fick man fler uppgifter även om man hann bli färdig vilket många gånger ledde till att elever medvetet gjorde uppgifterna i ett långsammare tempo för att slippa fler och svårare uppgifter. Dock tycker jag det hela har spårat ur när lärare utlyser hemarbeten flera gången i veckan, ingenting emot att lärare låter elever som är klara gå men om de vill ha någon som helst trovärdighet borde de själva stanna klar tills dess att lektionen slutar. Ett problem är att lärare som ger hemarbeten gång på gång alltid säger att det naturligtvis alltid går att höra av sig med frågor men egentligen fungerar det inte riktigt så.

Jag har varit med om lärare som inte hjälpt mig när jag undrat någonting, istället har jag blivit ignorerad. Ingen unik företeelse inser jag när jag pratar med andra människor i min ålder. Att lärare ställer in lektioner och föreslår hemuppgifter är fenomen jag känner igen från grundskolan, redan då fanns det lärare som lät eleverna gå tidigare sista lektionen. Dock var detta ingen vanlig företeelse. Egentligen aldrig i syfte att vara snäll utan för att de "gynnade" både lärarna och eleverna. Jag minns min matematiklärare i högstadiet som alltid lät oss sluta fem minuter tidigare för att hon behövde tid för att hinna röka. Hon såg sig själv som en gud vi elever borde tacka. Hon hade helt rätt, alla mina klasskamrater var otroligt tacksamma. Något fel är det när elever blir glada över att få sluta tidigare, hade skolan varit mer intressant hade inställning till skolan varit en annan. Varför inte sluta tidigare då man ändå inte förlorar någonting på det rent kunskapsmässigt kan man ju fråga sig.

Min klass är en blandning av personer som kommer från kommunala skolor och friskolor. Enligt statistiken saknar friskolorna i Sundsvalls kommun underkända elever. Hur kommer det sig att friskoleelever inte framstår som mer begåvade och är rädda för att prata inför grupp i högre utsträckning än eleverna från kommunala skolor?

Denna enkät är rätt intressant Friskoleeleverna är (i förhållande till elever från kommunala skolor) mindre sociala, mer sunda (enligt samhällets syn), senare med att bli av med oskulden, mer intresserade av politik, mer sugna på att rösta på moderaterna, inga "fuskare", det lättare för att diskutera sina betyg med lärarna i respektive ämne (och det kan tolkas på olika sätt). Alltid ska man fundera på hur många som svarar helt ärligt men även om någon ljuger (vilket vi får utgå ifrån) så finns det skillnader i vad som är rätt och fel för de olika eleverna.

Om friskolor ska finnas kvar krävs det stora förändringar. Det påstås alltid av lärare att skolor följer skolverkets betygskriterier till punkt och pricka. Därmed borde de olika skolorna vara rättvisa när de avgör vilket betyg en elev förtjänar. Riktigt så fungerar det inte. Fler betygsnivåer påstås göra det lättare för lärare att avgöra vilket betyg en elev förtjänar. Struntprat, det är nog svårt för lärare som det är idag. Snälla, lägg ned graderingen av elever, detta gynnar endast de elever som vill få känna sig bättre än den övriga klassen. Det finns många levande bevis på att lång utbildning och begåvning inte behöver ha någon koppling alls, men det hör inte riktigt dit. Friskolorna är bara ett exempel, jag säger inte att friskoleelever behöver vara dummare, men nog förtjänar de att få ett rättvist betyg så att de vet var de behöver lägga ned extra energi.

Enligt undersökningar har friskoleelever bättre resultat på de nationella proven i svenska, matematik och engelska. Detta tros kunna ha att göra med att friskoleelever har bättre betyg än elever som studerar vid kommunala skolor. Detta säger ingenting, det är samma lärare som rättar de nationella proven som ger friskoleeleverna höga betyg. Ska de nationella proven ha någon som helst mening borde de rättas centralt så att bedömningen blir mer rättvis.

I dagsläget vet jag inte var jag kommer studera nästa år. Har funderat en hel del på detta, det känns spontant väldigt orealistiskt att jag kommer utvecklas där jag går nu. METG är en ny skola, nästa år kommer det nya ettor och då får vi tvåor inte plats i dagen lokaler och därför behöver vi andra lokaler. Vår rektor har sagt att lokalerna kommer vara lika centrala och det har jag svårt att tro att det ligger någon sanning i. Detta visste jag inte när jag sökte, om jag hade vetat det hade jag kanske sökt till någon annan skola, vem vet. Det märks verkligen att det är ett nytt projekt, vi är det första misslyckade barnet. Min övriga klass påstod inför vår vikarie att de var väldigt nöjda med lärarna. Jag tror detta är ett fint sätt att få bättre betyg och hoppas nästan det. Behöver jag säga hur missnöjd jag är med lärarna? Vilka lärare jämförs våra lärare med egentligen? Flera gånger har jag tänkt "mer inkompetent lärare finns inte" och varje gång har jag jobbigt nog fått inse att jag hade åt helvete fel. Det verkar inte finnas någon hejd för hur galna lärare kan vara.

Har du också träffat män som gör allt de kan komma på för att inte behöva använda kondom? Jag lovar av egna och andra kvinnors erfarenheter - dessa män är påhittiga.

Män som trär på kondomen krattigt för att den ska åka av och/eller kännas mer än kondomer ska om den sitter på som den ska. Vill männen att kvinnor ska be om att få slippa kondomen och att kvinnor som är krävande som ber om kondom ska straffas för det? Det här är ingenting jag hört någon annan kvinna fundera över, om du varit med om något liknande, berätta gärna.

Män som har kondomer i ett annat rum under alla saker längst ned i byrålådan. I stunden hetta blir det jobbigare ännu jobbigare. En man som bryr sig har kondomer bredvid sängen. Då behöver din sexpartner aldrig fundera över om hon eller han är krävande. Är inte det själva poängen, att de som ber om kondom ska känna sig genomonda?

Män som påstår att de blir slaka med kondom. Penetrationsfixerat och bra. Dessa män gör dig först kåt (rätta mig om jag har fel) och funderar aldrig över om de borde ge dig oralsex. Jag undrar alltid vad det är för tanke som susar förbi när männen påstår detta och blir slaka.

Män som rent utav påstår att de inte har kondomer hemma men i slutändan "råkar" ha det. Kvinnor behöver verkligen bli upplysta här. Jag vet ingen man som backat ur när en kvinna menat att det inte blir sex utan kondom. Som av magi brukar män ha kondomer hemma. I "värsta" fall en hel byrålåda.

Vad handlar detta om? Jag tycker man ska vara tacksamma mot de människor som vill ligga. Mäns engagemang vad det gäller att inte sprida vidare könsjukdomar eller vad det gäller att inte spruta i kvinnor är jobbigt ofta noll. Andra människor spelar ingen roll, jag undrar ibland om dessa män har sex enbart av egoistiska skäl.

Jag brukar ibland sitta på diskussionsforum om "storleken". Jag skrev någonting om att det mest upphetsande som finns är när kuken inte får plats och jag minns en kvinna (i övrigt var hon väldigt begåvad) som svarade att detta var ett problem. Problemet var enligt henne att om kuken är längre än fittans djup så måste måste man vara så försiktig. Överhuvudtaget människor som har den inställningen tycker jag kan hålla sig undan och ge sig till känna.

Vi håller nu på med ett kapitel om genus och kön på engelskan. Majoriteten av klassen menar att skillnaderna mellan könen är biologiska och inte sociala (konstruerade). Bland de som talade om de biologiska skillnaderna könen emellan var det ingenting om att kvinnor är känsligare (ett påstående som alltid brukar dyka upp) utan att vi ser olika ut ? rent biologiskt. Jag tror det är väldigt ytligt och förenklat och dessutom en lögn. Om man inte tror på "typiska kvinnliga egenskaper" förstår jag om fitta och kuk är den stora skillnaden mellan könen (rent biologiskt), men att helt förneka att det skulle finnas sociala skillnader könen emellan är så dumt att det borde ringa en klocka hos de människor som påstår något sådant. Det känns som en lång kamp att förklara kvinnors kortakommanden för att vara ett biologiskt faktum. Jag minns när Aftonbladet ville få det till att anledningen att kvinnor gillar rosa har med biologi att göra. Snart kommer det säkert en diskussion om huruvida smink och högklackat är en biologisk skillnad könen emellan.

Jag minns denna kommentar på antifeministiska samfundets forum som fick mig att nästan ramla av stolen:

"I en stor undersökning av "Biologist Journal" har 25 manliga doktorander undersökt varför kvinnor gillar att gå i högklackat, men inte män. Denna skillnad i skobeklädnad tror forskarna beror på att kvinnor plockade bär, högklackade skor gör att kvinnorna kunde gå omkring i bärbestånden utan att mosa alltför många bär, och eftersom män var jägare passade lågklackade skor mycket bättre för huka sig ner och vänta på bytet, och mindre risk att snubbla vid avgörande "anfallet" mot bytesdjuret.

Annica Dahlström kommenterar, "Så logiskt, tusentals år av evolution kan inte ha fel, high heels rules i bärskogen, och det förklarar ju alla dessa fantastiska skofärger som måste matcha alla våra röda kjolar och rosa toppar när vi trippar i bärskogen."

Det finns delade meningar om systerskap likt allt annat. Jag tror att det finns ett bra systerskap där kvinnor inte hugger varandra i ryggen och inte ser på gruppen kvinnor som objekt som konkurrerarar ut varandra på "marknaden". Systerskap där man INTE diskuterar hur man kan straffa våldtagna kvinnor ännu hårdare genom att ge dem en opassande offerroll eller diskussioner som motarbetar hela komma-över-någonting-hemskt-tänkandet.

Det är upp till dig som kvinna att själv välja om du vill vara kvinna (en biologisk kvinna med fitta och bröst) eller om du vill vara en kvinnlig kvinna som anammar samhällets tyckande och applicerar det på dig själv. Du finns ingenting som säger att du måste vara en kvinnlig kvinna, men tron om att det fungerar så är något "kvinnliga kvinnor" försöker gömma sig bakom.

Jag tror på en sammanslutning där kvinnor peppar varandra och gemensamt bestämmer sig för att göra upp med alla förutfattade meningar om hur kvinnor är. Det är nog många som går och tänker vad skönt utan all anpassning och jag tror många kan se en förlorare i sig själv som gett upp. Få känner sig manade att själv bekämpa alla farliga normer som finns och jag tror att det är lättare att åstadkomma något i grupp. Problemet är att människor inte vill något tillräckligt mycket.

Jag anser att begreppen "kvinna" och "man" egentligen bara är av konstruerad karaktär och att eventuella skillnader mellan könen egentligen är resultat av vår vardag och de problem som medföljer. Personer som blir utsatta för övergrepp gång på gång blir antingen starka eller extremt känslosamma och tar åt sig av minsta lilla. På dagis får de som saknar kuk lära sig att det är fint att gråta och visa känslor, för de med kuk är det mer splittrat. Vissa föräldrar och förskolelärare tycker det är mysigt med känsliga män som inte drar sig för att utlösa en tår.

Hela feMANism-rörelsen (som jag vill påstå inte finns) går ut på att män ska ha rätt att gråta och visa känslor precis som kvinnor och att det är ett stort problem idag att män som visar känslor får en "fjollstämpel" över sig. Inget ont med att människor gråter under en begravningen men att människor är helt förälskad i att vara offer ser jag verkligen ett problem i. Vad handlar detta om egentligen, att det är så fint att underordnade kvinnor känner sig uppgivna och ibland ledsna? Vill vi forma starka individer eller rena nervvrak? Många håller med om att om det finns klara biologiska skillnader mellan könen så ska vi se positivt på dessa och ta nytta och lärdom av dem och inte degradera dessa biologiska skillnader. Lika många vill mena att det finns naturliga skäl till att kvinnor är mer känslosamma, det är väldigt enkelt att avfärda allt för att vara naturligt och ett biologiskt faktum istället för att gräva djupare. Livmodersfeminister vill snarare motarbeta kvinnor genom att uppmana kvinnor att gömma sig bakom "typiskst kvinnliga beteenden" istället för att analysera och se ett kontinuerligt mönster.

Jag kommer fortsätta bära min röda hood från red planet med texten "systerskap ger styrka". Precis som allt annat handlar det om upplägg och vad man prioriterar, grundidéen är bra, men precis som med alla grupper finns det alltid personer inom gruppen som spårar ur. Feministrörelsen beskylls alltid för att vara så splittrad, alla rörelser är mer eller mindre splittrade. Tack och lov får jag säga, grupper som inte är det har åsikter huggna i sten och går (ofta) in i en diskussion med inställningen att oavsett vad motdebattörer tycker och tänker är det helt omöjligt att ändra sin åsikt. Feministrörelsen har inte påstått att de skulle vara enade, det alla feminister tror på är drömmen om det jämställda samhället där kvinnor och män har samma rättigheter och bemöts och bedöms på lika villkor. Kvinnor borde stötta varandra och framförallt bevisa att kvinnor inte är kacklande fjäderfän (vilket de naturligtvis INTE är) som pratar bakom varandras ryggar, utan individer som vill åstadkomma något.

Vi behöver ett systerskap och ett hejdå till utanförskapet. Vi behöver kvinnor som vågar generalisera och se ett mönster. Kvinnor som erkänner sin frihet och erkänner det egentliga problemet utan att hela tiden ursäkta sig själva. Individuella historier gör vi inte politik av, våga generalisera och sluta stampa runt i alla-är-unika-tänkandet.

Första gången jag kom i kontakt med begreppet "blottare" var som barn när jag läste nyheterna. En man i Söråker hade blottat sig vid röda torget. Röda torget är en lekplats. Sedan den dagen var en blottare en person som fick ut någonting sexuellt av att visa upp sin nakna kropp. Att det naturligtvis skulle vara barn med i bilden får vi inte glömma. Inte bara min mor, utan alla vuxna som gillar att lura i sina barn om hemska gubbar som bjuder på godis älskar nog dessa nyheter. Så här efteråt får jag försvara min mor med att hon inte var fullt lika galen som en del människor som finns på Internet.

I sammanhang där det finns någonting som går att koppla till sex och människor under femton år handlar det om en sak, uppmuntrandet av pedofili och det digitala smörgåsbordet. Att köpa string till sina döttrar, att dela ut kondomer till elvaåringar och att överhuvudtaget applicera vad de flesta skulle kalla "vuxenkläder" på sina elvaåringar. Rätta mig om jag har fel men, äcklas inte pedofiler av bröst och allt vad det heter? Samhällets syn är att vi uppmuntrar pedofiler genom att "föråldra" barn med "vuxenassocearer", för mig går det riktigt inte ihop. Hela den här synen på att fjortonåringar skulle vara lovliga byten för pedofilen går heller inte ihop för mig riktigt. Människor med mens är väl knappast att räkna till skaran "barn"?

Den person som har sex med personer under 15 är enligt media pedofil. Media kan fortsätta förnedra trettonåringar hur de vill då jag har svårt att tänka mig att ett gäng pedofiler skulle gå ihop och bua ut mensen. Det tackar vi yttrandefriheten för. Jag skulle glädja mig så innerligt i att media fick ta den skiten. Jag vill aldrig mer höra om att trettonåringar inte vet vad de vill, eller inte kan vara kåta. Att trettonåringar är offer och ingenting annat. Att trettonåringar inte vet sitt bästa. Trettonåringar är inga "offer" för pedofiler. Vi har statistik på att majoriteten av sexuella övergrepp begås av bekant person och vad det gäller barn är det ofta förälder och styvförälder som står för övergreppen.

Idag har begreppet blottare fått en annan betydelse. Det behöver inte längre handla om att visa sin nakna kropp/blotta sig av sexuella skäl. En person som visar sitt könsorgan blottar sitt underliv. Jag har inga problem med ordet "blotta", begreppet "blottare" har jag däremot svårt att ta på allvar då "blottare" har blivit ett begrepp för naken person i det offentliga rummer. Människor blottar sig av sexuella skäl så gott som dagligen för sina sexpartners. Läste för ett tag sedan en jobbig bok om tjejjoursrörelsen på någon ort i Sverige. Vad som gjorde mig upprörd var all separatism, att kvinnor ska gå och bära på någon konstant offerroll men framförallt hatet mot människor som blottar sig. Människor som är nakna utomhus. Det behövde heller inte nödvändigtvis vara helnakna människor. Personerna som intervjuades ville få det till att de blivit utsatta för något övergrepp när de fått syn på en naken person.

För mig finns det en koppling mellan sex och nakenhet, men även mellan alkoholdrickande och nakenhet, kopplingen är ganska lös. Det är få saker som inte går att göra naken och vi är mer eller mindre nakna dygnet runt. Vi klär på oss, byter kläder, duschar, badar, knullar, klär på oss igen, klär av oss och sover. Det eviga tjatet om sexualiseringen har sexualiserat den nakna kroppen. Jag har svårt att tro att nakna kroppar eller lite urringning förr väckte ramaskri hos moralpekpinnar (vuxna och framförallt förälder). På den goda tiden badade de flesta topless och ingen höjde ögonbrynen. Att sexualisera kroppen har varit en kamp från vuxnas sida och de har vunnit den. Det är ett grövre övergrepp att be någon klä på sig anser jag. Vad jag eller andra gör så länge vi inte begränsar någon annans frihet ska ingen heller lägga sig i. Det går inte att tillmötesgå vilka dumheter som helst, det finns alltid någon som kommer känna sig kränkt. Konstigt nog funderar aldrig de som vill begränsa andra huruvida de själva bidrar till kränkandet av den egna kroppen och dess integritet.