Att ge tillbaka
I takt med att jag själv utvecklats vill jag träffa intellektuella människor som har någonting att säga, mycket hellre än social prat för att få tiden att gå. Det beror naturligtvis på vad man menar med att vara "snäll", att vara trevlig och kunna socialprata om ingenting (social kompetens) eller en person som inte sätter sig själv i första rummet. Det finns även för snälla människor, personer som glömmer bort sig själva i slutändan och lever genom att andra har det bra.
Jag är generellt dålig på socialprat för att få tiden att gå, förutom när jag är berusad. Människor blir genast spännande i mina ögon, på gott och ont. En sommar kom jag på att jag borde ha sex med en person som ingen borde ha sex, det hade alltid varit min tanke om personen ifråga och sen blev det som det blev. Gärna småberusad, men jag vill inte helt och hållet förlora mina referensramar.
Flera människor jag känner blir trevligare av alkohol, spärrarna försvinner och den där förbannade stoltheten försvinner. Det är någonting jag märkt av senaste tiden, att människor går och låtsas att de är helt ointresserade av hur andra lever. Vissa människor tycker att det är jobbigt att visa sitt nick i någon annans dagbok, "då kan personen tro att jag bryr mig". Tacka vet jag bloggar där människor kan läsa utan att lämna spår.
När det är brist på snälla människor uppskattar jag snälla människor mycket mer. När det finns många intellektuella människor i närmiljön som gillar att diskutera blir socialprat mindre intressant märker jag. Det är svårt att sakna det som finns.
Jag tycker den attityd jag haft är väldigt dålig. Jag tänker tillbaka på mig själv, jag var nog rätt snäll. Begåvade människor pratade med mig trots att jag var mycket mindre begåvad. Jag säger inte att jag var dum som fjortonåring, jag hade massor av sunda värderingar. Det blir löjligt att inte erkänna att människor som tänjer på gränserna utvecklas intellektuellt.
Jag blir upprörd när jag hör unga människor som är tacksamma över att ha äldre människor i sin närmiljö och ändå menar att de själva aldrig skulle sjunka lika lågt och umgås med yngre. Dessa människor ser sig som unika undantag som blev räddade från en skock dumma får. Det handlade snarare om att det fanns äldre som ville umgås med yngre.
Vill jag påverka måste jag vända mig till de människor jag vill påverka. Jag är otroligt tacksam för de människor som fanns där och "hjälpte till" och öppnade mina ögon för ett annat sätt att leva. Ni vet nog vilka ni är.
Tack!
Jag förstår dock inte att du kan tycka att personer blir "trevligare" av alkohol - de blir kanske mer våghalsiga - men generellt blir ju de flesta ganska stöddiga, jobbiga, högljudda, pinsamma och/eller otrevliga, strax innan dom somnar, när de dricker alkohol.
Det är sorgerligt att inte de som nu blir mera "öppna" av alkohol inte vågar att ta till vara på sin ny vunna modighet i nyktert tillstånd...
Du har nog träffat personer som inte varit bara småberusade. Jag tänkte på de som fortfarande kan knyta sina skor.
Jag märker att människor som har en negativ inställning till alkohol enbart därför brukar få en väldigt dålig inställning till de som dricker den. Nyktra personer på fest brukar drabbas av denna (enligt mig) tråkiga inställning.
Bara för att jag inte har det roligt ska heller ingen annan få ha det roligt-tänkandet.
Var på en firmafest där de nyktra personerna tog bilder på de fulla som enligt de nyktra gjorde bort sig själva. Detta var deras sätt att kompensera att de själva hade tråkigt. Nykteristerna fick sig ett gott skratt på måndagen när de visade upp bilderna för sina arbetskamrater.
Vill man påverka någon eller bara jävlas, ja det är frågan.
