Besök johannasjodin.se

Flertalet gånger då jag blivit förolämpad eller otrevligt bemött och påpekat detta har jag fått kastat i ansiktet att jag tar åt mig och borde sluta med det. Att ta åt sig innebär att finna sig i förolämpningar och kunna applicera dem på sig själv. Du tycker jag är ful, då är jag väl det etc. Det är helt förbjudet att bli besviken och fundera över någons omdöme då tar du nämligen åt dig.

Slår du mig hårt i huvudet är det fel även om jag har ett huvud a la Homer Simpson och därmed inte känner någonting. Kallar du mig hora är det fel även om jag inte tar åt mig ("åh fan jag är nog en hora") eller blir upprörd av personens bristande omdöme. Hotar du med att döda mig är det fel även om jag inte blir minsta rädd och helt enkelt skrattar bort det. I rätten kommer jag förmodligen ljuga om hur rädd jag var den kvällen, det är inte givet att personen får något straff (om man nu gillar det) om jag inte uppger att jag skakade den kvällen.

Hur grovt övergreppet är behöver inte stå i relation till mänskligt lidande. Att våldta någon är fel då du tvingar dig på någon mot dennes vilja även om jag kan tycka att det är mer tragiskt när en person som redan är instabil blir utsatt för detta.

Det är helt OK om du våldtar någon som kan hantera det och glömmer dagen efter. Det är den signalen straff som grundar sig enbart i konsekvenser för offret sänder.

Oavsett om vi blir rädda, får psykiska men, känner oss kränkta eller vad det än handlar om är vissa handlingar enligt lag fel. Jag kan finna mig i att det ger högre straff om konsekvenserna blir fler MEN detta får inte var på bekostad att människor som inte kan bli rädda, får psykiska men eller känner sig kränkta inte tas på allvar. När jag säger höga straff tänker jag aldrig på tio år. Tre år är mycket. För mig handlar om rehabilitering, men för obehagligt många handlar det om hämnd när vi låser in människor. Ännu obehagligare är det att det finns personer i min egen klass som förespråkar dödsstraff, om någon sa att människor i min ålder är empatistörda har ni lite rätt i detta avseende. Vi vill väl inte släppa ut hämndlystna människor som står utanför samhället och är skadade för livet på grund av att samhället hänger ut dessa personer offentligt? Hela den grejen går helt och hållet emot vår idé om att när vi suttit av ett fängelsestraff är vi förlåtna.