Besök johannasjodin.se

Var på café Pallas med en vän igår (läs: i förrgår) då en medelålders man och kvinna sitter vid några bord längre bort och hånglar. Numer ser jag nästan aldrig människor som hånglar offentligt och när det väl händer brukar det vara unga nykära människor. Det var fascinerande ändå försökte jag att inte titta då personerna ifråga hade kunnat tolka det som att jag tyckte situationen var motbjudande. För att framstå som tolerant (vilket jag nog tycker att jag är) började jag prata sex med min vän, det vanliga med andra ord. Det är en omöjligthet att fika utan att komma in på ämnet sex. Paret (?) satt kvar och hånglade nästan hela tiden förutom när de skrattade och pratade om tapeterna. Jag minns att min syster och hennes pojkvän var med på förstasidan i ST när de hånglade på något seminarium. Texten om själva föredraget var väldigt tunn men bilden på min syster var däremot gigantisk. Fortfarande idag funderar jag på hur de kom på idéen att ha en hångelbild på förstasidan i en lokaltidning. Det säger någonting om hur exotiskt offentligt hångel faktiskt är. Historien med Ulrica Schenström tycker jag talar sitt tydliga språk för att det är lite fult att hångla offentligt. Det roliga eller låt mig säga tragiska är den tydliga parallen människor drar, att människor som hånglar offentligt är alkoholpåverkade.

När jag gick i högstadiet var det vanligt att se skolkamrater hångla i korridorerna därför trodde jag då att det var likadant utanför skolans lokaler. Det visade sig senare att jag hade helt fel. Under högstadieåren fanns en oskriven regel om att det var någonting dåligt att erkänna att man hade knullat. Det var ett väldigt hintade mellan eleverna om vad man hade gjort med vem. Någon kom en dag och började prata om "dagenefterpiller" för att vi andra skulle veta att hon hade haft sex. Någon pratade oroat om risken att bli smittad vid avbrutet samlag och den tredje undrade om det gick att bli gravid via oralsex. Jag minns männen som öppet kunde tala om hur skönt det var att runka och hur ofta det ägnade sig åt sitt eget könsorgan, här var det inga ursäkter minsann. Jag var alldeles förtjust över att det fanns människor som kunde tala om lust utan att hela tiden ursäkta sig själva. Istället för att säga rätt ut "jag har knullat" använde mina kvinnliga skolkamrater alla möjliga dåliga aspekter av sex för att påvisa att de hade haft sex. Jag kan stolt säga att jag inte var en del av detta, jag gjorde det heller inte till någon förstasidesnyhet. När jag träffade nära vänner och pratade sex på caféer i timmar satt mina dåvarande klasskamrater hemma och pluggade, på gott och ont. Åttondeklassarna fanns hoppet hos, de festade och hade sex. Vad som egentligen hände med oss nittioettor vet jag inte men mina klasskamrater var inte alls lika utåtriktade som åttorna.

Jag är en av alla som brukar hävda att det går att prata öppet om sex numer, men går det verkligen? Gör någon det? Alla så kallade "tjejtidningar" skriver om sex men även tidningar som vänder sig till äldre åldersgrupper gör det. Tjejtidningar blir ofta beskyllda för sitt enorma fokus på sex. Tvärtom tycker jag det är ofattbart lite fokus på sex i samhället i proportion till vad sex faktiskt betyder för de flesta. Jag vet många som skulle hålla med mig att livet vore tämligen meningslöst utan sex. Det läggs ned ofantligt mycket tid på intressen få människor delar medan sex är någonting vi borde skydda våra barn från. Låter som en lysande rubrik i Aftonbladet. En av invändningarna är att skriverier om sex gör unga människor "sexskadade", kåta och nyfikna med andra ord. Det vore ju fruktansvärt om de kom på att sex överhuvudtaget existerade och att människor faktiskt har sex för tänk om de låter sig inspireras av slampiga huvudnummer.

I den krets jag förr var en del av som numer är väldigt splittrad var det mycket hångel och naket på festerna. Katastrof skulle någon moralpredikare säga. Idag har många av människorna jag då såg fram emot att träffa blivit monogama och därför blivit mindre sociala och utåtriktade. Efteråt har jag insett att den umgängeskretsen jag levde i då inte var ett dugg representativ även om jag gärna ville tro det. För mig var allting vardag och så pass inpräntat att det andra inte existerade. När relativt unga lärare reagerar över ord som "fitta" och "kuk" som funnits med i SAOL över tjugo år vet man att sex fortfarande är laddat.