Besök johannasjodin.se

"Om skolan är tydlig med sina regler så elever och föräldrar vet om vad som gäller kan eleverna välja en annan skola", säger Frank Nordberg, verksjurist på Skolverket till Metro.

Det är väldigt lätt för vuxna att lägga sig i vad de själva inte omfattas av och det är väldigt lätt att hävda att alla har ett fritt val bla bla. Jag vet INGEN gymnasieskola som tillåter huvudbonad inomhus, möjligen att fordoneleverna får bära keps under lektionerna. Känner en person som gick fordonprogrammet och hans klass fick bära huvudbonad. Min skola har gått så långt att huvudbonad inte ens får bäras i korridorerna eller uppehållsrummen, inte inom skolans område med andra ord. Detta var ingenting jag visste innan och när jag ifrågasatte reglerna fick jag kastat i ansiktet att reglerna är styrelsens påhitt. Hela påstående om att det var styrelsen som satt upp reglerna kändes mest som en skräddarsydd lögn för att kunna fortsätta trakassera eleverna och tömma ytterligare på integriteten.

Jag blir så förbannad när människor uttalar i frågan utan att veta vad de svarar på. Principlösa är vad ni är. Att män utan bröst eller elever generellt som inte bär mössa eller låter byxorna "hänga" inte har några som helst problem med att förbjuda just urringningar, mössor och "häng" betyder inte att det är ett bra tillvägagångsätt. Personligen drabbas inte bröstlöse Pontus men integriteten då, bör skolan verkligen ha rätten att lägga sig? Skolan "glömmer" den riktiga frågan och diskussionen blir huruvida häng är snyggt eller inte.

Det verkar vara hur enkelt som helst att komma undan genom att hänvisa till hygien. Det som förvånade mig är att lärarna inte ens nämnde hur synd det är om alla med kuk (eller har jag missat något?) som måste gå runt och bli kåta hela dagen utan att få upplopp för sin kåthet. Vanligtvis brukar det vara så det fungerar, begränsa kvinnors frihet och få bukt med "problemet".

Vad är nästa steg - skoluniform?

När jag skulle välja gymnasieskola var läget väldigt viktigt. Jag ville studera i centrala Sundsvall och så blev det. Extra lockad blev jag av den bärbara datorn som utlovades i broschyrerna. En dator för drygt 8000 kronor (för privatperson) och alla undrade hur skolan kunde ha råd med det. Enkelt, fler elever mer pengar. Jag är nöjd, jag behövde verkligen en dator men om jag egentligen tycker att det är rätt att skattebetalarnas pengar går till att strö ut bärbara datorer över nyblivna gymnasieelever är jag inte lika säker på.

Jag förvånas över hur många som får dyra mopeder av sina föräldrar, mina föräldrar skulle aldrig ge mig så mycket pengar och mina föräldrar skulle aldrig ha råd att ge mig en bärbar dator.

Det tragiska är att datorerna tas om hand på ett väldigt vårdslöst sätt i skolan. Dataväskorna vi elever fick var för små, datorerna får inte plats i det vadderade facket. Många datorer har redan lämnats och skickats på lagning och jag misstänker att det är för att vi går och bär på datorerna hela tiden. Datorer mår inte bra av att vi springer och bär på de, allra helst ska de stå där de står och i minsta mån flyttas omkring.

Nu har jag ändå en dator och försöker förhålla mig positiv till det. Vissa skolor har sagt att eleverna får köpa ut datorerna när de gått klart tre år, enligt reklamen ska vi METG-elever få den helt gratis, det återstår att se eftersom att skolorna ljuger (läs: undanhåller sanningen) i sin reklam precis som kommersiella företag. Att jag skulle slänga fram några hundra för datorn (jag sitter vid jag nu) om några år har jag svårt att tro. Den har redan blivit sliten och jag ska bära runt på den nästan varje dag i två år till. Om två är den nog ingenting. Tragiskt, men sant.

För mig var inte datorn avgörande när jag valde gymnasieskola, jag hade tänkt lägga undan pengar jag haft på banken för att köpa en, men då påpekade min far att jag kanske kunde få en "gratis" och det fick jag.

Jag lutar mot att datorer i skolan borda vara obligatoriskt, vi borde erkänna utvecklingen och sluta sträva bakåt. Det sistnämnda gör lärarna hela tiden, detta för att kamouflera den klena skolbudgeten? Det skulle kännas lättare att ställa krav om datorer om elever faktiskt slutade skolan med kunskaper och inte bara betyg. Jag förstår oron över att elever kostar väldigt mycket och slutar skolan utan kunskap.

Eleverna är inte alla gånger intresserade på riktigt och det är det svårt att klandra eleverna när lärarna sällan håller måttet. Att elever stagnerar och istället lär sig memorera något i en vecka enbart för studiebidraget skull är tragiskt nog ett faktum för många gymnasieelever.

Jag hade en lärare jag verkligen tyckte om till en början, men det viktigaste för honom var att främlingsfientliga rörelser tystades. Att han var en bra lärare räckte inte när han samtidigt som han stod (inför oss elever) och skröt om vår fina västerländska demokrati och yttrandefrihet och i samma sekund förbjöd sina elever att intervjua Sverigedemokraterna under valrörelsens tid. Lärarna kunde lämna sina åsikter hemma och endast uttala sig när det passar sig, under en diskussion exempelvis. Undervisningen i skolan benämns ofta som tvärvetenskaplig av lärarna själva. Vad trevligt det vore med lite självinsikt hos dessa.

Jag ser verkligen poänger med datorer i skolan, men samtidigt känner jag en viss oro när pengar i princip kastas bort. Datorerna i sig är ett mindre problem än de inkompetenta lärare som finns och får finnas.

Zanyar Adami till Aftonbladet: "[..] Jag läste feministlitteratur för att få tjejer [..]".

Det finns alltså män som börjat bry sig om feminism just för att gå hem hos kvinnor, vilket jag alltid anat. Målgruppen blir aningen minskad då jag antar att syftet är just att gå hem hos feministkvinnor. Idag skulle det nog inte vara lika enkelt att skryta med att ha läst rosa täcket och fittstim som man just för att feminismen är mer eller mindre död. Under den tid då feminism var inne tror jag säkert att detta "knep" hade en större utdelning. Om det har någon utdelning idag eller om det finns en större grupp män som gör vad som helst för att gå hem hos feminister kan jag inte svara på.

Några enstaka män kan jag komma på, bara igenom att se till min bekantskapskrets. Förr kom nog feminismen oftare på tal (genom att feminism var mer inne) och då var nog dessa män tvungna att hänga med lite bättre, "fördelen" idag är att ingen ställer krav på er. Feminismen är död och förmodligen kommer ingen förvänta sig att du läst någon feministlitteratur eller att du känner till suffragetterna. Männen i min närmiljö som jag tänker på är tvärtom väldigt pålästa, de hänger med i nyhetsvärlden och kommer då och då in på dessa frågor (vissa mer än andra). Rent ideologiskt är det tvärschyssta killar som man nästan kan se upp till om det inte vore för att man umgicks med dessa män socialt ibland. Det komiska bland männen jag känner är att feminism är något som diskuteras mellan män. Att avbryta kvinnor och inte ge dem utrymme i debatten är A och O. Omvänd separatism skulle jag kalla det.

Folk som är kända för sin politik och aldrig kommer umgås med dig går det att ha mycket mer respekt för. Det går även lättare att ha respekt för folk i vissa lägen tills den dagen de öppnar munnen, men glöm att jag sa det. Det går inte att leva med den människosynen, det blir inte hållbart men visst har jag tänkt så när män som från början varit snälla börjat kalla mig hora. Eh, glöm det.

Vad är dessa män jag känner egentligen bakom all begåvning? Jag hade en bild i mitt galleri (världens nästsämsta community) med bildtexten "ni som känner mig vet vad jag tycker om feministmän" och det var ett löst hintande som säkert ingen tog åt sig av. Iallafall så frågade jättemånga vad jag menade, jag har träffat okända människor på fester som frågat vad jag menar. Kommer inte gå in på det så djupt då jag inte vill hänga ut dessa personer.

Om en okänd man kallade sig feminist förr fick jag bild av personen som lite bättre. Oavsett om vi vill erkänna det eller ej så får man ju någon uppfattning om hur personen är vid möten med nya människor. Sällan stämmer "analysen" och det är med bitterhet som jag skriver denna mening. Min förhoppning var att personen var mer påläst än andra och gick att ha i möblerade rum. Att personen behandlade kvinnor bättre än såväl likgiltiga män som anti-feministmän. Det brister lite om det inte finns någon uppfattning om vad som är bra respektive dåligt beteende. Det är något männen borde ha funderat på. Efteråt har jag fått äta upp att ett politiskt ställningstagande inte är parallellt med en förhöjd medvetandenivå. Det kan likväl vara människor som av en slump började kalla sig socialister istället för att gå med i KGB (KompisGänget Bajen).

Det handlar nog mer om anpassning inom den egna gruppen eller "man blir som man umgås". Omedvetet eller ej så tenderar människor att hålla med varandra. Det behöver inte vara någonting negativt men skönheten förtar lite när personer inte lever upp till vad de själva förespråkar. Trovärdigheten försvinner.

Feministmän kan bete sig lika illa som anti-feministen och även värre. Det handlar hela tiden om vad idéen bakom det politiska ställningstagandet är. Att förändra samhället eller att bara framstå som kvasiintellektuell och peka på bokhyllan är frågan. Genom att kalla dig feminist skapar du olika förväntningar hos människor, det blir ditt skal för att inte behöva uttala dig i någon fråga (i värsta fall). Folk förväntar sig att är du feminist så tycker du så där, förväntningar skadar då ingen grupp är helt enade, MEN det finns alltid en grundidé, MEN vägarna för att nå målet skiljer sig från varandra.

Jag minns gången då jag festade med några män som kallade sig själva syndikalister och eftersom att jag själv inte kallade eller kallar mig syndikalist var jag i deras ögon en borgare? Åtminstone ville de få ur mig i flera timmar att jag var en borgare. Personerna i den egna gruppen däremot kunde tryggt luta sig bakåt för de hade utgett sig för att vara syndikalister och behövde därmed inte argumentera för sin sak. Detta illustrerar ganska väl att det är en sekt jag talar om, alla inom den egna gruppen tar förgivet att alla delar samma åsikter och åsikterna är mer eller mindre huggna i sten hos personerna. Nej, detta är inte ett dåligt skämt. Jag skulle önska att så vore fallet då dessa personer förstörde min kväll mer eller mindre.

Det finns naturligtvis feministmän som verkligen inte borde ta åt sig det minsta, tyvärr är detta en fråga som i slutändan drar mest kvinnor då det är kvinnors situation man vill förändra, men även mäns syn på kvinnor.

Elin Bergmans tips till dig med komplex ? dölj din kropp och ingen kommer tänka på dina skönhetsfel. Självförtroende genom tips och trix förstår jag mig inte alls på. Det handlar om att acceptera kroppen som den är utan tips och trix.

Varför tillmötesgår vi komplex och uppmuntrar dem hela tiden? Sluta med tips och trix och se till verkligheten. När ni väl ligger där kommer inte mannen påpeka att dina celluliter minsann inte passar in i bilden vilket Bergman faktiskt erkänner samtidigt som hon ändå tycker det borde göras någotning år "problemen" genom att kvinnor stänger in sig själva. Bergman erkänner även att kvinnor är mästare att hitta kroppsliga "fel" som egentligen inte existerar.

Att det finns människor som tycker om att ha sex i släckta rum för att de gillar det på riktigt och inte för att de äcklas av sin egen kropp finns det helt säkert. Allt finns.

Det handlar om att våga visa sin kropp som den är, först då har människor gott självförtroende. Jag tror det snarare skadar mer än vad det gör gott att tipsa om att ställa lampan på golvet istället just därför att det skymmer sikten mer än om den hängde i taket eller ovanför ansiktet. Det ger en tankeställare "ah, varför har jag ine tänkt på det innan.." eller "kanske är min kropp jävligt sunkig ändå, hmm få se nu".

Att jag klarar av att gå ut med en plastpåse över huvudet betyder inte att mitt självförtroende är topp om det nu vore så kunde jag gott lämna den påsen hemma.

Hängbröst är ett fruktansvärt ord, usch. Hatar Bergman kvinnokroppen kanske? Vill du ändå inte visa din kropp varför inte låta bli sex helt? Komma här och vara sunkig, vilket jävla sätt och vilken brist på respekt för den man som blir kräkfärdig bara av blotta tanken på celluliter.

Rättelse: Expressen.se bjuder på tipsen som gör att du aldrig mer kommer att vilja tända lampan.

Bodström har varit framme igen. Min inställning till porr är helt ointressant egentligen, jag accepterar att människor gillar porr och om de tillfredsställer dem roligt för dem. Problemet ligger inte i den människa som konsumerar barnpornografi utan hos personerna som begår övergrepp mot barn och filmar dem och sedan vill känna pengar på sina övergrepp (eller vad syftet nu är). Det går naturligtvis att diskutera kring huruvida det är moraliskt att stödja sexuella övergrepp genom att konsumera barnpornografi.

Misstolka mig inte nu. Kring pedofildebatten har de allra galnaste människorna varit ute och yttrat sig och det har de naturligtvis all rätt till. Synd att de inte vill hålla debatten på en seriös nivå. Flera vuxna har hävt ur sig att det är LIKA ILLA att personer våldtar barn som när personer runkar till bilder eller filmer med barn (bilderna behöver inte vara av sexuell karaktär). Någon eller några har gått så långt att det skulle vara straffbart att förespråka sex med minderåriga. Dessa uttalande anser jag intet är att ta på särskilt stort allvar och därför deltar jag inte i den oseriösa debatten, annat än här i min blogg.

De personer som säger detta vill jag söka upp och fråga om det verkligen är lika illa. Fråga offret, hade du hellre valt att den här mannen runkat till den här bilden där du är naken så får vi se vad personen svarar. Jag känner mig tillräckligt säker för att påstå att alla nog skulle stå över övergreppet. När det handlar om övergrepp har du ingen rätt att stå över, i bästa fall lyckas du slita dig loss. Nu kommer jag framstå som väldigt cynisk men det du inte vet lider du heller inte av, tills den dagen du får reda på det. Om någon runkar till någon bild jag lagt upp, jasså, jag kunde inte bry mig mindre. Runkmän är i regel läskiga, men jag behöver inte lära känna dem, förmodligen behöver jag aldrig ens veta av dem annat än i patetiska mail som jag kan radera med ett enkelt knapptryck.

Jag hoppas alla män runkar åt bilder istället för att ge sig ut för att utsätta människor för sexuella övergrepp oavsett om det gäller unga eller vuxna. Dessvärre tror jag inte att det fungerar så, jag jämställer inte ett handjobb med sex. Sex är vad det är oavsett om det är ofrivilligt. Ofrivilligt sex, eller våldtäkt om du så vill. Våldtäktsmän vill förnedra och ha bevis på att de lyckats (de vill en massa saker), då den andra personen inte vet om dina bildhistorien kan heller ingen känna sig förnedrad och illa behandlad.

Det har även pågått en debatt angående att lägga upp bilder på sina egna barn, många menar att detta bidrar till det "pedofila" smörgåsbordet (för att citera någon Internethatare). Jag måste säga att jag tycker det är ett mycket större problem att lägga upp bilder på människor utan lov. Det finns en massa bilder på mig när jag är förbannad som barn och skriker och gråter som jag inte vill att någon ska behöva se. För 16 år sedan var bildcommunitys ingen realitet, idag finns särskilda communitys för just föräldrar. Min mor har uttryckt sig väldigt tveksamt till denna trend så dessa bilder behöver nog aldrig heller dyka upp någonstans så här 16 år senare. Att jag däremot förvägras lägga upp bilder jag själv valt att lägga upp är förjävligt och ett hån mot de mänskliga rättigheterna.

Att polisen i Stockholm inte längre skickar kallelse till förhör till sexköparens arbetsplats utan hem är ingen nyhet, läste om det för månader sedan. Mindes innan jag kollade upp det alldeles nyss som att fruarna skulle bli informerade om sexköpet. Den enda skillnaden är att brevet skickas hem och inte till männens arbetsplats. Ingen stor skillnad, vad det gäller övriga brott så har posten så länge jag varit vid liv skickats hem till den misstänkte. Varför envisas polisen med att använda sin fula blåa polislogga längst upp i vänstra hörnet? Vad jag får för post har varken brevbäraren eller min övriga familj med att göra eller någon annan heller för den delen.

När jag anmälde en våldtäkt 2005 fick jag hem en bekräftelse på att jag gjort en anmälan (i vanlig ordning..) det som gjorde mig förbannad var att brevet stod till målsman. Jag gör en anmälan och en kopia skickas till mina föräldrar. Detta är inget undantag, har fått fler brev från polisen och jag påpekade det en gång och jag fick som svar "oj vad dumt", vad jag förstår är detta ingenting som händer alla. I och med att ingen längre bryr sig om integritet så är väl detta bara den logiska följden antar jag, suck.

Metro skriver idag att 66% (163 män) av antalet anmälda sexköpare år 2006 fälldes. Det vanliga är att torskarna betalar böterna på en gång utan att överklaga till domstol för att inte väcka misstanke hos eventuell partner och/eller för att informationen ej ska hamna hos icke behöriga personer.

Att personer i förhållande skulle vara mer hänsynsfulla mot varandra än personer som känner varandra utanför förhållanden är ju en uppfattning. Mina erfarenheter är att personer som påstås sig "älska" varandra gång på gång hugger varandra i ryggen och mer eller mindre är villiga att göra allt som står i deras makt för att komma åt information som skulle kunna avslöja "obehagligheter". Att en partner inte ifrågasätter sin partners post när han eller hon ser polisloggan har jag väldigt svårt att tänka mig även om personen tänker efter innan och låter bli att tjuvkika. Det har inte med saken att göra egentligen, min post har ingen annan rätt till oavsett om intresse av informationen finnes eller ej.

Försäljare av porr och sexleksaker är alltid noga med att påpeka att varorna skickas med 100% diskretion. Tänk vad bra det vore om polisen och andra statliga myndigheter hade samma policy.

Idag hatar jag mens, ogillar åtminstone. Jag har världens jobbigaste mensvärk och det är såååå synd om mig. Inte för en sekund överväger jag p-piller, jag skulle aldrig ge vika för ansvarslösa män vars enda dröm är att tömma pungen i torra fittor. Tvåsekundersknullen kontrollerar inte innan om du är våt. Det handlar inte om två sekunder av smärta även om den tanken slår dig.

Män borde vara med tio kritiska kvinnor och sedan gå vidare, för vem ska lära upp männen om ingen vågar ställa krav? Planen brister lite då jag inte vill utsätta kvinnor för dessa män. Att känna om en kvinna är våt tänker du säkert att alla borde klara av, jag lutar mot att det är så men varför anstränga sig för att göra kvinnor våta om de ändå inte ber om det? När du ändå tvekar bör du intala dig själv att hon inte vill uppleva en orgasm. Kladdigt. Det är av ren omtanke som du håller på i två sekunder, annars skulle det bli så där svettigt och kladdigt tänker du. Att vi i princip sover i vårt eget svett och att svett lagras i madrassen är något jag inte ens borde nämna. Kolla på "Mythbusters". Skön avkoppling utan ansträngning lockar mer i slutändan, eller varför inte träning utan ansträngning. Om män och kvinnor med ett enkelt knapptryck fick chansen att uppleva känslan av orgasm utan att uppleva någon faktiskt orgasm tror jag åtminstone några skulle bli bästa kompis med superduperknappen. Inte jag, för mig handlar det inte så mycket om orgasm, närhet kommer långt före på listan över mina prioriteringar.

Det finns två sorters män, de män som struntar i kvinnlig orgasm av olika anledningar och de män som är helt besatta i att lyckas ge kvinnan orgasm. PK-män tenderar att vara besatta i kvinnans orgasm, den gör dem till finare män i allmänhetens ögon. Titta på honom, han har lyckats med något ingen annan lyckats med tidigare. Glöm dina tvåhundra män, den gången du inte lyckades ge en man orgasm är mer unik. Jag har svårt att tänka mig att någon kvinna blir avslappnad av tjat och jobbiga frågor. Det är ju där problemet ligger, att människor inte är tillräckligt avslappnade när de har sex. Orgasm är nog ett nödvändigt ont, det får gärna finnas där i bakgrunden någonstans men jag ser hellre att det inte är någonting man pratar om. Att du tjatar eller frågar hjälper inte, sluta snacka, kom till handling istället så ökar nog chansen att du får någon utdelning istället för att du bara framstår som helt besatt och galen.

Det handlar inte om två sekunders smärta under två sekunders torrknull, det handlar om dagar i värsta fall. Tänk dig den smärtan gånger tio, såååå synd är det om mig och jag verkligen älskar att klaga. Vad ska jag annars göra? I vanliga fall är jag kåt när jag har mens och kåt är det sista jag är just nu. Det brukar bli bättre dag två.

Vad är det med sundsvalls läkarkår egentligen, en vän ringde vårdcentralen nyss och bad om att få klamydiatesta sig varpå läkaren frågar om personen har några besvär. Nej säger min vän och snabbt petar jag på honom och ser besvärad ut. Det går inte att säga nej till läkare, du bör ljuga för att få testa dig. Det är den tragiska sanningen, klamydian ökar hela tiden och ändå vägrar läkare låta testa personer som saknar symptom. Idioti då klamydia inte behöver ge några besvär.

En sak är bra med ungdomsmottagningen (wow), på fredagmorgon har ungdomsmottagningen klamydia drop-in som de kallar det och de brukar vanligtvis inte fråga varför du vill testa dig. De brukar fråga när du hade oskyddat senast, anledningen till att de frågar är det faktum att det tar visst många dagar innan kroppen registrerat att den blivit smittad. Jag har hittat siffror på allt i från 2 till 11 dagar, alla läkare säger olika. Det är ingen omöjlighet att det så att jag haft tur som aldrig blivit frågad varför jag vill testa mig. Vad jag vet skickar ungdomsmottagningen bara hem dig om du urinerat för tätt inpå besöket, du får inte ha urinerat på två timmar innan besöket. På grund av ny säkrare teknik tar de bara urinprov under besöken numer påstår ungdomsmottagningen, jag vet inte vad jag ska tro. Förr satte jag mig alltid i gynstolen då jag föreställer mig att gyntest ger säkrare resultat. Det är heller ingen omöjlighet att urinprov är standard numer på grund av personal- och tidsbrist.

Vad behöver hända för att alla ska få testa sig utan lögner och jobbiga frågor? Ett klamydiaår istället för klamydia vecka eller en ny hivvåg?

Hade en diskussion om det här med att raka benen på världens sämsta community (skriver jag ut det lär jag bli raderad och jag vill inte att mina texter ska gå förlorade). Detta är absolut ingenting ont menat till denna person.

Argumentet att någonting är naturligt används flitigt, och då av innebörden att det som är naturligt automatiskt är någonting positivt. När används begreppet? När det handlar om någonting som är helt onaturligt. Det som är vanligt anses naturligt. Jag tycker det är viktigt att hålla isär dessa begrepp.

Jag ladda upp en bild på ett bildcommynity av glädje över att jag kommit över en hårtrimmer (till huvudet) och jag drygade mig och skrev något i stilen med att hår är för anpassade, ytliga jävlar. Jag var inte så seriös vill jag erkänna men alla trodde jag vara seriös och jag fick en massa påhopp, någon sa att jag såg cancersjuk ut bland annat. Att kritisera hår är ingenting du bör göra om du inte vill bli ifrågasatt.

En kvinna (som tillskillnad från de andra vill vara nyanserad) skrev att hår är naturligt och till för att skydda bla bla bla. Vad jag vet sparar ingen ut hår för att skydda men det har inte med saken att göra. Jag ville fråga henne om hon rakade benen också för att det är naturligt.

En annan kvinna som ställde upp i ett program som handlade om kroppsbehåring (nedanför huvudet) uttryckte att hår var så himla onaturligt. Jag kunde inte låta bli att skratta. Huvudbehåring är också naturligt men dit jag vill komma är att vi inte automatiskt kan sätta likamedstecken mellan begreppen naturligt och positivt.

Det finns naturligtvis en anledning till att vi har ögonfransar, för att skydda våra ögon från smuts etc. Att påstå att håret på huvudet skulle vara lika nödvändigt blir lite löjligt. Jag får ibland frågan "blir det inte kallt om huvudet under vintern?" Jag antar att ingen man någonsin får den frågan. Nej jag tillhör den skaran som hellre drar en ful mössa än fryser. Jag skulle säkert kunna hitta en lösning där jag konstant går runt i skyddsglasögon men det känns spontant lite väl dumt. Hår på huvudet är opraktiskt och nu tänker du att jag hycklar - men uttala dig inte förrän du testat att vara utan hår. Jag tänker inte påstå att människor med hår på huvudet bryr sig om vad som är prakiskt och nej jag vill inte förbjuda dig att ha hår eller raka dina ben (även om du vill tolka mig så) fastän jag finner det obegripligt.

Vileda (inte golvmoppen utan nätverket mot droger och narkotika) bjöd in till debatt på Kulturmagasinet idag. Personer från (kd), (m), (v) närvarade samt Inger paulsson från Vileda och två män från KRIS. Temat var "har vi gett upp kampen mot narkotikan?". Jag hoppades på att debatten enbart skulle handla om narkotika men det verkar vara en omöjlighet för antidrog-föreningar att inte nämna alkoholen. Egentligen sades ingenting nytt. Samma gamla diskussioner kring fastslagna "sanningar". Det första som händer är att mannen från (kd) drar upp Navet med en debattartikel i dagens ST i åtanke. Tack och lov lämnades ämnet lika snabbt.

Har nykterrörelser egentligen för avsikt att inspirera någon brukar jag undra. De flesta anser att all förändring bör ske successivt, här är nykterrörelsen ett stort undantag. Nykterrörelsen är först nöjd när alkohol är historia och alla slutar dricka alkohol. Nykterrörelsen verkar helt ointresserade av att människor trappar ner sin alkoholkonsumtion och börjar dricka "med måtta", att dricka "med måtta" är ett begrepp som inte existerar i nykterrörelsen. Antingen eller, det är bara att välja.

Festmetoden var en satsning av alkoholkommittén för att bidra till ett bättre dryckesmönster hos unga människor. Att jag älskar Doktor Kosmos bidrog helt säkert till att jag ändå var mer positiv än inte till festmetoden. Hela idéen utgick ifrån att ungdomar dricker och att det inte är någonting ungdomar kommer sluta med och att informera om hur man gör det bästa av situationen genom att tala om grundläggande saker som att dricka mycket vatten då alkohol torkar ut kroppen och att äta mat i vanlig ordning. Människor generellt är dåliga på att dricka vatten, oavsett om alkohol finns med i bilden.

Jag och en klasskamrat hade i uppgift att göra en undersökning. Vi skulle fråga minst tjugo personer och fick själva välja vilken fråga och hur vi skulle dela upp svarsgrupperna. Vår fråga var "tycker du att det var en bra åtgärd att höja åldern för inköp av folköl till 25 år under gatufestveckan?". Ingen yngre än tjugofem ansåg att de var en bra åtgärd. Till en början träffade vi enbart människor som var negativa till åtgärden. Vi funderade i banor på om vi skulle träffa någon som var positiv, det var lättare sagt än gjort insåg vi senare. Några av de tillfrågade svarade bara "ja" eller "nej" och ett fåtal argumenterade för sin åsikt även om vår undersökning tråkigt nog enbart gick ut på att samla in svar utan diskussion. Majoriteten av de tillfrågade ansåg att det var fel att ta ifrån myndiga personer rätten att köpa folköl. Endast en person ifrågasatte åtgärdens verkan, han tittade skrattandes på mig och min klasskamrat och sa "alkohol klarar väl ni av att fixa ändå ungdomar, eller hur?". Ingen argumenterade kring att de flesta ungdomar dricker starkare drycken är folk. Det är en minoritet som dricker folköl för att bli fulla, det finns ingen mening att dricka folköl då systemöl inte kostar mycket mer/burken. Det stora undantaget skulle vara efter Systembolagets stängning och då alkohol inte finns att tillgå på annat vis, först då är Hemköp eller macken aktuellt.

Jag minns tydligt hur häpen min klasskamrat blev över att det fanns personer över tjugofem som tyckte detta var en dålig åtgärd av Sundsvalls kommun. Problemet är att vuxna ser till sin egna intressen och om unga behandlas illa spelar ingen roll så länge vi får "bukt med ungdomsfylleriet". Sundsvalls kommun har gått mycket på känn och tagit till åtgärder som man på förhand inte vet fungerar.

Den senaste tiden har jag blivit beskylld för att vara höger just för att min enda kritik riktas mot vänstergruppen. Anledningen är att jag är så bitter på vänsterfolk i min egen omgivningen vars viktigaste fråga är rätten att spöa oliktänkande. Vad det gäller Sundsvalls alkoholpolitik går det bara att inte hålla med moderaterna. Per Walhberg (m) tyckte att vi borde behandla narkotika och alkohol som två helt skilda ämnen och att tanken om Sundsvall som en turistsstad förloras genom alkohoförbud. Magnus Sjödin (m) har tidigare kritiserat Sundsvall för att vara en dålig turiststad och menar att arrangörer tycker det är krångligt att hålla evenemang i Sundsvall på grund av den restriktiva alkoholpolitiken. Hela tanken om att Sundsvall skulle vara norrlands huvudstad känns så fel som det bara går just nu. Sundsvalls roll som den levande staden dör med alla förbud. Den person som köper dyr, god alkohol och inte har den minsta idé om att bli berusad utan dricker för smaken och den sociala bitens skull har ingen önskan om att få sin alkohol uthälld av polisen. Ingen skulle våga prata om att sänka åldern för inköp av alkohol. Moderaten var nog med att påpeka att man naturligtvis bör ha åldern inne för att dricka alkohol. Han ansåg att det var bättre att människor drack alkoholer i öppna miljöer, som på krogen till exempel istället för att sitta hemma där samhället saknar möjlighet att hjälpa till vid behov.

Per Wahlberg (m) avvek ganska tidigt från debatten och det första tulltjänstemannen i publiken säger är: "nu när moderaten gått kan vi prata alkohol". Likt flertalet menade han att alkoholen var boven och inkörsporten till tyngre droger.

Hembränt har alltid varit ett argumentet mot att höja alkoholskatten. Genom att polisen finns på plats på stan och trakasserar människor försvinner också deras påstådda kontroll och insyn, även om jag nog tycker att vi klarar oss bra utan kontroll från polisens sida. Problemet flyttas på papperet men inte i verkligheten. Det är en viktigare prioritering att ställa till det för människor som vill roa sig istället för att låta människor dricka alkohol i en öppna miljöer där människor kan ta hand om varandra om någonting skulle hända. Mitt problem med Walhberg (m) var att han hyllade polisens arbete. Han själv har antagligen inte blivit utsatt för polisens trakasserier.

Helst skulle jag vilja se att polisen gick runt i rosa mjukis dräkter och slutade se så hotfulla ut men problemet är att då skulle 90% av poliskåren försvinna och det är ju ett problem idag att det finns för lite resurser. Det finns inget värde i att polisen springer runt och spänner sig och försöker se hotfulla ut. Alltid när ungdomar är ute och dricker frågar polisen om de får kolla igenom handväskor och dylikt. Jag önskar att någon tog på sig ansvaret och berättade för ungdomar att de för det första inte behöver visa något innehåll och för det andra inte har någon skyldighet att tala med polisen. Jag kan fråga dig om jag skulle kunna få femhundra kronor av dig men jag bör vara beredd på ett "nej" till svar. I tron att de måste visa väskans innehåll så gör de flesta det. Under den senaste punkspelningen utanför Pipeline visade en kvinna vad hon hade i väskan och polisen hällde ut hennes vodka. Hon berättade vad hon hette men fick aldrig några böter. Enligt mig är det ett straff nog att hälla ut någons vodka, varför hon inte fick böter har jag ingen aning om. Polisen tog kvinnans folköl med och hennes kompis skrek att de inte hade någon rätt att ta den. Polisen kommer undan för att medborgare inte vet sina rättigheter.

Ingrid Paulsson hade någon källa på att 7% av högstadieeleverna testat droger, jag tvivlar starkt på denna källa. Att nära 50% har druckit alkohol tror jag däremot men alkoholvanor varierar från klass till klass. Människor som är nyktra umgås säkerligen mycket med nyktra människor på fritiden. Det pratas om ett grupptryck som får människor att dricka alkohol. Gäller det sex och alkohol så är svaret alltid att det började med grupptryck. Om jag däremot dricker kaffe för att jag vill vara social med mina vänner är inte det grupptryck. Samtliga i panelen var överens om hur fruktansvärt det var att trettonåringar drack sig aspackade fastän att hela panelen inte bestod av nykterister. Är det mycket bättre när trettioåringar gör detsamma? Nykterrörelsen har en poäng, de dricker inte själva och menar att man ska vara ett gott föredöme för sina barn. Den som anser att alkohol är en hälsoskadlig produkter tycker jag borde se över sina egna alkoholvanor om personen vill ha någon som helst trovärdighet i frågan. Som min goda vän Henric Grubbström sa, dessa människor har ingenting att förlora då nykterhet är deras viktigaste fråga. Vanliga människor skulle aldrig prioritera bort alkohol för någonting annat. Att den som aldrig druckit alkohol väljer att inte dricka alkohol är inte alls lika obegripligt.

I panellen satt två män från Kris, den ena mer dominerande än den andre. Den dominerande menade att politikerna i panelen var vana vid att sitta bakom skrivbordet med den tjocka högen papper och därför inte hade den insikten han hade som själv varit nere i "skiten" (för att citera panelens debattörer). Jag är helt övertygad om han är mer van drogmiljöer men bara för att en person tagit droger så bör inte han eller hon anta att han eller hon vet allt för den sakens skull. Vi har människor som börjat dricka alkohol och tagit tyngre saker i slutändan men bara för att vissa hamnar i narkotikaträsket så finns det människor som håller sig till ett glas rödvin under fina middagar. Det finns heller inget att svara på det argumentet, det du kan göra är att fundera på är huruvida källan är tillförlitlig. Jag personligt tycker att det luktar härskartekniker. Som vanligt var debatten med starkt fokus på ungdomarna med tanke på att det är i ungdomsåren de flesta börjar med droger. Hur kommer det sig att vi unga inte får vara alibin för den egna gruppen och hur kommer det sig att det alltid är äldre människor med vuxenglasögon som uttalar sig om ungdomars attityd och ungdomars levnadssätt? "Vuxenglasögon", ni vet suddiga glasögon som slutar fungera kring någon gång på åttiotalet. Nu talar jag utifrån mina "barnglasögon" och eftersom att jag inte ens var påtänkt på åttiotalet ska jag därför inte yttra mig, så tyst nu Johanna. Det uppstår verkligen ett problem när vi delar upp samhället i två grupper, "barn" och "vuxna". Jag är helt övertygad om att vuxna skulle ha mer kött på benen när de uttalade sig om ungdomar utan denna uppdelning.

Efter debatten frågade en man från KRIS som suttit i publiken under kvällen vad jag och Grubbström tyckte om debatten. Grubbström kritiserade det faktum att alkohol och droger behandlas som en fråga och jämställs med varandra. Åtminstone halva publiken menade att alkohol till och med är farligare än narkotika. Jag håller med helt Grubbström där, detta är verkligen ett problem. Det jobbigaste som kan hända efter att ha varit ute och druckit (förutom trakasserier från polisens sida) är att vakna bakfull. Tänk dig då att få höra att droger är mindre hälsoskadligt, tror du på den faktan kan jag inte se varför du skulle dricka alkohol men avstå från droger.

Det är roligt det faktum att alltid när jag varit på ett möte med ett tema som är mot alkohol (detsamma gäller "nej till EU"-möten) tror publiken att jag håller med organisationen som står bakom mötet och att jag inte är där i egenskap av att jag är intresserad av frågan. Är detta någon form utav insikt att dessa personer antar att alla som kommer dit håller med?

När debatten var över var jag så sugen på alkohol som aldrig förr.

När sexpositiva bloggar anstränger sig för att vara folkliga tappar jag helt suget för innehållet. Idéen hos alla som skriver om sex brukar vara att göra sex till vad det är, vardag. Strävan efter att få slut på allt fnittrade kring sex. Det är tvärschysst att det finns så pass mycket vettiga människor som tycket det är åt helvete att vi är tysta om någonting som rör merparten av oss människor. Vi vet att tystnad leder till någonting dåligt. Konservativa människor sprider myter (i vad enligt dem är gott syfte), kontentan blir att folk dör. Människor kommer inte sluta ha sex. Vore det inte enklast att intala sig själv det och göra det bästa av situationen? Ungdomar kommer inte heller sluta dricka. Att antirörelser skuldbelägger människor som dricker sprit och pratar om att de allt får skylla sig själv när komplikationerna tränger på är bara osympatiskt. Det vore mycket bättre om antirörelserna försökte göra det bästa och tala om hur man ägnar sig åt sina intressen på bästa sätt. Nej, det är viktigare att mobba människor som dricker sprit. Lyssna bara på UNFs osympatiske ordförande Dambergs uttalande (hela föreningen är för övrigt ett skämt) om fulla fjortisar, det är inte ett uttalande han gör utan ordet "fjortis" är återkommande i hans tämligen svaga resonemang. Det är dumt att dricka för vem vill förknippas med en full fjortis, menar Damberg. Vill han åstadkomma något borde han inte i media gå ut och säga att de som dricker är infantila fjortisar. Att han och hans roliga nyktra gäng häver ur sig det under lördagsmysen OK, men att han på fullaste allvar tror att man påverkar genom att kränka människor är för dumt. Nu kom jag av mig lite mitt i all upprördhet.

Vill dessa personer som anpassar sig för vara folkliga egentligen se en normalisering eller är det viktigaste för dem att läsaren klarar av att läsa texterna utan att spy upp lunchen? Genom att prata om människans olika tvivel som någonting helt normalt tror jag snarare vi håller kvar vid människors kroppsäckel. Idag är det ingenting ovanligt eller konstigt att öppet prata om sitt förakt för kroppen (vanligen kvinnokroppen). Efter Kristin Karlsson och Ragnhild Karlssons goda gärning har folk som aldrig förr pratat om hur äckligt det är med nakna bröst. Alla borde heller inte få visa sin kropp, bara de som uppfyller idealen. De som inte håller måtten ska helst inte visa sig utanför ytterdörren utan en LIDL-kasse träd över huvudet. Varför är inte detta hets mot folkgrupp, att människor diskriminerar kvinnan på grund av hennes kropp. Om jag däremot en dag får för mig att jag är en hen eller något annat så ska det tas på största möjliga allvar. Det vi däremot inte kan "göra något åt" ska jag få äta upp under hela mitt liv.

För ofta stöter jag på bloggar som utger sig för att var sexpositiva som skriver utifrån människors kroppsäckel och tycker att vi ska bemöta dessa dumheter. Jag tänker varken censurera mina texter eller anpassa dem för att svenssons äcklas av människokroppen och dess naturliga funktioner. Jag skriver i första hand för dem som orkar läsa långa saker, inte för människor som pratar i termer av "sjukt" och "vidrigt".

Här är ett typexempel på jobbig anpassning, saxat från denna blogg:

"Lägg en handduk i sängen så slipper du fläckar på lakan och madrass. Glöm inte att förvarna din partner om att du har mens så inte blodet kommer som en överraskning. Du kan lugna din partner med att berätta att man inte blöder mer än någon tesked om dagen, även om det ser mer ut. Det är ingen bra ide att försöka ha samlag med en tampong inne, den kan göra illa livmodertappen. Ni kan ha smeksex om du använder tampong, så slipper ni blodet helt om du inte vill ha samlag. Ta en dusch innan sexet så känner du dig fräschare."

Kanske är jag extrem som upprörs av allas menshat. Jag är så less på män som kräver av kvinnor att bli avsugna men sitter på fester och nästan skryter om att de aldrig skulle kunna slicka mensfitta (eller slicka fitta överhuvudtaget). Alla läkare är eniga om att mens är rent men texten jag tog som exempel vill röja undan all tvivel om det, du ska däremot ha all uppmuntran för att du ens tänker i banor att du är äcklig under mensen. Tvättade könsorgan smakar ingenting för det första och för det andra är torrknull inte att rekommendera. Det viktiga är att den som läser inte blir äcklad och då är vestibulit och invärtes hudsprickor ingenting att tala om.

Det sker ingen normalisering genom att vi först sitter och bemöter människors fördomar och all sköns dumheter och sedan klagar över att sex är så laddat. Jag finner mig hellre i att dessa människor som äcklas av människokroppen ser på sig själva som en liten sekt som ingen lyssnar på.

Till skillnad från män faller kvinnor ibland in i asexuella perioder. Symptomen är varierande. Vissa kvinnor blir manshatare som istället för att gå ut och roa sig ägnar lördagkvällen hemma i källaren tillsammans med andra manshatare för att bygga ihop konspirationsteorier för att utplåna männen. Det kvinnorna har gemensamt är att de upptäckt att männen inte kan tillfredställa dem längre, de behöver erfarna kvinnor som kan tillfredsställa deras behov. Personer som kan relatera till kvinnans kropp, inte ens mannen med karta och kompass hittar klitoris idag. Visst känns det väldigt hopplöst?

Skämt åsido, men jag har inte träffat män som drabbats av asexuella perioder. Jag kan inte tala för männen då jag är kvinna men, av de män jag pratat med så är kvinnor väldigt snälla. Deras prestation behöver inte alltid vara den bästa (det händer ALLA) men i det stora hela är kvinnor vänliga och gör inga direkta konstigheter. Har du någonsin träffat en kvinna som argumenterat för att hon inte vill använda kondom? Om ja, gjorde hon det i tron att du själv ville ha det så eller gjorde hon det av egen vilja? Kvinnor utgår för det mesta ifrån vad du som man uppskattar, även om det går emot hennes egna önskemål, tyvärr. Då pratar jag inte om oförargliga förslag (sådana de flesta nog ställer upp på), det kan handla om våld, förnedring och om permanenta skador i underlivet. När jag träffar kvinnor som berättar om män som har torrknullat dem undrar jag alltid "varför sa du ingenting, varför gick du inte därifrån?".

De asexuella perioderna kan ta sig i olika uttryck som jag nämnde innan. En del kvinnor slutar ha sex helt, andra kan bara ha sex med ett begränsat antal personer, vissa tappar helt tron på "one night stands" och håller sig enbart till sina säkra kort.

Dessa asexuella perioder grundar sig (vanligtvis) i att någon man (eller flera män under en längre tid) behandlar en kvinna hänsynslöst sexuellt. Första gången du träffar en man som beter sig konstigt tänker du att du har träffat det stora undantaget. När du träffar män som uppför sig liknande och till och med häver ur sig samma fraser börjar du se ett jobbigt mönster. Det är verkligen farligt att tänka i sådana banor, sexlusten kan försvinna helt. När saker utspelar sig om och om igen blir du tillslut trött och ger upp helt. Det tråkiga är när de kvinnor som drabbas av denna dolda kvinnosjukdom lägger skulden hos sig själva och tror att det är dem själva det är fel på för att de inte klarar av att bli kåta.

(Ni som inte förstår har inte läst rubrikerna som en av Sveriges i särklass sämsta dagstidning står för.)

När ska H&M sluta skylla på "tabbar". Denna artikel gäller visserligen inte någonting levande, men ursäkten är densamma. När tänker H&M förbjuda de trådsmala skyldockorna och när tänker modellagenturerna ta dödsfallen på allvar och förbjuda de underviktiga modellerna? Några agenturer har börjat ställa krav, då i form utav BMI. Vilket är helt galet då BMI inte ser till kroppsproportioner men modellvärlden är förvisso inte ute efter kvinnor med former och då fungerar säkert BMI alldeles utmärkt? Det har varit ett väldans tjat om att det ska ske en ändring utan att någonting faktiskt händer. Att människor är undernärda och svälter sig själva är inte alls farligt, tvärtom någonting väldigt attraktivt, däremot är sex hemskt och något vi ska "rädda" våra barn från. Lägg ner eran avskyvärda förbjudsfundamentalism. Ställ krav på logik från er själva och börja ställa saker i relation till varandra. Det värsta som kan hända idag är att någon ser en bild av en naken person, nej förresten det värsta av allt är att personer uppfyller sina egna fantasier.

H&M har gått ut ett x antal gånger och lovat att de trådsmala skyltdockorna ska bli ett historiskt fenomen. Skyltdockorna brukar försvinna när H&M kritiseras för hårt men alltid kommer de tillbaka, ofta i en ännu tunnare upplaga. Om H&M försvarade sin sak skulle jag tycka det var dumt å ena sidan men inte fullt lika dumt som det som sker nu, nämligen att de gång på gång ljuger i media. Är detta en kupp a la Gb Glace? Publicitet oavsett om den är av negativ innebörd eller inte kan vara bättre än ingen publicitet alls. Detta verkar samtidigt långsökt då H&M är ett mångmiljardföretag och inte alls okänt. Var i ligger förtjusningen i att bidra till att kvinnor får en ännu skevare kroppsuppfattning? Jag vet inte hur det är i Sverige men utrikes har modellagenturerna aldrig dragit sig för att tala om för fjortonåriga modeller att de borde banta.

Ingen problematiserar heller vad snabb viktnedgång har för konsekvenser. På Internetforum framställs dessa negativa konsekvenserna som någonting positivt många gånger. Det går att läsa om kvinnor som tipsar varandra om hur man snabbt förlorar vikt och lika snabbt mensen. Läste för några veckor sedan om ett piller som var på väg till Sverige. Pillret marknadsfördes med löftet att de sköt upp mensen och även mensvärken. Om det fungerar eller hur det fungerar är jag inte tillräckligt påläst om men spontant låter det inte som någon höjdare. Det låter väldigt snarlikt p-piller, p-piller påstås också lindra mensvärk. Jag själv har aldrig käkat hormoner så jag vet inte. När jag var på ungsdomsmottagningen en gång, det är länge sedan nu, berättade jag om min fruktansvärda mensvärk genast kom p-piller på tal. Jag svarade att jag inte vill äter piller oavsett vad det är för piller. Då ville hon övertyga mig om hur bra p-piller är, de kunde skuta upp mensen om man en månad kände "nu räcker det". Ingen ny information, den säljer helt säkert då de flesta är missnöjda med sin mens. Jag gillar mens som fan, i mina ögon framstod hon bara som galen och helt osympatisk. Du går till ungdomsmottagningen för att få hjälp inte för att få höra att du är vidrig fem dagar varje månad. Nu kom jag av mig.

Att dessa modeller skulle få en hög lön betvivlar jag, men det är bara en lös gissning från min sida. Spelar lönen egentligen någon roll är någonting man kan diskutera, är det rätt att låta betala människor för att göra saker de uppenbarligen skadas av? Åtminstone måste det kännas bättre att utsätta kroppen för undervikt om du får lite lön för mödan. Jag kände en kvinna som tillsammans med andra kvinnor i sextonårsåldern gjorde ett modelljobb (jag minns inte åt vilken agentur), hon fick ingen lön (vilket hon heller inte problematiserade). Hon skulle helt enkelt vara nöjd över att de gav henne en makeover och fick visa upp sitt fina yttre. Aldrig sa hon något om lönen som inte existerade, hon var helt förtjust över all uppmärksamhet och alla kommentar, det skrämde mig. Hon ville heller inte se problemet i att samhället göder kvinnor med utseendefixerade kommentar som (många gånger) leder till kvinnor blir helt beroende av att få återuppleva dessa. Kanske var det för mycket begärt av mig att tänka i sådana banor, den medvetenheten skulle ställa krav på hennes handlade.

Jag kan inte ta varken H&M eller modellagenturerna på allvar. Innan trodde jag att fina välfärdssverige var räddade från undernärda modeller. Skillnaden är att vi i Sverige är försiktigare med att ställa krav på vikt (åtminstone på papperet) men i verkligheten vet alla vilka ideal som gäller för att få jobb som modell. Senast idag såg jag en affisch från modellagenturen Elite som söker modeller från fjortonsårsålder. Hoppas vi i Sverige vet bättre än att ställa ultimatum på unga människor genom att beorda dem att banta.

Idag hade min klass besök av Jaquline Pettersson från RFSL. Min mentor berättade för en vecka sedan om det kommande besöket och det förvånade mig att ingen visste vad RFSL arbetade med eller vad förkortningen står för. RFSU hade någon läst på en kondom men ingen visste vad RFSU arbetar med. Det visade sig i slutändan att de flesta tagit emot kondomer av RFSL-medlemmar under gatufesten.

Sexualpolitik är precis som all annan politik helt ointressant för de flesta. Värre är det med föreningar. Det finns ett sådant politikerförakt i min åldersgrupp. När vi gick i nian var det val och då fick vi mingla vid valstugorna och ställa frågor. Kommer alla dåliga erfarenheter av politiker från dessa möten tro, i sådana fall kan jag delvis förstå deras uppgivenhet. Det finns all rätt att vara bitter över vallöften som aldrig slagit igenom eller vad det nu handlar om, men det blir bara löjligt att jag spekulerar kring det utan att faktiskt veta vad deras förakt grundar sig i. Åsikter utan argument tjänar sällan någon vart. Det känns ibland som att det är väldigt inne att hävda sitt avsky mot politiker just för att föreningslivet är helt dött och engagemanget noll (iallafall i Sundsvall). Vid valstugorna frågar lokalpolitikerna vanligtvis vad som intresserar just dig, tar upp en broschyr och visar en rad om frågan du just nämnde intresserade dig. Avslutningsvis tar du emot tre broschyrer du aldrig bett om

På grund av att lärare hela tiden pratar om hur viktigt det är att rösta (och inte ens nämner föreningsverksamhet) tror jag gör att man ännu mer tappar sugen för att bry sig om politik. Du träffar en inställsam politiker som säger vad du vill höra. Vad gör man inte för en röst? Eftersom människor inte får rösta blir det ännu tråkigare att höra på inställsamma politiker vid valstugorna. Flera gånger förra året när jag stod vid valstugorna kom politiker fram till mig och pratade med mig, frågade vad jag skulle rösta på och så vidare. Jag svarade att jag inte var röstmyndig och jag fick i princip ett hejdå tillbaka. Däremot träffade jag en äldre man i Folkpartiet som ägnade säkert tjugo minuter åt mig fastän att jag bara var en värdelös sextonåring. Jag blev nästan lite rörd även om jag aldrig skulle lägga mig röst på Folkpartiet.

Iallafall så berättade Jaquline lite om arbetet i Sundsvall. Troligen blir det ännu en prideparad nästa sommar då det fanns så många villiga sponsorer i år och man tror att detsamma gäller nästa år. Läste någonstans för ett tag sedan om att gifta personer inte får genomgå könsbyte, en vän tyckte det lät lite konstigt så jag frågade. Helt rätt. Sedan 1972 finns en lag som säger att endast ogifta personer har rätt att ansöka om könsbyte. För att ett förhållande ska räknas som ett äktenskap kräver kyrkan att det är en man och kvinna och ingenting annat. Det räcker inte med att ändra rubriceringen äktenskap till partnerskap. Transpersoner tvingas alltså skilja sig om de önskar byta kön och sedan gifta om sig. Lagen blir ännu dummare med tanke på att homosexuella får gifta sig idag. Den enda skillnaden är att homosexuella par inte omfattas av definitionen "äktenskap".

Det ligger på förslag att kyrkan ska avstå från sin vigselrätt. Istället är det tänkt att borgerlig vigsel blir det "vanliga" medan kyrkan kan erbjuda en välsignelseakt för de par som vill. Jag kände mig tvungen att fråga vad RFSL tycker om kyrkans utspel. Har inte läst någon kommentar på ämnet från RFSL. Jaquline ville bara tala för sina personliga åsikter då RFSL inte är enade i frågan. Hon menade att ett så stort samfund som kyrkan alltid kommer var lite splittrat och allt annat är omöjligt. Istället belyste hon vad kyrkan gjort för homosexuella personer och såg kyrkan som det samfund som gjort mest för att förbättra för homosexuella personer. Hon jämförde det med att det fortfarande finns motståndare i kyrkan till kvinnliga präster. Den så kallade "kvinnoprästfrågan". När jag först läste förslaget tänkte jag direkt att det måste vara att kyrkan inte vill förknippas med homosexulla par eftersom att förslaget lades så tätt inpå ändringen av lagstiftningen i mars i år som gjorde det möjligt för homosexuella att gifta sig i svenska kyrkan. Oavsett vad kyrkans avsikt är så tror jag det skulle bli svårt att neka alla homosexuella par den kyrkliga ceremonin (och jag tror heller inte att det är något alla präster vill). Det skulle uppdagas så snabbt och folk skulle bli förbannade. Blir det egentligen någon stor ändring egentligen om förslaget skulle gå igenom? Är det tänkt att alla måste gifta sig borgerligt och välja till ceremonin eller väljer man ceremonin och står över den borgerliga vigsel? Det ser inte ut som att förslaget kommer att gå igenom, det får vi först veta i slutet av månaden.

Tidigare har jag nämnt att min biologibok från högstadiet är helt fantastisk. Den finns kvar i min ägo, när vi slutade nian fick vi varsitt exemplar om vi så önskade. Den kommer alltid stå på hyllan bredvid mina andra böcker men det är inte den boken jag kommer vända mig till när jag behöver kunskap.

Boken är inte framtagen enbart för sexualundervisning, förutom de få sidor som är skrivna för sexualundervisning finns över tvåhundra sidor om djur- och växtriket. Varför de valde att köpa in en bok som behandlar både sex och djur- och växtriket är obegripligt. Dålig fantasi eller bara dålig ekonomi? Idealet vore att de lät en begåvad person som gillar att skriva om sex skriva materialet till sexualundervisningen. På sätt och vis förstår jag varför just Ala skola inte valde att göra detta, vi hade nämligen ingen undervisning som på något sätt borde få kallas sexualundervisning. En person som kan skriva om sex utan att moralisera vore att rekommendera. En person som behandlar sex för vad det är. Inte så där förbjudet som vår bok ville göra det gällande. Som ni märker om ni läser citaten nedan så är det viktigt att man är i ett förhållande om man ska få "komma till". För personerna som skrivit boken är det dessutom givet att två personer i ett parförhållande älskar varandra.

Det är en vanlig uppfattning är att människor i förhållanden är mer hänsynsfulla mot varandra sexuellt än personer som inte ingår i ett parförhållande. I diskussionsforum på Internet finns det så gott som alltid frågor som behandlar hur en partner ska vara. Det allra vanligaste svaret är att ingenting spelar just någon roll när man älskar (vad "älska" innebär framställs vanligen som någonting helt givet i dessa diskussioner) någon. Vid rädsla att förlora sin partner är de flesta villiga att göra uppoffringar de inte skulle göra om de själva fick välja. Det behöver inte handla om rädslan att förlora någon, för att bli omtyckt gör människor saker de tror den andre personen uppskattar (även om de möjligen går emot din egen önskan) Det handlar sällan om hänsyn utan om en osund acceptans mellan två personer. Metro skrev för ett tag sedan om att många har lättare att koppla av med one night stands Tvärtom blir det väldigt spänt och tillgjort när man har sex med den man "håller av" (för att använda ett gammalt fint begrepp). Jag vet inte hur ni tänker, men jag kan koppla av lättare om sexet är mer spontant. Har det däremot varit på tal i ett halvår kan jag bli jobbigt nervös för att jag inte ska kunna prestera så bra som jag önskar.

Läste idag en gammal artikel om en barnmorska som gett unga kvinnor sexförbud för att de haft ont när de haft sex. De flesta kvinnor hon träffat med skavsår i underlivet svarar att de fortsätter ha sex fastän det gör ont för sin sexpartners (läs: hans) skull. I slutet av artikeln häver hon ur sig: ?En stark sexuell attraktion släcker smärta. Att bli riktigt kär är det enda som verkligen botar." Viagra fungerar inte emot vestibulit menar hon eftersom att förmågan finns där men inte lusten.

Citat ur boken (parenteserna är mina egna):

"Vissa makthavare och inte minst religioner varnar för sexuell frigörelse, som de anser öka risken för oönskade barn samt upplösning av den traditionella familjen. I Sverige har vi t.o.m. stiftat lagar om sex. Det är t.ex. förbjudet för människor under 15 år att ha samlag. Detta för att barn under 15 år inte anses mogna att bli föräldrar"

(Människor under 15 tilläts ha sex innan lagändringen 2005 och människor som inte fyllt femton får fortfarande ha sex. Det är den äldre personen som gör fel enligt svensk lag, den icke byxmyndiga personen är enbart att se som ett offer. Mest fantastiskt är påståendet om att den förra lagen såg ut som den gjorde för att man bedömde att icke byxmyndiga personer inte skulle klara av att uppfostra ett barn. Är dessa lögner ett sätt för författarna att tala om för oss niondeklassare som läste boken att vi inte borde ha sex? Jag tror snarare att det handlar om okunskap. Det känns genast otroligt löjligt att höra sina lärare tjata om källkritik.)

"Under puberteten märker vi att våra kroppar förändras. Flickornas höfter och bröst växer och pojkarna får större muskler och måste börja raka sig"

(Måste raka sig? Var?)

?Det finns inget patentsvar på hur man gör slut på ett förhållande, men ärlighet är alltid bäst. [...] Dessutom är det lättare att träffas senare om slutet byggde på ärligheten?

(Många förhållanden tar som bekant slut när otrohet uppdagas, ibland väljer personen som varit otrogen att göra slut utan att avslöja otroheten. Du kanske vill lätta ditt samvete genom att berätta om din otrohet men det du egentligen gör är att flytta över bördan till den andra personen. Du är en egoist som inte vill vara ensam om att må dåligt. Jag kan försäkra dig om att ni lättare kommer kunna umgås i möblerade rum om du inte berättar om din otrohet. Jag tycker det är positivt att människor är otrogna just för att de vägrar låta någon annan bestämma över sin egen kropp. När jag talar om att jag är positiv till otrohet utgår jag från att de personer som är otrogna håller tyst om vad de gör när ingen ser. Att medvetet såra någon är ingenting jag propagerar för och jag anser heller inte att någon behöver bli sårad av otrohet. Så vida personen som är otrogen håller tyst naturligtvis. Så vill du kunna träffa din parter i framtid, håll tyst och fortsätt njuta av sex.)

"Penis innehåller stora svällkroppar. I dessa finns hålrum som fylls med blod vid sexuell stimulering. Då blir penis längre och styv för att kunna föras in i kvinnans slida."

(Biologistiskt och heteronormativt precis som jag förväntade mig redan innan jag öppnade boken)

"Eftersom slidan anpassar sin storlek efter penis , har storleken på penis inte någon större betydelse vid samlaget."

(Ni som känner mig förstår varför jag citerar denna text)

"Under menstruationen måste kvinnan bära menstruationsskydd, tampong eller binda."

(Att de flesta kvinnor bär någon form utav mensskydd tänker jag köpa men MÅSTE?)

?Människans sexualitet handlar inte bara om fortplantningen. Det är en drivkraft som bl.a. stärker banden mellan människor som älskar varandra.? ?

"Det sexuella uppvaknandet hos ungdomar kan vara olika. Ofta blir pojkar kära i flickor och flickor kära i pojkar. Då talar man om heterosexualitetet. Det kan hända att man blir kär i en person av det egna könet. Det kallas homosexualitet."

(SEXuell läggning, behöver jag säga mer?)

"Många begår sin sexdebut berusade. Är man berusad är man vanligtvis inte bra på att ta ansvar. Sexuell kärlek är alldeles för trevligt för att upplevas i berusat tillstånd."

Har precis sett ett avsnitt av den amerikanska serien "Bullshit", denna gång handlade programmet om manlig omskärelse. Innan programmet började tänkte jag att Penn & Teller kanske var för manlig omskärelse, tack och lov hade jag fel.

Jag har förut beskyllt Waris Dirie för att vara för osaklig samtidigt som jag haft någon slags förståelse då hon själv blivit stympad och det faktum att könsstympning är ett väldigt känsligt ämne. Att könstympa kvinnor och omskära män är i grunden samma princip - du gör ett val åt en person som själv inte fått yttra sig, men konsekvenserna liknar jag inte alls med varandra. Det skulle vara påståendet om nedsatt känsel hos mannen i sådana fall.

Ibland är det Penn & Teller påstår ren bullshit men, fastän att de i vissa avsnitt använder sig av enbart en källa, en icke tillförlitlig sådan eller det faktum att Penn & Teller är väldigt propagandistiska så gillar jag programmet just för att de inte censurerar nakenhet. Flera gånger har de haft nakna kvinnor i programmet, misstolka mig inte nu. Inte så att jag förespråkar censurfri nakenhet för att jag gillar att dreggla över nakna människor (har förvisso ingenting emot nakna människor) men jag förstår inte varför nakenhet ska censureras. Ren idioti om du frågar mig.

I dagens avsnitt fick vi se hur spädbarn omskärs. Det vanliga i USA är man låter omskära spädbarn. Jag har tidigare aldrig sett hur en omskärelse går till, vi fick se klämorna de använder sig av, de såg bara groteska ut. Vad konstigt det är ändå, i USA är omskärelse norm. Några kvinnor som blev tillfrågade såg spyfärdiga ut när kuk med förhud kom på tal. En av kvinnorna hade aldrig sett en icke omskuren kuk, det illustrerar skillnaden mot hur det är i Sverige. Jag var med en man som var omskuren och fattade aldrig det, jag fick höra först efteråt att han var omskuren. De kosmetiska argumenter är ett skämt, finns det någon kvinna som dissar en man på grund av kukens utseende. Möjligen i en dialog men jag har väldigt svårt att tro att du man skulle bli dissad när ni ändå ligger och tar på varandra. Jag tror det kan vara sunt att se hur omskärelse går till även om det är jobbigt. Spädbarnen skrek och grät (inte alls konstigt), slutligen somnade de in av en chock. Innan övergreppet spänner läkarna fast barnens ben, det förekommer även att armarna spänns fast.

En omskuren man medverkade i dagens program och berättade att det - med hjälp utav vikter - går att återskapa någonting som liknar förhud. Om det som täcker ollonet fyller samma funktion som ?äkta? förhud vet jag inte men det såg väldigt likt ut. Jag antar att den "konstgjorda" förhuden åtminstone ser till att ollonet inte skaver mot kalsongerna.

Ett par medverkande också i programmet, kvinnan var gravid. Hon ansåg att de skulle låta omskära honom (det kommande barnet), hennes partner är själv inte omskuren och han var emot att de skulle låta omskära sin son. Hon menade att sonen ändå skulle önska att det var gjort när han blivit äldre. Att argumentera utifrån vad man tror sonen själv kommer vilja när han är vuxen håller inte, det är omöjligt att veta. Även om rätten till den egna kroppen idag inte finns så borde vi i största möjliga mån utgå ifrån den. Vilket beslut de tog fick vi aldrig veta. Kvinnans argument var under all kritik. Hon pratade om kosmetiska skäl, att sonen skulle kunna känna att han var en i mängden. Annars skulle han bli retad. Det viktiga är ju att vara fin att titta på, suck. Det är svårt att inte bli känslomässig när du hör hur spädbarnen gråter. Hennes pojkvän ville istället stärka sonen med sitt naturliga utseende och inte skära i honom.

I stort var argumentationen i programmet sällsynt dålig. Ingen ens ifrågasatte föräldrars rätt att skära i sina söner utan tillstånd från sonen själv och då medverkade personer från frivilligorganisationer i programmet. Om någon absolut vill bli av med förhuden, låt dem höra av sig till en läkare och få det gjort. Hur svårt kan det vara egentligen? Ska vi låta skära av döttrar brösten också när vi ändå håller på att skära i barn mot deras vilja? Tänk om hon vill gå med i proana-rörelsen i artonårsålder eller av någon annan anledning inte vill ha bröst. Manlig omskärelse försvaras bland annat med minskad risk för HIV och urinväginfektion. En vän upplyste mig om att kvinnor låter läkare ta bort brösten i förebyggande syfte för att undvika bröstcancer. Är det inte bättre med starka barn som kan acceptera sig själva som de är?

Jag tror omskärelse föder ansvarslösa män genom att amerikanska läkare argumenterar för minskad risk för könssjukdomar. Du behöver inte skydda dig, titta - du saknar ju förhud. Det är ett allvarligt problem att människor har tillfälliga sexuella förbindelser och inte använder kondom. Oavsett om omskärelse minskar risken för HIV och andra könssjukdomar så är det inte ett givet argument. En annan läkare i programmet menade att så inte var fallet, jag är ingen läkare så jag vet inte, men det har heller inte alls med saken att göra. Åter igen - rätten till den egna kroppen blir inte verklighet förrän vi gör att som står i vår makt för att förverkliga den.

Det farliga med att blanda in andra argument än just rätten till den egna kroppen är att man förenklar och bidrar till en sämre diskussion. Det riktiga viktiga argumentet glöms bort på så sätt och i slutändan sitter vi och diskutera vad som är mest tilltalande ? omskurit eller ej.

Idag fick jag mig en skymt av Katarina Janouchs nya bok "orgasmboken" som ska ge orgasmgaranti enligt Janouch själv. Som bekant har män lättare att få orgasm än kvinnor och nej det är inte en bok enbart tillägnade kvinnor. Flest sidor ägnas åt kvinnans orgasm med motiveringen att kvinnan har svårare att få orgasm än mannen. Inte så obegripligt. Personligen gillar jag inte Janouch, hon har inte tillfört sexdebatten något, inte i relation till hur pass länge hon ändå skrivit om sex. Det är möjligt att hon var kontroversiell och intressant alldeles när hon började skriva om sex. Idag tycker jag mest att hon upprepar sig själv och stryker galna människor medhårs. Det senaste året har hon ägnat sig mestadels åt ointressanta "sexlistor". Hon tjatar om hur viktigt det är med kommunikation men är noga med att påpeka att kvinnor inte ska tala om hur de vill ha sex. Det är så synd om männen som aldrig får uppskattning av kvinnor.

Det rykte som finns om att kvinnor har svårare att få orgam än män hjälper ingen kvinnan. Detta har blivit någonting män istället kan luta sig emot. Eftersom att ingen förväntar sig att hon kommer få någon orgasm så behöver du heller inte anstränga dig, kvinnlig orgasm är en omöjlighet. Ingen har fått henne att komma innan, hon kommer heller inte förvänta att just du ska klara av det ingen annan man klarar. Sådan tur does not exist vet du väl? Det jobbiga med frågan "har du kommit?" är egentligen att den signalerar att personen inte har ett hum om vad kvinnlig orgasm är. Jag undrar alltid om dessa personer någonsin lyckats ge en kvinna orgasm innan eller om hon fejkade?

Kvinnor som fejkar orgasm gör andra kvinnor en otjänst. Kvinnor måste bli bättre på att ställa krav sexuellt. Det är knappt att kvinnor vågar be om kondom (män jag känner har skvallrat om denna jobbiga sanning). I mitt fall är det i regel alltid jag som ber om kondom, det har hänt att män har bett om kondom men detta är verkligen undantagsmännen. Vad personer föredrar sexuellt är olika, finns det någonting som är individuellt så är det väl hur människor föredrar att ha sex. Däremot tycker jag vissa sexupplysare gör det lite väl enkelt för sig själva när de istället för att svara att klitoris är känslig för beröring slänger ur sig att allt är individuellt. Det finns några saker som är väldigt basic och jag tycker att sexupplysare bör anstränga sig lite mer när människor vill ha svar på frågor även om det allra bästa vore om de tog modet till sig och frågade personen i fråga rätt ut.

Hur som helst tänker jag läsa boken även om jag inte tror att boken bidrar med någonting nytt. För att kunna uttala mig om boken vill jag ha läst den.

Nu har jag fått frågan ett dussin gånger. Därför vore det kanske högtid att besvara den. För några veckor sedan laddade jag upp en kukbild på ett fotocommunity och fick frågan "varför lägger du upp en bild på en kuk?". Vad ska jag svara egentligen tänkte jag. Varför lägger du upp bilder på dig själv och din syster ville jag säga men jag tyckte att det kanske var lite för osympatiskt. Jag gillar kukbilder helt enkelt blev mitt svar (vilket stod klart och tydligt under bilden). Att jag gillar kukbilder är den förenklade förklaringen. Min förhoppning är att det en dag ska vara tillåtet att lägga upp nakenbilder. Vi måste göra en särskillnad mellan lag och och de regler som ägaren av hemsidan själv tillämpat. Vanligtvis tolkar privatpersoner lagen fel och hittar på egna "lagar" utan att referera till riktig text. Det är tydligen mindre jobbigt för dessa privatpersoner att referera till en lag som inte finns istället för att be om ursäkt och åtgärda "felet".

Det mest taktiska är att i första hand se till att kvinnor tillåts ladda upp bilder på sina nakna bröst. Här har vi faktiskt någonting att ta på, män får lägga upp bilder på sina nakna överkroppar utan att någon höjer ögonbrynen. I förlängningen vill åtminstone jag att det ska dras ännu längre men det viktiga just nu för stunden är att vi överhuvudtaget åstadkommer. Jag kan inte se varför Ragnhild Karlsson och Kristin Karlsson skulle få fel i sin anmälan till JämO. Vad det gäller det här med nakenbilder blir det lite svårare, varken män eller kvinnor tillåts lägga upp nakenbilder. Dessa regler är fotocommunitysarnas egna regler, jag vet inte om något community som tillåter nakenbilder.

Nakencensuren försvinner inte genom att vi sitter och ber. Det krävs att vi faktiskt gör någonting. En bekant person skrev till mig att fotocommunitys möjligen förbjuder nakenbilder av rädslan att barn skulle komma över bilderna. Detta uttalande är omöjligen särskilt genomtänkt. Tillgången till porr över Internet är oändlig. Enligt medierådet har endast 45% i åldersgruppen 12-16 år kommit över porrbilder. För ett tag sedan stötte jag på en undersökning hos expressen som menade att över 90% sett porrbilder på Internet. Den senaste siffran känns spontant mer tillförlitlig. Jämför den siffran med att endast 18 procent av svenska föräldrar tror att deras barn har sett porr på Internet. Det finns olika definitioner av vad porr är naturligtvis, någon skulle säkert säga att nakenbilder är porr. Gäller detsamma nakenbilder på barn? Någon annan skulle mena att det är först porr när bilderna produceras av vinstsyfte. Definitionen är egentligen oviktig för mig, överhuvudtaget tycker jag att porrfrågan är ointressant. Vi kan hur som helst anta att över 45% har sett nakenbilder på Internet.

En bidragande orsak till uppståndelsen kring nakenbilder tror jag frånvaron av nakenbilder i människors vardag utanför sexcommunitys. I februari laddade jag upp en bröstbild och varje dag går någon/några in och tittar på just den bilden. Så spännande är mina bröst, tackar. Om censuren mot nakenhet försvann tror jag att synen på nakenhet skulle bli aningen mindre komplicerad. Idag går många och funderar på hur de ska förhålla sig till nakna bilder. Nakenbilder går idag under rubriceringen "olämpliga bilder". Du behöver faktikst inte titta om du tycker människokroppen äcklar dig så fruktansvärt mycket. Lustigt nog är det de som utger sig för att bli irriterade av nakenbilder som frekvent går in och tittar på mer eller mindre nakna bilder. Det kan rimligen inte vara för att ha ett skäl att titta, alla vet hur man sparar ner en bild på datorn. Är det alla läskiga kommentarer från män som lockar? Jag är uppriktigt sagt förvånad över att ett par nakna bröst kan vara så spännande med tanke på att bröstbilder inte är någon bristvara på Internet. Jag gillar egentligen inte runkmäns kommentarer då mitt syfte inte är att göra någon kåt utan avdramatisera nakenhet men om jag ändå måste jag välja föredrar jag runkmän (helst den intellektuella sorten) framför människor som äcklas av kvinnokroppen.

Jag stöter sällan på kvinnor på Internet som lägger upp bilder på sina egna bröst utanför porrigt.se och liknande sidor. Det finns många skäl till att kvinnor inte lägger upp bröstbilder. En vanlig åsikt är att det är fel att lägga upp nakenbilder med motiveringen att personernas enda syfte är att "visa upp sig". Det är inte givet att det är fel att vilja ha uppmärksamhet för sitt eget utseende, dessutom är beskyllningen löjlig eftersom att de allra flesta strävar efter uppmärksamhet. Vilken väg man väljer att gå kan vara mer eller mindre individuell.

Kvinnor är generellt nöjda med sina bröst av de senaste årets undersökningar att döma. Resultaten gläder mig extra mycket med tanke på alla diskussioner om hur bröst ska se ut i åtanke. Det har länge upprört mig att män och kvinnor vill förstöra kvinnors syn på sina egna bröst. Kvinnor generellt är inte nöjda med sin kropp och just brösten är ett stort undantag (jag har skrivit om detta i ett tidigare inlägg). Varför ska kvinnor inte få vara nöjda med sina bröst? Det pågår en kampanj mot kvinnors bröst. Att kvinnor ska få gå barbröstade är inte givet, jämför med mannens rätt att gå med bar överkropp. Du som man kan lugnt gå med bar överkropp, du kommer troligen inte in på casino med bar överkropp (så vida du INTE har den fetaste plånboken) och du kan riskera att människor kommer titta snett på dig inne på en dyr restaurang. Jämför det med att vara allmänt hatad och få motta kränkande mail, kommentarer och anmälningar riktade mot dig.

Rosa Bandet-kampanjen är het nu igen. Jag har sedan en tid haft som idé att sitta ta på mina bröst i offentliga sammanhang just för att avdramatisera bröst. Varför ska allt vi uppskattar behöva ske bakom stängda dörrar? Det senaste jag läste angående Rosa Bandet-kampanjen var att kändisar talade ut om att de tog på sina bröst. Kampanjen bidrar i bästa fall till att fler kvinnor gör som kändisarna. Ska jag behöva oroa för att mina bröst besitter en dödlig sjukdom för att ha rätt att vidröra dem? Det är nog få som skulle hålla med men media skulle aldrig gå ut och säga det. Allt måste ske successivt i Sverige, invånarna är inte redo för "tokradikala" åsikter ännu.

Jag har länge funderat på varför kvinnor täcker sina bröstvårtor med tejp eller liknande. Är det något kvinnor gör för att utstråla sexighet eller vad handlar det egentligen om? Kläder tillägnade kvinnor är som bekant till för att forma och trycka in, är förklaringen den samma gällande att vissa kvinnor väljer att täcka bröstvårtorna? Genom att tejpa bröstvårtorna eller enkelt trycka på dem kan du forma dina bröst helt och hållet som du vill ha dem, det behövs bara två fingrar sedan är saken biff. Kopplingen mellan dolda bröstvårtor och sexighet får någon annan svara för. Tänk er att vi har kvinnor vars enda syfte är vara sexig framför kameran. Detta ses som OK, däremot är det tabu med kvinnor som visar sina bröst utan att forma dem efter tycke och smak. Ingenting emot att kvinnor vill vara sexiga och vad det nu innebär men det blir löjligt att beskylla kvinnor som visar "allt" för att bara vilja "visa upp sig". Varför är det tillåtet att spendera hundralappar på smink som enbart är en ytlig produkt men inte att visa sitt riktiga jag? Någon kastade i ansiktet att jag bara ville visa upp mig. Nonsens är vad det är. Den som lägger upp en bild på sig själv vill förmodligen visa upp en bild på sig själv annars är personen antagligen väldigt naiv om personen inte tror att någon kommer se bilden. Hoppas ni nöjer er med svaret, nu ska jag återgå till min lektion.

Det ständiga tjatet om att vara sig själv gör mig bara trött. För det första är det helt obegripligt vad dessa personer menar. För det andra - vem är vi om vi inte är oss själva? Att dessa personer förespråkar personlig förändring är väldigt sällsynt. Har du förändrats är du inte längre dig själv menar man. Ibland undrar jag om vi inte istället borde återgå till spädbarnsrollen för att leva upp till dessa människors ideal. Som nyfödda är vi knappt påverkade av omgivningen och det är ju vad ni förespråkar.

Det är när vi inte låter oss påverkas av omgivningen som vi tänker själv. Att inte tänka alls är snäppet bättre än att inspireras av andras åsikter.

Vad är då så negativt med att förändras? Genom att förändras är vi inte oss själva påstår ni. Med den synen kan vi lika gärna lägga oss ner och be om döden. Oavsett om vi vill eller inte så förändras vi. Varje förändring behöver inte väcka uppmärksamhet förvisso men förändras gör vi. Att ha för avsikt att förändra sin personlighet är värre än att omedvetet förändras, den som gör medvetna val är på låtsas. Du som har någon idé om hur du vill vara som person ge upp, du är bara en ynklig wannabe. Att vara en god medborgare är inte det viktiga, det viktiga är att du är dig själv. Att någon talar om för dig att du är otrevlig är helt bortkastat, anstränger du dig för att var någon/något du inte är i vanliga fall så är du helt fel ute.

Att inte acceptera att människor förändras är verkligen ett problem där vuxna är högst delaktiga. När jag säger vuxna menar jag de som nyss blivit myndiga, det är vanligtvis dessa personer som har störst behov av att synas, och då (tyvärr) på yngre människors bekostnad. Det är inte alls ovanligt att vuxna häver ur sig att yngre "gör sig till". Det kan handla om allt möjligt, den yngre personen använder medvetet ett bättre och mer tillkrånglat språk eller att den yngre personen har börjat anamma en mer "vuxen" stil. Det är vanligen konkurrensmässiga skäl, jag skulle ljuga om jag påstod att vuxna inte har problem med att se yngre människor utvecklas. Det handlar om rädslan för att någon ännu äldre person ska finna den yngre personen mer intressant, därav brukar vi beskylla den äldre personen för att vara sjuk i huvudet för att ursäkta oss själva. Det är iallafall vad jag tror. Bitterheten över att vara ett andrahandsval eller inget val alls brukar vara jobbigt genomskinlig hos personerna ifråga, även om det naturligtvis inte är meningen att vi utomstående ska märka av den.

De allra finaste (ironi) antifeministerna brukar prata om kvinnlig falsk marknadsföring och jag undrar om dessa personer inte har rätt ändå. Det jag inte gillar med den sortens resonemang är att dessa män säger att vi kvinnor är vårt eget utseende och sen tar vår personlighet slut. Varför sminkar vi (inte jag) oss, jo vi vill få människor att tro att vi är någonting annat än det som ligger gömt bakom det tjocka puderlagret. Det finns fler skäl. Genom att sminka oss förstärker vi samhällets bild av att vi kvinnor är produkter som behöver tas om hand och poleras.

Genom att inte sminka mig framställer jag mig själv heller inte som en pudrad, anpassad barbiedocka. Vissa förändringar är helt OK, lustigt nog är det de mest påtagliga förändringarna som är OK. Att du har läst tre böcker behöver inte märkas, däremot märks det att du vill få andra människor att tro att dina ögonfransar är tjockare än vad de egentligen är genom att använda mascara. Att jag inte skulle märka det beror på att jag är helt ointresserad av dina ögonfransar. Ingen tror att du är så där brun, att du har tjocka ögonfransar som tittar uppåt eller att dina ögonbryn är naturligt "halva", men ingen bryr sig heller. Ditt syfte är ju att vara en person som är fin och titta på, well du har lyckats och resten är ointressant.

Visserligen skrev Kristina Thulin texten jag citerar nedan 2003, men jag tyckte den var så talande för hur kvinnor tänker:

"Jag tillhör kompromissrakarna. Att hälla brännhett vax på benen gör ont. Att raka underlivet till pedofilideal skulle kännas kränkande. Och att hålla på att rycka bort osynliga hårfjun mellan ögonbrynen är smått patetiskt! Men helt fri från hårtuktandet går jag inte. Jag är kanske feg, men jag orkar inte längre göra någon feministisk poäng av att hålla armhålorna längre. Min gräns går vid den så kallade bikinilinjen. Hela begreppet känns så krystat."

Hon avslutar texten med: "Just nu pratas om att vi håller på att få en hel generation utbrända kvinnor, men är det något vi borde kunna prioritera bort så är det väl det där överdrivna håransandet? För övrigt är det faktiskt rätt fult med bikinis som visar halva rumpan."

När jag läste denna text blev jag besviken, hon är inte den första feminist som uttalar sig om sin egen anpassning. Susan Brownmiller berättar i boken "Kvinnligt - myten och verkligheten" att hon bleker håret istället för att raka bort det. Det som inte syns lider ingen av. Nina Björk skriver i boken"Rosa täcket":

"Om jag är feminist innehåller min identitet även ett plan som vill bryta med denna min "kvinnliga identitet" som den ser ut i vårt samhälle, och det kräver på personligt plan en del kompromisser. Ett banalt exempel: när jag rakar mina ben skäms jag. Kvinnor har hår på benen, men på bilden av Kvinnan lyser benen släta - och jag väljer att leva upp till den bilden."

Naturligtvis föredrar jag starka kvinnor som lämnat anpassningen bakom sig, begåvning brukar dock ursäkta människors mindre sexiga sidor. I slutändan frågar jag mig själv alltid varför medvetna, begåvade kvinnor ändå väljer att vara en del av den destruktiva "kvinnligheten". Jag vill inte höra om vad ni gör när ingen ser, jag vill kunna ha kvar någon respekt för er. Den bild ni sänder av er själva skadar mer än vad den gör gott, ni förmedlar att kvinnlig frigörelse är en fin tanke som är omöjlig att genomföra i praktiken. Kvinnors frigörelse kommer inte av att vi sitter och ber om ursäkt för att vi inte engagerar oss. Det handlar om uppoffringar. Jag vet med mig själv att om jag gjorde allt det där jag som kvinna förväntas göra så skulle andra människor finnas i mitt liv men jag har gjort ett aktivt val. För mig känns det längre inte som en uppoffring, jag får prioritera helt enkelt. Vill jag umgås med människor som accepterar mig för den jag är eller vill jag umgås med människor som inte gör det.

Män kan mer eller mindre komma som de är, kvinnor måste anstränga sig för att få hälften feedback är en vanlig myt vi gömmer oss bakom. I slutändan är det ingen som bryr sig om jag har rosa nagellack, uppsatt hår och kjol. Anpassningen har blivit ett skräddarsytt alibi för oss kvinnor. Utan anpassningen skulle vi inte ha något inflytande, den som påstår att det skulle vara så gör alla kvinnor en otjänst. Jag skulle vilja fråga alla anpassade kvinnor om de själva tycker att de fått mer inflytande i samhället för att de väljer att leva upp till det klassiska kvinnoidealet. Den här lögnen är inte hållbar, jag vet kvinnor som inte klarar av att gå till Konsum utan smink. Det enda personen i kassan kommer förvänta sig av dig är att du har kontanter på dig, ingenting mer. Kvinnor vet att de är en del av någonting destruktivt annars skulle inte kvinnor ägna timmar åt att försvara sitt destruktiva beteende.

Som feminist får man ofta kastat i ansiktet att man inte alls bryr sig om rätten till den egna kroppen och att det enda feminister vill är att tvåla till kvinnor och tala om för dem hur de ska leva. För mig får du se ut hur du vill men förvänta dig inte av mig att jag kommer känna någon sympati med er för att ni väljer att se er själva som missförstådda offer, för det är ni inte. Ni har hela mediavärlden, modellvärlden och mansvärlden bakom er. Sedan har ni era kvinnliga vänner som gärna ser att ni har samma intressen, det undviker konfrontation av det egna utseendet och ni behöver inte känna att ni gör någonting destruktivt.

En kvinna höll i fyllan en lång monolog om hur fin och söt jag var förut inför en nära manlig vän. När jag fick den återberättad skrattade jag. Den som har ett utseende behöver inte tänka, det handlar inte om makt, du är helt enkelt ursäktad för att du är så fin att titta på. Vem vill förnedra en docksöt barbie, helst av allt vill man killa henne under hakan och säga att allt ordnar sig. Samma manlig vän berättade en fantastisk (eller bara tragisk) historia om en kvinna som lätt skulle halvera sin intelligens för att bli dubbelt så snygg. Hon hade iallafall förstått vad det handlade om.