Besök johannasjodin.se

Under min korta tid som bloggare har jag lovat mig själv att inte anta några utmaningar från andra bloggare då listor snarare hör hemma i nätdagböcker, men det blir svårt att hävda det om en lista som handlar om just bloggar. Jag gillar Needy och vill inte att hon ska gråta floder, därför mina damer och herrar...

1. Hur länge har du bloggat? Det hela började 28 november 2006, bara några dagar innan hade jag berättat för en nära vän att jag också ville blogga men att jag inte hade någonting att skriva om. Sagt och gjort, jag registerade denna blogg och insåg (till min förvåning) att jag hade massor att skriva om. Tidigare hade jag ägnat mig åt dagboksskrivande på diverse nätcommunitys, begränsade och tråkigt.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga? Politiska, öppna människor. Kort därpå blev jag bekant med fenomenet modeblogg och insåg hur fel jag hade haft.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i? Har aldrig känt så inför någons blogg.

4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem? Läser dem mycket sällan, tyvärr. Kanske borde ägna en hel dag åt att läsa mina äldre inlägg då jag åtminstone brukar lyckas roa mig själv.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare? Om allting går enligt planerna läser jag 20-30 bloggar varje dag. Nu är jag inne i en allt för stressad period där jag knappt hinner blogga. Jag ska bli bättre.

6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar? 99% är ämnesbloggar, sexbloggar och politikbloggar framförallt.

7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om? Fantasibrist

8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om? Fantasibrist

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar? Det är någonting jag alltid har undrat över.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg? Ingen aning. Jag brukar få höra att jag pratar mycket om kukar och det gör jag även i bloggen, någonting som brukar upplevas otroligt provocerande emellanåt. Tycker du att det är illa nu skulle du bara veta hur jag var som fjortonåring.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vare i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden? Har ingen fastslagen gräns och det är heller ingenting jag funderar över i någon större utsträckning. Johanna Sjödin heter jag och jag gillar att knulla, räcker det?

12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför? Här är jag helt överens med Mymlan, mitt bajs skulle jag aldrig blogga om eftersom att jag inte har något bajs att blogga om. Kvinnor bajsar inte. Jag skulle heller aldrig kunna blogga om hur briljant tidningen Aftonbladet eller att jag föredrar små könsorgan framför stora utan att ljuga

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du? Svår fråga. Bekräftelse är trevligt i någon mån förutsatt att det inte rör mitt utseende. Jag är en tänkande människa och vill bli behandlad därefter, tack på förhand!

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg? Majoriteten av de bloggare jag läser är rätt så hemliga av sig därför måste jag svara nej på den frågan. När känner man någon?

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? Nej det har jag inte men Kumar får mer än gärna höra av sig.

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga? Inte bloggandet i sig, däremot att sitta still i flera timmar.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta? Nej, däremot har jag skrattat åt saker som skrivits om mig i min ensamhet. En person som aldrig höjer rösten riktas det mycket sällan kritik mot - lite kritik har ingen dött av.

18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar? Ja tveklöst. Fina människor ångrar, de andra bär på någon ologisk sorts stolthet.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig? Att jag lägger ned massor av tid på obetalt arbete precis som så många andra kvinnor. I vilket fall som helst är det roligare att blogga än att agera avlastningscentral åt en man.

20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då? Jag hoppas att jag fortfarande bloggar om två år och att jag då har utvecklats som människa på alla plan.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra? Nu har vi nått den punkt då de flesta verkar veta vad en blogg är. Bloggarna påverkar helt klart, dock försvårar media det genom att inte skriva ut bloggadresser när de refererar till olika personer/bloggare. Viss media gör det, en eloge till er och en käftsmäll till er andra från mig.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig? Massor. Mitt bloggande har bidragit till att jag har kommit i kontakt med begåvade människor som jag aldrig annars skulle "träffa" vilket i sin tur har påverkat min åsikter.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig? Se svaret ovan.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten. Alla som känner sig manade. Puss på er!

<2008-04-25> I skrivande stund sitter jag på en bänk i Stockholm med min laptop framför mig och tittar ut över Sergelstorg. Klockan är 09:46, solen skiner och livet känns helt underbart. Min vän som inte lyckats sova en minut i natt (eller på tåget ner heller för den delen) ligger bredvid mig och sover. Min tes om de självständiga stockholmarna som aldrig vänder på huvudet är därmed motbevisad eller är det ett gäng turister som vänder sig om månne? Hur som helst är det trevligt att kunna sitta utomhus och blogga. Tåget anlände för drygt en timma sedan, i vanlig ordning lyckades jag åka som barn utan att någon höjde på ögonbrynen.

Bland det första jag mötes av i Stockholm var ett klistermärke med texten "varje dag våldtas djur helt lagligt i Sverige". Som vegetarian känner jag mig ytterst obekväm med tidelagsdebatten och alla de människor som önskar kriminalisera tidelag. Människorna eftersom att så ofta hycklar, inte sällan är de både djurägare och köttätare. Varje dag mördas djur helt lagligt. Är inte mord värre?

Jag saknar allt förtroende för människor som sitter dag ut och dag in och hoppar på sin hästs ryggrad (min vän Grubbström brukar alltid dra den liknelsen) men anser tidelag är ett av de grövsta brotten med motiveringen att en människa inte kan antas känna till djurets bästa.

Fördömer man tidelag med den argumentationen bör man heller inte äta kött, äga husdjur eller ens klappa dem heller för den delen förutsatt att man nu vill vara hårdnackat konsekvent. Lika lite förtroende har jag för människor som äter kött men fördömer köttätande om offret förefaller att vara katt eller hund. Tillskillnad från hästar är katter fina djur som inte gör sig läckra på middagsbordet vid den goda såsen och det säger väl sig självt att man inte äter fina djur. Logik någon?

Vi har idag en lag som förbjuder djurplågeri därmed behöver vi inte en särskild lag som förbjuder tidelag (varför tror så många att tidelag är förbjudet?). Åsikter går isär här och jag tänker inte uttala mig om djur plågas av tidelag eller ej, men även om man är av uppfattningen att djur plågas av tidelag finns det redan en lag som skall skydda dessa. Avslutningsvis vill jag påstå att tidelagsdebatten speglar samhället i övrigt, allting är sunt och bra tills sex kommer med i bilden, då blir det sunda och fina raka motsatsen. När vi slutar massmörda djur för vår egen skull kan vi debattera tidelag, tillsvidare - sluta hyckla!

Svenska bloggar om Stockholm, tidelag, kött, vegetarianism, djurplågeri,

En vän till mig berättade om en till honom manlig bekant som i en diskussion hade uttryckt att det mest förnedrande man kunde utsätta en kvinna för var att fråga henne om man fick knulla hennes bröst. Hur går det till kanske du tänker nu. I denna mans vilda fantasi var bröstknull enbart en aktivitet som män kunde uppskatta. Han har fel, men även om så vore fallet kan jag för den sakens skull inte se det självklart problematiska. I nära relationer ställer människor i regel upp för varandra och vinsten i den mån den är önskvärd är beroende av att din moral säger att det är positivt att glädja andra. Vi konsumerar presenter flera gånger per år och hittills har ingen, mig veterligen, kritiserat givandet av presenter som det mest förnedrande.

Bröstknull, när jag första gången hörde ordet blev jag skeptisk. Jag var oförstående med att någon kunde uppskatta det, vad var poängen tänkte jag. Aldrig var jag emot bröstknull, tvärtom har jag alltid tyckt att det är en rätt oproblematisk företeelse. Det går alldeles utmärkt att uppskatta bröstknull trots att klitioris inte sitter mellan brösten. Klitoris sitter heller inte långt ner i halsen heller för den delen om du vill vara intolerant men konsekvent. Föreställningen om att sex endast bör innehålla beröring av olika slag som kan upplevas fysiskt skönt för alla deltagande tycker jag är konstig. För mig och de allra flesta (?) handlar sex inte bara om att få utan att ge och få. Att vi människor kompletterar varandra tänker jag inte fördöma helt och hållet (ordet förefaller att användas i dumma sammanhang) då saker jag i grunden inte uppskattar sexuellt kan omvandlas till uppskattning om min sexpartner gör det.

Viktorias Sekret berörde detta i inlägget Förnedrande för kvinnan:

"Häromdagen stötte jag på ett påstående som jag höjde på ögonbrynet åt. En av mina kompisar berättade att han gillar analsex, dock var det inte det jag höjde brynet åt. Kompisen berättade om att när han berättat om sina sexuella favoriter för sina väninnor tycker åhörarna att det är skandal. Det var skandal, inte för att det skulle vara lite äckligt (liksom, bajset bor ju där..), utan för att det är förnedrande för kvinnan. Att ge oralsex till en man anses tydligen också vara förnedrande för kvinnan"

Håller med Viktoria om att uppfattningen om vad som är kvinnoförnedrande i sig är kvinnoförnedrande och att detta tycks kunna passera utan att bli det minsta ifrågasatt får mig att höja på ögonbrynen.

I skrivande stund kan jag inte låta bli att medge att det mest förnedrande i mitt tycke är synen på mannen som den styrande växelspaken med fullständig kontroll över handling och sexaktens avslut. Kuken (förlåt mig: mannen) som behöver ges utrymme för att halvdan bondeberöring ens ska få kallas sex. Jag har olyckligt nog haft sex med män som tagit illa vid sig av att jag har berört mitt underliv under samlaget. I och med att jag som kvinna tar egna initiativ och lyckas gör något på egen hand har jag underminerat mannens roll som den styrande sexroboten. I framtiden borde jag därmed sluta ägna mig åt det jag uppskattar av omtanke för dessa män, var det inte just detta fenomen som nyligen anklagades för att vara kvinnoförnedrande? Beskyllningen om den passiva kvinnan blir allt mer förvirrande då den passiva kvinnan måste vara att föredra om man anser sig ha förlorat hela sin manlighet i samma sekund en kvinna tar egna initiativ eller är aktivitet helt oproblematiskt om den äger rum som konsekvens av manlig vilja?

---

I natt drömde jag att jag hade sex med en av mina favoritbloggare. Har aldrig träffat personen vilket gör att allting framstår som ännu mer konstigt. Sexet var helt underbart och jag vaknade besviken över att det bara var en dröm.

Svenska bloggar om Kvinnoförnedrande, sex, knulla, bröstknull, normer, föreställningar, Viktorias Sekret, Intressant

Angående punkt 1 och 2 i yttrandet där rektor Gunlög Smitz skriver; "Efter ifrågasättande av regeln mot att bära huvudbonad ringde jag, Gunlög Smitz, till skolverket för att ta reda på vad som verkligen gäller beträffande ordningsregler i skolan. Beskedet jag fick var att reglerna måste fastställas tillsammans med eleverna. Så snart det härefter gavs tillfälle besökte jag de två klasser skolan har och bad om deras synpunkter på reglerna. 100% av de då närvarade (anmälaren var inte närvarande) ansåg att huvudbonad inte skulle bäras i klassrummet. 56 av 58 elever ansåg att man överhuvudtaget inte bär huvudbonad inomhus. Övriga regler godtogs utan diskussion. Efter detta ansåg jag att vi erhållit ett elevdemokratiskt beslut varpå vi beslöt att hålla våra regler intakt" vilket tydliggör att hennes syn på demokrati skiljer sig rätt ordentligt från den allmänna. Smitz med flera, missar att demokratins huvudsakliga syfte vid sidan om röstförfaranden är att skydda människors fri- och rättigheter. I ett fungerande demokratiskt samhälle bör man enligt min och de flestas mening inte utan synnerliga skäl genom majoritetsbeslut kunna rösta bort människors och minoriteters fri- och rättigheter. Fastslagna fri- och rättigheter skall snarare i största möjliga utsträckning som elev skyddas av demokratin och detta ganska oavsett vad en eventuell majoritet föredrar. De få undantagen från dessa principer är reserverade för då minoritetsintressen kan vara tydligt skadliga eller på annat sätt direkt orimliga. Dessutom så ska man alltid börja misstänka att något inte är riktigt helt i sin ordning när man får 100% stöd för något. För de flesta för just det procenttalet tankarna till tydligt antidemokratiska regimer. Diskussionen om det demokratiska anser jag, i detta fall ändå vara av ganska underordnad betydelse då skolans agerande talar sitt tydliga språk; skolan är INTE är öppen för alla elever. Skolan tror sig däremot vara öppen för att den genom ett tankefel gör snitteleven på Mikael Elias Teoretiska gymnasium i Sundsvall till en slags samhällsnorm för åldersgruppen. Demokratiska processer bör sedan naturligtvis äga rum innan beslut fattas om de på något sätt skall kunna betraktas som det minsta legitima. Så gick det inte till i detta fall utan beslutet fattades över elevernas huvuden långt innan någon omröstning eller något medbestämmande från elevernas sida var aktuellt. Den omröstning som sedan hölls, ägde som bekant rum enbart för att jag, Johanna Sjödin, hade kritiserat regeln.

Låt oss överblicka vad det var som skedde; skolans personal fastslog regler angående elevernas klädsel utan inblandning av eleverna, vid elevs ifrågasättande av dessa regler så kontaktade rektor Gunlög Smitz enligt egen uppgift högre instans för att få veta vad som gällde. Från skolverket informerades hon om att skolan agerat fel genom att åsidosätta kravet på att berörda elever skulle vara delaktiga i etablerandet av dessa regler. Vad gör då Smitz när hon får kännedom om att det egna handlandet INTE varit i sin ordning? Hon besöker skolan för att i efterhand få "synpunkter" från eleverna på de redan fastslagna reglerna. Hon reagerar heller inte över att jag Johanna Sjödin, det vill säga just den elev som haft invändningar mot reglerna vid tillfället inte ens är närvarande. Detta resulterar rent konkret i att eleverna utan att ha hört mig förklara min position, förväntas rösta för eller emot en redan fastslagen regel. Det upplevs för dem sannolikt inte som en demokratisk omröstning utan mer som "formalia". Underförstått blir valet också för eller emot den sannolikt uppskattade personalen på den skola de valt och lika mycket för eller mot mig, en elev som utmärkt sig och avviker från den relativt homogena sammansättningen i gruppen. Relationspsykologin lär oss att när en samling människor nyss lärt känna varandra och befinner sig i det man kallar "förälskelsefasen" så vill man inte gärna se problem, därför upplevs den som pekar på oegentligheter sannolikt lätt som obekväm eller till och med en bråkmakare. Tillför man sedan den mest ringa kunskap om hur människor normalt reagerar när de ställs inför tvånget att kritisera (uppskattade) auktoritetsfigurer hade det snarare varit osannolikt om speciellt många i klassen känt sig bekväma med att framföra invändningar. Det hela förfarandet blir ungefär lika demokratiskt till sin konstruktion som att låta människor rösta i ett val där endast den ena kandidaten givits utrymme i media. Man ska heller inte glömma att det som i praktiken hände var att mina klasskamrater fick rösta huruvida en klädstil som på intet sätt var deras egen, skulle tillåtas. De fick alltså rösta om huruvida man skulle få klä sig på ett sätt som merparten av dem under inga omständigheter hade för avsikt att göra oavsett vilka regler skolan haft. De kan därtill sägas ha fått rösta om huruvida de skulle tolerera ett livsstilsattribut som mest förknippades med en obekväm skolkamrat som på många sätt var en outsider och inte hade sitt sociala umgänge i klassen. Några argument i sakfrågan kring varför man borde få bära huvudbonad serverades inte, åtminstone inte från någon som respekterade och trodde på dessa.

Vidare poängterar Smitz i sitt yttrade att förbudet mot huvudbonad nu har omformulerats för att inga missförstånd skall uppstå, "undantagna är huvudbonader med religiös anknytning". Detta framför Smitz som om det vore en självklarhet och här blir jag faktiskt förundrad. Detta misstämmer nämligen så tydligt med det jag själv fått höra från henne och berört redan i min anmälan. Vid ett samtal oss emellan ville hon göra gällande att den muslimska slöjan i de flesta fall var ett hemifrån påtvingat plagg, då hon i nästa andetag insåg det oacceptabla i sitt uttalande tog hon snabbt tillbaka sin formulering. Om hon ändrat sig och den nya linjen verkligen är Smitz egentliga uppfattning så blir jag brydd över att hon anser det vara så mycket viktigare att försvara den enligt henne, påtvingade slöjan snarare än den fria individens integritet och övertygelse oberoende av religion. Vid samtalet med mig menade Smitz tvärtom att det var ett generellt förbud och att frågan om religiös slöja kunde tas upp den dag skolan fick en muslimsk elev. Jag vill mena att det inte finns något tvivel om att Gunlög Smitz och Mikael Elias Teoretiska gymnasium i Sundsvall avsiktligt försöker att i efterhand visa upp en tillrättalagd bild av en händelse där de är medvetna om att de felat och där deras handlade inte alls varit förenligt med de regler de har att rätta sig efter.

Under punkt 3 i yttrandet berör Smitz konsekvenserna vid brott mot skolans regler. Där framgår att någon konsekvens vid underlåtenhet att följa reglerna inte hade formulerats när skolans personal, elever och föräldrar blev informerade om dem. Ett samtal om reglerna som Smitz föreskriver är givetvis ingen garant för att bägge parter kan enas. I mitt tycke undviker Smitz också frågan då hon inte ger några som helst exempel på konsekvenser vid en sådan (inte alls otänkbar) situation. I stort sett verkar Smitz i sitt yttrande mena att skolan ska samtala med eleven men att inga övriga konsekvenser finns att vänta. Kan vi därmed alltså dra slutsatsen att detta är en regel som inte går att upprätthålla? Vad är i så fall poängen med den? Eller blir konsekvensen alltid densamma som i mitt fall, nämligen att eleven uppmanas att i fortsättningen följa reglerna eller välja en annan skola? Hursomhelst förklarade Smitz för mig att hon hade maktmedel att ta till, men att; "det var för otrevligt att tala om". Eftersom det naturligtvis står klart att skolan saknar befogenheter att med fysiskt tvång ta av mig huvudbonaden såg jag det som ett implicit eller förtäckt hot om relegering. I slutet på punkt 3 finns en orimlighet att läsa som väl illustrerar den bristande demokratisynen. Man förutsätter giltig frånvaro från elevens sida för att den överhuvudtaget ska ha rätt att kritisera ett beslut som antagits när den inte varit närvarande. Även om man som elev naturligtvis bör uppfylla sin närvaroskyldighet så kan detta rimligen inte diskvalificera en person från rätten till demokratisk delaktighet? Eller för den delen från möjligheten att känna sig kränkt av en regel. Jag visste till exempel ingenting om att omröstningen ifråga alls skulle äga rum. Jag svävar fortfarande i ovisshet om huruvida den hölls medan jag fortfarande studerade vid skolan eller efter att jag lämnat den. Det har som elev inte i alla fall inte varit möjligt att förutsäga när dessa stunder av "demokrati" infaller.

Punkt 4 i yttrandet berör huruvida elever kände tillregler och konsekvenser. Reglerna fanns inte uppsatta, de fanns inte på hemsidan. De ska enligt uppgift ha lästs upp vid ett tillfälle, men jag har inget minne av att så skedde. Några konsekvenser kände däremot som sagt ingen till eftersom konsekvenser för de vid den tiden klart illegitima reglerna vid detta tillfälle ännu inte fastslagits. Detta är oifrågasatt och erkänns också av Smitz själv i hennes yttrande.

Angående punkt 5 så finns det här skäl att reagera med viss upprördhet redan av formuleringen, där skriver Smitz att "Skolans utgångspunkt är att alltid ta upplevelsen av kränkning på allvar och inte betvivla den kränktas/kränktes upplevelse. Steg två är att, tillsammans med den kränkta/kränkte, samtala om innebörden i begreppet kränkt". Till att börja med har någon sådan diskussion aldrig ägt rum, vad som skett är att jag åtskilliga gånger har gett min syn på saken varpå Smitz oförstående har upprepat att hon inte upplever att varken hon själv eller övrig skolpersonal har riktat någon kränkande behandling emot mig som elev. I och med formuleringen "samtala om innebörden i begreppet kränkt" under "steg två" har jag svårt att se annat än att man återigen vill misstänkliggöra min upplevelse av kränkning genom att insinuera att det nog snarast är jag som missförstått innebörden av begreppet. I vanliga fall skulle det ha varit skolans ambition att ta elevens upplevelse på allvar, men agerandet i mitt fall har som jag ser det visat på en helt annan inställning.

Jag vill tillägga att Smitz inte på något sätt har velat eller kunnat motivera förbudet mot huvudbonad. Som jag nämner i min anmälan försvarade hon inledningsvis regeln med att "skolor har regler". Personligen är jag av den uppfattning att regler bör sättas vid behov och att jag genom att bära huvudbonad inte kan menas inkräkta någon annans fri- och rättigheter. Vilket däremot den som vill styra elevers val av kläder gör sig skyldig till. Det är knappast någon mänsklig rättighet att slippa se det man inte tycker om, men däremot skulle de allra flesta hålla med om att det är en att bli respekterad för den man är och för de beslut man tagit kring sin framtoning. Återigen vill jag påpeka att hon inte visat någon som helst önskan om att försöka förstå mig eller att ta min upplevelse på allvar. Intressant.

---

Har Gunlög Smitz yttrande endast i pappersform, tänkte publicera det här i bloggen vid ett senare tillfälle om det är möjligt.

Svenska bloggar om Mikael Elias teoretiska gymnasium, Gunlög Smitz, Skolverket, mössförbud, METG, Johanna Sjödin, klädkoder, integritet, frihet,

Nyhetsvärde är klart överskattat när Emma "Herminone" Watson (hör och häpna) bär trosor likt halva befolkningen. Tänka dig en nyss fylld artonåring som "flashar" trosorna. Inte nog med det, trosorna var genomskinliga.Var är världen på väg undrar du säkert nu. Borde hon inte låsas in och hängas nu med detsamma, åtminstone låsas in så att hon inte kan fortsätta skada sig själv.


Skapade mitt första hotmail-konto 99 och kör vidare på hotmail av tradition och det brukar bli tröttande i längden att nästan varje gång man loggar ut dyker MSN Kändisnytt upp med alltid lika spännande skvaller. Jag vill inte vara sämre än någon annan och därför tar jag mig också rätten att dela med mig av mina i-landsproblem.

MSN skriver: "Emma får i dagarna utstå hård kritik i tidningar och bloggar och anklagas för att vara ute efter uppmärksamhet. Men vad tycker du?"

Jag tycker att unga Watson verkar vara en rolig partypingla, hon hade uppenbarligen rent mjöl i påsen (läs: ingenting att dölja). Utöver det vill jag gärna träffa den människa som inte är ute efter uppmärksamhet. Bloggaren som inte vill ha besökare, skådespelaren som inte vill bli ännu mer uppmärksammad vilket brukar kunna förbättra för den kommande karriären eller modellen som vill bli totalignorerad. Hela beskyllningen om uppmärksamhetsbehov är så dum då den kommer från människor som köper en dyr armanikostym av det enda skälet att framstå som läcker. Viss uppmärksamhet är bra men så fort fittor och bröst kommer med i bilden gnäller vi, ramaskri för att använda en överdriven, men ack så populär "mediaterm".

Svenska bloggar om Emma Watson, Britney, MSN kändisnytt, MSN, Hotmail, naket, underliv, fitta, bröst, trosor, nyhetsvärde

Håller på att packa nu och inser att jag bara hittar två "vanliga" kondomer förutom mina XXL-kondomer. Jag som alltid brukar föregå med gott exempel. Jag som alltid brukar dela ut kondomer gratis på fest. Jag som faktiskt använder kondom vid nya sexuella kontakter. Vad ska jag göra nu? Det brukar lösa sig. Jag och en vän gått ihop och beställt 100 kondomer för 200 kr (inkl. frakt) via Tradera - gör det du också! Superbilligt. Sänk kondommomsen för allas skull!

Nio timmar på X200 har jag att se fram emot. Brukar alltid bli kåt när jag är ute och reser, hoppas det ges möjlighet att knulla ombord, har alltid velat göra det. Nu ska jag fortsätta leta kondomer, jag vet att jag ska ha fler någonstans, jag vet bara inte var.

Svenska bloggar om kondomer, Göteborg, RFSU, kondommomsen, Tradera, SJ

Gillar den iställningen (pekar uppåt). Kan någon förklara varför någon vid sina sunda vätskor skulle slösa tid och energi åt att diskutera med en person vars inställning är densamma som rubriken till detta blogginlägg? Har suttit i ett gäng diskussioner som slutat med konstaterandet "jag kommer inte ändra åsikt oavsett vad". Det är humoristiskt när sådana människor inleder diskussioner. Senast idag hade jag en sådan diskussion olyckligt nog. Det hela började bra till jag började argumentera emot, då fick personen panik, istället för att använda sitt förnuft försökte personen komplettera sina bristande argument med attityd (en ibland välfungerande metod) för att slutligen bryta ihop fullständigt. Denna någon kan också förklara varför jag var naiv nog att jag ägnade en hel timma åt att försökte diskutera med en person (läs: komplett idiot) som hela tiden bara var ute efter att vinna?

Hur lyckas man bli så galen och varför ringer det ingen klocka hos dessa människor? Att säga "jag kommer inte ändra åsikt oavsett vad" toppar listan av efterblivna saker som går att säga. Åsiktsamnestin (som jag vill införa bara för en dag) är som klippt och skuren för dessa galningar. Anser man att argument är överflödigt och att lösa tyckanden är minst lika bra bör man nog förkasta allt vad logik heter snarast och när man ändå håller på erkänna sig till konservatismen, "ideologin" för folk som inte tycker sig behöva argumentera för sina "åsikter".

Det måste rimligen slå dessa knäppskallar någon gång att de ägnar sig åt ren idioti? Som bekant skjuts förväntade prossesser fram i tiden för dem som hela tiden blir uppbackade av glada kompisgäng. Ja, idag är jag bitter*.

*Bitter är ett positivt laddat ord. Att vara bitter är att vara engagerad, inspirerad och smart på samma gång.

---

Idag väckte media mig. På fredag bär det av mot Göteborg.

Svenska bloggar om argument, åsikter, åsiktsamnesti, idioti

Idag dagens papperupplaga av Sundsvalls tidning kan du läsa om Hanna Persson - "Hanna Pee om livet som bloggkändis":

"Hanna Pee från Sundsvall får allt fler läsare. Det senaste rekordet lyder 1195 unika besökare - på en dag. Och många av besökarna är yngre tjejer. - Klart man känner ett visst ansvar för dem, säger bloggerskan"

Vänta nu. Bloggerskan? Tidigare har man kallat en person som bloggar för "bloggare", i detta fall skulle det bli "bloggaren". Är det bara jag som upprörs över idiotin att märka människor på detta vis? En människa, nej nej, en kvinna. Damfotboll, inte fotboll. Fotboll, inte herrfotboll. Vi har den riktiga produkten och sen har vi den halvdana produkten, ickeprodukten. Samma sak drabbar ickesvenskar i media: "man med utländsk brytning våldtog kvinna" varför inte skriva någonting ännu mer kränkande, till exempel "småkukad och otillräcklig svensk man våldtog kvinna förra torsdagen"?

I artikeln om Hanna Persson kan du även läsa:

"Men kändisskapet har också en baksida. Hanna berättar också om gubbar som vill ha nakenbilder, och mejlare som blir helt hysteriska"

Om "nakenbilderna" kan du läsa i Perssons inlägg En liten mejlkonversation mellan mig och en läsare där jag är omnämnd. Ha ha.

Ska jag framkalla dagens skratt hos er? Åtminstone jag skrattade. Vilka idioter det finns. Jenny Sjödin skrev i inlägget Ukraina vann & kyliga vinder blåser mot öst: "Yaah!!! 3-0 mot Schweiz, Ukraina är lika otippat bra som Sverige var i hockeyn när de tog OS-silver" varpå något ljushuvud som tror sig veta bättre häver ur sig "Jo, fast man vann - guld alltså..." Herrarna ja, ditt nöt.

När jag studerade vid sugskolan (nej, det har ingenting med oralsex att göra) Mikael Elias teoretiska gymnasium berättade en klasskamrat om en man som satt i kassan på ICA. Han, du vet, kassören, varpå jag talade om för honom att kassör är någonting helt annat och att det heter kassörska oavsett kön. Trots detta envisades min dåvarande klasskamrat (som i övrigt var rätt begåvad) med att säga "kassören". Jag blir bara trött när jag tänker på det, förutom det har jag feber idag vilket gör mig ännu tröttare.

Svenska bloggar om Hanna Persson, Hana Pee, Sundsvalls tidning, Mikael Elias teoretiska gymnasium, kön, bloggar,

Det gick bra att bada utan överdel på idrotten idag. Ingen nämnde ett ord, det gjorde verkligen min dag. Det går inte riktigt att beskriva den känslan. Helt underbart. Visst var det några som tittade, jag skulle nog göra detsamma om någon gjorde någonting liknande. Tittandet i sig har jag inga problem med, varför skulle det vara mer problematiskt att någon tittar på mina bröst istället för exempelvis mitt ansikte?



Efter 14 längder á 25 m var jag helt slut (jag vilade efter 10) och kände mig lagomt fånig. När jag var elva år kunde jag simma 25 längder utan problem, men å andra sidan tränade jag 5 dagar (ibland 6) i veckan vid den tidpunkten. Det kändes konstigt att bada i underdel då jag har badat helt naken (utomhus förvisso) de senaste två åren. Jag vill aldrig gå tillbaka till att börja använda badkläder utomhus.

Det slog mig att människor som är födda på 60-talet och tidigare för det mesta är helt nakna när de byter om i omklädningsrummen  och på strande medan människor i min generation allt som oftast använder sig av det så kallade "trostricket". Ibland undrar jag om inte den enda ursäkten för att få vara utan överdel på stranden är att man vill ha en jämn och fin solbränna (naturligtvis solar man ryggen i dessa extrema fall)? För drygt sex år sedan fick jag en smärre chock när några kvinnor låg helt barbröstade och solade i Stockholm. Aldrig hade jag sett någonting liknande. Vi blir mindre toleranta för varje år känns det som. Jag hoppas att min generations skräck ine smittar av sig på 60-talisterna. Det vore himla tråkigt.

---

"Samtalsserien "Sex med RFSU" inleds i kväll på Kägelbanan på Södra teatern, Mosebacke torg 1, 19.00" skriver Mer på stan.

"I kvällens samtal deltar Ragnhild Karlsson från aktionsgruppen "Bara bröst", Andreas Ahlén från JämO, Nour El-Refai, som blottade sina bröst i humorprogrammet "Raj-Raj" och blev fälld för ofredande, samt Beatrice Fredriksson från Muf, som tillsammans med Malin Petré startat bloggen "antifeministiskt initiativ" och som menar att jämställd­heten kan lösas på annat sätt än genom feminism. Ulf B Andersson från RFSU är moderator"

Svenska bloggar om Bara Bröst, Könsdiskriminering, RFSU, Ragnhild Karlsson, Andreas Ahlén, JämO, Nour El-Refai, Beatrice Fredriksson, Malin Petré, Ulf B Andersson, topless

För några veckor sedan kunde man läsa i Dagbladet att ingen kvinna hittills hade besökt Sporthallsbadet i Sundsvall barbröstad. Efter att ha läst nyheten var min idé att besöka Sporthallsbadet, hade inte råd just då och glömde bort vad jag hade lovat mig själv. Badhusets chef Per-Erik Ulander uttryckte sig så här angående detta:

"Det är nog bara de här extremgrupperna som är intresserade. Badar topless gör man väl mest på sommaren - hit går man för att simma och då vill man väl ha brösten på plats. Kunderna tycker att det är opraktiskt, helt enkelt"

Extremgrupper? Att kräva lika rättigheter oavsett kön är alltså (hör och häpna) extremt enligt Ulander. För mig är det lika självklart som att vi inte borde behandla människor olika utifrån etnicitet, kulturell bakgrund, hudfärg, ålder, funktionshinder eller sexuell läggning. Denna nyhet kom efter att Ulander några veckor tidigare hade lovat att det var fritt fram för bara bröst så länge inga övriga badgäster klagade:

"Varje kommun gör som den vill. Vi har vare sig förbjudit eller tillåtit. Det är okej att bada topless om inga andra tar anstöt av det"

När jag var yngre hade jag årskort på Timrå badhus två år i rad vilket resulterade i ett gäng besök, som mest två besök i veckan vilket helt säkert bidrog till att jag tröttnade rätt mycket på inomhusbad. Idag handlar det inte om vad jag finner roligt utan om könsbaserade rättigheter, låt oss säga könsdiskriminiering där kvinnor uppmanas täcka sina bröst på grund av omgivningen. Inte nog med att kvinnor förväntas ta ansvar för mäns sexualitet kan faktiskt människor bli äcklade av nakna kvinnobröst. Den du!

Imorgon på idrotten skall min klass besöka Sporthallsbadet, vad vi ska göra där förutom att bada vet jag inte. Jag kommer naturligtvis bada utan överdel. Det ska bli spännande att se eventuella reaktioner. Jag hoppas jag slipper bli kommenterad och/eller konfronterad. Lite bröst har ingen dött av. Återkommer med mer information imorgon.

Önska mig lycka till och skriver under för nätverket Bara Bröst här. Superintressant, eller hur?

Svenska bloggar om Bara Bröst, Sundsvall, Sporthallsbadet, Per-Erik Ulander, könsdiskriminering, Dagbladet,

Via Needy Girls inlägg We are sexual perverts hittar jag några frågor som jag tror är avsedda även för mig. Rätta mig om jag har fel wasp.

"Vad är egentligen grejen med svart kuk? Skulle gärna läsa ett separat blogginlägg om detta och inte bara ett svar här. Några frågor att utgå ifrån:

1. Vad är grejen?
2. Om två kukar är exakt lika stora men en vit och en svart, vilken skulle du välja och varför?
3. Om svaret på fråga två är den svarta: Om den vita kuken är lite större, skulle du ändå välja den svarta?
4. Hur många svarta har det blivit so far? Ja, det var allt så här långt"

1) Förutom storleken håller jag med Needy, svarta kukar är estetiskt och jag blir kåt av kontrasten, den gör sig dessutom bra på bild vilket är ett plus då jag gillar knullbilder. Svarta människor överhuvudtaget, män som kvinnor, att de inte åldras utseendemässigt lika fort som oss svenskar är även det positivt. Svarta människor ser ofta stadiga ut, dessutom kan jag definiera mig själv väldigt mycket med det utseendet. Jag har läpparna och bakdelen, det är bara hudfärgen som fattas. Mitt livs stora sorg, buhu.

2) Den svarta troligtvis. Jag blir kåtare av tanken att bli knullad av en svart man, kan inte hjälpa det. Dessutom har jag inte varit med så många svarta som jag kunde önska. Hade läget varit annorlunda kanske jag hellre hade valt den vita kuken.

3) På både fråga 2) och 3) får jag väl säga att människans personlighet avgör i slutändan. Snälla män prioriteras alltid före dryga män med feta attitydproblem. Den sistnämnda kategorin kan vända sig till någon annan, jag tar inte skit från någon.

4) För få. Under 10. Det ska bli fler. Vill ju kunna använda mina XXL-kondomer någon gång. Borde kanske åka till Tanzania. En kvinnlig bekant kom hemifrån Tanzania och skulle beskriva männens kukar varpå hon drog fram underarmen (visst, hon har små underarmar men en underarm är alltid en underarm).

Svenska bloggar om könsorgan, kukar, svarta män, kukstorlek, knulla, vita män,

---

Världens bästa mamma fyller år idag. Grattis mor om du läser detta!

Utan konkret misstanke ska nu skolelever slumpvis väljas ut för drogtest i Landskrona skriver Metro. Tidigare har jag beskyllt "skälig misstanke" för att vara allt annat än skälig och nu detta. Det är inte helt omöjligt att andra kommuner apar efter Landskrona. Det vore helt i synk med den utveckling vi ser idag. Olyckligtvis finns det dumsvenssons inom varje åldersgrupp. Rätt trött på kommentaren "jag har ingenting att dölja" och att varje person som slänger ur sig repliken verkar tro att de har kommit på någonting nytt, inte då, samma gamla tjat. Ingenting att dölja, ingenting att visa. Idioter.



Tommy Löfberg tar upp en intressant sak som nog är boven bakom den ekande repliken. Om det inte vore för den eventuella misstanken som uppstår i och med att du vägrar låta din integritet kränkas skulle nog färre människor gå med på dessa tvivelaktigheter. Känner igen detta från hela min uppväxt, om man svarade någonting i stilen med att "det har du inte med att göra" fick man genast tillbaka "jamen då är det ju så". Vem kom på att det var bra att vara ärlig från första början eller att människan skulle ha någon skyldighet att vara ärlig och varför kräver inte människor logik av sig själva?

Är detta verkligen lagligt? Det vore enklare att ursäkta att en gymnasieskola som valde att utföra drogtester på sina elever då gymnasieutbildningen är helt frivillig till skillnad från grundskoleutbildningen men mven i ett sådant fall skulle jag ställa mig tveklöst kritisk till skolans agerande.

I pappersbilagan kritiserades förslaget av en vänsterpartist. Hoppet som torde kommas från partiet som kallar sig liberalerna lyste med sin frånvaro, istället ansåg folkpartiets representant att detta var ett bra tillvägagångssätt. Det är inte första gången som Vänsterpartiet chockerar.

Svenska bloggar om Landskrona, drogtest, integritet, Vänsterpartiet, idioti

Igår konverserade jag med en många år äldre man. Det hela började med att jag frågade honom när bussen gick och diskussionen var igång. Hamnar jag tillräckligt nära en äldre person vet jag att han eller hon kommer att säga någonting till mig. Undantagen är få. Äldre människor känns mer öppna och sociala och till synes mindre stressade än yngre människor. Vi satt och pratade i säkert trettio minuter samtidigt som vi väntade på bussen. Han var döv på det ena örat och halva hans ansiktet var förlamat men det syntes inte då han hade "camouflera" det olycksdrabbade området med hjälp av sitt skägg. Det var en skottskada berättade han och jag tror honom när han berättade att det gjorde "jäkla ont". I Riga ser man mycket oftare än i Sverige äldre människor. Det är inte alls ovanligt att människor en bra bit över sjuttio fortfarande arbetar. Dock misstänker jag att de inte har valt den situationen själva. Här i Sverige ser jag sällan människor långt över pensionsåldern och därför blir de på något sätt superexotiska för mig. Hela jag blir glad av att se dessa människor och jag känner snabbt ett behov av att visa lite socialt ansvar så att de vågar visa sig ute igen. Ingen är mer lämpad än en person som mig som faktiskt uppskattar att prata med äldre människor. Alltid lär man sig någoting nytt. Hela idéen om att man inte kan få ut någon av varandra om åldersskillnaden är väldigt "extrem" har jag aldrig begripit mig på. Varför skulle jag inte vilja prata eller umgås med någon som lever ett helt annorlunda liv? Jag tycker om min farmor jättemycket, vi har aldrig bråkat eller ens höjt rösten åt varandra. På grund av att vi är släkt är det lugnt att vi umgås. Hon brukar bjuda mig på kaffe och godsaker och berätta historier från när hon var ung när jag tittar förbi, för utomstående liknar det nog mer än kompisrelation än någonting annat. Om någon tror att hon är min farmor skulle det väl bero på att hon ger mig hundra sorters kakor och bullar när jag tittar förbi, det går inte en sekund utan någonting sött i munnen.

I dessa tider känns det extra viktigt att prata med äldre när många yngre äcklas av bara tanken på att dessa finns och har mänskliga behov precis som "oss andra". Om det "bara" vore så, det finns till och med ett visst mått av acceptans för att få äcklas av äldre människor. Ribban är satt väldigt högt för innan du blir tillsagd alternativt idiotförklarad. Senast igår såg jag två insändare på ämnet i Metro. I och med nätverket Bara Brösts kampt har äcklet inför äldre blivit mer ännu mer påtagligt. Skulle vi lätta på spärrarna skulle vi plötsligt öppna dörrarna för barbröstade Agda 75 och det är långt ifrån alla helt bekväma med.

Äldre kåta människor är något värre. Äldre blir vi och kåtheten förväntas dö och gör den inte är någonting åt helvete fel. Tanken är helt i synk med synen på åldrandet som en magisk process som förändrar människan över en natt. Det är hemskt att se när äldre människor bekänner det "äckliga" efter att ha matats med omgivnings äckelkänslor och förakt och intalar sig själva att sluta värdera det som var värdefullt för dem som unga. Dennna sortens stigmatisering drabbar även unga människor, överhuvudtaget människor som gör någonting som går emot omgivningens föga tolerans. Jag vet inte hur många unga sexuellt uttåtriktade kvinnor jag känt som mått väldigt bra men i slutändan lagt ner allting och fått psykiska problem på grund av den fördömande omgivningen. Tragiskt. För omgivningen anses detta vara beviset för att de hela tiden hade rätt, de kan inte för sina liv inse sin egen skuld. Mobbning är som bekant mindre farligt än kuk i fittan.

Min klass såg en film med en äldre dam som pratade om hur lättillgängliga kondomerna var när hon var ung, annat var det med den livssviktiga informationen. Delar av min klass skrattade åt situationen och jag kunde inte alls begripa vad det roliga bestod i. En kvinna som pratar om kondomer, ha ha. Nu hade man alltså gått över gränsen? Att människor i min ålder skrattar åt och orden fitta och kuk är inte helt ovanligt, kanske är det hela förklaringen till mina klasskamraters agerande, jag hoppas nästan det.

Svenska bloggar om Intolerans, äldre människor, yngre människor, åldersskillnad, stigmatisering

Senast igår blev jag informerad om jag hade fått brev från Skolverket. Idag har jag tagit del av detta. Brevet innehåller ett yttrande från Mikael Elias Teoretiska Gymnasiums huvudman som jag har möjlighet att besvara.  Svaret skall vara Skolverket tillhanda senast 10 april. Utredning kommer att fortsätta även om jag väljer att inte svara på yttrandet. Naturligtvis tänker jag svara. Det känns bra, jag trodde jag skulle få beskedet redan idag, Skolverkets agerande vittnar om ett mått av seriositet vilket glädjer mig mycket. Läste på Skolverkets hemsida att en anmälan i snitt tar 7 månader att behandla vilket gjorde mig orolig där ett tag med tanke på att jag fick svar så pass fort. Mitt yttrande kommer att publiceras här vid ett senare tillfälle, har ännu inte fattat tangenterna.

 

Här kan ni läsa min anmälan till Skolverket. Läs gärna (de kränkande) kommentarerna som författats av mina före detta klasskamrater. Deras agerande förmildrar knappast upplevelsen av kränkning, tvärtom.

 

Emilia says "jag tycker det är löjligt att ens ta upp något som det här, jag är stolt över att gå på mikael elias och jag älskar skolan, med eller utan mössregler. Jag tycker att det hör till vanligt hyfs att ta av sig mössan innan du går in på lektion eller i korridorerna, vi har ju inte direkt problem med värmen. jag håller med Gunlög, du måste ha problem"

Matilda says "Men hur kan du ens vara så negativ när du inte ens har varit där? När du inte ens kan svara på min fråga förut? Du vet väl att du inte får fram ditt budskap genom din blogg? Nästa gång du är missnöjd så kan du väl isåfall säga det på plats? Du verkar inte kunna prata inför klassen? Är det något du inte vill eller är det för att du inte vågar?"

Svenska bloggar om Mikael Elias Teoretiska Gymnasium, Gunlög Smitz, Skolverket, anmälan, mössförbud, huvudbonad, METG, idioti

Barnombudsmannen Lena Nyberg skriver om den kollektiva bestraffningen som råder i svenska skolor på Dagens Nyheters debattsida. En debatt som inte borde behöva äga rum då kollektiv bestraffning är förbjudet enligt Genevekonvetionen men förbud, har som bekant, inte hindrat någon tidigare. Alltid har jag undrat vad en lärare som utsätter sina elever för kollektiv bestraffning tänker. Blev dessa lärare aldrig informerade om att kollektiv bestraffning är förbjudet enligt Genevekonvetionen? Vad driver dem till att inte se det orimliga i att bestraffa oskyldiga?

"Nära hälften uppger att de har blivit bestraffade för något som andra har gjort i skolan. De har erfarenhet av kvarsittning, indragen rast, indragna förmåner, pengar tagna från klasskassan, kollektiv utskällning och av att datasalar, bibliotek och kaféer har stängts av"

"Kollektiv bestraffning förekommer i svenska skolor trots att en viktig grundprincip i den svenska rättsordningen är att man endast ska stå till svars för sina egna handlingar. Det är tillåtet att ge en elev kvarsittning om eleven uppträtt olämpligt eller gjort sig skyldig till en mindre förseelse. Men när åtgärden drabbar oskyldiga strider den mot vårt rättsmedvetande. I den nya skollag som är under ombearbetning bör det föras in en regel som tydligt förbjuder kollektiv bestraffning. Vuxna skulle aldrig på sina arbetsplatser acceptera att straffas för något som en kollega gjort sig skyldig till"

Känner igen mig i det Nyberg beskriver. Min bror och eleverna i hans klass fick tio minuters kvarsittning en gång för att en elev hade sagt något ord under lärarens genomgång. Detta var inte en engångsföreteelse, jag hade honom som lärare några år tidigare och han behandlade inte min klass bättre. Han resonerade som så att om vi störde lektionen förstörde vi för våra klasskamrater i sin naiva förvirring om att vi elever skulle bry oss om de andras studiero och därmed vilja föregå med gott exempel. Redan väldigt tidigt blev det tydligt att det inte riktigt gick till på detta vis men det hindrade inte honom. Ingen hade talat om för oss att vi hade några rättigheter så vi bet ihop och hade kvarsittning med de andra eleverna. Det var väldigt godtyckligt på den tiden. Hade någon vandaliserat en möbel räckte det ibland med att någon påstod sig veta vem som var skyldig till sabotaget för att den eleven skulle bli utskälld redan nästa dag.

Kollektiv bestraffning får mig att tänka på de gånger då någon "tjuvplingade" på bussen när vi skolbarn var på väg hem efter en lång skoldag. Detta var inget vanligt fenomen, det hände fyra gånger och aldrig mer. En busschaufförerna blev så upprörd att bussen stod stilla i 40 minuter fram till en (oskyldig) person gick fram till busschauffören och erkände. Den oskyldiga personen blev avkastad och bussresan fortsatte som om ingenting hade hänt. Det gick till på snarlikt vis vid samma tidpunkt (låg- och mellanstadiet) om någon hade klottrat i skolan eller gjort sig skyldig till nedskräpning, först när någon hade erkänt och åtgärdat problemet kunde skoldagen fortsätta i vanlig ordning. Minns när vi har lektion och en annan lärare kommer in, spänner sina ögon och kollar på oss hotfullt och vill att vi ska erkänna någonting.

Jag har mycket svårt att föreställa mig att en busschaufför hade vågat behandla vuxna människor på detta vis. En bidragande orsak till att lärare och vuxna kommer undan tror jag är att knappt någon vågar lägga fram kritik, det finns ingen tradition av att lära barn att säga ifrån. Vi fick aldrig någon ursäkt från busschauffören, fortfarande idag vet jag inte om någon skvallrade när de kom hem, fick jag bara backa tiden hade jag handlat annorlunda. Det är lätt att vara efterklok.

---

Ni som försökt lämna kommentarer har märkt att det inte har fungerat. Inte heller har jag kunnat logga in och blogga, men nu hoppas jag att allt ska vara i sin ordning igen.

Svenska bloggar om kollektiv bestraffning, Lena Nyberg, barn, skola, lärare, genevekonventionen