Besök johannasjodin.se

Ibland struntar jag i om det jag skriver är intressant för någon. Ibland vill jag ventilera min ilska. Ibland är just nu. För några månader sedan träffade jag en för mig okänd man genom en kvinnlig bekant. Mannen i fråga var trevlig och vi pratade länge om allt möjligt. Klockan blev mycket och han erbjöd mig sovplats hemma hos sig och jag tackade ja. Kort därefter gick vi till hans studentlägenhet strax utanför stan. Väl hemma hos honom började vi hångla och ta på varandra. Vi klädde av oss, han trädde på en kondom och vi hade sex i någon minut innan han drog ut kuken och ejakulerade i kondomen. Det var uppenbart att det inte var någon olyckshändelse. Jag har överseende med att män kan råka komma för fort, det kan hända alla, men jag förväntar mig åtminstone att de försöker tillfredsställa mig på annat sätt om det händer. Han gjorde ingenting. Hade jag haft någonstans att ta vägen vi det laget hade jag gått därifrån på sekunden men det hade jag inte och jag var trött och ville ingenting hellre än att sova. Han sa godnatt och kort efter det somnade vi.

Mitt i natten vaknar jag av att han försöker väcka mig, han säger att han vill ha sex, jag skakar på huvudet och får knappt fram några ord. Han frågar igen och ger till slut upp. Jag vaknar igen en stund senare av att han frågar om jag inte kan gå därifrån tidigare. Han ska upp och jobba några timmar senare. Jag förklarar för honom att bussarna inte har börjat gå ännu och han låter mig sova vidare. Klockan sju ringer mitt alarm. Han är redan vaken och pratar med någon i telefon. Jag klär på mig och han tittar bara på mig när jag försöker samtala med honom. Tar på mig mina skor och stoppar ner jackan i ryggsäcken. Han öppnar dörren och står kvar tills han ser att jag går ut genom lägenhetsporten. Vi säger inte ett ord till varandra.

På väg in till stan kan jag inte tänka på någonting annat än hans agerande. Han hade lovat att jag kunde sova tills bussarna började gå. Han visste att jag inte hade någonstans att ta vägen. Han låtsades vara trevlig kvällen innan för att fånga mitt intresse. Han såg till att jag hade gått innan han stängde sin lägenhetsdörr alldeles som om det fanns en önskan att jag inte skulle veta om hans namn. Han hörde inte av sig mer vilket gladde mig. Det var inte första gången jag hade sex med en man som inte pratade med mig efteråt.

Varför skriver jag detta? I fredags natt när jag är på väg hem till mor och far för att sova ringer han mig. Klockan är strax efter två och jag har precis klivit av bussen. Jag stänger av ljudet samtidigt som jag suckar högt för mig själv. Han ringer två gånger till med en minuts mellanrum, jag trycker bort ljudet igen och bestämmer mig för att trycka bort samtalet om låta det tuta upptaget som en markering att jag inte vill prata med honom om han ringer en gång till men det gör han inte.

I går (lördag) hörde han av sig till mig igen, han skickade ett SMS med texten "hej allt bra?". Jag ville svara någonting drygt men kände samtidigt att det inte var värt besväret då det är helt givet att mannen i fråga har noll respekt för mig och struntar fullständigt i min reaktion då det gick bra att framställa sig som en annan person och ha sex med mig för att sedan ignorera mig. Finns det någon kategori män jag verkligen föraktar så är det män som anser att kvinnor duger till en sak men inte mer.

(Den person som försöker försvara den här idioten vill jag inte veta av)

Gratis är gott. För er som missade spelningarna på Norra Berget igår vill jag påminna er om att det blir fler ikväll. Jag närvarade igår och träffade nyktra och berusade tonåringar. Några hade druckit på tok för mycket medan andra höll drickandet på en rimlig nivå. En person, en sextonåring, var så full att han blev omhändertagen. En sextonåring de flesta som druckit säkert kan identifiera sig med, inte att han blev omhändertagen utan att han var så full att han knappt kunde stå. Jag själv har varit i hans tillstånd flera gånger. Det har inte varit något problem i och med att de flesta ungdomar är bra på att ta hand om varandra till vuxenvärldens och polistjänstemännens stora förvåning.

Allting var inte frid och fröjd igår. För att punkspelningar (och arrangemang överhuvudtaget) som fenomen ska överleva gäller det att man lyckas locka till sig nya unga människor. Det går inte att luta sig mot de äldre stammisarna som alltid dykt upp tidigare. Arrangörerna kan känna sig nöjda med att det var massor av nya ansikten på Norra igår.

Vad som gjorde mig irriterad igår var hur sjutton- och artonåringar välkomnade dessa unga "tillskott". Några genom att öppet ignorerade de yngre, andra genom att vräka ur sig elaka kommentarer. Deras beteende gav mig flashbacks. För två år sedan var de själva i femtonåringarnas sits, de var inte välkomna på fester och de blev utfrysta av de äldre. Inte alls förvånade kände de sig mycket obekväma med den äldre omgivningens bemötande. Nu två år senare har de uppenbarligen förträngt allt detta för annars skulle det väl inte vara möjligt att bete sig minst lika illa med det goda samvetet i behåll?

Det var ett ständigt prat om fjortisar och nybörjare (personer som nyss börjar dricka alkohol) igår. På en fråga om vad en fjortis är hade inte någon ett bra svar. "Jamen, du vet, en sån där". Vad som är gemensamt för nästan alla som talar om unga i termer av fjortisar är att de själva någon gång blivit betrakade som just fjortisar. Ett evigt kretslopp.

Vad vi ska komma ihåg är att dessa sjuttonåringar inte nödvändigtvis är några bättre människor än vad de var för två år sedan. Det finns ingen logik i dessa sociala spel och de flesta skulle nog hålla med att en vettig person inte ignorerar och gör narr av yngre för att vinna social status.

Snart är jag arton år. Jag kommer plötsligt vara ännu mer accepterad. Jag har inte på något sätt gjort mig förtjänt av det, men det är så det fungerar. Det är fördomar och inte logik som styr vår syn på unga människor. Om stämningen är densamma som den var på parkeringen igår kommer jag vistas någon annanstans. Jag umgås mycket hellre med berusade "fjortisar". De är mycket roligare än personer i min egen ålder med feta identitetskriser.

Svenska bloggar om Norrskrammel, unga, fjortisar, alkohol, rättigheter, åldersrasism, fördomar

Göran Skytte gillar inte ord som "sexualiseringen", nej ordet har ju en koppling till sex klart han inte gillar ordet, däremot har Skytte, enligt sina egna ord, "varit med om allt som du önskar att du hade varit med om" och sett verkliga ”ormgropar”.

Liksom många andra som vill döma andras prioriteringar som sämre och inte lika fina känner Skytte ett behov av att deklarera att han inte alls är en moralist som ”hyser sexualskräck”. Det kanske han inte gör, men det är uppenbart att han tror sig veta andras bästa och hans alibi, att han gjort allt det vi andra vanliga sunkiga svenssons drömmer om, ger honom tydligen den rätten.

Blogge om Göran Skytte.

Svenska bloggar om Göran Skytte, sexualiseringen, sexualskräck, Blogge bloggelito, sex,

Psykologen och författaren Alf B Svensson har skrivit en förvirrad debattartikel om den "hotade" kärnfamiljen. Samma Alf Svensson skrev tillsammas med tre andra personer under en debattartikel på samma tema i DN den 23 juli där de önskade att "Folkhälsominister Maria Larsson bör verka för en reducering av antalet skilsmässor" Debattartikelförfattarna lutar sig mot "ny forskning" som visat att skilsmässa inte alltid är det bästa för barnen som många föräldrar tycks tro när förhållandet "knakar i fogarna"

Debattartikelförfattarna uppmanar föräldrar att tänka på barnen. Jag kan ge dem rätt i att det är riktigt illa med frånvarande föräldrar som inte tar sitt ansvar, men skilsmässa behöver inte innebära att föräldrarna inte träffar sina barn. Föräldrar uppmanas tänka på barnen och helt strunta i sitt eget välmående. För många år sedan när mina föräldrar bråkade önskade jag inte hellre än att de skulle flytta i från varandra, det gjorde ont att se hur två personer inför oss barn förnedrande varandra. Idag bor mina föräldrar fortfarande med varandra. Jag svängde när jag kom på mig själv med att vara en egoist, jag önskade att de skulle skilja sig för min skull och inte av egen vilja. Om de hade separerat vid den tidpunkten hade jag troligen burit på dåligt samvete i resten av mitt liv trots att de är vuxna människor som i slutändan avgör själv hur de vill leva sina liv. Jag tänkte på mina föräldrar.

När tänk på barnen inte fungerar kan man i ett snyggt försök peka på hur mycket lyckligare monogama är. Alf B Svensson skriver: "Men ju fler man har sex med desto mindre får man ut av det. Mest nöjda med sitt sexliv är de som lever i en långvarig och stabil kärleksrelation" Hur vet Svensson det? Att monogama är lyckligare har jag hört en miljon gånger tidigare, det är dock naivt att tro att personer som av olika skäl inte vill leva i ett monogamt förhållande skulle vara särskilt lyckliga i en sådan relation.

"De allra flesta av oss bär på en önskan att bli sedda, bekräftade och älskade i ett jämställt förhållande som håller livet ut. Men nästan hälften av alla äktenskap och ännu fler samboförhållande och styvfamiljer spricker"

Helt korrekt, jag upplever att det är fler idag som tar ut skilsmässa än gifter sig och av den anledningen känns det inte trovärdigt när någon predikar om den rätte, om livslång kärlek och att älska tills döden skiljer människor åt. Tanken på att det finns personer som vill att staten ska lägga sig i och satsa pengar på motverka skilsmässor gör mig illamående. Vi lever just nu, ta vara på den tiden.

(Kommer vi aldrig få höra en positiv debatt där "tänk på barnen"-argumentet anförs?)

Svenska bloggar om tänk på barnen, Alf B Svensson, skilsmässa, skilsmässor, barn, relationer, monogami

Definitioner är verkligen ett helvete. Definitioner skapar förvirring. Media är världsbäst på att medvetet förvirra sina läsare genom att använda vedertagna ord i felaktiga sammanhang. Blottare är ett ord som missbrukas, likaså utsatt.

HD skriver om en äldre kvinna som blev utsatt för en blottare:

"En 83-årig kvinna har polisanmält att hon utsattes för en blottare när hon var ute och gick med stavar i Fredriksdalsskogen i lördags. Händelsen inträffade vid lunchtid vid Gisela Trappsväg. Kvinnan fick syn på mannen som stod bakom ett träd med nerhasade joggingbyxor och onanerade. Gärningsmannen beskrivs vara i 35-årsåldern och hade bar överkropp"

Vänta nu, krävs det inte ett uppsåt från mannens sida för kvinnan verkligen ska vara att utsatt. Att känna sig utsatt och verkligen vara det är två skilda saker. Det framgår inte av texten om han haft som idé att blotta sig/sitt kön inför henne. Jag tolkar texten som att mannen stod bakom trädet redan innan kvinnan traskade förbi. Ta det säkra för det osäkra är vad som gäller för när du minst anar det kan någon gå förbi och känna sig kränkt.

Att onanera i sin bil är inte alltid helt oproblematiskt och inte heller i denna notis framgår det om mannen haft någon idé om att förarga de unga kvinnorna.

Det är absurt att det inte är tillåtet att ha sex och onanera utomhus. En normalisering på det området vore bra då skulle vi förhoppningsvis komma ifrån all moralpanik. Sex är inte farligt, kön bits inte.

Kort om begreppet blottare Kort?

Svenska bloggar om blottare, onani, moralpanik

Feminismen beskylls med jämna mellanrum för att vara en statsreligion. Kanske främst inom bloggosfären. När jag söker efter feministiska bloggar finner jag främst hemsidor och bloggar som sågar feminismen och dess "anhängare". I ett samhälle genomsyrat av feministiska tankegångar torde det vara en enkel sak att hitta feministiska bloggar, ledare och debattartiklar. Då trodde du fel. Det är bra mycket enklare att komma över "women against feminism"-bloggar. Personerna som står bakom dessa har ofta en lös eller stark koppling till så kallade "mansfrågor". Det är bloggare som sågar initiativ som fokuserar på kvinnor och samtidigt helt okritiskt hyllar initiativ som belyser mäns ”situation”. Svenska motsvarigheter finns det gott om.

Jag gillar inte att använda ordet dubbelmoral då det ofta används felaktigt. Mycket går att avfärda som dubbelmoral och de som använder ordet flitigast skulle med all fördel kunna börja med att granska sig själva. Bloggarna som vill förklara krig mot feminismen för att feminismen ställer sig på kvinnornas sida får gärna förklara vad de själva gör som är så unikt för jag kan inte se någon stor skillnad utöver att de inriktar sig på orättvisor som drabbar män.

Bloggare som talar varmt om individen och inte vill placera sig själva i politiska fack är inte heller någon bristvara. Bloggare som använder individen som förevändning för att inte behöva gräva djupare ty strukturer är ett rött påhitt?

Svenska bloggar om Feminism, jämställdhet, feminister, antifeminism, bloggar,

Jag noterar att ETC publicerat Sabina Brauns text om vestibulit. Förvånas fortfarande av Aftonbladets ovilja att publicera Sabinas text. Att ungdomar inte borde ha flera "knullkompisar" är OK att skriva ut på både debatt- och ledarplats, att dela med sig av råd och egna erfarenheter till den "förlorade generationen" är det ej. "Allt går utom nyfödda barn och tennsoldater" muttrade min far för några minuter sedan, idag tänker jag ge honom rätt.

Mer om Sabinas text här (ledare), här, här, här och här.

Svenska bloggar om vestibulit, ETC, aftonbladet

Att stöna högt och länge är inte alltid helt oproblematisk. En bekant skickade bilden nedan till mig för månader sedan, han och en kvinna hade sex vilket resulterade i en fin servet med lite text på.

Dagbladet skriver idag om sundsvallspolisens "vinster". Jag gillar artikelns rubrik "Polisen vinner krig mot ungdomsfylleri". Vinster betyder i klartext hundratals liter uthälld alkohol. 1-0 till polisen.

"När vi inledde det här projektet i februari, gick ungdomarna öppet med öl och annat på stan. Det gör man sällan nu, säger Robert Swedberg"

Robert Swedberg tillhör den sällsynt korkade poliskåren i Sundsvall och jag vill fråga honom - "Vad hade du väntat dig? Att fler skulle dricka alkohol öppet när era trakasserier blev ännu mer omfattande?"

"Vi märkte till exempel att fylleriet minskade kring skolavslutningen och midsommar och rent allmänt på stan"

På stan, exakt, vad som händer inomhus vet varken du eller dina korkade kollegor någonting om. Utomhus kan ungdomar ta hand om varandra, allmänheten kan reagera. På en privatfest kan endast personer som närvarar hjälpa till om någonting händer.

Jag var i Tantolunden (Stockholm) för två veckor sedan för att träffa Engla och hennes vänner som var där för att se gratis utomhusbio (bra intiativ). Personligen var jag mer intresserad av min alkohol och mitt sällskap än filmen, men det hör inte dit. Minderåriga och myndiga drack alkohol helt öppet UTAN att några polistjänstemän kom och förstörde den mysiga stämningen. Det kändes bra att kunna sitta utomhus och dricka alkohol i lugn och ro utan att behöva stressa i sig den och bli onödigt berusad för att undvika att bli upptäckt. Det skulle kunna vara lika mysigt i Sundsvall utan polisens tjat om nolltolerans.

Om du är under 18 år och du får din alkohol uthälld av en polistjänstemän - gör en motanmälan! Det är inte alls säkert att de har stöd i lag att hälla ut din alkohol. Du behöver INTE visa vad du har i din väska DÄREMOT har polisen rätt att fråga om de får kolla i din väska på samma sätt som jag eller vem som helst har rätt att ställa den frågan. Stå på dig!

Svenska bloggar om sundsvallspolisen, alkohol, kronobergsmodellen, ungdomar

Från om med 1 januari 2009 ersätts nuvarande jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Handikappombudsmannen (HO) och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) med en allmän diskriminieringsombudsman. Fyra personer ska bytas ut mot en med tillägget att det även ska vara otillåtet att diskriminera "på grund av ålder eller könsöverskridande identitet förbjuden".

Att detta skulle leda till mindre diskriminering och inte mer förvirring snarare har jag svårt att se. Positivt är att nuvarande JämO Anne-Marie Bergström tvingas lämna sin post i och med detta. Nuvarande JämO hänvisade till anständighet när hon bekräftade att det var helt i sin ordning att be Kristin Karlsson och Ragnhild Karlsson att antingen klä på sig eller lämna simhallen Fyrishov. Läs mer på nätverket Bara Brösts blogg.


"Diskriminering innebär att en person behandlas sämre än vad en annan person skulle ha blivit behandlad i en jämförbar situation. Men just för att det råder olika normer för vad kvinnor och män bör visa, har de båda anmälarna inte befunnit sig i en likartad situation som manliga badare på Fyrishov, menar Anne-Marie Bergström

- Det finns en fysisk skillnad mellan en kvinnas och en mans överkropp. Det råder också stor skillnad på hur man i allmänhet betraktar kvinnors och mäns kroppar. Därför blir det svårt att hävda att anmälarna varit i en jämförbar situation som de män som badade med bar överkropp"

Det är helt orimligt att ha en JämO som hänvisar till anständighet och traditioner. Bergströms hade nog blivit mer utskrattad om det hade varit en annan målgrupp som diskriminierades på detta vis. Att Bergströms position har ett stort stöd bland både män och kvinnor är en annan orsak till att hon inte kritiserats hårdare för sitt ojämställdhetsfrämjande uttalande.

Vad talar för att det blir bättre med en person istället för fyra? Har jag missat någonting? Först mål och sedan medel, OK?

Svenska bloggar om JämO, diskriminering, jämställdhet, Anne-Marie Bergström, Kristin Karlsson, Ragnhild Karlsson, Bara Bröst, Katri Linna

"Jag vet inte vad alla som oroar sig för unga kvinnors sexualitet tycker är rätt sex eller rätt antal partner. Men så länge de själva verkar så här nöjda ska kanske institutioner som Folkhälsoinstitutet oroa sig mer över moralisternas gissningsvis betydligt tråkigare sexliv än över de ungas" skriver Hanne Kjöller (DN)

Kjöller har helt rätt i att det inte behöver vara ett problem att färre kvinnor väljer p-piller. Om (OM) dessa kvinnor istället använder kondom är det väl tvärtom bra såvida man inte har något problem med kompisknullande och/eller ickemonogama lösningar.

Johan noterade "att klamydiasiffrorna minskat" men vågade inte jubla för det - "Gissar att när alla tyvärr sommarstängda mottagningar åter öppnar, så kommer klamydian återigen likt en tsunamivåg". Ungdomsmottagningen (jag kan bara gå på hur det är i Sundsvall) borde ta sitt ansvar och erkänna att de inte hjälper till att lösa några problem när de gång på gång skriver ut p-piller men är för fattiga för att dela ut mer än två kondomer per tillfälle. Det vore bra om någon från RFSU åkte förbi ungdomsmottagningarna i landet och förklarade att p-piller inte skyddar mot könssjukdomar.

En bloggare som missat Kjöllers poäng. "Användningen av så kallade dagen-efter-piller ökar. Aborterna och könssjukdomarna likaså. Det har vi kunnat läsa om i ett par års tid nu. Men vad säger egentligen siffrorna och är det självklart att låga siffror är ett tecken på att allt är finemang [...] Ett land som exempelvis Saudiarabien med en extremt repressiv syn på kvinnors sexualitet dras säkert inte med några omfattande problem med vare sig dagen- efter-piller eller klamydia bland ungdomar. Är det bra?".

Ingen människa dog i bilolycka förra året. Anledningen till detta var att alla satt inne i sina lägenheter och villor 24/7. Är det bra? När saker händer händer saker. Det går att leva ett liv helt utan risker, risken är dock att du med jämna mellan rum funderar på att hänga dig för att det är så fruktansvärt tråkigt. Det ÄR MÖJLIGT att ha många sexpartners utan att ta överdrivet stora risker. Försök uppmuntra ungdomar att skydda sig och ta hand om sina kroppar istället för att förtala dem och utmåla dem som viljelösa offer, vill man väl är det knappast rätt väg att gå.

Svenska bloggar om Hanne Kjöller, preventivmedel, p-piller, könssjukdomar, kondom, ungdomsmottagningen, Folkhälsoinstitutet, klamydia, kompisknullande, knulla, sex, ickemonogama lösningar

"Diatermikliniken i Kalmar kunde tänka sig att vaxa bikinilinjen på tolvåringar" skriver Aftonbladet. Det får mig att tänka på incident som ägde rum på Timrå badhus för flera år sedan. Jag och en dåvarande vän sitter ovanpå en svart badring, både hon och jag med uppsträckta armar varpå hon skrattar till och påpekar att jag har ett hårstrå i armhålan. Ett hårstrå som jag tidigare aldrig lagt märke till. Jag skämdes och tyckte situationen var obehaglig. Idag har jag säkert flera hundra hårstrån i vardera armhåla och jag kan inte begripa min reaktion för drygt fem år sedan. Jag borde ha avfärdat hennes kommentar som nonsens, men istället gick jag hem och tog bort hårstrået och upptäckte några fler kort därpå. Några veckor senare kom min mens vilket min syster ansåg att vi skulle fira.

Att håret ska bort är inget nytt påhitt. Redan för fem år sedan var det fel att ha hår på kroppen. Mina vänners föräldrar köpta rakhyvlar till sina döttrar. Vänner till mig som aldrig hade önskat sig smink fick det i födelsedagspresent. Det fanns ingen diskussion om absurda skönhetsideal. Den diskussionen tycks först vakna till liv när håret kring fittan skall avlägsnas. Varför anses det mindre absurt att raka sig under armhålorna?


Jag gissar att vuxenvärlden känner sig mer bekväma med vaxade tolvåringar i bikinitrosor än tolvåringar med inga bikinitrosor alls. Vad det gäller håriga fittor håller jag med sexbloggaren Klumpesnusk.

Svenska bloggar om vaxning, rakning, bikinilinje, skönhetsideal,

När en tjugoåring skriver "Hejsan jag och min flickvän har oskyddat sex och vill att jag ska kunna spruta i henne. Men går de någonsin att göra så utan att hon blir med barn? Och utan preventivmedel överhuvudtaget?" undrar jag varför folk avfärdar fjortonåringar som omogna.

En annan tjugoåring svarade "Hon kan ju ta dagen efter-piller efter ni haft sex oskyddat, så kan ni skydda er ibland så hon inte behöver äta sådana tabletter var tredje dag" och en tredje tipsade om analsex.

Personligen ville jag svara någonting spydigt men jag lät bli av. Det är bara i sexuella sammanhang vi kommer undan med att utsätta andra för risker. Helt obegripligt om du frågar mig.

Svenska bloggar om oskyddat sex, preventivmedel, sperma, utlösning

På väg till skolan brukar jag roa mig själv med att läsa Metro, inte för att Metro är en tidning med bra, analyserande reportage utan snarare för att Metro är en gratis tidning med gratis underhållning där insändarna i nio fall av tio är så galna att jag undrar om redaktionen avstår från att trycka de rimliga för att ge plats åt de mest vettlösa och hysteriska.

Metro drog idag i gång en artikelserie med syfte att lista växande digitala brott, brott som sker på nätet. Först ut var föga förvånande internetprostitution. En sexsäljande kvinna har låtit sig intervjuas av Metro och av frågorna att döma är undertonen att kvinnan borde skämmas för den hon är. Ingen fråga berör om hon trivs med att sälja sex. Den klassiska frågan "Skulle du vilja att din dotter sålde sex?" nämns däremot tillsammans med frågor om hennes syn på att bidra till ett mer kriminellt samhälle genom att sälja sexuella tjänster och om hon har för avsikt att sluta sälja sex.

Varför denna ständiga fokus på vad föräldrar tycker om sina döttrars yrkesval? Jag har funderat och funderat och kan fortfarande inte begripa på vilket sätt frågan är det minsta relevant. Jag antar att frågan utgår från att det finns en viss oro för prostitution, men frågan kan lika gärna ställas utifrån ett hedersperspektiv. Föräldrar är ett oroligt kollektiv och det är viktigt att komma ihåg att de flesta föräldrar är oroliga för sina barn oavsett om de säljer sex eller om de spenderar åtta timmar framför en dator på ett kontor varje dag. Är kontorsjobb nödvändigtvis dåliga av den anledningen?

Favoritscenariot är när föräldrar ger sig själva veto och fördömer ickeföräldrars rätt att uttala sig i frågor som rör barn och barnuppfostran. Försök inte med "du kommer förstå när du själv har en dotter" för det kommer jag (peppar peppar) inte göra. Jag förstår inte nu och kommer nog inte förstå om/när det blir aktuellt varför min oro ska få styra mina barns prioriteringar. Om jag någon gång är naiv nog att jag tror att jag kan åstadkomma någonting genom att förbjuda mina barn har jag med största sannolikhet drabbats av demens och förträngt helt min barndom som i mångt och mycket handlade om att göra det otillåtna. Jag kan inte lova att jag inte kommer vara orolig för mina barn om jag får några. Jag misstänker att jag kommer vara det, men oro behöver inte vara någonting dåligt i sig så länge det inte påverkar mina barn negativt. Det är viktigt att skilja på ogrundad och grundad oro. Att visa oro kan vara positivt, men liksom välvilja kan oro missbrukas och tolkas som misstro och missunnsamhet. Vill man bli accepterad och tagen på allvar för sin oro är det minst lika viktigt att lyssna på den som säger att oron är helt tagen ur luften.

Svenska bloggar om Internetprostitution, Metro, oro, barn, uppfostran,

Stockholm har allting Sundsvall har gånger fem - med ett undantag. Under de dagar jag har strosat runt på stan har jag knappt sett några som kramats eller hånglat offentligt. Har stockholmarna inget behov av närhet? På sin höjd har jag sett personer som skiljs åt för en längre tid ge varandra en kram och säga några uppmuntrande ord till varandra.

Har bristen på kramar att göra med antalet singelhushåll i huvudstaden? För någon natt sedan försökte jag förklara min knulla runt-filosofi för två berusade och för mig okända män. Dessa män undrade om jag inte kände mig ensam när det inte fanns någon hemma och väntade på mig varje dag jag kom hemifrån skolan. Jag har fått den frågan förut och ärligt talat förstår jag den inte. Jag är singel och därmed fri att knulla och hångla med vem jag vill, att det skulle bli mindre ömhet för att jag inte begränsar mig till en person begriper jag inte. Jag tror de flesta skulle hålla med mig om att de behöver flera personer i sin allmänsociala sfär för att fungera. Jag försöker inte helt maniskt skilja på sex och övriga sociala aktiviteter då jag menar att det finns fler likheter än olikheter. Mina skäl att umgås och ha sex är snarlika och de flesta män jag umgås med vill jag även ha sex med.

I morgon åker jag hem till Sundsvall igen. På onsdag drar skolan igång igen efter ett långt och härligt sommarlov. Äntligen kan jag surfa trådlöst, förhoppningsvis finns det några okrypterade nätverk i närheten av skolan (om jag inte kan kan koppla upp mig mot skolans nätverk) så att jag kan blogga under tråkiga genomgångar. När valet står mellan lunch och skriva brukar det bli det sistnämnda.

Har loggat in med jämna mellanrum de senaste dagarna och var och varannan gång hittar jag otrevliga kommentarer, dessvärre har den person som står för spammandet börjat låna andra människors namn. Tyvärr finns det ingenting jag kan göra. Idioter finns det gott om och jag kan inte annat än beklaga.

Dagens lästips - Ann Heberlein hyllar Isabella Löwengrip. Hittade länken hos Anna Svensson. "Men det stör mig att när Katrin Kielos diktar ihop en fejkad våldtäktshistoria i "Våldtäkt och romantik" (Modernista) så utnämns hon till hjältinna av Åsa Petersen på Aftonbladets ledarsida (som inte fattade att Kielos inte blivit våldtagen) och hyllas i både Dagens Nyheter och Babel, men när en sjuttonåring blir utsatt för ett sexuellt övergrepp in real life och berättar om det med tårar i ögonen, bara för att sedan bli kanonmat på nätet, finns det alltför få som hyllar hennes mod" - Heberlein

Jag har gjort mitt, jag har kramats massor och hoppas att ni som läser gjort detsamma.

Svenska bloggar om kramar, knulla, sex, ömhetsbetygelser, skola, sommarlov, idioter, Blondinbella, Isabella Löwengrip, Ann Heberlein, Sundsvall, Stockholm

Det är så jäkla typiskt att skolväsendet förväntar sig att alla elever ska komma överens och vilja umgås med varandra. En kille skulle bjuda sina klasskamrater på födelsedagskalas och bjöd alla utom två vilket lärarna fick reda på. Hur det gick till framgår inte av artikeln, inte heller hur det gick till när inbjudningskorten konfiskerades.

Att killen inte ville bjuda den person som mobbat honom tidigare förvånar mig inte alls. Jag kan se mig själv i den situation. För mina föräldrar var det en ekonomisk fråga, jag kunde inte bjuda alla, det hade vi inte råd med, men jag kunde bjuda några och ha ett mindre kalas om jag så önskade.

"I motiveringen hänvisar man till likabehandlingsprinciper som syftar till att förhindra uppkomsten av utanförskap och kränkande behandling" skriver SvD och det får mig att tänka på det jag och en vän diskuterade tidigare idag, om det är bättre att alla far illa eller att ett fåtal människor har det bra.

14 februari brukar skolelever på skolor runt om i landet kunna köpa rosor till varandra genom skolan. På Sörberge skola stoppades denna möjlighet ett år med motiveringen att de elever som inte fick några rosor blev ledsna. Visste skolledningen detta eller var det bara en lös tolkning från deras sida?

Jag har flera gånger fått höra av lärare att någonting är fel när jag väljer att sitta själv framför att umgås med mina klasskamrater, det senaste året  för att jag har prioriterat bloggadet - nej, jag vill fortfarande inte diskutera den senaste lilla tröjan från H&M. Det går inte att mixa ihop 20 elever och förvänta sig att alla kommer hitta sin bästis.

"Skolans regler är tydliga: eleverna får bara dela ut inbjudningskort till kalas och födelsedagsfester på skolans område om alla i klassen är inbjudna, eller om alla tjejer eller killar blir bjudna" - SvD

Det är med andra ord OK att exkludera en person med "fel" kön men inte OK att strunta i att bjuda mobbare eller personer du helt enkelt inte vill ha under ditt tak.

(Förlåt för att jag är dålig på att hålla löften)

Svenska bloggar om inbjudningar, alla ska med, barnkalas, regler

Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg är jag för närvarande i Stockholm, på gott och ont bör tilläggas. Det goda är alla trevliga, förstående människor som vill krama om mig hårt och länge.Det onda är alla gallerior med tillhörande caféer och inte minst all stress. Det är totalt omöjligt att hitta ett ställe där du kan sätta dig ner i några timmar och koppla av. Påtårsbiten har jag löst. Om du ler ditt största leende och frågar om påtår ingår klarar ingen, INGEN, av att säga nej. För dig som inte kommer från norrland vill jag förtydliga att det finns en tradition i norr att en kopp kaffe blir två och ibland tre. Alla lattecaféer kan slänga sig i väggen. Jag vill ha mitt kaffe svart och min vodka ren. Några frågor på det?

Jag tänker blogga när jag kommer hem, just nu tänker jag njuta av min semester.

För närvarande är jag i den kungliga huvudstaden och innan jag åkte tåg hit för några dagar sedan berättade jag för min mor att jag övervägde att träffa en kvinna vid namn Engla varpå min mor frågade om jag hade träffat denna Engla tidigare. Nej svarade jag. Svaret var inte riktigt vad hon hade väntat sig, hon tittade lite oroat på mig och frågade hur det kom sig att jag skulle träffa en för mig helt okänd person. Jag förklarade för min mor att vi konverserat med varandra över MSN några gånger och att vi har gemensamma intressen. Hon verkade inte helt nöjd med det svaret och påpekade att man aldrig kan vara helt säker på vem man samtalar med över Internet.

 Att Internet ofta beskrivs som farligt och fantastiskt på samma gång är ingen nyhet. Jag noterar att "Lagstiftning mot nätgromning skjuts upp". ECPAT har drivit på hårt att det ska vara kriminellt att som vuxen vända sig till barn i sexuella syften. Det är inte givet vilket beteende som ECPAT vill kriminalisera när ECPAT även har för avsikt att "stoppa sexchattandet" (må hända att det är medias tolkning). Att sex med person under femton år rubriceras som "våldtäkt mot barn" räcker tydligen inte för att ECPAT ska känna sig helt nöjda.

 Är Engla en groomare? Vi har diskuterat sex vid upprepade tillfällen men vi har aldrig pratat om att träffas för att ha sex med varandra. En fråga jag vill ha besvarad är huruvida det som vuxen vore kriminellt att skriva till en fjortonåring att missionären är en underskattad sexställning eller att det är trevligt att ejakulera i någons hals utan att på något sätt ta initiativ till att träffas och ha sex. En diskussion om sex kan tolkas som en sexuell invit, att det genom realistiska glasögon är lika mycket av en sexuell vink som att jag betalar din latte (usch!) spelar det någon roll?

Om vi ska tro Sven-Erik Alhem är det av låg betydelse om "övergreppet" äger rum eller ej, blotta tanken försöka få till sexuellt umgänge med en för ung person borde vara straffbart - ”Enligt min mening är redan agerandet att skaffa eller försöka skaffa sig tillfälligt sexuellt umgänge med någon som har en särskilt låg ålder (förslagsvis under femton år) så klandervärt och oacceptabelt att det borde vara straffvärt även utan någon utlovad ersättning”.

("Gromning är att ta kontakt med ett barn, odla en relation med barnet och i sexuellt syfte arrangera en träff med barnet")

Svenska bloggar om grooming, nätgrooming, signalpolitik, ECPAT, sex,

Den 27-åriga man som hade sex med två fjortonåringar och dömdes till tre års fängelse har jag tidigare skrivit om här och här. Lägsta straffet för denna typ av brott är två år men det finns flera fall där både tingsrätten och hovrätten struntat i lagstiftningen och istället valt att döma enligt "sexuellt utnyttjande av barn". Den goda nyheten är att mannen nu överklagat domen. Det återstår att se vad som händer, hovrätten brukar som regel agera vettigare än tingrsätten som består av vanliga svenssons med vanliga svenssonvärderingar (läs: barn ska vara barn, barn ska inte knulla).

"27-åringen vill att hovrätten ska frikänna honom helt, alternativt ändra brottsrubriceringen till sexuellt utnyttjande av barn. Han vill också slippa betala 150 000 kronor i skadestånd. 27-åringen vidhåller att han inte visste hur gamla flickorna var" - Lokaltidningen

Att 27-åringen inte visste kvinnornas ålder anser jag vara ointressant i sammanhanget när det är uppenbart att sexet varit frivilligt. Frivillig våldtäkt existerar fortfarande inte.

Lägg märke till att jag kritiserar lagen som sådan, det är naturligtvis orimligt att vi har lagar som vi inte dömer efter men när lagarna leder till att oskyldiga människor tilldelas treåriga fängelsestraff är det tur att vi bortser från deras egentliga innerbörd. Det finns män som våldtar, lägg energi på dessa istället. Den nya våldtäktslagstiftningen är ett hån mot alla kvinnor som blir utsatta för verkliga sexuella övergrepp.

Vad som än händer med 27-åringen vill jag på något sätt sympati för honom och oavsett vad hovrätten beslutar kommer nog detta slå hårt emot honom för en lång tid framöver. Jag kan bara beklaga.

HD

Svenska bloggar om morallagar, sexuella övergrepp, våldtäkt

Berättade igår för min mor att jag ska umgås med en vän i veckan på annan ort och därmed inte kommer kunna sova hemma. I morse när hon skjutsade in mig till Sundsvall sa hon skämtsamt "bli inte med barn" vilket resulterade i en lång monolog om vilken bra uppfinning kondomen är från min sida. Hennes misstänksamhet inför kondomer kan vara förklaringen till att hon ville att jag skulle använda p-piller för några år sedan. Detta var INNAN jag ens hade haft sex (det visste hon inte men uppenbarligen trodde hon att jag hade haft sex, hellre det än föräldrar som tror att sina barn är små änglar som fördriver tid genom att sitta hemma och rulla tummarna. I vems intresse?).

Jag tror hon skämtade men helt säker kan jag inte vara. Just när jag håller på att förklara hur saker och ting fungerar ber hon mig sluta vara så vulgär, jag antar att hon syftade på formuleringen "spruta i fittan". Vi var i samma situation på sjukhuset för ett halvår sedan och även då var det hon som drog upp ämnet.

Jag undrar vad hon tror om mig. Att det låg cirka 80 kondomer på mitt rumsgolv när jag var 14 trodde jag skulle få henne att känna mindre oro. Tre gånger har jag haft sperma i fittan och det är jag stolt över. Det var över två år sedan sist och jag minns knappt hur det var. Majoriteten av mina bekanta jämnåriga knaprar piller för att deras pojkvänner ska kunna spruta dem i fittan och var och varannan har erfarenhet av att sex är synonymt med sperma i fittan.

Du behöver inte oroa dig mamma.

Svenska bloggar om knulla, sperma, kondomer, p-piller, oro

Kommunalrådet Paul Lindqvist gillar inte begreppet "mäns våld mot kvinnor" och menar att det "inte bara orättvist mot halva befolkning utan bagateliserar dessutom det faktum att även kvinnor använder våld"

Att Paul Lindqvist länkar Pär Ström, Antifeministiskt Initiativ och Genusperspektiv.se är ganska intressant. Personer som är kända för att dissa orättvisor kvinnor utsätts för men fokusera på de som drabbar män. Feminismen sågas alltjämt i bloggosfären, främst av högern och det går inte att tala om händelser kvinnor faller offer för (offer i juridisk mening) utan att män påpekar "att män också...". I och med den kommentaren har man i mina ögon bevisat att man inte lyssnar till kritiken utan anser det vara viktigare att fokusera på de fall där män far illa.

Sanna Rayman sätter huvudet på spiken när hon konstaterar "Att blunda för eller undvika att ge namn åt ett befintligt samhällsproblem är aldrig en god idé - åtminstone inte om man har ambitionen att lösa det"

Den formuleringen säger egentligen allt. Genom att använda ord som "relationsvåld" flyttar man fokus och jag kan inte låta bli att undra om männen har den ambitionen eller om de helt och fullt struntar i de kvinnor som blir misshandlade av sina pojkvänner.

Lindqvist skriver "När jag läser inledningen till Sanna Raymans intressanta ledare i Svenska Dagbladet om hedersrelaterat förtryck, där hon refererar till ett telefonsamtal med en man som är upprörd över uttrycket mäns våld mot kvinnor, slår det mig att om man skulle ersätta ordet man med invandrare och kvinnor med svenskar skulle det bli ett ramaskri". Snälla någon, det händer hela tiden att media skriver ut etnicitet om förövaren inte är svensk och knappt någon reagerar över att det sker. Ramaskri inom mediavärlden är när två personer är upprörda, varken mer eller mindre.

Det är rätt intressant att feminister så beskylls ofta för att göra kvinnor och sig själva till offer. Jag ser snarare dessa tendeser hos Pär Ström med flera. Män som tagit andra mäns parti och gråter ut tillsammans. Jag undrar vem som är offer, inte fan är det jag.

Svenska bloggar om mäns våld mot kvinnor, relationsvåld, paul lindqvist, pär ström, sanna rayman, offer

Tanja Suhinina skriver att Aftonbladet inte lät publicera Sabinas inlägg om vestibulit med motiveringen "Vi har funderat lite över det faktum att du är så ung. Vi tycker att texten är jättebra och att det är ett angeläget ämne, men för oss känns det inte bra att exponera en så pass ung människa i det här sammanhanget. Aftonbladet är Sveriges största tidning och det kan få konsekvenser för dig som inte går att förutse. Återkom gärna till oss om ett par år"

Det går att tolka svaret som vänligt, att det finns en uppriktig välvilja om det inte vore för Aftonbladets rapportering kring Engla-fallet för att ta ett av många exempel på när Aftonbladet helt struntat i etiken. Aftonbladet vill att vi ska frossa i andra människors olycka så om Sabina nu får det svårt på grund av att debattartikeln publiceras kan AB se det som ett svepskäl att få in ännu en artikel om just detta. Jag kan se rubrikerna -"vestibulitsmittad ung kvinna hängs ut på Internet"

Nu ska vi vara seriösa, Sabinas inlägg är bra och nu när inte Aftonbladet vill publicera får jag vara snäll att försöka sprida budskapet vidare. Synd då vestibulit vore ett jättebra ämne att skriva om på Aftonbladets sugiga Kvinna-sida för att göra den lite mindre sugig.

Suhinina påpekar att samlagssmärtor knappt förekommer i skolans sexualundervisning (som är ett av världens största skämt) och jag befarar att hon har rätt. Vi fick lära oss att fittan blev våt och anpassad (ingenting om upphetsning) för att kunna ta emot ståndet och genomföra ett samlag. Det fanns ingen diskussion om kvinnlig orgasm, däremot fick sperman, som produceras fram det vackra barnet som är must have på varje svenssons lista, en hel del uppmärksamhet.

Helen Andersson, 23, om vestibulit (Aftonbladet)

Svenska bloggar om Tanja Suhinina, sex, vestibulit, samlagssmärtor, sexualundervisning, Aftonbladet,

Via Magma fann jag bloggaren LitenEmma och du behöver bara läsa hennes inlägg med rubriken tragisk för att inse att det är hon som är tragisk, trångsynt och gud vet vad. Efter att ha läst henne vill jag bara umgås med fjortonåringar.

"Visst har man ju själv tänkt tanken i unga dar att man ville tjäna snabba pengar, men att det gick över till handling var ju absurt. Tanken var ju skrattretande, och det var ju bara på skoj man gav förslaget. Men att det faktiskt händer runtomkring i Sverige är fruktansvärt. Hon är ju inte helt utan ansvar Tessan, men som 14 åring har man inte mycket mognad i kroppen, och tankarna är oftast inte rationella"

LitenEmma är inget unikt exempel. Att fjortonåringar avfärdas som omogna är ingenting nytt. Att innebörden av ordet aldrig definieras behöver jag knappast nämna. Emma utgör ett bra exempel för många vuxnas syn på unga människor. Det handlar inte om välvilja.

Om vi ändå ska känna medlidande och tycka synd om varandra så vill inte jag vara sämre - Jag tycker uppriktigt synd om människor som inte kräver logik av sig själva. Människor som låtsas vara expertiser på ett visst område när det är helt uppenbart att de saknar beröringspunkter med verkligheten.

Det är insidan som räknas, eller hur var det nu? Jag har haft sex med sex män som haft barn och skälet för dem att vilja ha sex med mig har inte skiljt sig från andra mäns skäl till att vilja ha sex med mig. Jag vill påstå att dessa män utmärkt sig genom att de betett sig väldigt bra och det har tydligt framgått att de har uppskattat att ha sex med en många år yngre person. Till skillnad från andra har de varit otroligt trevliga efteråt, tacksamma och hintat eller sagt rätt ut att de vill ses igen. Behöver jag nämna att män i den åldern som regel är bättre än jämnåriga på att slicka? Fy skäms Johanna, så får man inte säga. Någon kan bli äcklad, buhu!

När du väl ligger där med fittan våt är inte ålder det du har i tankarna.

Svenska bloggar om fjortonåringar, barn, sex, skam, åldersskillnad, tabu, sexualfientlighet, intolerans, trångsynthet, idioti

Som ni kanske har märkt har jag inte bloggat de senaste dagarna, jag har haft betydligt trevligare saker för mig. Jag missade att uppmärksamma Internationella orgasmdagen. Jag fick orgasm i alla fall och det är väl det som räknas? För mig är nästan alla dagar jag har sex orgasmdagar, tänker på snacket kring 8 mars "alla dagar borde vara...".

För bara några år sedan menade jag att argumentet "jag vill" inte höll, idag har jag tack och lov svängt. På den tiden valde jag att inte ta andras viljor på allvar, jag tänkte för mig själv att de inte ville och att de helt enkelt hade blivit lurade till att tro att de ägnade sig åt något som låg i deras eget intresse. Ni vet det klassiska att allting avvikande måste vara ofrivilligt, annars skulle det ju inte vara avvikande.

Om jag inte hade svängt där hade jag bidragit till synen på avvikande människor som offer istället för tänkande människor med förmågan att välja. Om någon vill gifta sig är det en bra motivering, likaså om någon känner för att vara polygam. Om jag vill att mina prioriteringar ska tas på allvar gör jag bäst i att visa samma tolerans för personer som inte delar mina prioriteringar.

Det var inte svårt att svänga när du gång på gång fick höra att fjortonåringar som hade sex med äldre blev utnyttjade och det oavsett vad. Så var det inte, inte för mig. Jag gjorde något man enligt samhället inte borde, men nog fan ville jag.

Så länge jag kan minnas har det inte fungerat att få igenom något genom att understryka att man vill. Folk har så länge jag kan minnas blivit ställda mot väggen och utfrågade med varför de känner som de gör och varför de inte vill någonting annat. Många gånger blev svaret "därför" och plötsligt hade den intoleranta lyckats blanda bort korten och i slutändan handlade ofta diskussionen om att "därför" inte är något bra argument.

Folk är så inkonsekventa, vissa saker ska du få göra med hänvisning till att du faktiskt vill, medan andra kräver "särskilda skäl". Dumheter.

Jag vill och varför angår ingen annan. Jag är inte skyldig att berätta vad jag vill göra, vad jag ska göra eller varför jag vill göra något. Där har jag inte svängt.

Tidigare har jag varit skeptisk till fenomenet, jag menar det blir nästan aldrig så bra som du hade hoppats på för du har knappt vaknat, inte ätit på åtta timmar och energi är inte att tala om. När det händer någon gång i bland är det trevligt som fan. Har du inte, liksom jag, haft sex på flera dygn går det inte att motstå när någon påpekar att det vore ett bra sätt att börja dagen på.

(Reservation: Sex innan skolan är en höjdare. Du blir pigg och lektionerna känns inte alls lika långa och tråkiga. Kanske borde skaffa mig en sexslav som knullar mig måndag-fredag så att jag orkar stiga upp och vara en skötsam elev)

Har en tjock madrass (resårmadrass?) som jag sovit på de senaste åren och det låter när man har sex i den insåg jag igår, det hade jag glömt för jag har sex i den så sällan. Det var drygt nio månader sedan sist. Jag brukar som sagt åka in till stan så gott som dagligen och ha sex (men den senaste veckan har det inte blivit så på grund av festival och andra saker som kommit emellan). För att inte mina föräldrar eller mina syskon heller för den delen skulle höra drog jag upp volymen på stereon igår.

Jag minns en kvinna som också var min vän vid den tiden. Idag har vi tyvärr ingen kontakt, vi kan kalla henne T. T hade lätt för att få orgasm och lät en hel del när hon knullade vilket hennes föräldrar inte var lika glada över. En gång berättade T att hennes bett henne att inte stöna så högt. Ts mor är en gammal klasskamrat till min mor och jag känner spontant att det är en människa jag verkligen inte vill träffa. T blev alltjämt mobbad för att hon hade lätt för att komma. Att fråga T om någon var bra i sängen var lönlöst eftersom hon tyckte allt var skönt, hon var inte helt normal ansåg hennes vänner. Inte nog med att man ska knulla få så bör man heller inte känna sig kropp, njuta och låta mycket. Tänk på husfriden för guds skull.

Min vän tittande frågandes på mig igår "en dator utan Internet", jo det har jag faktiskt på mitt rum, tro det eller ej. Min WoW-nörd till bror lånade min mojäng till det trådlösa nätverket och jag har inte sett den de senaste två åren. Livet går vidare.

Superintressant, eller hur??!!! Svenska bloggar om knulla, sex

Åsa Petersen skriver även hon om nätmobbningen som ökat de senaste åren enligt BRÅ:

"När det gäller internet, att hata och hota via mejl, har vuxenvärlden anledning att vara självkritisk. När man inte längre behöver ringa eller skriva brev, det räcker med några knapptryckningar på datorn, blir samtalstonen råare. Många offentliga personer, inte bara politiker och journalister, kan vittna om internet som hetskanal. Rasismen, sexismen och homofobin flödar genom datakablarna.

Det är inga ouppfostrade ungar som ligger bakom näthatet mot offentliga personer. Utan vuxna, etablerade personer som aldrig skulle drömma om att använda samma aggressiva språk i en konversation öga mot öga. De sitter anonyma framför datorn och tillåter sig att explodera i elakhet" 

Visst har hon en poäng. Personerna som hänger på Flashback är inte enbart unga. Inte heller de som skriver hetska kommentarer hos Expressen, Aftonbladet eller bloggarna heller för den delen. Anonymiteten finns tillgänglig alla och den gör att vi vågar uttrycka saker vi aldrig skulle säga mellan fyra ögon.

Petersen, liksom de flesta som kommenterat artiklen i SvD om just detta, efterlyser de vuxnas närvaro. Vad kan vuxenvärlden göra utan att inskränka barnens rätt till en privat sfär? Tala klarspråk. Att nätmobbning är ett problem har redan konstaterats. Jag kan inte se någon lösning på detta problem och ibland måste man acceptera verkligheten.

Mymlan

Svenska bloggar om nätmobbning, åsa petersen, hot, kränkningar, privatliv

När jag ser tillbaka på den tid när jag nyss hade börjat hänga med sundsvallsfolket inser jag att de män jag störde mig på som mest i min umgängeskrets var de personer som hade mest sex med flest nya personer.

Männens bristande sexulla ansvar utmärkte dem. Det var männen som så gott som aldrig använde kondom och alltid hade könssjukdomar (oftast klamydia). Någon enstaka kvinna som hade varit med någon av dessa fick göra abort medan de flesta tog p-piller. Jag har bara haft sperma i fittan tre gånger, en av gångerna berodde det på att kondomen sprack, olyckligt nog fick jag sperma i fittan. Personen pratade inte med mig resten av kvällen efter det inträffade och frågade heller aldrig hur det gick, om jag blev gravid, om jag hade ordnat dagen-efter-piller. Ingenting, inte ett enda samtal.

Vid den här tidpunkten var det vanligare att kvinnor jag kände fick hem ett brev på posten, du ska testa dig, omgående, nu, nu. En kvinna kom till mig och var alldeles förstörd, "nej, men han sa ju". Jag visste inte vad jag skulle säga annat än att beklaga. Att ivriga föräldrar och tramsigt peddosnack om att aldrig lita på någon inte har gjort sitt är ett faktum.

Trots alla nya klamydiafall hade dessa "bad boys" nya kvinnor och nya flickvänner så fort det blev fest. En annan man jag kände vid tillfället pratade öppet om att han skulle göra slut med sin flickvän för att åka på festival och knulla runt. Den tredje som jag pinsamt nog har varit tillsammans med ett kort tag förklarade långt efter det att vi hade gjort slut att det inte var skönt att penetrera en våt fitta. Han hade stor kuk, kring 23 cm skulle jag gissa, vilket gjorde hans känselargument ännu mindre begripligt. Mannen som toppade alla listor och rekord var han som förklarade för mig hur kondomanvändning fungerar. En ful kvinna använder du kondom med, hon är äcklig. En fin kvinna är det fräscht att spruta i.

Att kvinnor inte kan anama samma bad boy-beteende och hoppas på liknande framgångar är även det ingen nyhet. Att en kvinna fortare blir sexuellt förbrukad är den slutsats jag får dra efter horrykten och allt snack om äckliga kvinnor som inte hållit på sig. Kvinnor förväntas kunna göra det.

När jag var fjorton hade jag mer sex av anledningen att jag hade mindre spärrar. Att gå hem med helt okända män var inte lika problematiskt vid den tidpunkten då jag inte hade så många erfarenheter av att göra det. Varje misslyckande och varje ny man med dålig attityd utmålades som undantag, jag ville ogärna generalisera på några få. Jag hade några korta helt asexuella perioder på grund av att som hände mig och andra kvinnor jag kände.

"Mr Jonason believes that their link to a higher number of sexual partners could explain why these traits have survived over generations, despite their negative social connotations" - Telegraph

Inte alls omöjligt. Om fler började problematisera detta beteende må hända att fler skulle bättra på sin personlighet. Jag väntar på bara den dag då alla snälla mjukismän inser sitt stora misstag. Förresten, jag tar tillbaka det, den dagen ser jag verkligen inte fram emot.

Svenska bloggar om bad boys, sex, knulla runt, sexuellt ansvar, könssjukdomar

"Är ni ihop med varandra?"

"Nej"

"Vad heter det om man gör allt som de som är i förhållanden gör och ligger med varandra sju dagar i veckan?"

"Bra fråga, vänskap?"

---

"Jag tror farmor skulle bli gladare om du sa att du var tillsammas med en fyrtioåring men att ni inte har sex än att du är kompis med en som du har sex med"

Min mor och jag pratade idag om att jag umgås med personer som nästan är i hennes ålder och vad farmor skulle tycka om hon visste. Ingen vet, jag har aldrig berättat för henne.

Jag har heller inte berättat för någon av mina släktingar om vad jag gör med mina vänner men folk har listat ut det på egen hand. Min mor skämtade om att börja blogga om oss barn som Tonårsmorsan gör, hon menade att det nog skulle sälja bra att hennes sjuttoåring har kompisar i 30-40-årsåldern. Jag är inte lika övertygad.

Jag är lite skeptisk till mammor och pappor som hänger ut sina barn i bloggen. Tycker barnen att det är OK har jag dock inga problem med det.

Svenska bloggar om mammor, pappor, barn, sex, åldersskillnad, bloggar

Metro finns i pappersform igen. I går läste jag om strandsex, artikelns rubrik löd "Sex på stranden kan ge dig sex månader". Jag har alltid undrat vad det är för personer som kan tänka sig att anmäla utomhussex och det media kallar "blottare", nakna personer ofta utan syfte att förarga. Kan inte dessa ge sig till känna så att jag får söka upp dem. Jag förstår mig verkligen inte på människor som inte kan glädjas åt att andra ligger utomhus och har en trevlig stund med varandra. Jag har inte haft strandsex och jag skäms verkligen. Däremot har jag haft sex på en brygga, räknas det?

"Sex är som mat, vi måste variera oss för att inte tröttna. Ta därför alla tillfällen i akt och låt friska vindar sätta krydda på tillvaron" - Boel Stjerna i Sydsvenskan

Jag liknade sex vid mat i ett inlägg och fick kommentaren "DEt är tydligt att du är en bitter människa och får din bekräftelse genom fittan. Du kopplar ihop mat med en människa och jämför dem. Människor är inte nån jävla fucking mat". Så kan det gå när folk inte förstår liknelser.

"Det är inte roligt att ha sex med samma person dag för dag, det är lika roligt att äta samma mat varje dag eller att se samma film tre gånger i veckan. Även om jag byter format från VHS till DVD blir filmen i längden inte mer spännande för det. Även om jag testar olika kryddor och ibland använder ost till min pasta kommer min mat kännas ganska fattig efter ett tag. När alla kryddor är slut finns det längre ingen spänning, om jag däremot äter andra maträtter vid sidan om kommer min pasta fortsätta vara spännande och god. När jag stått och bakat pizzor i tre år kommer jag spy av bara tanken att smälla i mig en hel pizza. Vad som helst men inte pizza kommer jag tänka" - Kåt och helt ointresserad av tvåsamhet

Jag noterar till min förtjusning att nätverket Bara Bröst lever och att de nu kommer granska alla kommentarer innan de publiceras. Bra, att inte behöva granska varenda kommentar är positivt om det fungerar, men när varje blogginlägg genererar kommentarer som påminner om de du hittar hos Aftonbladet eller Expressen är det längre inte lika lockande.

Sist men inte minst två inte så mysiga män.

Svenska bloggar om Metro, utomhussex, strandsex, knulla, mat, bara bröst, våldtäkt

Johanna Nylander skriver:

"Jag tycker att man gärna får diskutera manlig omskärelse och var gränsen går mellan pojkars fria vilja och föräldrars rätt att i religionsfrihetens namn omskära pojkarna. Som en naturligt förhudsfri person kan jag heller inte riktigt föreställa mig situationen. Vad som däremot blir helt osmakligt är när man jämför kvinnlig könsstympning med manlig omskärelse, eller som nu senast; jämför rekonstruerade "mödomshinnor" med omskärelse av pojkar" apropå Per Bauhns debattartikel

Jag ser det inte som att Bauhn jämför de olika företeelserna utan att han snarare belyser det orimliga i att tillåta det ena med hänvisning till "barnens bästa" men inte det andra som är en önskan av kvinnor som tror sig frukta för sina liv.
Bägge företeelser grundar sig i religion och därför tycker jag det lämpar sig utmärkt att nämna dessa ingrepp i samma text.

Var är den principiella debatten? Hade ingreppen varit mer OK om alla dessa utsatta barn hade deklarerat hur glada de är över sina föräldrars goda insats? Är det OK att jag sågar av dina armar om du efteråt talar om att livet fungerar alldeles utmärkt utan armar och att du är glad och tacksam?

Jag tänker inte "blanda ihop" ingreppen som sker mot unga killar och tjejer, men jag vill understryka att retoriken är densamma - barnens bästa i deras frånvaro.

Svenska bloggar om oskuldsoperationer, omskärelse, könsstympning, per bauhn, johanna nylander

Per Bauhn skriver bra om "mödomshinneoperationer" och omskärelse av barn på dagens Brännpunkt, det sista tillåter socialstyrlesen vilket Bauhn menar är inkonsekvent. I det första fallet handlar det om en kvinnas önskan, hon önskar bli ”återställd” i underlivet och om hon inte blir det menar hon att hon riskerar att bli utsatt för hedersrelaterat våld. Vad det gäller omskärelse av barn är det något föräldrar beslutar med hänvisning till barnets bästa.

"Låt oss se på rapporten om omskärelse av pojkar igen. Här är patienten inte ens myndig att föra sin egen talan, utan opereras med hänvisning till föräldrarnas önskemål, och dessa önskemål är vanligen förankrade i en religiös tradition. [...] Dessutom hävdar Socialstyrelsens rapport, utan några belägg, att möjligheten av en intressekonflikt mellan barnets självbestämmande och föräldrarnas tro bara finns i en '"västerländsk eller kristen diskurs" och att en sådan konflikt inte finns i ”grupperna judar och muslimer”. I dessa grupper gäller istället att ”det är i barnets intresse att bli en del av familjens tro och religion" - Per Bauhn

Rätten till religion och friheten från religion. Hur fan kan socialstyrelsen tillåta omskärelse av barn? För barnens bästa borde dessa föräldrar spärras in tills den dag de längre inte har rätt att yttra sina uppmaningar och få dem realiserade.

Frågan om oskuldsoperationer är komplex, å ena sidan vill man inte ge dessa operationer legitimitet å andra är det kvinnor som fruktar för sina liv. Varför tar vi inte dessa kvinnors upplevelse på allvar? Ännu mindre begripligt blir det när Socialstyrelsen ser vikten av att glädja föräldrar genom att ge dem rätten att avlägsna deras barns förhud i de fall en sådan önskan finns.

Om det inte finns intressekonflikter i "grupperna judar och muslimer" vilket Socialstyrelsens rapport antyder borde vi rimligen inte behöva hålla diskussionen om oskuldsdiskussioner eftersom att det om Socialstyrelsen skulle ha rätt rimligen borde ligga i de utsatta kvinnornas intresse att hålla på sig till bröllopsnatten?

Enstaka kvinnor må hända vill göra ingreppet för att vara på den säkra sidan, någon har kanske blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp och inte blir det mindre jobbigt med alla dubbla budskap och de olika påståenden om mödomshinnan. Sexfakta uppmanar folk att sprida att mödomshinnan är en myt.

Socialstyrelsen försvar av omskärelse av barn lyder "Socialstyrelsen har utgått från regeringens och riksdagens uppfattning att det är förenligt med Barnkonventionen och att ett förbud skulle vara en otillåten begränsning av religionsfriheten". Bara den formuleringen skvallrar om att det rör sig om de religiösa föräldrarnas bästa och inte barnens.

"Det kan finnas en intressekonflikt mellan barnets självbestämmande och föräldrarnas tro och övertygelse. Det är dock en värderingsfråga. Den här konflikten är beskriven utifrån västeuropeisk eller kristen diskurs. För grupperna judar och muslimer finns det inte någon så-dan intressekonflikt. Det är i barnets intresse att bli en del av famil-jens tro och tradition. Den beskrivna konflikten gäller generellt för omskärelser av pojkar som utförs på icke medicinska grunder och inte bara enligt förslaget" - Socialstyrelsens rapport sida 28 av 60

Svenska bloggar om mödomshinnan, oskuldsoperationer, socialstyrelsen, Per Bauhn, omskärelse

SwedishTeen och Daniel Brahneborg har kommenterat Isabell Hallings uttalande i vilket hon redogör att hennes 15 månader gamla dotter badar utan kläder.

"Om nu någon jävel skulle fota mitt barn i smyg och lägga upp det på nätet skulle jag bli tokig, men jag tänker inte ge sätta på henne extra kläder bara för att risken finns. Självklart finns det massor av barn som far illa i denna äckliga industri, men jag tror inte jag hjälper dessa barn genom att skyla mitt" - Isabell Halling

Det finns risker i allting vi gör men ska vi låta bli att leva för det? Ska vi ge idioter rätt? Det är få saker jag är rädd för, att vakna upp i åttioårsåldern och inse att jag kastat bort mitt liv (i vems intresse?) är en av få.

Svenska bloggar om Isabell Halling, hysteri, badkläder

Att Internet alltjämt utmålas som en farlig "plats" för barn och ungdomar är knappast någon nyhet. Medierådet har skrivit en hel del om ungdomar och Internet och driver för närvarande "En kampanj för säkrare internet bland barn och unga". Informationen handlar främst om att unga ska vara försiktiga med att uppge sina personuppgifter eller dela med sig av personliga handlingar då de lätt kan hamna i "fel händer" och komma att användas av oädla syften.

"Man är mer utsatt framför datorn än i det offentliga rummet. Internet har blivit en arena där ungdomar utsätts för övergrepp, hot och sexuella kränkningar, säger Felipe Estrada" - SvD

Några polistjänstemän var och pratade med oss elever på skolan för några månader sedan och deras råd var nog inte nya för någon. Bland annat, om du träffar någon se till att göra det på en plats där det hela tiden finns folk i rörelse i fall att någonting skulle. De pratade om konsekvenser med ett sakta tonfall. Det kändes som att vara fem år på nytt. Internet kunde vara helt fantastiskt och samtidigt så farligt. Att dagens ungdom inte vet sitt eget bästa är en odödlig klyscha. Ungdomars bästa framställs ofta som en objektiv sanning och konstigt nog har ingenting förändrats de senaste 50 åren om vi ska tro människorna som vill oss ungdomar så väl.

Att ungdomar inte kan välja är en vanlig missuppfattning. Att ungdomar alltid påverkas av andra en annan. Märk väl att jag inte anser att påverkan är någonting negativt. Om jag gjorde det skulle jag inte uppdaterade den här bloggen. Vuxenvärlden som ställer sig på barnens sida verkar tro att dagens ungdomar är födda igår, för ungdomar väljer inte att ladda upp bilder på sig själva. Ungdomar delar heller inte frivilligt ut sin MSN-adresser, de övertalas till att göra alla dessa hemskheter.

Möjligheten till anonymitet är på gott och ont. Anonymiteten kommer missbrukas för ändamål som hot, mobbning och kränkningar. Frågan är om det går att stoppa dessa problem. Som jag ser det är det viktigt att var och en har den möjligheten - att kunna vara anonym. Jag har själv blivit utsatt för hot, kränkningar och förtal där avsändaren varit anonym, i bloggen till exempel, det är någonting jag inte kan göra så himla mycket åt. Att sluta blogga är inte ett alternativ.
Har du koll på vad ditt barn gör på Internet? - Jag är inte säker på att jag förstår frågan. Nog har jag hört ivriga föräldrar som velat kräva av sina barn deras lösenord. Hur har man koll? Förbjuder man sina barn att surfa själva? Kollar man cookies? Ställer man datorn i köket där alla kan se vad som händer på skärmen?

Innan jag hade fått min mens var jag nyfiken på hur det egentligen fungerade. Jag var tio år och ingen hade någonsin berättat för mig, med en enkel sökning fick jag fram all den information jag kunde tänkas behöva. Då tyckte jag det var pinsamt att läsa om bindor. Jag var alltid noga med att rensa historiken för att ingen skulle upptäcka mig och jag passade på när ingen var hemma.

"Vuxna är väldigt frånvarande vilket är märkligt. Många barn kollar runt på nätet när det gäller psykisk ohälsa och då finns det bara jämnåriga att fråga. Man räcker fingret åt den formella vuxenvärlden, säger Thomas Jonsland, it-samordnare och utredare på Bris" - SvD

I mitt fall var det en befrielse att de vuxna var frånvarande, jag ville ta reda på någonting på egen hand. Det rörde sig aldrig om psykisk ohälsa, min poäng är att Internet är en perfekt ventil för att söka efter information som du aldrig skulle våga be om. Som grädde på moset finns möjligheten till anonymiteten runt hörnet för den som inte vill uppge din identitet.

Barn och ungdomar har rätt till ett privatliv. Frågan borde snarare vara - Hur har man koll på sina barn utan att inskränka deras rätt till privatliv?

Ibland undrar jag om Medierådet och den hysteriska vuxenvärlden förstår att de vänder sig till en generation som växt upp med Internet och är väl medvetna om att en miljon okända personen kan ta del av deras uppladdade bilder. Vi talar om ungdomar som glatt flaggar med hur många som bevakar deras bildgallerier utan att tycka det är någonting konstigt.

Visst händer det att idioter skriver, men det utmålas som ett större problem än vad det är. Blockeringsfunktionen var min bästis när jag var fjorton. Med bara ett klick var den störiga personen längre inte något problem. Jag minns att jag kollade min lista över blockerade MSN-användare och slutade räkna vid 40. Det finns idioter och ingen har heller påstått någonting annat, men det finns nog ännu fler Internetidioter som tror att de vet allting om Internet men i själva verket borde fråga dagens unga som torde vara mer kunniga på området.

"Vi ska vara där ungdomarna är"

Svenska bloggar om Internet, barn, ungdomar, privatliv, integritet, Medierådet, hot, trakasserier, anonymitet

Idag kom jag hem från Urkult och Näsåker. Det blev inget nakenbad för mig i år, lät bli på grund av det dåliga vädret, ville inte riskera att bli förkyld. Det var nog mest därför jag åkte dit, men men, det kommer fler tillfällen. Det blev i allafall (varmt) tältsex. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag tog med mig en bag-in-box, sex starköl och sex folköl. Den som spar han har alkoholen kvar.

Storsjöyran 2006 var en hit: "Bra: Att tvä män sitter i vårt tält och samtidigt tar mig på fittan.. Samtidigt börjar jag fråga dom hur stor kuk dom tre har.. Känn efter säger någon, han säger att hans kuk är 26 cm.. Då måste man känna efter :) Det var kanske den största kuk jag hade sett.. Tur måste man också ha!!! Sen hade vi sex.. :) [...] Mitt tält var våtast vill jag lova!!!!"

Uppdaterar imorgon.

Snart åker jag in till Sundsvall och därefter bär det av mot Näsåker och Urkult. Uppdaterar bloggen tidigast söndag, känner jag mig själv kommer jag vara rätt bakis och tärd vid det laget, go figure.

I en tråd på Feminetik om relationsanarki undrade någon "Hur, men framförallt när, berättar du för din nyfunna vän om hur du ser på relationer?"

Att ha en avvikande syn på hur relationer bör se ut är inte alltid enkelt, det inser du om inte annat när du ska försöka förklara det för personer som inte hört talas om polygami tidigare. "Det är väl någonting afrikanska män sysslar med" (läs: månggifte). Försöker fortfarande förklara för en många år äldre släktning att det är möjligt att älska många och att ha sex med flera personer (samtidigt och vid olika tillfällen). Titta barn på din egen familj, klarar du av att tycka om alla lika mycket och fördela uppmärksamheten dem emellan?

Min släktning kan inte riktigt ta till sig vad jag menar utan tror att det är någonting man ägnar sig åt ung innan man hittat "den rätte", personen av det motsatta könet som du till slut flyttar ihop med och skaffar barn med. Min släktning tror inte att det håller i längden helt enkelt utan att du en dag vaknar upp och inser att kärnfamiljen ändå är det rätta, både för dig själv och dina kommande barn (jo, barn ska man ha, eller något).

Ännu svårare är det att förklara för dem som blir intresserade av dig, de som vill mer än bara vara din vän. Vad säger du för att inte göra personen ledsen utan att låta dig luras in i ett förhållande? Jag minns mannen som frågade om jag hade pojkvän, jag svarade att jag inte trodde på förhållanden som idé och att jag var ointresserad av att ha något. Vi hade sex och under tiden börjar han fråga, inte rätt ut, om jag vill bli ihop med honom. Det var riktigt läskigt (antiklimax!), men jag lärde mig åtminstone att det inte alltid räcker att förklara en gång.

Utöver att många känner äckel inför mer toleranta och öppna lösningar är det många som faktiskt inte kan sätta sig in i hur det fungerar att inte bara ha sex med en person. Inte konstigt egentligen då vi blivit indoktrinerade med att det ska finnas en mor och en far, en att älska, en att ha sex med. Alla blanketter jag fick hemskickade under låg- och mellanstadiet var märkta med mamma och pappa. Idag när jag får hem papper att fylla i står det vårdnadshavare och det brukar som regel finnas plats för två sådana, ibland finns det även utrymme för så kallade "kontaktpersoner". Under mellanstadiet startade en diskussion om hur lämpligt det var att använda ord som mamma och pappa i och med att alla inte hade en mamma och en pappa. Någon vecka tidigare hade en klasskamrats far gått bort. Jag minns inte om det togs något beslut i endera riktning.

Inte bara den normativa kärnfamiljen försvårar för polypersoner, det finns en ingrodd "sanning" som säger att vi är halvor som behöver "helas". Det som gör oss hela är en partner (naturligtvis av det motsatta könet även om toleransen för samkönade par har ökat). En tråkig inställning i och med att det underförstått innebär hela tiden "att någon annan....". Du behöver inte själv ta itu med ditt liv och dina problem, allt löser sig "om bara någon annan..". Att låsa sitt liv vid en sådan fixering låter inte vidare sunt, men vad vet jag. Jag testade monogami, det var ingen höjdare.

Kanske det som stör mig allra mest med kärnfamiljsförespråkare är de som vill påskina att de ägnar sig av omtanke inför andra människor i och med sina uppmaningar till andra. Den som inte är hel är olycklig. Att inte ha någon vid sin sida när man går och lägger sig eller att inte ha någon att krama är att vara olycklig (jag vill dock göra gällande att jag har fler alternativ i och med att jag inte låst mig vid en enda person). Deras oförståelse för att det finns de som inte vill leva kärnfamiljslivet, vissa hävdar att det finns en sådana oförståelse från bägge håll, så kanske det är?

Vissa polypersoner tycker titlar är viktigt. Själv tillhör jag skaran som tycker att definitionerna är mindre viktiga även om jag lutar mig mot att det viktiga i slutändan är att det inte missfungerar. Att polygama lösningar kan vara svårare att realisera rent praktiskt tycker inte jag är ett argument mot polygami, det argumentet visar endast på en ovilja att försöka få någonting att fungera, en person med den inställningen vill jag inte ha i samma rum. Relationer är inte enkla, att låtsas det är ett misslyckande i sig. Man måste hela tiden vårda dem oavsett om det rör sig om en eller flera. För vissa är nog polylösningar enklare. Både och om du frågar mig.

Polygami är för mig främst en fråga om moral, vilka krav kan jag ställa på någon annan och vilka krav vill jag att någon annan ställer på mig. Svartsjuka är absolut en fråga om moral och inte något som bara drabbar monopersoner även om det kanske gör det i högre utsträckning? Köper inte svartsjuke-argumentet, att polygami är dåligt av anledning att det gör en svartsjuk. Svartsjuka är någonting du måste ta med dig själv och så länge du bearbetar den och inte låter den ligga andra till last har jag inga större problem med svartsjuka. Avfärdar man polygama lösningar med att man är svartsjuk har man inte tagit itu med sina problem utan förväntar sig att någon annan alltid ska finnas där så att problemet aldrig behöver "uppdagas" - "Säkraste sättet att dölja sin begränsning är att inte överskrida den" (Giacamo Leopardi).

Likt de flesta har jag varit svartsjuk, men på grund av att jag inte tycker att jag har en moralisk rätt att vara det och ännu mindre låta den gå ut över någon annan har det blivit mindre av den, men visst har det hänt och det tänker jag inte förneka. I monogama förhållanden förekommer det att man konfronterar sin partner med sin svartsjuka. Om jag är svartsjuk ser jag det som någonting jag själv "rår för" och ingenting jag kan klandra någon annan för, ännu mindre då det sällan har någon koppling till verkligheten. Svartsjuk handlar vanligtvis om ogrundad osäkehet, hur sexigt är inte det på en skala från 1-10? I mitt fall är det inte möjligt att konfrontera av två skäl 1) har jag ingen som helst rätt att ställa krav på någon i den riktningen i och med att jag inte är monogam och 2) angår det faktiskt inte mig vad någon annan vill göra med sin kropp så länge jag inte skadas (att någon har sex eller pratar med någon annan är inte exempel på detta, däremot att någon drämer till mig över käften).

En god vän till mig menar att det finns en fördel med monogama förhållande, nämligen att du i den situationen har en given rätt att tala ut om de problem som uppstår i er relation på ett sätt du inte har med "utomstående". Ja och nej, rätt har du nog (åtminstone en rätt att be om), men det kommer nog inte lika naturligt att du så fort någonting sker kan konfrontera och undra.

Har tyvärr mest dåliga erfarenheter av polymänniskor, de är ofta bra i teorin men inte lika imponerande i praktiken. Har sett prov på öppna förhållanden som inte alls varit särskilt öppna även om varit mer öppna än traditionellt stängda. Media tycks vilja framställa polypersoner som personer som knullar konstant och lever i stora kollektiv där kondomer avverkas titt som tätt. Mer frihet och självständighet, ingen att fråga innan du vill göra någonting och ett bättre samvete inför dig själv och andra.

Fråga två - När man försökt förklara att man inte bara vill ha sex med en och samma person, men kanske ännu svårare - att man inte har problem med att de man ha sex med även koppulerar med andra - hur förklarar man då för en åttioårig farmor att man inte vill ha barn? Gör man det alls? Min vegetarianism blir ett senare projekt.

Läs Dr. Andie

Svenska bloggar om polygami, monogami, relationsanarki, förhållande, frihet, moral, jämlikhet, Feminetik, svartsjuka