Besök johannasjodin.se

Förvånade många som vill tala om för mig att jag ägnar mig åt tramsfrågor, men som ändå orkar läsa och kommentera mitt trams.

Jag älskar argumentet "man kan inte få göra vad man vill jämt, se bara hur det fungerar i arbetslivet där arbetarna tvingas bära vissa kläder".

Ovanstående låtsasargument är i mitt tycke ett ännu större skäl att ifrågasätta dessa regler som anses naturliga i mångt och mycket endast för att vi haft dem så länge. När någonting blir tillräckligt vanligt anpassar sig de allra flesta. Det kan mycket väl vara jobbigt att förändra, särskilt när man får höra att allt man gör är en konsekvens av ens ålder, personligen tycker jag det är ännu jobbigare att ha på mitt samvete att jag inte ens försökte. Om någonting är ruttet tycker jag det är ännu viktigare att bry sig än om det inte vore det, men tvärtom verkar folk tycka att det är då man skall lägga sig, vara realistisk och inse att ingen förändring kommer att ske.

Det är möjligt att ni har rätt, att Skolverket lägger ned min anmälan, däremot vet jag att ingenting kommer hända om ingen ens försöker än hur jobbigt det kan vara. Fast vad gör det dig att jag gör någonting jobbigt, ansträngande och tramsigt? Även om Skolverkat nu väljer att inte gräva djupare i detta fall kan jag stolt säga att jag försökte när alla andra tog skit endast för att ingen kunde förvänta sig någonting annat.

Nu återstår en lång väntan, det ska bli spännande att se utvecklingen. Ni som bryr er får gärna kommentera vad ni tror kommer hända, ni övriga som tycker jag är tramsig kan bevisa att ni själva inte är lika tramsiga genom att låta bli att kommentera förslagsvis :-)

Idag 2008-01-30, strax innan klockan 19, har jag Johanna Sjödin (910312-2447) skickat iväg en anmälan till Skolverket gällande mössförbudet på Mikael Elias teoretiska gymnasium i Sundsvall.

Efter upprepande kränkande behandling stod jag längre inte ut. Rätten till den egna kroppen borde vara i ständigt fokus. Idag har vi igen rätt till vår kropp men mitt hopp är att vi når dit en dag. Detta är en regel helt utan funktion som grundar sig i förlegad moral. Hur vore det om lärarna skötte sitt jobb och inte trakasserade sina elever.

"Skolverket kan konstatera att klädsel bör ses som ett individuellt uttryck som normalt bestäms av eleverna själva och inte bör ingå i en skolas ordningsregler"

Ovanstående citat är grunden till min anmälan. Skolverket har gått ut och sagt att en slöja inte kan jämställas med en mössa, men om vi ser till ovanstående citat säger Skolverket i själva verket någonting helt annat.

Beslutet från Minervafallet slår fast att en skola som förbjuder slöja begår en kriminell handling då en sådan tänkbar skola inte lever upp till skollagens krav om en skola öppen för alla. Inte heller ser man till religionsfriheten. Personligen tycker inte jag att religionsfriheten borde överglänsa den personliga friheten.

Jag har visat beslutet från Minervafallet för Gunlög Smitz, rektor vid Mikael Elias teoretiska gymnasium i Sundsvall. Hon har meddelat mig via e-post att reglerna inte kommer ändras med andra ord begår hon helt medvetet en kriminell handling.

Min anmälan kommer att publiceras på min blogg inom kort.

Ett stort tack till alla de personer som där ute som fortfarande vill förändra, ni är värda guld.

Jag har börjat ta emot kvitton när jag handlar, de brukar ligga kvar i plånboken tills jag aldrig mer vill se dem. Undantag är när jag handlar hos småföretagare, vill de inte slå in varorna jag köper rör det inte mig i ryggen. Ett tag hade jag en idé om att skriva upp allting jag köpte, det höll i sig i hela december månad. Visst jag är fattigt student med studiebidraget (1050 kronor) som periodvis enda inkomst när jag inte säljer saker över Internetauktioner, men jag är likväl en slösa. Min idé var alltså att ta reda på vad jag handlade, detta fick mig även att tänka efter varje gång innan jag handlade något, vill jag verkligen se denna dyra, onödiga produkt på min lista över saker jag köpt denna månad. Nej, det vill jag inte och jag lät bli trots frestelsen.

De kvitton jag sparade kastade jag eftersom att jag hade bockat av produkt och pris, aldrig kollade jag om kassörskan hade slagit in rätt varor och pris. De senaste gångerna jag har handlar har jag fått betala för mycket, eller som jag ser det - fått tillbaka för lite pengar. Det vet jag genom att jag innan jag lämnat butiken nog kollat igenom kvittot. Då är min fundering, är det fel även alla gånger jag inte har tittat noga eller är det bara en slump att de slagit in fel när jag tittat? Att jag kollar mina kvitton beror heller inte på någon direkt misstanke, fast en bra grej är att räkna ut priset innan man betalar. För den välbärgade som tar första bästa matvara på hyllan är detta nog bara krångligt, tid är pengar.

Jag går tillbaka till kassörskan varje gång det har blivit någonting fel, är trevlig medan orden "rätt ska vara rätt?" ekar i mitt huvud. Å ena sidan känner jag mig löjlig över att jag säger till när någon slagit in mina kvistlösa tomater som kvisttomater (en prisskillnad på 10 kronor kg) men å andra ska jag som konsument inte betala mer än det fastslagna priset. Anledningen att jag handlar en produkt är att den är billig, inte att jag mer än gärna betalar mer för den. Tillbaka får jag några ynka kronor och känner alla människors förakt när de glor på mig, fattiglappen som inte har råd att handla på 5 minuter, utan tar en kritisk omväg på 15.

Jag känner mig ännu löjligare om jag inte skulle säga till. Företagen lever på att vi dumma konsumenter inte orkar lyfta ett finger om vi blir felaktigt behandlade, jag vill verkligen inte var en del av detta. På min dödsbädd vill jag säga att jag försökte, för mig är 15 kronor en kaffe (norrland <3), medan det kanske för dig är en billig liter juice. Jag har själv avfärdat saker med att det är jobbigt men jag har alltid känt mig dum efteråt, det blir ännu löjligare att komma tillbaka senare och be om den där femman jag aldrig fick.

Bokklubbar är ett bra exempel, du som kund har när som helst rätt att neka nya böcker heter det. Du lägger undan svarstalongen och intalar det själv "jag gör det senare, det är ju bara första januari". Tiden går, du får hem en bok som du har rätt att skicka tillbaka, men inte heller det gör du. Kanske måste du springa till brevlådan två kilometer bort eller ännu värre, betala frakten själv. Du låter bli och företaget har återigen vunnit över den lata okritiska konsumenten. Förr var man tvungen att skicka in svarstalongen till bokklubbar via brev och i värsta fall betala portot själv. Idag finns möjligheten att avböja via Internet, men inte ens det hindrar den lata konsumenten från att göra bort sig riktigt ordentligt. Bokklubbens förhoppning är att du ska glömma, telefonabonnemangsföretagens stora (men ack så realistiska) förhoppning är att du i ren förvirring ska råka ringa för några hundralappar mer än tänkt och du som konsument spelar dem rakt i händerna. Är det bara jag som får dåligt samvete?

Jag skulle stortrivas med att jobba med någonting där det ingår att vara kritisk, konsumentombudsman (heter det så?) eller liknande. Jag tror det är farligt att komma ifrån det kritiska tänkande, jag vill aldrig skriva i andra människors bloggar "att du orkar bry dig", jag tycker det är otroligt lågt. Du behöver inte lyfta ett handtag, ingen förväntar sig det, men låt andra människor engagera sig i vad de tror på. Ingen kommer röra dig, vill du inte läsa - låt bli!

Citronmuffin har skrivit ett långt blogginlägg där hon berättar om sin syn på sex, hon medger att hon sällan har sex men har det ändå med sin pojkvän ibland för att han vill, hon upplever sig själv vara en dålig flickvän när hon inte ställer upp på hans önskemål. Enligt henne handlar det om ett val - knulla eller inte. Har du inte sex med din partner kommer han eller hon kanske vara otrogen, har du sex fastän du verkligen inte vill stannar han eller hon kvar ännu lite längre. Författaren har fått massor av instämmande kommentarer från kvinnor och män som sitter i samma båt, några har en partner som sällan eller aldrig vill ha sex. Några kvinnor berättar att de tappade sexlusten helt när de började äta p-piller och undrar om det är p-piller som är boven även denna gång. Om hon äter p-piller eller ej framgår inte av texten. Det finns verkligen ingen funktion att äta p-piller om man har sex en gång per månad. Några vänner och bekanta till mig kände en oskuld som dog av blodpropp orsakad av p-piller i sextonårsålder, de återberättelser jag har hört säger att hon ville kunna styra mensen. Det är inte ett helt ovanligt argument för p-piller. Jag själv uppmanades börja äta p-piller innan mensen för att det skulle ske rutinmässigt, jag skulle få in en fot i pillerknaprandet helt enkelt. Idioti.

Barajagjohanna länkar Citronsmuffins inlägg och skriver om förväntningar:


Hon menar alltså att samhället (vår omgivning) förväntar sig att vi ska vara kåta och vilja ha sex i princip jämt och tycker det är synd att vi inte stöttar de som av olika skäl inte vill leva upp till dessa förväntningar (det är åtminstone så jag tolkar det, rätta mig om jag har fel).



Det här problemet kan du stöta på från båda håll och genomsyrar det mesta i samhället. Det ska vara lagom, ett väldigt luddigt begrepp men ack så användbart om man inte har någon idé om att vara övertydlig. Det ska varken för mycket eller för lite. Jag har till exempel fått höra att jag är fixerad, besatt, desperat men även grövre fördomar så som att jag måste ha blivit utsatt för sexuella övergrepp som barn. Normala, friska människor skriver inte om sex, det säger sig självt om man är en långfingrad moralist som gillar att förminska människor med andra intressen. Min uppfattning är att det anses mer skandalöst att ha mycket sex än lite/inget alls. Förutom att du fördomsfullt antas ha en miljon knullkompisar tillika könssjukdomar är det aldrig någon som talar om för dig hur stark och fin du är som gör det du känner för och står emot omgivningens tyckanden. Vill du verkligen inte ha sex ska du naturligtvis inte ha det heter det, men om du verkligen vill ha sex fyra gånger per dag är det per automatik någonting fel. Några skulle i förvirring säga att du är sexmissbrukare trots att missbruk inte handlar om mängd utan tvångstankar, beroende och massor av saker därtill.

Läs kommentarerna till Citronmuffins inlägg, så mycket tvivel. Sorglig läsning och då menar jag inte människorna utan hur de upplever sin situation. Jag hoppas någon kan ta reda på vad låg sexlust eller ingen alls beror på. Bäst vore om alla kunde acceptera varandra, ingen kräver att du eller jag ska förstå men visst vore det trevligare om vi människor slutade fördöma varandras intressen?

"När man är ung är man som en svamp och ett rakblad. Nästintill radiostyrd, suger in det man inte borde suga in, filtrerar inte. Man skär sig ofta på vassa sanningar; på sig själv och sin egen förvirring. Det sista man behöver är okända substanser i blodomloppet, då går det käpprätt åt... Britney"

Cissi Wallin, varför säger du inte att unga är helt efterblivna och inte vet sitt eget bästa när du ändå håller på?

Om dessa unga människor finns, vilket de säkert gör då allt finns, men om de är så vanliga som delar av vuxenvärlden vill göra gällande torde vi stöta på dessa människor oftarr. Jag gör det knappt. Tills motsatsen bevisas tycker jag gott att Wallin kan hålla tyst.

Handlar det om sprit, droger och sex är det per automatik grupptryck, under förutsättning att vi pratar om de yngre generationerna. Vi människor gör massor av saker för att passa in, vissa mer än andra. Min vän berättade att när han började dricka kaffe gjorde han inte det för att han tyckte om det särskilt mycket, men hans vänner gjorde det och därför började han dricka kaffe eftersom att han tyckte det blev en mer social stämning. Jag ser verkligen inga problem med hans handlade, livet handlar om kompromisser och anpassning, men visst är det dumt att utsätta sig för onödigt höga risker.

Teflonminne, skriver roligt om modebloggar. Jag har verkligen inget till övers för renodlade modebloggar, mitt problem är inte det överraskande innehållet utan just att texterna ägnas åt tråkigt mode. Jag tror dock att det är bra att vi människor har olika intressen, jag vill inte se tusen "minijohannor" även om jag skulle älska att knulla mig själv.

Det händer att jag läser bloggar som tenderar att vara modebloggar endast för att jag känner författarna. Jag tänker "detta skulle jag aldrig läsa om det inte vore för att jag faktiskt kände personen". Kanske borde jag sluta där?

Idag fick jag veta att RFSU kommer hålla extrakongressen i Göteborg av alla städer. Jag hade hela tiden tänkt att den skulle gå av stapeln i Stockholm. Aningen tröttsamt då det är så himla dyrt att pendla Sundsvall-Göteborg. Det blir nog inte någon kongress för min del med andra ord.

Vad jag vill:

Att RFSU börjar fokusera mer på kondomanvändning i Sverige, det internationella arbetet är superviktigt men glöm inte Sverige. Särskilt viktigt då en undersökning kommit fram till att ungdomar i Sverige är sämst på att använda kondom. Jag blev förvånad och glad när jag såg kondomreklam överallt i Finland. RFSL Sundsvall gjort ett jättebra arbete sommartid, det har delats ut kondomer under Gatufesten bara för att ta ett exempel.

Att RFSU fortsätter besöka skolorna och utbilda elever i sexualkunskap, någonting de flesta lärare verkar vara urusla på. Låt RFSU och folk som kan prata om sex utan att bli nervösa göra det. Gärna så tidigt som möjligt, glöm inte att människor har sex innan de är sexton år även OM sexton är snittdebutåldern i Sverige.

Att RFSU tar fram en definition för vad sexualundervisning är och bör innehålla, att det inte endast handlar om preventivmedel och om hur barn blir till. I Sverige är sexualundervisning obligatorisk sedan 1955. Lagen spelar ingen större roll om undervisningen i slutändan är undermålig.

Att RFSU:s andemening "Frihet att välja, vara och njuta" åsyftar alla sexuella minoritetsgrupper.

Att RFSU kräver att kondommomsen sänks, "RFSU vill att alla ska kunna få tag på billiga och bra kondomer"

Att RFSU håller med generalsekreterare Åsa Regnér - "Sedan tror jag också att det är läge för en nationell kampanj som är riktad till dagens ungdomar" angående att svenska ungdomar är så dåliga på att skydda sig.

Att det bildas en lokalgrupp i (klamme)Sundsvall.

Kom gääärna med förslag på vad du vill, jag skulle kunna skriva mer men ger ordet till dig som läser. Fatta tangentbordet!

Att svenskar blivit mer toleranta till sex vid första mötet med en ny person anser jag vara en god utveckling. Det finns liksom inget givet skäl att vänta om man är kåt. Fortfarande finns det människor som pratar i termer av månader lång väntan, som om det händer någonting magiskt för alla de som håller ut i 90 dagar. Synen på att de som väntar är lite finare än oss som gillar att knulla runt håller även den på att försvinna sakta men säkert.

Ni är så fina att ni inte kan ta i varandra. Jo hej du. Jag personligen har aldrig förstått mig på människor som orkar väntar, särskilt inte människor som är inne i en monogam relation. Vad gör du den dagen du kommer på att din partner och du inte matchar sexuellt? Visar du honom eller henne dörren då?

Sex är inte allt säger du då, kanske inte för dig men för mig är det en så viktig del av mitt liv att jag vill att det sex jag har ska vara bra. Sedan kan man naturligtvis spekulera kring att sex automatiskt blir bra om det finns känslor inblandade. Jag köper det inte alls. Känslor framställs ofta som någonting endast monogama människor ägnar sig åt. Jag kan nog bli väldigt smickrad om människor kommer fram till mig och säger att de vill ha sex, det tycker jag är fint. Det är svårt att inte tycka om människor som vill knulla, för dessa känslor behövs inga stängda dörrar.

Om någon har socialtjänstens undersökningen som kommit fram till rubriken får ni gärna skicka vidare en länk.

Ett bra sexliv är 10% av en relation medan ett dåligt eller icke existerande sexliv är 90% av en relation.

Sexuella övergrepp sätter spår, mer eller mindre. Den som utsätts kan komma att förlora sexlusten men även den positiva inställningen till sex. Förutom det kan det kännas väldigt obehagligt kort inpå övergreppet att ägna sig åt särskilda sexuella beteenden som på något sätt kan förknippas med övergreppet. Kanske väljer du som blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp att ta en paus i ditt sexliv, eller så är du en av alla de som verkligen försöker men motarbetas av alla hemska minnen som väcks till liv. Du vill bli av med dessa tankar och känslor och kunna ha sex som om ingenting hade hänt. Vissa är bättre på att hantera övergrepp än andra. Märk väl att jag inte lutar mig mot statistik utan vad kvinnor jag träffat har berättat. Det är inte helt ovanligt att man skildrar våldtäktsoffer (kvinnliga sådana) som den rödsprängda ledsna kvinnan i duschen, tanken är att hon tvättar bort det där som inte riktigt hör dit. Det där påtvingade som inte riktigt går att ta på. Jag tänkte alltid förr att dessa stereotypa skildringar nog var en överdrift, någonting som nästan helt saknade verklighetsförankring. Tills jag själv sitter i ett badkar i femtonårsålder och låter vattnet rinna ner över min kropp. Hur länge jag blir sittandes kar kan jag omöjligt svara på, tid existerar inte. Egentligen äcklades jag aldrig av mig själv, mitt rörda territorium. Jag ville heller inte att någon skulle tycka synd om mig, allt jag ville var att införa dödsstraff bara för en dag och ta saken i egna händer. Sådana tankar framstår som nyanserade för den mest irrationella. Ganska snabbt slutade jag tänka så, jag är bättre än honom tänkte jag. Det var heller aldrig egoistiska tankar i mitt huvud den kvällen, jag ville bara inte att han skulle vara i närheten av andra kvinnor.

Det var inte detta jag hade tänkt skriva om utan sexuella spärrar orsakade av sexuella övergrepp. Jag känner en kvinna som tvingades suga av en äldre kille i väldigt ung ålder. Flera år senare berättade hon för några kvinnor om vilka men denna händelse hade gett henne rent psykiskt. Att suga kuk kom inte enkelt för henne på grund av det övergrepp hon utsattes för. Hon ville veta vad hon kunde göra för att motarbeta dessa känslor och hoppades att kvinnorna ifråga kunde ge henne några goda råd. Kvinnorna talade strängt om för henne att hon borde sluta fundera i dessa banorna, att suga kuk i hennes sits vore att begå våldtäkt på sig själv menade de. Det låter förvirrande och konstigt kanske du tycker men jag kan inte riktigt hjälpa att de uttryckte sig så plumpt.

Kanske tycker även ni som läser detta att den här kvinnan inte visste sitt bästa när hon bad om råd och önskade att sina övergreppsrelaterade spärrar skulle försvinna helt. Jag tycker inte att hon gjorde någonting dåligt, vidare anser jag att det var vågat att berätta för andra. Jag vet inte hur ni som läser detta skulle reagera om någon berättade någonting liknande eller vilka råd ni skulle ge. Det enda fel hon gjorde som heller inte går att klandra henne för på något vis var att hon vände sig till dessa intoleranta människor. Även jag kan inbilla mig ibland att människor är mer toleranta än vad de faktiskt är, att sex inte är så tabu längre, men vad jämför jag med då? Jag personligen ser inget värde i att jämföra någonting med det värsta utan jag jämför hela tiden med hur jag vill att saker och ting ska vara. Jag har en idé om att förändra, jag avfärdar inte initiativ med att det var värre förr eller att barnen i Afrika har det värre, ett så kan jag omöjligt veta och två så vill jag inte var en av alla de människor som häver ur sig "öh..orka..bry sig.." och bidrar till att utvecklingen stannar upp.

Det pratas alldeles för sällan om de spår övergreppen sätter i vårt sätt att vara och då tänker jag inte främst på de känslor övergrepp framkallar direkt efteråt utan det där andra som vi felaktigt antar har med någonting annat än övergreppet i sig att göra. Jag läste om en kvinna som inte ville ha sex när hon menstruerade, inte en helt unik företeelse. Det var hennes skäl som avvek från det vanliga, hon hade blivit våldtagen under sin första "mensperiod" och kunde därför inte slappna av vid "menssex". Hon och hennes pojkvän hade försökt, hon var kåt inledningsvis av tanken men när de försiktigt började ha sex kom hon och tänka på våldtäkten hon tidigare hade utsatts för. Något de flesta inte skulle bli särskilt upphetsade av kan tänkas. För oss som inte kan relatera till det hon hade utsattes för känns detta väldigt avlägset men med tanke på att vi tar fotskräck på allvar borde vi rimligen ta hennes mensskräck på allvar, särskilt med tanke på vår syn på mensblod i allmänhet?

Det ligger alldeles för mycket fokus på att utsatta kvinnor ska bli ett med offerrollen rakt om de inte vill bli misstrodda av sin omgivning, när jag skriver detta åsyftar jag sexuella övergrepp. Har skrivit om detta förr men tycker att det är så pass viktigt att förtydliga att jag verkligen känner mig obekväm med uppmaningar som snarare förvärrar än bearbetar upplevelsen av sexuella övergrepp. Problematiken är att du ibland måste låtsas vara rädd, i rättsfall till exempel, har du blivit hotad till livet och anmäler det måste du nästan spela skådespeleri om du nu faktiskt inte blev rädd men ändå anser att det finns skäl att anmäla gärningsmannen.

För att återkomma till de sexuella spärrar som utsatta kvinnor kan drabbas av undrar jag varför det inte självklart anses positivt att bearbeta dessa spärrar som begränsar människors sexliv? För att sex är så laddat? Någon som har en bra teori? Människor som blivit rånade är ett jättebra exempel, det är inte säkert att de någonsin vågar gå ut mer. Rädslan kan även vara helt utan grund, du behöver inte ha egna erfarenheter av att vara utsatt, kanske informerade media dig om att du borde vara rädd oavsett vad. Saken är att den människa som blivit utsatt för personrån skulle de allra flesta råda att testa samtalsterapi av något slag eller vidta andra åtgärder för att bearbeta sina känslor för att så småningom kunna koppla bort dem helt och hållet och återgå till det som fanns innan övergreppet ägde rum. När det gäller sex blir vi genast intoleranta och allting är inte längre lika självklart. Ger vi upp om det som förgyller vår vardag har vi ger vi samtidigt förövarna rätt, det är åtminstone hur jag känner det. Jag tar inte skit, jag tänker inte låta någon sänka mig oavsett vad personens syfte är. Det handlar inte om att vinna utan att inte låta sig styras av fruktansvärda händelser, erfarenheter som du själv aldrig kan ställas till svars för, undantag i rätten där de möjligen frågar om du bar stringtrosor med svart spets den kvällen du blev utsatt för ett sexuellt övergrepp. Frågan är alltså om människors liv ska behöva bli förstörda för att vi gillar sköra offermänniskor? Räcker det inte att de redan har straffats på grund av någon eller någras idioti? Måste vi straffa alla utsatta dubbelt upp genom att vägra ge dem den hjälp de efterfrågar? Vill du minnas att du i femtonårsålder duschade i flera timmar på grund av att det var vad omgivningen förväntade sig av dig?

(Ber om ursäkt för min "skräptidningsrubrik", men jag tyckte det var roligt att leka journalist a la Aftonbladet)

Har inte bloggat så mycket som jag vill den senaste tiden och värre kommer det bli. När jag slutar skolan måste jag lämna tillbaka den datorn jag har nu, har inte råd att köpa ut den för 6000 och det är den heller inte värd. Jag behöver inga avancerade funktioner, jag vill kunna använda den bärbara till att skriva men inte mycket mer.

Om och när jag har råd med en ny dator vet jag inte just nu, men jag hoppas att någon tänker på mig när jag fyller år i mars.

Är inte alls insatt i "Tito-fallet" men har heller inte kunnat missa alla tidningsrubriker de senaste veckorna. Alldeles nyss (22.35) uttalade sig Tito Beltran och Jenny Beltran (Titos fru) i TV4 om rättegången och smutskastningen mot Tito. Jenny har mer än en gång blivit ifrågasatt för hennes tvärsäkerhet om att Tito är oskyldig eftersom att hon inte kände Tito då den påstådda våldtäkten skall ha ägt rum.

Jenny menar att det är någonting man bara vet. Väldigt flummigt. Jag har all förståelse för att hon är skärrad, orolig och även tror på Tito däremot förvånar det mig att hon går ut så säkert med att hon vet att Tito inte är någon våldtäktsman. Jag tror att det är till Titos nackdel.

Jag tror ingenting, känner att jag behöver mer kött på benen för att kunna uttala mig, men jag hoppas domen (12 februari) bygger på fakta och inte trovärdighet. Går vi på trovärdighet kommer vi låsa in oskyldiga människor. Principen "Hellre fria än fälla" borde gälla i de svenska domstolarna.

"Svenskarna har de senaste 20 åren fått en mer liberal inställning till sex. Många har fler partner och i vissa åldrar har dubbelt så många samlag redan första gången de möts. Ändå har användningen av kondom inte ökat. Det kan vara en av orsakerna till att könssjukdomen klamydia har ökat så kraftigt, framför allt bland unga, konstaterar Socialstyrelsen" skriver Expressen idag.

Har det plötsligt blivit en trend att beskylla unga människor med flera sexpartners? Jag trodde det skulle bli tyst efter moderaten Marie-Louise Ekholms moraliserande uttalande.

Allting känns väldigt hopplöst just nu, jag tror unga människor har informationen och kunskapen men att de ändå inte kunde bry sig mer. Att praktisera säkert sex är ingenting som lyser med sin frånvaro endast i ungdomskulturen. Jag har all förståelse för att de vuxna är oroliga men dessa uppmaningar som går att läsa mellan raderna gör inte saken bättre.

Vill du ha ett samhälle där människor går in i monogama relationer det första de gör och förlorar oskulden till sin partner sex månader senare? Uppenbarligen är det inte vad dagens unga vill och därför tycker jag vi måste acceptera de människor som vill ha sex med flera olika personer. "Kompisknullandet" i sig är inget problem.

Jag har läst mååånga texter som inledningsvis talar om de positiva aspekterna av sex. Att vi borde ha sex ofta och att det är bra för hälsan. Så långt håller jag med. Någonstans i slutet händer det ibland att texten får en mer biologistisk prägel och jag påminns återigen om hur mycket jag ogillar biologism. Egentligen inte alls, men när biologin används i syfte att försvara någonting brukar jag bli trött. När någon börjar prata om att människan är flockdjur brukar jag ge upp tron helt om den pågående diskussionen.

Att sex är skönt räcker inte, det övertygar inte tillräckligt många. Inte nog med att sex är skönt så är sex faktiskt en av människans främsta instinkter (att föröka sig) förutom mat och vatten. Här blir jag riktigt trött men inte heller jätteförvånad. För hur många gånger har man inte delat en åsikt med någon men insett att anledningen kanske inte stämmer överens med den egna.

Det vet ju alla att varje gång vi har sex är barn inplanerade. Eller inte. Humoristisk påstående med tanke på att så mååånga barn är oplanerade (därmed inte sagt att de skulle vara oälskade). Liknande argument har förts mot incest mellan vuxna människor. Här blir genast barnen i fokus, tänk på barnen för guds skull. Vill vi ha inavlade barn? Nej, jag tänkte väl det. För det första blir det inga barn när två män har sex oavsett om de är släkt eller inte om för det andra är inte förökandet det stora skälet till att vi människor har sex.

Håller på att läsa Pär Ströms bok "mansförtryck och kvinnovälde", Ström skriver om b-vapnet, nämligen "barnvapnet". Att använda barn/en i syfte att försvara någonting, ni har alla hört klyschorna. Tänk på barnen!! Däremot blir det löjligt när Ström pekar ut kvinnor som just användarna av dessa klyschor. Det är snarare än samhällelig trend att försvara någonting utifrån vad man ANTAR att barnen uppskattar. Om barnen inte uppskattar det för stunden så kommer de förstå när de blir äldre (favoritklyschan i vuxenvärlden numero 1). Återkommer med en kommentar när jag läst färdigt boken.

Vet inte hur jag kom i kontakt med texten "alla som inte dansar är våldtäktsmän" men efter att ha hört hela texten och läst om den upprörde Karlstadsbon som anmälde hiphopgruppen Maskinen för kränkning vill jag inte lyssna på något annat. Är det samma folk som upprörs av detta som upprörs av Björn Rosenström månne?

Och ja, man kan skämta om allt. Och ja, jag gillar Björn Rosenström förutom en låt som jag har dåliga minnen till. Den historien är helt fantastisk, på helt fel sätt. Känner mig manad att berätta den. Och nej, det är inget skämt.

Det började en ny kille på skolan, det var i årskurs ett. Björn Rosenströms låt "pojkarna som busar" var populär under den här tiden. Ni som hört den kanske minns alla fantastiska nödrim? Hur som helst, den här nya killen var en riktig bråkstake, han hade tidigare blivit avstängd från ett x antal skolor. Under samma tid pratades det om tjej- och killbaciller, superfånigt, jag vet. Kaoset började en rast när den nya killen med hjälp utav de äldre killarna i årskurs fem höll fast tjejerna och på så sätt lät de den nya pussa tjejerna mot deras vilja. Tjejerna skrek och tyckte hela situationen var väldigt obehaglig. Rast efter rast var det samma sak, det fick till effekt att flera av oss tjejer inte ville gå ut under rasterna. Dessvärre talade lärarna om förr oss att vi inte fick vara inne. Vi berättade varför vi inte ville gå ut men inte heller det hjälpte. "Ni vet väl hur pojkar bli när de är kära" sa de till oss och tänkte inte ens på att i förlängningen är detta tydliga fall av gruppvåldtäkter. Jag minns inte när men plötsligt upphörde killarnas beteende.

Vad lever vi i för ett land när några av er som läser detta tycker det är givet att befolkningen har rätt att inte behöva se saker som inte faller i deras smak? I förlängningen kan vi alltså neka fula människor att ställa upp i reklamannonser. Objektivt och bra. Varje dag ser jag saker jag inte skulle sörja om det bara försvann men vem är jag att bestämma över vilka bilder som ska visas offentligt eller inte?

Ni vill inte se att halvnakna kvinnor/män (vad nu det har med sexism att göra?) gör reklam för exempelvis hudprodukter då kopplingen är för lös mellan lite naken hud och just hudprodukter. Är detta eran ingångspunkt blir det inte mycket reklam kvar i slutändan. Jag är otroligt trött på att höra er prata men jag låter er göra det ändå, vill jag ändå höra er så vänder jag mig till Expressens eller Aftonbladets kommentatorfunktion.

För allas bästa, byt ordet "sexism" mot någonting som INTE antas ha med sex att göra.

Barn är inte allt men de är mycket roligare än Lisa Magnusson som just nu verkar gå igenom en fet ålderskris. Jag kanske bara är fördomsfull, vad vet jag, men jag tror mig veta att man mellan raderna kan läsa att hon är väldigt bitter för att hon inte längre får stå i centrum och bli lyssnad på. Det verkar vara en trend just nu att hata barn, den dör väl förhoppningsvis som allting annat.

----- Uppdatering ---- 16:26 ----

Lisa Magnusson har skrivit ett kort inlägg om mig i hennes blogg. Den första kommentaren i hennes inlägg om mig är skriven av signaturen "Johanna".

Kommentaren lyder: "Ja du ser Lisa fisa :D Kvinnor gillar tuttar lika mycket som män ;D"

Det är inte jag som skrivit kommentaren vilket jag skrev till Magnusson (eftersom att någon trodde det) men hon vägrar publicera min kommentar.

En mamma och pappa ska vara jobbiga och sätta gränser. Men framför allt handlar det om att bry sig, säger Helen Jaktlund till Dagens Nyheter. Jag gillar inte alls den inställningen. Gränser bör man sätta vid behov och inte innan. Är ens enda syfte att visa sin auktoritära ställning bör man låta bli helt. "Regler är bra, de skapar ordning" är någonting jag hör ganska ofta. Det förutsätter att reglerna är bra vilket i sin tur förutsätter att de har någon funktion. Att börja skuldbelägga sina barn innan det verkligen behövs är inte respektingivande, tvärtom.

Varför är det givet att vi kan behandla våra barn sämre än andra människor? Jag tror mycket mer på en kompisrelation. Det förutsätter att du som förälder är en bra kompis naturligtvis. Tycker du ärlighet är viktigt (ingenting du kan kräva) måste du se till att möjliggöra för sanningen.

Jag har aldrig haft några barn och har inga planer på att skaffa barn, ni kan kasta det i ansiktet på mig hur mycket ni vill. Jag vet att ofria barn/tonåringar ljuger för att kunna ägna sig åt sina intressen som inte är lika populära hon föräldrarna.. Ibland (ganska ofta) kan jag önska att dagens föräldrar såg tillbaka på sin egen barndom.

Det vore spännande att göra ett experiment med ofria respektive fria barn och se utvecklingen. Vilken grupp ägnar sig åt mest destruktivitet (samhällets definition), undantag att hänga på stan efter klockan 21. Jag tycker det inte riktigt räknas, då har ordet förlorat sin betydelse. Vi får aldrig se resultatet eftersom att det viktigaste i hela världen är att låsa in sina barn och rädda dem från stan, vuxna, alkohol, sex och dataspel.

Man vill göra det man inte får och det stämmer rätt bra.

Denna artikel driver mig till att skriva detta. Det är inte första gången vi möter dessa sexnegativa tankegångar. Egentligen ingenting nytt under solen. Jag har läst denna sex- och ungdomsfientliga artikel flera gånger nu men förstår fortfarande inte vad syftet med den är. I den mån unga påverkas av media tror jag mig veta att det inte är artiklar som denna de påverkas av. Det tackar jag för.

Finns det något stöd för att unga människors sexliv påverkas av media? Jag har hört denna klyscha länge nu och vill inte höra mer. Unga människor väljer inte, unga människor påverkas. Det kan handla om allt i från dataspel, (våldsglorifierande) filmer, Big Brother, porr, (alkohol)reklam, grupptryck till Internet. Tills motsatsen bevisas är detta för mig rena fantasier. Porren och dess påverkan är alltid på tapeten. Analsex skildras i porr och unga människor har analsex alltså måste porren ha påverkat de som faktiskt väljer att ha analsex. Vetenskap på ny nivå. Kan vi inte bara slå fast att alla har blivit påverkade av någon, något eller några? När vi gjort det byter vi ut ordet "påverkan" mot "inspiration". Vi lever i ett samhälle där påverkan föraktas och där det fria valet höjs till skyarna. Vi lever i ett samhälle där "wannabe" är en grov kränkning. Faktum är att få av människans val är egna eller unika. Snälla, lägg ned detta tänkande på en gång, hur ska vi annars kunna åstadkomma någonting i en mer positiv riktning när människor är rädda för att bli stämplade som kopior (framförallt unga som utgör den stora "riskgruppen" för dessa påhopp). Det ska vara enkelt att våga förändras och inte som idag där människor försvarar sina gamla galna åsikter av rädsla för vad omgivningen ska tycka.

Vad vi måste fråga oss är om det enbart är dåligt att påverkas av yttre faktorer. Det framställs ofta som att ungdomlig destruktivitet (vuxenvärldens definition) uppstår av att föräldrarna inte är närvarande. Det är inte givet att föräldrarnas påverkan i alla fall skulle vara bättre än medial sådan. Den som har dåliga föräldrar, ja resten kan ni lista ut själva. Vad som gör mig mest förbannad är det förakt för unga människor jag kan läsa mellan raderna i artiklar som denna. Oförmågan hos dessa vuxna att inse att de faktiskt säger någonting väldigt problematiskt. Anna Bodin och Stefan Lisninski som skrivit artikeln verkar vara helt blinda för att de faktiskt sågar den grupp de påstår sig värna om (eller åtminstone är det vad de vill få oss läsare att tro).

Hört talas om utbud och efterfrågan? Att media skriver om sex beror med största sannolikhet på att unga människor faktiskt har sex, men även de som inte har sex kan mycket väl ha ett politiskt intresse för sex. Den dagen (den sorgen) då vi hellre ägnar oss åt matlagning och konst kommer vi nog se mer av det och betydligt mindre av sex. Jag tycker det är ansvarslöst av DN att höra av sig till ett 70-tal ungdomsmottagningar och helt utesluta den grupp, som enligt DN, ägnar sig åt det avancerade och riskfyllda sexet. Hur vore det om vi såg till verkligheten?

"Varför ska badhusen skilja sig ifråga vad man döljer för kroppsdelar, varför går isf. inte fler kvinnor omkring på stan barbröstade när det är sommar?"

Är detta ett försök att vara rolig? Personen som skrivit kommentaren menar - om ni kvinnor vill bada barbröstade varför är ni inte barbröstade sommartid. Vill du det ena måste du naturligtvis vilja det andra. Om du nu vill bada naken, varför är du inte naken jämt skulle kunna vara en fråga på samma nivå som föregående. Som kvinna riskerar du böter om någon kommer på den ack så smarta idéen att anmäla dig för förargelseväckande beteende beroende på vad åklagaren har att säga.

Lagen om förargelseväckande beteende är verkligen en skämtlag, förutom att den är väldigt luddig ägnar sig kvinnor åt detta genom att gå utan tröja. Det är inte min tolkning, utan allmän dumsvenssontolkning att det är helt i sin ordning att kvinnor inte ska få gå barbröstade när män får det. En tolkning som måste tas på allvar då det är dumsvenssons som anmäler halvnakna kroppar och inte den intellektuelle som läst några böcker.



Får män gå barbröstade på stan är frågan, har någon någonsin anmält en barbröstad man på stan? Jag har mycket svårt att tänka mig att någon åklagare skulle ta en sådan anmälan på allvar. Personens beteende är så pass vanligt förekommande att personen knappast kan antas vilja förarga någon. Som kvinna bör du tänka två gånger, ditt beteende är tillskillnad från männens inte alls någonting allmänheten ser på med blida ögon. Är du topless i offentliga sammanhang kommer inte ditt beteende klassificeras som "normalt". Det är här ett problem uppstår när kvinnor tvingas leva som majoriteten. Den dagen då vi ser bara bröst i offentliga sammanhang kommer vi nog se någonting som inte ens påminner om dagens nakenfientliga modell.

Idag har jag lämnat över det beslut som fattades 2006-05-22. Ett beslut som fattades efter det att en mor anmälde den fristående Minervaskolan i Umeå för att hennes dotter inte tilläts bära slöja i skolan. Modern fick rätt i sin anmälan till Skolverket. Verket menar att Minervaskolan inte levde upp till kravet om en skola öppen för alla elever.

I dombeslutet går att läsa "Verket har vidare konstaterat att klädsel bör ses som ett individuellt uttryck so normalt bestäms av eleverna själva och inte bör ingå i en skolan ordningsregler. I vissa situationer kan klädsel dock ses som en ordnings- och säkerhetsfråga som det är skolans sak att hantera" samt "De får heller inte vara formulerade så att kravet i skollagen, på att skolan skall vara öppen för alla, åsidosätts. Skolverkets uppfattning är att en skolledning endast på grund av omständigheter i särskilda fall kan uppställa förbud för viss klädsel. Ett sådant beslut är endast motiverat om det kan visas att klädseln i just det särskilda fallet påverkar ordningen och säkerheten i skolan eller om skolan därigenom förhindras att fullfölja sitt pedagogiska uppdrag"

Nu väntar jag på svar från rektor Gunlög Smitz.

Det är vanligt att personer skriver om berättar om hur de blev av med oskulden. Det tänker inte jag göra. Jag minns när jag var tolv och skulle testa att sätta in en tampong. Satt hemma i badrummet och läste bruksanvisningen. Det gjorde ont och skavde rejält. Tampongen skulle inte kännas läste jag, kändes den var den felaktigt insatt. Hade jag inte läst detta hade jag kanske bitit ihop och gått ut från toaletten med en skavande bomullsbit i fittan som den kvinna jag är.

Mycket av det som riktar sig till kvinnor kräver övning och uthållighet, någonting du måste vänja dig vid. Det kommer göra ont första gångerna men när du väl har förlorat känseln eller omdömet helt kommer problemet vara ur världen.

Sex är tillskillnad från mycket annat ingenting du måste vänja dig vid. Det är ingenting som ska göra ont första gången. Sex är någonting som kan göra ont första gången på samma sätt som att sex kan göra ont tvåhundraelfte gången om du inte är tillräckligt våt. Oavsett om du är tretton eller trettiofyra när du blir av med oskulden kommer det med största sannolikhet att göra ont om du inte är blöt.

Det finns en sådan farlig fixering kring tillfället vi blir av med oskulden. Personen ska vara rätt (vad nu det är) och vi ska vara mogna (vad nu det är). Inte könsmogna utan någonting flummigt som ingen kan sätta fingret på. Varför inte tala om för alla oskulder att se till att vara upphetsade och våta när de har sex första gången? Gör sex ont är någonting fel.

Vi vill ha en hel generation som ser oskulden som en enbart dålig och obehaglig upplevelse? Om vi som blivit av med oskulden talar om precis hur det är kan vi inte senare stå och gapa om hur farligt det är att inte vänta med sex. Det vore fruktansvärt att upplysa dessa oskulder för tänk om det skulle börja uppskatta sex "för tidigt". Tänk er bara hur det skulle se ut med sexuellt frigjorda och kåta unga människor. Underbart!

"Det finns faktiskt viktigare saker att bry sig om"

Det finns alltid en viktigare fråga, den frågan skiljer sig naturligtvis från person till person. Ska vi aldrig bry oss för att det finns en viktigare fråga kommer vi heller inte få någonting gjort. Det vore ju himla tråkigt.

Jag kan inte tala för hur ni känner det, men om jag blir illa behandlad eller ser någonting jag ställer mig kritisk till och inte visar vad jag tycker går jag hem och får nästan ångest. Hon som inte ens försökte. Jag får dåligt samvete för att jag inte försökte åstadkomma något när jag hade chansen. Kanske hade jag inte lyckats men det blir väldigt svårt att klaga om man inte gör någonting.

Att man inte tror att man har någonting att åstadkomma brukar vara en tanke som får människor att lägga ned allt engagemang. Det behöver inte handla om att förändra, det kan vara en så "enkel" sak som att göra en polisanmälan. Har vi inget förtroende för rättsystemet låter vi det vara kanske bara därför.

I vissa situationer är det förnedrande att ens försöka. De gånger där du måste prata med en motbjudande person som under hela tiden förlöjligar dig och din kamp och samtidigt höjer rösten för att visa sin auktoritära ställning.

Att det finns viktigare saker att bry sig om är en invändning som allt som oftast dyker upp när du ägnar dig åt en ganska enkel fråga. Enkel i jämförelse med den allra viktigaste. Varför inte förändra det som går i första hand?

Nedanstående text hittade jag på ungdomar.se:

"Huvudpoängen är i alla fall att från dagen då man föds tills ca 20 utvecklas hjärnan extremt mycket. vid ca 15 års ålder är man helt enkel tillräckligt mogen att ta sådana beslut, jag säger inte att man inte kan ha sex, det är barar att få stånd och köra in kuken i en fitta så har man sex, men man är inte mogen nog att ta beslut om konsekvesner angående könsjukdommar och graviditet"

Med andra ord gör det alltså inget att fjortonåringar har sex med tjugotvååringar eftersom att den ena har en utvecklad hjärna och förstår sig på vad som händer i kroppen?

Har hört denna sorts resonemang för, människor som förökar göra en mer intellektuell koppling. Denna sorts resonemang haltar rejält då de allra flesta människor oavsett ålder verkligen suger på att använda kondom. Det blir löjligt att prata om utvecklade hjärnor hit och dit när vi sitter med facit i hand.

Det är jobbigt att säga det men jag har träffat så många människor som vet precis vilka konsekvenser deras handlande har men inte kunde bry sig mindre om könsjukdomar. Vi bryr oss för lite om varandra, det är vad jag tror att det handlar om.

Skolledningen hävdar att METG är en personlig skola där "där du både syns och blir sedd". Jag kan inte tala för andra elever men min erfarenhet är en rektor (Gunlög Smitz) som hänvisar till en majoritet i de fall majoriteten ser till hennes eget och företagets bästa. Om inte bör du hålla tyst.

En odemokratisk skola. I den mån demokrati existerar är det endast ett röstsystem. Inte ens det, förklarar längre ned. Det finns åtminstone en idé om att val är lite fint. Att en demokrati åsyftar att skydda särskilda fri- och rättigheter spelar ingen roll om en majoritet inte vill tillgodose dessa. Eftersom att majoriteten vill införa dödstraff är det alltså i sin ordning (grov lögn) och då majoriteten vill att kvinnor ska stå vid spisen och hålla käften ska så ske.

Låt mig berätta en historia från första veckan i skolan. Vi skulle utse elevrådsrepresentanter. Vi fick föreslå oss själva. Antalet representanter är mindre viktigt. I början var det tänkt att vi skulle hålla ett klassiskt skolval - handuppräckning. Inte då, en klasskamrat kom på den briljanta idéen att göra som någon annan klass hade gjort. Eleven berättade om förslaget och mina två mentorer såg alldeles förtjusta ut och gick med på det.

Jag var inte alls lika nöjd. I slutändan satt vi där, cirka tjugo elever och röstade på nummer och inte person. Varje kandidat tilldelades ett nummer, vilket nummer som representerade vilken person visste bara mina mentorer.

Med sarkasm i rösten sa jag "då kan vi lika gärna lotta". Ingen verkade förstå min invändning. Jag var inte ens sarkastisk för vad är skillnaden mellan att lotta och rösta blint? Kanske trodde ni liksom jag att personval och demokrati var någonting helt annat. En idé om att den valda kandidaten representanter folket (i detta fall oss elever) och i största möjliga mån framför folkets talan. Då trodde ni fel.

Sundsvalls Tidning har varit ute på stan igen och letat nykterister. Återigen pratar sundsvallspolisen om nolltolerans gällande unga och alkohol. Är vi inne på tredje året nu? Förutom att hälla ut alkohol kommer polisen nu ringa dina föräldrar om de ser dig tillsammans med någon som fått tag på sprit olagligt. Lägg på minnet att du INTE behöver uppge ditt namn om polisen frågar. Låt inte deras hotfulla klädsel och attityd skrämma dig.

Vi ungdomar som dricker alkohol och borde tas om hand får aldrig komma till tals, alltid är det nykteristerna som vill ha beröm för sina "hjältemodiga insatser". Det är först när vi unga alkoholkonsumenter gråter i media, ber om ursäkt, går med i UNF och åker runt i landet och föreläser om alkohol samtidigt som vi propagerar för nolltolerans vad det gäller unga och alkohol som vi får en syl i vädret.

Jag föraktar verkligen de människor som gör den "egna gruppen" en otjänst för att vinna poäng hos vuxenvärlden. Du personligen förlorar ingenting på att förstöra för andra människor genom att förmedla en skev bild av verkligheten. Kanske är du sexton och ska strax fylla sjutton, om lite drygt ett år är du myndig, vad har du att förlora? Snart är du fri och kan ta ansvar för dina egna handlingar, vad spelar då ungas rättigheter för roll när du själv inte påverkas av polisens eller allmänhetens trakasserier och fördomar.

Det är så tacksamt att tala för hur unga alkoholkonsumenter är då de aldrig (eller mycket sällan) skulle våga dela med sig av sin egen uppfattning. Få vågar eller vill bli kritiserad men ännu viktigare är att ingen vill misstänkliggöra sina egna föräldrar. Att unga människor inte fattar egna beslut kan vi tro när vi läser texter skrivna av hysteriska vuxna med ett enormt hävdelsebehov. Unga människor är som sugsvampar, helst borde de låsas in, det vore ju fruktansvärt om yttre faktorer kom att påverka dem.

Jag och en klasskamrat var ute på stan och frågade om det var rätt att höja åldern för inköp av folköl under gatufestveckan. Varpå vi träffade en tjugosexåring som inte tyckte att det var i sin ordning. Jag minns det än idag när min klasskamrat utbrister något i stilen med att hon aldrig skulle bry sig om hon själv vore tjugosex år. Jag har nämnt detta förut men nämner det igen för att det är så talande för bristen på solidaritet mellan relativt unga människor. Det är vanligt att människor i min egen ålder ser sig själva som privilegierade om en äldre person vill umgås med dem. Egentligen är det konstigt att en äldre person söker umgänge med en yngre men eftersom att de själva är så speciella och bra på alla sätt och vis är det helt förståeligt även om de själva aldrig skulle sjunka så lågt. Jag blir bara trött när jag hör sådant, det är min skyldighet att i enighet med min moral stå upp för unga människors rättigheter oavsett om jag är sexton eller femtiofem.

Lika tröttande är det när människor vill komma undan med inskränkningar med hänvisning till deras fina omtanke till de ännu finare ungdomarna. Är syftet bara gott måste naturligtvis den faktiska handlingen vara detsamma, eller inte.

Alexander Holmberg tycker det är bra att polisen kontaktar föräldrarna - "Det är föräldrarna som ska ha koll på var barnen är och vad de har med sig". Jo du läste rätt, i detta fall alkohol. Det blir nästan en parodi på verkligheten när en så pass ung människa hävdar detta. Han om någon borde veta vad förbud och "hårdare tag" leder till. Föräldrarnas möjlighet till insyn slutar existera och polisens åtgärder bidrar istället till fler lögner och "filmkvällar".

Jag trodde ärlighet och förtroende var någonting de flesta uppskattade men detta torde vara det mest logiska med tanke på att en negativ konsekvens kan vara en positiv utifrån att faktiska konsekvenser i önskad riktning är mindre viktiga än samhälleliga markeringar. Att ungdomar (eller människor överhuvudtaget) råkar illa ut eller tystas ned (enbart av rädsla att berätta saker) är ett mikroproblem, det viktiga är att vi tar ställning och tänker på vår framtoning. Jag hoppas min ironi framgår.

Vill du inte dricka alkohol, gör inte det. Om du vill tror jag att du är väl medveten med vad du bör göra för att komma undan smärtfritt. Det är sorgligt att polisiära projekt vill begränsa ditt utrymme och/eller din bekantskapskrets men tyvärr är lögnerna ett pris vi får betala om vi vill kunna fortsätta dricka alkohol utan att bli trakasserade av såväl polis som vår omgivning. Det är trist att de flesta åtgärder som föreslås genererar mindre insyn i ungdomskulturen, jag önskar att vi som utgör den gavs mer utrymme i offentliga sammanhang, men tyvärr är det bara fina nykterister som gillar att gå på bio när vi andra hellre njuter av god billig folköl som får komma till tals.

I skrivande stund är jag väldigt sugen på alkohol, rödvin vore gott. Dessvärre är jag utfattig så det får bli någon annan dag. Vilken effekt har polisens åtgärder på dig?

Pia Struck är initiativtagare bakom det "onanimaraton" som kommer hållas i Köpenhamn i maj månad rapporterar Expressen. Rolig idé även om jag personligen inte finner den särskilt upphetsande. Jag gillar inte att onanera, första gången jag onanerade var det underbart. Då var det spännande. Jag har all respekt för personer som tycker om att onanera, personligen förknippar jag det med att vara utelämnad till sig själv. För mig är sex någonting man har för sin egen men även för andras skull. Närhet.

Jag är inte alls förtjust i min hårda glow-in-the-dark-dildo. Det finns inget mer upphetsande än stora halvslaka kukar. Hårdhet är ingenting för mig.

("Denna gång fick jag dock se baksidan av vad som händer när ett anarkistiskt land börjar reglera människors beteende. Fortfarande var det mesta fritt fram att köpa men när jag tillsammans med en femtonåring besökte Labi, en sexbutik med "Intimpreces", fick jag till min stora förvåning veta att de i hennes ålder inte får köpa en dildo. "No you are too young, very too young..." suckade kvinnan i hennes ansikte så det var bara att demonstrativt ge pengarna till mig framför hennes ögon och så fick jag göra köpet istället. Dildona är för övrigt mycket billigare där än här")

Kanske blir onani roligare med en "rabbit", en sådan vill jag ha när jag fyller år (fråga mig inte varför, jag har nämligen inget bra svar):

Ni är många som föreslagit särskilda "toplessbadhus" eller "toplesstider". Det finns ingen vinst i att slå upp toplessbadhus eller låta kvinnor bada utan överdel vissa tider. Då är kampen förlorad. Syftet är inte en egen plats där varken någon hör eller ser. Nakenbadare är inte accepterade endast för att nudiststränder existerar. Nudiststränder är en kompromiss för att "vanligt folk" äcklas av nakenhet.

Ska kvinnor inte kunna bada för att det finns en regel som säger att bara bröst endast är tillåtna mellan klockan tolv och två varannan måndag? Naturligtvis inte. Nej jag tänker inte täcka min överkropp för att lite fett och körtlar pryder den. Kvinnor ska ha samma möjligheter som män, att vi ser ut annorlunda borde inte spela någon roll.

Om vi menar att vi kan behandla människor olika med hänvisning till deras utseende var det alltså rätt att inte låta "negrer" sitta i den främre delen av bussen i USA under 1950-talet.

Lika lite som vi åstadkommer med särskilda toplessbadhus åstadkommer jag genom att lägga upp nakenbilder på porrsidor eller knullkontakt.

Det börjar med att du träffar en ny person. Ni har det trevligt tillsammans. Du börjar tycka bra om personen med tiden i takt med att personen försöker ställa sig in hos dig. Som i de flesta relationer (tänker inte på monogama sådana) börjar ni ta varandra förgivet. Ni har haft sex varje dag under en sex månader lång period och att ni skulle sluta med detta känns väldigt avlägset. Det är ingenting du ens funderar över.

Ganska snabbt har ni arbetat er in i varandras liv. Även om du egentligen inte är beroende av personen i strikt mening har du mycket av dina saker hos personen, det är där du har tillbringat mest tid de senaste månaderna.

När han eller hon fått dig dit du vill märker du att engagemanget dör. Det finns längre ingen anledning att vara trevlig, ha intellektuella diskussioner, knulla eller det där andra. Allting handlar om att lyckas styra någon, en person som låter sig styras är inte längre intressant.

Steg 1: Personen verkar nästintill ointresserad av att ha sex men ni har det ibland.

Steg 2: Personen börjar komma med anledningar för att slippa ha sex. Innan har ni haft sex så gott som dagligen, plötsligt inser du att ni har sex max två dagar i veckan.

Steg 3: De få gånger ni har sex har du "tjatat" dig till det. Tjat är kanske fel ord men det som varit ett faktum innan är det inte längre. Det är du som tar alla sexuella initiativ.

Steg 4: Personens sexlust existerar inte längre (tror du, kanske har du rätt) även om din gör det.

Steg 5: Du börjar misstänka att det är mer tillfredställande för honom eller henne att vägra ge dig sex. Vad som förvirrar dig är att personen hela tiden påstår sig vilja ha sex med dig.

Steg 6: Du känner dig otillräcklig och börjar fundera över huruvida allting är ditt eget fel även om chansen är större att personen egentligen aldrig varit intresserad av sex, kanske till en början men inte längre. Intresset för sex har snarare handlat om sex som ett maktmedel mer än något annat.

Det handlar inte "bara" om sex. Allt intresse för dig som person har med tiden dött ut helt, av olika skäl. Jag har sett så många relationer där sex är ett maktmedel. Ett spel. Monogama relationer är ett klockrent exempel eftersom att du är mer eller mindre utelämnad till en person.

(Mitt syfte med detta blogginlägg är inte att vara övertydlig)

Att jag ens måste förklara för de jag känner att de inte kan förvänta sig att jag kommer sluta ha sex när de kommer på besök är beklämmande men ändå viktigt för att mina umgängen ska fungera. Att se trött ut och sucka lätt hjälper nästan aldrig, du framstår bara som skum och osympatisk. Jag känner personer som aldrig varit i kontakt med dessa tankegångar och tycker det är givet att man ger upp allt man värderar för att umgås med en person. Det kan fundera en dag eller två men i längden tror jag alla förlorar på det.

Dessa förtjänar att få veta min syn på hur jag anser att det bör gå till och jag vore naiv om jag trodde att någon skulle förstå utan förklaring.

Helst vill jag inte behöva förklara det som för mig är självklart. Jag vill inte tala om för människor att inte fråga mig vem som ringde, situationen blir så mycket otrevligare om jag påpekar att personen inte har med det att göra. Personen borde heller inte fråga varför jag inte vill svara eller varför jag trycker bort människor som ringer. Det har absolut hänt och precis som jag inte tänker sluta ha sex på grund av andra människor är jag heller inte skyldig att svara i telefon enbart för att jag äger en.

Ingen kan uppta min tid och förvänta sig att jag ska avstå från att ha sex. Ingen kan bo hos mig i en vecka och förvänta sig att jag kommer umgås med personen 24/7. Sex är inte respektlöst, att däremot kräva av mig att jag skall hålla mig ifrån mina vardagliga sysslor eller det jag helt enkelt vill ägna mig åt är otroligt respektlöst.

Varför ses sex som respektlöst eller asocialt? Den tredje parten blir utfryst menar man. Att personer i monogama förhållanden förnedrar varandra inför "utomstående" och avslöjar varandras mindre aptitliga sidor är högst förekommande. Att någon sitter och pratar i telefon när en fika är inbokad tål heller inte att kritiseras.

Vill du prata i telefon behöver du inte boka in en fika alls, tänker du sitta och sms:a hela kvällen när vi inte träffats på tre år behöver vi inte ens ses, har jag fel?

Det värsta är trots allt inte personer som kommer och hälsar på över några dagar, dessa kan man klargöra allting för. Det värsta är när människor vägrar förstå sociala signaler och låter bli att uppfatta dem för att det inte ligger i deras eget intresse.

Dessa personer kan jag skriva hyllmetrar om liksom personer som kommer in utan att knacka när man har sex, fotograferar, gör ?roliga? ljud och/eller skrattar. Ni är respektlösa. Vad jag avskyr er och hur roligt ni verkar tycka det är att sabotera och förstöra.

För att jag ska se ditt umgänge som en tillgång och inte en uppoffring kräver det att du vill förstå sociala signaler. Det är inte så att jag lovar att sluta ägna mig åt det jag vill för att du någon kommer på besök.

När blev kompisrelationer jobbigt lika monogama relationer? När började vi kräva av våra vänner att avstå från sex i ett rum om tre? Hur kommer det sig att sex anses respektlöst men inte att låsa in sig i ett annat rum med den tredje personen och krisa i timmar?

Reservation:

"Nu har Sporthallsbadet i Sundsvall gett nätverket rätt. - Vi som jobbar här har bestämt oss för att inte agera. Vi är vana vid nakna människor. Det är ingen som bryr sig. Förutsättningen är att ingen av de andra badgästerna tar anstöt och klagar hos oss, då måste vi köra ut tjejerna, säger Per-Erik Ulander, ansvarig för bad och friskvård på Sporthallen, till Sundsvalls Dagblad"

Det ska bli spännande att höra utvecklingen, om det dyker upp några barbröstade kvinnor eller ej på Sporthallsbadet i Sundsvall.

Egentligen vill jag fira genom att gå dit och bada men jag har inte en ekonomi som tillåter det. Jag har mycket svårt att se att de skulle kasta ut mig. Blir du utkastad ska du naturligtvis kräva tillbaka pengarna förutom att argumentera.

Förvånande många som vill bada utan överdel:

Vad är det för män som på fullaste allvar menar att det vore tråkigt om bröst avsexualiserades? Är inte bröst redan avsexualiserade? Bröst är på sin höjd roliga att titta på men inte mer är den uppfattning jag har fått av mäns handlande i sexuella situationer.

Av de män jag har haft sex med har de flesta vidrört mina bröst en sekund men inte mer. Jag har träffat en man som verkligen har tyckt om bröst. Jag säger inte att man behöver tycka om bröst. Det som har förvånat mig är att majoriteten av de jag haft sex med har varit öppna med att de älskar bröst. Vad älskar du med bröst har jag alltid velat fråga, att se dem på bild och fantisera om hur de känns?

Jag skulle vara nöjd om det bara vore min vidriga bröst som män inte brydde sig om. Det kanske är en fin tanke men den är långt ifrån verkligheten. Flera kvinnor som har träffat dessa män som påstår sig älska bröst har liknande erfarenheter.

Är detta någonting dessa män endast säger för att få pluspoäng hos kvinnor? Blir det inte lite för uppenbart när de aldrig lever upp till det som sägs. Kanske spelar detta ingen roll när man väl har fått någon dit man vill? Ta bara ordet i mun, "ansträngning", ack så jobbigt det låter. Att påstå att beröring av bröst är särskilt ansträngande blir rent ut sagt löjligt, dessutom trodde jag de flesta hade någon idé om att tillmötes gå vad den andre vill sexuellt inom rimlighetens gränser.

Alla dessa män som häver ur sig "hade jag bröst skulle jag inte göra annat än att sitta och ta på dem". Jag har väldigt svårt att ta det på allvar men å ena sidan borde jag vara tyst då det är nästan en verklighet för mig själv ibland. Även när jag har varit med den enda man som verkligen gillar bröst brukar jag kunna ägna timmar åt att ta på mina bröst. Det började med det och senare kom jag på att fler borde ta på sina bröst. Förutom att jag gillar kvinnor med gott självförtroende finns det en osmaklig syn på kvinnor som attraheras av den egna kroppen. Där sitter hon och tar på sina bröst och tror att hon är någonting. För det andra kan aldrig någon man påstå att jag inte varit tydlig med att jag gillar beröring av mina bröst.

Om jag hade fötts med kuk hade den varit minst tjugofem cm lång, mitt heterosexuella manliga jag skulle tycka om bröst och jag skulle vilja knulla dem. När jag först hörde termen "bröstknull" kunde jag inte för en sekund begripa det roliga med att någon knullar ens bröst. Nu förstår jag precis, det är nog mer psykiskt än fysiskt. När ni som påstår att ni älskar bröst gillar att knulla bröst och faktiskt gör det tänker jag ta er på allvar, tillsvidare tänker jag sitta under min korkek och ta på mina egna bröst i väntan på bättre tider.

Läs nyheten här!

Det var ett tag sedan jag hörde någonting från nätverket Bara Bröst, senast idag gick jag och tänkte att någonting borde hända.

Väldigt passande, jag hade tänkt köpa månadskort och börja simma.

Under nyårsafton hände en sak jag trodde endast homosexualla män upplevde. Jag frågade en kvinna var hennes vän M var någonstans. Hon undrade om hon skulle ringa till M och be henne komma över, "men bara så att du vet har hon pojkvän". Hon uppmanade mig att alltid ringa när det var fest, hon kunde ta med M när jag så önskade. Jag förklarade gång på gång att den enda anledningen att jag frågade efter M var att hon hade frågat mig om jag visste någon fest och jag hade svarat nej på den frågan. M är en vädligt trevlig person men det är ingen jag skulle ringa huxflux.

Till saken hör att jag hade sex med M för några månader sedan. Jag förvånas över vissa mäns stora ego när de pratar om homosexuella män - "bara han inte rör mig så kommer jag acceptera honom" som om alla homosexuella män vill ha just dig.

Det är tragiskt att att läggningar endast definierar vilket kön du attraheras av. Ett tag kallade jag mig därför "storkukssexuell". Likt de flesta läggningar som söker sig till andra "egenskaper" än kön är den inte jättepopulär. Tänk alla ledsna män som inte håller måttet. Jag är verkligen feministen som har fått för små och inte för få kukar. Nog om det.

Min favorit bland dessa egomän är ändå de som tror att två lesbiska kvinnor skulle vilja ha sex med just dem. Trots att din läggning är "fel" skulle du ändå kunna tänka dig just honom som lesbisk kvinna. Ursäkt, men vad är ert problem?

Det jobbiga med det sex jag om M påbörjade är just detta. Vi började ha sex under ett täcke på ett fest och en man kommer dit och börjar penetrera M utan att kontrollera om det är OK att han gör det och hon frågar "vad håller du på med?" "Det är lugnt" svarar han. Hela situationen är för oaptitlig och jag går därifrån.

Jag kräver inget kontrakt där vi kryssar under "lugnt" när vi kan gå med på att ha sex, jag litar på människans kroppsspråk. Jag har pratat med M om detta senare för att försäkra mig om att jag inte missuppfattade något. Det gjorde jag inte. I just detta fall har vi inte två lesbiska kvinnor därför haltar den liknelsen men vi har en man som tar för givet att han naturligtvis som objuden gäst får vara med. Har man sex öppet inför säkert tjugo personer i ett vardagsrum är det naturligtvis frittfram för vem som helst.