Besök johannasjodin.se

Isabella Löwengrip, mera känd som bloggaren Blondinbella, får hela tiden höra att hon är patetisk. Att jag inte orkar följa hennes blogg beror på helt andra saker, att hon skriver inte om sådant som intresserar mig, men det gör heller inte de som önskar förnedra henne.

På sin blogg skriver hon att hon blivit utsatt för ett övergrepp utan att nämna just några detaljer. Att hon känner äckel framgår. Direkt misstänkliggörs hon. Denna misstro är nog ett av skälen till att kvinnor inte vill berätta och hellre håller in traumatiska händelser. Från manligt håll talar man ofta om kvinnor som ljuger, var är diskussionen om alla de som inte vågar berätta? Övergrepp är nog jobbiga, det blir inte mindre jobbigt när du dessutom får höra att du är en lögnare som vill tjäna en hacka (lägg ner!).

Att beskylla människor för att vara avundsjuka känner jag mig inte bekväm med, men å andra sidan verkar folk heller inte bekväma när en sjuttonåring lyckas uppfylla sina drömmar. Jag må ha andra prioriteringar, men kan ändå inte låta bli att respektera människor som tar för sig. Varför alla dessa reservationer från min sida? Jag tycker inte att jag behöver understryka att jag inte är nazist när jag försvarar Nationalsocialisters rätt att framföra sina åsikter. Jäkla nonsens! Skärpning Johanna!

Hatkärlek tror jag är precis vad allting handlar om. Blondinbella har lyckats skapa ett intresse kring sin person, inte ens de som hatar henne kan låta bli att läsa hennes blogg. Läsandet i sig genererar pengar. Är det samma kategori människor som kritiserar Jerry Springers program men ändå inte kan låta bli att snegla lite försiktigt?

Om hon bara är ute efter att provocera, en av många beskyllningar som riktas emot henne, förstår jag inte varför de kritiska ändå väljer att följa hennes blogg. Att människor gillar att provocera har jag inga invändningar emot, hellre det än människor som följer strömmen för att det är enklare. Ett annat skäl är att normbrytande idédebatt så gott som alltid har upplevts provocerande. Just "provokationsaspekten" verkar snarare vara ett sätt att komma undan utan att behöva argumentera för sina ståndpunkter. Jag själv har hävdat att hon nog försöker provocera, men syftet i grund och botten är gissningsvis att tjäna pengar och då säljer billiga provokationer (som för övrigt är de bästa). Man får vad man förtjänar?

Några av hennes arga läsare menar att hon får skylla sig själv för att hon blivit utsatt för ett övergrepp. Andra visar att de har ett mänskligt hjärta någonstans och backar från tidigare kritik. Var är misstron när människor hävdar att de blivit misshandlade/rånade/younameit? Nej, andas i en papperspåse och lugna ner dig en smula. Vad har ditt liv för värde när du orkar uppröra dig över vad en person skriver i sin blogg?

En dag hoppas jag att samhället blir mer som Blondinbella önskar, ett samhälle som välkomnar (unga) entreprenörer. Go for it!

Svenska bloggar om Isabella Löwengrip, misstro, hatkärlek,