Besök johannasjodin.se

Snarast möjligt vill jag se en dag där enstaka människor smärtfritt tillåts lägga sina galna åsikter på hyllan för att kunna börja om på nytt.

Varför behövs en sådan dag?

Idag finns ett synsätt som klarar sitt tydliga språk för att de bra åsikterna är de vi behåller livet ut, de vi inte behöver byta ut så att säga. Troligen härör idéen om den enade, lite finare, rörelsen därifrån. Det måste bli enkelt att byta åsikt och inte som idag då man genom personlig förändring riskerar omgivningens förakt. Det blir ohållbart att propagera för förändring och samtidigt mobba människor som väljer att förändras. Här har organisationer myckat att lära, särskilt förbund med unga medlemmar då jag tragiskt nog tillhör den grupp människor som är förälskade utdela wanna be-stämplar till höger och vänster.

Dagen tillägnad alla de som av princip går och bär på sina galna åsikter, åsikterna som saknar argument men ändå finns där för att stoltheten väger tyngre än rim och reson. Stolthet inför vad, undrar jag. Jag skrattar bakom era ryggar när ingen ser, men då jag tror att samhället skulle må bättre av lite nytänkande vill jag ge er en sportslig chans. Särskilt ni som haft samma åsikt i över tjugo år och tycker det vore förfärligt pinsamt att lägga ned dumheterna. Det är här dagen för åsiktsamnesit kommer in och skyddar er från de som skrattar bakom era ryggar. För att det skall bli enkelt att ändra åsikt, för att människor skall våga gäller det att diskussionen om att vara sig själv skruvas upp och blir en aning mer intellektuell. Inte som det är idag, otroligt flumligt och otydligt vad man egentligen menar med "att vara sig själv". För mig handlar det om att inte låta sig begränsas av normer, men framförallt att våga bekämpa dem. Underbar idé, eller hur?