Trivsel som garanti?
Rättvisa som trivsel. Tidigt hade Socialdemokraterna*, partiet vars idéprogram skulle halveras om ordet "rättvisa" plockades bort, propagerat för rättvisa som det mest betydelsefulla värdet. Under min uppväxt fick jag lära mig att allting skulle vara rättvist, fick jag tre skopor glass skulle min bror också ha tre skopor glass. Varken mer eller mindre. När det handlade om kläder flöt det mestadels på bra. Jag och min bror grälade aldrig om klädstorlekar. Vi insåg att det nog inte höll och att lite indivanpassning nog inte kunde skada. Problemen uppstod när vi insåg att bilen bara hade ett passagerarsäte i främre delen av bilen. Att dessa gräl äger rum antar jag är en konsekvens av det rättvisetänkandet som många föräldrar gladerligen uppmuntrar. En i alla avseende rättvis förälder är en bra förälder, är det nog inte få som tänker. Jag kan inte låta bli att undra om den rättvisa fördelningen av uppmärksamhet och materiella ting inför barnen har någon verkan om det som inte angår barnen direkt fördelas orättvist: ekonomin, fritiden och hushållsarbetet.
Rättvisan är orättvis beroende av vilken definition som gäller. Barnuppfostran brukar utgå från att rättvisa handlar om jämn fördelning. Antingen lika många skopor glass var eller resonemanget person A fick glass igår och därför ska person B få glass imorgon. Den etiska rättvisan säger att det vore rättvist om han med dålig syn och hörsel kunde sitta längre fram i biosalongen eller att personen med mest akut skada får gå före i vårdkön. Inkomst är en fråga där många upplever den jämna fördelningen (rättvisan) orättvis. Inkomstbaserade avgifter exempelvis. Person A som har långa arbetsdagar och drar in mer pengar än person B, som ligger hemma på soffan och latar sig, känner sig orättvist behandlad då det inte lönar sig att bidra med arbetskraft om det senare straffar sig i och med högre avgifter. Vad det gäller barnuppfostran skulle rättvisan som ord gott kunna bytas ut mot konsekvent handlande.
Rättvisa är ingen garant för trivsel. Den förälder som gör allt som står i hennes makt för att dela upp saker rättvist kommer en dag vakna upp med insikten att rättvisan är en ohållbar utopi. Det handlar inte bara om jämn fördelning och etisk rättvisa utan även om upplevelsen av att bli rättvist behandlad. Här uppstår ännu ett problem, kanske det allra största för en barnfamilj. Det finns en gammal klyscha med budskapet att personen som mår allra bäst också klagar allra mest. Ett nytt syskon brukar kunna bidra till känslan av utanförskap och orättvis behandling. Att bägge föräldrar är hemma med händerna fria behöver inte göra någon skillnad då mamma och pappa inte är samma person. Jämn fördelning räcker inte alltid, ibland måste den jämna fördelningen utgå från samma objekt eller person.
"Rättvisa för barn innebär att allting fördelas lika och om det inte går är det bättre att alla blir utan glass än att någon får lite mer", en möjlig summering av min barndom. Rättvisetänkandet fanns med mig ännu mer på dagis, i en miljö där rättvisan blev ett ännu svårare projekt blev även kraven mer omfattande. Det slutade med kaos.
Om vi frågar tio personer vad rättvisa innebär får vi nog lika många svar. För att krångla till det hela ännu mer: rättvisa är att äta lösgodiset i samma takt, har någon mer karra är tillvaron orättvist. Resultatet blir att du sitter med din chokladboll i timmar, den smakar ingenting och tuggarna är alldeles för små för att kunna ge någon smakupplevelse. En stor tugga hade varit att föredra inser du efteråt ty det är lätt att vara efterklok. Tro mig, jag har sett dessa skådespel live. Det fanns dock nästan alltid en "normbrytande" person som tog chokladbollen i två tuggor, vilket bidrog till en viss avundsjuka hos dem som också ville men envisades med att "rättvisan" hade ett större värde.
Rättvisetänkandet jag förmedlades gav en otroligt skev bild av verkligheten. När jag ser tillbaka på min barndom ser jag på mig själv som ett skadat barn, varför höll jag och mina vänner på med alla dessa dumheter? För att vi uppmuntrades att ha dessa värderingar? Flera av mina vänner med syskon hade någonting vi kan kalla åldersbaserade fördelar. Person A som är äldre än person B får vara vaken längre vilket person B finner orättvisst då person B faktiskt inte kan rå för att person A ploppade ut tidigare. Vad allting blev rörigt.
Det är dags att vakna, samhället kan inte garantera oss medborgare trivsel. Vid varje tillfälle någon har ett önskemål på andra människors bekostnad som motiveras "jag vill faktiskt inte" undrar jag hur deras uppväxt såg ut. Att lära ut att känslor aldrig kan vara fel eller att var och en har rätt att påverka sin omgivning är öppningen för att lägga ned hela trevnadsprojektet.
Mitt råd till dig som vill trivas i största möjliga mån är att bli mer tolerant. Börja ifrågasätta din rätt att kommentera andra människors prioriteringar. Varför anser du dig ha rätt att begränsa andra i förmån för din egen lycka och varför skulle en sådan reform kunna försvaras med trevnadsargument när din trivsel är beroende av någon annans missnöje? Är inte andra människors trivsel lika viktig?
Att varje individ ska ha rätt till sin egen kropp är en relativt okontroversiell åsikt. När någon förslår åtgärder för att denna rättighet skall kunna realiseras väcks ofta hetska reaktioner. Plötsligt är det inte lika självklart att varje individ borde ha kontroll över sin egen kropp. Trivsel är ett urholkat begrepp som inte sällan används felaktigt (och nej, jag menar inte moraliserande jidder som faller på att du är en intolerant idiot som borde hålla munnen stängd för allas trivsel).
Vad kan jag dra för slutsats av mina erfarenheter? Att enbarnspolitiken i Kina är en höjdare? Att jämn fördelning är av ondo? Att föräldrar som grupp är skvatt galna? Att den stereotypa bilden av hur en bra förälder är sabbar för barnen som man så fint påstår sig vilja värna om?
* Sedan jag var sju har jag tyckt illa om sossarna. Jag och en kompis var på en sosseutflykt som barn vid sjön nedanför mitt hus. Sossarna delade ut ballonger med papegojor (vi tyckte rosen påminde mycket mer om en papegoja) på och på deras bord låg en skål med knappar. Vi fick ta hur många ville ha och det blev några stycken. Bland knapparna fanns en gul och svart med texten "vem har råd med Moderaterna?". Vi funderade och funderade i flera timmar vad som menades med texten innan vi beslutade oss för att fråga sossarna. Vi fick aldrig något riktigt svar annat än att knapparna nog var olämpliga och därför togs de bort ur skålen. Vilket fegt parti tänkte vi samtidigt som vi gladde oss åt att vi hade lyckats plocka på oss några av dessa förbjuda knappar. Nu vet ni.
Svenska bloggare om rättvisa, fördelning, barn, föräldrar, definitionen, galenskap, trivsel, Socialdemokraterna
Rättvisan är orättvis beroende av vilken definition som gäller. Barnuppfostran brukar utgå från att rättvisa handlar om jämn fördelning. Antingen lika många skopor glass var eller resonemanget person A fick glass igår och därför ska person B få glass imorgon. Den etiska rättvisan säger att det vore rättvist om han med dålig syn och hörsel kunde sitta längre fram i biosalongen eller att personen med mest akut skada får gå före i vårdkön. Inkomst är en fråga där många upplever den jämna fördelningen (rättvisan) orättvis. Inkomstbaserade avgifter exempelvis. Person A som har långa arbetsdagar och drar in mer pengar än person B, som ligger hemma på soffan och latar sig, känner sig orättvist behandlad då det inte lönar sig att bidra med arbetskraft om det senare straffar sig i och med högre avgifter. Vad det gäller barnuppfostran skulle rättvisan som ord gott kunna bytas ut mot konsekvent handlande.
Rättvisa är ingen garant för trivsel. Den förälder som gör allt som står i hennes makt för att dela upp saker rättvist kommer en dag vakna upp med insikten att rättvisan är en ohållbar utopi. Det handlar inte bara om jämn fördelning och etisk rättvisa utan även om upplevelsen av att bli rättvist behandlad. Här uppstår ännu ett problem, kanske det allra största för en barnfamilj. Det finns en gammal klyscha med budskapet att personen som mår allra bäst också klagar allra mest. Ett nytt syskon brukar kunna bidra till känslan av utanförskap och orättvis behandling. Att bägge föräldrar är hemma med händerna fria behöver inte göra någon skillnad då mamma och pappa inte är samma person. Jämn fördelning räcker inte alltid, ibland måste den jämna fördelningen utgå från samma objekt eller person.
"Rättvisa för barn innebär att allting fördelas lika och om det inte går är det bättre att alla blir utan glass än att någon får lite mer", en möjlig summering av min barndom. Rättvisetänkandet fanns med mig ännu mer på dagis, i en miljö där rättvisan blev ett ännu svårare projekt blev även kraven mer omfattande. Det slutade med kaos.
Om vi frågar tio personer vad rättvisa innebär får vi nog lika många svar. För att krångla till det hela ännu mer: rättvisa är att äta lösgodiset i samma takt, har någon mer karra är tillvaron orättvist. Resultatet blir att du sitter med din chokladboll i timmar, den smakar ingenting och tuggarna är alldeles för små för att kunna ge någon smakupplevelse. En stor tugga hade varit att föredra inser du efteråt ty det är lätt att vara efterklok. Tro mig, jag har sett dessa skådespel live. Det fanns dock nästan alltid en "normbrytande" person som tog chokladbollen i två tuggor, vilket bidrog till en viss avundsjuka hos dem som också ville men envisades med att "rättvisan" hade ett större värde.
Rättvisetänkandet jag förmedlades gav en otroligt skev bild av verkligheten. När jag ser tillbaka på min barndom ser jag på mig själv som ett skadat barn, varför höll jag och mina vänner på med alla dessa dumheter? För att vi uppmuntrades att ha dessa värderingar? Flera av mina vänner med syskon hade någonting vi kan kalla åldersbaserade fördelar. Person A som är äldre än person B får vara vaken längre vilket person B finner orättvisst då person B faktiskt inte kan rå för att person A ploppade ut tidigare. Vad allting blev rörigt.
Det är dags att vakna, samhället kan inte garantera oss medborgare trivsel. Vid varje tillfälle någon har ett önskemål på andra människors bekostnad som motiveras "jag vill faktiskt inte" undrar jag hur deras uppväxt såg ut. Att lära ut att känslor aldrig kan vara fel eller att var och en har rätt att påverka sin omgivning är öppningen för att lägga ned hela trevnadsprojektet.
Mitt råd till dig som vill trivas i största möjliga mån är att bli mer tolerant. Börja ifrågasätta din rätt att kommentera andra människors prioriteringar. Varför anser du dig ha rätt att begränsa andra i förmån för din egen lycka och varför skulle en sådan reform kunna försvaras med trevnadsargument när din trivsel är beroende av någon annans missnöje? Är inte andra människors trivsel lika viktig?
Att varje individ ska ha rätt till sin egen kropp är en relativt okontroversiell åsikt. När någon förslår åtgärder för att denna rättighet skall kunna realiseras väcks ofta hetska reaktioner. Plötsligt är det inte lika självklart att varje individ borde ha kontroll över sin egen kropp. Trivsel är ett urholkat begrepp som inte sällan används felaktigt (och nej, jag menar inte moraliserande jidder som faller på att du är en intolerant idiot som borde hålla munnen stängd för allas trivsel).
Vad kan jag dra för slutsats av mina erfarenheter? Att enbarnspolitiken i Kina är en höjdare? Att jämn fördelning är av ondo? Att föräldrar som grupp är skvatt galna? Att den stereotypa bilden av hur en bra förälder är sabbar för barnen som man så fint påstår sig vilja värna om?
* Sedan jag var sju har jag tyckt illa om sossarna. Jag och en kompis var på en sosseutflykt som barn vid sjön nedanför mitt hus. Sossarna delade ut ballonger med papegojor (vi tyckte rosen påminde mycket mer om en papegoja) på och på deras bord låg en skål med knappar. Vi fick ta hur många ville ha och det blev några stycken. Bland knapparna fanns en gul och svart med texten "vem har råd med Moderaterna?". Vi funderade och funderade i flera timmar vad som menades med texten innan vi beslutade oss för att fråga sossarna. Vi fick aldrig något riktigt svar annat än att knapparna nog var olämpliga och därför togs de bort ur skålen. Vilket fegt parti tänkte vi samtidigt som vi gladde oss åt att vi hade lyckats plocka på oss några av dessa förbjuda knappar. Nu vet ni.
Svenska bloggare om rättvisa, fördelning, barn, föräldrar, definitionen, galenskap, trivsel, Socialdemokraterna
Snuskgubberunkmaterial
Via Calle Rehbinder fann jag denna komiska debattartikel författad av (dumskalle var ordet) Dan Benchetrit. Artikelns rubrik lyder Förbjud fotografering av små barn (länk) och den som är kvick å huvudets vägnar tänker med detsamma 'ah pedofilhysterin'. Den osunda hysterin som jag tidigare skrivit om här och här.
Benchetrit berättar om hur maktlös och orolig han känner sig med anledning av alla galningar som tillåts härja vilt med kuken i behåll. Vad ska man säga till barnen om dessa undrar han frågande. Frågan bör istället vara vad man verkligen inte borde berätta för barnen. En annan sak att fundera över är om man behöver säga någonting alls. Till dig som känner ett behov av att prata om pedofiler och/eller människor med pedofila drag vill jag ge tipset: håll dig till sanningen och lägg fördomarna på hyllan. För barnens skull.
Det är inte min sak att tala om för föräldrar hur de borde uppfostra sina barn, men i Dans fall är det enklare. Dan borde uppmuntra sina barn att tonårsrevoltera (vad heter det föresten när man revolterar innan tonåren?) snarast för deras eget bästa innan han fäster sina klor i dem, begränsar och förstör deras tillvaro. Du läste rätt, ingen mår bra av ogrundad rädsla. Ogrundad rädsla baserade på fördomar är just vad det handlar om. Rädsla _du_ kokat ihop i _ditt_ huvud. Sluta applicera din oro på oskyldiga barn. Att förminska barn till den grad att de inte har rätt att föra sin egen talan är otroligt lågt och företeelsen är inte mindre problematiskt om denna synnerligen låga person utger sig vilja barnens bästa.
Internet, det "pedofila smörgåsbordet", gör det möjligt för normala och friska människor såväl som "pedofiler" att ladda ned kilovis med bilder på barn. Internet är tillgängligt oavsett vad (nåja) och förenklar för den (påhittade) stereotypa pedofilen som inte längre är tvungen att fresta med godis eller svamla om rum fulla med senaste my little ponys. Scroogle är din vän. Ett faktum som oroar Benchetrit.
Vilka tror du lägger upp bilder på barn? I och med Internet kan du enkelt ladda upp bilder, en funktion föräldrar gladerligen nyttjar. Jag-har-nyss-fått-barn-kolla-min-snygga-unge-communitys är en annan. Jag vet att det klingar vackert men snälla, kasta inte sten i glashus. Det fanns en diskussion om att inte lägga upp bilder på sina barn med anledning av detta, men av bilderna som finns att tillgå att döma misstänker jag att det aldrig blev någon stor succé. Vad blir nästa tilltag, att förbjuda blöjreklam med halvanakna blöjbärande bebisar?
Jag vill inte förnedra någon men detta Dan var bland det dummaste jag läst. Till och med dumt med Aftonbladets mått mätt. Nef skriver även hon om Benchetris sugartikel och jag kan inte låta bli att skratta åt Emmas kommentar När jag läste artikeln slog det mig att brottet mot Engla hade liksom inte kunnat lösas om inte någon hade "fotograferat barn".
Svenska bloggar om Dan Benchetrit, pedofilhysterin, barnpornografi, fullkomligt ointressant
Benchetrit berättar om hur maktlös och orolig han känner sig med anledning av alla galningar som tillåts härja vilt med kuken i behåll. Vad ska man säga till barnen om dessa undrar han frågande. Frågan bör istället vara vad man verkligen inte borde berätta för barnen. En annan sak att fundera över är om man behöver säga någonting alls. Till dig som känner ett behov av att prata om pedofiler och/eller människor med pedofila drag vill jag ge tipset: håll dig till sanningen och lägg fördomarna på hyllan. För barnens skull.
Det är inte min sak att tala om för föräldrar hur de borde uppfostra sina barn, men i Dans fall är det enklare. Dan borde uppmuntra sina barn att tonårsrevoltera (vad heter det föresten när man revolterar innan tonåren?) snarast för deras eget bästa innan han fäster sina klor i dem, begränsar och förstör deras tillvaro. Du läste rätt, ingen mår bra av ogrundad rädsla. Ogrundad rädsla baserade på fördomar är just vad det handlar om. Rädsla _du_ kokat ihop i _ditt_ huvud. Sluta applicera din oro på oskyldiga barn. Att förminska barn till den grad att de inte har rätt att föra sin egen talan är otroligt lågt och företeelsen är inte mindre problematiskt om denna synnerligen låga person utger sig vilja barnens bästa.
Internet, det "pedofila smörgåsbordet", gör det möjligt för normala och friska människor såväl som "pedofiler" att ladda ned kilovis med bilder på barn. Internet är tillgängligt oavsett vad (nåja) och förenklar för den (påhittade) stereotypa pedofilen som inte längre är tvungen att fresta med godis eller svamla om rum fulla med senaste my little ponys. Scroogle är din vän. Ett faktum som oroar Benchetrit.
Vilka tror du lägger upp bilder på barn? I och med Internet kan du enkelt ladda upp bilder, en funktion föräldrar gladerligen nyttjar. Jag-har-nyss-fått-barn-kolla-min-snygga-unge-communitys är en annan. Jag vet att det klingar vackert men snälla, kasta inte sten i glashus. Det fanns en diskussion om att inte lägga upp bilder på sina barn med anledning av detta, men av bilderna som finns att tillgå att döma misstänker jag att det aldrig blev någon stor succé. Vad blir nästa tilltag, att förbjuda blöjreklam med halvanakna blöjbärande bebisar?
Jag vill inte förnedra någon men detta Dan var bland det dummaste jag läst. Till och med dumt med Aftonbladets mått mätt. Nef skriver även hon om Benchetris sugartikel och jag kan inte låta bli att skratta åt Emmas kommentar När jag läste artikeln slog det mig att brottet mot Engla hade liksom inte kunnat lösas om inte någon hade "fotograferat barn".
Svenska bloggar om Dan Benchetrit, pedofilhysterin, barnpornografi, fullkomligt ointressant
"Sexstrejka och få in maken i köket"
Jamie Olivers senaste projekt är att lära män laga mat, vi kommer kunna se hur Oliver åker hem till olika familjer för att försöka inspirera fler män att hjälpa till med matlagningen direkt från TV-soffan. Naturligtvis tänker jag inte titta, jag ser inte ens på tv en timma per vecka, jag tror att jag överlever.
Oliver uppmanar kvinnor att sexstrejka om männen inte hjälper till med matlagningen där hemma med motiveringen "män drivs av sex". Tipset får mig att tänka på kvinnan och mannen som deltog i det brittiska programet Sex Inspectors, serien som skulle hjälpa deltagarna och TV-tittarna till ett bättre sexliv. Mannen hjälpte aldrig till hemma vilket gjorde kvinnan lätt desperat, hon började erbjuda honom avsugningar för att han skulle hjälpa till vilket fungerade.
Är det bara jag som inte vill ha sex med någon som tar mig för given? Tycker idéen liknar jämställdhetsbonusen som varit omdiskuterad, om du är duktig ska du belönas. Jag har ingen åsikt i frågan, fungerar den tänker inte jag vara den som saboterar. När äkta engagemang saknas är kanske "mutor" den enda utvägen? En släkting till mig ville nyligen ha pengar för att inte äta godis under ett helt år. Jag insisterade på skämt att jag borde få pengar för att jag äter fullkornspasta. Det var populärt för några år sedan att ge sina barn 1000 kronor om de inte rörde godis på ett år, alla mina vänner fuskade. Några fick hundra kronor för varje MVG. Så dumt, tyckte jag.
En vän till mig berättade att hon hade kommit på ett sätt att få sin man att hjälpa till hemma: Be om hjälp när ni har besök eller bekräfta honom med orden "du gör det så mycket bättre än mig". I vanliga fall insisterade han på att han minsann hjälpte till i och med att han bidrog med de "manliga" sysslorna och menade att han därför hade tagit sin del av ansvaret. Min vän hade utan problem kunnat byta bildäck, men han hade frivilligt tagit på sig att göra det. Jag hjälpte min far att byta däck när jag var 8 år, det tänkte jag leva på i resten av mitt liv.
Svenska bloggar om Jamie Oliver, matlagning, jämställdhet, sex, mutor, sexstrejk, hushållsarbete, dokusåpor
Oliver uppmanar kvinnor att sexstrejka om männen inte hjälper till med matlagningen där hemma med motiveringen "män drivs av sex". Tipset får mig att tänka på kvinnan och mannen som deltog i det brittiska programet Sex Inspectors, serien som skulle hjälpa deltagarna och TV-tittarna till ett bättre sexliv. Mannen hjälpte aldrig till hemma vilket gjorde kvinnan lätt desperat, hon började erbjuda honom avsugningar för att han skulle hjälpa till vilket fungerade.
Är det bara jag som inte vill ha sex med någon som tar mig för given? Tycker idéen liknar jämställdhetsbonusen som varit omdiskuterad, om du är duktig ska du belönas. Jag har ingen åsikt i frågan, fungerar den tänker inte jag vara den som saboterar. När äkta engagemang saknas är kanske "mutor" den enda utvägen? En släkting till mig ville nyligen ha pengar för att inte äta godis under ett helt år. Jag insisterade på skämt att jag borde få pengar för att jag äter fullkornspasta. Det var populärt för några år sedan att ge sina barn 1000 kronor om de inte rörde godis på ett år, alla mina vänner fuskade. Några fick hundra kronor för varje MVG. Så dumt, tyckte jag.
En vän till mig berättade att hon hade kommit på ett sätt att få sin man att hjälpa till hemma: Be om hjälp när ni har besök eller bekräfta honom med orden "du gör det så mycket bättre än mig". I vanliga fall insisterade han på att han minsann hjälpte till i och med att han bidrog med de "manliga" sysslorna och menade att han därför hade tagit sin del av ansvaret. Min vän hade utan problem kunnat byta bildäck, men han hade frivilligt tagit på sig att göra det. Jag hjälpte min far att byta däck när jag var 8 år, det tänkte jag leva på i resten av mitt liv.
Svenska bloggar om Jamie Oliver, matlagning, jämställdhet, sex, mutor, sexstrejk, hushållsarbete, dokusåpor
Rädda Pipeline
Det är en god gärning att blogga om Pipeline. Fler vuxna borde visa sitt stöd för Pipelines verksamhet av flera anledningar. Ett skäl är att ni vuxna har större inflytande i samhällsdebatten än oss ungdomar. Som myndig blir du i och med rösträtten ett objekt för den politik som förs, att tala med icke myndiga personer kan den som känner sympati med dessa göra, men chansen är inte överdrivet stor då den tid och energi som finns nog hellre tillägnas tänkbara väljare.
Partipolitik är ingen höjdare, men jag har inget bättre alternativ. För att kunna åstadkomma något behöver partierna stöd och detta stöd får man genom att lyssna på befolkningen och uppfylla deras önskningar (ibland räcker ett löfte). Vissa frågor måste finnas med på dagordningen om du önskar driva några frågor alls. Konsekvensen av detta blir att en mängd frågor politikerna verkligen brinner för aldrig får en syl i vädret då stödet inte är eller kan antas vara tillräckligt stort. Jag och en vän pratade om detta senast idag, han har rätt i att partipolitik är jobbigt i någon mån för alla delaktiga parter. Jobbigt för dem som får rösta och känner sig lurade. Jobbigt för dem med makten som av taktiska skäl inte kan driva den politik som för dem vore önskvärd. Det behövs en balansgång, att stå och ropa floskler som upplevs radikala må kännas bra, men i och med att du skrämmer bort potentiella väljare minimerar du även din chans att lyckas utföra något. Ett konstant rövslickeri är vad partipolitik är och jag hoppas verkligen att någon kan hitta ett bättre fungerande system.
Jag är helt säker på att det finns politiker i Sundsvalls kommun som brinner för kulturen. Det får vi nog aldrig veta om väljarna inte efterfrågar kulturen. Ungdomarna (därmed inte sagt att människor äldre än 18 inte tillbringar tid på Pipeline, det vore en grov lögn) måste samtala om betydelsen av Pipeline, betydelsen av en plats där ungdomar kan träffas och umgås utan att det kostar skjortan. En mötesplats för musik och diskussion. Ekokaffe och glada skratt. Ni som kan påverka borde för ungdomarnas skull sprida deras budskap. Först när ni efterfrågar Pipeline och kulturen kommer politikerna våga göra detsamma. Ni väljar måste också våga vara taktiker. Det är inte riktigt så enkelt som det låter, men någonstans måste det börja och ingen insats är för liten.
Människorna kring Pipeline skulle kunna skriva sidor om Pipelines betydelse. Senaste månaderna har jag haft en idé om att spendera mer tid på Pipeline. Ge mig den möjligheten, satsa mer pengar på Pipeline, en verksamhet som spelar roll. Det är aningen humoristiskt att tillhöra en sossestyrd kommun med sossar i toppen som gärna spenderar miljoner på nya stora projekt (läs: byggnader) men inte vill bevara det som redan finns. Det är lätt att bli konservativ. Vi har någonting som faktiskt uppskattas och vi har planerade projekt som saknar medhåll av Sundsvallsborna. Ska jag skratta eller gråta?
Manifestation på Stora torget i Sundsvall 29 maj 15:00, Rädda Pipeline, Pipelines hemsida. Sprid detta!!
Svenska bloggar om Pipeline, Sundsvall, ungdomsverksamhet, Sundsvalls musikforum, Rädda Pipeline, Sundsvalls kommun
Partipolitik är ingen höjdare, men jag har inget bättre alternativ. För att kunna åstadkomma något behöver partierna stöd och detta stöd får man genom att lyssna på befolkningen och uppfylla deras önskningar (ibland räcker ett löfte). Vissa frågor måste finnas med på dagordningen om du önskar driva några frågor alls. Konsekvensen av detta blir att en mängd frågor politikerna verkligen brinner för aldrig får en syl i vädret då stödet inte är eller kan antas vara tillräckligt stort. Jag och en vän pratade om detta senast idag, han har rätt i att partipolitik är jobbigt i någon mån för alla delaktiga parter. Jobbigt för dem som får rösta och känner sig lurade. Jobbigt för dem med makten som av taktiska skäl inte kan driva den politik som för dem vore önskvärd. Det behövs en balansgång, att stå och ropa floskler som upplevs radikala må kännas bra, men i och med att du skrämmer bort potentiella väljare minimerar du även din chans att lyckas utföra något. Ett konstant rövslickeri är vad partipolitik är och jag hoppas verkligen att någon kan hitta ett bättre fungerande system.
Jag är helt säker på att det finns politiker i Sundsvalls kommun som brinner för kulturen. Det får vi nog aldrig veta om väljarna inte efterfrågar kulturen. Ungdomarna (därmed inte sagt att människor äldre än 18 inte tillbringar tid på Pipeline, det vore en grov lögn) måste samtala om betydelsen av Pipeline, betydelsen av en plats där ungdomar kan träffas och umgås utan att det kostar skjortan. En mötesplats för musik och diskussion. Ekokaffe och glada skratt. Ni som kan påverka borde för ungdomarnas skull sprida deras budskap. Först när ni efterfrågar Pipeline och kulturen kommer politikerna våga göra detsamma. Ni väljar måste också våga vara taktiker. Det är inte riktigt så enkelt som det låter, men någonstans måste det börja och ingen insats är för liten.
Människorna kring Pipeline skulle kunna skriva sidor om Pipelines betydelse. Senaste månaderna har jag haft en idé om att spendera mer tid på Pipeline. Ge mig den möjligheten, satsa mer pengar på Pipeline, en verksamhet som spelar roll. Det är aningen humoristiskt att tillhöra en sossestyrd kommun med sossar i toppen som gärna spenderar miljoner på nya stora projekt (läs: byggnader) men inte vill bevara det som redan finns. Det är lätt att bli konservativ. Vi har någonting som faktiskt uppskattas och vi har planerade projekt som saknar medhåll av Sundsvallsborna. Ska jag skratta eller gråta?
Manifestation på Stora torget i Sundsvall 29 maj 15:00, Rädda Pipeline, Pipelines hemsida. Sprid detta!!
Svenska bloggar om Pipeline, Sundsvall, ungdomsverksamhet, Sundsvalls musikforum, Rädda Pipeline, Sundsvalls kommun
Fitta om jag får be
En miljon gånger tidigare har jag nämnt att jag gillar knullbilder, nackdelen är att många av de bilder som finns att tillgå är mer eller mindre likadana. Kuksugarbilder för att ta ett exempel. Jag hade en önskan om att se djupa kuksugarbilder, men har insett att 18 cm rakt ner i halsen inte gör sig bra på bild, jag är villig att ge upp. Det går helt säkert att ta schyssta sådana bilder utan mina amatörförmågor. Förutom det har jag insett att slicka-på-ollonet-bilder är roligare om man själv är den som slickar framför kameran. Av samma "delaktighetsskäl" skulle jag hellre se en porrfilm där mina vänner är aktörer framför några okända amerikaner. Folk kallar detta egoism, jag kan inte se det orimliga.
Hädanefter vill jag aldrig höra mitt underliv liknas vid ett djur. Vem kom på den idiotiska idéen att kalla fittan för mus? Jag erkänner, jag har problem med alla sorters gnagare (undantag min systers hamster, känslomässigt trams) och det sista jag vill är att mitt underliv, min fitta, går under namnet ”mus”. Någon konstaterade att "I Usa har vi i en liten kissekatt och i Sverige en jävla gnagare". Anledningen till denna upprördhet är att jag laddade upp en fittbild på ett community och genast ville ett gäng personer berätta för mig hur min "mus" såg ut. När blev mus ordet hela dagen?
Fitta om jag får be. Ordet har funnits med i SAOL så länge jag har levt och det förvånar mig att enstaka individer lyckas bli provocerade när någon väljer att använda det istället för ett mer kliniskt och likgiltigt begrepp. Var och en är välkommen att definiera sitt kön, inklusive jag. Fitta, kuk, knulla. Engla, du behöver inte ursäkta dig.
Svenska bloggar om fitta, könsord, mus, knullbilder, kön, definition
Hädanefter vill jag aldrig höra mitt underliv liknas vid ett djur. Vem kom på den idiotiska idéen att kalla fittan för mus? Jag erkänner, jag har problem med alla sorters gnagare (undantag min systers hamster, känslomässigt trams) och det sista jag vill är att mitt underliv, min fitta, går under namnet ”mus”. Någon konstaterade att "I Usa har vi i en liten kissekatt och i Sverige en jävla gnagare". Anledningen till denna upprördhet är att jag laddade upp en fittbild på ett community och genast ville ett gäng personer berätta för mig hur min "mus" såg ut. När blev mus ordet hela dagen?
Pryder min vägg numer <3333
Fitta om jag får be. Ordet har funnits med i SAOL så länge jag har levt och det förvånar mig att enstaka individer lyckas bli provocerade när någon väljer att använda det istället för ett mer kliniskt och likgiltigt begrepp. Var och en är välkommen att definiera sitt kön, inklusive jag. Fitta, kuk, knulla. Engla, du behöver inte ursäkta dig.
Svenska bloggar om fitta, könsord, mus, knullbilder, kön, definition
Att blogga under lunchrasten
Ofta beskylls media (med all rätt) för att rapportera nyheter med lågt nyhetsvärde. Av någon anledning fann jag denna artikel om Carina Bergs nya frisyr. Berg har rakat av sig allt hår på huvudet. Att Aftonbladet väljer att skriva om detta förvånar mig inte det minsta, när Britney Spears gjorde detsamma vaknade omvärlden till liv. För mig har dessa nyheter noll nyhetsvärde, allmänintresset kan jag inte förneka.
Aftonbladet är förlåtna, det finns ingenting som gör mig på lika glatt humör som rakade kvinnor och det är inte svårt att förstå för den som tvingas lyssna till diskussioner om hår och vilka hårprodukter som är "must have”". Det räcker inte, det brukar bli en lång monolog om hur jobbigt hår är, ni vet när man vaknar och håret inte ser ut som man önskar. Katastrofen som toppar listan över vad som bara inte får hända kan man tro när man hör dessa hårälskande människor prata. Trots att hår är jobbigt, fruktansvärt, dyrt (man måste ha en miljon hårprodukter för att vara fett cool) envisas de flesta med att spara ut sitt hår. Därför blir jag glad när kvinnor rakar av sig håret. Hår är lätt i vägen när man knullar.
Ursäkta min Internetidioti, jag har missat hur trackbacks fungerar, jag känner mig som en människa uppväxt under 1800-talet. Då jag varken är nej till eu-are eller IOGT NTO-are vill jag gärna lära mig hur detta fungerar.
Svenska bloggar om carina berg, britney spears, hår, aftonbladet
Aftonbladet är förlåtna, det finns ingenting som gör mig på lika glatt humör som rakade kvinnor och det är inte svårt att förstå för den som tvingas lyssna till diskussioner om hår och vilka hårprodukter som är "must have”". Det räcker inte, det brukar bli en lång monolog om hur jobbigt hår är, ni vet när man vaknar och håret inte ser ut som man önskar. Katastrofen som toppar listan över vad som bara inte får hända kan man tro när man hör dessa hårälskande människor prata. Trots att hår är jobbigt, fruktansvärt, dyrt (man måste ha en miljon hårprodukter för att vara fett cool) envisas de flesta med att spara ut sitt hår. Därför blir jag glad när kvinnor rakar av sig håret. Hår är lätt i vägen när man knullar.
Ursäkta min Internetidioti, jag har missat hur trackbacks fungerar, jag känner mig som en människa uppväxt under 1800-talet. Då jag varken är nej till eu-are eller IOGT NTO-are vill jag gärna lära mig hur detta fungerar.
Svenska bloggar om carina berg, britney spears, hår, aftonbladet
Får jag pengarna tillbaka annars?
Ibland får jag snuskmail från ännu snuskigare män. Ibland innehåller dessa snuskmail löften i stil med "du kommer inte ångra dig" eller "jag lovar att du inte bli besviken om du får leka med min apparat". Sexet är en höjdare med andra ord. Hur kan någon lova något sådant? Helt befängt! Blir jag kompenserad på något sätt om jag "mot alla förmodan" blir missnöjd?
Needy skrev en gång en sak som är sann till tusen, kan tyvärr inte citera texten då jag inte hittar den, men budskapet var iallafall - självförtroende har sällan med självinsikt att göra. Kanske fungerar denna bättre?:
”Hej, Om du nån gång funderat på att bli älskarinna åt en snygg, charmig, rik...men gift man...hör av dig till mig då!
185/85 vältränad jobbar som VD på ett stort företag...”
Svenska bloggar om snuskmail, män, sex
Fördelen med korta inlägg är att någon orkar läsa dem (Läs: Johanna är upptagen med att baka bröd och har därför inte tid att blogga. Kvinna till tusen)
Needy skrev en gång en sak som är sann till tusen, kan tyvärr inte citera texten då jag inte hittar den, men budskapet var iallafall - självförtroende har sällan med självinsikt att göra. Kanske fungerar denna bättre?:
”Hej, Om du nån gång funderat på att bli älskarinna åt en snygg, charmig, rik...men gift man...hör av dig till mig då!
185/85 vältränad jobbar som VD på ett stort företag...”
Svenska bloggar om snuskmail, män, sex
Fördelen med korta inlägg är att någon orkar läsa dem (Läs: Johanna är upptagen med att baka bröd och har därför inte tid att blogga. Kvinna till tusen)
Smartare kvinnor har sämre sex?
Aftonbladet skriver Har du lång utbildning? Det är i så fall dåliga nyheter – i alla fall när det kommer till sexuell njutning. Kvinnor som är bildade har nämligen svårare att uppnå orgasm, visar en ny studie.
Orsak: De tänker helt enkelt för mycket, vilket hämmar sexlivet. I undersökningen uppgav 62 procent av de högskoleutbildade att de hade svårt att nå klimax, jämfört med bara 38 procent av de lågutbildade.
Om jag hade något förtroende för de undersökningar Aftonbladet publicerar skulle jag tolka denna så här:
Johanna Sjödin är en lågutbildad och obegåvad ung kvinna vilket hennes fantastiska sexliv tydligt indikerar. Hennes förmåga att få flera fontänorgasmer efter varandra behöver inte ens nämnas. Allting är som en enda seg gegga i hennes huvud, hon har fullt schå med att lista ut hur man tar ner 20 cm kuk i halsen och nog lyckas hon alltid (jaja, nästan).
Det sägs att feminister har bättre sex, jag vet inte jag, människor med mindre spärrar borde väl rimligen ha bättre sex. Kanske inte objektivt bättre sex (vad nu det är), men de borde åtminstone uppleva sexet bättre? Min umgängeskrets blev betydligt mindre när jag började problematisera attityder. Förr kunde jag ha sociala nonsensdiskussioner i timmar, i och med att jag utvecklats intellektuellt pallar jag längre inte denna typ av diskussion annat än i berusat tillstånd. Dela gärna med er av era tankar, det vore ju synd om jag började tänka.
Svenskalektion: Det heterfemenister feminister och ingenting annat.
Orsak: De tänker helt enkelt för mycket, vilket hämmar sexlivet. I undersökningen uppgav 62 procent av de högskoleutbildade att de hade svårt att nå klimax, jämfört med bara 38 procent av de lågutbildade.
Om jag hade något förtroende för de undersökningar Aftonbladet publicerar skulle jag tolka denna så här:
Johanna Sjödin är en lågutbildad och obegåvad ung kvinna vilket hennes fantastiska sexliv tydligt indikerar. Hennes förmåga att få flera fontänorgasmer efter varandra behöver inte ens nämnas. Allting är som en enda seg gegga i hennes huvud, hon har fullt schå med att lista ut hur man tar ner 20 cm kuk i halsen och nog lyckas hon alltid (jaja, nästan).
Det sägs att feminister har bättre sex, jag vet inte jag, människor med mindre spärrar borde väl rimligen ha bättre sex. Kanske inte objektivt bättre sex (vad nu det är), men de borde åtminstone uppleva sexet bättre? Min umgängeskrets blev betydligt mindre när jag började problematisera attityder. Förr kunde jag ha sociala nonsensdiskussioner i timmar, i och med att jag utvecklats intellektuellt pallar jag längre inte denna typ av diskussion annat än i berusat tillstånd. Dela gärna med er av era tankar, det vore ju synd om jag började tänka.
Svenskalektion: Det heter
Inlägg 300: Hångel i det offentliga
Det pågår en debatt om huruvida man borde få hångla offentligt. Enstaka människor hänvisar till sunt förnuft (kan inte ni bara dra någonting gammalt över er?) medan andra talar om hur fint det är att uppvisa kärlek. Att förbjuda offentligt hångel vore att förbjuda det vackraste som finns menar man. För mig är (offentliga) kramar och kyssar inte en fråga om kärlek då det inte nödvändigtvis behöver finnas en sådan koppling. Visst, hångel är ofta en kärlekshandling, men att ifrågasätta människors syften känner jag mig inte alls bekväm med. Oavsett om människor gör det av kärlek eller ej anser jag (surprise surprise) att hångel i det offentliga ska vara tillåtet. Hångel kommer nog alltid upplevas provocerande för enstaka människor likt det mesta och det kommer nog alltid finnas individer som gillar att provocera, men varför skulle gränsen för det acceptabla just gå vid provokationer med koppling till sex? Att någon skulle kunna bli provocerad av ett visst beteende anser inte jag vara ett legitimt skäl för att begränsa människors livsutrymme.
Det behövs människor som går över gränsen för det acceptabla, det är sådana människor som har och kommer förändra samhället. Mycket handlar om vanesak, vi är inte vana att se människor smeka varandras könsorgan utomhus, men hur vore det om vi såg detta fenomen varje dag. Skulle vi verkligen höja på ögonbrynen, säga någonting taskigt eller hånflina?
Att hålla handen i offentliga sammanhang anses OK precis som det mesta så länge kläderna är på. Jag må tycka saker är osmakliga, men jag ser inte mig själv som någon övermänniska som har rätt att tala om för andra vad de borde respektive inte borde göra med sina kroppar. Varför är den som hånglar taskig, varför ser vi inte den intolerante som skriker och gapar som taskig? Oavsett vad deras syfte är ägnar de formodligen sig åt någonting de uppskattar och att då ha åsikter om deras beteende tycker jag är hänsynslöst om något. Passar det inte kan man titta bort, vi har ett par ögonlock av en anledning, tänk på det nästa gång du gnäller på andra människor.
Jag har lagt ned min idé om att inte hångla offentligt, dessutom är det mer legitimt nu under våren sägs det. Nu har jag förvarnat er och nej, jag kommer inte dölja min sexella lust oavsett om det är vår eller vinter. För nog existerar den när jag står i kassan på Hemköp, när jag bloggar eller när jag sitter och läser Metro och jag har ALDRIG haft för avsikt att lämna den i sovrummet.
I övrigt borde vi bränna den omtalade etikettboken.
Svenska bloggar om etikettboken, etikett, hångel, förargelseväckande beteende, intolernas, kärlek, rätten till den egna kroppen
Det behövs människor som går över gränsen för det acceptabla, det är sådana människor som har och kommer förändra samhället. Mycket handlar om vanesak, vi är inte vana att se människor smeka varandras könsorgan utomhus, men hur vore det om vi såg detta fenomen varje dag. Skulle vi verkligen höja på ögonbrynen, säga någonting taskigt eller hånflina?
Att hålla handen i offentliga sammanhang anses OK precis som det mesta så länge kläderna är på. Jag må tycka saker är osmakliga, men jag ser inte mig själv som någon övermänniska som har rätt att tala om för andra vad de borde respektive inte borde göra med sina kroppar. Varför är den som hånglar taskig, varför ser vi inte den intolerante som skriker och gapar som taskig? Oavsett vad deras syfte är ägnar de formodligen sig åt någonting de uppskattar och att då ha åsikter om deras beteende tycker jag är hänsynslöst om något. Passar det inte kan man titta bort, vi har ett par ögonlock av en anledning, tänk på det nästa gång du gnäller på andra människor.
Jag har lagt ned min idé om att inte hångla offentligt, dessutom är det mer legitimt nu under våren sägs det. Nu har jag förvarnat er och nej, jag kommer inte dölja min sexella lust oavsett om det är vår eller vinter. För nog existerar den när jag står i kassan på Hemköp, när jag bloggar eller när jag sitter och läser Metro och jag har ALDRIG haft för avsikt att lämna den i sovrummet.
I övrigt borde vi bränna den omtalade etikettboken.
Svenska bloggar om etikettboken, etikett, hångel, förargelseväckande beteende, intolernas, kärlek, rätten till den egna kroppen
Män som raggar
Metro skriver att det fortfarande är mannen som tar första steget på krogen. Jag själv känner mig obekväm med alla klyschor och all fejkad inställsamhet och jag kan verkligen inte med socialt nonsens i nyktert tillstånd. Eller jo, men bara ibland. Varför känner jag på detta vis, varför är inte jag själv lika tafatt, inställsam och lögnaktig? Varför talar jag inte om för män hur speciella, unika och fantastiska de är när jag går ut?
Det finns en miljon anledningar. Har du hängt några timmar på BodyContact blir ännu en anledning uppenbar. BC är fullt av män som skickar tjugo mail till samma person utan att få något svar tillbaka, internets svar på tjatsex? Hur står det till hos dessa män undrar jag. Borde de inte ha lärt sig av tidigare erfarenheter att detta maniska beteende sällan leder någon vart.
Jag vill varken framstå som galen, patetisk, desperat eller för pådrivande. Det är klart jag har gått ut med enda syftet att ’ikväll ska jag knulla’, med det är undantagsfall. Det sociala nonsenssnacket får jag acceptera, det är svårt att förändra inbitna attityder hos folk, men i slutändan vill jag diskutera. Jag tänder på begåvade människor. Att gå hem med okända män är ofta en flopp och oturen att hamna med en fas 3-man* ökar inte min motivation.
Kort och gott: Jag har sett män ragga och vill absolut inte förknippas med detta beteende.
Idag är jag sådär härligt Carl Bildt-kaxig och därför tar jag mig rätten att citera mig själv:
Det finns 3 faser. Fas 1 handlar om hur män är innan sex, fas 2 om hur män är under själva akten och fas 3 handlar om hur män är efteråt.
Fas 1. För många män innebär den att hitta någon att ragga upp. Personligen tycker jag att män ska vara snälla och gärna kunna ge någonting socialt också. Män som raggar eller ställa frågor som "när får man se dig naken då?" går verkligen inte hem hos mig.Fråga det rakt ut istället.
Fas 2. Hur män är sexuellt helt enkelt. Presterar män dåligt så kommer jag inte hata dem men de bör ha som idé att kunna prestera.
Fas 3. Den allra jobbigaste fasen, det är då man inser hur sviniga män kan vara när de har fått sitt. Finns det någon anledning att vara trevlig efteråt tänker säkerligen många män. Att dra dåliga skämt om den man haft sex och förnedra den inför andra är för mig helt oacceptabelt. Det är här man som kvinna börjar tänka "varför hade jag sex med honom..?".
Det finns en miljon anledningar. Har du hängt några timmar på BodyContact blir ännu en anledning uppenbar. BC är fullt av män som skickar tjugo mail till samma person utan att få något svar tillbaka, internets svar på tjatsex? Hur står det till hos dessa män undrar jag. Borde de inte ha lärt sig av tidigare erfarenheter att detta maniska beteende sällan leder någon vart.
Jag vill varken framstå som galen, patetisk, desperat eller för pådrivande. Det är klart jag har gått ut med enda syftet att ’ikväll ska jag knulla’, med det är undantagsfall. Det sociala nonsenssnacket får jag acceptera, det är svårt att förändra inbitna attityder hos folk, men i slutändan vill jag diskutera. Jag tänder på begåvade människor. Att gå hem med okända män är ofta en flopp och oturen att hamna med en fas 3-man* ökar inte min motivation.
Kort och gott: Jag har sett män ragga och vill absolut inte förknippas med detta beteende.
Idag är jag sådär härligt Carl Bildt-kaxig och därför tar jag mig rätten att citera mig själv:
Det finns 3 faser. Fas 1 handlar om hur män är innan sex, fas 2 om hur män är under själva akten och fas 3 handlar om hur män är efteråt.
Fas 1. För många män innebär den att hitta någon att ragga upp. Personligen tycker jag att män ska vara snälla och gärna kunna ge någonting socialt också. Män som raggar eller ställa frågor som "när får man se dig naken då?" går verkligen inte hem hos mig.
Fas 2. Hur män är sexuellt helt enkelt. Presterar män dåligt så kommer jag inte hata dem men de bör ha som idé att kunna prestera.
Fas 3. Den allra jobbigaste fasen, det är då man inser hur sviniga män kan vara när de har fått sitt. Finns det någon anledning att vara trevlig efteråt tänker säkerligen många män. Att dra dåliga skämt om den man haft sex och förnedra den inför andra är för mig helt oacceptabelt. Det är här man som kvinna börjar tänka "varför hade jag sex med honom..?".
Påhopp och idioti - Varifrån känner vi igen detta?
Med anledning av min kritik mot "mössförbudet":
Björn: "du suger din töntiga fjant. Du påstår så mycket men inser du inte hur mycket fel du har? Det finns miljoner argument mot det du har skrivit. Hoppas du dör snart för det enda du har att tillföra samhället är dålig stämning"
Johanna Sjödin: "Berätta om dina miljoner argument och jag lovar att lyssna. Du tycker inte att du själv bidrar till "dålig stämning" genom att önska mig döden?"
Björn: "Jag tänker inte nämna argumenten eftersom att det skulle ta upp alldeles för mycket tid. Däremot kan jag säga att jag talar för en hel del när jag önskar dig döden, vilket i sin tur skulle bidra till en bättre stämning"
Konversationen finner du i detta inlägg (min anmälan till skolverket), allra längst ned. Behovet av en genomgång för vad man får skriva i min blogg börjar kännas allt mer påtagligt. Jag återkommer till detta vid ett senare tillfälle. Om någon tvivlade på att jag blev illa behandlad på Mikael Elias Teoretiska Gymnasium i Sundsvall får Björns* kommentarer (det finns fler påhopp om du orkar läsa igenom alla kommentarer) tala för motsatsen.
Jag studerar Samhällsprogramet på GA-skolan numer som tillhör Sundsvalls Gymnasium och jag trivs bra med mina toleranta lärare och trevliga klasskamrater (människor med integritet som vågar lufta sina åsikter). Jag undrar hur mina konservativa föredetta klasskamrater på METG hade hanterat en bröstaktion (se artikeln om mig i Dagbladet). Om ni inte redan visste det blev Sundsvalls Gymnasium nyligen utsedd till årets skola.
* Jag antar att Björn studerar vid METG Sundsvall
Svenska bloggar om Mikael Elias Teoretiska Gymnasium, METG, GA-skolan, Sundsvalls Gymnasium, tolerans, integritet, påhopp ,Intressant
Björn: "du suger din töntiga fjant. Du påstår så mycket men inser du inte hur mycket fel du har? Det finns miljoner argument mot det du har skrivit. Hoppas du dör snart för det enda du har att tillföra samhället är dålig stämning"
Johanna Sjödin: "Berätta om dina miljoner argument och jag lovar att lyssna. Du tycker inte att du själv bidrar till "dålig stämning" genom att önska mig döden?"
Björn: "Jag tänker inte nämna argumenten eftersom att det skulle ta upp alldeles för mycket tid. Däremot kan jag säga att jag talar för en hel del när jag önskar dig döden, vilket i sin tur skulle bidra till en bättre stämning"
Konversationen finner du i detta inlägg (min anmälan till skolverket), allra längst ned. Behovet av en genomgång för vad man får skriva i min blogg börjar kännas allt mer påtagligt. Jag återkommer till detta vid ett senare tillfälle. Om någon tvivlade på att jag blev illa behandlad på Mikael Elias Teoretiska Gymnasium i Sundsvall får Björns* kommentarer (det finns fler påhopp om du orkar läsa igenom alla kommentarer) tala för motsatsen.
Jag studerar Samhällsprogramet på GA-skolan numer som tillhör Sundsvalls Gymnasium och jag trivs bra med mina toleranta lärare och trevliga klasskamrater (människor med integritet som vågar lufta sina åsikter). Jag undrar hur mina konservativa föredetta klasskamrater på METG hade hanterat en bröstaktion (se artikeln om mig i Dagbladet). Om ni inte redan visste det blev Sundsvalls Gymnasium nyligen utsedd till årets skola.
* Jag antar att Björn studerar vid METG Sundsvall
Svenska bloggar om Mikael Elias Teoretiska Gymnasium, METG, GA-skolan, Sundsvalls Gymnasium, tolerans, integritet, påhopp ,Intressant
Unga människor har också behov
Läste i ett gammalt nummer av tidningen Frida om en ung kvinna som inte fick sova med sin pojkvän då kvinnas mor befarade att dottern i sådana fall skulle hoppa i säng med sin pojkvän om hon tillät detta. 1) Förbud har aldrig fungerat tidigare 2) Varför? Detta gjorde dottern upprörd naturligtvis, vilket jag har all förståelse för. Jag blir så arg att jag nästan önskar att morsan blev uthängd i media. Om min mor gjorde någonting liknande skulle jag bryta med henne, där drar jag min gräns.
Jag brukar ofta fundera över vilka befogenheter föräldrar har/borde har. Är det rimligt att förbjuda sina barn att läsa en bok med motiveringen att man hellre ser att sina barn ägnar sig åt någonting annat och ska detta vara tillåtet? Hur mycket ska föräldrar ha att säga till om och när handlar det om olaga frihetsberövande? Ett ämne jag tänkte skriva om någon annan gång när jag lyckats reda ut alla mina frågetecken.
Föräldrar är i många fall ett komiskt släkte, jag tänker på de föräldrar som värderar ärligthet överallt annat MEN gör det omöjligt för sina barn att vara ärliga. Tusentals förbud är en garanti för att lögner med största sannorlikhet kommer infinna sig.
Jag gillar inte ärlighet som fenomen, rättare sagt kravet om ärlighet, det legitimerar mobbning och all sköns jävelskap. Ingen kan kräva ärlighet av mig och det är jag ärlig med, för mig är det en fråga om integritet. Jag har inte någon skyldighet gentemot någon att vara ärlig, att jag i slutändan ändå väljer att vara det är en annan femma. Vad jag föraktar den människa som spred "sanningen" att den som inte berättar är oärlig. Att inte vilja besvara en fråga är INTE att ljuga. Sanningen enligt dumsvensson som gjorde det möjligt att försvara övervakningen av oskyldig civila. Jag skrev om detta i en skoluppgift i årskurs nio, jag fick sänkt betyg då min lärare ansåg att jag hade dålig moral.
Svenska bloggar om barn, föräldrar, inskränkningar, rättigheter, befogenheter, sex, integritet, ärlighet
Jag brukar ofta fundera över vilka befogenheter föräldrar har/borde har. Är det rimligt att förbjuda sina barn att läsa en bok med motiveringen att man hellre ser att sina barn ägnar sig åt någonting annat och ska detta vara tillåtet? Hur mycket ska föräldrar ha att säga till om och när handlar det om olaga frihetsberövande? Ett ämne jag tänkte skriva om någon annan gång när jag lyckats reda ut alla mina frågetecken.
Föräldrar är i många fall ett komiskt släkte, jag tänker på de föräldrar som värderar ärligthet överallt annat MEN gör det omöjligt för sina barn att vara ärliga. Tusentals förbud är en garanti för att lögner med största sannorlikhet kommer infinna sig.
Jag gillar inte ärlighet som fenomen, rättare sagt kravet om ärlighet, det legitimerar mobbning och all sköns jävelskap. Ingen kan kräva ärlighet av mig och det är jag ärlig med, för mig är det en fråga om integritet. Jag har inte någon skyldighet gentemot någon att vara ärlig, att jag i slutändan ändå väljer att vara det är en annan femma. Vad jag föraktar den människa som spred "sanningen" att den som inte berättar är oärlig. Att inte vilja besvara en fråga är INTE att ljuga. Sanningen enligt dumsvensson som gjorde det möjligt att försvara övervakningen av oskyldig civila. Jag skrev om detta i en skoluppgift i årskurs nio, jag fick sänkt betyg då min lärare ansåg att jag hade dålig moral.
Svenska bloggar om barn, föräldrar, inskränkningar, rättigheter, befogenheter, sex, integritet, ärlighet
Reklam - Pussy Fest
Mens är ett helvete
Idag blev jag stolt när jag läste en bloggkommentar, nämligen:
"tack för att du får mig att knulla även när jag har mens (har aldrig tyckt att det varit "okej" innan du sa nåt om det förut..)"
Sympatiska ”Björn” anklagade mig för att sprida dålig stämning, i samma mening önskade han mig döden ty hyckla är mänskligt:
”du suger din töntiga fjant. Du påstår så mycket men inser du inte hur mycket fel du har? Det finns miljoner argument mot det du har skrivit. Hoppas du dör snart för det enda du har att tillföra samhället är dålig stämning”
Jag gillar mens, jag känner mig sexigare när jag har mens och jag blir kåtare. Problemet är inte att lyckas övertyga mig själv om hur charmig jag är under mensen. Ingenting är enklare (för mig), problemet är många mäns inställning till mens. Att problematisera mens och menssex är okontroversiellt. Som kvinna förväntas jag inte vilja ha sex när jag har mens, allra mest för min egen skull. Jag ska känna mig äcklig.
Jag blir kåt och frustrerad på samma gång. Frustrerad och arg på alla de som är rädda för kroppsvätskor, männen som annars vill knulla men inte vågar ta i dig när du blöder ur fittan. Jag blir kär (överdrifter är roligt) när jag träffar män som gillar mens och mensfitta. Vilka övermänniskor.
Idag träffade jag en man, vi hade sex för första gången. Mensen har blivit ett slags handikapp när tanken "måste jag förvarna honom?" dyker upp. "Borde jag kanske göra det även om det går emot allting jag står för, jag vill inte skapa onödiga problem"... "Lägg ner Johanna".
Jag tänker inte, snäll som jag är, mensa ner någons fina IKEA-soffa men nog fan har jag mens likt de flesta kvinnor och kan du inte acceptera den jag är mensig eller ej bör vi nog inte umgås med varandra. Tänk dig att du är extra kåt fem dagar i månaden, dessa fem dagar av handikapp blir du ständigt ignorerad. Hur logiskt är det att du vill umgås med en sådan person? Menshatarnas räddning är att kvinnor matas med hur äckliga de är under sina mensdagar och att många kvinnor sorligt nog köper detta. Använd mensskydd äckliga du. Använd mensskydd som ingen ser. Mens är mänskligt men samtidigt omänskligt och vidrigt. Jag blev mensslickad i trettio minuter idag, underbart. När jag vandrade hemåt gungade marken. Jag skakar fortfarande.
Svenska bloggar om mens, menssex, knulla, kvinnor, män
"tack för att du får mig att knulla även när jag har mens (har aldrig tyckt att det varit "okej" innan du sa nåt om det förut..)"
Sympatiska ”Björn” anklagade mig för att sprida dålig stämning, i samma mening önskade han mig döden ty hyckla är mänskligt:
”du suger din töntiga fjant. Du påstår så mycket men inser du inte hur mycket fel du har? Det finns miljoner argument mot det du har skrivit. Hoppas du dör snart för det enda du har att tillföra samhället är dålig stämning”
Jag gillar mens, jag känner mig sexigare när jag har mens och jag blir kåtare. Problemet är inte att lyckas övertyga mig själv om hur charmig jag är under mensen. Ingenting är enklare (för mig), problemet är många mäns inställning till mens. Att problematisera mens och menssex är okontroversiellt. Som kvinna förväntas jag inte vilja ha sex när jag har mens, allra mest för min egen skull. Jag ska känna mig äcklig.
Jag blir kåt och frustrerad på samma gång. Frustrerad och arg på alla de som är rädda för kroppsvätskor, männen som annars vill knulla men inte vågar ta i dig när du blöder ur fittan. Jag blir kär (överdrifter är roligt) när jag träffar män som gillar mens och mensfitta. Vilka övermänniskor.
Idag träffade jag en man, vi hade sex för första gången. Mensen har blivit ett slags handikapp när tanken "måste jag förvarna honom?" dyker upp. "Borde jag kanske göra det även om det går emot allting jag står för, jag vill inte skapa onödiga problem"... "Lägg ner Johanna".
Jag tänker inte, snäll som jag är, mensa ner någons fina IKEA-soffa men nog fan har jag mens likt de flesta kvinnor och kan du inte acceptera den jag är mensig eller ej bör vi nog inte umgås med varandra. Tänk dig att du är extra kåt fem dagar i månaden, dessa fem dagar av handikapp blir du ständigt ignorerad. Hur logiskt är det att du vill umgås med en sådan person? Menshatarnas räddning är att kvinnor matas med hur äckliga de är under sina mensdagar och att många kvinnor sorligt nog köper detta. Använd mensskydd äckliga du. Använd mensskydd som ingen ser. Mens är mänskligt men samtidigt omänskligt och vidrigt. Jag blev mensslickad i trettio minuter idag, underbart. När jag vandrade hemåt gungade marken. Jag skakar fortfarande.
Svenska bloggar om mens, menssex, knulla, kvinnor, män
Ni får tycka att jag är tjatig men...
...jag bara måste återge diskussionen som ägde rum för några veckor sedan.
Några lärare (inga namn nämndes) hade lämnat in synpunkter på att elever tilläts fika under lektionerna och med anledning av detta diskuterade vi de ordningsregler som skall komma att gälla framöver. Min ena klassföreståndare gick i genom de förslag på ordningsregler som hade tagits fram och till en början väcktes inga reaktioner från oss elever. Att respektera arbetsron, att komma i tid, att fråga om lov innan man fotograferar andra människor och att förutom detta ta ansvar för sitt eget studiematerial var saker de flesta tog för givna, det var åtminstone den känsla jag fick, därmed inte sagt att det som anses givet inte borde diskuteras. Det som för mig anses självklart tycker någon annan är ren idioti och vice versa.
Det var först när fikandet under lektionerna nämndes som flera elever protesterade. Med anledning av den oro som kan uppstå vid hundraprocentig majoritet känns det bra att veta att jag har klasskamrater som inte håller käften för att vinna pluspoäng hos ledningen. Oavsett vad ens syfte med att inte visa missnöje är blir jag alltid på gott humör när jag träffar människor som verkligen brinner för någonting och inte lägger sig när det uppdagas att kritik inte är det bästa sättet att utöka sin bekantskapskrets (tvärtom vill jag påstå). Mer äkta engagemang! En stor eloge till mina lärare som kan hantera konstruktiv kritik och inte ser den som personriktade påhopp. Det vore skrattretande med en skolledning som "ville bli bättre" och målade ut missnöjda elever som jobbiga sabotörer. Det är inte bara skolledningar som lider av detta problem eller oviljan att backa från tidigare sagda dumheter. Enstaka människor framstår som villiga att försvara sin idioti om det så skulle innebära dödlig utgång. Vad världen skulle bli bättre utan sådana människor, de ligger och tävlar någonstans i toppen över kategorin människor som bidrar till att mitt liv är jobbigare än nödvändigt. Att kalla saker vid sitt rätta namn är ofta positivt, det kan dock ge enorma problem, i vanliga fall har jag någons slags spärr, men den kategorin människor öppnar min mun motvilligt. Den kategorin brukar kunna lyckas väcka min mest osympatiska sida och min ursäkt är att jag själv inte är i närheten av att vara lika osympatisk. Min största drivkraft (för att vara så där härligt norrländskt personlig) är att jag inte vill sitta på dödsbädden och blicka tillbaka till flera år av ickeengagemang.
Vi ett fik på skolan där det är populärt att köpa kaffe att dricka under lektionstid. Det behövdes ingen lång diskussion, vi elever som höjde våra röster fick rätt och det kommer inte bli förbjudet att fika under lektionstid. Min andra klassföreståndare Gunnar Nordström höll en vacker monolog med kontentan att "man ska inte ha mer regler än vad som är nödvändigt" och jag blev glad i hela kroppen när han yttrade de orden. Överhuvudtaget att jag har en mentor som hyllar yttrandefriheten och brukar hålla långa tal om John Stuart Mill tilltalar mig mycket.
Jag har inte läst ett blogginlägg de senaste fyra dagarna, det känns konstigt. Skriv någonting roligt. Skriv om sex.
Svenska bloggar om elevdemokrati, hedbergska, sundsvalls gymnasium, regler, yttrandefrihet, John Stuart Mill
Några lärare (inga namn nämndes) hade lämnat in synpunkter på att elever tilläts fika under lektionerna och med anledning av detta diskuterade vi de ordningsregler som skall komma att gälla framöver. Min ena klassföreståndare gick i genom de förslag på ordningsregler som hade tagits fram och till en början väcktes inga reaktioner från oss elever. Att respektera arbetsron, att komma i tid, att fråga om lov innan man fotograferar andra människor och att förutom detta ta ansvar för sitt eget studiematerial var saker de flesta tog för givna, det var åtminstone den känsla jag fick, därmed inte sagt att det som anses givet inte borde diskuteras. Det som för mig anses självklart tycker någon annan är ren idioti och vice versa.
Det var först när fikandet under lektionerna nämndes som flera elever protesterade. Med anledning av den oro som kan uppstå vid hundraprocentig majoritet känns det bra att veta att jag har klasskamrater som inte håller käften för att vinna pluspoäng hos ledningen. Oavsett vad ens syfte med att inte visa missnöje är blir jag alltid på gott humör när jag träffar människor som verkligen brinner för någonting och inte lägger sig när det uppdagas att kritik inte är det bästa sättet att utöka sin bekantskapskrets (tvärtom vill jag påstå). Mer äkta engagemang! En stor eloge till mina lärare som kan hantera konstruktiv kritik och inte ser den som personriktade påhopp. Det vore skrattretande med en skolledning som "ville bli bättre" och målade ut missnöjda elever som jobbiga sabotörer. Det är inte bara skolledningar som lider av detta problem eller oviljan att backa från tidigare sagda dumheter. Enstaka människor framstår som villiga att försvara sin idioti om det så skulle innebära dödlig utgång. Vad världen skulle bli bättre utan sådana människor, de ligger och tävlar någonstans i toppen över kategorin människor som bidrar till att mitt liv är jobbigare än nödvändigt. Att kalla saker vid sitt rätta namn är ofta positivt, det kan dock ge enorma problem, i vanliga fall har jag någons slags spärr, men den kategorin människor öppnar min mun motvilligt. Den kategorin brukar kunna lyckas väcka min mest osympatiska sida och min ursäkt är att jag själv inte är i närheten av att vara lika osympatisk. Min största drivkraft (för att vara så där härligt norrländskt personlig) är att jag inte vill sitta på dödsbädden och blicka tillbaka till flera år av ickeengagemang.
Vi ett fik på skolan där det är populärt att köpa kaffe att dricka under lektionstid. Det behövdes ingen lång diskussion, vi elever som höjde våra röster fick rätt och det kommer inte bli förbjudet att fika under lektionstid. Min andra klassföreståndare Gunnar Nordström höll en vacker monolog med kontentan att "man ska inte ha mer regler än vad som är nödvändigt" och jag blev glad i hela kroppen när han yttrade de orden. Överhuvudtaget att jag har en mentor som hyllar yttrandefriheten och brukar hålla långa tal om John Stuart Mill tilltalar mig mycket.
Jag har inte läst ett blogginlägg de senaste fyra dagarna, det känns konstigt. Skriv någonting roligt. Skriv om sex.
Svenska bloggar om elevdemokrati, hedbergska, sundsvalls gymnasium, regler, yttrandefrihet, John Stuart Mill
Hur många gånger ska jag behöva upprepa mig?
Idag är jag en riktig bitterfitta. Neil Strauss har rätt, smicker fungerar inte och jag hatar verkligen att höra män tala om hur fin jag är. Det finns nog ingen situation som gör mig lika obekväm. Inte nog med det vill de få mig att känna mig speciell och unik genom att kommentera mitt hår och min framtoning. Det finns en anledning till varför jag ser ut som jag gör, jag blev trött på att höra om mitt fina, tjocka hår. Håret alla ville ha. Bespara mig löjligt smicker, jag har faktiskt viktigare saker att göra än att lyssna på sådant nonsens. Om du respekterar mig det minsta - jag vill INTE bli objektifierad. Idag kokar jag nästan. Varför lyssnar ingen? Varför envisas män med att kommentera mitt utseende. Jag vill inte. Håll käften!
Tjuvlyssnat
I morse när jag satt på bussen på väg till skolan hörde jag en helt fantastisk konversation mellan några yngre män från byn:
Person 1: "Jag gjorde slut igår" "Det var jag som gjorde slut" "Hörde du det, det var jag som gjorde slut"
Person 2: "OK, lugna ner dig"
En minut senare:
Person 1: "Jag behöver bara en person att ligga med nu så att jag kommer över N" "Jag ska ligga med K inatt"
Person 3: "Milf-hunter"
Person 1: "Jamen, hon är ju snygg"
Person 2: "Hon har faktiskt barn"
Några riktigt goa WoW-nördar som skulle sälja sina WoW-karaktärer och bli rika, i övrigt förstod jag ingenting av deras nördkongress. Jag ska försöka komma över sorgen.
Svenska bloggar om Tjuvlyssnat, WoW, Milf-hunter
Person 1: "Jag gjorde slut igår" "Det var jag som gjorde slut" "Hörde du det, det var jag som gjorde slut"
Person 2: "OK, lugna ner dig"
En minut senare:
Person 1: "Jag behöver bara en person att ligga med nu så att jag kommer över N" "Jag ska ligga med K inatt"
Person 3: "Milf-hunter"
Person 1: "Jamen, hon är ju snygg"
Person 2: "Hon har faktiskt barn"
Några riktigt goa WoW-nördar som skulle sälja sina WoW-karaktärer och bli rika, i övrigt förstod jag ingenting av deras nördkongress. Jag ska försöka komma över sorgen.
Svenska bloggar om Tjuvlyssnat, WoW, Milf-hunter
Gör sex dig lycklig?
Bloggaren bakom Knulla - en blogg om sex skriver i inlägget Sex istället för terapi: "Det är hemskt med folk som tror att de kan knulla sig lyckliga. Verkligen tragiskt. Det är ytterligare ett exempel på dåligt sex. Det självdestruktiva sexet som kanske hjälper för stunden men sedan får en att känna sig tusen gånger värre än innan. [...] Sex ska man ha för att man är lycklig, inte för att bli lycklig. För det går inte"
Hur går det till är min första tanke. Vad insnöad man blir av att leva med sexpositiva människor när man efter ett tag ser man sig själv som mainstream och tror att antisexmänniskor är några få stackare som tappert försöker få ihop människor tillräckligt många för att fylla en enrummare. Skämt åsido, men jag kan inte relatera till hur det är att leva utan sex och vill i dagsläget heller inte kunna göra det, en sådan förståelse skulle kräva att mitt sexliv utplånades och det vill jag helst inte.
Har man en gång passerat är det svårt att gå tillbaka. Referensramar är ett nödvändigt ont, dess negativ aspekt är att denna sorts erfarenheter kan göra dig (tillfälligt) olycklig när vardagen inte är som den en gång var. Detta till trots tror jag att ni alla kan hålla med mig om att man borde försöka eftersträva idealet (varierar från person till person) så långt det bara går.
Innan jag svävar ut i snömos tänkte jag besvara ovanstående rader. Kan människor "knulla sig lyckliga"? Om jag blir lycklig av knulladet i sig eller om det är "knullbristen" som gör mig olycklig är en filosofisk fråga och för mig är det nog en kombination. Jag gillar mat- och sexliknelser som ni kanske märkt i tidigare blogginlägg och det är inte helt oproblematiskt att komma dragandes med dessa. Mat: hungrig/mätt. Sex: kåt/tillfredställd. Att hävda att sex är ett mänskligt behov anses relativt OK idag, men att påstå att sex är ett behov vilket som helst är inte alls lika accepterat, man menar att sex tillskillnad från mat är ett konstlat behov. Det finns inga måsten om vi nu ska hårddra det hela. Det komiska är när kritiken mot sex som ett behov vilket som helst framförs av antisexmänniskor. Antisexmoralist har ingenting att göra i den debatten som jag ser det lika lite som vi bör låta en nykterist granska svenssons alkoholvanor eller låta en oskuld uttala sig om hur penetration känns (I morgon är jag PK. Jag lovar).
Ett bra sexliv är 10% av en relation medan ett dåligt eller icke existerande sexliv är 90% av en relation
Det är möjligt att den som aldrig haft sex heller inte kan knulla sig lycklig, det kan jag inte uttala mig om, men jag tror att det svårt att blunda för en ny upptäckt och återgå till livet innan när man väl vant sig vid någonting som vid sidan av att likna ett beroende uppfattas positivit.
"Varför skämmas över nåt som är så kul, naturligt och vanligt! Nästan alla har sex, men få vågar prata öppet om det!" (se den ovannämnda bloggens banner). Det kan man verkligen fråga sig och det finns flera skäl till denna tystnad. Inledningsvis måste folk våga nämna saker vid sitt rätta namn utan att få kastat i ansiktet att de ägnar sig åt något som stora massan anser vara tabu. Om vissa människor inte kan eller vill leva utan sex anser jag att vi måste respektera dessa och sluta tro att vi själva har någon rätt att sätta standarden för hur det borde vara. Vi respekterar människor som inte vill ha sex av olika anledningar samtidigt som tidningarna påtalar vikten av att nå ut till unga kvinnor om att de inte behöver ställa upp på sex om de "egentligen inte vill". Ingen talar om för de unga som vill knulla att de gör rätt när de gör handling av sina önskemål. Att knullkompisar är OK räcker inte för mig när MEN-ordet fortfarande pryder var och varannan mening: "sex i alla ära MEN någon jävla måtta får det vara".
I övrigt anser jag att tala om vad för andra människor vad som gör dem lyckliga är lika lågt som att "upplysa" kvinnor om att de ägnar sig åt "kvinnoförnedrande" sex, mer om detta skriver jag i inlägget Det mest förnedrande.
Svenska bloggar om knulla, sex, lycka, intolerans, öppenhet
Hur går det till är min första tanke. Vad insnöad man blir av att leva med sexpositiva människor när man efter ett tag ser man sig själv som mainstream och tror att antisexmänniskor är några få stackare som tappert försöker få ihop människor tillräckligt många för att fylla en enrummare. Skämt åsido, men jag kan inte relatera till hur det är att leva utan sex och vill i dagsläget heller inte kunna göra det, en sådan förståelse skulle kräva att mitt sexliv utplånades och det vill jag helst inte.
Har man en gång passerat är det svårt att gå tillbaka. Referensramar är ett nödvändigt ont, dess negativ aspekt är att denna sorts erfarenheter kan göra dig (tillfälligt) olycklig när vardagen inte är som den en gång var. Detta till trots tror jag att ni alla kan hålla med mig om att man borde försöka eftersträva idealet (varierar från person till person) så långt det bara går.
Innan jag svävar ut i snömos tänkte jag besvara ovanstående rader. Kan människor "knulla sig lyckliga"? Om jag blir lycklig av knulladet i sig eller om det är "knullbristen" som gör mig olycklig är en filosofisk fråga och för mig är det nog en kombination. Jag gillar mat- och sexliknelser som ni kanske märkt i tidigare blogginlägg och det är inte helt oproblematiskt att komma dragandes med dessa. Mat: hungrig/mätt. Sex: kåt/tillfredställd. Att hävda att sex är ett mänskligt behov anses relativt OK idag, men att påstå att sex är ett behov vilket som helst är inte alls lika accepterat, man menar att sex tillskillnad från mat är ett konstlat behov. Det finns inga måsten om vi nu ska hårddra det hela. Det komiska är när kritiken mot sex som ett behov vilket som helst framförs av antisexmänniskor. Antisexmoralist har ingenting att göra i den debatten som jag ser det lika lite som vi bör låta en nykterist granska svenssons alkoholvanor eller låta en oskuld uttala sig om hur penetration känns (I morgon är jag PK. Jag lovar).
Ett bra sexliv är 10% av en relation medan ett dåligt eller icke existerande sexliv är 90% av en relation
Det är möjligt att den som aldrig haft sex heller inte kan knulla sig lycklig, det kan jag inte uttala mig om, men jag tror att det svårt att blunda för en ny upptäckt och återgå till livet innan när man väl vant sig vid någonting som vid sidan av att likna ett beroende uppfattas positivit.
"Varför skämmas över nåt som är så kul, naturligt och vanligt! Nästan alla har sex, men få vågar prata öppet om det!" (se den ovannämnda bloggens banner). Det kan man verkligen fråga sig och det finns flera skäl till denna tystnad. Inledningsvis måste folk våga nämna saker vid sitt rätta namn utan att få kastat i ansiktet att de ägnar sig åt något som stora massan anser vara tabu. Om vissa människor inte kan eller vill leva utan sex anser jag att vi måste respektera dessa och sluta tro att vi själva har någon rätt att sätta standarden för hur det borde vara. Vi respekterar människor som inte vill ha sex av olika anledningar samtidigt som tidningarna påtalar vikten av att nå ut till unga kvinnor om att de inte behöver ställa upp på sex om de "egentligen inte vill". Ingen talar om för de unga som vill knulla att de gör rätt när de gör handling av sina önskemål. Att knullkompisar är OK räcker inte för mig när MEN-ordet fortfarande pryder var och varannan mening: "sex i alla ära MEN någon jävla måtta får det vara".
I övrigt anser jag att tala om vad för andra människor vad som gör dem lyckliga är lika lågt som att "upplysa" kvinnor om att de ägnar sig åt "kvinnoförnedrande" sex, mer om detta skriver jag i inlägget Det mest förnedrande.
Svenska bloggar om knulla, sex, lycka, intolerans, öppenhet
Attitydundersökning om våldtäkt
Amnesty har på sin hemsida publicerat rapporten Var går Gränsen? En attitydundersökning om våldtäkt vilken grundar sig i drygt 2600 enkätsvar. Undersökningen är inte vetenskaplig men trots detta menar Amnesty att den ger en rätt bra fingervisning om vår inställning till våldtäkt. Det är alltid med obehag som jag går igenom liknande rapporter då det fortfarande är långt ifrån självklart att vi har rätt till våra egna kroppar. Rapporten bekräftar min oro.
"Det finns stora skillnader i hur man besvarat frågorna kring kvinnans och gärningsmannens ansvar vid våldtäkt, beroende på ålder. Det vi ser som särskilt oroväckande är att den yngsta svarsgruppen, personer mellan 15-25 år, i stor utsträckning anger att kvinnan i någon grad har ett ansvar vid våldtäkt som kopplas till hennes beteende före eller under själva våldtäkten"
Rapporten berör inte en, enligt mig, viktig frågeställning, nämligen: "Anser du att kvinnor har rätt att ångra sig eller är det lagt kort ligger som gäller?" Det är ett faktum att vi människor ångrar oss och det kan handla om i princip vad som helst. Nu tänker jag inte på kvinnor som ångrar sex efteråt. Det blir fånigt att först tacka ja och efter sexakten ångra sig för att ropa övergrepp. När jag skriver "ångra sig" tänker jag på alla de kvinnor som tar tillbaka att de vill ha sex innan det blir av. En debatt jag saknar.
För mig är sex en social funktion vilken som helst i grunden, att jag föredrar sex framför en mängd andra saker hör inte dit. När sex kommer med in i bilden börjar ofta andra regler gälla än de vi annars tar förgivet i sociala sammanhang. Om någon inte dyker upp under vad som är tänkt att vara en filmkväll ursäktar vi sannolikt den person, tråkigt kan tyckas men det är sådant som händer. Vore det jag skulle jag ringa innan men jag blir nog till och med ursäktad om jag glömmer att ringa. Det är inte hela världen att jag inte dyker upp helt enkelt. Jag har även rätt att avboka en fika om någonting roligare skulle komma i vägen. Jag finner det beklagligt att vi inte har samma förhållande till löften om sex. Ingen har rätt att ens kräva en förklaring från den som ångrar sig, ett nej är ett nej oavsett vad. Ett nej behöver inte nödvändigtvis vara ett ordagrant nej, ett nej kan vara "jag har inte tid just nu" eller "någon annan gång". På samma sätt anser jag att samtycke kan visas på annat sätt än genom att ordagrant säga ja. Det är här det problematiska uppstår säger du nu om du gillar att förenkla. Jag tror vi gör det till ett större problem än vad det är. Om du för en sekund tvekar på att personen kanske inte vill bör du fråga dig själv vad du håller på med.
Vi lever idag i ett samhälle där sex är helt i sin ordning om ingen säger ifrån. Ansvaret ligger hela tiden hos någon annan, vi förutsätter att personen är villig att ställa upp på sex om personen inte uppvisar tydlig ovilja. Jag kan inte komma på någon annan situation än i sexuella sammanhang där vi tar för givet att någonting är OK framtills någon hävdar någonting annat. Att veta om att personen man har sex är med på noterna är inte alls något orimligt krav som jag ser det. Förhoppningsvis kan denna rapport på nytt starta denna viktiga debatt.
Svenska bloggar om Amnesty, våldtäkt, sexuella övergrepp, sex, samtycke,
"Det finns stora skillnader i hur man besvarat frågorna kring kvinnans och gärningsmannens ansvar vid våldtäkt, beroende på ålder. Det vi ser som särskilt oroväckande är att den yngsta svarsgruppen, personer mellan 15-25 år, i stor utsträckning anger att kvinnan i någon grad har ett ansvar vid våldtäkt som kopplas till hennes beteende före eller under själva våldtäkten"
Rapporten berör inte en, enligt mig, viktig frågeställning, nämligen: "Anser du att kvinnor har rätt att ångra sig eller är det lagt kort ligger som gäller?" Det är ett faktum att vi människor ångrar oss och det kan handla om i princip vad som helst. Nu tänker jag inte på kvinnor som ångrar sex efteråt. Det blir fånigt att först tacka ja och efter sexakten ångra sig för att ropa övergrepp. När jag skriver "ångra sig" tänker jag på alla de kvinnor som tar tillbaka att de vill ha sex innan det blir av. En debatt jag saknar.
För mig är sex en social funktion vilken som helst i grunden, att jag föredrar sex framför en mängd andra saker hör inte dit. När sex kommer med in i bilden börjar ofta andra regler gälla än de vi annars tar förgivet i sociala sammanhang. Om någon inte dyker upp under vad som är tänkt att vara en filmkväll ursäktar vi sannolikt den person, tråkigt kan tyckas men det är sådant som händer. Vore det jag skulle jag ringa innan men jag blir nog till och med ursäktad om jag glömmer att ringa. Det är inte hela världen att jag inte dyker upp helt enkelt. Jag har även rätt att avboka en fika om någonting roligare skulle komma i vägen. Jag finner det beklagligt att vi inte har samma förhållande till löften om sex. Ingen har rätt att ens kräva en förklaring från den som ångrar sig, ett nej är ett nej oavsett vad. Ett nej behöver inte nödvändigtvis vara ett ordagrant nej, ett nej kan vara "jag har inte tid just nu" eller "någon annan gång". På samma sätt anser jag att samtycke kan visas på annat sätt än genom att ordagrant säga ja. Det är här det problematiska uppstår säger du nu om du gillar att förenkla. Jag tror vi gör det till ett större problem än vad det är. Om du för en sekund tvekar på att personen kanske inte vill bör du fråga dig själv vad du håller på med.
Vi lever idag i ett samhälle där sex är helt i sin ordning om ingen säger ifrån. Ansvaret ligger hela tiden hos någon annan, vi förutsätter att personen är villig att ställa upp på sex om personen inte uppvisar tydlig ovilja. Jag kan inte komma på någon annan situation än i sexuella sammanhang där vi tar för givet att någonting är OK framtills någon hävdar någonting annat. Att veta om att personen man har sex är med på noterna är inte alls något orimligt krav som jag ser det. Förhoppningsvis kan denna rapport på nytt starta denna viktiga debatt.
Svenska bloggar om Amnesty, våldtäkt, sexuella övergrepp, sex, samtycke,
Fru Gårman
Ni har säkert inte missat den livliga debatten om Herr Gårman-skyltarna och att förslaget om nya Fru Gårman-skyltar beskylls för att vara ett feministiskt påhitt. Alla feminister jag hört uttala sig i frågan har varit negativa till Fru Gårman-skyltar, dels för att det kostar skattebetalarna pengar men även att dessa nya "kvinnliga" skyltar skulle skapa nya föreställningar om hur kvinnor är/borde vara. Många är istället av uppfattning att en förändring snarare borde handla om nya könsneutrala skyltar. Även kvinnor finns i trafiken, jag gillar den motiveringen. Även dvärgar, funktionshindrade, gula, tjocka, smala och päronformade finns i trafiken.
Nu väntar jag bara på att någon drar upp frågan om toalett-skyltarna. Jag tycker all denna indelning är löjlig och därför brukar jag strunta i dessa skyltar. Jag tar ofta dörren som är närmast. Kom igen, jag har varken långt hår eller kjol så sluta jävlas med mig.
Apropå könsindelning - Varför antas jag som kvinna känna mig obekäm med män i samma rum men inte med andra kvinnor? Skulle dessa fantasier uppstå om vi inte hela tiden matades med att män och kvinnor är så himla olika och varför antas jag som kvinna hellre vilja bli gynundersökt av en kvinna? Vem vet, jag kanske är världens mest extrema homofob. Senast jag skulle bli gynundersökt blev jag bokad hos en manlig läkare, i sista stund ordnade han så att jag fick en tid med en kvinnlig "för min skull". Aldrig hade jag nämnt ett ord om att jag föredrog en kvinnlig läkare framför en manlig. Jag vet att han gjorde vad han trodde var det rätta men det kändes samtidigt konstigt då jag inte hade protesterat tidigare. Läkaren som i slutändan undersökte mig berättade att hennes erfarenhet är att kvinnor ofta föredrar kvinnliga läkare och jag svarade att det var sak samma för mig vilket förvånade henne.
Könsseparatism känns för det mesta omotiverat och dumt. Jag misstänker att det i 9 fall av 10 är påhittade behov. Omklädningsrummen bara för att ta ett annat exempel. Min mor växte upp under en tid då det fortfarande fanns "könsblandade" omklädningsrum och det var inga problem då så varför måste det vara ett problem idag?
Kolla in Blogges roliga skyltar. När jag tänker på kvinnor tänker jag på bröst och fittor, inte långt hår och kjol. Jag föraktar den person som "kom på" att små bröst är mer PK än stora.
"Vad gör din kompis då? Sover hon?" Sedan när blev kompis synonymt med "hon"? Fråga 2 - Vad ska man då kalla sina manliga vänner? Gaah, så dumt!
Svenska bloggar om kvinnor, män, herr gårman, fru gårman, skyltar, separatism, könsneutralt Intressant
Nu väntar jag bara på att någon drar upp frågan om toalett-skyltarna. Jag tycker all denna indelning är löjlig och därför brukar jag strunta i dessa skyltar. Jag tar ofta dörren som är närmast. Kom igen, jag har varken långt hår eller kjol så sluta jävlas med mig.
Apropå könsindelning - Varför antas jag som kvinna känna mig obekäm med män i samma rum men inte med andra kvinnor? Skulle dessa fantasier uppstå om vi inte hela tiden matades med att män och kvinnor är så himla olika och varför antas jag som kvinna hellre vilja bli gynundersökt av en kvinna? Vem vet, jag kanske är världens mest extrema homofob. Senast jag skulle bli gynundersökt blev jag bokad hos en manlig läkare, i sista stund ordnade han så att jag fick en tid med en kvinnlig "för min skull". Aldrig hade jag nämnt ett ord om att jag föredrog en kvinnlig läkare framför en manlig. Jag vet att han gjorde vad han trodde var det rätta men det kändes samtidigt konstigt då jag inte hade protesterat tidigare. Läkaren som i slutändan undersökte mig berättade att hennes erfarenhet är att kvinnor ofta föredrar kvinnliga läkare och jag svarade att det var sak samma för mig vilket förvånade henne.
Könsseparatism känns för det mesta omotiverat och dumt. Jag misstänker att det i 9 fall av 10 är påhittade behov. Omklädningsrummen bara för att ta ett annat exempel. Min mor växte upp under en tid då det fortfarande fanns "könsblandade" omklädningsrum och det var inga problem då så varför måste det vara ett problem idag?
Kolla in Blogges roliga skyltar. När jag tänker på kvinnor tänker jag på bröst och fittor, inte långt hår och kjol. Jag föraktar den person som "kom på" att små bröst är mer PK än stora.
"Vad gör din kompis då? Sover hon?" Sedan när blev kompis synonymt med "hon"? Fråga 2 - Vad ska man då kalla sina manliga vänner? Gaah, så dumt!
Svenska bloggar om kvinnor, män, herr gårman, fru gårman, skyltar, separatism, könsneutralt Intressant
Käre Thomas Bodström!
Förutom att jag är tenderar att vara aningen dryg och gillar att provocera är jag nog för dig en charmerande, förtjusande, underbar, bedårande och älskvärd medborgare. Farligt nära Sveriges svar på jesus. Det är inte mitt leverne som gör mig oemotståndligt fantastisk utan det faktum att jag inte har någonting att dölja. Se bara hur jag fläker ut mig själv i bloggen för din skull. De senaste två dygnen har varit som en enda lång porrnovell. Varför talade du inte till mig för tre år sedan? Jag känner mig lurad Thomas. Här har jag gått miste om tre år, för det är ju faktiskt så det känns. Om du bara hade berättat din vision lite tidigare så hade jag med nöje kunnat spara ihop några tusenlappar, köpt en videokamera och dokumenterat mitt (sex)liv. Det tåget har dessvärre redan passerat.
Jag skulle kunna ge mycket för att få mina senaste två dygn dokumenterade. Berättade jag att min stora sorg här i livet är att mina gruppsexbilder från när jag var 15 år är spårlöst försvunna? Inte?!? Det händer ibland att jag tänker tillbaka på alla spontanknull och ler för mig själv. Snabbisar är underskattade, tänker jag. Om jag måste välja mellan fem minuter eller ingenting alls är valet självklart. Tänk alla de där gångerna du är så kåt att det känns som att kroppen håller på att sprängas. På tåget, i klassrummet eller när du väntar på bussen. Alla de där stunderna av väntan som du gott skulle kunna ägna åt någonting både roligt och tillfredsställande. Tro mig när jag säger att matlagning blir mycket roligare om man knullar i "pauserna". Matlagning på distans är ingenting jag rekommenderar er läsare. Jag vill verkligen inte ställas till svars för några sönderbrända Kungsörnen-kastruller (been there done that) MEN det är ofrånkomligen mycket givande att kopulera medan pastan kokar även om jag föredrar sextio minuter framför tio (fullkornspasta is the shit). Om du trots min varning inte kan skärpa dig försök åtminstone hålla koll på tiden. Jag kan garantera att du plötsligt inser vad mat lagas med kärlek och omsorg innebär. Senast idag försökte jag på något antifeministiskt vis illustrera kvinnans plats i hemmet och det fungerade alldeles utmärkt. Utan att överdriva vill jag påstå att maten aldrig har smakat så gott tidigare.
Just nu är jag inne i en hejdlöst sexuell period, ironiskt nog är jag sjuk just när den inträffar. För sjuk för att känna inspiration till att blogga. Tillräckligt pigg för att knulla. Det är roligare att knulla än att blogga. Igår hade jag sex fem gånger och svalde sperma tre. Idag blev det sex till frukost med två härliga fontänorgasmer. Det handlar om att prioritera. Glöm aldrig valfriheten Thomas, den som inte vill titta behöver inte. Inte nog med det kan jag kontrollera (!) mina fontänorgasmer. Min fitta och jag är rätt kompatibla och mitt mjöl är renare än mensblod. Vilken usel poet jag är.
Annat snusk om knulla, thomas bodström, snabbisar,
Jag skulle kunna ge mycket för att få mina senaste två dygn dokumenterade. Berättade jag att min stora sorg här i livet är att mina gruppsexbilder från när jag var 15 år är spårlöst försvunna? Inte?!? Det händer ibland att jag tänker tillbaka på alla spontanknull och ler för mig själv. Snabbisar är underskattade, tänker jag. Om jag måste välja mellan fem minuter eller ingenting alls är valet självklart. Tänk alla de där gångerna du är så kåt att det känns som att kroppen håller på att sprängas. På tåget, i klassrummet eller när du väntar på bussen. Alla de där stunderna av väntan som du gott skulle kunna ägna åt någonting både roligt och tillfredsställande. Tro mig när jag säger att matlagning blir mycket roligare om man knullar i "pauserna". Matlagning på distans är ingenting jag rekommenderar er läsare. Jag vill verkligen inte ställas till svars för några sönderbrända Kungsörnen-kastruller (been there done that) MEN det är ofrånkomligen mycket givande att kopulera medan pastan kokar även om jag föredrar sextio minuter framför tio (fullkornspasta is the shit). Om du trots min varning inte kan skärpa dig försök åtminstone hålla koll på tiden. Jag kan garantera att du plötsligt inser vad mat lagas med kärlek och omsorg innebär. Senast idag försökte jag på något antifeministiskt vis illustrera kvinnans plats i hemmet och det fungerade alldeles utmärkt. Utan att överdriva vill jag påstå att maten aldrig har smakat så gott tidigare.
Just nu är jag inne i en hejdlöst sexuell period, ironiskt nog är jag sjuk just när den inträffar. För sjuk för att känna inspiration till att blogga. Tillräckligt pigg för att knulla. Det är roligare att knulla än att blogga. Igår hade jag sex fem gånger och svalde sperma tre. Idag blev det sex till frukost med två härliga fontänorgasmer. Det handlar om att prioritera. Glöm aldrig valfriheten Thomas, den som inte vill titta behöver inte. Inte nog med det kan jag kontrollera (!) mina fontänorgasmer. Min fitta och jag är rätt kompatibla och mitt mjöl är renare än mensblod. Vilken usel poet jag är.
Annat snusk om knulla, thomas bodström, snabbisar,
