Blir den dominerande dominerad?
”Om en kvinna går i gång på maktlöshet så antar vi att det i någon mån är en fantasi om att bli utnyttjad. Men egentligen skulle det kunna vara precis tvärtom. Hennes fantasi om att bli dominerad av mannen kanske i själva verket är en fantasi om att utnyttja mannen”.
Citatet ovan kommer från Katrine Kielos bok Våldtäkt och romantik, kapitlet Extas och Kontroll, sida 76. Boken är inte alls imponerade och jag skulle inte rekommendera en person som läst en del feministisk litteratur tidigare att läsa den (kanske inte andra heller), men det är onekligen lite roligt att Kielos berör det som jag uttryckt vid flera tillfällen, att en önskan om att bli dominerad i själva verket kan var en önskan om att dominera. Om en man ber mig dominera honom sexuellt dominerar jag då honom eller dominerar han mig?
Dominans är för de flesta kopplat till den person som är aktiv och ligger överst (dessa saker brukar anses gå hand i hand) och underordning till personen som är och gör det motsatta. För mig är dominans att leka med över- och underordning men också att be mig göra någonting som inte ligger i mitt intresse (delta i leken). Det behöver inte innebära att jag är den mest aktiva eller att jag ligger överst. Det kräver viss kunskap om mina sexuella preferenser för att veta vad som inte ligger i mitt intresse naturligtvis och jag förväntar mig inte att någon som inte känner mig bra ska ska känna till mina sexuella önskemål, ännu mindre idag när var och varannan person vill ha ”hårdare tag” i sexuella sammanhang förväntar jag mig att någon ska kunna genomskåda min sexuella vaniljpersonlighet. Jag har alltid varit öppen med att om det skulle finnas en statlig läggning så skulle den vara uppkallad efter mig och det har nog bidragit till att jag inte har fått särskilt många förslag om över- och underordningslekar under mina snart fyra år som sexuellt aktiv.
Jag kan inte dominera någon sexuellt. Det skulle krävas att jag själv hade en sådan önskan eller att jag hade ett ickeförhållande till dominans, att det varken gör till eller från. Att jag varken vill eller inte vill utan någonting därimellan. Faktum är att jag varken vill eller har någon önskan om att dominera någon sexuellt och därför skulle det innebära att jag uppoffrade mig om jag efter många om och men gick med på att ”dominera” någon. Således skulle jag känna mig dominerad men den som eventuellt tittade på skulle nog uppfatta det annorlunda. Kanske måste vi skilja på vem som dominerar innan akten (när rollerna blir till) och under akten (när rollerna levs ut), men inte heller en sådan uppdelning blir helt korrekt då de som ägnar sig åt sexuell över- och underordning inte nödvändigtvis enbart har en roll, sin egen, att förhålla sig till (den ena är ju tänkt att vara den andres motsats). En del byter roller från gång till gång och andra byter roll under själva sexakten på samma sätt som vi byter ställning.
Är det en öppen fråga ser jag det inte som dominans (hur ska vi kunna veta om vi inte har frågat?), men har jag tackat nej flera gånger och du fortsätter fråga om jag vill dominera kommer jag troligen känna mig dominerad eller möjligen ana att det finns en önskan hos dig om att dominera mig (om du vet att dominans verkligen inte ligger i mitt intresse). Jag gillar personer som frågar och kommunikation överhuvudtaget. Jag har träffat flera seriösa BDSM-utövare (främst inom RFSU) som enligt min uppfattning varit lika intresserade av sex i teorin som praktiken. Vi kan kalla dem ideologiska BDSM-utövare. Det finns också oseriösa personer som själva säger att de ägnar sig åt BDSM, oseriösa i bemärkelsen att de inte frågar och ser ”stoppord” som någonting nästan religiöst. Är de ideologiska medvetna om detta?
Föreställningar om sex är inte bra för någon och det är inte heller det jag propagerar för. Det jag vill se är en ökad förståelse för att alla inte är stöpta med samma sexuella preferenser och att det inte finns någon sexuell mall. Att vi inte ska ta saker för givna om det inte finns mycket goda skäl att göra det. Samtycke till sex är samtycke till sex, varken mer eller mindre. Ett ja till sex är inte ett ja till att du får bita mina bröstvårtor blåa. Det är en helt separat fråga. Samtycke är inte någon ”paketlösning”. Kan vi acceptera det blir frågan om dominans, underordning och dolda anspråk genast mycket mindre intressant.
Citatet ovan kommer från Katrine Kielos bok Våldtäkt och romantik, kapitlet Extas och Kontroll, sida 76. Boken är inte alls imponerade och jag skulle inte rekommendera en person som läst en del feministisk litteratur tidigare att läsa den (kanske inte andra heller), men det är onekligen lite roligt att Kielos berör det som jag uttryckt vid flera tillfällen, att en önskan om att bli dominerad i själva verket kan var en önskan om att dominera. Om en man ber mig dominera honom sexuellt dominerar jag då honom eller dominerar han mig?
Dominans är för de flesta kopplat till den person som är aktiv och ligger överst (dessa saker brukar anses gå hand i hand) och underordning till personen som är och gör det motsatta. För mig är dominans att leka med över- och underordning men också att be mig göra någonting som inte ligger i mitt intresse (delta i leken). Det behöver inte innebära att jag är den mest aktiva eller att jag ligger överst. Det kräver viss kunskap om mina sexuella preferenser för att veta vad som inte ligger i mitt intresse naturligtvis och jag förväntar mig inte att någon som inte känner mig bra ska ska känna till mina sexuella önskemål, ännu mindre idag när var och varannan person vill ha ”hårdare tag” i sexuella sammanhang förväntar jag mig att någon ska kunna genomskåda min sexuella vaniljpersonlighet. Jag har alltid varit öppen med att om det skulle finnas en statlig läggning så skulle den vara uppkallad efter mig och det har nog bidragit till att jag inte har fått särskilt många förslag om över- och underordningslekar under mina snart fyra år som sexuellt aktiv.
Jag kan inte dominera någon sexuellt. Det skulle krävas att jag själv hade en sådan önskan eller att jag hade ett ickeförhållande till dominans, att det varken gör till eller från. Att jag varken vill eller inte vill utan någonting därimellan. Faktum är att jag varken vill eller har någon önskan om att dominera någon sexuellt och därför skulle det innebära att jag uppoffrade mig om jag efter många om och men gick med på att ”dominera” någon. Således skulle jag känna mig dominerad men den som eventuellt tittade på skulle nog uppfatta det annorlunda. Kanske måste vi skilja på vem som dominerar innan akten (när rollerna blir till) och under akten (när rollerna levs ut), men inte heller en sådan uppdelning blir helt korrekt då de som ägnar sig åt sexuell över- och underordning inte nödvändigtvis enbart har en roll, sin egen, att förhålla sig till (den ena är ju tänkt att vara den andres motsats). En del byter roller från gång till gång och andra byter roll under själva sexakten på samma sätt som vi byter ställning.
Är det en öppen fråga ser jag det inte som dominans (hur ska vi kunna veta om vi inte har frågat?), men har jag tackat nej flera gånger och du fortsätter fråga om jag vill dominera kommer jag troligen känna mig dominerad eller möjligen ana att det finns en önskan hos dig om att dominera mig (om du vet att dominans verkligen inte ligger i mitt intresse). Jag gillar personer som frågar och kommunikation överhuvudtaget. Jag har träffat flera seriösa BDSM-utövare (främst inom RFSU) som enligt min uppfattning varit lika intresserade av sex i teorin som praktiken. Vi kan kalla dem ideologiska BDSM-utövare. Det finns också oseriösa personer som själva säger att de ägnar sig åt BDSM, oseriösa i bemärkelsen att de inte frågar och ser ”stoppord” som någonting nästan religiöst. Är de ideologiska medvetna om detta?
Föreställningar om sex är inte bra för någon och det är inte heller det jag propagerar för. Det jag vill se är en ökad förståelse för att alla inte är stöpta med samma sexuella preferenser och att det inte finns någon sexuell mall. Att vi inte ska ta saker för givna om det inte finns mycket goda skäl att göra det. Samtycke till sex är samtycke till sex, varken mer eller mindre. Ett ja till sex är inte ett ja till att du får bita mina bröstvårtor blåa. Det är en helt separat fråga. Samtycke är inte någon ”paketlösning”. Kan vi acceptera det blir frågan om dominans, underordning och dolda anspråk genast mycket mindre intressant.
Flest ANMÄLDA våldtäkter i Sverige
Flest våldtäkter begås i Sverige skriver tidningarna. (Hur var det med jämställdheten?) Anledningen till denna orimliga slutsats är att Sverige har flest våldtäktsanmälningar i Europa. Naturligtvis måste man ta hänsyn till olika länders olika sexualbrottslagstiftning och naturligtvis finns ett varierande mörkertal i alla länder.
Jag vill bara passa på att citera Ia från Kvalitetsbloggen som skrev en klok sak i en kommentar till detta inlägg: "Domstolsförhandlingar handlar bara om vad som går att bevisa. Inte om vad som faktiskt hänt eller vad som är rätt eller fel". Det är ett enkelt konstaterande som så ofta glöms bort i debatten.
Skilj gärna på frivilligt sex och ofrivilligt sex. Skilj gärna också på antalet våldtäkter som ägt rum, antalet våldtäkter som anmälts och antalet våldtäkter som slutat med fällande dom. Jag skriver detta främst för att 99% av de kvinnor jag känner som blivit våldtagna inte anmält övergreppen.
Jag vaknade en gång av en okänd mans fingrar intryckta i mitt underliv (våldtäkt). I nästan två år gick jag och väntade på besked och så plötsligt en dag damp det ner i brevlådan: ”Förundersökningen läggs ned [...] Det går inte att bevisa vem eller vilka som har begått gärningen. Det finns inte längre anledning att fullfölja förundersökningen. På det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte att bevisa att den som varit misstänkt har gjort sig skyldig till brott. Ytterligare utredning kan inte antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt”.
Jag vill bara passa på att citera Ia från Kvalitetsbloggen som skrev en klok sak i en kommentar till detta inlägg: "Domstolsförhandlingar handlar bara om vad som går att bevisa. Inte om vad som faktiskt hänt eller vad som är rätt eller fel". Det är ett enkelt konstaterande som så ofta glöms bort i debatten.
Skilj gärna på frivilligt sex och ofrivilligt sex. Skilj gärna också på antalet våldtäkter som ägt rum, antalet våldtäkter som anmälts och antalet våldtäkter som slutat med fällande dom. Jag skriver detta främst för att 99% av de kvinnor jag känner som blivit våldtagna inte anmält övergreppen.
Jag vaknade en gång av en okänd mans fingrar intryckta i mitt underliv (våldtäkt). I nästan två år gick jag och väntade på besked och så plötsligt en dag damp det ner i brevlådan: ”Förundersökningen läggs ned [...] Det går inte att bevisa vem eller vilka som har begått gärningen. Det finns inte längre anledning att fullfölja förundersökningen. På det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte att bevisa att den som varit misstänkt har gjort sig skyldig till brott. Ytterligare utredning kan inte antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt”.
Alla feminister ska inte med
Riktiga liberaler är feminister skriver folkpartisterna Birgitta Ohlsson och Jenny Sonesson som svar på sin partikollega Camilla Lindbergs Newsmillartikel. Det är felaktigt att avfärda all feminism på det sätt Lindberg gör menar de och underförstått finns det en feminism som man inte skall avfärda: den liberala. Det är lika korkat när feminister på vänsterkanten ropar ingen feminism utan socialism och jag undrar: Vad vill ni? Vill ni att alla ska kunna stå sida vid sida och kunna jobba för ett bättre samhälle eller är det viktigare att få använda radikala slagord?
Ohlsson och Sonesson har rätt i att feminister inte är enade. Det skiljer inte feminister från socialdemokrater eller moderater. Enade är renodlade sekter. Rörelser som vill någonting ger utrymme för meningsskiljaktigheter, de andra blir skrattobjekt och dör sakta men säkert ut.
Det är synd att Ohlsson och Sonesson tar avstånd från vänsterfeminister. ”Vi liberaler ska inte, som Camilla Lindberg, ta på oss rollen som feminismens begravningsentreprenörer” skriver de och kort därefter att vänsterfeminismen är onyanserad.
Ohlsson och Sonesson nämner i artikeln några saker de vill bekämpa: hedersvåld, människohandel, kvinnlig könsstympning, frånvarande fäder, relationsvåld och psykiska problem. Man behöver inte vara liberal för att tycka att dessa saker är mer eller mindre fruktansvärda. Det hade varit spännande om de hade gett exempel på någon fråga de brinner för där det liberala perspektivet är mer avgörande.
Ohlsson och Sonesson skriver vidare att de liberala feministerna måste bryta vänstermonopolet. ”Vänstern har i för hög grad oemotsagda fått monopolisera begreppet feminism”, och jag kan inte alls känna igen mig. Förstår de inte hur oviktig frågan om höger och vänster är för de allra flesta? Kräver man att folk ska ha tagit ställning till höger och vänster är begravningen om hörnet. Varken liberal eller socialist är absoluta begrepp. Många skulle hävda att Folkpartiet inte är liberala (och jag skulle hålla med) längre. Jag vet flera personer som lämnat Folkpartiet av den anledningen och organiserat sig i andra partier men de är inte mindre liberala för det.
Håller man inte med Ohlsson och Sonesson om att Folkpartiet är ett liberalt parti undrar jag vilka de liberala feministerna ska organisera sig med. Ska de sitta hemma och vara liberala vid köksbordet?
I och med att få idag skulle hålla med om påståendet att varje partis politik genomsyras av en viss ideologi är höger och vänster för de flesta tämligen ointressant. Inget parti är renodlat höger eller vänster utan uppblandade av alla möjliga människor, så väl sympatisörer som ”missnöjesmedlemmar”. Det skulle kanske inte innebära feminismens undergång att stänga ute vänsterfeminister då alla feminister har inte tagit ställning till höger eller vänster, men i samma sekund vänsterfeminister exkluderas stänger man ute massor av kvinnor, vilkas villkor man anser vara sämre än männens och vill förbättra. Hur motiverar man som feminist detta utanförskap?
När potentiell blev sannolik. Apropå ”Som liberala feminister skulle vi aldrig likt Margareta Winberg påstå att "alla män är potentiella våldtäktsmän": Här skriver jag om varför alla män är potentiella våldtäktsmän. Enjoy! Jävligt intressant. Pingar enbart för att folk ska kunna läsa annat än Pär Ströms trams när de söker på "feminism". Feminism
Ohlsson och Sonesson har rätt i att feminister inte är enade. Det skiljer inte feminister från socialdemokrater eller moderater. Enade är renodlade sekter. Rörelser som vill någonting ger utrymme för meningsskiljaktigheter, de andra blir skrattobjekt och dör sakta men säkert ut.
Det är synd att Ohlsson och Sonesson tar avstånd från vänsterfeminister. ”Vi liberaler ska inte, som Camilla Lindberg, ta på oss rollen som feminismens begravningsentreprenörer” skriver de och kort därefter att vänsterfeminismen är onyanserad.
Ohlsson och Sonesson nämner i artikeln några saker de vill bekämpa: hedersvåld, människohandel, kvinnlig könsstympning, frånvarande fäder, relationsvåld och psykiska problem. Man behöver inte vara liberal för att tycka att dessa saker är mer eller mindre fruktansvärda. Det hade varit spännande om de hade gett exempel på någon fråga de brinner för där det liberala perspektivet är mer avgörande.
Ohlsson och Sonesson skriver vidare att de liberala feministerna måste bryta vänstermonopolet. ”Vänstern har i för hög grad oemotsagda fått monopolisera begreppet feminism”, och jag kan inte alls känna igen mig. Förstår de inte hur oviktig frågan om höger och vänster är för de allra flesta? Kräver man att folk ska ha tagit ställning till höger och vänster är begravningen om hörnet. Varken liberal eller socialist är absoluta begrepp. Många skulle hävda att Folkpartiet inte är liberala (och jag skulle hålla med) längre. Jag vet flera personer som lämnat Folkpartiet av den anledningen och organiserat sig i andra partier men de är inte mindre liberala för det.
Håller man inte med Ohlsson och Sonesson om att Folkpartiet är ett liberalt parti undrar jag vilka de liberala feministerna ska organisera sig med. Ska de sitta hemma och vara liberala vid köksbordet?
I och med att få idag skulle hålla med om påståendet att varje partis politik genomsyras av en viss ideologi är höger och vänster för de flesta tämligen ointressant. Inget parti är renodlat höger eller vänster utan uppblandade av alla möjliga människor, så väl sympatisörer som ”missnöjesmedlemmar”. Det skulle kanske inte innebära feminismens undergång att stänga ute vänsterfeminister då alla feminister har inte tagit ställning till höger eller vänster, men i samma sekund vänsterfeminister exkluderas stänger man ute massor av kvinnor, vilkas villkor man anser vara sämre än männens och vill förbättra. Hur motiverar man som feminist detta utanförskap?
När potentiell blev sannolik. Apropå ”Som liberala feminister skulle vi aldrig likt Margareta Winberg påstå att "alla män är potentiella våldtäktsmän": Här skriver jag om varför alla män är potentiella våldtäktsmän. Enjoy! Jävligt intressant. Pingar enbart för att folk ska kunna läsa annat än Pär Ströms trams när de söker på "feminism". Feminism
DN avslöjar att alla män inte får knulla men gärna skulle vilja göra det
Helt omotiverat skapade Dagens Nyheter ett fejkat konto på sexkontaktsiten BodyContact. Den tonåring artikelns rubrik skvallrar om är i själva verket 18 år, men då det säljer att anspela på att äldre män har sex med barn (för vuxna brukar tretton-fjortonåringar ses som barn) väljer DN att skriva tonåring. DN liksom andra svenska tidningar säljs till en publik som måste hinna sätta kaffet i halsen bara av att se rubriken för att de ska se någon poäng i att köpa tidningen eller klicka på länken. DN vill förutom att få dig att tro att det skulle kunna röra sig om ett lagbrott (person under 15 år) insinuera att artonåringen skulle kunna vara hur ung som helst när de skriver ”Vi uppgav åldern 18 år, vilket är ett krav för att få registrera sig på sidan. Någon kontroll av åldern gjordes inte”. Av någon anledning förväntas kvinnor ljuga om att de är äldre och män om att de är yngre.
På några timmar fick användaren 271 svar. Är män en utsvulten vargflock som en signatur som vill varna fejkanvändaren skriver? Det går en kvinna på tio män på BodyContact grovt uppskattat vilket innebär att det är få kvinnor som brukar vara online. Av erfarenhet vet jag att män föredrar att skriva till kvinnor som är online vilket brukar vara en mycket liten målgrupp åtminstone i mindre städer. När jag är online får jag mycket mer svar än när jag inte är det, ingenting konstigt med det, jag fungerar likadant när jag skriver till någon på Facebook eller liknande. Det är också av vikt när kvinnorna senast var inloggade, vill du ha störta möjlighet till kontakt skriver du till en person som är online eller har varit det nyligen. Förmodligen har fejkanvändaren varit online under hela försöket.
Sanningen är att många män inte är ute efter kontakt, de är ute efter svar i första hand som förhoppningsvis leder till kontakt. Jag känner män som är registrerade på BodyContact som berättat att de aldrig har fått ett enda svar och för dem som har erfarenhet av detta har det hänt någon enstaka gång. Kvinnorna som är mycket färre på BodyContact har det motsatta problemet, de får svar hela tiden, vilket gör att alla kvinnor inte ens läser breven de får. Jag har tidigare skrivit att det känns som att jag ska rekrytera en anställd när jag läser mailen jag får och kanske är det också så det som skriver till mig känner? Den senaste tiden har jag sökt sommarjobb och vänner till mig har sagt att jag måste söka minst hundra då kanske en tiondel kommer svara mig och av de som svarar mig är det inte alls säkert att det kommer ett positivt besked. Ungefär så tror jag män som har ett konto på BodyContact tänker.
Vad vill Dagens Nyheter med denna låtsasundersökning och hur kan DN dra slutsatsen att äldre män vill knulla unga kvinnor? Männen på BodyContact (de som framstår som allra mest desperata) har gemensamt att de skulle knulla vilken kvinna som helst bara på de fick chansen. Jag hoppas att läsarna som satte kaffet i halsen igår morse är medvetna om att de flesta män som finns på BodyContact aldrig kommer träffa någon att ha sex med via siten. Tjatet och betalningserbjudandena tyder på någonting helt annat. Låt mig anta att det inte var 271 användare som kontaktade fejkanvändaren.
På några timmar fick användaren 271 svar. Är män en utsvulten vargflock som en signatur som vill varna fejkanvändaren skriver? Det går en kvinna på tio män på BodyContact grovt uppskattat vilket innebär att det är få kvinnor som brukar vara online. Av erfarenhet vet jag att män föredrar att skriva till kvinnor som är online vilket brukar vara en mycket liten målgrupp åtminstone i mindre städer. När jag är online får jag mycket mer svar än när jag inte är det, ingenting konstigt med det, jag fungerar likadant när jag skriver till någon på Facebook eller liknande. Det är också av vikt när kvinnorna senast var inloggade, vill du ha störta möjlighet till kontakt skriver du till en person som är online eller har varit det nyligen. Förmodligen har fejkanvändaren varit online under hela försöket.
Sanningen är att många män inte är ute efter kontakt, de är ute efter svar i första hand som förhoppningsvis leder till kontakt. Jag känner män som är registrerade på BodyContact som berättat att de aldrig har fått ett enda svar och för dem som har erfarenhet av detta har det hänt någon enstaka gång. Kvinnorna som är mycket färre på BodyContact har det motsatta problemet, de får svar hela tiden, vilket gör att alla kvinnor inte ens läser breven de får. Jag har tidigare skrivit att det känns som att jag ska rekrytera en anställd när jag läser mailen jag får och kanske är det också så det som skriver till mig känner? Den senaste tiden har jag sökt sommarjobb och vänner till mig har sagt att jag måste söka minst hundra då kanske en tiondel kommer svara mig och av de som svarar mig är det inte alls säkert att det kommer ett positivt besked. Ungefär så tror jag män som har ett konto på BodyContact tänker.
Vad vill Dagens Nyheter med denna låtsasundersökning och hur kan DN dra slutsatsen att äldre män vill knulla unga kvinnor? Männen på BodyContact (de som framstår som allra mest desperata) har gemensamt att de skulle knulla vilken kvinna som helst bara på de fick chansen. Jag hoppas att läsarna som satte kaffet i halsen igår morse är medvetna om att de flesta män som finns på BodyContact aldrig kommer träffa någon att ha sex med via siten. Tjatet och betalningserbjudandena tyder på någonting helt annat. Låt mig anta att det inte var 271 användare som kontaktade fejkanvändaren.
Tron att biologismen skiljer kvinnor från män är en kvinnofälla. Det behövs en femibiologism!
Är det inte alldeles fantastiskt att all biologi tycks finnas till för att försvara det ojämlika förhållandet mellan män och kvinnor? Någon säger att jag ska känna mig underbar för att jag kan föda barn (om jag hade råkat födas utan livmoder som en avlägsen släkting till mig, vad hade jag varit då?), någon annan har slutat tro på biologin efter att ha läst några böcker och lutar emot att vi måste uppvärdera kvinnors skitgöra så att de ska känna sig mer motiverade att ta hand om skitgörat.
Som jag skriver på Facebook behöver vi en femibiologism som reder ut verkligheten och kommer med fakta som visar på att vi kvinnor också ska ha det bra. Att kvinnor föddes med vackrare kroppar räcker inte, bättre kan ni!
Läs denna post för mer information!
Det var aldrig meningen att ragga Facebook-vänner, det var först nu jag insåg att alla nog inte kunde se min länk. Facebook-texten som gör inlägget lite mer begripligt:
Om du säger att du är kåt precis varje dag kanske du inte får något medhåll, kan du då hänvisa till biologin eller "redan de gamla grekerna..." är det en höjdare.
Ansiktssprut är en av många företeelser som inte kommer undan att den har en biologisk funktion. Sperma innehåller ämnet spermin. En hemsida skriver så här om ämnet spermin:
"Efter flera års fortsatt forskning på spermin visade det sig tydligt att det skulle vara bra att använda denna antioxidant i hudvårdsprodukter. Forskningen kunde nämligen bevisa att spermin är den enda kända antioxidant som hudcellerna har en upptagsmekanism för. På så sätt skyddar spermin de elastiska komponenterna i huden, kollagen och elastin mot oxidativ nedbrytning. Dessutom minskar spermin nedbrytningen av hudens egen fuktgivare, hyaluronsyra. Om kollagen, elastin och hyaluronsyra inte skyddas, tappar huden sin elasticitet och fuktighet. Huden skadas då mer än nödvändigt".
Den slutsats vi kan dra är att kroppen skulle må bra av några sprut, men framförallt ansiktet och bröstet (de två områden som brukar kunna skvallra om en persons ålder tidigast om du nu inte blivit ansiktssprutad varje dag). Att springa till närmsta hudvårdsapotek och betala flera hundra för en produkt naturen har ordnat gratis (gratis är gott!) är så absurt att jag inte finner ord.
Biologin har verkligen ordnat allt så nästa gång du vill spruta någon i ansiktet behöver du inte känna dig sjuk i huvudet.
Uppdatering: Om mitt resonemang skulle falla platt har jag en livlina. Vi måste uppvärda ansiktssprut som fått en så tabubelagd stämpel över sig. (Så brukar anti-feminister göra när det inte håller att säga att kvinnor ska städa för att de är vårdande).
Erik Westin: Himmel, är det sant? Då kan man alltså lista ut sexuella preferenser hos medelålders om de har välbevarade, orynkade ansikten.
Johanna Sjödin: Precis. Jag måste bara komma på biologiska argument för kvinnor att göra snuskiga saker. Alla biologi är ju till för män, till för att ni inte ska behöva diska, sköta barnen och så vidare. Det behövs en femibiologism.
Johanna Sjödin: Det var en viss äldre man i Sundsvall som vi båda känner som berättade om spermin, kanske har han en dold agenda ;-)
Alexander Stamou: :D
Johanna Sjödin Ja, du är väl en biologist Stamou?
Robin Hedlund: Det här är riktigt bra information måste jag säga :D
Johanna Sjödin: Ta inte mitt perspektiv ifrån mig. Försök se det ur ett kvinnoperspektiv: jag gillar sperma.
Robin Hedlund: hahaha... ska göra det :-)
Alexander Stamou: Nja. Jag vill inte förknippas med vare sig biologism eller... hm... vad heter motsatsen... environmentalism (fast då associerar man lätt till naturkramare)? Hellre fritänkare, ... Read moreäven om det låter flummigt. För att vara biologist måste man väl tycka att samhället bör inrättas efter "biologiska diktat", och det vet jag inte om jag skriver under på. Men visst är den biologiska delen intressant -- bland annat är det intressant hur mycket den vinklas och förvanskas och används som vapen i debatter. Av alla upptänkliga sidor.
Henric Grubbström: Genialt. Jag hade aldrig tänkt på att det var så enkelt att det hade låg status att ta emot ett ansiktssprut eftersom det traditionellt har varit kvinnogöra:-0
Som jag skriver på Facebook behöver vi en femibiologism som reder ut verkligheten och kommer med fakta som visar på att vi kvinnor också ska ha det bra. Att kvinnor föddes med vackrare kroppar räcker inte, bättre kan ni!
Läs denna post för mer information!
Det var aldrig meningen att ragga Facebook-vänner, det var först nu jag insåg att alla nog inte kunde se min länk. Facebook-texten som gör inlägget lite mer begripligt:
Om du säger att du är kåt precis varje dag kanske du inte får något medhåll, kan du då hänvisa till biologin eller "redan de gamla grekerna..." är det en höjdare.
Ansiktssprut är en av många företeelser som inte kommer undan att den har en biologisk funktion. Sperma innehåller ämnet spermin. En hemsida skriver så här om ämnet spermin:
"Efter flera års fortsatt forskning på spermin visade det sig tydligt att det skulle vara bra att använda denna antioxidant i hudvårdsprodukter. Forskningen kunde nämligen bevisa att spermin är den enda kända antioxidant som hudcellerna har en upptagsmekanism för. På så sätt skyddar spermin de elastiska komponenterna i huden, kollagen och elastin mot oxidativ nedbrytning. Dessutom minskar spermin nedbrytningen av hudens egen fuktgivare, hyaluronsyra. Om kollagen, elastin och hyaluronsyra inte skyddas, tappar huden sin elasticitet och fuktighet. Huden skadas då mer än nödvändigt".
Den slutsats vi kan dra är att kroppen skulle må bra av några sprut, men framförallt ansiktet och bröstet (de två områden som brukar kunna skvallra om en persons ålder tidigast om du nu inte blivit ansiktssprutad varje dag). Att springa till närmsta hudvårdsapotek och betala flera hundra för en produkt naturen har ordnat gratis (gratis är gott!) är så absurt att jag inte finner ord.
Biologin har verkligen ordnat allt så nästa gång du vill spruta någon i ansiktet behöver du inte känna dig sjuk i huvudet.
Uppdatering: Om mitt resonemang skulle falla platt har jag en livlina. Vi måste uppvärda ansiktssprut som fått en så tabubelagd stämpel över sig. (Så brukar anti-feminister göra när det inte håller att säga att kvinnor ska städa för att de är vårdande).
Erik Westin: Himmel, är det sant? Då kan man alltså lista ut sexuella preferenser hos medelålders om de har välbevarade, orynkade ansikten.
Johanna Sjödin: Precis. Jag måste bara komma på biologiska argument för kvinnor att göra snuskiga saker. Alla biologi är ju till för män, till för att ni inte ska behöva diska, sköta barnen och så vidare. Det behövs en femibiologism.
Johanna Sjödin: Det var en viss äldre man i Sundsvall som vi båda känner som berättade om spermin, kanske har han en dold agenda ;-)
Alexander Stamou: :D
Johanna Sjödin Ja, du är väl en biologist Stamou?
Robin Hedlund: Det här är riktigt bra information måste jag säga :D
Johanna Sjödin: Ta inte mitt perspektiv ifrån mig. Försök se det ur ett kvinnoperspektiv: jag gillar sperma.
Robin Hedlund: hahaha... ska göra det :-)
Alexander Stamou: Nja. Jag vill inte förknippas med vare sig biologism eller... hm... vad heter motsatsen... environmentalism (fast då associerar man lätt till naturkramare)? Hellre fritänkare, ... Read moreäven om det låter flummigt. För att vara biologist måste man väl tycka att samhället bör inrättas efter "biologiska diktat", och det vet jag inte om jag skriver under på. Men visst är den biologiska delen intressant -- bland annat är det intressant hur mycket den vinklas och förvanskas och används som vapen i debatter. Av alla upptänkliga sidor.
Henric Grubbström: Genialt. Jag hade aldrig tänkt på att det var så enkelt att det hade låg status att ta emot ett ansiktssprut eftersom det traditionellt har varit kvinnogöra:-0
Män är förtryckta och behandlas sämre än kvinnor
Orden kommer från folkpartisten och riksdagsledamoten Camilla Lindberg. Förutom den text hon fått publicerad på Newsmill har hon medverkat i ett klipp (se artikeln) där Pär Ström intervjuar henne. Det sorgliga är att Lindberg inte säger någonting nytt. ”Vad jag inte förstår är att ämnet är så oerhört känsligt. Jag säger ingenting konstigt och står för vartenda ord”. Lindberg tror inte att det finns någon social konstruktion. Hon vill inte tro det är nog närmare sanningen, för om någonting är skapat skulle det kunna finnas skäl till förändring, särskilt om någonting anses problematiskt. Om vi däremot kan hänvisa till biologin är allting frid och fröjd.
Min mors uppfostran har delvis format mig till den jag är idag och den skiljer sig rejält från hur hon uppfostrat min bror utan att gå in på några närmare detaljer. När jag har påpekat detta vid några tillfällen har hon inte velat se det så. Hur många föräldrar vill höra att de behandlat sina barn olika beroende på vilket kön de har? Hur många vill höra det av sin egen dotter? Eftersom fler barn aldrig kommer bli aktuellt är jag kanske enbart jobbig som slänger ur mig något sådant, men jag var nyfiken på om hon var helt blind för detta.
Det är nog få som vill svara ja på den frågan, alla vill ge sina barn samma möjligheter, men i verkligheten behandlar förskolepersonal och föräldrar sina barn olika beroende på om de är tjejer eller killar utan att det finns någon rimlig förklaring. Det känsliga med hur vi behandlar barn är just det faktum att barnen själva inte kan välja sina könsroller på det sätt vi vuxna kan i någon mån. Personer som kritiserat genuspedagogik på förskolor har hävdat att den bortser från individen, men faktum är att förskolor med personal som inte anammat ett genustänk inte heller ser till individen och tillgodoser hennes enskilda behov. Det har man kunnat se när man hängt upp kameror på förskolor och studerat filmerna. Sådana ojämlikheter i hur vi bemöter varandra behöver inte filmas, det är högst närvarande runt omkring varje dag om vi tänker på det, men det farliga är väl just att vi inte gör det. När ojämlikheten blivit vardag slutar vi tänka på den.
Att män pratar till mig med en annan röst än den röst de använder tillsammans med andra män är uppenbart för mig, men jag kan inte tvärsäkert säga att det är uppenbart för dem som gör så. Om jag inte upplever denna skillnad i hur män bemöter mig jämfört med andra män innebär inte det att jag eller männen (beroende på hur vi ses det) inte särbehandlas. Här får jag gissningsvis medhåll från Lindberg som uttrycker sig så här: Jag tror faktiskt att vissa män är så pass förtryckta att de knappast själva vet om det.
Det är sorgligt att Lindberg tror att hon går ut och kritiserar feminismen när hon i själva verket vill fokusera lite mer på mansfrågor. Det är många feminister som tänker så. ”Det skulle nog vara mindre synd om honom [Pär Ström] om han istället för att innan han blivit anfallen börja försvara sig mot Fienden tänkte tanken att öppna ögonen att se att väldigt många andra tycker som han i väldigt många frågor. Ja, till och med såna där feminister”, skriver Tanja Suhinina. Jag kan hålla med Suhinina om att Ström driver några viktiga frågor, men jag har noll förtroende för honom. Det enda jag är säker på är att jag inte vill ha en feminism som är så individcentrerad att en kvinna kan gå ut och säga att hon inte är förtryckt och tro att hon ensam kan representera alla kvinnor. En sådan feminism utgår från individen samtidigt som den bortser från henne.
Min mors uppfostran har delvis format mig till den jag är idag och den skiljer sig rejält från hur hon uppfostrat min bror utan att gå in på några närmare detaljer. När jag har påpekat detta vid några tillfällen har hon inte velat se det så. Hur många föräldrar vill höra att de behandlat sina barn olika beroende på vilket kön de har? Hur många vill höra det av sin egen dotter? Eftersom fler barn aldrig kommer bli aktuellt är jag kanske enbart jobbig som slänger ur mig något sådant, men jag var nyfiken på om hon var helt blind för detta.
Det är nog få som vill svara ja på den frågan, alla vill ge sina barn samma möjligheter, men i verkligheten behandlar förskolepersonal och föräldrar sina barn olika beroende på om de är tjejer eller killar utan att det finns någon rimlig förklaring. Det känsliga med hur vi behandlar barn är just det faktum att barnen själva inte kan välja sina könsroller på det sätt vi vuxna kan i någon mån. Personer som kritiserat genuspedagogik på förskolor har hävdat att den bortser från individen, men faktum är att förskolor med personal som inte anammat ett genustänk inte heller ser till individen och tillgodoser hennes enskilda behov. Det har man kunnat se när man hängt upp kameror på förskolor och studerat filmerna. Sådana ojämlikheter i hur vi bemöter varandra behöver inte filmas, det är högst närvarande runt omkring varje dag om vi tänker på det, men det farliga är väl just att vi inte gör det. När ojämlikheten blivit vardag slutar vi tänka på den.
Att män pratar till mig med en annan röst än den röst de använder tillsammans med andra män är uppenbart för mig, men jag kan inte tvärsäkert säga att det är uppenbart för dem som gör så. Om jag inte upplever denna skillnad i hur män bemöter mig jämfört med andra män innebär inte det att jag eller männen (beroende på hur vi ses det) inte särbehandlas. Här får jag gissningsvis medhåll från Lindberg som uttrycker sig så här: Jag tror faktiskt att vissa män är så pass förtryckta att de knappast själva vet om det.
Det är sorgligt att Lindberg tror att hon går ut och kritiserar feminismen när hon i själva verket vill fokusera lite mer på mansfrågor. Det är många feminister som tänker så. ”Det skulle nog vara mindre synd om honom [Pär Ström] om han istället för att innan han blivit anfallen börja försvara sig mot Fienden tänkte tanken att öppna ögonen att se att väldigt många andra tycker som han i väldigt många frågor. Ja, till och med såna där feminister”, skriver Tanja Suhinina. Jag kan hålla med Suhinina om att Ström driver några viktiga frågor, men jag har noll förtroende för honom. Det enda jag är säker på är att jag inte vill ha en feminism som är så individcentrerad att en kvinna kan gå ut och säga att hon inte är förtryckt och tro att hon ensam kan representera alla kvinnor. En sådan feminism utgår från individen samtidigt som den bortser från henne.
Preventivmedel - En rättighet?
Jag har funderat en hel del på hur Ungdomsmottagningen borde hantera utskrivandet av p-piller. Jag är verkligen inte någon varm vän av p-piller. Jag ser stora problem med Ungdomsmottagningens p-pillerhantering, hur de marknadsför p-piller och de skäl som anförs för att p-piller är ett bra preventivmedel, men jag har ingen önskan om att styra människors liv.
Jag förvånas över den argumentation som förs från Ungdomsmottagningen. Den som läst i media om blodproppar och känner sig tveksam till p-piller kan få en hel drös av argument som har en mycket liten koppling till sex. När jag var på Ungdomsmottagningen en gång för att undersöka om jag hade klamydia började hon ställa personliga frågor gällande mitt privatliv som jag enbart svarade på för att öka hennes förståelse om att alla ungdomar inte vill leva i en monogam relation och knulla samma person tills de dör. När jag berättade att jag använde kondom försökte hon övertyga mig om att jag också borde äta p-piller. ”Vikten av att kombinera” nämnde hon åtskilliga gånger och när hon inte lyckades övertyga mig drog hon upp det äckelförhållande många kvinnor har till sin mens och antog att jag kanske också kände mig lite äcklig under mina röda dagar.
P-piller var bra för de kunde lindra menstruationssmärtor. Med p-piller kunde du också styra din mens och till och med hoppa över den om en sådan önskan fanns. Att jag älskar att ha mens, att jag ibland frågar en kompis som håller koll på när jag har mens två veckor efter jag haft den om när den kommer nästa gång för att jag längtar efter den (och för att jag har dålig koll) och att jag på fullaste allvar funderat över om det går att förlänga mensen någon dag för att jag är så mycket kåtare under mina mensperioder hade hon nog aldrig kunnat gissa.
Trots Ungdomsmottagnings oförståeliga p-pillerhysteri och p-pillernas baksida är det av stor vikt att unga kvinnor som behöver p-piller kan få dem utskrivna på närmaste Ungdomsmottagning. En tänkbar lösning på debatten om huruvida p-pillerutskrivandet främjar våldtäkt vore att Ungdomsmottagningen började hantera p-piller som vi i Sverige hanterar abort.
I praktiken: Det är kvinnans kropp och därmed kvinnans val och ingen läkare har rätt att försöka påverka henne i endera riktning. Föräldrarna får inte kopplas in utan kvinnans tillåtelse. Att föräldrarna blir informerade ska inte föreslås* för det skulle kunna få kvinnan att känna sig pressad att acceptera att föräldrarna kommer informeras. Vi får helt enkelt förlita oss på att den kvinna som vill berätta för sina föräldrar gör det. Ungdomsmottagningen (eller vem som kan tänkas hantera p-pillerutskrivandet) ska förutom detta informera kvinnor om hur p-piller fungerar, vilka riskerna är, att de inte skyddar mot könssjukdomar och därmed inte ersätter kondomen som hittills är det enda preventivmedel som skyddar mot könssjukdomar.
*Jag kan tänka mig att det skulle kunna föreslås även om jag ställer mig tveksam till skälen som brukar anföras. Gynekologen Anna Palm var på skolan och talade om tonårsaborter och att de brukar uppmana kvinnor under 18 år att berätta för sina föräldrar att ska göra abort. Risken är att kvinnorna känner att de inte har något val, av tradition kan vi konstatera att skolpersonal brukar vara ganska slarviga med sekretess och tystnadsplikt. Många lärare och därtill kuratorn pratade ofta varmt om tystnadsplikten när jag gick i högstadiet, men ändå kunde de inte hålla saker för sig själva. De glömde också en viktig punkt, nämligen att de i vissa fall har en skyldighet att sprida vidare information. Med sådana erfarenheter är det svårt att lita på personer som pratar om tystnadsplikt och därför är det viktigt med tydliga direktiv och en tydlig lagstiftning. Palm berättade att man på abortkliniken har fem olika lagar att förhålla sig till som krockar med varandra, i ett sådant läge är det lätt att det sker en godtycklig bedömning som kanske inte alls ligger i den unga kvinnans intresse.
Jag förvånas över den argumentation som förs från Ungdomsmottagningen. Den som läst i media om blodproppar och känner sig tveksam till p-piller kan få en hel drös av argument som har en mycket liten koppling till sex. När jag var på Ungdomsmottagningen en gång för att undersöka om jag hade klamydia började hon ställa personliga frågor gällande mitt privatliv som jag enbart svarade på för att öka hennes förståelse om att alla ungdomar inte vill leva i en monogam relation och knulla samma person tills de dör. När jag berättade att jag använde kondom försökte hon övertyga mig om att jag också borde äta p-piller. ”Vikten av att kombinera” nämnde hon åtskilliga gånger och när hon inte lyckades övertyga mig drog hon upp det äckelförhållande många kvinnor har till sin mens och antog att jag kanske också kände mig lite äcklig under mina röda dagar.
P-piller var bra för de kunde lindra menstruationssmärtor. Med p-piller kunde du också styra din mens och till och med hoppa över den om en sådan önskan fanns. Att jag älskar att ha mens, att jag ibland frågar en kompis som håller koll på när jag har mens två veckor efter jag haft den om när den kommer nästa gång för att jag längtar efter den (och för att jag har dålig koll) och att jag på fullaste allvar funderat över om det går att förlänga mensen någon dag för att jag är så mycket kåtare under mina mensperioder hade hon nog aldrig kunnat gissa.
Trots Ungdomsmottagnings oförståeliga p-pillerhysteri och p-pillernas baksida är det av stor vikt att unga kvinnor som behöver p-piller kan få dem utskrivna på närmaste Ungdomsmottagning. En tänkbar lösning på debatten om huruvida p-pillerutskrivandet främjar våldtäkt vore att Ungdomsmottagningen började hantera p-piller som vi i Sverige hanterar abort.
I praktiken: Det är kvinnans kropp och därmed kvinnans val och ingen läkare har rätt att försöka påverka henne i endera riktning. Föräldrarna får inte kopplas in utan kvinnans tillåtelse. Att föräldrarna blir informerade ska inte föreslås* för det skulle kunna få kvinnan att känna sig pressad att acceptera att föräldrarna kommer informeras. Vi får helt enkelt förlita oss på att den kvinna som vill berätta för sina föräldrar gör det. Ungdomsmottagningen (eller vem som kan tänkas hantera p-pillerutskrivandet) ska förutom detta informera kvinnor om hur p-piller fungerar, vilka riskerna är, att de inte skyddar mot könssjukdomar och därmed inte ersätter kondomen som hittills är det enda preventivmedel som skyddar mot könssjukdomar.
*Jag kan tänka mig att det skulle kunna föreslås även om jag ställer mig tveksam till skälen som brukar anföras. Gynekologen Anna Palm var på skolan och talade om tonårsaborter och att de brukar uppmana kvinnor under 18 år att berätta för sina föräldrar att ska göra abort. Risken är att kvinnorna känner att de inte har något val, av tradition kan vi konstatera att skolpersonal brukar vara ganska slarviga med sekretess och tystnadsplikt. Många lärare och därtill kuratorn pratade ofta varmt om tystnadsplikten när jag gick i högstadiet, men ändå kunde de inte hålla saker för sig själva. De glömde också en viktig punkt, nämligen att de i vissa fall har en skyldighet att sprida vidare information. Med sådana erfarenheter är det svårt att lita på personer som pratar om tystnadsplikt och därför är det viktigt med tydliga direktiv och en tydlig lagstiftning. Palm berättade att man på abortkliniken har fem olika lagar att förhålla sig till som krockar med varandra, i ett sådant läge är det lätt att det sker en godtycklig bedömning som kanske inte alls ligger i den unga kvinnans intresse.
En idiotisk tolkning av en idiotisk lag
För några dagar sedan gick vice chefsåklagaren Mikael Hammarstrands ut i media och sa att han utan tvekan skulle åtala den som skrivit ut p-piller till en kvinna under femton för medhjälp till våldtäkt mot barn. Hammarstrand menar att han har stöd i lagen och att den som skriver ut p-piller till en person under femton främjar våldtäkt. Vad syftet med uttalandet är kan jag inte svara på, några menar att det är ett försök att framhäva sexualbrottslagstiftningens brister, men jag är inte lika säker.
Om vi bortser från att frivilligt sex mellan två personer inte är våldtäkt i någon riktig mening och ser till den nuvarande sexualbrottslagstiftningen som faktiskt kriminaliserar sex mellan byxmyndig och icke byxmyndig person oavsett dess karaktär kan vi konstatera att det inte finns några sådana motiv från Ungdomsmottagningens sida. Är Hammarstrand vettig nog att anse att frivilligt sex inte våldtäkt tycker jag att utspelet är otaktiskt, om han vill gå i bräschen för att begränsa ungdomars rätt att själva bestämma över sin sexualitet ännu mer får tiden utvisa om han lyckas göra Sverige till ett ännu sämre land att bo i.
För mig är Ungdomsmottagningens skäl till att skriva ut p-piller tämligen ointressanta då jag är av uppfattingen att det är lagstiftningen som måste förändras, men jag är inte alls övertygad om att det är en framkomlig väg. För mig är det högre prioritet att tillskriva unga personer rättigheter än att rabbla liberala principer som alla inte erkänt. I vems fantasivärld är det möjligt att ställa krav på dem som erkänner och skrivit under en annan världsordning? Inte i min. Jag undrar ur vilken utgångspunkt diskussionen bör föras om vi vill åstadkomma någonting, utan att för den skullen förtiga det faktum att den är sexfientlig och inte hör hemma i ett samhälle där unga och vuxna är lika mycket värda.
Gällande sexualbrottslagstiftning som kriminaliserar frivilligt sex och Mikael Hammarstrands uttalande har en beröringspunkt, det faktum att båda företeelserna är helt idiotiska, men det är också den enda. Det förändrar dock ingenting, innan 2005 var det nog få som trodde att pojkvänner som haft sex med sina flickvänner skulle bli inlåsta, men idag är det en realitet. Att inte skriva ut att Hammarstrand nog inte har alla hästar hemma tar emot, men det viktiga är snarare vad man kan göra rent praktiskt för att Hammarstrand inte ska få rätt. Redan nu förekommer en diskussion på Ungdomsmottagningarna runt om i landet om man bör skriva ut p-piller till kvinnor ej fyllda femton som är en direkt konsekvens av lagändringen från 1april 2005.
Ur RFSUs sexualpolitiska tidskrift Ottar #3 2008:
Lagen har lett till osäkerhet bland personalen på landets ungdomsmottagningar, med godtycklighet och olika praxis beroende på var i landet den unga personen råkar bo, det visar RFSU:s undersökning. Undersökningen, där landets samtliga 225 ungdomsmottagningar uppmanades att svara på en enkät, gjordes våren 2008, och hela 68 procent svarade. Enligt resultaten har ungdomsmottagningarna blivit mer restriktiva med att till exempel skriva ut p-piller till tjejer under 15 år. Det finns också några mottagningar, 1,3 procent, som aldrig skriver ut p-piller till dem under 15 år med hänvisning till sexualbrottslagen. 31 procent av mottagningarna uppger att de kräver föräldrars godkännande för att skriva ut p-piller, 54 procent vill helst prata med föräldrarna, 12 procent vill träffa flickans partner och 27 procent uppger att de alltid utgår från den enskilda flickans behov.
Nära hälften, 45 procent, uppgav att lagstiftningen påverkat personalens förhållningssätt till unga och ungas sexualitet. 94 procent säger att de alltid talar om åldersgränser och kopplar dessa till sexualitet.
Vem står upp för ungas rättigheter i framtiden?
Om vi bortser från att frivilligt sex mellan två personer inte är våldtäkt i någon riktig mening och ser till den nuvarande sexualbrottslagstiftningen som faktiskt kriminaliserar sex mellan byxmyndig och icke byxmyndig person oavsett dess karaktär kan vi konstatera att det inte finns några sådana motiv från Ungdomsmottagningens sida. Är Hammarstrand vettig nog att anse att frivilligt sex inte våldtäkt tycker jag att utspelet är otaktiskt, om han vill gå i bräschen för att begränsa ungdomars rätt att själva bestämma över sin sexualitet ännu mer får tiden utvisa om han lyckas göra Sverige till ett ännu sämre land att bo i.
För mig är Ungdomsmottagningens skäl till att skriva ut p-piller tämligen ointressanta då jag är av uppfattingen att det är lagstiftningen som måste förändras, men jag är inte alls övertygad om att det är en framkomlig väg. För mig är det högre prioritet att tillskriva unga personer rättigheter än att rabbla liberala principer som alla inte erkänt. I vems fantasivärld är det möjligt att ställa krav på dem som erkänner och skrivit under en annan världsordning? Inte i min. Jag undrar ur vilken utgångspunkt diskussionen bör föras om vi vill åstadkomma någonting, utan att för den skullen förtiga det faktum att den är sexfientlig och inte hör hemma i ett samhälle där unga och vuxna är lika mycket värda.
Gällande sexualbrottslagstiftning som kriminaliserar frivilligt sex och Mikael Hammarstrands uttalande har en beröringspunkt, det faktum att båda företeelserna är helt idiotiska, men det är också den enda. Det förändrar dock ingenting, innan 2005 var det nog få som trodde att pojkvänner som haft sex med sina flickvänner skulle bli inlåsta, men idag är det en realitet. Att inte skriva ut att Hammarstrand nog inte har alla hästar hemma tar emot, men det viktiga är snarare vad man kan göra rent praktiskt för att Hammarstrand inte ska få rätt. Redan nu förekommer en diskussion på Ungdomsmottagningarna runt om i landet om man bör skriva ut p-piller till kvinnor ej fyllda femton som är en direkt konsekvens av lagändringen från 1april 2005.
Ur RFSUs sexualpolitiska tidskrift Ottar #3 2008:
Lagen har lett till osäkerhet bland personalen på landets ungdomsmottagningar, med godtycklighet och olika praxis beroende på var i landet den unga personen råkar bo, det visar RFSU:s undersökning. Undersökningen, där landets samtliga 225 ungdomsmottagningar uppmanades att svara på en enkät, gjordes våren 2008, och hela 68 procent svarade. Enligt resultaten har ungdomsmottagningarna blivit mer restriktiva med att till exempel skriva ut p-piller till tjejer under 15 år. Det finns också några mottagningar, 1,3 procent, som aldrig skriver ut p-piller till dem under 15 år med hänvisning till sexualbrottslagen. 31 procent av mottagningarna uppger att de kräver föräldrars godkännande för att skriva ut p-piller, 54 procent vill helst prata med föräldrarna, 12 procent vill träffa flickans partner och 27 procent uppger att de alltid utgår från den enskilda flickans behov.
Nära hälften, 45 procent, uppgav att lagstiftningen påverkat personalens förhållningssätt till unga och ungas sexualitet. 94 procent säger att de alltid talar om åldersgränser och kopplar dessa till sexualitet.
Vem står upp för ungas rättigheter i framtiden?
Kan svenska ungdomar leva ut sin sexualitet?
Resultatet från en undersökning som över fyratusen niondeklassare i Stockholm besvarat visar att nästan en fjärdedel av kvinnorna inte får ha pojkvän och förväntas vara oskulder när de gifter sig. Om de unga männen tillåts ha flickvän, sex och gifta sig med vem de vill om de vill framgår inte av artikeln, men traditionellt sätt är acceptansen för att män har och vill ha sex högre.
Socialborgarrådet i Stockholm, Ulf Kristersson, kommenterar: Det är inte tillåtet i Sverige för vuxna människor, inte ens för föräldrar, att hindra barnen från att leva fullständiga liv, självständiga liv.
Vad är ett fullständigt och självständigt liv? Det förekommer att ungdomar inte vill berätta för sina föräldrar att de har ett förhållande, framförallt om personen inte är byxmyndig men har sex och är tillsammans med någon som är flera år äldre. Det är inte alls givet att man bör berätta för sina föräldrar om sina relationer och sitt sexliv, det är upp till var och en, men rädslan inför att göra det och de tänkbara konsekvenserna finns den hos någon som lever ett fullständigt och självständigt liv?
Den som är tidig med att ropa hederskultur borde granska hur svenskfödda ungdomar med svenskfödda föräldrar har det. Vad innebär det att en svensk förälder tillåter sina barn att ha förhållanden? Förpliktigar det på något sätt, eller kan en sådan förälder helt omotiverat förbjuda sin dotters pojkvän att sova över och vice versa? Om det inte förpliktigar undrar jag vad den stora skillnaden i praktiken blir.
För min del blev det aldrig någon diskussion när jag berättade för mina föräldrar att jag var tillsammans med en fyra år äldre man när jag var fjorton, men alla har det inte lika enkelt. Om han hade velat sova över hos mig, hade han fått göra det, men vårt förhållande varade så kort att det var aldrig någonting vi funderade över, istället sov jag över hos honom flera gånger i veckan. Några som inte hade det lika enkelt var några vänner till mig. De fick inte sova hos sina pojkvänner, men de fick heller inte ha personer sovande hos sig, bara undantagsvis och i de fallen var det en lång process innan det blev av. Kunde mina kompisar leva ett fullständigt och självständigt liv när de inte kunde göra sådant som personer inom parrelationer kan antas vilja göra med varandra?
Att tillåta sina barn att ha relationer och sex är inte detsamma som att uppmuntra sina barn att ha det eller att göra det möjligt för sina barn att leva ut sina relationer. Påhittiga som ungdomar är när det gäller att ta sig runt sina föräldrars förbud hittar de naturligtvis alternativa lösningar, men det är bedrövligt när ungdomar känner sig tvungna att ljuga för sina föräldrar om någonting som ses som så självklart i de vuxnas sovrum. Att ungdomar vill att sina relationer ska se annorlunda ut vuxnas tror jag endast är en naiv förhoppning hos sexnegativa vuxna. Det finns mycket lite, för att säga ingenting alls mig veterligen, som talar för att ungdomar skulle vilja ha mindre sex än vuxna och klara sig utan närhet och fysisk beröring.
Frågan om vilken attityd föräldrar har till sina barns sexliv har aktualiserats för mig personligen som inte alltid kan träffa en person hemma hos honom – för att umgås och ha sex – på grund av att han delar lägenheten med en av sina föräldrar. Vi tycker båda två att detta är mycket tråkigt, men vi gör så gott vi kan och har sex på de allra märkligaste ställena för att få det att fungera. Det är inte så att hans förälder har en negativ inställning till sex utan snarare menar h*n att sonen kan ha tjejer springades hos sig under helgerna (när h*n inte är hemma) och inte under veckodagarna.
Denna inställning till sex och sociala umgängen som någonting man kan ha någon gång ibland är inte helt ovanlig hos föräldrar och vuxna och jag undrar om inte den är ett reslutat av deras egen livsstil. Kan vi ana att barn till polygama föräldrar som knullar runt kan skatta sig lyckliga för ett okomplicerat sexliv där män och kvinnor kan komma och gå utan föräldrar som sabbar sina barns möjligheter att leva ut sin sexualitet?
Socialborgarrådet i Stockholm, Ulf Kristersson, kommenterar: Det är inte tillåtet i Sverige för vuxna människor, inte ens för föräldrar, att hindra barnen från att leva fullständiga liv, självständiga liv.
Vad är ett fullständigt och självständigt liv? Det förekommer att ungdomar inte vill berätta för sina föräldrar att de har ett förhållande, framförallt om personen inte är byxmyndig men har sex och är tillsammans med någon som är flera år äldre. Det är inte alls givet att man bör berätta för sina föräldrar om sina relationer och sitt sexliv, det är upp till var och en, men rädslan inför att göra det och de tänkbara konsekvenserna finns den hos någon som lever ett fullständigt och självständigt liv?
Den som är tidig med att ropa hederskultur borde granska hur svenskfödda ungdomar med svenskfödda föräldrar har det. Vad innebär det att en svensk förälder tillåter sina barn att ha förhållanden? Förpliktigar det på något sätt, eller kan en sådan förälder helt omotiverat förbjuda sin dotters pojkvän att sova över och vice versa? Om det inte förpliktigar undrar jag vad den stora skillnaden i praktiken blir.
För min del blev det aldrig någon diskussion när jag berättade för mina föräldrar att jag var tillsammans med en fyra år äldre man när jag var fjorton, men alla har det inte lika enkelt. Om han hade velat sova över hos mig, hade han fått göra det, men vårt förhållande varade så kort att det var aldrig någonting vi funderade över, istället sov jag över hos honom flera gånger i veckan. Några som inte hade det lika enkelt var några vänner till mig. De fick inte sova hos sina pojkvänner, men de fick heller inte ha personer sovande hos sig, bara undantagsvis och i de fallen var det en lång process innan det blev av. Kunde mina kompisar leva ett fullständigt och självständigt liv när de inte kunde göra sådant som personer inom parrelationer kan antas vilja göra med varandra?
Att tillåta sina barn att ha relationer och sex är inte detsamma som att uppmuntra sina barn att ha det eller att göra det möjligt för sina barn att leva ut sina relationer. Påhittiga som ungdomar är när det gäller att ta sig runt sina föräldrars förbud hittar de naturligtvis alternativa lösningar, men det är bedrövligt när ungdomar känner sig tvungna att ljuga för sina föräldrar om någonting som ses som så självklart i de vuxnas sovrum. Att ungdomar vill att sina relationer ska se annorlunda ut vuxnas tror jag endast är en naiv förhoppning hos sexnegativa vuxna. Det finns mycket lite, för att säga ingenting alls mig veterligen, som talar för att ungdomar skulle vilja ha mindre sex än vuxna och klara sig utan närhet och fysisk beröring.
Frågan om vilken attityd föräldrar har till sina barns sexliv har aktualiserats för mig personligen som inte alltid kan träffa en person hemma hos honom – för att umgås och ha sex – på grund av att han delar lägenheten med en av sina föräldrar. Vi tycker båda två att detta är mycket tråkigt, men vi gör så gott vi kan och har sex på de allra märkligaste ställena för att få det att fungera. Det är inte så att hans förälder har en negativ inställning till sex utan snarare menar h*n att sonen kan ha tjejer springades hos sig under helgerna (när h*n inte är hemma) och inte under veckodagarna.
Denna inställning till sex och sociala umgängen som någonting man kan ha någon gång ibland är inte helt ovanlig hos föräldrar och vuxna och jag undrar om inte den är ett reslutat av deras egen livsstil. Kan vi ana att barn till polygama föräldrar som knullar runt kan skatta sig lyckliga för ett okomplicerat sexliv där män och kvinnor kan komma och gå utan föräldrar som sabbar sina barns möjligheter att leva ut sin sexualitet?
Spritlangaren är din kompis
Enligt Svenska Dagbladet är den Malmöbo som sålt alkohol till ungdomar en ”spritlangare”, men de många ungdomar som blivit langade alkohol delar nog inte den uppfattningen. Langar sprit gör hon eller han som förser en minderårig person med alkohol. Inte han eller hon som förser ungdomar med alkohol och gör en ekonomisk vinst. Om några pengar utöver kostnaden för alkoholen finns med i bilden handlar det om bensinpengar eller liknande, den som langar till minderåriga erhåller vanligen inga pengar. Om så sker är det endast en symbolisk summa. Skillnaden mellan att langa en flaska sprit från Systembolaget eller en kexchoklad från ICA är försumbar. Den enda skillnaden är att det ena är olagligt, men motiven är snarlika.
Langaren är inte någon ful gubbe som suktar efter snabba cash (eller sexuellt umgänge) och där genom förser ungdomar med hembränd sprit som du i värsta fall förlorar synen av om du överdoserar, men det är så langaren har framställts på olik håll. Jag har svårt att tro att Sundsvallspolisen med flera som målar upp denna felaktiga bild av langaren själva tror att den är sann, snarare tror jag att det är ett hoppfullt försök om att inte framställa langaren som den juste killen det skulle vara mycket svårare att säga någonting ont om.
Om så langaren skulle ta ut en symbolisk avgift på tjugo kronor skulle langaren för mig fortfarande vara något av en hjälte. Langaren gör ungdomar delaktiga i ”vuxenvärlden” när de vuxna som argumenterade för fler rättigheter åt minderåriga när de själva var i den åldern gör allt för att stänga ute minderåriga och bibehålla den nuvarande uppdelningen mellan minderåriga och myndiga. Den bild som ges av langaren är felaktig. Langaren är din kompis. En bra sådan.
Langaren är inte någon ful gubbe som suktar efter snabba cash (eller sexuellt umgänge) och där genom förser ungdomar med hembränd sprit som du i värsta fall förlorar synen av om du överdoserar, men det är så langaren har framställts på olik håll. Jag har svårt att tro att Sundsvallspolisen med flera som målar upp denna felaktiga bild av langaren själva tror att den är sann, snarare tror jag att det är ett hoppfullt försök om att inte framställa langaren som den juste killen det skulle vara mycket svårare att säga någonting ont om.
Om så langaren skulle ta ut en symbolisk avgift på tjugo kronor skulle langaren för mig fortfarande vara något av en hjälte. Langaren gör ungdomar delaktiga i ”vuxenvärlden” när de vuxna som argumenterade för fler rättigheter åt minderåriga när de själva var i den åldern gör allt för att stänga ute minderåriga och bibehålla den nuvarande uppdelningen mellan minderåriga och myndiga. Den bild som ges av langaren är felaktig. Langaren är din kompis. En bra sådan.
Vanja, Reinfeldt och Johanna, 12 år.
Detta borde alla journalister, skribenter och bloggare läsa. Texten handlar om att män i media får vara sina efternamn tillskillnad från kvinnor som i större utsträckning är sina förnamn. Mona och Vanja. Reinfeldt och Borg. Att vi inte har kommit längre är förvånande, de mest extrema fallen är när män och kvinnor i samma artikeln behandlas olika. Jag skulle dock vilja tillägga att det inte enbart gäller kvinnor utan även omyndiga personer. Media skriver gärna ”Johanna, 12 år” istället för att skriva ut både för- och efternamn som de gör om den tillfrågade är myndig.
Under högstadiet var jag stolt när flera i klassen (främst män) kallade mig Sjödin. Det hade aldrig hänt tidigare att en kvinna fick heta sitt efternamn, men däremot var det vanligt att männen gjorde det. Att jag fick heta Sjödin berodde nog uteslutande på männens naiva förhoppning om att jag var släkt med hockeyspelaren Tommy Sjödin. Nu var det inte så, men jag var glad i allafall.
För några dagar sedan blev jag lite stolt igen när jag och ett par för mig okända unga kvinnor tillverkade egna pins. Alla skrev sina förnamn på sina så jag ville inte vara sämre. Jag skrev dock ut hela mitt namn och efter det var det flera som gjorde detsamma. Det var glädjande då man som ung får lära sig att man är sitt förnamn. Jag tror att långt i från alla reflekterar över detta eller att det finns en skillnad i vilka namn vi tillskriver män och kvinnor. När någonting blir vardag tänker vi inte på det. Jag vet inte hur många gånger jag som fjortonåring presenterade mig med både för- och efternamn och enbart mitt förnamn antecknades. Jag blir fortfarande arg när jag tänker på det.
Under högstadiet var jag stolt när flera i klassen (främst män) kallade mig Sjödin. Det hade aldrig hänt tidigare att en kvinna fick heta sitt efternamn, men däremot var det vanligt att männen gjorde det. Att jag fick heta Sjödin berodde nog uteslutande på männens naiva förhoppning om att jag var släkt med hockeyspelaren Tommy Sjödin. Nu var det inte så, men jag var glad i allafall.
För några dagar sedan blev jag lite stolt igen när jag och ett par för mig okända unga kvinnor tillverkade egna pins. Alla skrev sina förnamn på sina så jag ville inte vara sämre. Jag skrev dock ut hela mitt namn och efter det var det flera som gjorde detsamma. Det var glädjande då man som ung får lära sig att man är sitt förnamn. Jag tror att långt i från alla reflekterar över detta eller att det finns en skillnad i vilka namn vi tillskriver män och kvinnor. När någonting blir vardag tänker vi inte på det. Jag vet inte hur många gånger jag som fjortonåring presenterade mig med både för- och efternamn och enbart mitt förnamn antecknades. Jag blir fortfarande arg när jag tänker på det.
Manne Forsberg om kondomanvändning
Både kvinnor och män har erfarenhet av personer som olika skäl inte vill använda kondom. I måndags när sexupplysaren Manne Forsberg var på skolan och föreläste om sex berörde han kort ämnet könssjukdomar och kondomanvändning och han tyckte kondomansvaret låg hos mannen (riktigt intressant blir det när man frågar vem som ansvarar för könssjukdomarna) i och med att kvinnor skötte om den andra biten med p-piller. Dock höll han med någon i publiken om att det kunde vara bra om även kvinnor kunde sätta på kondom (apropå att män fick prova sätta på kondomer under dagarna, men inte kvinnor).
Forsbergs tips till oss var att förutse alla hinder för att använda kondom och bemöta dem. Ett hinder kunde vara att man ofta glömmer att ta med sig kondom. Lösningen i det fallet är att alltid ha med sig kondomer, inte bara på ett ställe, utan i alla jackfickor och väskor som används. På så sätt slipper du packa ner kondomer varje gång du ska någonstans. Bra, bra! Ett annat hinder kan vara att kondomen gör att det känns mindre vid samlag, Forsbergs svar på det var att den lilla vinsten av att inte använda kondom inte alls stod i relation till förlusten av att gå och oroa sig dagen efter att man gjort någon gravid eller blivit smittad av någon sexuellt överförbar könssjukdom. Det färgade hela hans föreläsning, föreställningen att alla är goda människor som vill varandra väl. Jag håller verkligen med honom, kanske extra mycket för att jag är kvinna och därmed är med mottaglig för könssjukdomar. Tyvärr pratar vi sällan om detta, men om vi lämnar egoismen därhän är det också en fråga om anständighet. Den person som medvetet vill utsätta den han eller hon har sex med för risker är inte en person värd att ha sex med om du frågar mig. Tänk så här "om personen inte bryr sig om min oro och mitt välmående kommer personen då bry sig om att göra det skönt för mig?"
Forsberg frågade oss i publiken om det fanns några andra potentiella hinder för att använda kondom utöver de han hade räknat upp och jag räckte upp handen. Om mannen inte vill, vad ska du då göra, frågade jag. Personligen vet jag redan svaret på den frågan då jag mött så många män som inte velat använda kondom och till och med försökt argumentera för att få slippa. Mitt syfte med att ställa frågan var att han skulle förstå att detta inte bara förekommer utan att det dessutom är väldigt vanligt. Jag borde ha sagt att jag blir förvånad när jag träffar en man och kondomen träs på utan några kommentarer.
Forsberg ville inte låtsas om att detta och hade heller inget bra svar. Det var uppenbart att det inte var någonting han hade funderat någon längre stund på och det förvånar mig ärligt talat. Extra roligt blev det när Forsberg skulle svara på anonyma frågor som han hade fått in och just denna fråga dök upp: ”Varför vill killar aldrig använda kondom?”. Så var det inte alls, menade han. Om en person (!) inte ville det kunde man tjata tillbaka eller anpassa sig efter det faktumet att mannen eller kvinnan inte ville använda kondom och ha annat än penetrerande sex. Sanningen är att det fungerar att säga ”ingen kondom – inget sex”. Alla som inte har kondomer hemma brukar plötsligt ha det om du säger att det inte blir något annars, likaså brukar de som påstår att de blir slaka kunna få stånd om verkligheten är så bitter att de träffar en kvinna som kan sätta ner foten. Jidder!
Jag tror att Manne Forsberg har rätt i att det inte kunskapen om sexuellt överförbara infektioner som saknas. Alla har hört talas om både klamydia och kondomer. Dock tror inte jag att det är nervositet hos mannen att trä på sig kondom som gör att vi har fått nästan en klamydiaepidemi. Jag tror det är omtanken som saknas och den attityd du som kvinna blir bemött med när du föreslår kondom. ”Äter inte du p-piller?”, ”Tror du jag har någonting?”, ”Är du smittad?”, ”Det känns ingenting med kondom”, ”Jag slaknar om jag använder kondom”.
Om det bara fanns kvinnor och alla kvinnor vore lesbiska skulle sex inte skapa rubriker i media. Det skulle då inte finnas några hemska klamydiaepidemier eller höga abortsiffror. Sexet i sig är inte farligt. Inte heller hetero- eller homosexualiteten. Det är personer som vill utsätta varandra för risker och personer som har så dåligt omdöme att de låter någon göra det. De som säger att det inte går att ställa krav på män om att använda kondom och försöker låtsas att alla bara vill varandra väl. Sista utvägen blir då avhållsamhet och alla utanför Vatikanen vet att det inte är en realistisk och framkomlig väg - så varför denna rädsla att kräva ansvar och anständighet?
Forsbergs tips till oss var att förutse alla hinder för att använda kondom och bemöta dem. Ett hinder kunde vara att man ofta glömmer att ta med sig kondom. Lösningen i det fallet är att alltid ha med sig kondomer, inte bara på ett ställe, utan i alla jackfickor och väskor som används. På så sätt slipper du packa ner kondomer varje gång du ska någonstans. Bra, bra! Ett annat hinder kan vara att kondomen gör att det känns mindre vid samlag, Forsbergs svar på det var att den lilla vinsten av att inte använda kondom inte alls stod i relation till förlusten av att gå och oroa sig dagen efter att man gjort någon gravid eller blivit smittad av någon sexuellt överförbar könssjukdom. Det färgade hela hans föreläsning, föreställningen att alla är goda människor som vill varandra väl. Jag håller verkligen med honom, kanske extra mycket för att jag är kvinna och därmed är med mottaglig för könssjukdomar. Tyvärr pratar vi sällan om detta, men om vi lämnar egoismen därhän är det också en fråga om anständighet. Den person som medvetet vill utsätta den han eller hon har sex med för risker är inte en person värd att ha sex med om du frågar mig. Tänk så här "om personen inte bryr sig om min oro och mitt välmående kommer personen då bry sig om att göra det skönt för mig?"
Forsberg frågade oss i publiken om det fanns några andra potentiella hinder för att använda kondom utöver de han hade räknat upp och jag räckte upp handen. Om mannen inte vill, vad ska du då göra, frågade jag. Personligen vet jag redan svaret på den frågan då jag mött så många män som inte velat använda kondom och till och med försökt argumentera för att få slippa. Mitt syfte med att ställa frågan var att han skulle förstå att detta inte bara förekommer utan att det dessutom är väldigt vanligt. Jag borde ha sagt att jag blir förvånad när jag träffar en man och kondomen träs på utan några kommentarer.
Forsberg ville inte låtsas om att detta och hade heller inget bra svar. Det var uppenbart att det inte var någonting han hade funderat någon längre stund på och det förvånar mig ärligt talat. Extra roligt blev det när Forsberg skulle svara på anonyma frågor som han hade fått in och just denna fråga dök upp: ”Varför vill killar aldrig använda kondom?”. Så var det inte alls, menade han. Om en person (!) inte ville det kunde man tjata tillbaka eller anpassa sig efter det faktumet att mannen eller kvinnan inte ville använda kondom och ha annat än penetrerande sex. Sanningen är att det fungerar att säga ”ingen kondom – inget sex”. Alla som inte har kondomer hemma brukar plötsligt ha det om du säger att det inte blir något annars, likaså brukar de som påstår att de blir slaka kunna få stånd om verkligheten är så bitter att de träffar en kvinna som kan sätta ner foten. Jidder!
Jag tror att Manne Forsberg har rätt i att det inte kunskapen om sexuellt överförbara infektioner som saknas. Alla har hört talas om både klamydia och kondomer. Dock tror inte jag att det är nervositet hos mannen att trä på sig kondom som gör att vi har fått nästan en klamydiaepidemi. Jag tror det är omtanken som saknas och den attityd du som kvinna blir bemött med när du föreslår kondom. ”Äter inte du p-piller?”, ”Tror du jag har någonting?”, ”Är du smittad?”, ”Det känns ingenting med kondom”, ”Jag slaknar om jag använder kondom”.
Om det bara fanns kvinnor och alla kvinnor vore lesbiska skulle sex inte skapa rubriker i media. Det skulle då inte finnas några hemska klamydiaepidemier eller höga abortsiffror. Sexet i sig är inte farligt. Inte heller hetero- eller homosexualiteten. Det är personer som vill utsätta varandra för risker och personer som har så dåligt omdöme att de låter någon göra det. De som säger att det inte går att ställa krav på män om att använda kondom och försöker låtsas att alla bara vill varandra väl. Sista utvägen blir då avhållsamhet och alla utanför Vatikanen vet att det inte är en realistisk och framkomlig väg - så varför denna rädsla att kräva ansvar och anständighet?
Dubbelbestraffning kring kvinnors sexualitet
Det finns alltid ett pris med i bilden när det handlar om kvinnors sexualitet. Priset för att knulla runt kan som kvinna vara att du får ett horrykte som är svårt att tvätta bort, men hora är inte enbart hon som är promiskuös utan också ett skällsord som kan riktas till vilken kvinna som helst.
Vi kvinnor vet om detta och en del kvinnor väljer därför att hålla tyst om sitt sexliv, medan andra, som till exempel jag, inte gör det. Dels av praktiska skäl, jag vill inte censurera mig själv, men minst lika mycket av politiska skäl. Min tro är att kvinnlig sexualitet inte kommer bli mer accepterad om vi inte pratar om den, men vissa menar att i och med att jag känner till hur du riskerar att bli bemött som kvinna om du öppet berättar om ditt sexliv utan självförakt och tvivel så får jag också betala det priset om jag ändå väljer att göra det.
Mycket riktigt är jag väl medveten om allt detta och jag vill utmana det sättet att tänka då det begränsar vår sexuella frihet som inte borde angå någon annan än oss själva. Riktigt så enkelt är det inte. En del av detta utmanade är att påtala problemet hos de personer som kallar kvinnor hora. Inte att ursäkta dem eller hitta logiska förklaringar som vi ändå inte tänker använda till någonting konstruktivt.
En person som kallar mig hora eller försvarar en person som kallar någon annan hora ska inte förvänta sig att jag vill ha med honom eller henne att göra. Jag är övertygad om att vi skulle kunna påverka om flera kunde ställa sig bakom den linjen. Många häver säkert ryggmärgsmässigt ur sig att promiskuösa kvinnor får skylla sig själva för det ena eller det andra utan att någonsin ha blivit ifrågasatta eller hört motargumenten. Bara att visa att man inte håller med någon som uttrycker någonting dumt är en bra början. Det skulle kunna lösa flera problem som är närbesläktade. Jag tänker på den rådande våldtäktsdebatten som dubbelbestraffar kvinnor. För det första blir hon våldtagen och för det andra får hon skylla sig själv. Vad är skälet att berätta när personer i ens omgivningen har den attityden? Om det enbart leder till någonting dåligt? Det tål verkligen att funderas på, likaså vår egen delaktighet.
Du gick ju med på att hångla, då får du allt ta att män kommer vilja trycka in kuken i dig oavsett vad du tycker. Den har attityden har jag märkt av under de två senaste dagarna från så väl män som kvinnor. Vi har haft två sex- och samlevnadsdagar och ett moment var att diskutera kring en kortfilm i vilken en kvinna och en man hånglar och de går och lägger sig i ett rum där han genomför ett samlag med henne trots att hon upprepade gånger säger sluta och visar med hela sitt kroppsspråk att hon inte vill. Några tyckte att det mannen gjorde var helt i sin ordning. Tre personer oberoende av varandra uttryckte ”vad hade hon väntat sig?”. Jag har ingen aning om hur en lärare borde bemöta detta eller om det hjälper att ”skälla ut” en person som säger någonting liknande, men jag vet att ingenting händer om det viktigaste är att stryka idioter medhårs. Vad tror du?
Vi kvinnor vet om detta och en del kvinnor väljer därför att hålla tyst om sitt sexliv, medan andra, som till exempel jag, inte gör det. Dels av praktiska skäl, jag vill inte censurera mig själv, men minst lika mycket av politiska skäl. Min tro är att kvinnlig sexualitet inte kommer bli mer accepterad om vi inte pratar om den, men vissa menar att i och med att jag känner till hur du riskerar att bli bemött som kvinna om du öppet berättar om ditt sexliv utan självförakt och tvivel så får jag också betala det priset om jag ändå väljer att göra det.
Mycket riktigt är jag väl medveten om allt detta och jag vill utmana det sättet att tänka då det begränsar vår sexuella frihet som inte borde angå någon annan än oss själva. Riktigt så enkelt är det inte. En del av detta utmanade är att påtala problemet hos de personer som kallar kvinnor hora. Inte att ursäkta dem eller hitta logiska förklaringar som vi ändå inte tänker använda till någonting konstruktivt.
En person som kallar mig hora eller försvarar en person som kallar någon annan hora ska inte förvänta sig att jag vill ha med honom eller henne att göra. Jag är övertygad om att vi skulle kunna påverka om flera kunde ställa sig bakom den linjen. Många häver säkert ryggmärgsmässigt ur sig att promiskuösa kvinnor får skylla sig själva för det ena eller det andra utan att någonsin ha blivit ifrågasatta eller hört motargumenten. Bara att visa att man inte håller med någon som uttrycker någonting dumt är en bra början. Det skulle kunna lösa flera problem som är närbesläktade. Jag tänker på den rådande våldtäktsdebatten som dubbelbestraffar kvinnor. För det första blir hon våldtagen och för det andra får hon skylla sig själv. Vad är skälet att berätta när personer i ens omgivningen har den attityden? Om det enbart leder till någonting dåligt? Det tål verkligen att funderas på, likaså vår egen delaktighet.
Du gick ju med på att hångla, då får du allt ta att män kommer vilja trycka in kuken i dig oavsett vad du tycker. Den har attityden har jag märkt av under de två senaste dagarna från så väl män som kvinnor. Vi har haft två sex- och samlevnadsdagar och ett moment var att diskutera kring en kortfilm i vilken en kvinna och en man hånglar och de går och lägger sig i ett rum där han genomför ett samlag med henne trots att hon upprepade gånger säger sluta och visar med hela sitt kroppsspråk att hon inte vill. Några tyckte att det mannen gjorde var helt i sin ordning. Tre personer oberoende av varandra uttryckte ”vad hade hon väntat sig?”. Jag har ingen aning om hur en lärare borde bemöta detta eller om det hjälper att ”skälla ut” en person som säger någonting liknande, men jag vet att ingenting händer om det viktigaste är att stryka idioter medhårs. Vad tror du?
194.71.24.5
Som några av er säkert känner till får jag otrevliga kommentarer med jämna mellanrum. Ibland skriver de att jag är en hora, ibland att jag är ful och någon gång har det till och med hänt att någon skrivit att jag borde dö. Min policy är att ta bort otrevliga kommentarer samt kommentarer som inte berör mina inlägg, men då och då överväger jag att släppa igenom några eller rent utav publicera dem i ett enskilt inlägg för att ni som läser ska förstå hur provocerande det kan vara när en kvinna skriver öppet om sitt sex- och privatliv.
Idag har min klass och några andra klasser en temadag om sex- och samlevnad. Alla ordinarie lektioner är därav inställda. Personerna som organiserat dagen hade nog inte räknat med att några av passen skulle klaras av snabbt och att rasterna skulle bli långa och i skrivande stund sitter jag i Åkersviksskolans (en skola som tillhör Sundsvalls Gymnasium där jag studerar) datasal för att jag är rastlös och inte har någonting bättre för mig. Av någon anledning fick jag för mig att ta reda på Åkersviksskolan IP-nummer för att se om det finns med i listan över spärrade IP-nummer och tro det eller ej - Det gjorde det! 194.71.24.5 Med andra ord är det troligen någon som vet vem jag är som roar sig med att skriva hora till mig från olika IP-adresser.
Spärrade IP-nummer från vilka jag fått horkommentarer de senaste året:
91.50.98.199
84.241.74.94
121.134.23.182
130.238.41.50
81.216.161.4
62.141.58.13
91.121.108.183
221.126.153.14
99.14.139.72
77.20.141.157
85.227.190.141
75.125.130.111
76.103.213.238
213.89.74.166
67.164.210.136
212.42.236.140
82.179.164.
91.185.203.253
90.235.5.243
213.67.144.200
194.30.169.189
66.90.73.63 67.
159.44.103
62.141.58.13
80.63.56.148
81.234.36.19
193.10.185.169
80.221.247.101
81.231.57.196
66.230.230.230
83.188.198.78
99.242.216.142
216.245.223.95
88.198.252.124
89.112.2.176
81.186.243.88
87.118.101.102
200.26.189.131
193.10.185.62
192.251.226.205
66.103.24.28
87.118.104.203
64.34.166.71
204.8.156.142
85.224.57.75
85.177.235.252
85.224.58.226
194.71.24.5
82.199.99.146
91.121.102.64
193.10.185.35
83.188.193.194
78.111.66.168
83.188.202.56
79.136.37.114
210.22.83.146
81.231.60.19
81.231.57.185
217.114.211.20
217.160.191.54
85.25.135.137
213.131.241.88
212.112.226.14
85.214.73.63
89.218.82.254
79.32.224.6
209.44.114.178
195.43.58.107
192.251.226.205
85.214.73.63
134.76.63.98
81.169.155.246
216.224.124.124
213.113.249.34
82.182.125.89
88.73.206.158
149.20.54.204
87.106.27.17
69.64.79.74
85.214.73.63
81.169.137.209
83.249.68.66
78.110.164.209
Innan personerna började var endast tre IP-adresser
Idag har min klass och några andra klasser en temadag om sex- och samlevnad. Alla ordinarie lektioner är därav inställda. Personerna som organiserat dagen hade nog inte räknat med att några av passen skulle klaras av snabbt och att rasterna skulle bli långa och i skrivande stund sitter jag i Åkersviksskolans (en skola som tillhör Sundsvalls Gymnasium där jag studerar) datasal för att jag är rastlös och inte har någonting bättre för mig. Av någon anledning fick jag för mig att ta reda på Åkersviksskolan IP-nummer för att se om det finns med i listan över spärrade IP-nummer och tro det eller ej - Det gjorde det! 194.71.24.5 Med andra ord är det troligen någon som vet vem jag är som roar sig med att skriva hora till mig från olika IP-adresser.
Spärrade IP-nummer från vilka jag fått horkommentarer de senaste året:
91.50.98.199
84.241.74.94
121.134.23.182
130.238.41.50
81.216.161.4
62.141.58.13
91.121.108.183
221.126.153.14
99.14.139.72
77.20.141.157
85.227.190.141
75.125.130.111
76.103.213.238
213.89.74.166
67.164.210.136
212.42.236.140
82.179.164.
91.185.203.253
90.235.5.243
213.67.144.200
194.30.169.189
66.90.73.63 67.
159.44.103
62.141.58.13
80.63.56.148
81.234.36.19
193.10.185.169
80.221.247.101
81.231.57.196
66.230.230.230
83.188.198.78
99.242.216.142
216.245.223.95
88.198.252.124
89.112.2.176
81.186.243.88
87.118.101.102
200.26.189.131
193.10.185.62
192.251.226.205
66.103.24.28
87.118.104.203
64.34.166.71
204.8.156.142
85.224.57.75
85.177.235.252
85.224.58.226
194.71.24.5
82.199.99.146
91.121.102.64
193.10.185.35
83.188.193.194
78.111.66.168
83.188.202.56
79.136.37.114
210.22.83.146
81.231.60.19
81.231.57.185
217.114.211.20
217.160.191.54
85.25.135.137
213.131.241.88
212.112.226.14
85.214.73.63
89.218.82.254
79.32.224.6
209.44.114.178
195.43.58.107
192.251.226.205
85.214.73.63
134.76.63.98
81.169.155.246
216.224.124.124
213.113.249.34
82.182.125.89
88.73.206.158
149.20.54.204
87.106.27.17
69.64.79.74
85.214.73.63
81.169.137.209
83.249.68.66
78.110.164.209
Innan personerna började var endast tre IP-adresser
Ett helt kollektiv med ungdomar som mår dåligt, ja tack!
Elin Nilsson, vice distriksordförande för MUF Västernorrland, fick för några dagar sedan en insändare publicerad i Sundsvalls Tidning i vilken hon sågar ”tjejdagen” som kommer äga rum på Domsaga fritidsgård. Hon menar att det är direkt uttalat att kvinnor är förtryckta i och med att ”Projektet drogs igång för att tjejer mår dåligt och har lätt för att känna sig som objekt i killars sällskap”.
I sista stycket skriver Nilsson ”Vi blir vad vi gör oss till helt enkelt. Ordnar vi dagar för tjejer för att det är synd om oss så kommer vi per automatik att bli utsatta också. Det borde istället arrangeras fler ungdomsdagar. Det sätts mycket press på ungdomar idag, så varför bara hjälpa hälften av dem?”
Så om vi ordnar dagar för ungdomar kommer ungdomarna per automatik bli utsatta. Varför vill Elin Nilsson att alla ungdomar ska må dåligt, räcker det inte att kvinnorna gör det? I första stycket läser jag att kvinnor inte hjälps av denna typer av aktiviteter men i sista önskar Nilsson att inte bara hälften av ungdomarna blir hjälpta. Förklaring?
I sista stycket skriver Nilsson ”Vi blir vad vi gör oss till helt enkelt. Ordnar vi dagar för tjejer för att det är synd om oss så kommer vi per automatik att bli utsatta också. Det borde istället arrangeras fler ungdomsdagar. Det sätts mycket press på ungdomar idag, så varför bara hjälpa hälften av dem?”
Så om vi ordnar dagar för ungdomar kommer ungdomarna per automatik bli utsatta. Varför vill Elin Nilsson att alla ungdomar ska må dåligt, räcker det inte att kvinnorna gör det? I första stycket läser jag att kvinnor inte hjälps av denna typer av aktiviteter men i sista önskar Nilsson att inte bara hälften av ungdomarna blir hjälpta. Förklaring?
Feminism som förpliktigar efterlyses
Att män gillar min blogg, finner mina resonemang intressanta och angelägna samt mestadels håller med mig i politiska frågor och kallar sig feminister är aldrig någon garanti – och har hellre aldrig varit – för att de ska se mig som en jämlike. En person de inte gör sig till inför och framförallt inte en person de inte begränsar sina samtalsämnen med
Kanske borde jag ta lite större ansvar än vad jag faktiskt gör för det är ju trots allt ingen som tvingar mig att umgås med vare sig män (eller kvinnor) som inte vill diskutera riktiga saker med mig, men låt oss strunta i mig och fundera en smula över fenomenet. Ett fenomen som faktiskt är en kvarleva från den tid då kvinnor skulle ta hand om barnen och sköta hemmet. Vi har delvis lämnat det tänket bakom oss och biologismen som ursäktade dess följer är inte längre ett hett diskussionsämne. Ett fenomen som utmärkt skildras i filmen Borta med vinden. Om det inte vore för slaveriet hade kvinnorna troligen dukat borden tomma, men i filmen går kvinnorna och vilar tillsammans i den stora sovsalen medan männen smälter den utsökta maten som någon annan lagat och pratar politik. Filmen illustrerar de olika roller och funktioner män och kvinnor kan ha.
Jag märker av dessa roller och funktioner ibland i mitt umgänge med andra människor. Det tråkiga med att bli kompis med någon är att man inte alltid vågar kritisera saker personen gör för att det skulle kunna skapa ännu större problem och göra personen ledsen. Detta trots att jag själv irriterar mig på personer som tar konstruktiv kritik som påhopp. Det finns naturligtvis undantag, män som kan prata riktiga saker med kvinnor, men jag upplever utifrån mina erfarenheter att de är få och frågan är om inte anti-kvoteringsmännen som pratar om kompetens inte är duktigare på att släppa in kvinnor i politiska diskussioner.
Jag skulle vilja fråga några manliga feminister jag känner om de tycker att det förpliktigar att kalla sig feminist eller om det bara är en bekväm genväg och ett sätt att slippa ta ansvar. Det är nog det tråkigaste från den tid då det var ett tecken på politisk korrekthet att kalla sig feminist. Att det blev mer eller mindre ett tvång inom vänsterrörelsen att kalla sig feminist samtidigt som det inte ställdes några krav (utifrån det jag hört av personer som var politiska aktiva då). Vad personer säger tycker jag är ganska ointressant, jag är mer intresserad av vad personer gör och tyvärr ser jag sällan någon större vilja hos feministmän att behandla kvinnor som jämlikar än vad jag gör hos män som öppet kallar sig anti-feminister.
Kanske borde jag ta lite större ansvar än vad jag faktiskt gör för det är ju trots allt ingen som tvingar mig att umgås med vare sig män (eller kvinnor) som inte vill diskutera riktiga saker med mig, men låt oss strunta i mig och fundera en smula över fenomenet. Ett fenomen som faktiskt är en kvarleva från den tid då kvinnor skulle ta hand om barnen och sköta hemmet. Vi har delvis lämnat det tänket bakom oss och biologismen som ursäktade dess följer är inte längre ett hett diskussionsämne. Ett fenomen som utmärkt skildras i filmen Borta med vinden. Om det inte vore för slaveriet hade kvinnorna troligen dukat borden tomma, men i filmen går kvinnorna och vilar tillsammans i den stora sovsalen medan männen smälter den utsökta maten som någon annan lagat och pratar politik. Filmen illustrerar de olika roller och funktioner män och kvinnor kan ha.
Jag märker av dessa roller och funktioner ibland i mitt umgänge med andra människor. Det tråkiga med att bli kompis med någon är att man inte alltid vågar kritisera saker personen gör för att det skulle kunna skapa ännu större problem och göra personen ledsen. Detta trots att jag själv irriterar mig på personer som tar konstruktiv kritik som påhopp. Det finns naturligtvis undantag, män som kan prata riktiga saker med kvinnor, men jag upplever utifrån mina erfarenheter att de är få och frågan är om inte anti-kvoteringsmännen som pratar om kompetens inte är duktigare på att släppa in kvinnor i politiska diskussioner.
Jag skulle vilja fråga några manliga feminister jag känner om de tycker att det förpliktigar att kalla sig feminist eller om det bara är en bekväm genväg och ett sätt att slippa ta ansvar. Det är nog det tråkigaste från den tid då det var ett tecken på politisk korrekthet att kalla sig feminist. Att det blev mer eller mindre ett tvång inom vänsterrörelsen att kalla sig feminist samtidigt som det inte ställdes några krav (utifrån det jag hört av personer som var politiska aktiva då). Vad personer säger tycker jag är ganska ointressant, jag är mer intresserad av vad personer gör och tyvärr ser jag sällan någon större vilja hos feministmän att behandla kvinnor som jämlikar än vad jag gör hos män som öppet kallar sig anti-feminister.
Kyrkans syn på trohet är omodern
Att vi alla har olika uppfattningar om vad vi anser vara otrohet är inget hinder för uppfattningen att det är upp till varje person att avgöra vad han eller han ser som otrohet. Tillsammans med de inom ramen för relationen får vi komma fram till gemensamma riktlinjer.
Att vara otrogen är inte längre nödvändigtvis att ha sex med någon utanför relationen. När en del drar sin gräns vid kyssar tillåter andra sex utanför relationen om personen är öppen med det. Andra (de jag främst sympatiserar med) kräver inte denna öppenhet utan säger att det sex du har med ”någon annan” är din och den personens ensak och de regler, i den mån de finns, syftar inte att tala om vad du får göra utan vad du inte får göra. Det förändrar utgångsläget en hel del när många menar att ett förhållande är stängt om ingenting annat sägs.
fDet är ett av många skäl till att jag tycker dessa kontrakt är tvivelaktiga – alla outtalade regler och alla möjliga konsekvenser av dem. För om du inte får ha sex med någon annan menar vissa att det måste finnas möjlighet att veta om att så inte sker och redan där är din frihet begränsad och listan över tänkbara integritetskränkande ”åtgärder” kan göras lång.
Trots att jag länge delat uppfattningen att varje individ har rätt att själva definiera otrohet gick jag i flera år och sa att jag hade varit otrogen tills det slog mig att jag och han jag var tillsammans med aldrig hade definierat otrohet eller ens berört ämnet. I samma sekund slutade jag säga att jag hade varit otrogen. Jag tänker minsann inte acceptera att jag är en ofri person som behöver be om lov när det kommer till saker som enbart angår mig.
"Det är nog bara inom kyrkan som man delar ut tjänstebestraffning för att helt privat ha deltagit i udda sexlekar "
Att vara otrogen är inte längre nödvändigtvis att ha sex med någon utanför relationen. När en del drar sin gräns vid kyssar tillåter andra sex utanför relationen om personen är öppen med det. Andra (de jag främst sympatiserar med) kräver inte denna öppenhet utan säger att det sex du har med ”någon annan” är din och den personens ensak och de regler, i den mån de finns, syftar inte att tala om vad du får göra utan vad du inte får göra. Det förändrar utgångsläget en hel del när många menar att ett förhållande är stängt om ingenting annat sägs.
fDet är ett av många skäl till att jag tycker dessa kontrakt är tvivelaktiga – alla outtalade regler och alla möjliga konsekvenser av dem. För om du inte får ha sex med någon annan menar vissa att det måste finnas möjlighet att veta om att så inte sker och redan där är din frihet begränsad och listan över tänkbara integritetskränkande ”åtgärder” kan göras lång.
Trots att jag länge delat uppfattningen att varje individ har rätt att själva definiera otrohet gick jag i flera år och sa att jag hade varit otrogen tills det slog mig att jag och han jag var tillsammans med aldrig hade definierat otrohet eller ens berört ämnet. I samma sekund slutade jag säga att jag hade varit otrogen. Jag tänker minsann inte acceptera att jag är en ofri person som behöver be om lov när det kommer till saker som enbart angår mig.
"Det är nog bara inom kyrkan som man delar ut tjänstebestraffning för att helt privat ha deltagit i udda sexlekar "
*
"Kvinnans deltagande i trekanter med sin man och tvärtom är inte förenligt med äktenskapet"
Olika tidningar har i dagarna skrivit lite löst om en kvinnlig präst som hade en trekant med sin partner och en utomstående person. Denna sexanmälda (mediealt nyspråk) präst som riskerade förlora sitt jobb på grund av detta. Det heter att präster ska vara trogna sin partner (inte ha utomäktenskapliga sexuella relationer), men i verkligheten ska de inte vara trogna sin partner utan ett förlegat regelverk som allt fler känner tvivel inför. Det är hög tid att kyrkan anpassar sig efter dagens samhälle, säger upp sitt tolkningsföreträde och omdefinierar begreppet otrohet. Annars är det ingenting värt.
"Kvinnans deltagande i trekanter med sin man och tvärtom är inte förenligt med äktenskapet"
Olika tidningar har i dagarna skrivit lite löst om en kvinnlig präst som hade en trekant med sin partner och en utomstående person. Denna sexanmälda (mediealt nyspråk) präst som riskerade förlora sitt jobb på grund av detta. Det heter att präster ska vara trogna sin partner (inte ha utomäktenskapliga sexuella relationer), men i verkligheten ska de inte vara trogna sin partner utan ett förlegat regelverk som allt fler känner tvivel inför. Det är hög tid att kyrkan anpassar sig efter dagens samhälle, säger upp sitt tolkningsföreträde och omdefinierar begreppet otrohet. Annars är det ingenting värt.
