Besök johannasjodin.se

Kulturmagasinet (stadsbiblioteket) har tre datorer du inte behöver ha något bibliotekskort för att kunna använda, dessa ska användas i max tio minuter men knappt någon respekterar den regeln. Utöver det finns minst tio datorer som du endast kan ta del av om du har bibliotekskort samt bokat tid (max en timma per dag). Från de förra kommer du inte åt min blogg. (NSFL?) Ett filter nekar åtkomsten. Ett automatiskt ordfilter tror jag mig veta. Jag har ingen aning om bibliotekspersonalen har befogenheter att rensa bort bloggar och hemsidor, som trots sina ordval är lämpliga, ur listan över spärrade eller om det ens går.

Från de bokade datorerna kan du läsa min blogg hur mycket du vill om du skulle vilja det och har vägarna förbi. Vad anledningen till att dessa datorer inte har SiteCoach installerat har jag ingen aning om, kanske har det slagit bibliotekspersonalen att filtret är begränsande.

Det var först för några dagar sedan jag lade märke till formulering som dyker upp när jag försöker besöka min blogg från "snabbinternetsdatorerna". Förr har SiteCoach till exempel pekat på att min blogg innehåller ordet analsex, och till allas förvåning har jag inte underlättat åtkomsten till filmer med femåringar som blir analvåldtagna, utan helt enkelt skrivit om analsex. Det är inte omöjligt att jag skrivit kritiskt om analsex då jag framtill alldeles nyligen aldrig ens funderar på att ha analsex någonsin.

Formuleringen lyder följande: SiteCoach* misstänker att webbplatsen är olämplig för unga personer. Då undrar jag naturligtvis på vilket sätt min blogg är olämplig för unga personer. Mina bröst, mina texter som innehåller ord som analsex och sex eller någonting annat? Om ja, på vilket sätt är dessa saker olämpliga för unga personer? Det räcker inte att upprepa sig, saker blir inte olämpliga bara för att du säger det tusen gånger om.


Filtret är inte bara begränsande. Jag gillar mina unga läsare. Den här bloggen har inte som syfte att vända unga ryggen, tvärtom. Visst är det roligt med imponerade femtioåringar, men det är fjortonåringarna som gör min dag.

Apropå självklarheter. En person konstaterade till sin förvåning att vi har Playboykanalen hemma. På dagen är det någonting annat, har ingen aning om vad och på kvällen sänder Playboy. Personen undrade varför kanalen inte var spärrad med min femtonåriga bror [som nästan bor vid sin dator] i åtanke och jag skrattade och sa "stryp Internetuppkopplingen till att börja med om du är rädd för att han ska se porr" och hon förstod det galna med hennes eget förslag varpå jag hänvisade till en undersökning som visar att nästan 100% av männen i min brors ålder konsumerar eller har konsumerat porr. Inte Rikard [min bror], sa hon. Det skrämmande var inte hennes inställning - att det är farligt att unga kommer i kontakt med erotiska skildringar - utan att det var så självklart vad problemet var att det inte behövde diskuteras. Det är så det brukar låta, man utgår från att det finns massor av självklarheter när unga personer och sex diskuteras.

Jag har tidigare skrivit om barn som inte får se erotiska scener när de tittar med sina föräldrar. Barn som på kommandot "blunda" göra just det. Finns det någon diskussion om det olämpliga med att ett barn ser två personer som hångla?

För att citera mig själv:

"Naket var någonting man skulle akta sig för som barn även om jag själv inte växte upp med föräldrar som bad mig blunda vid "hemska inslag" på TV eller film - i dessa fall naket, sex och våld. Därför behövde jag heller aldrig fråga varför jag var tvungen att blunda eller kasta ner huvudet i kudden så fort en man och kvinna hånglade på TV-rutan, inte heller behövde jag lyssna till svaret: "Det får du veta när du blir äldre". Kanske känner du igen den repliken från när du frågade dina föräldrar hur barn blev till. Det gör jag. Jag tjatade aldrig utan gav helt enkelt upp. Vilken slutsats ska vi dra av vissa föräldrars ovilja att berätta hur barn blir till? Att barn är en produkt av någonting så fult och smutsigt att det inte ens går att prata om? Jag funderade inte mer över det som sagt utan tänkte väl att jag kanske en dag skulle få reda på "varför finns jag?" Föräldrar kan i timmar berätta om tomten, var han bor, vad han gör och varför han finns, men barn förtjänar inte att få veta varför de existerar. Logik, någon?"

Gnäll på Kulturmagasinet tills de avinstallerar SiteCoach. Man missar målet när man använder ett program som spärrar OLÄMPLIGA engelska ord och POLITISKA BLOGGAR som INNEHÅLLER dessa. Gnäll också på SVT.

* Notera att SiteCoach endast spärrar sidor med olämpliga engelska ord. Det är ganska roligt med tanke på att de flesta som nyttjar bibliotekets datorer inte är svensktalande.

När jag skriver detta sitter jag bredvid en idiot och hans flickvän. Jag är på väg in till stan. Två unga kvinnor kliver på. Kvinnorna är så glada att de håller på att spricka av lycka. Det visar sig att de två är ganska onyktra. Mannen med flickvännen, jag menar idioten, säger högt att de borde ringa Jocke och betala honom tjugo spänn så att de inte behöver åka med "två fulla fjortisar". Han muttrar "de har säkert druckit trefemmor" och hans flickvän lyckas övertala honom att inte ringa Jocke. Kvinnorna åker bara några hållplatser och innan jag hinner ropa ”ha en fortsatt trevlig kväll” har de försvunnit och mannen bredvid mig är fortfarande irriterad.

Jag kommer och tänka på det en vän sa. Att folk som gnäller på onyktra människor alltid är avundsjuka. Jag tänker på när mamma var på personalfest och all sprit var bjudsprit.. Jag var med, men jag drack ingenting. Jag betraktade hur några av hennes nyktra arbetskamrater, som jag såhär efteråt undrar vad de gjorde där, under hela kvällen fotograferade sin fulla arbetskamrater för att kunna vissa dem bilderna på måndag. Det var uppenbart att de var uttråkade och för att råda bot på detta tänkte de ha roligt på sina pinsamma arbetskamraters bekostnad nästa arbetsdag.

Det har gått en kvart nu sedan de fulla kvinnor klev av bussen. Mannen håller fortfarande sin flickvän i handen och han har äntligen lyckats lugna ner sig. Samtalsämnet har blivit ett annat och hans flickvän verkar inte lika road längre. Under resten av resan berättar han fylleanekdoter för henne och det tycks inte vara första gången. Han talar om för henne att han ska åka utomlands nästa vinter och bli "askalas". Han "ska dricka så jävla mycket tequila".

Jag tänker på avundsjukan igen. Här har jag varit tvungen att lyssna på hans skitsnack om de berusade kvinnorna och nu har han mage och prata om sina kommande fyllor med en längtan som liknar en trettonårings som nyss upptäckt spriten. Denna fantastiska dryck är fortfarande spännande i hans liv och bredvid sitter jag och blänger på honom av förakt. Jag ser framför mig hur han töntar runt på charter med salt på ena handen och ett glas tequila i den andra. Tre år senare kommer han berätta om sina bravader med samma psykosförälskade röst som är ganska charmig hos en trettonåring, men inte alls hon en trettonåringshatande loser som uppenbarligen inte kan dricka sprit med måtta. Tryck upp citronen i valfritt hål, tänker jag tyst för mig själv.

På Ungdomsmottagningens hemsida kunde jag i morse läsa att de utökat sina öppettider. Bra, tänkte jag. Det var verkligen på tiden. Telefontiderna är samma som tidigare. När jag besökte Ungdomsmottagningen i eftermiddag var allting sig likt. Samma pinsamma stämning som vanligt. De som var där gjorde sitt bästa för att inte möta varandras blickar. Inte tillräckligt pinsamt, tänkte jag för mig själv.

Måndag 8.00-12.00   Drop in "för allt" 13.00-15.00
Tisdag  8.00-12.00 Drop in "för allt" 13.00-15.00
Onsdag 8.00-12.00 Drop in "för allt" 13.00-15.00
Torsdag  8.00-12.00 Drop in "för allt" 13.00-15.00
Fredag 8.00-12.00   Drop-In Klamydiaprov 8.00-9.30

När jag suttit i väntrummet i nittio minuter och läst alla sexfrågor i ungdomstidningarna frågade jag varför ingen påkallade min uppmärksamhet, varför jag inte fick någon hjälp. Kölapparna var slut redan när jag kom. Det fanns ingen tid för dem att hjälpa mig, svarare en barnmorska. Hon bad mig skriva en lapp och lägga på lådan. Jag skrev ner mina personuppgifter och gick besviken därifrån.

De utökade öppettiderna svarar fortfarande inte mot den efterfrågan som finns. Det var massor av ungdomar där idag och jag var inte den enda som inte hann få någon hjälp. Om kvinnor kunde sluta låta män spruta i dem, om män kunde sluta spruta i kvinnor. Om kvinnor kunde be om kondom, om män kunde använda kondom. Det är lätt och skylla på andra.

Jag får så lov att ringa varje dag för den där lådan tömmer de sällan. Det råder personalbrist. Det finns inte tid. Kommunen vill inte ge Ungdomsmottagningen pengar. Listan över ursäkter kan göras lång. Den hjälper inte mitt underliv som ömmar. Kanske är hot det enda som fungerar - Om du inte hjälper mitt fina annars så underbara sköte tänker jag hänga ut dig i min blogg med namn och bild. Vore inte det något?

Jag har inte haft penetrerande sex sedan i torsdags (eller var det fredag?). Det gick bra att ha oralsex idag. Mina fitta protesterade inte mot varken fingrar eller tunga. Den är inte lika röd och öm som den var i lördags. Kanske mår den fina fittan bättre snart. Man kan ju alltid hoppas.

Min svenskalärare höll en monolog om kommunikation och kärnpunkten var att det i vissa lägen är viktigare HUR du uttrycker dig än VAD du säger. Han tog några exempel på proffspolitiker som i stort sätt inte hade uttryckt någonting politiskt under sina politiska karriärer men ändå mottagit folkets jubel. Det fick mig att tänka på hur personer i min ålder ser på yngre och då framförallt yngre kvinnor. Detta på grund av en persons uttalande om bloggande elvaåringar som kunde höras under lektionen.

Det handlar inte bara om knulla och alkohol. Upprördheten över att yngre hänger med i utvecklingen tycks aldrig ta slut och det faktum att vuxenvärlden aldrig lyckas få ungdomar att stanna i utvecklingen provocerar de nymyndiga som vill känna sig privilegierade, utvalda och lite bättre. Ni är inte ett dugg bättre. Ni har inte gjort er förtjänt av några rättigheter. Myndighetåldern är inte logisk. Den är praktiskt.

Att det finns unga som använder ett avancerat språk är tillräckligt provocerande för en del. Vad som skiljer ungas användande av ett avancerat språk från upprördheten över att Åhléns säljer stringtrosor till tioåringar, bloggande elvaåringar, sex innan femton, alkohol innan arton, smink och utmanande kläder är att ingen kan avfärda det förstnämnda med att det är skadligt att bli vuxen för tidigt. I Sverige är vi positivt inställda till bildning även om den som granskar dagens flumskolan lätt skulle kunna få för sig någonting annat.

Det håller inte som motivering, att det är skadligt att bli vuxen för tidigt, kanske du tänker. Det gör det visst beroende på vem du frågar. Att ingen kan motivera åldersrasismen unga utsätts för är ingen lösning på problemet. Den upphör inte då de som hatar unga får sympati av ytterst primitiva människor. Tänk på det min svenskalärare sa. När det kommer till unga personer spelar det ingen roll VAD du säger och HUR du uttrycker dig. Det som är relevant är vilka du vänder dig till, nämligen de som håller med dig om att unga är avskyvärda småglin som inte vet sitt eget bästa.

Hur du uttrycker dig är inte viktigt när det kommer till gnälla om hur unga lever. Tänk på drevet mot Blondinbella. Löwengrip kan nog längre inte räkna till hur många gånger någon kallat henne patetisk. Hatet mot henne har visat att det är möjligt att skriva en helt omotiverade text om hur patetisk någon och få tusen kommentarer a la "bra skrivet!".

Sjuttonåringar som inte gillar elvaåringar är så många att det inte spelar någon roll hur kritiken ser ut. Jag skäms för mina jämnåriga som ständigt går sina egna intressen. Ständigt detta gnäll om unga som vill vara vuxna. Det är hela tiden samma tjat om att barn ska få vara barn och de som vill att barn ska vara barn bekräftar att det finns en önskan hos unga att inte bli bemötta som barn. Hur får ni det att gå ihop?

När jag var tio fanns det massor av saker min omgivning inte tyckte att jag skulle ägna mig åt och idag är mina jämnåriga upprörda för att dagens tolvåringar inte vill syssla med det som de själva sysslade med när de var tolv år. Mina jämnåriga och jag undrar hur någon känner sig motiverad att följa en ekonomiskt oberoende artonårings vardagsblogg. Skillnaden är att jag också undrar hur någon orkar uppröras över att en elvaåring bloggar eller att en tolvåring vill använda stringtrosor. Det är inte utan anledning som jag ibland undrar om mina jämnåriga minns hur vi blev bemötta när vi var yngre. Har mina jämnåriga förträngt detta för att kunna se sig själva i spegeln?

Mitt hopp är att det kommer en generation som för dagbok om sin vardag och sin omgivnings otrevliga bemötande. En generation som senare i livet kan titta tillbaka på sina anteckningar och bidra till att synen på unga som offer som inte vet sitt bästa upphör. Det är tragiskt att jag på förhand vet att de som blir utsatta för åldersrasismen idag kommer växa upp och utsätta andra för densamma när de blivit äldre. Rikta ilskan mot dem som förtjänar det.

Som Mymlan, utanför bloggosfären känd som Sofia Miriamsdotter, skrivit i sin blogg medverkade hon och jag i det regionala programmet Eftersnack igår. Vi pratade om bloggar och som Mymlan skrev blev jag lite förvånad över de frågor jag fick. Jag hade väntat mig andra. Det var roligt att medverka i TV. Första gången för mig. Ni som läser detta får i uppdrag att skälla lite på SVT. Programledaren kom inte åt min blogg från sitt jobb. Min politiska blogg är spärrad!

Expressen skriver att "Stora dildos ger män prestationsångest" och som vanligt är det helt lugnt att påstå att kvinnor föredrar små könsorgan: "Sexlogen Vivi Hollaender säger också att männen inte har något att oroa sig för: - De flesta kvinnor föredrar en mellanstorlek och att det är en mycket större marknad för dildos i läppstiftstorlek än de gigantiskt stora".

Man tycks utgå från att män med stora könsorgan blivit så bekräftade att det är lugnt att peka på att kvinnor föredrar små. När trenden vänder, och alla kvinnor vänder på varenda krona för att kunna köpa den trettio centimeter långa dildon, vad säger ni då? Att det är kvinnors smak det är fel på?

Det är märkligt vad man får säga och på vilkas bekostnad. Om någon storkukad man skulle känna sig kränkt, vilket jag tvivlar på, vet ni iallafall vad jag tycker om saken.

Hanna Fridén berättar för Aftonbladets bilaga Wendela om vikthetsen på nätet och inom bloggosfären och uppmanar kvinnor att slänga vågen. På grund av att kända bloggare blir smalare och idealiserar bantning biter ingen information om anorexi, menar Fridén.

Diskussionen om vikt och skönhetsideal har funnits periodvis och lite talar för att den åstadkommit något och ibland undrar jag om inte hetsen blivit mer omfattande vid sidan av den diskussion som förts. Därför är det hög tid att vi stannar upp och frågar oss om det är informationen som brustit och om diskussionen skulle kunna föras utifrån andra utgångspunkter samt att vi försöker analysera vad som gett upphov till vikt- och skönhetshetsen innan vi fortsätter att tugga att ätstörningar är ohälsosamma.

Det är inte alls omöjligt att det kortsiktigt hjälper att göra sig av med vågen, men i förlängningen tror jag inte att det bidrar till ett sundare förhållande till sin egen kropp. Det bästa vore att inte bara ignorera vågen utan också lära sig uppskatta sin kropp. Vi har den kropp vi föds med och det är bara att gilla läget. Att kasta vågen liknar snarare drogavvänjning än en långsiktig lösning och tillvägagångssättet får mig osökt att tänka på när jag hade en uttalad idé om konsumera mindre och lät bli att gå i butiker.

Jag sitter inte på någon universallösning, men till att börja med tror jag att det är av stor vikt att vi inte enbart pekar på symptomen utan också definierar vilket värde det har att vara vacker (vilket av vissa anses vara synonymt med smal). När vi gjort det kan vi ställa värdet i förhållande till den tid kvinnor ägnar åt att bli vackra och den utdelning det ger. För det andra kan vi peka på den bristande trovärdigheten hos dem som i ena sekunden beskriver skönhet som någonting positivt för att i nästan stund "rasa" mot de skönhetshetsideal som förmedlas och låta denna motsägelse utgöra en andra utgångspunkt.

Varför det är ett öde värre än döden att vara ful? Hur kommer det sig att personer som dyrkar skönhet och kritiserar skönhetsideal tycks göra det sistnämnda utifrån en förvirrad idé om att sund skönhet är något naturligt och objektivt, och till skillnad från den konstlade och osunda skönheten, som åsyftas när man talar om skönhetsideal, varken är är idealiserande eller normerande?

Detta misslyckade försök, eller vad man nu ska kalla det, att hitta en balansgång gör att jag undrar varför personerna över huvud taget kritiserar skönhetsideal. Det är ju inte så att endast det ohälsosamma kan upplevas påtvingade även om det nog är ett större problem att folk känner sig pressade att göra det som är direkt skadligt.

Vi löser inte problemet genom att skjuta den onda avsändaren som talar om att vi väger för mycket eller genom att begränsa antalet modemagasin. Oavsett vem som bär skulden måste vi kvinnor sluta reducera oss själva till objekt för i slutändan är det vi själva som måste göra upp med vårt dåliga självförtroende. Ingen annan kommer göra det åt oss.

Hur vi väljer att göra det - om vi kastar vågen, slutar läsa modetidningar eller genom att komma fram till slutsatsen att vacker är någonting konstlat som knappt ger någon utdelning – förändrar inte det faktum att det bara är vi själva som kan påverka hur vi ser på våra egna kroppar. Det viktiga är att vi gör någonting och inte bara gnäller. Att försöka förstå sig på strukturer är bortkastande av tid om man inte vill göra någonting åt problemen och det är väl det största problemet.

Det fungerade ett tag att minska konsumtionen genom att inte besöka varuhus och jättegallerior, men som med allt annat hamnar du förr eller senare i en situation där du längre inte kan ignorera dig själv, ditt utseende och din kropp. Även du kommer du hamna framför en spegel och ställa dig på en våg en vacker dag och vi kan väl enas om att det då är trevligare om du uppskattar det du ser och inte grips av panik?

Tanja och Louise skriver också om detta.

Blogge Bloggelito publicerade en bild på mig när jag drack en öl och en person som kommenterade inlägget förstod inte egenvärdet i att ”skryta” om att en ung tonåring som knullar och dricker ty det gör alla tonåringar:

Alltså. Jag förstår inte varför det blir ett sådant sus om Johanna Sjödin för att hon super och knullar. ALLA tonåringar super väl och knullar? Firade sin femton och sextonårsdag på krogen? Jaha? Man undrar ju vad ni bor i för kristna trångsynta hålor för att vanligt simpelt tonårsbeteende anses vara så speciellt. Alltså på allvar jag förstår inte. Vad är det för speciellt med en tonåring som super och knullar?

Alla tonåringar super inte och alla tonåringar knullar inte (runt), men de flesta ungdomar gör endera och jag kan inte se vad vinsten av att detta hålls hemligt skulle vara. På individnivå kan jag se att ungdomar kan förlora kortsiktigt på att vara öppna, men i längden tror jag det bidrar till ett hemskt samhällsklimat om ungdomar inte vågar prata om sina intressen av rädsla för att det skulle kunna ge obehagliga konsekvenser. Det är tillräckligt vidrigt att det finns föräldrar som efterlyser sina barns öppenhet och straffar sina barn när de lägger korten på bordet.

Det är positivt att det finns personer som lyckats ta till dig att ungdomar knullar och dricker, men alla har inte det och därför är det viktigt att de ungdomar som super och knullar är öppna. Det som brukar kallas "att stå för något". Av vilken anledning ska ungdomar vara öppna med detta? Det finns föräldrar och vuxna som är väl medvetna om hur ungdomar lever och inte försöker hymla med det, men det finns också föräldrar och vuxna som på grund av att ungdomar sällan vill vara transparenta aldrig behöver förhålla sig till att ungdomar super. Detta kan på sikt leda till att man kör över en hel ungdomsgeneration, vilket jag tycker redan har skett när tonåringar inte törs berätta om hur de blev trakasserade av polisen för att de var onyktra på grund av att det är för laddat att säga till sina föräldrar att man varit full.

Vad har det med något att göra? Föräldrar och vuxna som inte på papperet ljuger när de låtsas bort verkligheten kan fortsätta prata om ungdomarna som inte vet sitt bästa, ungdomarna som faller för grupptrycket och ungdomarna som aldrig kan säga nej (av någon anledning är det alltid finare att säga nej).

Frågan kvarstår - Av vilken anledning ska ungdomar vara öppna med att de dricker och har sex, tänk de alla ungdomar som skulle få ett helvete hemma om de berättade? Det är klart att den som riskerar få ett helvete hemma kanske inte borde glappa för mycket. En bra sak är att aldrig plantera tanken att alkohol och sex är fel (om du nu inte tycker det) inför sina föräldrar så att du helt enkelt aldrig behöver hamna i en situation där du behöver ställas till svars för någonting du inte tycker. Att vara öppen med hur man ser på alkohol, att man gillar det och dricker det med jämna mellanrum, till exempel gör att ingen kan "avslöja dig" och försöka ge dig dåligt samvete för att du farit med osanning. Det gör dig mer eller mindre oantastlig.

Om jag ser till mig själv har det alltid funnits politiska syften bakom att skriva om sex och alkohol. Det är ingenting jag gör enbart för att det roar mig utan också för att jag tror att vi får ett bättre samhälle om vi är ärliga med att många ungdomar uppskattar sex och alkohol OCH tar det i beaktning när politiska beslut fattas. Jag har också alltid velat vara en motvikt till tron att ungdomar endast dricker för att bli berusade och inte av sociala skäl och andra "sanningar" som florerar bland vuxna.

För mig är det viktigt att ha försökt. Ingen ska kunna säga till mig att jag aldrig försökte ändra synen på sex och alkohol genom mitt eget agerande. Jag vill inte vara en i mängden av folk som gnäller men aldrig försöker åstadkomma något. Sedan är det upp till er att avgöra hur duktig jag är på att förmedla en icke-homogen grupps intressen, oavsett vad ni kommer fram till, tycker jag det märks på folks reaktioner att jag sagt saker som varit nyttiga att de blivit sagda.

Känner mig kränkt för att inte fler kommenterat mina fina fyllebilder :-(

Det finns ett faktum som verkligen retar upp vissa män och det är att kvinnor som regel har lättare än män att få sex. Där vill jag sätta punkt för det säger ingenting om hur sexet är. Bra eller dåligt. Det finns också en uppfattning hos män att dåligt sex är bättre än inget sex medan kvinnor som grupp (min erfarenhet) inte delar den uppfattningen vilket nog kan förklaras med att kvinnor och män definierar "dåligt sex" annorlunda utifrån sina (dåliga) erfarenheter.

Samtidigt som män är bittra för att de inte har lika lätt att få komma till som kvinnor finns det en idé hos vissa kvinnor om att det är svårt att hitta män som vill knulla och att det finns en del minimunkrav du måste leva upp till för att hitta någon som vill ha sex med dig. Vi pratar inte om anständighet och ett vänligt bemötande, utan snarare ytliga krav som fixering vid en kvinnas status eller en kvinnas utseende (vikten av att vara traditionellt "kvinnlig"). Krav som sällan stämmer överens med verkligheten och det är när jag får berättat för mig hur jag som kvinna borde vara som det slår det mig att min chans att få knulla knappt existerar.

Jag lever verkligen inte upp till den stereotypa, konstaterade kvinnligheten. Den kvinnlighet som kommer fixa dig ett ligg. Den kvinnlighet ditt sexliv står och faller med. Men, jag får ju knulla.

Många av de påstådda "minimunkrav" som finns tycks vara påhittade av kvinnor i tron att kvinnor och män går i gång på exakt samma saker. Att du som kvinna äcklas av andra kvinnor med hår under armarna innebär inte att män gör det och om män gör det innebär det inte att de avstår från att ha sex med någon för den sakens skull.

Det här är en vardagsobservation.

Jag tänker på alla kvinnor som kommit fram till mig och frågat "hur vågade du?" och tittat beundrande på min rakade skalle. Jag tänker på hon som i fyllan rakade av sig håret och i fyllan grät för att hon var osäker på om hennes ragg skulle tycka att hon fortfarande var vacker. Jag tänker på det Ia skrev om hennes förhållande till kjol som barn och konstaterar att det är det förhållandet jag har till mitt utseende:

"Jag hatade kjol när jag var barn. Jag var en s.k. pojkflicka. Jag hatade den där kjolen så intensivt att jag föredrog min mors vrede framför att ta på mig den. Jag hade två val: ta på mig kjolen och vinna min mors gillande eller ta på mig byxorna och drabbas av min mors vrede. Det var bara det att om jag tog på mig kjolen vann jag ju en falsk kärlek - det var inte mig hon gillade, det var kjolen. Jag kunde lika gärna ta på mig byxorna"

Den som inte kan acceptera mig för den jag är respekterar mig inte. Den som tycker mitt utseende är viktigare än min personlighet är inte min vän.

Jag hör dagligen hur kvinnor på skolan ger varandra uppmuntrande kommentarer. Jag hör också raka motsatsen. Jag hör kvinnor hacka på andra kvinnor som klär sig ”slampigt”, men jag hör inte män tala negativt om kläder som visar mycket hud. Det ska väl vara männen som inte vill låta kvinnor bada topless på badhus då.

Det här är den eviga paradoxen. Kvinnor vill gärna komma med råd om hur du kan göra dig fin och kvinnor vill uppmuntra resultatet samtidigt som du inte får vara för sexig. Det har hävdats att kvinnor inte har rätt att vara snygga. Att det är en rätt förbehållen män. I någon mån stämmer det. Du får gärna vara kronprinsessan Viktoria-snygg, men inte sexig. När någonting blir för porrigt och sexigt är du genast ett offer för sexualiseringen, en slampa eller en sådan där kaxig kvinna som tror att hon är någonting (kan inte den formuleringen och det synsättet utplånas nu med detsamma?).

Utifrån den idé som finns om hur kvinnan med stort K ser ut borde jag vara en bra kvinna. Hon som andra kvinnor tänker sig att ingen vill ha sex med och därför inte är något hot. Riktigt så enkelt är det inte och allt kanske inte handlar om sex.

När jag rakade av mig håret var jag mycket medveten om att jag riskerade sänka min attraktionskraft (haha, vilket roligt ord) hos den grupp som är förtjust i stereotypa kvinnor. En ganska stor grupp tänker jag mig, men det var det värt. Att de ytligaste personerna sorterar bort sig själva går inte att se som någonting annat än positivt för när jag knullar är jag mer intresserad av ditt självförtroende, hur stor din kuk är och att du är kåt. Om du i allmänhetens ögon är "snygg" är totalt irrelevant. Vad som är snyggt är för mig är en politiskt idé. Jag är skitful i smink och långt hår. Det är inte jag.

Tåget till Sundsvall har precis anlänt och jag skriver just nu i från det kristna fiket Piccolo. Galan på Nalen i Stockholm var absolut värd att besöka och jag träffade flera trevliga människor som hade röstat på min blogg. Tyvärr räckte det inte enda fram. Att fler personer hittat min blogg tack vare att jag blev nominerad gör mig ändå till en vinnare.

Tack till alla läsare som röstat på mig. Jag fick aldrig chansen att säga "tack mamma!" som jag hade lovat morsan som satt och kollade på galans livesändning. Tack också till de som försåg mig med alkohol under galan. Som minderårig fick jag nämligen ingen gratis alkohol som de andra nominerade och inbjudna. Konsekvens: Jag återberättade historien för Calle Rehbinder som gav mig sina "ölbiljetter". Så rörande!


Den otrevliga vakten sa att i min ålder dricker man inte alkohol och senare under kvällen ville han inte ens posera med mig. Konsekvensen uteblev. Jag hade lust att smygfota honom och lägga upp en bild i bloggen.

Min plan var att bli ordentligt full under galan. Förvisso gick det att köpa öl på plats, men det kostade sjukt mycket jämfört med norrländska ölpriser på krogen och pluntan med sextio procentig vodka som jag hade stoppat på mig rörde jag knappt.

Ett finger till den otrevliga vakten. Ett finger till Sveriges antiliberala alkohollagstiftning. Ett kanske ännu större finger till näringsidkare som i tron att de är goda förebilder hittar på egna alkoholfientliga regler. Det är en sak att en näringsidkare följer svensk lag för att han eller hon är tvungen. Det är en helt annan sak att upprätta egna regler för att imponera på småbarnsföräldrar.


Har tidigare skrivit om en ICA-butik som kräver legitimation av alla som köper någon form utav alkohol. Konsekvens: 80-åriga Signe måste visa legitimation för att få köpa lättöl. Detta motiverar butiken med att man vill minska ungas alkoholkonsumtion. Ja, det är otroligt löjligt och man missar målet. I lördags skulle en vän köpa folköl och kassörskan ville också se min legitimation. Hon sa någonting om att vi nog tyckte tilltaget var löjligt och jag nickade försiktigt. Konsekvens: Min vän gick till en annan kassa och köpte folkölen och jag valde att gå igenom en annan kassa.

Alkoholen är ett viktigt och uppskattat inslag i ungdomskulturen och det är allmänt känt att de företeelser det finns många ord för är extra uppskattade (knulla, dricka sprit och onani för att ta några exempel). Konsekvens: Unga kommer dricka alkohol av den anledningen oavsett vilka lagar som stiftas. När kommer det kulturbevarande minoritetsskyddet för oss ungdomar?

Låt mig citera Jakob Heidibrink: "Det är ett välkänt faktum - eller snarare, det borde vara ett välkänt faktum - att vilken reglering som helst drar med sig motreaktioner som går ut på att kringgå regleringen. Med andra ord bör reglering inte sikta på det som är kända beteenden idag, utan bör försöka förutse vilka motreaktioner en viss reglering kan föra med sig och försöka stävja även motreaktionerna".

Drick och var glad.