Besök johannasjodin.se

En oskyldig man har blivit falskt anklagad för våldtäkt och hängts ut på denna sajt. Domen som en utomstående person skickade in var förfalskad och personerna bakom hemsidan ska nu se över sina rutiner för att detta inte ska hända igen.

Jag är inte det minsta förvånad, det var bara en fråga om när. Om personerna har ett moraliskt ben i kroppen stänger de ned sidan omgående innan fler oskyldiga hängs ut, men frågan är om de bryr sig... Mycket lite talar för det.

Blogge skrev om detta för ett tag sedan. Jag med. Robert skrev för några veckor sedan om en annan site som hänger ut personer som inte blivit dömda. Ett exempel är en man som visat sig naken i cam.

Jag tycker om att ta promenader nattetid. Det är befriande när du som kvinna får höra att du inte borde vistas ute ensam sent om kvällarna. Att de flesta promenader inte leder till några problem för kvinnor hindrar inte andra från att avråda kvinnor från att gå ut efter mörkrets inbrott. Det händer att jag möter någon när jag är ute och går men det tillhör ovanligheterna.

När jag är ute och går funderar jag ofta över vilka konsekvenserna av att uppmuntra kvinnor att hålla sig inomhus är och om kvinnor som är beväpnade med pepparsprej känner sig tryggare. Min erfarenhet är att kvinnor som uppger att de skulle känna sig trygga med tillhyggen inte lever upp till det.

Jag tillåter aldrig mig själv att vända på huvudet och titta bakom mig om det inte är för att hålla koll på trafiken runt omkring mig. Jag gör det aldrig annars så varför ska jag göra det efter ett visst klockslag? Jag vill inte vara rädd. När jag går ut är jag okränkbar och ingen har rätt att röra vid mig. Jag är inte rädd. Jag vet hur det är att bli våldtagen och jag vet hur det är att försöka skrubba bort det oskrubbara. Det har inte gjort mig räddare, snarare tvärtom.

Som kvinna får du tidigt veta hur du ska uppföra dig för att inte bli våldtagen alldeles som att det är kvinnan som i slutändan avgör om hon blir våldtagen eller inte. Därför är det ett politiskt statement för mig att vara ute ensam sent om natten. I samma sekund jag låter mig själv begränsas har jag erkänt att det finns en kvinnlig skuld.

Att vara utomhus är inte synonymt med att ta risker. Jag förvånas ofta över de olika regler som män och kvinnor har att förhålla sig till. Att vara man och vistas på krogen, det ställe där våld mot män är som vanligast, är inte att ta risker. Att vara kvinna och vara ute själv om kvällarna trots att det mycket sällan händer någonting obehagligt är att vara ansvarslös.

Katarina Wennstam skriver om den kvinnliga skulden i senaste numret av den feministiska tidskriften Bang. Hon avslutar sin text med orden "Skammen är inte biologisk. Den är inte kvinnlig. Den sitter inte i livmodern. Skulden är inte vår". Så sant. Mina nattliga promenader kan ni inte ta ifrån mig.

Övervakning av medborgare brukar försvaras med att den som inte har någonting att dölja heller inte har någonting att frukta medan övervakning av barn tycks försvaras med att barn inte kan ha någonting att dölja.

Att det är få som står upp för barns rätt till en privat sfär illustreras bra när jag dissar den utrustning som gör det möjligt för föräldrar att spåra sina barn och företag att tjäna pengar på barns bekostnad och blir bemött med att den är jättebra för föräldrar som vill hålla koll på sina barn.

Jag tänker inte argumentera emot att den som vill övervaka tycker att övervakningsverktyg är bra (och ju fler desto bättre) utan bara konstatera att det inte är första gången de som tänker på barnen helt struntar i barnen.

Personerna som anslutit sig till "Internet är våra barns värsta fiende" brukar vara noga med att påpeka att föräldrar måste ta sitt "föräldraansvar" och att Internet aldrig får bli någon barnvakt. Jag skulle vilja säga till dem att övervakningstekniken aldrig får ersätta föräldrarollen: Primitiv teknik kommer aldrig rädda dina barn när de faller utan på sin höjd dokumentera fallet.

Att barn inte skulle ha någonting att dölja är ett lögnaktig påstående. När jag var barn ljög jag och mina kompisar om allt möjligt, istället för att ärligt svara det har du verkligen inte med att göra när någon undrade någonting hände det att vi drog en nödlögn. Ofta skedde detta utan vad vuxenvärlden skulle kalla "egentliga skäl". Vi vågade aldrig säga det har du verkligen inte med att göra med risk för att det skulle ge tråkiga konsekvenser.

Personligen har jag märkt att vissa saker blir enklare om du är ärlig och berättar i detalj. När jag berättade för min mor att det var jobbigt när hon ringde med några minuters mellanrum av den enkla anledning att hon ibland gjorde det när jag hade sex fick det effekten att min mor tyckte jag var lite för ärlig vilket roade mig. Nog om det.

Kanske tror du som följer min blogg att jag är en bitterfitta på heltid, men jag är en ganska glad och positiv person. Idag har jag donerat blod på rasten. Det var trevligt och det var alldeles för länge sedan jag gjorde någonting konstruktivt av mina håltimmar. För två, tre år sedan var det norm att jag hade sex under mina håltimmar, men å andra sidan hade jag fler och längre håltimmar då. När jag pluggade sista året på högstadiet kunde jag cykla tre kilometer från och till skolan enbart för att jag ville knulla.

Förvisso blev det bara vad jag skulle kalla en snabbis (tidsmässigt sätt var det ett vanligt svenssonsamlag) idag, men en snabbis är alltid bättre än ingenting.

Det är sista dagen det går att rösta på mig idag. Det ser otroligt jämt ut i kategori livsstil så se till att rösta på mig så ska du se att jag blir ännu gladare. Här röstar du!

Nu är tonårsmorsan också en vardagshjälte. Det som utmärker Tonårsmorsans inlägg kring pedofildebatten är inte hennes hållning i frågan utan att hon i egenskap av morsa vågar göra sin röst hörd i en så pass infekterad och kontroversiell fråga som hon förväntas ha en annan hållning till just för att hon är morsa. Nämligen den att man borde kastrera alla pedofiler.

Det finns lite för många debatter där personer stängs ute för att deras åsikter inte anses ha något värde. Personer som inte köpt konceptetet "enighet är överordnade alla argument i värdlen" och avvisas på grund av det. Du kanske har dina argument, men glöm inte att du när allt kommer omkring är ett fett undantag och att allting har sin anledning.

Jag håller inte alltid med Tonårsmorsan om hur man bäst uppfostrar barn och det är en annan fråga som exkluderar. Frågor som rör barn är generellt mer uteslutande andra frågor och kombinationen barn, sex och alkohol ska vi inte ens tala om. Det har hänt att jag blivit tillrättavisad och fått äta upp att mina åsikter är helt beroende av att jag inte är förälder. Det finns flera levande bevis på att detta påstående inte stämmer, men även om det vore sant att det finns särskilda "föräldraåsikter" bortser man i och med det från vad som gett upphov till pedofildebatten.

Alla föräldrar är mer eller mindre oroliga för sina barn och vill inte att de ska fara illa. Ingenting konstigt med det, men den som säger till någon att dina åsikter är en konsekvens av den du inte är struntar i barnen och för istället diskussionen utifrån ett föräldraperspektiv. Den som köpt att det finns "föräldraåsikter" har också köpt att barnen (som inte är föräldrar) inte nödvändigtvis delar dessa och många bortförklarar det med att barnen kommer förstå när de blir äldre.

Nog är det så att "många förstår när de blir äldre" men jag undrar hur man motiverar att det gynnar ens barn. Jag kan förstå den föräldraoro som finns och jag kan förstå att människor i ett irrationellt tillstånd handlar dumt, men jag kan inte försvara att föräldrar handlar irrationellt på sina barns bekostnad.

När föräldrar säger till sina barn att de kommer förstå när de blir äldre undrar jag vad de vill åstadkomma med sin barnuppfostran. Vill de att sina barn ska må bra när de är barn eller hoppas de innerligt att barnen trettio år senare när de skaffat egna barn och omfamnat föräldraperspektivet och föräldraåsiktena ska kunna titta tillbaka på sin egen barnuppfostran och erkänna att den nog var ganska bra.

Alla som inte aktivt förträngt sin barndom minns nog alla gånger då man blev nekad att göra någonting och hur arg och maktlös man kände sig och hur man lovade dyrt och heligt att den dag jag själv blir förälder ska jag minsann handla annorlunda. Det är synd att många av de personer som funderade kring sin egen barnuppfostran aldrig tog lärdom av den för det skulle behövas ett barnperspektiv.

Om jag någon gång blir morsa ska jag skriva kontroversiella insändare med signaturen "morsa till [antal] barn" och ni kommer hålla med mig den dag det händer. Skulle jag mot förmodan ha fel är det ni som är konstiga.

Kuriosa: Tonårsmorsan har bott i Söråker.

Undersökning efter undersökning visar att många ungdomar får oönskade sexuella inviter via nätet och blir utsatta för så kallade groomare. I media och bland politiker skildras detta som ett stort problem. Undersökningarna säger dock inte så mycket om varför inviterna är oönskade och tar inte i beaktning att en oönskad invit kan vara helt oförarglig. Det kan vara så att du inte vill ha sex med personen i fråga, att du är i en monogam relation eller något annat skäl som gör att du inte finner inviten önskvärd. Frågan är hur man ska veta om någon vill ha sex utan att först fråga.

Vi har inte möjlighet att välja vilka som vill ha sex med oss. Om den möjligheten fanns skulle inte jag sitta här och skriva det här blogginlägget. Media vill framställa det som att en sexuell invit till en ung person per definition är problematisk. Enkätsvaren visar inte hur männen som frågat unga kvinnor om de vill ha sex har gått till väga. Det mediala ordet "sexutsatt" som det riktats kritik emot är missvisande då det vill signalera att det skulle röra sig om något fysiskt övergrepp. Bland de män som tagit kontakt med unga kvinnor är det heller inte alla som frågat om kvinnorna vill ha sex med dem vilket man lätt kan tro om man läser denna artikel.

Att de sexuella inviterna blivit vardagsmat för unga kvinnor oroar Göran Hägglund som vill driva igenom ett samarbete med IT-branschen för att kvinnor lättare ska kunna anmäla "äckliga gubbar". Om det rör sig om sexuella ofredanden tycker jag det är korrekt, men jag kan inte motivera varför det ska vara brottsligt att prata sex med unga personer. Det är min och Görans gemensamma nämnare.

Just ja, vi gillar civilkurage också. Jag är också orolig. Om det är så att vissa kvinnor har svårt att säga nej till sexförslag via nätet undrar jag hur det ska gå för dem utanför nätet när de får oönskade sexulla förslag. Kommer de gå med på tjatsex och göra saker de inte vill? Att det är svårare att komma åt "nätpedofilerna" (som Aftonbladet skulle ha skrivit) ligger i sakens natur. Vi måste skilja på nätet och det som händer IRL. Det är världens enklaste sak att blockera en person och de som inte håller med om det undrar jag vad de fick för en barnuppfostran.

Intressant att se att mitt förra inlägg intresserade några. På en gång vill jag erkänna att jag på vissa punkter inte varit tillräckligt tydlig samtidigt som det är uppenbart att några som kommenterat inte läst hela inlägget.

"Varför jämför du sperma med mensblod? En rimligare jämförelse är väl sperma och fittsaft" undrade någon. Om du läser om mitt inlägg framgår det förhoppningsvis att mitt syfte aldrig var att jämföra smaken på de kroppsvätskor jag tog som exempel utan konstatera att kvinnors kroppsvätskor på ett övergripande plan anses motbjudande. Vad det gäller smaken undrar jag om män som har problem med mensblod vet vad de pratar om och om de någonsin har smakat på det. För de män som inte förmår ha penetrerande menssex måste det rimligen vara det sistnämna. Släck lampan, kvinnor!

Jag konstaterade också att många kvinnor som inte gillar smaken av sperma kan finna det upphetsande av andra skäl. Sex är som bekant inte enbart fysiskt. Sex innefattar också det som är psykologiskt upphetsande vilket för många är att se sin partner njuta. Med tanke på att många kvinnor har lättare till njutning när de menstruerar förvånas jag av att inte fler män väljer att se fördelarna med menssex och det är detta som gör att jag inte riktigt kan ta män som pratar om hur central kvinnors njutning är på allvar.

Att välja bort personer sexuellt för att de inte vill ägna sig åt någonting en finner upphetsande kan tyckas extremt, men inte desto mindre angeläget om ens sexliv inkluderar en enda person. Den som har "råd" att vara kräsen kan jag bara gratulera.

Jag tar mig friheten att anta att de flesta stödjer idéen om att den som har monopol på någonting måste kunna erbjuda ett likvärdigt alternativ. Jag gillar inte monopol av anledning att de sällan lever upp till den idéen och här är kroppsmonopolen inget undantag. Den man som är i en monogam relation och sexstrejkar när sin partner har mens bör inte bli förvånad den dagen kvinnan längre inte vill ställa upp på detta och ber om friare relationsformer eller att mannen bearbetar sin rädsla för mensblod. Om inte annat tror jag att den generation som haft några fria år av runtknullande kommer ha det svårt att känna sig bekväm med monogama lösningar och de inte blir mer färgade av polygamins fördelar.

Avslutningsvis vill jag att ni ska fundera över vilka konsekvenser det kan få att säga att någon inte ska behöva göra någonting som en upplever avtändande. Mitt ex som jag var tillsammans med för snart fyra år sedan blev avtänd om kvinnor var för blöta. Det gav honom ingenting. Är kvinnor krävande om de vill vara våta under sexakten? Andra män finner kondomer avtändade. Är kvinnor krävande om de inte vill ha oönskade barn och riskera att bli smittade? Är kvinnor krävande om de försöker få mannen som blir avtänd av klitorisstimulans att tänka om?

Fråga dig själv varför vissa önskemål anses befinna sig inom ramen för det acceptabla medan andra avfärdas med att de är för krävande. För att göra det svårare kan vi kan vända på det hela och hävda att det är ett (krävande) önskemål att inte behöva ha sex med sin partner under hennes mens.

Grovt generaliserat är det kvinnan som blir utan i slutändan och med det vill jag säga att vi ska strunta i all reklam som talar om för oss att vi är biologiska missfoster och våga tala om för männen i våra liv att vi faktiskt har fått nog och önskar oss någonting i gengäld. Njutning är bra, mer njutning är bättre.

Har sperma någonsin varit skuldbelagt och äckligt? Det är naturligtvis så att alla kvinnor inte glatt lapar i sig sperma, men de som inte vill svälja brukar åtminstone kunna tänka sig att "spotta". Finns det någon manlig motsvarighet? Män som inte har några problem med att ha mensblod i munnen, men inte vill svälja det? Jag vill mena att det finns en större acceptans för sperma än mensblod hos både män och kvinnor.

Fontänorgasmer är inte heller helt klanderfria. Det är de i särklass skönaste orgasmerna, som för mig sällan kommer ensamma. När det väl börjat vill det inte sluta. Det som stör mig är att vissa vill ta dessa stunder ifrån mig genom att sprida ut att fontänorgasmer innehåller spår av urin. Bevis för detta påstående är ointressant när någon ens misstänker att kvinnans safter skulle vara blandade med den vidriga gulfärgade vätskan som vi är noga med att låsa toalettdörren om.

Kvinnlig sexualitet är nog skuldbelagt som det är så sluta komma med påstående som bevisligen inte stämmer. Henric hade det för mig självklara svaret på detta: Om nu fontänorgasmerna skulle innehålla spår av urin måste vi helt enkelt omvärdera vår syn på urin och INTE neka kvinnor de skönaste av orgasmer.

Tror ni att det är givet av naturen att en del kvinnor uppskattar smaken av sperma? Sperman tagit ur sitt sammanhang vore helt ointressant. Jag vill inte ha den som topping till glassen eller i något annat osexigt sammanhang. För mig var det en process att börja tycka om sperma och det handlar till mångt och mycket om vilken inställning du har. Jag hade extrema kräkreflexer och kunde bara få in ollonet när jag försökte mig på att suga kuk, men jag övade bort det. Sex är inte alltid enkelt och ibland måste man anstränga sig lite för den man har sex med. Ge och ta, du vet.

Nu säger något ljushuvud att det inte samma sak och i sak har personen rätt. Kvinnor och män har inte samma kroppsvätskor, men hur mycket sperma äter du själv då? Om det är så gott kan väl du äta din egen? Varför ska jag göra det när du dissar mig de perioder jag är som kåtast och när du äcklas av de vätskor som lämnar min kropp varje gång fittan spänner hårt om din kuken och mitt ansikte färgas rött? Ge svar på tal och fundera ett slag över varför skillnaden mellan våra kroppsvätskor spelar roll och varför det är kvinnors fontänorgasmer och mensblod som är motbjudande.

Det är på sin plats att kvinnor som är trött på sina pojkvänner som sexstrejkar när de har mens tar sitt ansvar, för i slutändan är det vi som väljer vilka vi har sex med. Tycker man det är ett problem att vissa inte vill veta av dig under mensperioden kanske du borde sluta uppmuntra detta beteende?

Ärligt talat skulle jag inte bara spermastrejka utan också sexstrejka för jag har inget intresse av att ha sex med någon som ignorerar mig den period varje månad då jag är som kåtast. Man får det man förtjänar.

Om jag inte får tillgång till någon Internetuppkoppling snart. Nätet har varit nere sedan torsdag kväll och jag lyckas inte hittat några grannar som kör okrypterat...

Att jag skriver mycket om sex och sexualpolitik har aldrig gjort att sett min blogg som en sexblogg. Alla håller inte med mig, vissa menar att min blogg är en sexblogg. Jag tycker den skiljer sig en hel del från hur ”vanliga” sexbloggar är (långa, resonerande inlägg sällan dekorerade med bilder), men då sex är ett av de största glädjeämnen som finns väljer jag att ta det som en komplimang.

Vad som utmärker min blogg är att den är naken i dubbel bemärkelse. Jag heter Johanna Sjödin och har aldrig skrivit under pseudonym. Mina inlägg utgår ofta från egna erfarenheter och jag har bloggosfärens snyggaste (nakna) bloggbanner.

Jag gillade hur som helst motiveringen Denna 18-åriga feminist kallar sig sexpositivist och skriver att hon i den bästa av världar hade haft sex dagligen. Vi förvånas över hur duktig hon är på att skriva och vi konstaterar att hon är bättre på att argumentera för sin sak än många yrkespolitiker. Samtidigt chockas vi av hennes utelämnande stil. Inget är för privat för Johanna.

(Sex är standardkategorin om jag inte ändrar. Avslöjad)

Har någon läst Egalias döttrar? Den som inte har gjort det rekommenderar jag att göra det. Det är en bok som vill påskina orättvisorna och ojämställdheten genom att vända på begreppen och verkligheten. Att bemöta sin motståndare med samma medel är lågt kan tyckas, men ibland måste man ta det till den låga nivån för att poängen ska gå fram.

Nu hade inte jag tänkt skriva om Gerd Brantenbergs bok Egalias döttrar utan bara konstatera att de antifeministika bloggarna som jag snubblar över då och då påminner om boken. Den stora skillnaden är att antifeministerna inte försöker skoja till det utan att de är helt uppriktiga med att i den mån det finns någon ojämställdhet så är det bara män som känner av den.

Ett av feministrörelsen stora problem enligt antifeminister är att den endast belyser "kvinnoproblem". (Det hörs ju på namnet, hallå?!) Antifeminister vill se en bredare rörelse där även män inkluderas. Jag håller inte alls med om att feministrörelsen enbart fokuserar på kvinnor, däremot fokuseras den mest på kvinnor i och med att man anser att kvinnor har en sämre utgångspunkt från dag ett.

Feministrörelsen har så länge jag kan minnas varit tydlig med att ojämställdheten slår hårdast mot kvinnor, men trots detta förväntas feministrörelsen konstigt nog köpa idéen om att män och kvinnor har samma förutsättningar. Feministrörelsen förväntas också dra hela lasset själva. Om det finns ett missnöje är det väl inte svårare än att starta en egen organisation för att få gehör för sina åsikter om man tycker det är lågt i tak inom feministrörelsen?

Kan ni föreställa er att heterosexuella skulle kritisera RFSL för att inte ägna sig åt heterofrågor? Den som anser att heterosexuella har det lika kämpigt vid möte med förskolepersonal, i arbetslivet eller vid altaret får väl söka sig till en organisation där dessa frågor finns med på dagordningen och om det inte finns någon sådan ordna en själva skulle nog svaret lyda. Ett liknande svar skulle nog hon eller han som skällde ut Mjölkfrämjandet för att inte gagna andra drycker än mjölk få.

Kritiken mot feministrörelsen som en "organisation" enbart för kvinnor blir inte mindre dum i och med att antifeminister, förutom att låtsas bort kvinnoproblemen, endast tar upp orättvisor som drabbar män. Jag skulle inte kritisera detta om det inte vore för att antifeminister ofta marknadsfört sig själva som medlemmar av en grupp som syftar att vara en ”heltäckande” motkraft till feminismen som endast fokuserar på det ena könet. Hur vore det med en självrannsakan?

En sak som förvånar mig är hur tvärsäkert en del kvinnor uttalar att de hade mått bättre om de bara hade väntat lite längre med att bli av med oskulden inför yngre kvinnor. Ingen har kunnat förklara varför ett år hit eller dit skulle göra någon skillnad och jag undrar om det ens går att mäta.

Många kvinnor som är av den uppfattningen kan berätta att de förlorade oskulden till en person som inte brydde sig om deras njutning och betedde sig helt respektlöst, men vill trots det framhärda att det skulle ha med deras ålder att göra. Samtidigt vill de få det till att de inte bara haft otur utan att det är oundvikligt att inte hamna i deras situation om man blir av med oskulden för tidigt. För mig framstår detta som rena gissningar och frågan "hur vet du det?" förblir obesvarad.

Jag såg ett program på Svt för någon vecka sedan där liknande åsikter framfördes och ingen ifrågasatte kvinnorna som efteråt kommit på att de inte var tillräckligt mogna när de hade sex för första gången. Vad mognad innebar för kvinnorna som medverkade framgick aldrig.

Denna attityd av att jag är äldre och därför vet jag bättre visar sig även i debatten om huruvida unga borde dricka alkohol. Som fjortonåring fick jag höra att jag inte borde gå på krogen för att det kunde vara farligt på grund av min ålder. När argumentationen inte höll framhölls det att min kommande artonårsdag inte alls skulle bli lika spännande om jag inte väntade med att gå på krogen tills den dag jag blev myndig.

Det är få som uppger att de hade bra sex första gången och att ställa ännu mer krav om att sexdebuten måste vara helt perfekt är nog bara kontraproduktivt. Personligen sexdebuterade jag med fel person, det var helt fruktansvärt, men ser ingen anledning att ångra det som hänt när jag ändå inte kan göra det ogjort.

Avslutningsvis vill jag säga att jag känner mig smickrad över att så många vuxna bryr sig om mig i egenskap av ung kvinna som inte vet sitt bästa, men jag är trött på att bli sedd som ett offer så härmed säger jag nej till all välvilja från personer som konstant ställer sitt eget liv i förhållande till föreställningen om det perfekta livet och sin egen lycka i förhållade till andras lycka. Jag vet att ni bara vill väl, men endast jag kan komma fram till vad som gör mig lycklig och därför är det ovidkommande om du knullade ett år för tidigt eller ett år för sent.

När jag kollade inkorgen i morse fann jag detta mail:

Grattis! Du är nominerad till Stora Bloggpriset 2008 inom kategorin "Livsstil". Hundra bloggare har deltagit i en bloggpanel och din blogg är en av de fem som tagit emot flest röster.

Under vecka fyra kommer en webbomröstning starta för att kora vinnaren av Stora Bloggpriset.

Du och en vän är så klart inbjudna till galatillställningen den 2:a februari 2009 på Nalen i Stockholm där vinnarna i de sju olika kategorierna kommer att presenteras.

Svenska Dagbladets skribent Maria Abrahamsson skriver om jämställt språkbruk: "Ingen kvinnlig författare som jag känner till kallar sig själv författarinna. Till och med de mest hårdföra feministerna vill för allt smör i Småland inte att deras titel svärtas ner av något så unket som deras könstillhörighet" Det kanske låter orimligt men det är helt förståeligt då feminister vill komma ifrån traditionen att vi hela tiden ska utgå från kön. Det handlar inte om hur unken den kvinnliga könstillhörigheten är utan om viljan att inte bli stämplad som avvikande på grund av den.

Talesman, brandman, tjänsteman. Vissa vill slopa man-ändelsen (könsneutral) och ersätta den med något annat. Själv har jag inga större problem med man-orden. Mitt stora problem är de som inte är konsekventa och vägrar säga gärningsman med motiveringen att det ju också finns kvinnor som begår brott. Eller män som kallar sig själva städare eller kassör (när det korrekta är kassörska och kassör någonting helt annat än att sitta i kassan på ICA) vilket förtydligar att det finns en önskan hos en del män att inte bli förknippade med kvinnor. Varför kan man fråga sig.

Bloggerska är ett ord som vill antyda att personen som bloggar är kvinna och frågan är hur relevant det är. Bloggar kvinnor annorlunda män? Slår jag upp en bild på mig själv bredvid mitt namn är det ganska uppenbart att Johanna Sjödin som skriver blogg är av det täcka könet. Många av orden som anspelar på kvinnlig könstillhörighet är överflödiga och det är för mig ett större problem en vedertagna ord med man-ändelser.

Jag vill verkligen inte ha något tjejband, gå under epitetet bloggerska eller bli kallad kuksugerska (min fitthals är mer relevant än mitt kön). Vissa vill göra det till ett feministiskt statement att sätta könord före företeelsen för att belysa kvinnors åtaganden, men i verkligheten blir det att allting kvinnor gör måste "märkas". Kvinno-orden blir till en varningstext. Av den anledningen känner jag mig mindre värd varje gång någon kallar mig bloggerska. Jag är inte sämre än någon annan så sluta genast.

För några veckor sedan fick jag och några andra svara på en undersökning sammanställd av bland annat sundsvallspolisen. När drack du för första gången? Vid vilken ålder blev du berusad för första gången? Har du blivit stoppad av en polis för att du varit berusad/druckit alkohol på offentlig plats? Har du köpt alkohol?

Jag ser det inte som att jag köper alkohol av en person som langar till mig då den som langar inte gör någon förtjänst. Jag ser det heller inte som att jag köper en påse chips av dig om du lägger ut en tjuga som du vid ett senare tillfälle får tillbaka. Jag misstänker att polisen är rätt mycket och cyklar om de tror att lagning främst existerar av ekonomiska skäl.

Frågorna om vad sundsvalls ungdomar tycker om den så kallade kronobergsmodellen, som bland annat innebär att polisen kan ringa mina föräldrar om de ser att min kompis dricker, uteblev.

Att vuxna svarar att ungdomar inte borde dricka alkohol utan att de blivit informerade om polisens föreslagna åtgärder för att så långt det är möjligt stoppa ungdomsfylleriet är till de ungas nackdel. Det handlar vilket samhälle vi vill ha. Det är det som är intressant och vilket pris vi är villiga att betala för att ungdomar inte ska dricka alkohol. Ett samhälle där polisen utan skälig misstanke har rätt att kolla igenom ungdomars väskor är inte önskvärt. Frågan är om föräldrar vet vad som försiggår och om de skulle bry sig om polisen fick ökade befogenheter för att stävja ungdomsfylleriet.

Det är djupt tragiskt att jag bor i en stad där kriminaliteten är så låg att polisen har tid att trakassera ungdomar som dricker alkohol. Ibland önskar jag att någon tog saken i sina egna händer och utövade lite våld mot polistjänstemännen så att de fick någonting vettigt att göra och vi ungdomar kunde få ha vår sprit ifred.

Flera av mina manliga lärare har jag tänkt mig hur de skulle vara i sängen. Är det så konstigt när du spenderar flera timmar i skolan och (som i mitt fall) aldrig tänker dig dina klasskamrater avklädda. Den enda som finns kvar att fantisera om är läraren eller lärarna du träffar i korridoren. Jag har aldrig varit inne på sexuella rollspel, eller rollspel överhuvudtaget, det är nog snarare min dragning till äldre män som spökar och inte alls idéen om att bli "uppläxad".

Sexlusten påminner mig ganska ofta om dess existens även när jag inte kan få utlopp för den. Vissa skulle nog påstå att det särskilt händer i situationer där det inte lämpar sig att ha sex. Det kan vara en ganska frustrerande och upphetsande känsla på samma gång. Som jag skrev till Andreas "Jag tyckte faktiskt det var ganska trevligt [att vara kåt men inte få utlopp för det]. Som ett bevis på att jag lever, eller något i den stilen..."

När jag pratar med kvinnor i min mors ålder är det få som inte var attraherad av de manliga lärarna under sin skolgång. Enligt deras ord var de ofta öppna med det och diskuterade gärna sina lärare, hur de såg och hur de kunde tänkas vara i sexuella sammanhang. Varför händer inte det längre? Varför skrattar mina jämnåriga åt kuk, fitta och knulla? Stänger vi av all sexuell lust i skolan eller anställs bara osexiga lärare?

Läs detta om du vill förstå rubriken. Nu undrar jag hur det kom fram, om eleven blev besviken över betyget, ångrade sig efteråt eller om någon skvallrade. Det får vi nog aldrig veta.

Kort efter att Bloggen Bent publicerade vinnaren av "Årets politiska blogg 2008" hördes flera röster uppmärksamma den (ny)liberala representationen i toppen. Vem förutom Charlotte uppmärksammade att endast en kvinna befann sig i tio-i-toppen? Det var den första tanken som slog mig. Den andra var att kritiken mot Bloggen Bents tävling liknade den svenska uppgivenheten efter den dåliga placeringen i melodifestivalen förra året: ni har för många grannar Bloggen Bent har för många liberala läsare.

En invändning mot bloggtävlingar är att det redan står klart redan innan vem som kommer kamma hem priset i tron att antalet besök säger någonting om en bloggs uppskattning. Blondinbella brukar ses som en självklar vinnare bland modebloggare. När jag läser kommentarerna hon får undrar jag om det finns någonting som talar för att det skulle vara så. Blondinbella lever på det så kallade näthatet. Hon är en smart kvinna som vet vad som lockar till sig läsare, vilket jag gissar är det enda syftet med hennes blogg.

Andra kvinnor kan utnyttja näthatet mot Blondinbella genom att dissa henne vilket genererar fler läsare. Minns ni kvinnan som påstod att övergreppet Blondinbella blev utsatt för bara var lögn? Lika många som kallade henne idiot skrev "bra skrivet!".

Jag ser mycket oftare att män lyfter fram varandra än jag ser kvinnor göra detsamma. Den som lyfter fram andra kvinnor tycks inte få lika många vänner som den som trycker ner och hånar andra kvinnor. Jag tänker på kvinnan som flyttade till Sundsvall och inte hade några vänner, men snabbt anordnade 'tjejmiddagar' sedan hon hade kommit på att det gick att skaffa kompisar genom att snacka skit om andra kvinnor.

På skolan idag satt tre kvinnor bredvid mig och delade på en dator. De kollade andra kvinnors bilddagböcker och inför alla oss som satt i biblioteket och surfade talade de om hur fula kvinnorna på bilderna var. Patetiska kvinnor som klädde sig för utmanande. Ingen självrespekt hade de heller. Jag blev så arg och det är inte första gången heller. Jag säger som alltid, systerskapet är en fin tanke för att det så avlägset.

När olika undersökningar försöker ta reda på hur kvinnor vill ha sex brukar det finnas två utgångspunkter: Dels ska sexet vara utformat så att kvinnan har störst chans att nå orgasm och dels utgår man från hur de flesta kvinnor har sex. Det är önsketänkande att utgå från hur de flesta kvinnor har sex för det säger ytterst lite om hur kvinnor vill ha sex.

Att någon verkligen bryr sig om dessa undersökningar har jag svårt att tro. Jag antar att den tilltänka målgruppen är heterosexuella män. Motsvarigheten finns för heterokvinnor. Så vill män ha sex. Vi har listan. Enkäternas bristande seriositet till trots (svarsfrekvensen brukar vara låg och slutsatserna ofta tagna ur luften) finner jag det intressant att de ofta kommer fram till att det är bra att testa nya saker och ställa upp på saker som man själv kanske aldrig drömt om men som ens sexpartner gärna vill pröva/ägna sig åt.

Det är uppfriskande när det i Sverige brukar liknas vid att "ställa upp" sexuellt (mot sin vilja). Det finns bara två linjer i Sverige: antingen vill du ha sex eller så vill du inte ha sex. I andra sociala sammanhang finns det flera alternativ vilket jag skrivit om tidigare.

I andra sammanhang skulle vi nog resonera att endast ja och nej vore en grov förenkling av verkligheten när faktum är att vi ställer upp för varandra hela tiden med andra frågeställningar i beaktning. Det finns en tydlig avvägning när det inte gäller sex. Uppoffringen ställs i förhållande till den andres uppskattning av den.

När det gäller sex finns ett utnyttjarperspektiv som vi inte tillämpar andra sociala företeelser. Du saknar inte självrespekt om du följer med på bio och ser en film du inte har någon större önskan om att se. Om du följer med din vän och shoppar kläder trots att det är lika roande som torkande färg. Det är sådant man gör för varandra. Det kanske finns bra skäl för varför andra regler ska gälla sex och om det finns är det väl inte för mycket begärt att dessa kunde framgå tydligare när fler och fler sexupplysare pratar om "ha inte sex när du egentligen inte vill".

Det är också intressant hur män och kvinnor ser på saker. Män vill alltid ha sex och kan därför inte riktigt ”ställa upp” medan kvinnor anses göra detta i större utsträckning. Innebörden av att ställa upp har blivit helt förskevad. När innebörden dras till sin ytterlighet har vi resonemang som att båda människor borde vara lika kåta för att sex ska vara moraliskt försvarbart om hörnet.

Till en början fanns det nog ett positivt budskap bakom tankegången. Att kvinnor inte skulle gå med på att ha sex de inte ville. Det kan jag köpa, men det leder också till att den man som haft orgasm inte behöver slicka dig efteråt (om de så höll på i två minuter eller trettio) om hans upplevelse av kåthet är att kunna få stånd. Allting (eller det mesta) blir orimligt när det dras till sina ytterligheter, men man kan heller inte helt bortse från ytterligheterna då vi människor är antingen eller. Balansgång är en fin tanke, men i praktiken ofta ickeexisterande.

Min förhoppning är att både kvinnor och män blir bättre på att tala om hur de vill ha sex så att ingen känner att de behöver luta sig emot oseriösa undersökningar. Oavsett vad man tycker om orgasmansvar borde vi väl kunna enas om att alla har ett ansvar att visa vad envar uppskattar?

Carl Johan Rehbinder var euforisk när han sa att 2009 skulle bli njutningsåret. Ni som inte har avlagt några nyårslöften, eller redan brutit era löften kan väl göra ett yttersta för att 2009 ska bli ett år av njutning och välbehag?

Den senaste tidens lavinartade ökning av antalet klamydiafall och tonårsaborter har bidragit med oro och desperation. Frågorna som ställs är vem eller vilka som bär ansvaret och hur den utveckling vi ser kan stävjas. Roland Utbult ser risker med att vi i allt mindre utsträckning talar om sex ur ett riskperspektiv och ber om "saklig och relevant information".

Jag tror inte att "felet" på ett övergripande plan är att riskerna har tonats ner tvärtom tror jag en bidragande orsak till ungdomars misstro mot den information som finns att tillgå är att den skruvats upp så till den grad att den längre inte framstår som trovärdig. Så skulle jag vilja sammanfatta merparten av den information som är tillägnad unga.

Att överdriva med en naiv förhoppning om att nå ut till fler personer är ett inte bara ett feltänk. Det är ett feltänk med riktigt jobbiga konsekvenser om det vill sig illa.

Att envar ska ha möjlighet till saklig information och därigenom kunna fatta kloka beslut kan vi upprepa i timmar om vi vill, men den intressanta frågan kvarstår: Vem som ska stå bakom denna sakliga och relevanta information? Vem kan förhålla sig neutral till ett för många laddat ämne utan att moralisera kring ungas sexliv?

Personerna som förespåkar avhållsamhet och försöker misskreditera kondomen som fungerande preventivmedel?

Sexupplysaren som uppmanar kvinnan, som fått en droppe sperma på fingret som hon sedan råkat komma åt sitt underliv med, att genast uppsöka närmaste ungdomsmottagning för att försäkra sig om att hon är frisk och inte gravid?

Personerna som anser att slicklapp kvinnor emellan är livsnödvändigt när det, rätta mig om jag har fel, inte finns något fall där man vet att en kvinna smittat en annan genom oralsex?

Det är antingen eller. Är det inte personer som vill förse ungdomarna med kyskhetsbälte är det personer som tror att HIV-viruset överlever på en handduk i två månader. Var är nyanserna? Inte ens Utbult själv lyckas framstå som opartisk. Det blir komiskt när han angriper sex som företeelse samtidigt som han inledningsvis påtalar vikten av individuellt ansvar. Det är sådant jidder som gör att jag slutar lyssna.

Linda Skugge är fienden, skriver Annika Marklund. Skugge var aldrig min högstadieidol. Hon hann göra bort sig i media i samma veva som hon tog avstånd från begreppet feminist. När jag läste Fittstim som fjortonåring hade Skugge redan slutat kalla sig feminist så även om jag kanske uppskattade hennes text (ärligt talat minns jag inte om jag gjorde det eller vad den handlade om) var det inte läge att börja beundra en person som enligt traditionen nu skulle visa sitt nya vuxenjag genom att ta avstånd tiden som ung och dum. Ja, ni vet.

Vissa blev glada över Skugges avhopp, andra inte. Vissa tyckte inte att man skulle låta sitt ordförråd begränsas till en samling populära, accepterade ord med positiv klang (när hade ordet feminist inte dålig klang?). Som regel håller jag med, men det finns enstaka fall där jag nog skulle hålla käften och hellre se till resultat än någonting annat. Baksidan med det tänket är om vi blir för benägna att ta det säkra före det osäkra och börjar censurera helt ofarliga (med farliga åsikter menar jag åsikter som riskerar att sabotera för debatten, inte åsikter som skakar om och skapar diskussion) åsikter.

För mig är det ingen stor sorg när en person som uppenbarligen inte vågar ifrågasätta saker och ting väljer att ta avstånd från någonting. Som helhet anser jag nog också att frågor som inte blir beskyllda för att vara oviktiga är "oviktiga" för mig personligen då det som regel är stora frågor som hålls levande av många engagerade som inte blir det.

Att en fråga omnämns som oviktig kan ses som ett sundhetstecken för det är ofta när en fråga är för komplex som tramsargumentet det finns faktiskt viktigare frågor dyker upp. Min uppmaning till dig är följande: Nästa gång någon säger att du brinner för oviktiga frågor ska du ta det som en komplimang. Det är inte ett dåligt betyg att den som ägnar sig åt oviktiga frågor lyckas skapa debatt.

Min lista över vilka personer jag haft sex med avslöjar att jag hade fler än fem men färre än tio one night stands 2008. Siffran över antalet sexpartners sägs vara överflödig och att det är antalet timmar av njutning som spelar roll.

Siffran säger en hel del om hur sexuellt utåtriktad jag varit 2008. Namnen säger att majoriteten av mina ONS har varit oriktiga och oplanerade. För mig är ett klassiskt ONS en person du vet att du nog aldrig mer kommer ha sex med. Det sker på en sådan plats och i en sådan situation där du inte kan anta någonting annat. På utlandsresan, på festivalen eller hos kusinens brors, flickväns syssling.

Mina ONS 2008 har överlag varit personer jag hoppats på någonting långsiktigare med. Att inte bara ses en gång utan kanske fem åtminstone. ONS kan vara fantastiska men också fruktansvärda om det är personer du hoppats på att träffa fler gånger men där det är omöjligt med självrespekten i behåll (läs: personen har betett sig på ett sådant sätt att du inte vill ha honom eller henne i samma rum).

Jag minns att jag under början av 2008 hade en uttalad idé om att träffa nya personer att ha sex med. Den senare tiden av året blev det inte många nya personer, det beror dels på grund av min besvikelse över flertalet av mina ONS men också förälskelsen i en person som gjorde nästan alla andra män ointressanta.

För mig spelar siffran roll eller hur siffran förändras rättare sagt. Femtio eller hundra personer är inte det avgörande utan att det tillkommer nya personer: Att jag inte är tvåsam i praktiken. Jag tror dessutom flera personer leder till mer sexuell erfarenhet. Ja, naturligtvis förutsätter det att du inte knullar alla i missionärsställning.

Avslutningsvis håller jag med om att antalet timmar av njutning är det väsentliga men vill jag tillägga att jag blir kåtare om jag har sex med flera personer och att det blir fler timmar av njutning om jag är kåtare. Enkel logik, inte sant.