Besök johannasjodin.se

Några av er kanske minns min bloggpost Odds för att få knulla som handlade om vad kvinnor upplever att de måste göra för att få knulla, men som inte alltid överensstämmer med verkligheten. Jag tog mig själv som exempel:

Jag lever verkligen inte upp till den stereotypa, konstlade kvinnligheten. Den kvinnlighet som kommer fixa dig ett ligg. Den kvinnlighet ditt sexliv står och faller med. Men, jag får ju knulla.

Det finns en myt om att tillgång alltid möter efterfrågan som hänger ihop med myten att kvinnor gör allting för sin egen skull. Vad gör du för din egen skull? Det du inte gör för någon annans skull? Diskussionen om vad man gör för vems skull är otroligt förenklad. Det är också förenklat att säga att kvinnor för alla traditioner vidare av ”egen vilja” när deras ambition så ofta är att bli accepterade av det motsatta könet och/eller inte hamna utanför normen. Ambitionen lyckas inte alltid, men det säger mer om tillvägagångssättet än syftet.

X säger att kvinnor sminkar sig för sin egen skull då de omöjligen kan göra det för männens skull då X inte upplever att männen bryr sig. Ett perfekt exempel på när tillgång och efterfrågan inte möts är just sex och den ojämlikhet en del män upplever för att kvinnor har det lättare att få komma till.

Mannen som raggar på en kvinna vill knulla henne, att han inte får någon respons av kvinnan förändrar inte det faktum att han vill gå hem och knulla med henne. Hans syfte och förhoppning är att få göra det, men hon känner inte likadant. Under kvällen kommer han ägna sig åt massor av saker som han lärt sig att män ska göra för att en kvinna ska vilja vara med honom och det kommer med största sannolikhet inte bli någon bortamatch. Kanske tror han att han måste betala hennes öl hela kvällen för att lyckas, men ingen tror väl att han har valt denna ordning själv och att det inte skulle se annorlunda ut om han själv fick välja?

Han som vill bli av med oskulden tidigt och inte vänta tills han fyllt tjugotre kan tänka sig att ha sex med vem som helst. Han är helt oförmögen att sortera bort olämpliga personer, men det gör inget, för han vill helst av allt bara få komma till och bli av med sin oskuld och då spelar det inte så stor roll huruvida personen går att ha i möblerade rum före, under och efter sexakten. Eller inte.

Jag ville inte vänta, men det gjorde inte mig till en ansvarslös person som kunde tänka mig att ha sex med första bästa person som hade en kuk mellan benen bara för att få det gjort. Du behöver visserligen inte vara ansvarslös eller strunta i din egen hälsa för att kunna tända på människor i din omgivning, men det finns en föreställning om att unga som inte vill vänta är det.

Vad är så farligt med att inte vilja hålla på sig undrar jag. Är du kåt och vill ha sex är det en alldeles utmärkt anledning att ha det, men invänder någon, det finns personer som vaknat upp efter de blivit av med oskulden och haft ångest för att personen eller sexet inte levde upp till dennes förväntningar.

Naturligtvis finns det personer som inte känner sig helt nöjda, jag skulle nog vilja påstå att många, om inte de flesta, känner så. Prata gärna om hemska sexdebuter och hur den som har sex med någon som aldrig haft sex med någon annan än sig själv tidigare bör gå tillväga, men gör det inte utifrån utgångspunkten att allting hade fungerat väl om den unga inte hade haft så bråttom.

Lösningen är inte att vi alla väntar till tjugofem. Lösningen är heller inte att vi framställer det som någonting alldeles fantastiskt att förlora oskulden. För flertalet är det inte alldeles fantastiskt. En del kan inte förhålla sig till det alls, om det var bra eller dåligt.

Det sägs ibland att det finns en ”sexpress” eller sexualisering i samhället som påverkar ungas sexliv i stor utsträckning och jag brukar inte vilja hålla med om det, men vad man inte talar om så mycket som jag skulle kunna se som någon form av ”sexpress” är de förväntningar om sex som äldre förmedlar till unga. Då menar jag inte äldre som pressar unga att ha sex utan en allmän press kring sex. Hur det ska vara och när det ska äga rum, ofta med anknytning till deras individuella erfarenheter. Oskuldsdiskussionen tycker jag är ett bra exempel då en del vuxna med tråkiga minnen från det tillfälle de blev av med oskulden gör sig själva till ”ett ansikte utåt” och låter sig representera de som blivit av med oskulden i ”för unga år”. Det är inte sällan jag hör frasen ”jag var inte mogen när jag var femton år” när ungas rättigheter och sexuella utsvävanden diskuteras. Det är heller inte sällan ett sådant argument får sätta punkt för debatten.

Eftersom att en del har enats om att all påverkan är negativ och att unga är en så otroligt känslig målgrupp för olika budskap runt omkring dem kanske de personer som uppmanar alla att vänta med att ha sex med hänvisning till sina egna erfarenheter kan rannsaka sig själva lite och upptäcka att de faktiskt försöker påverka unga. Alla har rätt att säga nej till sex, men vi har också rätt att säga ja.

Från och med idag kommer jag vara upptagen med mitt uppdrag som pridevolontär. Det ser jag sjukt mycket fram emot och jag hoppas att jag kommer ha tid och energi att skriva någonting under de förhoppningsvis fina tio dagar jag har framför mig. Det ska också bli spännande att se om det kommer fungera bra med menskopp. Nu ska jag låta någon annan raka mitt underliv innan vaniljgifflarna täcks av allt hår.

Samma Anders Milton som ville införa abortregister och förse ungdomar fyllda femton år med gratis p-piller har någonstans konstaterat att unga kvinnor blir gravida när de är berusade. Jag vet inte varifrån dessa uppgifter kommer, men nykterhetsförbundet IOGT-NTO har nappat på detta.


Per-Åke Andersson, IOGT-NTO-rörelsens Internationella Institut och Gunnar Eklöf, Junisombud Västernorrland skriver kort om detta i förbundets tidning Accent. Om det blir svårare för ungdomar att berusa sig kommer tonårsaborterna minska. Slående
logik.


Jag undrar när IOGT-NTO blev en del av den sexualpolitiska debatten. Är det så att den som sitter på ett förtroendeuppdrag för förbundet har rätt att uttala sig i de frågor som har någon koppling till alkohol?


Det finns ett tankefel i resonemanget. Den största skillnaden mellan mig och de jämnåriga jag umgicks med när jag var fjorton var att de hade sex när de var berusade. Jag sov ofta över hos kompisar jag hade sex med. En del fick inte sova över hos någon under veckorna och då blev det bara helgerna över och då drack alla.


De personer jag umgicks med som var äldre än mig pratade gärna ofta och länge om sex och jag behövde aldrig känna att det var någonting pinsamt att göra detsamma. För mig är det naturliga att man pratar om det man tycker om och det man gärna ägnar sig åt.

Jag googlade på Andersson och Eklöf och fann att Junis är IOGT-NTO:s ungdomsförbund. Om du inte visste att det var ett ungdomsförbund skulle du tro att det var en förening för vuxna med tråkiga liv. Bryr sig inte IOGT-NTO, eller Junis, om sin trovärdighet alls? Det är allmänt känt att nykterhetsrörelsen har ryktet av att vara en rörelse som unga vänder sig till för att mörka med sitt drickande och lugna sina föräldrar.


Unga knullar när de är berusade. Farligt, farligt. Utan alkoholen skulle unga knulla mindre. Tycker IOGT-NTO att det är en önskvärd utveckling eller förstår det inte att så är fallet, men tanke på deras låga representation av ungdomar i ungdomsförbundet kanske de har missat det?

När jag studerade vid Mikael Elias Teoretiska Gymnasium (som jag nästintill enbart har negativa saker att säga om) skulle vi genomföra en undersökning och redovisa svaren vi fick av personerna vi frågade på stan med hjälp av ett diagram. Jag och en klasskamrat frågade sundsvallsborna om de tyckte att det var rimligt att åldern för inköp av folköl till tjugofem under gatufestveckan.

Jag minns hur min klasskamrat undrade hur det kom sig att personer fyllda tjugofem år inte tyckte att detta var ett bra initiativ. Hennes engagemang, eller vad vi nu kan kalla det, var en direkt konsekvens av hennes ålder menade hon.

Det är inte ovanligt, jag skulle vilja påstå att det är regeln med få undantag, att unga bemöts med en nedlåtande attityd när de vill behandlas som vuxna och inneha samma rättigheter.

När en del försöker bemöta de ungas tankar med att deras hjärnor inte är tillräckligt utvecklade, vägrar andra att ens ta debatten och hänvisar till att det unga har att säga inte har något som helst värde just för att de är unga. I ett försök att poängtera den betydande skillnaden mellan unga och vuxna och ge mer syre åt vi och dom-perspektivet pratar de om tonårsåsikter. Åsikter som när som helst kan försvinna över en natt. Dessa ska jämföras med de riktiga åsikterna som varar livet ut för det säger ju sig självt att de riktiga åsikterna aldrig behöver bytas ut.

Jag skulle möjligen kunna känna ett visst mått av respekt för min dåvarande klasskamrats ärlighet om det inte vore för att äldres åsikter om unga i nio komma nio fall av tio inte bara är transparenta utan även tycks ha som syfte att vara det. När en majoritet har insett att det längre inte passar sig att säga negerboll i offentliga sammanhang, eller uttrycka sig kränkande om ickesvenskar, är det vanligare än inte att prata om naiva fjortisar. Resultatet av detta är att jag blir betraktad som mer konstig om jag ifrågasätter någons användande av ordet fjortis än om jag inte gör det och glatt deltar.

Min dåvarande klasskamrat och alla andra som uttryckt att vissa åsikter är beroende av personens ålder må ha rätt i sak. Det är mer eller mindre ett faktum att vi i takt med att vi åldras slutar bry oss om ungas rättigheter, men det i sig är inget argument för att det är bra utan bara ett bistert konstaterande. Det borde snarare vara en indikation på att vi borde bry oss mer.

Nästa gång någon säger 'det säger du bara för att du saknar rättigheter' skulle jag vilja svara 'det säger du bara för att du är så bekväm med att du har rättigheter som andra saknar'  då jag misstänker att det är den bärande orsaken till att nyblivna nittonåring vill se att unga har ännu färre rättigheter.

Kan någon förklara varför denna egoism är mer värd att ta på allvar än den fjortonåring som brinner och vill kunna välja? Nästa gång någon svarar 'du kommer förstå när du är äldre' [varför diskriminering är kul och en förutsättning för att jag ska kunna leva med min feta ålderskris] vill jag svara 'du skulle förstå mig om du om det inte vore för att du har fått ditt, är nöjd, saknar förståelse för hur andra har det och inte ser någon egen vinst i att stå upp för någon annan'. Typ.

Vinkännaren Per Karlsson sågar Systembolagets vinutbud i det senaste numret av tidskriften Neo. Spritmonopolet i Sverige försvaras av vissa med motiveringen att Systembolaget har ett brett sortiment och de anställda en stor kunskap om de varor som finns till försäljning. Det är helt omöjligt för mig som inte ens varit in i en spritbutik i Sverige att svara på huruvida det ligger någon sanning i dessa påståenden.

Personer som inte enbart av principiella skäl vill skrota Systembolaget menar att det är en myt att Systembolaget har ett av världens största utbud. Av Karlsson, som också menar att monopolets avskaffande skulle bidra till ett rikare alkoholutbud och generösare öppettider (som om svenska politiker inte skulle lägga sig i detta), får de medhåll.

Karlsson jämför med andra länder som saknar spritmonopol och konstaterar att de har ett större utbud och en större tillgång på alkohol. Du möts mycket mer sällan av ordet slutsålt när du efterfrågar någonting, skriver han. En annan viktig poäng är att slutsålt inte är något bekymmer i ett land där du kan gå till nästa kvarter och pröva lyckan. Andra menar att det utbud som finns i Sverige skulle minska utan det marknadshinder som monopolet faktiskt utgör. En okänd person jämförde sortimentet i länder utan spritmonopol med pocketavdelningen på ICA. Kanske ligger det någonting i det.

Karlsson gör det lite enkelt för sig när han jämför Frankrikes vinutbud med Sveriges kan jag tycka, men å andra sidan är det aldrig fel att påpeka om någonting inte stämmer. Hans slutsats om att det stora utbudet står och väntar på oss bortom monopolet är dock lite naiv. Efter att ha tagit del av Sveriges usla alkoholkultur i fyra år tvivlar jag på att Sverige skulle gå i samma rikting som länder med god alkoholkultur om monopolet avskaffades.

När jag träffar de som inte begriper hur det är möjligt att dricka spriten som den är utan att blanda ut den med vatten, socker, kolsyra och ett gäng okända E-nummer är det svårt att inte känna så. Det är dessa personer som kommer styra efterfrågan. Det är dessa sockerberoendes fötter som kommer visa vägen förutsatt att det här med konsumentmakt nu fungerar.

Karlsson sammanfattar: ”Men finns det några viner från Sydafrika i de franska butikerna, kanske någon undrar? Nej, självklart inte! Butikerna säljer de buteljer som efterfrågas av konsumenterna, inte de boxar som har valts ut av en tiohövdad centralkommitté i huvudstaden.”

Vad som händer med Systembolaget får tiden utvisa. Jag har ungefär samma förhållande till Systemet som jag har till SJ. Jag gillar inte företaget personligen. Det har låtit sig färgats allt för mycket av nykterhetsrörelsens retorik som vill göra gällande att en berusad kvinna löper större risk att bli utsatt för sexuella övergrepp och underförsått att vi kvinnor borde låta bli alkohol för att det är vårt ansvar att se till att vi inte blir våldtagna. Inte heller föräldrarna är fria från ansvar. Den förälder som köper ut alkohol till sin dotter ska veta att hon kanske blir kåt och vill göra någonting av kåtheten (hemska tanke!).

Jag är otroligt tacksam för den nykterhetsrörelse som tog ton när rekommendationerna föreslog några glas sprit per dag (detta ska ställas i relation till hur mycket envar konsumerade) och är övertygad om att saker hade sett annorlunda ut om den inte hade agerat då.

Det sägs att den senaste ungdomsgenerationen alltid levt mest rövare. Istället för att som tidigare prata till allmänheten vänder sig mycket av nykterhetspropagandan idag till ungdomar. Vuxna som vid varje tillfälle någonting ska firas häller i sig sprit blir upprörda när sina tonåringar vill dricka några glas öl och tycker det är alldeles självklart varför. Detsamma gäller politiker som tillåts propagera för en restriktiv alkoholpolitik (detta sker utan att för- och nackdelarna vägs emot varandra) utan att argumentera för varför den ska vara restriktiv. Alkoholreklamen ska väck trots att det mig veterligen gjorts någon studie som slår fast att reklamen påverkar unga negativt alls (rätta mig gärna om jag har fel). Samma sak gäller kritiken mot kändisar som dricker. Alkoholkonsumerande kändisar som utgör ett grupptryck ungdomar inte kan motstå i kontrast till nyktra kändisar, förlåt, jag menar förebilder.

Det vore orättvist att skylla allting på Systembolaget. Mycket av det som är dåligt med Systembolaget har nog inte alls med ”toppen” att göra utan samhällets inställning till unga och alkohol. När en del fortfarande klagar över att det är lördagsöppet går det inte att komma i från den kritiken om Systembolaget inte bara vill ska finnas i fortsättningen utan också ha ett existensberättigande. Vid en sådan konflikt blir det lätt de unga som hamnar i kläm. De unga som kan straffas långt innan de har rätt att påverka lagstiftningen.

Mycket skulle kunna göras, men mycket lite tyder på att det kommer ske. I landet med så usel alkoholkultur att den snarare borde kallas läskkultur är det omöjligt att gå till val på mer tillåtande inställning till alkohol när folket i stugorna vill sänka straffrättsåldern till tolv och höja rösträttsåldern till tjugotvå. Minst. Man kan inte få allt, som mor brukar säga, så Per Karlsson får nog även fortsättningsvis åka till Paris om han vill ha sitt vin. Så intressant att ordet intressant fick en ny betydelse.

Läser ur Våtmarker med ett stort mått av förtjusning:

"Bidén rekommenderades alltid varmt av min mamma för att snabbt fräscha upp sig undertill efter att man haft sex. Varför skulle jag? När jag knullar med någon går jag ju stolt omkring med hans spermarester i alla kroppsspringor, på låren, på magen eller var helst han sprutade på mig. Varför detta urdumma tvättande efteråt? Om man tycker att kukar, sperma eller smegma är äckligt kan man ju låta bli att ha sex redan från början" s. 26

Jag hade kunnat skriva det själv. Jag förstår inte det sjukdomsliknande äcklet för de vätskor (eller vad vi nu borde benämna dem som) som lämnar kroppen när vi njuter som mest. Jag har många gånger undrat varför personer tillåts prata om sina egna eller andra kroppsvätskor i termer av äckliga utan att någon höjer på ögonbrynen. Råder det en konsensus om att den som säger emot är äcklet personifierat? Jag kan tänka mig att den som håller ett brandtal för att slicka fitta i ett sammanhang med ett tjugotal menshatare som vill spy upp maten när de pratar om mens inte blir så populär. Den som bär på äcklet är ju trots allt inte lika äcklig som det äckel som njuter av äcklet?

När det händer att någon säger någonting negativt om mannens eller kvinnas utlösning ser jag situationen där någon talar om att maten den just åt inte var särskilt god för den som lagat den framför mig. Jag kan inte riktigt sätta ord på varför, men min spontana känsla är att det måste vara större än att någonting väcker äckelkänslor för när vi gillar något brukar vi vanligtvis kunna bortse från det som inte lika tilltalande. Alla har vi bästisar med dåliga personlighetsdrag som överskuggas av de positiva. När vi säger att maten inte var särskilt god vill vi någonting mer än att påpeka det för den som lagat den.

Det är större för att äcklet bottnar i vilket kön bäraren har. Håret under mina armar är äckligt. Håret under en mans armar är inte äckligt. Kvinnor kan säga att det är ofräscht att ha hår under armarna men när jag frågar kvinna om hon tycker hennes pojkvän är ofräsch är han det inte. Dessa olika reglerar för män och kvinnor sträcker sig längre än till våra armhålor. Kvinnor har inte lika stort handlingsutrymme, de har lättare att bli stämplade som motbjudande.

Överviktiga män i grupp kan prata om hur fet någon kvinna är fastän att de själva är tre gånger så stora. En kvinna har lättare att bli horan. För män finns inte ens något motsvarande ord vad jag kan komma på som kan användas i negativ mening. Nästan en handfull rakade män har haft tillräckligt stort ego för att peka på min rakade skalle, blänga och fråga mig varför? Du ska raka hela kroppen från topp till men huvudet rör du inte. Fattar du det din dumma kvinna?! Då har jag inte ens nämnt alla kommentarer om att det ser ut som att jag har cancer eller de kommentarer som insinuerat att det måste vara något fel på mig – titta bara på Britney Spears.

Vi blir äckliga tillsammans. En del hinner inte knulla färdigt innan toalettpappret åker fram och frågan om att duscha är frågad. Jag vill inte att det ska vara så. Jag vill inte tvätta bort den oborttvättbara smutsen likt ett våldtäktsoffer (been there done that). Jag vill kunna känna att vi gjorde någonting bra. Jag äcklas varken av att ligga i mina egna satser eller av att krama din svettdränkta kropp efteråt. Jag skulle känna mig snuvad på konfekten om jag inte fick göra det.

Viktoria kallar mig vulgär och cool i samma mening. I positiv mensanda måste jag naturligtvis länka tillbaka till inlägget och skriva några ord om blodet vi inte köar om att få donera (det är nästan som ett måste för mig att skriva om mens när jag har mens).

Hon skriver att hon inte behöver en snubbes hjälp för att hata sin egen mens, för att citera henne ”Det beror inte enbart på dumma killar som inte vill ha menssex” att kvinnor äcklas av sig själva när de har mens. Detta tänker jag inte säga emot när Libresse och andra företag som tillverkar bindor lever på att sprida och kopiera sanningen om hur äckliga kvinnor är när de har mens. Det vore intressant att diskutera saken för det är ju knappast av en slump som mensblodet ses som någonting äckligt i jämställda Sverige där det är mer självklart att svälja sperma än slicka mensfitta (eller överhuvudtaget ha sex med någon som har mens).

Missförstå mig inte. Jag är inte emot mensskydd. Det är otroligt praktiskt (jag vet av erfarenhet att det inte är det roligaste som finns att mensa ner alla sina trosor och byxor – dessutom blir det dyrt för mens är inte det lättaste att tvätta bort alla gånger) med mensskydd, men jag gillar inte hur de marknadsförs. Jag gillar kort sagt inte företag som säger att jag är äcklig fem dagar varje månad, eller ohygienisk heller för den delen. ”Företagen är noga med att påpeka att valet av mensskydd är olika från till person till person, ändå känns det mer som valet mellan fräsch och ofräsch, tampong eller binda”. Jag vill att företagen ska vara på min sida, men kanske är det en dålig affärsidé om man vill marknadsföra produkter till kvinnor? Vi är ju i grunden fula och de som säger någonting annat vill ju bara vara snälla - vi blir alltid kvoterade.

Det är svårt att hålla sig för skratt när det biologiska är det onaturliga som vi i största möjliga mån måste skydda oss själva (och grabbarna som vill stoppa in den) i från. Säg att de är fula och de kommer köa för att få köpa just din produkt. Så var det för några år sedan, men företagen som vänder sig till kvinnor har blivit mer ”manliga” och vill nu vara vår bästis och höja vårt självförtroende med sina produkter. Samma sak har hänt TV-världen. Allting handlade om att arbetarklassen skulle göra bort sig i TV på bästa sändningstid, men nu vill de göra oss snygga nakna, hjälpa oss gå ner i vikt och ge oss en total home makeover som ingen skulle tacka nej till.

Företagen vill vara med oss, inte emot oss (åtminstone på ytan). En ganska fin tanke som jag trodde att alla som jobbade med sexfrågor i Sverige skulle omfamna. Jag har blivit allergisk mot sexupplysare som vill bekämpa normer men snarare ger dem syre. Manne Forsberg kunde inte låta bli att uttrycka sitt äckel inför mensblod när han var på min skola och föreläste. Det var viktigt att bögar skulle bli betraktade som vem som helst, men killen som ville slicka fitta hade han uppenbarligen inte lika mycket till övers för. Han fick gärna gå hem den dagen och känna sig som en äcklig vampyr (ja, han använde det ordet). Because you're worth it

Positivismen då? Ni som är äckliga, men inte tillräckligt äckliga för att smutsa ned lakanen kan ha sex i duschen. I vanliga fall skulle jag säga nej för man blir så torr av vatten i underlivet, men mensblod har ju den alldeles fantastiska funktionen att det gör fittan naturligt våt. Att kasta bort ett sådant tillfälle går inte bara emot naturen, det är också ett slöseri med resurser när menssex faktiskt är bland det bästa som finns. Jag säger som Tanja Suhinina "Höjden av kärlek är när en kille utövar cunnilingus på en vulva full med mens". Mens är intressant.

Jag var och lyssnade på ett seminarium av och med den unga alliansens respektive ordföranden om ungdomsarbetslösheten med anledning av situationen idag och den rapport de givit ut tillsammans om detta. Förutom Wykman (MUF), Johansson Metso (LUF), Charlie Weimers (KDU) och Andersson (CUF) fanns också en sakkunnig, som jag inte minns namnet på, närvarande som inledde med att berätta vad forskningen visat om ungdomsarbetslöshet samt kommenterade ordförandenas tankar och idéer om hur lösa ungdomsarbetslösheten. Det var flera intressanta saker han tog upp som jag inte tänker dela med mig av just nu.

Ett av mina bestående minnen från mötet är när Wykman erkänner att det finns strukturer i samhället (en del av högern vill nämligen inte se världen genom strukturfiltret) och tyckte den här sortens kollektivism (att prata om arbetslöshet som rör en specifik grupp) var berättigad eftersom att problemet är så omfattande och har varit det under en längre tid. Min invändning är att det är berättigat även om det inte vore lika omfattande och inte hade präglat samhället under en längre tid, men jag välkomnar ju givetvis att Wykman håller sig undan tänket om att man aldrig får prata om den "svagare parten" som strategi för att komma fram till en lösning, då jag endast kan se att det leder till ett osynliggörande, att man helt enkelt sopar problemen under mattan och retuscherar kartan så att den passar bättre. Inte efter verkligheten, men efter den verklighet som vore eftersträvansvärd eller den verklighet man vill kunna presentera när man går till val. Tänk er att vara statsminister och gå till val på att man inte behöver bytas ut. Jag vill inte vara i den positionen.

Det vore orimligt om man inte kunde tala om personer som lider av missbruk, hemlösa eller andra personer som har gemensamt att de är mer utsatta än andra med motiveringen att alla som ägnar sig åt någonting som kan missbrukas inte missbrukar eller att alla inte är hemlösa. Den som anser det vara moraliskt förkastligt att göra så för att individerna med det förhållningssättet inte blir sedda (som om alla blir sedda när vi har ett enda vitt brus av autonoma celler) vill inte nödvändigtvis slippa konfronteras med problemen, men är en aning naiv.

Viktigt är naturligtvis att man sköter det på ett sådant sätt att "gruppen" inte känner sig utpekad, blir stigmatiserade och får ännu fler problem. Det är egentligen det svåra, men den risken finns alltid, för även när man inte pratar om grupper så finns grupperna programmerade hos oss mer eller mindre. Jag skulle vilja påstå att de flesta av oss tyvärr har blivit uppfostrade av föräldrar och en omgivning som tycker det varit viktigt att peka på olikheter och skapa olikheter, att sätta etiketter på människor på grund av exempelvis könstillhörighet. Individen handlar som bekant om så mycket mer än kön, men det är uppenbarligen inte alla på det klara med.

På en krog här i Almedalen träffade jag en politiskt aktiv person som var direkt otrevlig mot mig och inte gjorde någonting för att dölja sina fördomar om mig efter att ha sett både min feministsymbol kring halsen och min knapp med texten "Feminister har bättre sex" (som kanske är sann men främst är kaxig). Det komiska uppstod när han började prata om att se till individen.

Jag hade inte uttryckt en enda politisk åsikt i hans närvaro när han började mala på om vikten av att se till individen och att inte prata om könstillhörighet. Han uttryckte också att jag stod för någonting annat. Det var inte det enda problemet med ”sådana som mig” kan jag tillägga. Ser ni det uppenbart motsägelsefulla? Det är inte första gången individualister betraktar feminister som ett kollektiv och varenda feminist som kollektivets företrädare.

Enligt den här mannen skulle inte kuk eller fitta spela någon roll, men storleken på könet däremot. Storleken utgjorde enligt honom uppenbarligen skäl att frångå den heliga individsynen som skulle omfamna varenda tanke.

För att sammanfatta det kort så är detta mitt stora problem med människor som ”ser” individen. De vill att alla ska bli sedda, men de som blir sedda blir det på någon annans bekostnad. Till och med friskolorna har förstått detta när de marknadsför just sin skola som den lilla skolan där Du blir sedd. Min poäng är att vi inte kan se alla, men att vi bör göra allt som står i vår makt för att göra det i den utsträckning det är möjligt. Framförallt är det viktigt att vi inte ser saker som inte finns som mannen jag nämnde i exemplet ovan gjorde.

Det är dessa personer som vill ”kvotera” fram jämställdheten – de som bestämt sig för en strategi vars konsekvens är att det ser bättre ut på papperet om den tillämpas. Det är allmänt känt att undanhållande av information fungerar bättre än inte när man vill göra en bra affär med någon – Berätta att du har en kamera som uppfyller kundens behov som kostar 5000, men säg för guds skull inte att du har en annan som också gör det men endast kostar 3000.