8 Mars utan facit i hand
8 mars kommer upptas av män som vill ha en egen dag och inte ens den tilltänkta kvinnodagen kommer ägnas helt åt kvinnor. Kvinnor kommer på självaste kvinnodagen förväntas kämpa för mäns rätt till en mansdag och jag kommer påpeka det absurda i att kvinnor alltid förväntas dra hela lasset.
8 mars kommer bli en upprepning av förra åttonde mars som var en upprepning av förra åttonde mars. Etc. Etc. Etc. Innehållet kommer kanske inte vara detsamma, det kommer vara nya talare, nya paroller, förhoppningsvis nya tankeväckande och inspirerade frågor, men inställningen till dagen kommer vara densamma som tidigare år.
Du kommer se feministsymboler överallt åttonde mars. Du kommer med lite tur se några feministsymboler den nionde. Tionde mars är det helt uteslutet. Elfte mars är åttonde mars-värmen ett minne blott och det är en dag vi längre inte behöver fundera kring. Tolfte mars ska vi inte prata om. Etc. Etc. Etc.
För att inte glömma alla fina feministmän som annars inte vill diskutera politik med mig som kommer ringa mig den åttonde mars och be mig komma på deras filmkväll/seminarie i hopp om att jag ser rätt ut, kan fylla upp ännu en stol och bidra till att de inte behöver känna sig lika värdelösa.
Ursäkta min cynism - Låt den inte påverka er.
Du blir absolut inte ursäktad för din cynism.
Och jag låter den påverka mig hur mycket som helst.
Den är fin.
det äckligaste jag hörde om förra året var en pappa som helt enkelt köpte en tårta till sin fru och sina döttrar på kvinnodagen. Som om det handlar om en allahjärtansdag-kommersiellt-jippo-dag. Man blir så trött ibland....
På nåt vis så känns såna dagar så tillgjorda. Att ha en kvinnodag/mansdag känns motsägande till själva feminismens grundpelare, dvs jämlikhet. Tycker alla dagar ska vara ägnade åt både män och kvinnor.
finabudskapelser: Hej igen!
emmy: I Riga var det för några män dagen de inte slog sin fru.
Johan: Mitt inlägg var ett försök att driva med personer som resonerar som du, men det kanske inte framgick?
Johanna- Nä gick nog inte hela vägen fram. Vet inte om jag tänker ett steg för långt fram eller för långt bak där.
Johanna ser för sig att åttonde mars så låser alla män in sig och visar sig inte utanför sina dörrar.
Barn får inte prata med sina pappor, kvinnor slipper ha sex med män, och Sverige blir helt låst.
För detta är kvinnodagen.
Du känner inte mig anonym, men du ställer ganska bra in på gnällbilden jag målar upp av hur vissa fungerar.
Jag hoppas på massor av sex med storkukade män på kvinnodagen. Alla dagar är bra med sex så jag förstår inte varför jag ska avstå den just den dagen.
Spot on. Bra inlägg!
Ironi, cynism, ibland är det precis vad vi behöver!!
Johan: Din tanke är ett drömscenario. Nu är det ju tyvärr så att en massa dagar inte är ett dugg ägnade åt kvinnor runt om i världen. Det finns till och med kvinnor som inte räknas i sina samhällen. I varje samhälle finns det ojämställdhet för kvinnor, ibland i stort ibland i mindre skala, men tillräckligt med problem för att vi behöver en internationell kvinnodag!!
http://tonarsmorsa.se/2009/03/08/varfor-den-internationella-kvinnodagen-ar-viktig/
Så länge man inte kvoterar kan man nog få till ett bra samhälle.
Så fort man sätter ett genusperspektiv på någon företeelse har man generaliserat och därmed misslyckats. Det finns inga homogena grupper. Lär er det så går det bra för oss människor.
Jag tycker att kvinnodagen visst har sina poänger, men jag tycker absolut att så länge det finns en kvinnodag ska det också finnas en mansdag. Annars är det inte jämställdhet. Och det börjar faktiskt allt mer gå åt det motsatta hållet, att kvinnor betraktas som MER värda än män. Bröstcancerhysterin är ett exempel på det. Det är 7000 kvinnor per år som insjuknar i bröstcancer. 9000 män per år insjuknar i prostatacancer. Varför lyfts inte mäns cancer fram lika mycket? Varför talas det inte lika mycket om mäns psykiska ohälsa? Och nej, jag känner inte att någon man (eller kvinna) förväntar sig att jag som kvinna ska dra hela lasset. jag förväntar mig att vi MÄNNISKOR tillsammans ska göra det, män som kvinnor, och jag ser både män och kvinnor som tycker att det är mänsklighetens ansvar och inte ett specifikt köns. Visst finns det säkert de som tycker att bara kvinnor ska sköta detta, men jag tycker att vi ska vara försiktiga med så många generaliseringar. En del feminister är väldigt bra på det. En del icke-feminister också.
Sen förstår jag inte varför det är så viktigt att vara för/mot feminism. Jag är inte feminist, men det betyder inte att jag vill kämpa mot mitt kön. Jag är humanist!
