Otrogna män som försvarar monogamin
Nu är jag trött på alla som höjer monogamin till skyarna och älskar att begränsa och bedra sin partner. Människor vars enda syfte med monogamin verkar vara att tillgodose sitt eget kontrollbehov, men som ologiskt nog ser problem i allt vad sin partner gör. Generellt har jag inte några problem att ha sex med monogama personer då jag som utomstående inte har några skyldigheter gentemot personer som är i förhållanden. Finns det en minsta tvivel om att personen skulle berätta för sin partner avstår jag. Inte heller skulle jag ha sex med män som är helt besatta av att monopolisera sina flickvänner men själva tycker att de ska ha friheten att knulla med andra. Där drar jag min gräns. Jag tänker inte ge en person som hycklar på detta vis några som helst fördelar. Jag ser heller inte att jag har någon moralisk skyldighet att fråga om någon ”har du flickvän?” innan vi har sex. Det skulle kännas lika absurt som att fråga om personens ålder eller vad han eller hon gör för att dra in pengar varje månad.
Jag umgicks för med två personer som hade varit otrogna mot varandra vid flera tillfällen och berättat alltsammans för varandra. Till en början förlät de varandra och efter ett tag gjorde de slut av okänd anledning. För honom var sex synonymt med bekräftelse och det enda som kunde få honom att offra viktig tid åt någonting så meningslöst som sex (hans åsikt). Det här skriver jag utifrån vad han själv påstod vid den här tidpunkten. Förutom att sex var tråkigt och tidskrävande fick man enligt honom inte ha sex med någon som ens kompis hade varit kär i. Det spelade ingen roll om ens kompis längre inte var kär i personen för det var ändå bland det grövsta man kunde göra mot en kompis.
Om den person som din kompis varit kär i vill ha sex med dig då, frågade jag. För honom gjorde det ingen skillnad. Otrohet var för honom lika moraliskt fel som att ha sex med någon ens kompis hade varit kär i. Det var onekligen psykedeliskt att höra detta av någon som varit otrogen när flickvännen legat bredvid i samma säng och sovit.
Det är alltid lika spännande när personer inte förmår leva upp till sin egen moral. Moralens funktion är att fungera som någon slags livskompass och saknar man en idé om att efterleva sin egen moral kan jag inte ens se varför man ens pratar i termer av vad som är moraliskt fel. Överhuvudtaget tycker jag det är lustigt att så många som är otrogna hoppat på trenden att likna otrohet vid det värsta som finns. Tycker man att distinktionen mellan mord och otrohet är minimal är åtminstone jag av uppfattning att det är ett allvarligt fel hos den person som väljer att vara otrogen.
Andra bloggar om otrogna män, otrohet, kontrollbehov, monogami, sex, bekräftelseknull
Jag umgicks för med två personer som hade varit otrogna mot varandra vid flera tillfällen och berättat alltsammans för varandra. Till en början förlät de varandra och efter ett tag gjorde de slut av okänd anledning. För honom var sex synonymt med bekräftelse och det enda som kunde få honom att offra viktig tid åt någonting så meningslöst som sex (hans åsikt). Det här skriver jag utifrån vad han själv påstod vid den här tidpunkten. Förutom att sex var tråkigt och tidskrävande fick man enligt honom inte ha sex med någon som ens kompis hade varit kär i. Det spelade ingen roll om ens kompis längre inte var kär i personen för det var ändå bland det grövsta man kunde göra mot en kompis.
Om den person som din kompis varit kär i vill ha sex med dig då, frågade jag. För honom gjorde det ingen skillnad. Otrohet var för honom lika moraliskt fel som att ha sex med någon ens kompis hade varit kär i. Det var onekligen psykedeliskt att höra detta av någon som varit otrogen när flickvännen legat bredvid i samma säng och sovit.
Det är alltid lika spännande när personer inte förmår leva upp till sin egen moral. Moralens funktion är att fungera som någon slags livskompass och saknar man en idé om att efterleva sin egen moral kan jag inte ens se varför man ens pratar i termer av vad som är moraliskt fel. Överhuvudtaget tycker jag det är lustigt att så många som är otrogna hoppat på trenden att likna otrohet vid det värsta som finns. Tycker man att distinktionen mellan mord och otrohet är minimal är åtminstone jag av uppfattning att det är ett allvarligt fel hos den person som väljer att vara otrogen.
Andra bloggar om otrogna män, otrohet, kontrollbehov, monogami, sex, bekräftelseknull
När det politiska blir det personliga
Nu blir jag jättesugen på att läsa Charlotte Roches Våtmarker. Annika Marklund fick en aha-upplevelse när hon läste Fittstim för tio år sedan och hon var långt i från den enda. Fittstim blev en samtalsöppnare och kvinnor började fråga vad syftet med kvinnorollen var, om den var sund och om den kunde vara annorlunda. Marklund skriver att vi har slutat ställa dessa frågor. Hon skriver om "Det skamliga i att kalla sig feministiskt medveten och ändå vara livrädd att inte vara tillräckligt smal, vacker, kvinnlig och åtråvärd" och merparten av de som kommentarer verkar känna igen sig.
Frågor. Vi borde fråga oss om inte det skamliga blivit en ursäkt för att inte ställa alla de frågor vi borde ställa. När alla gör någonting blir det en sanning och frågan är om inte "systerskapet" skulle kunna användas bättre, om vi skulle kunna enas om en annan standard?
"Navigaren" kommenterar (scrolla!) Marklunds inlägg så här "Jag har hört massor om ifrågasättande, men påfrestande ofta så går folk inte från ord till handling. Ska det bli fel att plåga folk med tusen "gör om dig", så måste man markera själv att man inte accepterar sådana krav och lever enligt sundare regler.". Kanske syftar signaturen på Marklund?
Det finns olika uppfattningar om detta, vem som påverkar mest. Jag har i alla fall inte slutat fråga. Inte de som har problem med mitt utseende heller. Fortfarande kan jag få svara på frågan varför jag rakat av mig håret. Det är både positivt och negativt att frågan ställs, mycket beror på vad personens ingångspunkt är – om jag är en modig kvinna, ett ufo från mars eller både och.
Senast idag åkte en man förbi mig och skrek ”vad kort hår du har från bilen”. I förrgår berättade min mor om en arbetskamrat till henne som hade kommenterat att jag hade kort hår. Jag svarade "din arbetskamrat är ett bra exempel på varför jag ser ut som jag gör" och min mor undrade hur jag menade och jag förklarade lite förenklat bakgrunden till varför jag ser ut som jag gör. Att göra politik av sitt utseende helt enkelt. Att använda något så ointressant som utseendet till någonting positivt - att visa att det går att leva annorlunda. Det behövs mänskliga exempel. Om all normkritik kommer från personer som lever upp till bilden av hur den stereotypa kvinnan ska vara kommer folk skaka på huvudet och tänka "till och med den upplysta klarar inte av att leva annorlunda" och gå vidare. Vad är poängen, kommer de undra.
Den stereotypa kvinnan fyller en viktig funktion, det ska vi inte glömma. Hon är det levande beviset på att det finns kvinnor som inte vågar utmana normerna. Kvinnan som vågar för att hon har gott självförtroende, andra värderingar eller ännu inte insett att det finns olika regler för hur män och kvinnor ska vara kommer slås av insikten att de finns begränsande normer i och med alla frågor om sitt utseende hon kommer behöva besvara (eller skaka på huvudet åt om de blir för många). Alla dessa personer som ifrågasätter att du inte lever upp till normen och betraktar det som någonting negativt ger skäl att ställa de frågor som Marklund menar att vi har sluta ställa.
Att raka av sig håret fick mig att vakna. Jag pratade om normer, men det var först när jag rakade bort mitt långa hår (kvinnlighetens A och O) som jag förstod att jag hade underdrivit när jag pratat om dem ett halvår tidigare. Det var omöjligt för mig att veta vad som komma skulle. Att mina klasskamrater i årskurs nio skulle ägna minst en lektion åt att diskutera min hårlängd i min frånvaro hade jag aldrig kunnat ana. Att någon skulle tilltala mig med "han" varje gång jag besökte Stockholm hade jag heller aldrig väntat mig. Den största chocken fick jag när en sexualupplysare bad mig skriva "kille och min ålder" på en enkät jag just hade svarat på under en ungdomsfestival i Stockholm. Några andra oväntade exempel är alla kommentarer om hur fin jag var när jag hade mitt långa hår och därmed underförstått att jag är någonting annat idag. Lite som kvinnor som säger till varandra att de är otroligt fina i smink eller kvinnan som försökte få min mor som bara sminkat sig vid ett tillfälle (av ett mycket speciellt skäl) att sminka sig för att hon skulle vara så fin i smink.
Någon klok person sa att du blir ditt kön ännu mer när du kommer ut som feminist. Genast blir det viktigt att du får veta hur du ska vara och hur du ska se ut. Innan följer du strömmen och då behöver ingen tala om att det inte passar sig att dyka upp osminkad (för det gör du ju ändå aldrig). När jag kom ut med att det fanns andra värden än att vara snygga fick jag genast veta att jag hade fel. Många skulle komma att upplysa mig om hur jag kunde göra mig vacker. Folk kunde på fester prata om hur fin jag varit. Söt, men ganska obegåvad. Och det hade varit att föredra.
Om jag inte ansträngde mig för att politisera allting, om jag ljög och sa att jag gjorde allting av praktiska skäl skulle allting vara mycket enklare. Om jag sa att vegetarisk kost är godare skulle ingen läxa upp mig. Så länge jag inte nämner att jag tycker att köttätare har en unknare moral än vegetarianer får jag vara med och leka. Men mitt syfte - att göra politik av mitt utseende - går förlorat om jag tar genvägen och inte vågar vara jobbig och obekväm.
Detta skrivs efter några glas vitt. Skål!
Frågor. Vi borde fråga oss om inte det skamliga blivit en ursäkt för att inte ställa alla de frågor vi borde ställa. När alla gör någonting blir det en sanning och frågan är om inte "systerskapet" skulle kunna användas bättre, om vi skulle kunna enas om en annan standard?
"Navigaren" kommenterar (scrolla!) Marklunds inlägg så här "Jag har hört massor om ifrågasättande, men påfrestande ofta så går folk inte från ord till handling. Ska det bli fel att plåga folk med tusen "gör om dig", så måste man markera själv att man inte accepterar sådana krav och lever enligt sundare regler.". Kanske syftar signaturen på Marklund?
Det finns olika uppfattningar om detta, vem som påverkar mest. Jag har i alla fall inte slutat fråga. Inte de som har problem med mitt utseende heller. Fortfarande kan jag få svara på frågan varför jag rakat av mig håret. Det är både positivt och negativt att frågan ställs, mycket beror på vad personens ingångspunkt är – om jag är en modig kvinna, ett ufo från mars eller både och.
Senast idag åkte en man förbi mig och skrek ”vad kort hår du har från bilen”. I förrgår berättade min mor om en arbetskamrat till henne som hade kommenterat att jag hade kort hår. Jag svarade "din arbetskamrat är ett bra exempel på varför jag ser ut som jag gör" och min mor undrade hur jag menade och jag förklarade lite förenklat bakgrunden till varför jag ser ut som jag gör. Att göra politik av sitt utseende helt enkelt. Att använda något så ointressant som utseendet till någonting positivt - att visa att det går att leva annorlunda. Det behövs mänskliga exempel. Om all normkritik kommer från personer som lever upp till bilden av hur den stereotypa kvinnan ska vara kommer folk skaka på huvudet och tänka "till och med den upplysta klarar inte av att leva annorlunda" och gå vidare. Vad är poängen, kommer de undra.
Den stereotypa kvinnan fyller en viktig funktion, det ska vi inte glömma. Hon är det levande beviset på att det finns kvinnor som inte vågar utmana normerna. Kvinnan som vågar för att hon har gott självförtroende, andra värderingar eller ännu inte insett att det finns olika regler för hur män och kvinnor ska vara kommer slås av insikten att de finns begränsande normer i och med alla frågor om sitt utseende hon kommer behöva besvara (eller skaka på huvudet åt om de blir för många). Alla dessa personer som ifrågasätter att du inte lever upp till normen och betraktar det som någonting negativt ger skäl att ställa de frågor som Marklund menar att vi har sluta ställa.
Att raka av sig håret fick mig att vakna. Jag pratade om normer, men det var först när jag rakade bort mitt långa hår (kvinnlighetens A och O) som jag förstod att jag hade underdrivit när jag pratat om dem ett halvår tidigare. Det var omöjligt för mig att veta vad som komma skulle. Att mina klasskamrater i årskurs nio skulle ägna minst en lektion åt att diskutera min hårlängd i min frånvaro hade jag aldrig kunnat ana. Att någon skulle tilltala mig med "han" varje gång jag besökte Stockholm hade jag heller aldrig väntat mig. Den största chocken fick jag när en sexualupplysare bad mig skriva "kille och min ålder" på en enkät jag just hade svarat på under en ungdomsfestival i Stockholm. Några andra oväntade exempel är alla kommentarer om hur fin jag var när jag hade mitt långa hår och därmed underförstått att jag är någonting annat idag. Lite som kvinnor som säger till varandra att de är otroligt fina i smink eller kvinnan som försökte få min mor som bara sminkat sig vid ett tillfälle (av ett mycket speciellt skäl) att sminka sig för att hon skulle vara så fin i smink.
Någon klok person sa att du blir ditt kön ännu mer när du kommer ut som feminist. Genast blir det viktigt att du får veta hur du ska vara och hur du ska se ut. Innan följer du strömmen och då behöver ingen tala om att det inte passar sig att dyka upp osminkad (för det gör du ju ändå aldrig). När jag kom ut med att det fanns andra värden än att vara snygga fick jag genast veta att jag hade fel. Många skulle komma att upplysa mig om hur jag kunde göra mig vacker. Folk kunde på fester prata om hur fin jag varit. Söt, men ganska obegåvad. Och det hade varit att föredra.
Om jag inte ansträngde mig för att politisera allting, om jag ljög och sa att jag gjorde allting av praktiska skäl skulle allting vara mycket enklare. Om jag sa att vegetarisk kost är godare skulle ingen läxa upp mig. Så länge jag inte nämner att jag tycker att köttätare har en unknare moral än vegetarianer får jag vara med och leka. Men mitt syfte - att göra politik av mitt utseende - går förlorat om jag tar genvägen och inte vågar vara jobbig och obekväm.
Detta skrivs efter några glas vitt. Skål!
Valmyndigheten behöver granskas!
Jag vet inte riktigt hur Feministiskt Initiativ tänkte när de valde det namnet. Timrå kommun (kommunen jag är född och skriven i) råkade ut för några ogiltiga röster vid förra riksdagsvalet för att några som hade tänkte rösta på Feministiskt Initiativ inte kunde stava eller skrev någonting helt annat, Feministerna, till exempel.
Det är sorgligt att folk särskriver när de går ur grundskolan och det är sorgligt när feminister skriver ”jämnställdhet”, men det händer. Det är allt annat än sorgligt när personer som är anställda av den statliga Valmyndigheten missköter sina uppdrag på demokratins bekostnad och gömmer sig bakom att de inte visste bättre och att de inte har något ansvar för de små partierna. Det är inte sorgligt, det är helt oacceptabelt.
Gudrun Schyman, förstanamn på Feministiskt Initiativs valsedel till Europaparlamentet, belyser ett viktigt problem i sin blogg. Hon undrar vem Valmyndigheten är till för. Någon anställd vid valmyndigheten har sagt till en kvinna att hon kan skriva Feministiskt Initiativ och den person hon vill se inkryssad på en blank valsedel. Detta stämmer inte. En sådan röst räknas som ogiltig. På blanka sedlar ska endast partiets namn stå, ingenting annat.
Valmyndigheten behöver granskas. Den får inte bara vara till för valfuskande Socialdemokrater som inte behöver betala sina valsedlar ur egen ficka.
Det är sorgligt att folk särskriver när de går ur grundskolan och det är sorgligt när feminister skriver ”jämnställdhet”, men det händer. Det är allt annat än sorgligt när personer som är anställda av den statliga Valmyndigheten missköter sina uppdrag på demokratins bekostnad och gömmer sig bakom att de inte visste bättre och att de inte har något ansvar för de små partierna. Det är inte sorgligt, det är helt oacceptabelt.
Gudrun Schyman, förstanamn på Feministiskt Initiativs valsedel till Europaparlamentet, belyser ett viktigt problem i sin blogg. Hon undrar vem Valmyndigheten är till för. Någon anställd vid valmyndigheten har sagt till en kvinna att hon kan skriva Feministiskt Initiativ och den person hon vill se inkryssad på en blank valsedel. Detta stämmer inte. En sådan röst räknas som ogiltig. På blanka sedlar ska endast partiets namn stå, ingenting annat.
Valmyndigheten behöver granskas. Den får inte bara vara till för valfuskande Socialdemokrater som inte behöver betala sina valsedlar ur egen ficka.
Facebook-grupperna först intressanta när kändisar ”gör bort sig”?
Betydelsen av att gå med i en Facebook-grupp har diskuterats. Frågan har varit om grupperna bör tas på allvar när du med ett enkelt musklick kan gå med i dem och slutsatsen har också varit att det är därför en Facebook-grupp kan fånga upp så många ”medlemmar” på kort tid.
ECPAT-bloggen skriver om Facebook-gruppen som startade som en grupp mot sexuella övergrepp på barn, men kom att bli en grupp som ville avdramatisera ”relationer” mellan vuxna och barn: “Vi anser att övergrepp mot barn inte skulle inträffa om människor kunde få utlopp för sin outtömliga kärlek för barn på lika villkor med barnen, utan att behöva ta till våld och hot.” I kommentatorfältet påpekar flera att det är en grupp som är emot övergrepp på barn som blivit ”kapad” och redigerad i efterhand. Gruppen är nu raderad efter klagomål.
Det är uppenbarligen någon som försökt vara rolig, och det kan man tycka lite vad man vill om, men roligast är ändå att det går att tolka artiklarna i Metro och Expressen som att Facebook-grupperna spelar roll i och med att de nämner tre kända politiker som var med i gruppen men lämnade den så fort det uppdagades att texten hade blivit ändrad.
Facebook-grupperna spelar alltså roll när tunga namn som Gudrun Schyman (FI), Anna Maria Corazza Bildt (M) eller Marita Ulvskog (S) gör bort sig och går med i en ”dålig grupp”, men inte när 100.000 med ett enkelt musklick går med i en grupp som säger nej till FRA-lagen. Nej, jag tolkar det snarare som att grupperna spelar roll om man kan göra en fin story av det.
Jag tycker nog inte heller att Facebook-grupper ska tas på för stort allvar, lika lite som du kan kalla dig politiskt aktiv om du röstar till riksdag, kommun och landsting var fjärde år, men det är ju inte riktigt det frågan handlar om. Frågan är om det verkligen är personer bakom de enkla musklicken som faktiskt har åsikter och inte bara känner trycket.
ECPAT-bloggen skriver om Facebook-gruppen som startade som en grupp mot sexuella övergrepp på barn, men kom att bli en grupp som ville avdramatisera ”relationer” mellan vuxna och barn: “Vi anser att övergrepp mot barn inte skulle inträffa om människor kunde få utlopp för sin outtömliga kärlek för barn på lika villkor med barnen, utan att behöva ta till våld och hot.” I kommentatorfältet påpekar flera att det är en grupp som är emot övergrepp på barn som blivit ”kapad” och redigerad i efterhand. Gruppen är nu raderad efter klagomål.
Det är uppenbarligen någon som försökt vara rolig, och det kan man tycka lite vad man vill om, men roligast är ändå att det går att tolka artiklarna i Metro och Expressen som att Facebook-grupperna spelar roll i och med att de nämner tre kända politiker som var med i gruppen men lämnade den så fort det uppdagades att texten hade blivit ändrad.
Facebook-grupperna spelar alltså roll när tunga namn som Gudrun Schyman (FI), Anna Maria Corazza Bildt (M) eller Marita Ulvskog (S) gör bort sig och går med i en ”dålig grupp”, men inte när 100.000 med ett enkelt musklick går med i en grupp som säger nej till FRA-lagen. Nej, jag tolkar det snarare som att grupperna spelar roll om man kan göra en fin story av det.
Jag tycker nog inte heller att Facebook-grupper ska tas på för stort allvar, lika lite som du kan kalla dig politiskt aktiv om du röstar till riksdag, kommun och landsting var fjärde år, men det är ju inte riktigt det frågan handlar om. Frågan är om det verkligen är personer bakom de enkla musklicken som faktiskt har åsikter och inte bara känner trycket.
Abort istället för blommor på morsdag
Äntligen fredag, tänkte jag, och Anna Larsson fick ännu en kolumn publicerad i Svenska Dagbladet. Varje måndag längtar jag efter Larssons nästa kolumn. Larsson är nog den enda inom mediavärlden som varje gång hon skriver någonting tar med det feministiska perspektivet (snälla säg att jag har fel). Ofta personligt och politiskt på samma gång. Hon har inte alltid rätt, men hon kan känna sig stolt över att hon försöker hålla feminismen vid liv när knappt någon annan gör det.
Larsson skriver inte helt oväntat om mammor och mammarollen. På söndag är det morsdag igen. För kanske två dagar sedan frågade jag en vän tillika feminist om morsdag någonsin varit en feministisk dag och ganska snabbt kom jag på mig med att det snarare måste vara en av de minst feministiska dagarna på hela året. Allt vad våra mammor gör ska uppmärksammas under tjugofyra timmar och innan vi vet ordet av det, innan vi somnar, har vi glömt mors insatser och hon får vänta ännu ett år på nästa chokladask. Eller blombukett.
Missvisande annons från Aftonbladet. Vill du göra morsdag till en mer feministisk dag råder jag dig att uppmärksamma mödradödligheten runt om i världen. Strunta i Interflora och gör abort till en mänsklig rättighet!
Som barn var jag väl medveten om att min mor var en mer närvarande förälder än vad min far någonsin varit, men jag förstod inte omfattningen av det. Jag visste att det var henne jag skulle vända mig till och utan att reflektera över detta faktum accepterade jag att det fanns en närvarande mammaroll och en mer eller mindre frånvarande papparoll. Jag ställde, i likhet med samhället i övrigt, olika krav på mina föräldrar. Kanske ska man inte klandra ett barn som ser verkligheten för vad den är allt för hårt, men det är skrämmande att vi så tidigt lär oss hur män och kvinnor ska vara och agera gentemot varandra utan att detta någonsin ifrågasätts.
Om jag någon gång trodde att det bara var min mor som tog mer ansvar hemma blev jag ganska snart införstådd med att så inte var fallet när jag var hos mina kompisar vars föräldrar hade samma roller som mina. Om någon kompis någon gång frågade sin pappa om något kunde svaret bli ”fråga mamma!”.
Det är otroligt hur vi undermedvetet snappar upp dessa roller utan att ta notis om hur krävande det måste vara att vara den enda föräldern som verkligen tar sitt föräldraansvar. Varje lördag morgon hade min mor en aktivitet inplanerad på sitt schema och jag vet inte hur många gånger jag och mina två syskon störde henne under hennes kanske enda lugna stund. Vi förstod aldrig att den här aktiviteten nog främst hade en lugnande inverkan på henne, att den var lika med rast och ro. Det förstår jag först idag när det inte längre finns någon aktivitet inplanerad varje lördag morgon.
Det är så symtomatiskt att vi alltid lär oss av våra misstag när de redan har inträffat och vi inte kan göra någonting åt dem. Mödradödlighet är en sådan sak. RFSU försöker vända trenden. På söndag drar deras kampanj om mödradödlighet i gång igen. Att abortmotståndarna, som värnar om det olevda livet, och som med sin inhumana politik ser till att miljoner kvinnor får offra sitt liv varje år, kan inte ges för mycket uppmärksamhet. Kristina Lindqvist uttrycker sig träffsäkert om den bristande uppmärksamheten:
”Med bara drygt 12 procent av världens befolkning står Afrika som världsdel för mer än 60 procent av alla hivsmittade på klotet, men att döma av mediebevakningen verkar detta närmast vara ett normaltillstånd. Många av de hivrelaterade dödsfallen i Afrika söder om Sahara kan kopplas till tuberkolos, som även den har sin allra högsta förekomst här. Ett tredje exempel är malaria, som skördar 85 till 90 procent av sina globala offer i nämnda region. Men vem vet – när klimatförändringarna gör att sjukdomen sprider sig till våra breddgarder kanske det blir intressant att skriva om även i svenska tidningar? Allra minst intressant för tidningarna är naturligtvis den åkomma som varje år dödar fler människor än aids, tbc och malaria tillsammans. Hur många löpsedlar handlar om att sammanlagt 7,5 miljoner kvinnor och nyfödda dör varje år till följd av dålig mödrahälsa, undermålig förlossningsvård och abortförbud. Det handlar inte ens om en sjukdom.” - Debattkrönika Arbetaren Zenit 18/2009
Läs mer om kampanjen här.
Andra bloggar om morsdag, jämställdhet, abort, mödradödlighet, feminism, Kristina Lindqvist, Anna Larsson
Larsson skriver inte helt oväntat om mammor och mammarollen. På söndag är det morsdag igen. För kanske två dagar sedan frågade jag en vän tillika feminist om morsdag någonsin varit en feministisk dag och ganska snabbt kom jag på mig med att det snarare måste vara en av de minst feministiska dagarna på hela året. Allt vad våra mammor gör ska uppmärksammas under tjugofyra timmar och innan vi vet ordet av det, innan vi somnar, har vi glömt mors insatser och hon får vänta ännu ett år på nästa chokladask. Eller blombukett.
Missvisande annons från Aftonbladet. Vill du göra morsdag till en mer feministisk dag råder jag dig att uppmärksamma mödradödligheten runt om i världen. Strunta i Interflora och gör abort till en mänsklig rättighet!
Som barn var jag väl medveten om att min mor var en mer närvarande förälder än vad min far någonsin varit, men jag förstod inte omfattningen av det. Jag visste att det var henne jag skulle vända mig till och utan att reflektera över detta faktum accepterade jag att det fanns en närvarande mammaroll och en mer eller mindre frånvarande papparoll. Jag ställde, i likhet med samhället i övrigt, olika krav på mina föräldrar. Kanske ska man inte klandra ett barn som ser verkligheten för vad den är allt för hårt, men det är skrämmande att vi så tidigt lär oss hur män och kvinnor ska vara och agera gentemot varandra utan att detta någonsin ifrågasätts.
Om jag någon gång trodde att det bara var min mor som tog mer ansvar hemma blev jag ganska snart införstådd med att så inte var fallet när jag var hos mina kompisar vars föräldrar hade samma roller som mina. Om någon kompis någon gång frågade sin pappa om något kunde svaret bli ”fråga mamma!”.
Det är otroligt hur vi undermedvetet snappar upp dessa roller utan att ta notis om hur krävande det måste vara att vara den enda föräldern som verkligen tar sitt föräldraansvar. Varje lördag morgon hade min mor en aktivitet inplanerad på sitt schema och jag vet inte hur många gånger jag och mina två syskon störde henne under hennes kanske enda lugna stund. Vi förstod aldrig att den här aktiviteten nog främst hade en lugnande inverkan på henne, att den var lika med rast och ro. Det förstår jag först idag när det inte längre finns någon aktivitet inplanerad varje lördag morgon.
Det är så symtomatiskt att vi alltid lär oss av våra misstag när de redan har inträffat och vi inte kan göra någonting åt dem. Mödradödlighet är en sådan sak. RFSU försöker vända trenden. På söndag drar deras kampanj om mödradödlighet i gång igen. Att abortmotståndarna, som värnar om det olevda livet, och som med sin inhumana politik ser till att miljoner kvinnor får offra sitt liv varje år, kan inte ges för mycket uppmärksamhet. Kristina Lindqvist uttrycker sig träffsäkert om den bristande uppmärksamheten:
”Med bara drygt 12 procent av världens befolkning står Afrika som världsdel för mer än 60 procent av alla hivsmittade på klotet, men att döma av mediebevakningen verkar detta närmast vara ett normaltillstånd. Många av de hivrelaterade dödsfallen i Afrika söder om Sahara kan kopplas till tuberkolos, som även den har sin allra högsta förekomst här. Ett tredje exempel är malaria, som skördar 85 till 90 procent av sina globala offer i nämnda region. Men vem vet – när klimatförändringarna gör att sjukdomen sprider sig till våra breddgarder kanske det blir intressant att skriva om även i svenska tidningar? Allra minst intressant för tidningarna är naturligtvis den åkomma som varje år dödar fler människor än aids, tbc och malaria tillsammans. Hur många löpsedlar handlar om att sammanlagt 7,5 miljoner kvinnor och nyfödda dör varje år till följd av dålig mödrahälsa, undermålig förlossningsvård och abortförbud. Det handlar inte ens om en sjukdom.” - Debattkrönika Arbetaren Zenit 18/2009
Läs mer om kampanjen här.
Andra bloggar om morsdag, jämställdhet, abort, mödradödlighet, feminism, Kristina Lindqvist, Anna Larsson
"Somliga liberaler, eller vad de nu är, borde komma över sin struktur-fobi"
Släpp sargen och kom in i matchen, Camilla, skriver fyra liberaler. Den Camilla texten riktar sig till är ingen mindre än Folkpartisten Camilla Lindberg som blev känd när hon röstade nej till FRA-lagen. Det var nog inte bara jag och Louise Persson som fick en smärre chock när Lindberg kastade sig in i jämställdhetsdebatten med att börja påsta att män var mer förtryckta än kvinnor.
Opassande skrev igår att Lindberg hade börjat blogga och innan jag upptäckte att hon endast hade publicerat två inlägg och låtit bloggen ligga i träda i en månad hade jag hunnit uppdatera min Facebook-status: Johanna Sjödin ser att Camilla Lindberg (FP) bloggar och ber er alla uppmana henne att Pär Ström inte är det hetaste sedan skivat bröd.
Idag skriver fyra företrädare för det liberala nätverket Liberati indirekt om just detta. Hur passande är inte det? Inte om Ström som person, men om hur Ström är och hur de personer han lyckas attraherar är – gnälliga och helt blinda för strukturer som inte drabbar män. Ström gnäller utan att analysera. Det längsta analys han kommer är att det är de förbannade feministernas fel. Feministernas fel att de inte också sätter Ströms frågor på dagordningen.
De skriver om det som jag tjatat om en miljon gånger, innan vi kan lösa problemen måste vi erkänna dem: ”Målet att alla ska bli behandlade som de individer är omöjligt att nå om vi inte är villiga att utgå ifrån hur det faktiskt ser ut idag och diskutera hur de rimliga lösningarna ser ut”.
Andra liberaler som jag träffat menar att vi ska låtsas att problemen inte finns, se till individen så att säga. Säger vi att det inte finns några problem så finns det heller inga problem. Enkel logik, inte sant?
Elin Nilsson, vice ordförande för Moderata Ungdomsförbundet i Sundsvall, resonerade likadant. När vi sågs av en slump på skolan och hon kom fram och pratade med mig om mitt inlägg (som jag då bara mindes lite vagt) sa jag till henne att hon måste förstå att många kvinnor inte känner att ojämställdheten tas på allvar när MUF resonerar att problem ska låtsas bort för att det är det enda sättet att uppnå jämställdhet mellan män och kvinnor (jag menar mellan individerna).
Hur som helst ett välkommet inlägg i debatten. Min idé var att bemöta den debattartikel Camilla Lindberg och Pär Ström fick publicerad på Aftonbladets hemsida för flera veckor sedan, men jag tänkte att jag inte ville ge anti-feminismen ännu mer uppmärksamhet så jag lät bli. Nu gjorde jag det iallafall, hoppas jag blir förlåten.
Andra bloggar om feminism, antifeminism, Camilla Lindberg, Louise Persson, Liberati, jämställdhet, Pär Ström
Opassande skrev igår att Lindberg hade börjat blogga och innan jag upptäckte att hon endast hade publicerat två inlägg och låtit bloggen ligga i träda i en månad hade jag hunnit uppdatera min Facebook-status: Johanna Sjödin ser att Camilla Lindberg (FP) bloggar och ber er alla uppmana henne att Pär Ström inte är det hetaste sedan skivat bröd.
Idag skriver fyra företrädare för det liberala nätverket Liberati indirekt om just detta. Hur passande är inte det? Inte om Ström som person, men om hur Ström är och hur de personer han lyckas attraherar är – gnälliga och helt blinda för strukturer som inte drabbar män. Ström gnäller utan att analysera. Det längsta analys han kommer är att det är de förbannade feministernas fel. Feministernas fel att de inte också sätter Ströms frågor på dagordningen.
De skriver om det som jag tjatat om en miljon gånger, innan vi kan lösa problemen måste vi erkänna dem: ”Målet att alla ska bli behandlade som de individer är omöjligt att nå om vi inte är villiga att utgå ifrån hur det faktiskt ser ut idag och diskutera hur de rimliga lösningarna ser ut”.
Andra liberaler som jag träffat menar att vi ska låtsas att problemen inte finns, se till individen så att säga. Säger vi att det inte finns några problem så finns det heller inga problem. Enkel logik, inte sant?
Elin Nilsson, vice ordförande för Moderata Ungdomsförbundet i Sundsvall, resonerade likadant. När vi sågs av en slump på skolan och hon kom fram och pratade med mig om mitt inlägg (som jag då bara mindes lite vagt) sa jag till henne att hon måste förstå att många kvinnor inte känner att ojämställdheten tas på allvar när MUF resonerar att problem ska låtsas bort för att det är det enda sättet att uppnå jämställdhet mellan män och kvinnor (jag menar mellan individerna).
Hur som helst ett välkommet inlägg i debatten. Min idé var att bemöta den debattartikel Camilla Lindberg och Pär Ström fick publicerad på Aftonbladets hemsida för flera veckor sedan, men jag tänkte att jag inte ville ge anti-feminismen ännu mer uppmärksamhet så jag lät bli. Nu gjorde jag det iallafall, hoppas jag blir förlåten.
Andra bloggar om feminism, antifeminism, Camilla Lindberg, Louise Persson, Liberati, jämställdhet, Pär Ström
Favorit i repris - Måste läsas!
Avsändare: AMDPower (ungdomar.se) 1a meddelandet i konversationen - lör 17 nov 2007
"Feminism är folkbildning och gemenskap för mig. Kvinnor står gemensamt för folkbildningen. Kvinnor kan inte ändra mäns attityd till kvinnor däremot kan kvinnor upplysa befolkningen och våga vara den där nageln i ögat på människor. Det behövs människor som vågar säga ifrån och tillsammans kan vi bli större och ännu bättre.
Slutresultatet är ett jämlikt samhälle där var och en bemöts som människor och inte utifrån sitt kön. Ett samhälle där var och åtnjuter samma rättigheter och bemöts på lika villkor.
det första du skriver är rent osant.Ren propagande.Feminism handlar om kön och att kvinnan ska roffa åt säg, och gärna ha bättre en männen. Tex i Finland sitter det 12 kvinnor i regeringen ioch 8 män.Vad säger folk om det?Jo fantastiskt och jätte bra.Men förklara då varför inte kan va bra med 12 män och 8 kvinnor??????????Jo därför feministerna vill kvinnan ska ta över. Finns massa exempel kvinnan har alla jävla fördelar.Idag handlar det inte om barnen utan att kvinnan första hand.Männan kommer andra hand och barnen sist.Konstigt många barn mår dåligt och att är skiljsmässor ta mej fan hur ofta som helst. Kvinnan utnytjar sin sårbarhet när det passar.Ni kan säga och va hur elaka som helst mot oss killar.Tar vi inte det är vi mesar.Men säga en sak negativt till tjej då jävlar.Kuk storlek är lysande exempel på faktiskt inte bör respektera dom flesta tjejer.Ni är jävla ego as.Det har ja sätt faktiskt du är så ute efter leta killar med stor kuk.Samtidigt kan ja svära på om du läser utsende krav och fixering av en kille om tjejer.Ja då jävlar blir du arg hahahha.Men själv går det bra.
Nej med feminist som dej handlar det alltid om kön.Så det sista du skriver är rätt men inget ni jävla feminister står för.Ja där i mot gör det och jag är fan inte feminist."
Avsändare: AMDPower (ungdomar.se) 2a meddelandet i konversationen - lör 17 nov 2007
"väntar på dina svar och dina hat mot mej du kommer visa.En som inte bara håller med eller är tyst.Du visar total orespekt för killar.Du verkligen älskar förnedra och trycka ned.Så säger du ska va människan och kön löst hhahahSnacka om total skitsnack från dej.Du skulle bara sagt det du skriver på forum till mej i ansiktet.Skulle fan inte tveka en sekund.För du förtjänar ta mej fan ingen respekt från någon människa.Fy fan vad sådana som dej förstår för killar som tjejer.Du är verkligen finden för respekt mellan könen.Du förstör totalt.Fy fan att du kan kalla dej feminist överhuvudtaget.Du är ett extremt manshatar as."
Avsändare: Johanna Sjödin alias Mittens (ungdomar.se) 3e meddelandet i konversationen - sön 18 nov 2007
”Att män ställer krav på hur kvinnor ska se ut är ingenting jag ens reagerar över, det är vardag. Du verkar inte förstå varför jag är öppen med att jag gillar stora kukar. Den dagen kvinnor accepteras som de är kommer jag sluta prata om stora kukar.
Du beskyller mig för att vara manshatare. Jag hatar inte män, jag umgås enbart med män. Det är roligt att Du beskyller mig för att hata män när du helt öppet verkligen hatar feminister och menar att det är kvinnan som är ansvarig för det ruttna samhället.
Hur vore det med lite självinsikt?
Sedan förstår jag inte varför Du är paranoid, jag hatar ingen. Hat tjänar ingen på. Däremot tycker jag din attityd till kvinnor och feminister är för tragisk.
Läs om det du själv skrivit och fråga dig själv om det är så himla konstigt att kvinnor påstår sig bli förtryckta av män."
Avsändare: AMDPower (ungdomar.se) 4e meddelandet i konversationen - mån 19 nov 2007
"hahahah sjukaste läsningen på länge.Du ger hata mot kvinnor.Sådana som dej som aldrig kommer bli kvinnan kommer få det helt bra.Det är sådana som dej som får det till bli våld mot kvinnor.Finns ta mej fan ingen bra man kille som är snäll mot ett jävla as som dej förstår du väll.Hur fan kan du tro man respekterar as? Tro fan du kan umgås med killar.Du väljer ju ut dom som passar in på dej. vill säga stor kuk eller mesar som inte kan säga i från.Att du inte är med tjejer förstår jag.Du är ju deras finde mer en för oss män ta mej fan. Jag hatar förtryckare och könshatare.Det är väldigt många feminister.Det vet ja efter träffat många genom åren.Min mor varit väldigt aktiv och startande med kvinnohus på 80-90 tal.
Du säger rent ut att du snackar om stora kukar så länge kvinnan inte respekteras.Det betyder du faktiskt vill jävlas och porovesera och faktiskt trycka ned män killar.Det betyder du hatar killar och vill vi ska acceptera er kvinnor bättre genom vara som dej hahahhahahahahah fy fan du är ju totalt sjuk på riktigt.
Jag sitter inte skriver vill ha smala tjejer med trånga fittor och liknande.Jag är imot alla jävla sjuka idial som man som kvinna ditt jävla nöt.Du där i mot står för alla olika förtryck.Sådana som dej ska man bara slå ned hårt.ditt fall köra in 150 cm så kommer ur munnan på dej hahahahah"
Avsändare: Johanna Sjödin alias Mittens (ungdomar.se) 5e meddelandet i konversationen - mån 19 nov 2007
"Du har ett för fett attitydproblem för att jag ska vilja prata med dig."
Avsändare: AMDPower (ungdomar.se) 4e meddelandet i konversationen - mån 19 nov 2007
"din lösning för att tjejer ska respeklteras av killar är att förnedra killar hahahahh. snacka om du är sjuk på riktrigt. du är ett as som man bara har till en sak. du knullar ju runt som fan också. en riktig badrass märks"
Underbar humor! Andra bloggar om antifeminism, feminism, idioter
"Feminism är folkbildning och gemenskap för mig. Kvinnor står gemensamt för folkbildningen. Kvinnor kan inte ändra mäns attityd till kvinnor däremot kan kvinnor upplysa befolkningen och våga vara den där nageln i ögat på människor. Det behövs människor som vågar säga ifrån och tillsammans kan vi bli större och ännu bättre.
Slutresultatet är ett jämlikt samhälle där var och en bemöts som människor och inte utifrån sitt kön. Ett samhälle där var och åtnjuter samma rättigheter och bemöts på lika villkor.
det första du skriver är rent osant.Ren propagande.Feminism handlar om kön och att kvinnan ska roffa åt säg, och gärna ha bättre en männen. Tex i Finland sitter det 12 kvinnor i regeringen ioch 8 män.Vad säger folk om det?Jo fantastiskt och jätte bra.Men förklara då varför inte kan va bra med 12 män och 8 kvinnor??????????Jo därför feministerna vill kvinnan ska ta över. Finns massa exempel kvinnan har alla jävla fördelar.Idag handlar det inte om barnen utan att kvinnan första hand.Männan kommer andra hand och barnen sist.Konstigt många barn mår dåligt och att är skiljsmässor ta mej fan hur ofta som helst. Kvinnan utnytjar sin sårbarhet när det passar.Ni kan säga och va hur elaka som helst mot oss killar.Tar vi inte det är vi mesar.Men säga en sak negativt till tjej då jävlar.Kuk storlek är lysande exempel på faktiskt inte bör respektera dom flesta tjejer.Ni är jävla ego as.Det har ja sätt faktiskt du är så ute efter leta killar med stor kuk.Samtidigt kan ja svära på om du läser utsende krav och fixering av en kille om tjejer.Ja då jävlar blir du arg hahahha.Men själv går det bra.
Nej med feminist som dej handlar det alltid om kön.Så det sista du skriver är rätt men inget ni jävla feminister står för.Ja där i mot gör det och jag är fan inte feminist."
Avsändare: AMDPower (ungdomar.se) 2a meddelandet i konversationen - lör 17 nov 2007
"väntar på dina svar och dina hat mot mej du kommer visa.En som inte bara håller med eller är tyst.Du visar total orespekt för killar.Du verkligen älskar förnedra och trycka ned.Så säger du ska va människan och kön löst hhahahSnacka om total skitsnack från dej.Du skulle bara sagt det du skriver på forum till mej i ansiktet.Skulle fan inte tveka en sekund.För du förtjänar ta mej fan ingen respekt från någon människa.Fy fan vad sådana som dej förstår för killar som tjejer.Du är verkligen finden för respekt mellan könen.Du förstör totalt.Fy fan att du kan kalla dej feminist överhuvudtaget.Du är ett extremt manshatar as."
Avsändare: Johanna Sjödin alias Mittens (ungdomar.se) 3e meddelandet i konversationen - sön 18 nov 2007
”Att män ställer krav på hur kvinnor ska se ut är ingenting jag ens reagerar över, det är vardag. Du verkar inte förstå varför jag är öppen med att jag gillar stora kukar. Den dagen kvinnor accepteras som de är kommer jag sluta prata om stora kukar.
Du beskyller mig för att vara manshatare. Jag hatar inte män, jag umgås enbart med män. Det är roligt att Du beskyller mig för att hata män när du helt öppet verkligen hatar feminister och menar att det är kvinnan som är ansvarig för det ruttna samhället.
Hur vore det med lite självinsikt?
Sedan förstår jag inte varför Du är paranoid, jag hatar ingen. Hat tjänar ingen på. Däremot tycker jag din attityd till kvinnor och feminister är för tragisk.
Läs om det du själv skrivit och fråga dig själv om det är så himla konstigt att kvinnor påstår sig bli förtryckta av män."
Avsändare: AMDPower (ungdomar.se) 4e meddelandet i konversationen - mån 19 nov 2007
"hahahah sjukaste läsningen på länge.Du ger hata mot kvinnor.Sådana som dej som aldrig kommer bli kvinnan kommer få det helt bra.Det är sådana som dej som får det till bli våld mot kvinnor.Finns ta mej fan ingen bra man kille som är snäll mot ett jävla as som dej förstår du väll.Hur fan kan du tro man respekterar as? Tro fan du kan umgås med killar.Du väljer ju ut dom som passar in på dej. vill säga stor kuk eller mesar som inte kan säga i från.Att du inte är med tjejer förstår jag.Du är ju deras finde mer en för oss män ta mej fan. Jag hatar förtryckare och könshatare.Det är väldigt många feminister.Det vet ja efter träffat många genom åren.Min mor varit väldigt aktiv och startande med kvinnohus på 80-90 tal.
Du säger rent ut att du snackar om stora kukar så länge kvinnan inte respekteras.Det betyder du faktiskt vill jävlas och porovesera och faktiskt trycka ned män killar.Det betyder du hatar killar och vill vi ska acceptera er kvinnor bättre genom vara som dej hahahhahahahahah fy fan du är ju totalt sjuk på riktigt.
Jag sitter inte skriver vill ha smala tjejer med trånga fittor och liknande.Jag är imot alla jävla sjuka idial som man som kvinna ditt jävla nöt.Du där i mot står för alla olika förtryck.Sådana som dej ska man bara slå ned hårt.ditt fall köra in 150 cm så kommer ur munnan på dej hahahahah"
Avsändare: Johanna Sjödin alias Mittens (ungdomar.se) 5e meddelandet i konversationen - mån 19 nov 2007
"Du har ett för fett attitydproblem för att jag ska vilja prata med dig."
Avsändare: AMDPower (ungdomar.se) 4e meddelandet i konversationen - mån 19 nov 2007
"din lösning för att tjejer ska respeklteras av killar är att förnedra killar hahahahh. snacka om du är sjuk på riktrigt. du är ett as som man bara har till en sak. du knullar ju runt som fan också. en riktig badrass märks"
Underbar humor! Andra bloggar om antifeminism, feminism, idioter
Välkommen lön oavsett kön
Stoppa gubbväldet, ropar Feministiskt Initiativ och Vänsterpartiet. De syftar naturligtvis på valet till Europaparlamentet. Av Europaparlamentets 785 ledamöter är 70 procent män. Detta vill Feministiskt Initiativ och Vänsterpartiet ändra på den 7 juni.
Jag vill gärna kryssa en XX-person och kommer göra det om jag hittar någon sådan som jag kan lägga min röst på. Samma kriterier gäller naturligtvis för XY-personer. Det är så kvotering fungerar, man väljer en kompetent person från en underrepresenterad grupp, man tar inte bara första bästa för att trolla fram fin statistik som vissa kvoteringsmotståndare vill påskina.
Jag tänker på det Johanna Nylander skrev – Ingen vill vara ett ovälkommet jämställdhetsalibi. Jag läser Lars Ohlys debattartikel och tänker att nog de flesta kan tänka sig vara ett sådant för en månadslön på 145.000 kronor efter skatt. För en sådan lön blir gärna den med rätt sorts bröst inkryssad, rätta mig om jag har fel.
”Vänsterpartiets EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson tycker att hon tjänar alldeles för mycket redan innan den enorma lönehöjningen. Därför skänker hon mer än en halv miljon kronor per år till Vänsterpartiets EU-kritiska arbete, till kvinnojourer, miljöorganisationer och solidaritetsgrupper.” skriver Ohly.
Senast igår sa jag att Vänsterpartiets toppnamn nog är ganska tacksam för att EU finns med tanke på den ohyggligt höga lönen parlamentarikerna har, men av Ohly får jag veta att Svensson (namnet säger väl egentligen allt?) ”År efter år fortsätter Eva-Britt att leva som en vanlig löntagare och vägrar bli en del av en ekonomisk och politisk elit som tappat förankringen i vanliga människors vardag”. Vad fint.
Den EU-kritiska rösten Vänsterpartiet vill se till att EU inte får ännu mer makt. Ungdomsförbundet tycks ha helt andra ambitioner ”Inget makt åt Bryssel – rösta på Vänsterpartiet den 7 juni”.
Jag vill gärna kryssa en XX-person och kommer göra det om jag hittar någon sådan som jag kan lägga min röst på. Samma kriterier gäller naturligtvis för XY-personer. Det är så kvotering fungerar, man väljer en kompetent person från en underrepresenterad grupp, man tar inte bara första bästa för att trolla fram fin statistik som vissa kvoteringsmotståndare vill påskina.
Jag tänker på det Johanna Nylander skrev – Ingen vill vara ett ovälkommet jämställdhetsalibi. Jag läser Lars Ohlys debattartikel och tänker att nog de flesta kan tänka sig vara ett sådant för en månadslön på 145.000 kronor efter skatt. För en sådan lön blir gärna den med rätt sorts bröst inkryssad, rätta mig om jag har fel.
”Vänsterpartiets EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson tycker att hon tjänar alldeles för mycket redan innan den enorma lönehöjningen. Därför skänker hon mer än en halv miljon kronor per år till Vänsterpartiets EU-kritiska arbete, till kvinnojourer, miljöorganisationer och solidaritetsgrupper.” skriver Ohly.
Senast igår sa jag att Vänsterpartiets toppnamn nog är ganska tacksam för att EU finns med tanke på den ohyggligt höga lönen parlamentarikerna har, men av Ohly får jag veta att Svensson (namnet säger väl egentligen allt?) ”År efter år fortsätter Eva-Britt att leva som en vanlig löntagare och vägrar bli en del av en ekonomisk och politisk elit som tappat förankringen i vanliga människors vardag”. Vad fint.
Den EU-kritiska rösten Vänsterpartiet vill se till att EU inte får ännu mer makt. Ungdomsförbundet tycks ha helt andra ambitioner ”Inget makt åt Bryssel – rösta på Vänsterpartiet den 7 juni”.
Snälla, rädda torskar?
Nedanstående text tar inte ställning för eller emot prostitution. Den som vill reformera eller helt avskaffa sexköpslagen är inte nödvändigtvis för prostitution, på samma sätt är inte jag för övergrepp på barn när jag argumenterar att nuvarande lagstiftning gör att personer som är ej fyllda femton och vill knulla – milt uttryckt – kommer i kläm av nuvarande sexualbrottslagstiftning.
Vad frågan handlar om är snarare om man är för en avkriminalisering av sexköp eller inte, men det här inlägget berör inte heller den aspekten. Både för- och emotsidans representanter tenderar att vara lika korkade och det känns jobbigt att säga att den ”andra sidan”, med representanter som exempelvis miljöpartisten Zaida Catalán (obs Youtube!), ofta framstår som ännu mer primitiv då den oftare väger in ett känsloperspektiv - som de själva ser som sin styrka - men som jag önskar kunde lämnas hemma vid middagsbordet bland de andra svenssonklyschorna. Varför känns det jobbigt? Jo, för att jag åtminstone vill kunna ursäkta personer för att de har hjärtat på rätta stället. Vad gäller Catalán, som beskyller personer som vill avkriminalisera sexköp för att vara för våldtäkt, är den ursäkten helt orimlig.
Carl Johan Rehbinder skriver ”Jag är inte “prostitutionsförespråkare”, ett retoriskt favoritepitet som förbudsivrarna hittat på för att solka oss som är mot förbud. Jag tycker inte att det är jättebra med prostitution, och jag tror inte på “myten om den lyckliga horan” [...] Sanningen finns som alltid någonstans i mitten, men utspritt över hela skalan. Självfallet finns det prostituerade män och kvinnor som hellre skulle vilja göra något annat, och som faktiskt lever under hemska förhållanden. Och det finns prostituerade som verkligen har valt sitt jobb, och som trivs med det. Men vi hjälper ingen att få det bättre genom att stöta ut och stigmatisera, förbjuda och straffa. Då gör vi bara livet värre för alla dem vi stämplar som syndare.”
Rehbinder länkar Isabella Lund, en tidigare stark röst i debatten som till skillnad från oss andra som skrivit om prostitution har erfarenhet av sexsäljaryrket. Lund har slutat blogga och hörs längre inte i debatten, men jag brukade läsa bloggen när hon var aktiv och mitt bestående minne av hennes texter och utspel är att hon alltid ville framhålla att sexköpare var snälla män och inte alls som ”torskar” brukar beskrivas av sexköpslagenförespråkare och media.
Lund menade att det var en mänsklig rättighet att sälja sex. Jag är osäker på om hon någonsin pratade om rätten att sälja sex som en viktig liberal princip, men det var ändå så jag tolkade hennes resonemang. Liksom de flesta som vill avskaffa sexköpslagen förstod Lund att ett avskaffande av lagen också kräver pragmatiska argument och det är där de snälla männen kommer in. Ett samhälle där inställningen att rätten att sälja sex är en rättighet råder är den eventuella snällheten hos sexköpare ovidkommande.
Hans Engnell, redaktör för tidningen Nyliberalen, förklarar i en stund av klarsynthet att de liberala argumenten behöver uppbackning av nyttobetonade och resultatorienterade argument om avkriminalisering av sexköp ska vara möjlig ”För en liberal räcker den moraliska aspekten för att underkänna lagen. I den politiska debatten måste emellertid även andra perspektiv lyftas in för att inte människor genast ska dra öronen åt sig. Det är viktigt att påpeka att sexköpslagen faktiskt inte finns till för sexsäljarna.”.
Kan du med andra ord visa på att sexköpslagen, som är tänkt att vara en signal- och skyddslag på en och samma gång, är av ondo för de prostituerade ändrar det debattens alla förutsättningar. Alla som inte suttit hemma och diskuterat med sig själva och kommit fram till att sexköpslagen inte är till gagn för sexsäljare vet att de inte kan argumentera mot den som säger att prostituerade far illa med argument som ”Moralist! Det är en fundamental liberal princip att individen har rätt att fritt förfoga över sin kropp, ingå avtal med andra (vuxna människor) och således att knulla mot betalning”. Den liberal som inte är tappad bakom en vagn vet också att den lag han eller hon beskyller för att vara anti-liberal aldrig skulle finnas i ett samhälle med liberalismen som statsideologi och förstår följaktligen att det inte är lönt att endast rabbla liberala principer som alla inte omfamnat.
Det krävs mer! De pragmatiska argumenten säger oss att sexsäljarnas situation skulle förändras till det bättre om sexköp avkriminaliserades. Ett klassiskt argument emot lagen är att den tvingar sexsäljarna under jord och skymmer insynen till de prostituerades vardag eftersom att verksamheten delvis är kriminaliserad. Ett avskaffande skulle enligt kritikerna leda till ett öppnare samhälle och förhoppningsvis även mildra det horstigma som prostituerade upplever. Trots att verksamheten till stora delar är dold idag menar de ändå att det flyter på ganska bra för prostituerade i dagsläget - att horyrket tål att jämföras med ett jobb vilket som helst – och att de få problem som finns inom ”branschen” skulle försvinna samtidigt som lagen.
Förespråkarna av lagen menar i sin tur att allting skulle förvärras för de prostituerade om lagen exporterades till det förflutna. Det är de både sidornas största problem – att de är varandras motsatser. Det finns verkligen ingen balansgång och heller ingen större ambition från endera sida att vara nyanserad, eller kanske är det oförståelsen för vad det innebär som gett oss det debattklimat som råder?
Med handen på hjärtat är det ingen som vet hur situationen för sexsäljare i Sverige skulle vara om sexköp vore avkriminaliserat. Det som går att göra är att se till de studier som genomförts på området samt inhämta kunskap från länder där sexköp inte är kriminellt. Det säger dock inte allt. Det säger framförallt ingenting om Sverige. Det finns massor av saker som måste tas i beaktning, saker som kan vara svåra att mäta. Jämställdhet och hur män ser på kvinnor som de betalar för att ha sex med (den här debatten handlar enbart om män som köper sex av kvinnor även om förespråkare av sexköpslagen av taktiska skäl hävdar att så inte är fallet) för att ta två exempel.
Låt oss prata om de snälla männen (kunderna) som Isabella Lund alltid talade varmt om. De snälla männen finns för att den som inte övertygats av de liberala principerna som anförs i debatten ska kunna tänka ett varv till och tänka att prostitution kan vara ett ganska bra yrke jämförelsevis. Tjänsten, eller varan som Catalán skulle säga, kanske till och med är lättare att motivera om du inte utför den gratis.
Sex kan vara lite hur som helst och sex skiljer sig enligt mig inte särskilt mycket från andra sociala aktiviteter på det området. Du vet aldrig innan vad du får, om mannen du har sex med kommer behandla dig väl eller om fikadejten kommer kännas värd din tid efteråt.
Jag tycker att sex är en av de roligaste aktiviteterna som finns (att sex är gratis gör inte saken sämre) och jag känner mig inte alls bekväm med att sex som företeelse avfärdas när det gäller exempelvis tonårsaborter eller könssjukdomar. Väljer vi att se sex som problemet gör vi alla en otjänst. Vi säger indirekt att alla människor vill varandra väl (vilket inte är sant och flyttar fokus från det som är viktigt) och att ingen behöver ta ansvar för sina handlingar (sexet är problemet).
Sex är så problematiskt som den människan du har det med är skulle man förenklat kunna säga och för att visa på att män behandlar mig olika beroende på om vi har haft sex eller inte brukar jag prata om de tre olika faserna: innan sex, under tiden ni har sex och efter sex. Många av oss kvinnor som är så billiga att vi är gratis kan vittna om män som inte varit trevliga och behandlat oss väl. Ekvationen man som betalar för sex lika med ond är inte bara lögnaktig, den kan också tolkas som att sex är bra för alla inblandade parter om det är gratis. Verkligheten säger att även kvinnor som är gratis råkar ut för personer som inte behandlar dem väl och det vore synd om detta låtsades bort.
Den stora skillnaden är att vi till vardags pratar om hur sex var, om det vara bra eller dåligt, utan göra någon längre analys om hur kvinnor och män samregerar med varandra i sexuella situationer, medan förespråkare av sexköpslagen lägger större vikt vid hur sexköpare betraktar kvinnor som säljer sex. Detta har nog dels att göra med att alla inte är Isabella Lund och har erfarenhet av att sälja sex, men jag tror inte att det enbart är därför. Jag ser inte sexköpslagen som ett beställningsjobb av sexfientliga moralister som bara erkänner missionären. Med undantag för Zaida Catalán som verkligen framstår som sexfientlig känner jag mig tillräckligt säker för att påstå att de som håller med henne i sak enbart har goda syften även om jag är tämligen övertygad om att de missar målet och att den här lagen inte har förbättrat prostituerades situation.
Båda sidor har att lära av varandra. De som vill ha kvar lagen i dess nuvarande form måste förstå att hur bra sex är och hur trevlig den du har sex med är inte står och faller med om någon betalar för det eller inte. Den andra sidan måste ta i beaktning att det som gör prostituerades situation bra idag kan komma att förändras om lagen blir historia. Allting blir inte bättre eller sämre. Vissa saker kommer helt säkert bli bättre och andra försämras.
Jag skrev att du inte kan förutspå en persons beteende. Hur en person kommer vara under tiden ni har sex och efteråt är inte ett som är säkert bara för att du känner till hur personen är innan ni haft sex. Den slutsats du kan dra är att en person som behandlar dig dåligt kommer behandla dig dåligt (utgå för din egen skull inte från någonting annat om inte särskilda skäl föreligger), men den person som behandlar dig bra kommer kanske inte alltid fortsätta med det. Du tar alltid en risk första gången du har sex med någon och jag tycker att det kan det vara värt, medan andra aldrig skulle ta den risken. Det är alltid en bedömningsfråga. Vet du hur personen har varit med andra? Kan du dra några slutsatser av det?
Jag har aldrig sålt sex, men jag har erfarenhet av hur män kan vara i sexuella sammanhang innan, under och efter. Mina erfarenheter säger att män som du känner genom flera led ofta innebär en mindra risk att ha sex med (tänker på de behandlar dig både innan, under och efter). Således säger också mina erfarenheter att mer anonyma män inte behandlat mig lika bra. Min teori är att X behandlar mig bra för att hans kompis Y är god vän med mig. Det finns ett intresse hos X av att det som hänt inte ska kunna sammanfattas i negativa ordalag för att han vill hålla sig väl med Y. Samma teori kan användas på män som är otrogna med dig om X får utgöra den otrogne personens partner, say no more.
Denna teori kan också tillämpas vad gäller sexköp. Det finns ett intresse hos sexköparen att det inte ska komma ut att han köpt sex. Dels är det olagligt att köpa sex och det sägs (jag har inga källor på detta) att den typiske sexköparen är otrogen när han köper sex. Om vi även väger in den sociala utfrysning (torskstigma) den man som köper sex riskerar utstå om hans affärer kommer ut finns det tre skäl för honom att sexköpet inte ska komma till allmänhetens kännedom. Den slutsats vi kan dra är att det är bäst att sexköparen behandlar den prostituerade väl och inte ger henne skäl att avslöja det som ägt rum.
Sammanfattningsvis: den situation prostituerade har idag delvis är en konsekvens av att vi har en sexköpslag. Även om vi ser till det som är bra. Detta ska inte på något sätt uteslutas anser jag. Vidare anser jag att det finns alla skäl i världen att undra om män som betalar för sex är vänligare än män som får det gratis. Det är verkligen någonting att fundera på liksom risken med att resonera ”en liberal behöver bara ta ställning till det principiella i grund och botten men”. Den som resonerar så och faller för enkla och ej väl underbyggda ”sanningar” som bevisar hans eller hennes tes ”bara för att det måste göras” för att man annars riskerar att tala för döva öron kommer fortsätta stå och trampa i samma grop utan resultat.
Jätteintressant med 3 A4 text. Andra bloggar om Carl Johan Rehbinder, Zaida Catalán, Hans Engnell, Isabella Lund, jämställdhet, prostitution, sexköp, sexköpslagen, sex,
Vad frågan handlar om är snarare om man är för en avkriminalisering av sexköp eller inte, men det här inlägget berör inte heller den aspekten. Både för- och emotsidans representanter tenderar att vara lika korkade och det känns jobbigt att säga att den ”andra sidan”, med representanter som exempelvis miljöpartisten Zaida Catalán (obs Youtube!), ofta framstår som ännu mer primitiv då den oftare väger in ett känsloperspektiv - som de själva ser som sin styrka - men som jag önskar kunde lämnas hemma vid middagsbordet bland de andra svenssonklyschorna. Varför känns det jobbigt? Jo, för att jag åtminstone vill kunna ursäkta personer för att de har hjärtat på rätta stället. Vad gäller Catalán, som beskyller personer som vill avkriminalisera sexköp för att vara för våldtäkt, är den ursäkten helt orimlig.
Carl Johan Rehbinder skriver ”Jag är inte “prostitutionsförespråkare”, ett retoriskt favoritepitet som förbudsivrarna hittat på för att solka oss som är mot förbud. Jag tycker inte att det är jättebra med prostitution, och jag tror inte på “myten om den lyckliga horan” [...] Sanningen finns som alltid någonstans i mitten, men utspritt över hela skalan. Självfallet finns det prostituerade män och kvinnor som hellre skulle vilja göra något annat, och som faktiskt lever under hemska förhållanden. Och det finns prostituerade som verkligen har valt sitt jobb, och som trivs med det. Men vi hjälper ingen att få det bättre genom att stöta ut och stigmatisera, förbjuda och straffa. Då gör vi bara livet värre för alla dem vi stämplar som syndare.”
Rehbinder länkar Isabella Lund, en tidigare stark röst i debatten som till skillnad från oss andra som skrivit om prostitution har erfarenhet av sexsäljaryrket. Lund har slutat blogga och hörs längre inte i debatten, men jag brukade läsa bloggen när hon var aktiv och mitt bestående minne av hennes texter och utspel är att hon alltid ville framhålla att sexköpare var snälla män och inte alls som ”torskar” brukar beskrivas av sexköpslagenförespråkare och media.
Lund menade att det var en mänsklig rättighet att sälja sex. Jag är osäker på om hon någonsin pratade om rätten att sälja sex som en viktig liberal princip, men det var ändå så jag tolkade hennes resonemang. Liksom de flesta som vill avskaffa sexköpslagen förstod Lund att ett avskaffande av lagen också kräver pragmatiska argument och det är där de snälla männen kommer in. Ett samhälle där inställningen att rätten att sälja sex är en rättighet råder är den eventuella snällheten hos sexköpare ovidkommande.
Hans Engnell, redaktör för tidningen Nyliberalen, förklarar i en stund av klarsynthet att de liberala argumenten behöver uppbackning av nyttobetonade och resultatorienterade argument om avkriminalisering av sexköp ska vara möjlig ”För en liberal räcker den moraliska aspekten för att underkänna lagen. I den politiska debatten måste emellertid även andra perspektiv lyftas in för att inte människor genast ska dra öronen åt sig. Det är viktigt att påpeka att sexköpslagen faktiskt inte finns till för sexsäljarna.”.
Kan du med andra ord visa på att sexköpslagen, som är tänkt att vara en signal- och skyddslag på en och samma gång, är av ondo för de prostituerade ändrar det debattens alla förutsättningar. Alla som inte suttit hemma och diskuterat med sig själva och kommit fram till att sexköpslagen inte är till gagn för sexsäljare vet att de inte kan argumentera mot den som säger att prostituerade far illa med argument som ”Moralist! Det är en fundamental liberal princip att individen har rätt att fritt förfoga över sin kropp, ingå avtal med andra (vuxna människor) och således att knulla mot betalning”. Den liberal som inte är tappad bakom en vagn vet också att den lag han eller hon beskyller för att vara anti-liberal aldrig skulle finnas i ett samhälle med liberalismen som statsideologi och förstår följaktligen att det inte är lönt att endast rabbla liberala principer som alla inte omfamnat.
Det krävs mer! De pragmatiska argumenten säger oss att sexsäljarnas situation skulle förändras till det bättre om sexköp avkriminaliserades. Ett klassiskt argument emot lagen är att den tvingar sexsäljarna under jord och skymmer insynen till de prostituerades vardag eftersom att verksamheten delvis är kriminaliserad. Ett avskaffande skulle enligt kritikerna leda till ett öppnare samhälle och förhoppningsvis även mildra det horstigma som prostituerade upplever. Trots att verksamheten till stora delar är dold idag menar de ändå att det flyter på ganska bra för prostituerade i dagsläget - att horyrket tål att jämföras med ett jobb vilket som helst – och att de få problem som finns inom ”branschen” skulle försvinna samtidigt som lagen.
Förespråkarna av lagen menar i sin tur att allting skulle förvärras för de prostituerade om lagen exporterades till det förflutna. Det är de både sidornas största problem – att de är varandras motsatser. Det finns verkligen ingen balansgång och heller ingen större ambition från endera sida att vara nyanserad, eller kanske är det oförståelsen för vad det innebär som gett oss det debattklimat som råder?
Med handen på hjärtat är det ingen som vet hur situationen för sexsäljare i Sverige skulle vara om sexköp vore avkriminaliserat. Det som går att göra är att se till de studier som genomförts på området samt inhämta kunskap från länder där sexköp inte är kriminellt. Det säger dock inte allt. Det säger framförallt ingenting om Sverige. Det finns massor av saker som måste tas i beaktning, saker som kan vara svåra att mäta. Jämställdhet och hur män ser på kvinnor som de betalar för att ha sex med (den här debatten handlar enbart om män som köper sex av kvinnor även om förespråkare av sexköpslagen av taktiska skäl hävdar att så inte är fallet) för att ta två exempel.
Låt oss prata om de snälla männen (kunderna) som Isabella Lund alltid talade varmt om. De snälla männen finns för att den som inte övertygats av de liberala principerna som anförs i debatten ska kunna tänka ett varv till och tänka att prostitution kan vara ett ganska bra yrke jämförelsevis. Tjänsten, eller varan som Catalán skulle säga, kanske till och med är lättare att motivera om du inte utför den gratis.
Sex kan vara lite hur som helst och sex skiljer sig enligt mig inte särskilt mycket från andra sociala aktiviteter på det området. Du vet aldrig innan vad du får, om mannen du har sex med kommer behandla dig väl eller om fikadejten kommer kännas värd din tid efteråt.
Jag tycker att sex är en av de roligaste aktiviteterna som finns (att sex är gratis gör inte saken sämre) och jag känner mig inte alls bekväm med att sex som företeelse avfärdas när det gäller exempelvis tonårsaborter eller könssjukdomar. Väljer vi att se sex som problemet gör vi alla en otjänst. Vi säger indirekt att alla människor vill varandra väl (vilket inte är sant och flyttar fokus från det som är viktigt) och att ingen behöver ta ansvar för sina handlingar (sexet är problemet).
Sex är så problematiskt som den människan du har det med är skulle man förenklat kunna säga och för att visa på att män behandlar mig olika beroende på om vi har haft sex eller inte brukar jag prata om de tre olika faserna: innan sex, under tiden ni har sex och efter sex. Många av oss kvinnor som är så billiga att vi är gratis kan vittna om män som inte varit trevliga och behandlat oss väl. Ekvationen man som betalar för sex lika med ond är inte bara lögnaktig, den kan också tolkas som att sex är bra för alla inblandade parter om det är gratis. Verkligheten säger att även kvinnor som är gratis råkar ut för personer som inte behandlar dem väl och det vore synd om detta låtsades bort.
Den stora skillnaden är att vi till vardags pratar om hur sex var, om det vara bra eller dåligt, utan göra någon längre analys om hur kvinnor och män samregerar med varandra i sexuella situationer, medan förespråkare av sexköpslagen lägger större vikt vid hur sexköpare betraktar kvinnor som säljer sex. Detta har nog dels att göra med att alla inte är Isabella Lund och har erfarenhet av att sälja sex, men jag tror inte att det enbart är därför. Jag ser inte sexköpslagen som ett beställningsjobb av sexfientliga moralister som bara erkänner missionären. Med undantag för Zaida Catalán som verkligen framstår som sexfientlig känner jag mig tillräckligt säker för att påstå att de som håller med henne i sak enbart har goda syften även om jag är tämligen övertygad om att de missar målet och att den här lagen inte har förbättrat prostituerades situation.
Båda sidor har att lära av varandra. De som vill ha kvar lagen i dess nuvarande form måste förstå att hur bra sex är och hur trevlig den du har sex med är inte står och faller med om någon betalar för det eller inte. Den andra sidan måste ta i beaktning att det som gör prostituerades situation bra idag kan komma att förändras om lagen blir historia. Allting blir inte bättre eller sämre. Vissa saker kommer helt säkert bli bättre och andra försämras.
Jag skrev att du inte kan förutspå en persons beteende. Hur en person kommer vara under tiden ni har sex och efteråt är inte ett som är säkert bara för att du känner till hur personen är innan ni haft sex. Den slutsats du kan dra är att en person som behandlar dig dåligt kommer behandla dig dåligt (utgå för din egen skull inte från någonting annat om inte särskilda skäl föreligger), men den person som behandlar dig bra kommer kanske inte alltid fortsätta med det. Du tar alltid en risk första gången du har sex med någon och jag tycker att det kan det vara värt, medan andra aldrig skulle ta den risken. Det är alltid en bedömningsfråga. Vet du hur personen har varit med andra? Kan du dra några slutsatser av det?
Jag har aldrig sålt sex, men jag har erfarenhet av hur män kan vara i sexuella sammanhang innan, under och efter. Mina erfarenheter säger att män som du känner genom flera led ofta innebär en mindra risk att ha sex med (tänker på de behandlar dig både innan, under och efter). Således säger också mina erfarenheter att mer anonyma män inte behandlat mig lika bra. Min teori är att X behandlar mig bra för att hans kompis Y är god vän med mig. Det finns ett intresse hos X av att det som hänt inte ska kunna sammanfattas i negativa ordalag för att han vill hålla sig väl med Y. Samma teori kan användas på män som är otrogna med dig om X får utgöra den otrogne personens partner, say no more.
Denna teori kan också tillämpas vad gäller sexköp. Det finns ett intresse hos sexköparen att det inte ska komma ut att han köpt sex. Dels är det olagligt att köpa sex och det sägs (jag har inga källor på detta) att den typiske sexköparen är otrogen när han köper sex. Om vi även väger in den sociala utfrysning (torskstigma) den man som köper sex riskerar utstå om hans affärer kommer ut finns det tre skäl för honom att sexköpet inte ska komma till allmänhetens kännedom. Den slutsats vi kan dra är att det är bäst att sexköparen behandlar den prostituerade väl och inte ger henne skäl att avslöja det som ägt rum.
Sammanfattningsvis: den situation prostituerade har idag delvis är en konsekvens av att vi har en sexköpslag. Även om vi ser till det som är bra. Detta ska inte på något sätt uteslutas anser jag. Vidare anser jag att det finns alla skäl i världen att undra om män som betalar för sex är vänligare än män som får det gratis. Det är verkligen någonting att fundera på liksom risken med att resonera ”en liberal behöver bara ta ställning till det principiella i grund och botten men”. Den som resonerar så och faller för enkla och ej väl underbyggda ”sanningar” som bevisar hans eller hennes tes ”bara för att det måste göras” för att man annars riskerar att tala för döva öron kommer fortsätta stå och trampa i samma grop utan resultat.
Jätteintressant med 3 A4 text. Andra bloggar om Carl Johan Rehbinder, Zaida Catalán, Hans Engnell, Isabella Lund, jämställdhet, prostitution, sexköp, sexköpslagen, sex,
Christian Engström har rätt
Jag blir så glad över att någon faktiskt talar klarspråk:
"Valförrättare är myndighetspersoner som ägnar sig åt myndighetsutövning. Det är fullständigt legitimt att på alla sätt avslöja och exponera när makten begår övergrepp mot medborgarna, eller, som i det här fallet, mot själva det demokratiska systemet.
I det här fallet handlar det om valfusk. Det är dels är ett mycket allvarligt brott, men framför allt riskerar att förvanska valresultatet. Att vi polisanmält är en självklarhet, men det räcker ju inte för att garantera att det nu pågående valet går så schysst till som möjligt."
Andra om Christian Engström
"Valförrättare är myndighetspersoner som ägnar sig åt myndighetsutövning. Det är fullständigt legitimt att på alla sätt avslöja och exponera när makten begår övergrepp mot medborgarna, eller, som i det här fallet, mot själva det demokratiska systemet.
I det här fallet handlar det om valfusk. Det är dels är ett mycket allvarligt brott, men framför allt riskerar att förvanska valresultatet. Att vi polisanmält är en självklarhet, men det räcker ju inte för att garantera att det nu pågående valet går så schysst till som möjligt."
Andra om Christian Engström
Den som är satt i skuld är inte fri
Oskuldsbegreppets betydelse har länge diskuterats, men ännu mer angeläget har det varit att definiera vem som är oskuld, om oskuldsbegreppet alls har med sex att göra eller om det endast är ett ord för dem som ännu inte har idkat samlag (kuk i fittan). Fixeringen vid vem som är oskuld och vem som har gjort vad är för mig tämligen obegriplig och jag vill inte ha någon djupare diskussion om detta.
Om oskuldsbegreppet har någon funktion alls är det inkluderande, men helst skulle jag se att det raderades helt ur vårt medvetande. För att undvika missförstånd vore det på tiden att vi pratade om personer som inte haft sex/deltagit i sexuella aktiviteter i den mån det finns någon poäng med att göra det. För vad är vårt intresse av att veta vilka som haft kuk i fittan? Varför är det inte intressant vilka som kan suga av stora kukar till roten eller vilka som haft analsex i minst trettio minuter och uppskattat det?
Glädjande nog används ordet oskuld knappt alls längre när statistik om när ungdomar sexdebuterar presenteras. Frågan som ställs är vanligen ”har du haft sex?” vilket jag tycker är mycket rimligare. Det är klart att statistik aldrig speglar verkligheten fullt ut och det är ett faktum att det fortfarande finns personer som sätter likhetstecken mellan sex och samlag, oskuld och någon som inte haft samlag (sex).
För att undvika ytterligare missförstånd och sexnegativ lagstiftning som offerförklarar unga personer som vill knulla när samtycke föreligger vore det på tiden med en ökad förståelse för att unga knullar, vill knulla och kommer knulla oavsett vilken lagstiftning vi har. Så nästa gång du som ung som haft oralsex i timmar svarar att du inte haft sex kanske du ska tänka på vilka konsekvenser det kan ge andra i samma sits som inte alls delar din uppfattning om att de är oskulder.
Om oskuldsbegreppet har någon funktion alls är det inkluderande, men helst skulle jag se att det raderades helt ur vårt medvetande. För att undvika missförstånd vore det på tiden att vi pratade om personer som inte haft sex/deltagit i sexuella aktiviteter i den mån det finns någon poäng med att göra det. För vad är vårt intresse av att veta vilka som haft kuk i fittan? Varför är det inte intressant vilka som kan suga av stora kukar till roten eller vilka som haft analsex i minst trettio minuter och uppskattat det?
Glädjande nog används ordet oskuld knappt alls längre när statistik om när ungdomar sexdebuterar presenteras. Frågan som ställs är vanligen ”har du haft sex?” vilket jag tycker är mycket rimligare. Det är klart att statistik aldrig speglar verkligheten fullt ut och det är ett faktum att det fortfarande finns personer som sätter likhetstecken mellan sex och samlag, oskuld och någon som inte haft samlag (sex).
För att undvika ytterligare missförstånd och sexnegativ lagstiftning som offerförklarar unga personer som vill knulla när samtycke föreligger vore det på tiden med en ökad förståelse för att unga knullar, vill knulla och kommer knulla oavsett vilken lagstiftning vi har. Så nästa gång du som ung som haft oralsex i timmar svarar att du inte haft sex kanske du ska tänka på vilka konsekvenser det kan ge andra i samma sits som inte alls delar din uppfattning om att de är oskulder.
Alla dessa kvinnofällor
Att mogna med värdighet. Att acceptera sin ålder. Att inte ha en långt gången ålderskris. Att inte acceptera sin ålder är lite som att vara en dålig mor. Det är inte nödvändigtvis någonting dåligt. Men det säger väl sig självt att en dålig mor är en dålig mor? Nej, det gör ju inte det. Det beror på vad vi lägger in i ordet “dåligt” och om det är könsneutrlat. För att jag ska ta “dålig mor” på allvar måste det rimligen var detsamma som en “dålig far”. Om vi ställer olika krav på kvinnor och män vill jag inte vara med.
Pär Ström sa någon gång att mammor hade lättare att bli ansedda som en bra förälder. Jag vet inte om han har rätt, kanske har han det, men han glömde nämna att det också är lättare för en mamma att vara en dålig förälder. Ström bevisade sin tes med att mammor oftare får vårdnaden, men det intressanta med bra/dålig förälder är hur barnen upplever sina föräldrar. Om mamman som får allting att fungera är bättre eller sämre än pappan som aldrig närvarar förutom en gång per år då han kommer hem med presenter.
Wollins inlägg hade ingenting med mammarollen att göra, men det går inte att komma i från att vikten av att “mogna värdigt” förstärks när du är förälder (och ännu mer om du är kvinna) och du både ska visa omvärlden att du har blivit vuxen nog att ta hand om dig själv och ditt barn. Inte minst för barnets skull som i sina tonår kommer tycka både mamma och pappa är otroligt pinsamma minst en gång: “Alla skäms över sina föräldrar någon gång, det är mer eller mindre förutbestämt och det spelar egentligen ingen roll hur de ser ut, vad de säger eller vad de gör”.
Att barn går i genom en fas där allt ens föräldrar gör är pinsamt innebär inte att föräldrar ska censurera sig själva och sluta leva. Jag vet inte vad Wollin lägger in i att mogna med värdighet, men vanligen brukar det betyda att man skall inse att livet inte är över och att vissa saker till och med blir bättre efter fyrtio. Det är en bra inställning, men problemet är att den så ofta är på någon annans bekostnad. Att det finns ett undertryckt behov hos personer som “accepterat sin ålder” av att hävda sig och att det sker genom att de tar avstånd från personer som inte förändrat sin livsstil sedan tjugofem. Detta för att påskina att de är något annat, lite finare och lite vuxnare.
En morsa som knullar tjugo år yngre män och gillar att festa och de gånger det sker fixar barnvakt skulle många ha mycket att invända emot. Den mamman har inte accepterat sin ålder. Hon försöker låtsas vara någonting hon inte är. Hon är fake, fake, fake i all oändlighet, för den riktiga morsan knullar inte tjugo år yngre män. Hon dricker knappt. Hon passar barnen för att hon är mamma. Pappan passar barnen en gång per år, när mamman ska vara en dålig förebild och dricka några glad rödvin med bästisarna som hon inte träffat sedan graviditeten var ett faktum, för att han är en bra pappa.
Förklara gärna för mig på vilket sätt en person som accepterat sin ålder och därmed också att han eller hon kommer bli behandlad som smuts på hemmet om några år är roligare, mer intressant att umgås med och mer moralisk än han eller hon som vägrar acceptera att det finns en mall som säger vem som ska göra vad vid vilken ålder. Det är det frågan handlar om. Även fyrtioåringar med ålderskris som dansar på bord känner till sin ålder och har accepterat den – de har bara inte accepterat att någon annan ska tala om för dem hur de ska leva.
Avslutningsvis måste erkänna att jag gillar äldre kvinnor med ålderskriser som tar sig friheter (läs: gör samma saker som de alltid har gjort). Jag har mycket mer att invända mot folk som inte tänker själva och låter ålder spela en avgörande roll för hur vi ska leva våra liv.
Pär Ström sa någon gång att mammor hade lättare att bli ansedda som en bra förälder. Jag vet inte om han har rätt, kanske har han det, men han glömde nämna att det också är lättare för en mamma att vara en dålig förälder. Ström bevisade sin tes med att mammor oftare får vårdnaden, men det intressanta med bra/dålig förälder är hur barnen upplever sina föräldrar. Om mamman som får allting att fungera är bättre eller sämre än pappan som aldrig närvarar förutom en gång per år då han kommer hem med presenter.
Wollins inlägg hade ingenting med mammarollen att göra, men det går inte att komma i från att vikten av att “mogna värdigt” förstärks när du är förälder (och ännu mer om du är kvinna) och du både ska visa omvärlden att du har blivit vuxen nog att ta hand om dig själv och ditt barn. Inte minst för barnets skull som i sina tonår kommer tycka både mamma och pappa är otroligt pinsamma minst en gång: “Alla skäms över sina föräldrar någon gång, det är mer eller mindre förutbestämt och det spelar egentligen ingen roll hur de ser ut, vad de säger eller vad de gör”.
Att barn går i genom en fas där allt ens föräldrar gör är pinsamt innebär inte att föräldrar ska censurera sig själva och sluta leva. Jag vet inte vad Wollin lägger in i att mogna med värdighet, men vanligen brukar det betyda att man skall inse att livet inte är över och att vissa saker till och med blir bättre efter fyrtio. Det är en bra inställning, men problemet är att den så ofta är på någon annans bekostnad. Att det finns ett undertryckt behov hos personer som “accepterat sin ålder” av att hävda sig och att det sker genom att de tar avstånd från personer som inte förändrat sin livsstil sedan tjugofem. Detta för att påskina att de är något annat, lite finare och lite vuxnare.
En morsa som knullar tjugo år yngre män och gillar att festa och de gånger det sker fixar barnvakt skulle många ha mycket att invända emot. Den mamman har inte accepterat sin ålder. Hon försöker låtsas vara någonting hon inte är. Hon är fake, fake, fake i all oändlighet, för den riktiga morsan knullar inte tjugo år yngre män. Hon dricker knappt. Hon passar barnen för att hon är mamma. Pappan passar barnen en gång per år, när mamman ska vara en dålig förebild och dricka några glad rödvin med bästisarna som hon inte träffat sedan graviditeten var ett faktum, för att han är en bra pappa.
Förklara gärna för mig på vilket sätt en person som accepterat sin ålder och därmed också att han eller hon kommer bli behandlad som smuts på hemmet om några år är roligare, mer intressant att umgås med och mer moralisk än han eller hon som vägrar acceptera att det finns en mall som säger vem som ska göra vad vid vilken ålder. Det är det frågan handlar om. Även fyrtioåringar med ålderskris som dansar på bord känner till sin ålder och har accepterat den – de har bara inte accepterat att någon annan ska tala om för dem hur de ska leva.
Avslutningsvis måste erkänna att jag gillar äldre kvinnor med ålderskriser som tar sig friheter (läs: gör samma saker som de alltid har gjort). Jag har mycket mer att invända mot folk som inte tänker själva och låter ålder spela en avgörande roll för hur vi ska leva våra liv.
Lösa sidor med nakenhet får aldrig förknippas med kvinnokamp
"Snälla, missbruka inte kvinnokampsmärket. Lösa sidor där man viker ut sig ska aldrig förknippas med kvinnokamp" - bloggkommentar
Till att börja med finns det ingen given parallell mellan kampen för kvinnors frigörelse, jämställdhet och nakenfientlighet. För det andra har alltid funnits en normkritik inom feministrörelsen som dels vuxit fram av den långa traditionen att kvinnor ska ha dåligt självförtroende, komplex och en syn på sin kropp som inte är väl förankrad med verkligheten.
Detta gör att jag tycker det är det närmaste ofeministiskt att rikta negativ kritik mot en kvinna som inte anpassar sig till de normer som talar om att kvinnor ska känna tvivel inför den egna nakna kroppen och ha dåligt självförtroende på köpet.
Att kläder har en annan funktion än att värma blir uppenbart när kvinnor i sällskap med personer som badar nakna inte vågar ta av sig kläderna. Med tiden är dock min erfarenhet att kläderna till slut åker av för på samma sätt som man inte vill vara ensam med att vara naken i ett sällskap vill man heller inte vara ensam påklädd i ett sällskap. I bägge fall blir du avvikande och samhälleliga normer som förespråkar badkläder är helt irrelevanta i ett sällskap som själva inte anammat dessa normer utan skapat alldeles egna.
Hur ogärna jag än ville höra kvinnor i min närhet klaga över sin vikt, att vissa kroppsdelar inte var lika stora eller oproportionerliga i förhållande till den övriga kroppen, lyckades jag inte undgå deras klagan. Mitt självförtroende var i stratosfären under de senare högstadieåren och jag kände verkligen en ovilja inför att lyssna på personer som var missnöjda med sina kroppar. Jag tänkte alltid att man har den kropp man har och det är bara att gilla läget och skakade mest på huvudet åt de som inte kunde känna som jag för att jag inte ville dras med av deras destruktiva tankegångar. Det var säkert inte något bra sätt att hantera det på, men jag ville inte hamna i ett umgänge som bejakade problemen.
Jag stödjer inte den nakna kvinnan för att hon är kvinna utan för att hon är naken trots att hon är kvinna. Att inte acceptera den kvinnan får aldrig för en miljon dollar förknippas med feminism, systerskap eller ett vänligt bemötande.
Till att börja med finns det ingen given parallell mellan kampen för kvinnors frigörelse, jämställdhet och nakenfientlighet. För det andra har alltid funnits en normkritik inom feministrörelsen som dels vuxit fram av den långa traditionen att kvinnor ska ha dåligt självförtroende, komplex och en syn på sin kropp som inte är väl förankrad med verkligheten.
Detta gör att jag tycker det är det närmaste ofeministiskt att rikta negativ kritik mot en kvinna som inte anpassar sig till de normer som talar om att kvinnor ska känna tvivel inför den egna nakna kroppen och ha dåligt självförtroende på köpet.
Att kläder har en annan funktion än att värma blir uppenbart när kvinnor i sällskap med personer som badar nakna inte vågar ta av sig kläderna. Med tiden är dock min erfarenhet att kläderna till slut åker av för på samma sätt som man inte vill vara ensam med att vara naken i ett sällskap vill man heller inte vara ensam påklädd i ett sällskap. I bägge fall blir du avvikande och samhälleliga normer som förespråkar badkläder är helt irrelevanta i ett sällskap som själva inte anammat dessa normer utan skapat alldeles egna.
Hur ogärna jag än ville höra kvinnor i min närhet klaga över sin vikt, att vissa kroppsdelar inte var lika stora eller oproportionerliga i förhållande till den övriga kroppen, lyckades jag inte undgå deras klagan. Mitt självförtroende var i stratosfären under de senare högstadieåren och jag kände verkligen en ovilja inför att lyssna på personer som var missnöjda med sina kroppar. Jag tänkte alltid att man har den kropp man har och det är bara att gilla läget och skakade mest på huvudet åt de som inte kunde känna som jag för att jag inte ville dras med av deras destruktiva tankegångar. Det var säkert inte något bra sätt att hantera det på, men jag ville inte hamna i ett umgänge som bejakade problemen.
Jag stödjer inte den nakna kvinnan för att hon är kvinna utan för att hon är naken trots att hon är kvinna. Att inte acceptera den kvinnan får aldrig för en miljon dollar förknippas med feminism, systerskap eller ett vänligt bemötande.
Storleken spelar roll
En klädaffär i Storbritannien säljer sina stora behåar till ett dyrare pris. Någon känner sig kränkt och någon annan diskriminerad. Att företag sätter olika prislappar på sina plagg beroende på klädernas storlek är ingenting nytt. Under senare delen av 90-talet när jag brukade beställa kläder på postorder fick min mor alltid betala några extra kronor för att jag behövde kläder som var två storlekar större än den för min ålder rekommenderade. Sedan hände någonting, jag slutade växa och alla växte om mig.
Tänk om alla de kvinnor med stora bröst som använder behå lät bli att köpa dem på butiken där de kostar en tjuga extra (hallå!) och istället började ifrågasätta att det finns ett plagg som kvinnor förväntas ha – men inte män – som rimligen borde vara mer kränkande. Det handlar inte om tjugofem kronor, det handlar om ett helt plagg, men det är snarare symboliken än summan pengar som är kränkande.
Det plagget straffar inte storbröstade kvinnor. Det plagget straffar alla som inte föddes utan bröst. Jag pratar naturligtvis om bikiniöverdelen. När ni ägnar er lite tid åt att sörja de ojämlika klädesregler som råder på badhusen runt om i landet som kräver att kvinnor bär ett extra plagg (som är dyrare än en kaffe latté) ska jag ta er på lite större allvar.
Det är så dyrt att vara tjej sa en klasskamrat. Det är en rätt vanlig kommentar och inte sällan är ordet ”måste” inbakat. Jag och en annan klasskamrat frågade henne genast vem som tvingade henne att göra dyra ”kvinnliga” saker?
Alla dessa måsten. Kvinnor har i alla tider köpt att det finns saker de i egenskap av kvinnor måste ägna sig åt. För annars är de inte riktiga kvinnor så för att skapa den riktiga kvinnan behövs massor av onaturliga produkter. Produkter som kostar skjortan. Av den anledningen kan jag tycka att debatten om subventionerade mensskydd och dyrare behåar är lite märklig. Vill man vara med i leken får man leken tåla?
Tänk om alla de kvinnor med stora bröst som använder behå lät bli att köpa dem på butiken där de kostar en tjuga extra (hallå!) och istället började ifrågasätta att det finns ett plagg som kvinnor förväntas ha – men inte män – som rimligen borde vara mer kränkande. Det handlar inte om tjugofem kronor, det handlar om ett helt plagg, men det är snarare symboliken än summan pengar som är kränkande.
Det plagget straffar inte storbröstade kvinnor. Det plagget straffar alla som inte föddes utan bröst. Jag pratar naturligtvis om bikiniöverdelen. När ni ägnar er lite tid åt att sörja de ojämlika klädesregler som råder på badhusen runt om i landet som kräver att kvinnor bär ett extra plagg (som är dyrare än en kaffe latté) ska jag ta er på lite större allvar.
Det är så dyrt att vara tjej sa en klasskamrat. Det är en rätt vanlig kommentar och inte sällan är ordet ”måste” inbakat. Jag och en annan klasskamrat frågade henne genast vem som tvingade henne att göra dyra ”kvinnliga” saker?
Alla dessa måsten. Kvinnor har i alla tider köpt att det finns saker de i egenskap av kvinnor måste ägna sig åt. För annars är de inte riktiga kvinnor så för att skapa den riktiga kvinnan behövs massor av onaturliga produkter. Produkter som kostar skjortan. Av den anledningen kan jag tycka att debatten om subventionerade mensskydd och dyrare behåar är lite märklig. Vill man vara med i leken får man leken tåla?
Onyanserat om omskärelse
Motionen om omskärelse avslogs i sin helhet. Vad jag har försått beslutades det att en arbetsgrupp ska diskutera den här frågan med tillägget att det redan står i RFSU:s idéprogram att man motsätter sig både omskärelse och könsstympning.
Jag kom precis till kongressen (tjugo minuter sent) när debatten redan hade ägt rum så jag kan tyvärr inte återge den här i bloggen. Förhoppningsvis skriver kongressbloggen någonting om detta. Jag kan dock skriva någonting om diskussionen under påverkanstorget i fredags.
Vid sidan om diskussionen om det ska vara lagligt att omskära pojkar var det i vanlig ordning flera personer som fokuserade sig på vilket ord som bör användas – omskärelse eller könsstympning – och tyckte det var viktigt att vi använder olika ord för ingreppen som utförs på tjejer och killar.
Övergreppen unga tjejer utsätts för är mer omfattande och kanske har andra traditionella eller religiösa förtecken, men oavsett om vi kan enas om att könsstympning av tjejer är mer fruktansvärt än omskärelse av pojkar, hindrar inte det att det förs en principiell debatt.
Ärligt talar förstår jag inte hur personer som inte kan få ihop detta tänker. Vi har ett samlingsnamn för sexuella övergrepp – våldtäkt – utan att vi för den skullen inte kan erkänna att det finns olika grader av de sexuella övergrepp. För den principiella debatten är dock dessa grader mindre intressanta.
Ett annat motsatsförhållande enligt vissa personer inom RFSU är om hur RFSU kan arbeta med att bekämpa omskärelse av pojkar. Frågan har varit om RFSU ska arbeta för att få i genom en ändring av nuvarande lagstiftning eller om RFSU ska försöka förändra attityden hos allmänheten. Att ordet ”eller” har hamnat där är olyckligt. Det går att göra både och. Barnagan är ett gott exempel. Rätten att aga sina barn avskaffades 1966. Ett uttryckligt förbud infördes i föräldrabalken 1979: ”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.”
När det blev olagligt att utsätta barn för våld var det nog ingen som trodde att våldet helt skulle upphöra. Lagen har spelat roll och våldet har minskat. Om de föräldrar som slutade slå sina barn gjorde det för att ”lagen är lagen” eller om deras attityd till våld mot barn förändrades i och med att det kriminaliserades är av underordnad betydelse för det barn som blir utsatt för våld.
På samma sätt kan vi resonera om kvinnlig könsstympning. Det var nog ingen som vågade tro att kriminaliseringen av könsstympning skulle leda till att könsstympningen blev historia, men vi har ändå en lag som förbjuder all form av könsstympning med eller utan samtycke.
Mänskliga rättigheter respekteras inte alltid men det är inte ett argument för att de bör avskaffas.
RFSU Mot omskärelse av pojkar.
Jag kom precis till kongressen (tjugo minuter sent) när debatten redan hade ägt rum så jag kan tyvärr inte återge den här i bloggen. Förhoppningsvis skriver kongressbloggen någonting om detta. Jag kan dock skriva någonting om diskussionen under påverkanstorget i fredags.
Vid sidan om diskussionen om det ska vara lagligt att omskära pojkar var det i vanlig ordning flera personer som fokuserade sig på vilket ord som bör användas – omskärelse eller könsstympning – och tyckte det var viktigt att vi använder olika ord för ingreppen som utförs på tjejer och killar.
Övergreppen unga tjejer utsätts för är mer omfattande och kanske har andra traditionella eller religiösa förtecken, men oavsett om vi kan enas om att könsstympning av tjejer är mer fruktansvärt än omskärelse av pojkar, hindrar inte det att det förs en principiell debatt.
Ärligt talar förstår jag inte hur personer som inte kan få ihop detta tänker. Vi har ett samlingsnamn för sexuella övergrepp – våldtäkt – utan att vi för den skullen inte kan erkänna att det finns olika grader av de sexuella övergrepp. För den principiella debatten är dock dessa grader mindre intressanta.
Ett annat motsatsförhållande enligt vissa personer inom RFSU är om hur RFSU kan arbeta med att bekämpa omskärelse av pojkar. Frågan har varit om RFSU ska arbeta för att få i genom en ändring av nuvarande lagstiftning eller om RFSU ska försöka förändra attityden hos allmänheten. Att ordet ”eller” har hamnat där är olyckligt. Det går att göra både och. Barnagan är ett gott exempel. Rätten att aga sina barn avskaffades 1966. Ett uttryckligt förbud infördes i föräldrabalken 1979: ”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.”
När det blev olagligt att utsätta barn för våld var det nog ingen som trodde att våldet helt skulle upphöra. Lagen har spelat roll och våldet har minskat. Om de föräldrar som slutade slå sina barn gjorde det för att ”lagen är lagen” eller om deras attityd till våld mot barn förändrades i och med att det kriminaliserades är av underordnad betydelse för det barn som blir utsatt för våld.
På samma sätt kan vi resonera om kvinnlig könsstympning. Det var nog ingen som vågade tro att kriminaliseringen av könsstympning skulle leda till att könsstympningen blev historia, men vi har ändå en lag som förbjuder all form av könsstympning med eller utan samtycke.
Mänskliga rättigheter respekteras inte alltid men det är inte ett argument för att de bör avskaffas.
RFSU Mot omskärelse av pojkar.
Det behöver människan
Johanna Nylander väljer kompetens om valet står mellan det och kvotering. Som vanligt förenklas kvoteringsdebatten och den som kvoterar in ”medlemmar” av en underrepresenterad grupp antas välja bort kompetenta personer till föremån för inkompetenta ”jämställdhetsalibin” (mycket vackert och användbart ord – det snor jag!).
Nylander är inte ensam om att resonera på detta vis. Inte heller är hon ensam om att utgå från sina egna tankar om saker och ting när hon avfärdar lagstiftad kvotering: ”[...] Vem vill egentligen vara ett ovälkommet jämställdhetsalibi för att politiker ska få lite bättre statistik?”
Det vore intressant att fråga kvinnor och män som blivit inkvoterade om hur de upplever det är att vara inkvoterade. Nylander kanske har rätt, även om jag har mycket svårt att tro det, och om det är så borde det var lätt att visa på att så är fallet. Låt oss fråga våra norska grannar.
Nylander skriver vidare att ”Det är bedrövligt att inte fler kvinnor når toppen i landets styrelser, inte för att kvinnor på något sätt är bättre, utan för att det tydligt visar hur män i bolagens valberedningar prioriterar andra män.” och jag håller verkligen med och med anledning av det hon skriver vore det också intressant att fråga inkvoterade personer vad de anser vara mest kränkande, att bli invald eller bortvald på grund av sitt kön:
”Lika illa och diskriminerande som det är att inte bli invald på en post för att man råkar tillhöra ett visst kön, borde det vara att bli vald till en post för att man är ett visst kön”. Kanske borde vi även ta hänsyn till de konsekvenserna det ger, att bli anställd eller inte, för det kan tänkas bidra till hur diskriminerad man känner sig eller åtminstone kan det första ge en känsla av att det var värt att bli diskriminerad. Gissningsvis.
Nylander tipsar också smarta företag att välja sina anställda efter kompetens och inte efter kön och att om så sker är det oproblematiskt med mansfyllda valberedningarna som enbart utser män.
För att återknyta till förnedringen, eller vad man nu ska kalla det, av att bli inkvoterad (ett argument som alltid nämns av personer som enbart bryr sig om det principiella av någon anledning). Vet den inkvoterade om att han eller hon blir inkvoterad? Det är rätt relevant om vi nu ska prata om att känna sig som gårdagens sopor.
Är det så att den inkvoterade får hem ett brev med posten i vilket det står ”Hej bästa anställd, vi på företaget vill göra dig uppmärksam på att just du har blivit inkvoterad. Du arbetar inte hos oss för att vi anser att du är kompetent nog att klara av det här jobbet utan för att vi helt enkelt är tvungna att anställa minst en kvinna för att inte bryta mot lagen. Mvh”.
En annan sak jag undrar är varifrån uppfattningen att lagstiftad kvotering gör att en arbetsgivare ”tvingas lyfta in kvinnor [...] utan att ta hänsyn till kompetensen” kommer. Måste man ha en otroligt låg tro på att kompetenta kvinnor finns för att kunna resonera så eller har jag missat något direktiv som gör gällande att det är fritt fram att anställa inkompetenta personer som inte klarar av att genomföra sina arbetsuppgifter enbart för att politiker på så sätt ska kunna statistiktrolla fram jämställdheten?
Nylander är inte ensam om att resonera på detta vis. Inte heller är hon ensam om att utgå från sina egna tankar om saker och ting när hon avfärdar lagstiftad kvotering: ”[...] Vem vill egentligen vara ett ovälkommet jämställdhetsalibi för att politiker ska få lite bättre statistik?”
Det vore intressant att fråga kvinnor och män som blivit inkvoterade om hur de upplever det är att vara inkvoterade. Nylander kanske har rätt, även om jag har mycket svårt att tro det, och om det är så borde det var lätt att visa på att så är fallet. Låt oss fråga våra norska grannar.
Nylander skriver vidare att ”Det är bedrövligt att inte fler kvinnor når toppen i landets styrelser, inte för att kvinnor på något sätt är bättre, utan för att det tydligt visar hur män i bolagens valberedningar prioriterar andra män.” och jag håller verkligen med och med anledning av det hon skriver vore det också intressant att fråga inkvoterade personer vad de anser vara mest kränkande, att bli invald eller bortvald på grund av sitt kön:
”Lika illa och diskriminerande som det är att inte bli invald på en post för att man råkar tillhöra ett visst kön, borde det vara att bli vald till en post för att man är ett visst kön”. Kanske borde vi även ta hänsyn till de konsekvenserna det ger, att bli anställd eller inte, för det kan tänkas bidra till hur diskriminerad man känner sig eller åtminstone kan det första ge en känsla av att det var värt att bli diskriminerad. Gissningsvis.
Nylander tipsar också smarta företag att välja sina anställda efter kompetens och inte efter kön och att om så sker är det oproblematiskt med mansfyllda valberedningarna som enbart utser män.
För att återknyta till förnedringen, eller vad man nu ska kalla det, av att bli inkvoterad (ett argument som alltid nämns av personer som enbart bryr sig om det principiella av någon anledning). Vet den inkvoterade om att han eller hon blir inkvoterad? Det är rätt relevant om vi nu ska prata om att känna sig som gårdagens sopor.
Är det så att den inkvoterade får hem ett brev med posten i vilket det står ”Hej bästa anställd, vi på företaget vill göra dig uppmärksam på att just du har blivit inkvoterad. Du arbetar inte hos oss för att vi anser att du är kompetent nog att klara av det här jobbet utan för att vi helt enkelt är tvungna att anställa minst en kvinna för att inte bryta mot lagen. Mvh”.
En annan sak jag undrar är varifrån uppfattningen att lagstiftad kvotering gör att en arbetsgivare ”tvingas lyfta in kvinnor [...] utan att ta hänsyn till kompetensen” kommer. Måste man ha en otroligt låg tro på att kompetenta kvinnor finns för att kunna resonera så eller har jag missat något direktiv som gör gällande att det är fritt fram att anställa inkompetenta personer som inte klarar av att genomföra sina arbetsuppgifter enbart för att politiker på så sätt ska kunna statistiktrolla fram jämställdheten?
Omskärelse av pojkar
Den motion som jag uppskattar debatterades mest under gårdagen var den om omskärelse av pojkar. Motionärerna föreslår kongressen att besluta ”att förbundet aktivt ska verka för att lagen 1982:316 ”förbud mot könsstympning av kvinnor” görs könsneutral på så sätt att den även skyddar pojkar under 18 år” och ”att förbundet generellt använder begreppet ”könsstympning av barn” istället för ”könsstympning av flickor”, om inte situationen specifikt handlar om flickor”.
Motionen är inte den allra mest välskrivna men det är viktigt att det förs en diskussion om detta. När jag hör medlemmar argumentera för omskärelse av pojkar måste jag påminna mig om att en ensam individ aldrig kan representera en hel organisation på eget bevåg och att en organisation inte kan ta ansvar för åsikter en enskild medlem uttrycker.
Förbundsstyrelsen yrkar att avslå motionen i sin helhet. Beslut om RFSU:s inställning i frågan ska diskuteras och fattas beslut om senare idag.
Motionen är inte den allra mest välskrivna men det är viktigt att det förs en diskussion om detta. När jag hör medlemmar argumentera för omskärelse av pojkar måste jag påminna mig om att en ensam individ aldrig kan representera en hel organisation på eget bevåg och att en organisation inte kan ta ansvar för åsikter en enskild medlem uttrycker.
Förbundsstyrelsen yrkar att avslå motionen i sin helhet. Beslut om RFSU:s inställning i frågan ska diskuteras och fattas beslut om senare idag.
Samtyckeskrav kräver inte omvänd bevisbörda
Om inte mannen kan visa att kvinnan ville ha sex ska han kunna åtalas för våldtäkt. Detta vill Eva och Christian Diesen enligt en artikel i Svenska Dagbladet. ”Som lagen är utformad nu är kvinnor sexuellt tillgängliga tills de säger nej eller gör motstånd. Om lagen i stället bygger på samtyckesrekvisit så krävs inga bevis på våld eller hot. Då krävs att mannen visar att han har gjort något för att vara säker på att hon ville."
Min första tanke är att förslaget är orättsäkert för att komma från en jurist och en professor i straffrätt och jag utesluter inte att citaten tagits ur sitt sammanhang och är väl medveten om att Eva och Christian Diesen kan ha en poäng som inte framgår av artikeln och jag vill därför förtydliga att detta inlägg endast bemöter det som framkommer av den korta och inte alls genomgående artikeln.
Hur visar man att någon ville ha sex? Kan jag vara säker på att jag kan visa att de jag har sex med vill ha sex med mig? Hur visar jag att jag har gjort det som kan krävas av mig för att veta att en person vill ha sex med mig och dessutom fått ett samtycke?
Jag håller med Eva Diesen om att det är bedrövligt att vi har en våldtäktslagstiftning som gör kvinnor till sexuellt tillgängliga personer som alla får ha sex med tills de uttryckligen säger nej och det är den argumentationen jag brukar använda mig om någon vill att våldtäktsdebatten ska ha principen ett nej är ett nej som utgångspunkt. Även om jag håller med henne om den punkten håller jag inte med om att det är lagstiftningen som måste ändras på det sätt hon föreslår.
Inte heller vill jag tumma på rättsäkerheten: Artikeln i SvD inleds med formuleringen ”Våldtäktsanmälningarna ökar för varje år, men det gör inte åtalen”. Jag är alldeles övertygad om att åtalen skulle öka om vi sänkte beviskraven till den låga nivå som Eva och Christian Diesen föreslår enligt artikeln, men inte rättsäkerheten eller förståelsen för våldtäkt.
Det är min bestämda uppfattning att det är våldtäkt om samtycke saknas och att ett samtyckeskrav bör bäddas in i våldtäktslagstiftningen, men det är någonting helt annat att kräva av mig att jag ska kunna visa att någon ville ha sex med mig. Det är inte ett samtyckeskrav, det är omvänd bevisbörda.
Vad händer om vi använder oss av denna tillgänglighetslogik i andra sammanhang? Ska det vara grönt att misshandla en person som inte ber gärningsmannen sluta? Av någon anledning gäller det andra regler när det handlar om sex och det är dessa regler som ett samtyckeskrav skulle förändra. Ett samtyckeskrav gör kvinnan till en aktiv person som båda kan säga ja och nej.
Min första tanke är att förslaget är orättsäkert för att komma från en jurist och en professor i straffrätt och jag utesluter inte att citaten tagits ur sitt sammanhang och är väl medveten om att Eva och Christian Diesen kan ha en poäng som inte framgår av artikeln och jag vill därför förtydliga att detta inlägg endast bemöter det som framkommer av den korta och inte alls genomgående artikeln.
Hur visar man att någon ville ha sex? Kan jag vara säker på att jag kan visa att de jag har sex med vill ha sex med mig? Hur visar jag att jag har gjort det som kan krävas av mig för att veta att en person vill ha sex med mig och dessutom fått ett samtycke?
Jag håller med Eva Diesen om att det är bedrövligt att vi har en våldtäktslagstiftning som gör kvinnor till sexuellt tillgängliga personer som alla får ha sex med tills de uttryckligen säger nej och det är den argumentationen jag brukar använda mig om någon vill att våldtäktsdebatten ska ha principen ett nej är ett nej som utgångspunkt. Även om jag håller med henne om den punkten håller jag inte med om att det är lagstiftningen som måste ändras på det sätt hon föreslår.
Inte heller vill jag tumma på rättsäkerheten: Artikeln i SvD inleds med formuleringen ”Våldtäktsanmälningarna ökar för varje år, men det gör inte åtalen”. Jag är alldeles övertygad om att åtalen skulle öka om vi sänkte beviskraven till den låga nivå som Eva och Christian Diesen föreslår enligt artikeln, men inte rättsäkerheten eller förståelsen för våldtäkt.
Det är min bestämda uppfattning att det är våldtäkt om samtycke saknas och att ett samtyckeskrav bör bäddas in i våldtäktslagstiftningen, men det är någonting helt annat att kräva av mig att jag ska kunna visa att någon ville ha sex med mig. Det är inte ett samtyckeskrav, det är omvänd bevisbörda.
Vad händer om vi använder oss av denna tillgänglighetslogik i andra sammanhang? Ska det vara grönt att misshandla en person som inte ber gärningsmannen sluta? Av någon anledning gäller det andra regler när det handlar om sex och det är dessa regler som ett samtyckeskrav skulle förändra. Ett samtyckeskrav gör kvinnan till en aktiv person som båda kan säga ja och nej.
RFSU-kongress i Malmö 8-10 maj
Det är fredag, men inte vilken fredag eller helg som helst. Under helgen håller RFSU kongress i Malmö och alla medlemmar är välkomna att delta. Om du är medlem men inte planerat för att dyka upp bör du tänka om två gånger och genast söka dig till Östergatan 7b.
Kongressen är det högst beslutande organet inom organisationen. Jag kommer vara här i egenskap av engagerad medlem och åskådare, till många av mina bloggläsares stora sorg. Tanken var att skriva till RFSU och berätta om mig själv för att kunna bli vald till ombud som direktansluten medlem, men när jag väl tänkte sätta mig ner och skriva en presentation om mig själv hade datumet för när intresseanmälan senast skulle vara gjord redan varit. Det kommer fler chanser.
Det här blir tredje året för mig och jag kan övertyga dig om att det är intressant, inspirerande och lärorikt att närvara även för den som inte har något mandat. Ni som inte kan närvara under kongressen kan följa den via den här kongressbloggen. Min idé är att blogga under kongressen gång så jag hoppas att jag lyckas hitta någon trådlös uppkoppling.
Kongressen är det högst beslutande organet inom organisationen. Jag kommer vara här i egenskap av engagerad medlem och åskådare, till många av mina bloggläsares stora sorg. Tanken var att skriva till RFSU och berätta om mig själv för att kunna bli vald till ombud som direktansluten medlem, men när jag väl tänkte sätta mig ner och skriva en presentation om mig själv hade datumet för när intresseanmälan senast skulle vara gjord redan varit. Det kommer fler chanser.
Det här blir tredje året för mig och jag kan övertyga dig om att det är intressant, inspirerande och lärorikt att närvara även för den som inte har något mandat. Ni som inte kan närvara under kongressen kan följa den via den här kongressbloggen. Min idé är att blogga under kongressen gång så jag hoppas att jag lyckas hitta någon trådlös uppkoppling.
Falafelstaden
Jag kommer att vara i Malmö från och med i morgon till på söndag. Vad som sker där kommer du märka när jag uppdaterar min blogg i helgen.
När blev naket onaturligt?
Lokalnyheterna bjuder sällan på någon underhållning, men just idag har Dagbladet en naken man på förstasidan. Läs artikeln för att förstå rubriken.
Låt mig anta att någon satte kaffet i halsen i morse. Kanske någon av de personer som protesterat mot Sundsvalls kommuns beslut att låta Sundsvalls naturistförening Natyristen efter många år av väntan överta en strand vid Västra Lövsjön. Det är protestesterna som gett oss dagens förstasida och det är därför den roar mig.
Den nakna mannen, Hans Lundström, har inget bra svar på kritiken som han tycker är för fånig för att ens bemöta. Lundström lyckas sammanfatta ganska väl hur jag känner det när personer upprörs över något så oförargligt som nakna människor. Vad ska jag svara? Det är svårt att argumentera mot någons tycke och smak och det ligger heller inte i mitt intresse att ens försöka om jag ska vara ärlig.
Det finns dock argument som jag aldrig låter bli oemotsagda. Ett sådant exempel är när personer som av olika skäl inte vill vistas i närheten av nakenbad vädjar om att nakenbadarna ska tänka på barnen. Lika lite som jag kan säga att din smak är fel kan personen som ber nudisten tänka på barnen förklara varför det är problematiskt om barn skulle råka få syn på nakna kroppar.
I samtliga fall där tänk på barnen-argumentet anförs är det solklart att det är föräldrarna och inte barnen som upprörs av nakna människor. Det är inte ovanligt att barn badar nakna inför hela familjen, släkten och även grannskapet. I Stockholm för några år sedan badade ett tjugotal nakna barn mitt i stan och det var inga problem. Rädslan för kill- och tjejbaciller och nakenhet är något som vi senare i livet får lära oss att vi ska bejaka. Barn är klokare än oss vuxna.
Du får uppröras. Du får önska att du aldrig mer behövde se den nakna glada mannen vid strandkanten. Det är vad du gör av ditt äckel som är avgörande. Har du samma attityd som Hans Lundström, ”Vi stänger inte ute någon. Om de bara kan acceptera oss så kan vi acceptera dem”, gillar jag dig. Om du däremot tar dig rätten att vara otrevlig och be någon klä på sig sina kläder kanske du ska omvärdera vem som har rätt att känna sig kränkt.
I sommar ska jag bada naken på västkusten. Jag längtar.
Låt mig anta att någon satte kaffet i halsen i morse. Kanske någon av de personer som protesterat mot Sundsvalls kommuns beslut att låta Sundsvalls naturistförening Natyristen efter många år av väntan överta en strand vid Västra Lövsjön. Det är protestesterna som gett oss dagens förstasida och det är därför den roar mig.
Den nakna mannen, Hans Lundström, har inget bra svar på kritiken som han tycker är för fånig för att ens bemöta. Lundström lyckas sammanfatta ganska väl hur jag känner det när personer upprörs över något så oförargligt som nakna människor. Vad ska jag svara? Det är svårt att argumentera mot någons tycke och smak och det ligger heller inte i mitt intresse att ens försöka om jag ska vara ärlig.
Det finns dock argument som jag aldrig låter bli oemotsagda. Ett sådant exempel är när personer som av olika skäl inte vill vistas i närheten av nakenbad vädjar om att nakenbadarna ska tänka på barnen. Lika lite som jag kan säga att din smak är fel kan personen som ber nudisten tänka på barnen förklara varför det är problematiskt om barn skulle råka få syn på nakna kroppar.
I samtliga fall där tänk på barnen-argumentet anförs är det solklart att det är föräldrarna och inte barnen som upprörs av nakna människor. Det är inte ovanligt att barn badar nakna inför hela familjen, släkten och även grannskapet. I Stockholm för några år sedan badade ett tjugotal nakna barn mitt i stan och det var inga problem. Rädslan för kill- och tjejbaciller och nakenhet är något som vi senare i livet får lära oss att vi ska bejaka. Barn är klokare än oss vuxna.
Du får uppröras. Du får önska att du aldrig mer behövde se den nakna glada mannen vid strandkanten. Det är vad du gör av ditt äckel som är avgörande. Har du samma attityd som Hans Lundström, ”Vi stänger inte ute någon. Om de bara kan acceptera oss så kan vi acceptera dem”, gillar jag dig. Om du däremot tar dig rätten att vara otrevlig och be någon klä på sig sina kläder kanske du ska omvärdera vem som har rätt att känna sig kränkt.
I sommar ska jag bada naken på västkusten. Jag längtar.
