Skyll inte på mig den dagen samtycke är lika med tillgänglig byxmyndig person
Att säga att jag kämpar för unga kvinnors rätt att lagligt kunna tillgängliggöra bilder som föreställer dem själva med ett manligt könsorgan i munnen är att förenkla. De känslostyrda som också gärna förenklar ställer min rätt att publicera en sådan bild emot intresset att skydda barn från vuxna som vill konsumera övergrepp på barn.
Vilka barn skyddas av att tonåringars rätt att dokumentera sitt sexliv, tillgängliggöra och inneha sådana bilder kraftigt begränsas eller olaggliggörs? Jag skulle vilja fråga justitieministern hur man skyddar tonåringar mot ett önskat beteende som inte har några negativa följder utan att moralisera.
Den nu gällande sexualbrottslagstiftningen, de lagförslag som presenteras av våra folkvalda politiker på det områdetet och de samtal som förs om ungdomars sexualitet följer ett och samma mönster.
Först ut är ålder. Vi ska inte döma boken efter omslaget sägs det, men ålder (till skillnad från hudfärg) skvallrar inte bara en hel del om innehållet, det säger tillräckligt mycket för att vi ska kunna bedöma hur personen i fråga är - Eller?
Ålder är en av diskrimineringsgrunderna sedan årsskiftet. När vi pratar om diskriminering pratar vi i regel om de attityder vi möter på jobbet och i skolan. Det är enkelt att peka på antalet anmälningar diskrimineringombudsmannen får in varje år och på vilka grunder. Desto svårare, men inte mindre viktigt, är det att försöka påverka de attityder vi möter i vår vardag. Attityder som inte alltid går att redovisa med siffror, men som ändå är en verklighet för många.
Jag är mycket osäker på om lagstiftning är ett bra attitydförändringsverktyg, men om lagstiftningen i sig är åldersdiskriminerande tenderar den nog att vara mer normskapande (på ett negativt sätt) än utmanande (på ett positivt sätt). Det är lite väl uppenbart att den rådande sexualbrottslagstiftningen fixerar sig vi ålder. Det gör förvisso all lagstiftning och samhället i stort kan man invända, men sexualbrottslagstiftningen gör det ännu mer och av andra orsaker. Det som är bra för dig är dåligt för någon annan skulle den kunna sammanfattas med och det är personens ålder som är avgörande för om hon (det är alltid en hon) blivit utsatt för någonting otillbörligt eller ej.
Det är enkelt att hänvisa till siffror och det är enkelt att definiera grupper (och utforma lagförslag som dessa grupper ska omfattas av) med hjälp av numret som pryder våra identitetshandlingar. Åldersgränserna ska inte betraktas som givna av naturen eller något sådant och de är heller inte tänkta att på individnivå reda ut några större frågetecken. Personerna vi möter i den vardag som förser oss med våra upplevelser väljer trots det att betrakta åldersgränserna som givna. Om en individ gör någonting finns juridikens åldersgränser närmare till hands än den välbehövliga diskussionen om det faktiska som ägt rum.
Sexualbrottslagstiftningen sedan 2005 syftar är att ge personer ej fyllda femton år ett absolut skydd mot alla former av sexuella handlingar. Önskade såväl som oönskade. Om en förälder anmäler sin fjortonåriga dotters artonåriga pojkvän för våldtäkt är det inom ramen för vad juridiken föreslår. Grundproblematiken (som är en direkt konsekvens av åldersfixeringen) är att den juridiska definitionen bortser från sexets kararktär. Det är det jag menar när jag säger att sex blivit en åldersfråga.
En åldersfråga som skiljer sig från det "allmänna rättsmedvetandet". På en rak fråga skulle merparten svara att våldtäkt är ofrivilligt sex och om vi bortser från hur män och kvinnor (främst män) ser på ansvaret när en våldtäkt väl ägt rum kan vi konstatera att den allmänna defintionen skiljer sig från den juridiska. Det finns naturligtvis personer som anser att allt sex unga har är att betrakta som våldtäkt, men den positionen är omöjlig för en person som kan skilja på frivillighet och tvång och också erkänna att det sistnämnda existerar.
Formuleringar om fjortonåringas behov av ett absolut skydd mot alla former av sexuella handlingar visar att våra folkvalda politiker bortser från den frivillighet de inte ens bemödat sig ta reda på att existerar. Frågan är om inte gruppen unga behöver ett absolut skydd mot den sortens politiker?
Den fråga jag ställer mig om och om igen när jag läser dina argument i den här debatten är; "Varför anser hon att det är en mänsklig rättighet för en 14-åring att exponera sitt sexliv vitt och brett för alla?".
Sex är lika mycket ett nöje som ett ansvar. Publicerar du bilder på dig själv när du har sex när du är 14 år gammal, så kan det för det första hindra dig från saker när du blir äldre, det är ett faktum oavsett vad man tycker om det. För det andra så kan bilderna spridas hursomhelst, utan kontroll. Det är liksom så internet fungerar och sålänge internet är såpass anonymt som det är idag så finns det ingen chans i världen att hindra det.
Varför ska detta då vara lagligt när lagen är till för att skydda? Är du allmänt negativ mot alla former av skydd för minderåriga BARA för att det kanske finns ett fåtal som inte skulle vara i riskzonen?
Jag fattar faktiskt inte.
Förbud är en åtgärd som endast ska användas i extremfall. Jag bedömer inte att det här är ett extremfall eller att lagförslaget skulle kunna åstadkomma någonting som inte skapar fler offer än det hjälper.
Allting du kommenterat här hittills (och det är ganska mycket) har haft andemeningen "skyll dig själv". Du argumenterar alltid för individens ansvar och du ser alltid förmildrande omständigheter om någon varit med om någonting otillbörligt, men i just det här fallet säger du inte att sjuttonåringar som inte får ett jobb senare i livet bara får skylla sig själva? Hur tänker du?
Vill man komma åt personer som olovligen sprider bilder på andra personer kunde regeringen ha föreslagit en betydligt oförargligare lag. Det ligger nog inte bara i omyndigas intresse utan i allas intresse rimligen - chansen att vuxna personer har erfarenhet av elaka pojkvänner är dessutom större. Vi unga kan alltid dra "ung och dum"-kortet, vilken är trettioåringens ursäkt?
Det är inte självklart att syftet är att skydda barn mot faktiska företeelser i och med den unika artonårsgränsen. Jag kan endast föreställa mig det om regeringen faktiskt tycker att det alltid är problematiskt när omyndiga personer dokumenterar sitt sexliv eller sina kroppar.
Om du har rätt kvarstår faktumet att syftet är underordnat dess konsekvenser. Om man nu vill skydda barn torde regeringen vara ganska intresserade av konsekvenserna (om det inte enbart är ett uttryck för signalpolitik).
Det omöjliggör för alla omyndiga att dokumentera, tillgängliggöra och inneha - det är konskevenserna av den här lagstiftningen. Regeringen kan eventuellt tänka sig ansvarsfrihet om åldersskillnaden är ringa - vilken frihet - men å andra sidan kanske du är helt bekväm med att fjortonåringar är utelämnade till femtonåringar med trimmade mopeder? Det är kanske inte mänsklig rättighet att göra vad man vill med sin kropp eller att utforska sin sexuelitet med vem man önskar?
Mänskliga rättigheter är vad vi gör dem till. Fjortonåringas rätt är någonting jag brinner mer för än politikers rätt att åldersdiskriminera.
Det här med att byxmyndigheten är till för att i önskade och oönskade kunna stämma "motparten" för våldtäkt tycker jag är bra! Det är precis alla andra målsmansbehov. Det behövs ett godkännande! Alltså, en 14-åring skall inte få spela in en porrfilm, bli våldtagen, för att de tänker inte på framtiden (reflekterande är inte fullt utvecklat). Därför stödjer jag denna del.
Det är en problematik, det är det. Men frågan är om det egt skall riktas till källan, alltså fotande fjortisar eller om det hela skall riktas mot pedofilerna.
Pedofilin som sexuell lägning är problematiskt. Att få titta (utan att betala) men inte röra. Det är den lagen som måste regleras och bli mer utförlig.
Man fick inte våldta fjortonåringar eller personer av andra åldrar innan lagändringen från 2005.
Jag har svårt att se att pedofiler tänder på personer som menstruerar, vi pratar faktiskt om personer ej fyllda arton år.
Detta sista stycket som du skriver är SÅ bra.
"Formuleringar om fjortonåringas behov av ett absolut skydd mot alla former av sexuella handlingar visar att våra folkvalda politiker bortser från den frivillighet de inte ens bemödat sig ta reda på att existerar. Frågan är om inte gruppen unga behöver ett absolut skydd mot den sortens politiker? ".
Man undrar ju nästan om de inte varit unga själva ??
Och säkert SJÄLVA gjort vissa av de saker som de idag vill STRAFFA dagens unga för.
Men de kanske föddes som "femtio-plussare" ??.(lol)
Har förresten sett debatten i tv 8 med dig nu. Du var bra där (första gången jag ser dig "live")men det blev alldeles för kort tid som ni fick.
Men du fick fram det viktiga. Och slutsatsen blir som förr. Detta med "tittförbud" är en helt godtycklig,svävande,glidande lagstiftning som osar moralpanik.
Apropå annat så finns det ett ord för de som tänder på tonåringar(ung 15-19). Det är "hebefil".
Och detta ska INTE sammankopplas med en "pedofil" vilket innebär att personen tänder ÄVEN på åldrar ned till småbarnsstadiet.
Angående det jag kommenterat tidigare, ja, alltså jag tycker ju att man får skylla sig själv om man har sex med någon och inte säger ifrån om personen gör något man inte gillar, för att efteråt börja skrika om våldtäkt. Sex är bådas ansvar, även kvinnans, och det är inte så att mannen finns till för att tillfredställa kvinnan utan det bör vara ömsesidigt, varför jag anser att kvinnan helt klart får skylla sig själv om hon inte öppnar truten och säger att "nej, jag vill inte ha analsex".
Däremot är påståendet att jag alltid hittar förmildrande omständigheter skitsnack, jag anser inte att det finns något som försvarar en våldtäkt, överhuvudtaget. DOCK så anser jag att man inte behöver ta onödiga risker bara för att man "bör kunna". Jag bör kunna gå på motorvägen utan att bli överkörd också, men risken är rätt stor iallafall. Man behöver ju inte utmana ödet genom att springa naken genom en mörk park en sommarnatt, men det är ju bara min åsikt.
Men nu handlade ju inte frågan om huruvida en 30-åring ska kunna skyddas, utan frågan handlade om minderåriga, dvs sådant som skulle kunna betecknas som barnporr. Jag anser att det inte ska finnas utrymme för "ung och dum"-försvar, det är alldeles för många småbarn som lägger upp utmanande bilder på sig själva på bloggar och bilddagböcker, den dag deras bilder missbrukas blir det ramaskri men innan dess är det ingen som reagerar. Det finns ingen möjlighet att förbjuda en 30-åring att ta utmanande bilder på sig själv, där handlar det om en helt annan form av lagstiftning.
Måste man inte först ställa frågan "varför är detta ett problem?"
Det krävs bättre anledningar än "det gör mig illa till mods" och "därför att jag skulle behandla en person illa om jag fick veta detta senare i livet." Båda två är nämligen problem som finns hos betraktaren och inte hos ungdomarna själva. Vad säger en konsekvensanalys?
Man måste vara ärlig med sina bevekelsegrunder, och när det gäller sexualitet så kräver det ett stort mod. Därav svårt att ha en ärlig debatt kring detta.
Det var jag som skrev ovan :P
