Besök johannasjodin.se

Låter du mig prata utan att jag blir avbruten?

Fortsätter du avbryta mig om jag påpekar att du gör det med jämna mellanrum?

Tar du för givet att jag ska träffa en kvinna om jag säger att jag ska iväg för att träffa en kompis?

Ger du mig ett svar som innehåller ordet "hon": t ex "Vad heter hon"?

Tror du att du får knulla med mig om du talar om för mig att jag är snygg?

Insisterar du på att du har en rätt att säga att jag är snygg efter att jag berättat att jag inte uppskattar det?

Antar du att det är någonting jag bara säger?

Har du ett annat röstläge när du umgås med mig för att jag är kvinna?

Låtsas du att du är helt blind för det om jag talar om det för dig?

Kommer du kunna umgås socialt med mig om vi har sex?

Kommer det sociala innefatta politisk konversation?

Kommer det naturligt för dig?

Förväntar du dig att jag vill ha sex om jag går hem med dig?

Antar du att jag äter p-piller?

Antar du att jag tar något annat hormonpreparat?

Antar du att det är lugnt att ha sex utan kondom om jag inte föreslår kondom?

Antar du att jag tycker om att bli slickad?

Jag skulle inte klara av att vara tillsammans med någon som inte ville ha sex med mig. Det brukar sägas att det monogama förhållandet är trygghet, men jag skulle nog säga att det är en sorts falsk trygghet, åtminstone i de fall där parterna gör sig helt beroende av varandra och förlorar allt, hela sin mening med livet, den dag förhållandet eventuellt tar slut.

Om förhållandet inte innefattar en sexuell trygghet också, att du vet att den du lever tillsammans med kommer ge dig sex, ser jag det som inte bara poänglöst utan helt fruktansvärt.

Förhållanden är en mängd olika överenskommelser. En sak de flesta brukar komma överens om är du skall inte ha andra älskare vid sidan av mig. Nu är inte jag monogam, men om jag någon gång skulle ändra mig och avtala bort min rätt att ha sex med andra kommer jag göra allt för att inte hamna i en relation med en person som helt sonika kommer på att han kan inte behöver tillfredställa mig. Att han inte tillfredställer mig sexuellt innebär att jag inte blir sexuellt tillfredställd alls om jag inte ordnar det på egen hand (det är inget alternativ för mig).

Eftersom reglerna är sådana att min sexuella tillfredsställelse uteblir om han inte tillfredställer mig är det rimligt att han gör det. Om han vill ha monopol på min kropp det vill säga. Skulle ha en dag komma på att han inte tänker mig sex i den utsträckning jag kan förvänta mig utifrån våra tidigare bestämmelser kommer jag att se om mitt hus.

För mig är det lika självklart att man har sex med varandra om man har en monogam relation som att man dricker morgonkaffe med varandra. Skulle min partner plötsligt en dag sluta dricka morgonkaffe med mig skulle jag naturligtvis undra vad det var frågan om.

Tjugo år och aldrig blivit sprutad i ansiktet. Konstigt, tänker jag för mig själv. Längre ner läser jag om en kvinna som uppskattar det. En tredje tar förgivet att alla heterosexuella män gillar att spruta kvinnor i ansiktet, men hon kan inte förstå att det finns kvinnor som uppskattar det. Den enda rimliga förklaringen måste vara att de tänder på sin egen underordning.

Vad får kvinnor ut av att suga kuk undrar någon. På samma sätt kan man fråga sig vad kvinnor får ut av fittsprut. När vi blir knullade i missionären och sprutade i fittan är det ingen som undrar vad vi får ut av det. Endast med sperma i ansiktet är vi underordnade mannen. Är det en korrekt tolkning?

Jag skrev en gång att jag skulle döda den man som sprutade mig i fittan. Jag är nog inte riktigt så dramatisk idag, men det illustrerar ganska väl vad jag anser om fittsprut. Sperman är inte välkommen där. Var som helst men inte i fittan, brukar jag svara om en man frågar om han får spruta på eller i mig.

Inte alls svårt för mig som är van, men för alla kommer detta inte lika lätt. Att be om kondom är tillräckligt krävande för vissa – skammen när du berättar att du inte tänker låta honom stoppa in den utan skydd är påtaglig. Snälla, kom igen?

Med nya personer är det alltid en kamp, han vill inte använda kondom, men det vill jag. Kanske tjatar han, kanske ger han med sig. Det är hans beteende som avgör om det blir något.

Med fittsprut är det annorlunda. Det är utbytbart. Låt mig anta att merparten av män skulle föredra att spruta någon annanstans – om inte av ren jävla anständighet borde de göra det. Den oro jag bar med mig för över tre år sedan när jag hade sperma i fittan senast vill jag inte ge min värsta ovän.

Sharing är inte alltid caring. Tacka vet jag porren som inte alls är lika fixerad vid fittsprut. Men porren är alltid negativ. Det som kommer från porren är per automatik alltid någonting dåligt och ska ifrågasättas. Den kvinnoförnedrande porren. För all del, viss porr är helt säkert kvinnoförnedrade och riktigt avskyvärd – men knullar du lika jämställt som du pratar eller är det din partner som får ta lasset när du sprutar dig själv in i målet som är fittan?

Jag är inte så intresserad av var ni sprutar, men jag tror att alla skulle gynnas av om det blev mer accepterat att spruta på varandra.

Jag har aldrig förstått behovet av skyltarna som hänger på en del toalettdörrar:

När du uppsöker en offentlig toalett har du två dörrar att välja på. Om du har fötts med slida väljer du dörren med [”damsymbolen”] /..../ I detta oansenliga tecken finns en utsaga om vad det är att vara kvinna inskriven: kvinnor är de varelser som bär kjol. När du utan att tveka öppnar denna dörr utför du en ständigt pågående skapelseakt: du bekräftar din könsidentitet, du går in i kvinnlighetens förlovade rum. En banal händelse, en vardaglig erfarenhet – men likväl ett led i den läroprocess som varje kvinna deltar i från den dag hon föds till den dag hon dör. [Ur boken Under det rosa täcket författad av Nina Björk]

Om man varken har kjol eller långt hår?

Att kön spelar roll tydliggörs om du väljer fel toalettdörr. Vad är det farliga med att en person av ett annat kön vistas i samma toalettutrymme? Jag har försökt hitta en bra förklaring. En förklaring som har angetts för att motivera särskilda toaletter för kvinnor och särskilda toaletter för män är att kvinnor tar mycket längre tid på sig. På en krog i Sundsvall de löst problemet genom att inte ha någon spegel på damtoaletten. En annan förklaring är att kvinnor ska kunna känna sig trygga. Att vissa kvinnors (merparten?) rörelsefrihet hindras av den rädsla de känner inför att vistas utomhus om kvällarna är ingen nyhet. Olyckligt nog uppmuntras denna rädsla av vår omgivning från den dag vi vill utforska vår omvärld.

En tredje förklaring är den hygienfanatism som finns. Det var en ”lägg papper på toalettringen”-mamma som gjorde mig uppmärksam på det när hon och hennes två barn stod före mig i kön och en man kom ut genom fel dörr. Hon visade hur upprörd hon blev och förklarade för sina barn att de skulle vara försiktiga så att de inte råkade sätta baken i den okända mannens urin. Hon fick medhåll av några andra i kön och alla gick de antagligen hem med känslan av att deras hygienhysteri var befogad, att det fanns skäl att oroa sig då det finns män som inte respekterar den viktiga toalettetikettregeln.

Män är effektiva, män våldtar och män äcklar ner toaletter: räcker det för att motivera toaletter för kvinnor och toaletter för män?

På onsdag ska min klass fotograferas. Förra veckan fick jag hem ett brev från företaget, MiMA Foto AB, i vilket jag bland annat kunde läsa följande:

Våra gemensamma krav, som ställs på de som medverkar i en skolkatalog, är att förhindra spridning av budskap som inte faller inom ramen för våra gemensamma grundläggande demokratiska värderingar. Vi tar med andra ord avstånd från droger, mobbning, rasfientligheter, våld, sexuella anspelningar och dylikt. Utklädnader och ytterkläder så som kepsar, mössor och jackor hör inte heller hemma i katalogen då det försvårar identifikationen av eleven. Fotografen har rätt att neka elevs medverkan om eleven inte följer fotografens anvisningar. /.../ Vi förbehåller oss rätten att retuschera/redigera eller att avstå från att ta in material som kan väcka anstöt, eller vara straffbart.

Kanske undrar du liksom jag vad droger och sexuella anspelningar har med ”våra gemensamma grundläggande demokratiska värderingar” att göra.

Vanligtvis när företag slänger in formuleringen ”Vi förbehåller oss rätten” brukar det inte hända någonting, men när det gäller företagen som står för skolfotograferingen händer det uppenbarligen saker. En skolfotograf vägrade låta Zeb Pantzare vara med på skolfotot på grund av hans annorlunda utseende/stil. Pantzare fick rätt och hans klass fick ta ett nytt foto. På en annan skola hade det kunnat sluta annorlunda. Hur det gick för Dan Kamijo vet jag inte.

För att undvika att detta inte drabbar fler elever borde skolorna låta bli att anlita företag som inte respekterar envars rätt att utforma sin egen personliga stil. Låt skolan få vara en frizon från de krav om hur vi ska se ut som vi förknippar vuxenlivet med - barn ungdomar ska få vara barn ungdomar (om de vill), eller hur var det nu?

Aftonbladets kolumnist Anna Eklund får mig att vilja göra upp med föräldraskapet helt. Om föräldraskapet innefattar rätten att bestämma över hur sina barn ska se ut vill jag inte vara med.

Ingressen till mitt förra inlägg gick tydligen förlorad. Av kommentarerna att döma var det ingen som förstod den. Jag skrev ”Jag är en person som knullar på första dejten. Jag har aldrig begripit hur det kommer sig att vissa inte klarar av att ha sex med någon ny utan att vänta i flera månader först.” och därefter ordet ”Men” följt av att jag berättade om någonting, som i mitt tycke, är lika irrationellt och galet som att tro på att det finns en magisk gräns. En tid man bör vänta innan man har sex med någon, som om man gör det, ser till att allting blir perfekt.

Belsebub undrade ”Är det verkligen särskilt "devalverande" att suga kuk på första dejten?”. Om det är devalverande att suga kuk är ganska ointressant och om det vore så enkelt att vi kunde konstatera nej, det är inte rent objektivt, devalverande att suga kuk, då hade jag inte skrivit förra inlägget. Den här diskussionen hade varit helt överflödig om det hade räckt med ett kort konstaterande.

Mitt stora problem är att jag alltid försöker bemöta ologiska personer med logik. Ni hör säkert själv hur dumt det låter? Jag får ursäkta mig med att jag innerst inne tror gott om mina medmänniskor, eller något. Att möta en ologisk person med logik faller på sin orimlighet när den ologiska inte förhåller sig till verkligheten.

Alla har vi varit ologiska någon gång. När jag inte kunde äta viss sorts mat var det några som försökte påpeka att maten inte alls var läskig, men eftersom att jag upplevde att maten var läskig så spelade ingenting de sa till mig någon roll. Jag började nästan förakta personerna. Allting de sa tyckte jag illustrerade deras ickeexisterande förmåga att sätta sig in i min situation och tillslut blev det nästan jag och min fåniga fobi mot världen. Allting de sa förstärkte vår fina relation.

Lika ologisk kan vi tycka att statusmannen är. Han vill ha en kvinna som är status och strävar därmed inte efter att ha sex med en kvinna som kan tänka sig att ha sex med vem som helst och ”ställer upp på allt”. Statusmannen vill känna att han lyckats med något och framförallt ha en trofé att visa upp för andra. Om han satte sig ner och funderade skulle det kanske slå honom att status är en ren konstruktion, men eftersom att han inte gjort det är det på riktigt och det påverkar hans val av kvinnor. Eftersom att konstruktioner för dem som tror på dem är på riktiga måste vi förhålla oss till konstruktionerna. "Nej, det är inte devalverande att suga kuk" räcker inte.

När vi hör om slampan känner nog de flesta instinktivt att de inte vill vara slampan. Vi vet vad slampan har gjort och vad hon inte har gjort och eftersom att vi vet om det påverkar det oss i någon mån. Slampan vet inte alltid själv om att hon är slampan. Du kommer inte nödvändigtvis att konfronteras med hur lätt du är att få i säng, men bara oron, att folk kommer prata om dig på ett nedvärderande är ibland allt som krävs för att begränsa sitt eget sexliv på ett eller annat sätt.

Det största brottet mot oss själva är tron om att allting vi gör är medvetet. Eftersom att jag inte känner att jag låter bli att suga kuk på första dejten av rädslan att ”förlora” kan det inte vara så. Jag frågade mig själv varför jag inte sög kuk första gången jag hade sex med någon och jag lät bli att svara för jag hade inget intellektuellt svar som höll. Min utgångspunkt var att försvara mitt beteende, men det gick inte. Efter många tillsägningar till mig själv lossnade det som jag inte ville erkänna – jag hade låtit mig färgas av dåliga mäns beteende:

"Att bli totalignorerad var alltid en förlust, men det hade varit en större förlust om jag hade varit tillgänglig och gjort saker som man inte tänker sig att kvinnor gör första gången de har sex med någon"

Jag ville i det längsta rationalisera bort den tanken som inte alls är särskilt feministisk. Den tillskriver kvinnan ett värde som är beroende av hur ”ren” hon är. Jag ville inte bidra med detta sätt att se på kvinnor och när jag väl slutade tänka så blev mitt sexliv så mycket roligare.

Jag sa till mig själv att det inte är jag som devalverar mig själv. Det är mannen som har en idé om att riktiga kvinnor håller på sig som devalverar mig. Utan honom och hans ryggdunkande omgivning skulle jag inte behöva skämmas. För den man som betraktar kvinnor som förbrukningsprodukter med ett inneboende bästföredatum finns inga knep i världen för att behålla sitt värde och det var den insikten som fick mig att aldrig mer tänka i liknande banor. Förutom det uppenbara att jag verkligen inte vill ha med sådana män att göra åtminstone i sexuella sammanhang.