Min personlighet sitter inte i fittan!
Med jämna mellanrum undrar någon om mina föräldrar känner till min blogg. Vidare undrar de vad mina föräldrar tycker om att jag har nakenbilder på mig själv tillgängliga för allmänheten och att jag skriver om mitt sexliv.
Jag brukar avstå från att besvara den sortens frågor av flera skäl. Jag är ingen representant för mina föräldrar och jag vill hemskt gärna komma i från den hederskultur som uppmuntrar och skapar den sortens frågor. Det ska inte vara relevant hur öppet sexpositiv en kvinna är eller hur många hon haft sex med för hur hennes föräldrar och omgivning skall betrakta henne.
Frågorna är problematiska och skvallrar en hel del om synen på kvinnan som frivilligt visar sig naken i en värld där det värsta som kan hända är att bli uthängd naken på nätet/att någon får syn på ens nakna kropp. Det mest problematiska är att de inte ens kan motivera sina frågor. De svarar att de inte vet varför de frågar som om det vore någonting helt naturligt att göra det. Jag har ingen lust att delge dem den informationen om de inte ens kan vara respektfulla nog att använda en trevlig ton och redogöra för varför de undrar.
Jag är inte min familjs lilla ägodel (om någon mot förmodan trodde någonting annat), men betänk om jag vore det, en skör person som slaviskt följde min omgivnings minsta vink (åtminstone utåt) och fick den sortens reaktioner. Det hade nog saboterat och omöjliggjort en hel del. Dels min syn på mig själv men också synen på vilka val jag får göra och i vems intresse jag ska välja. Jag skulle begränsas.
Nu är jag tack och lov inte låst vid vad andra vill att jag ska göra (därtill får jag fontänorgasmer) och min familj har aldrig gjort några som helst anspråk på att äga mig. Jag kan tillägga att mina föräldrar inte är några stenåldersfigurer som aldrig använt Internet. Givetvis känner de till min blogg. Jag hoppas att de läser den och att de inte är lika tråkiga som Isabella Löwengrips far som uppger att sin dotters blogg är helt ointressant för honom.
Jag svarade min mor tidigare idag att jag inte läser så många bloggar och tillade lite skämtsamt att jag föredrar min egen. Vad som skulle få mig att tycka om den här bloggen ännu mer vore om min dotter (som jag inte har) skrev den.
Läs även andra bloggares åsikter om hederskultur, sex, nakenbilder, unga kvinnor, tabu, sexualfientlighet
Så jäkla sant. Varför är det relevant vad dina föräldrar tycker? (Väldigt tydligt att de borde motsätta sig, enligt personen som frågar en sån sak.) Bra skrivet!
Word!
Jag beundrar ditt frispråkiga sätt, dessvärre är jag själv inte lika frispråkig under eget namn om sex och annat bland annat av anledningen som stavas F-A-M-I-L-J.
Du har helt rätt, men när jag nu sagt upp mitt polyamoristiska liv för ett (underbart) monogamt förhållande känns det inte rätt att hänga ut honom heller, även om det skulle vara i positiv dager.
Så jag får fortsätta att skriva i mer abstrakta teoretiska termer om sexliv och lämna mitt privatliv privat... och just det... fortsätta ha fontänorgasmer :)
(Men åååh vad det kliar i fingrarna att RT:a dina twitterinlägg ibland)
Maria:
Av den anledningen är sanning och konsekvens inte lika roligt med monogama ;-)
Jag förstår att man inte vill avslöja för mycket om en specifik person, men kan inte låta bli att tycka att det är ordentligt sorgligt klimat som påbjuder all tystnad kring sex.
Roligt att du uppskattar mina tweets.
applåderar
Jag tänkte först skriva att du är modig.. men det gör jag inte, för det finns ett bättre ord som passar in på dig: Realist.
Jag menar, klart som attan att föräldrarna vet. Vi är ju alla människor. Vad som just skiljer dig åt, är att du är realistisk och ärlig om kroppen och verkligen delar med dig om det. Jag tror att de som läser din blogg kan få bekräftelse på sånt de bara vågat tänka hitintills.
Keep it up!
/pineapple
Jag skriver själv anonymt om sex på min blogg.
Men det är inte på grund av föräldrarna utan på mina barn.
Inte för att jag skäms inför dem, utan för att inte deras kompisar ska råka läsa.
Barn kan vara så grymma mot barn.
Men om min du varit min dotter skulle jag vara stolt över dig och din blogg. Tyvärr är det alltför många som säger sig vara sexpositiva, men som tyvärr är alltför blyga för att leva ut det.
