Sexspalter utan experter som höjer ett varningens finger, någon?
Jag läser att om den ena parten får starka känslor och ”vill gå längre” är den enda lösningen att bli tillsammans eller att göra ”slut” med sin KK, men tänk om jag tycker om personen och vill fortsätta att ligga med personen som gör mig på gott humör och inte alls har något behov av att personen i fråga känner likadant för mig? För att inte tala om alla som gör slut för att känslorna svalnar. Relationer är farliga, de kan ta slut. Eh.
Hur vanligt är det inte att den ena partner oavsett relationsform är mer ”känslomässigt engagerad”? Jag vet inte om jag någonsin träffat personer som varit lika benägna att visa tacksamhet och kärlek. Det undantag jag kan komma på är när parets omgivningen vill sabotera relationen. Det brukar i regel stärka relationen och skapa ett vi och dom-förhållande. Vem som är mest engagerad brukar variera beroende på vem som har mest status i relationen och kan känna att den har sitt på det torra.
Veckorevyn krånglar till det mer än nödvändigt. Barnmorskan och sex-och relationsrådgivaren Eva Bergmark förklarar att det inte finns någonting positivt med KK-relationer – ett sådant konstaterande borde väl räcka för att slå hål på myten om att någon skulle kunna må bra utanför monogaminormens snäva ramar?
Relationer är komplexa! Personen som författat artikeln tycks ha missat att sexuella relationer utan krav om trohet och exklusivtet inte behöver vara mer märkvärdigt än att gå på bio och fika med sina kompisar. Hur vore det att låta de som inte har behovet av ”att känna något” och som tycker att sex faktiskt har ett egenvärde komma till tals istället för personer som dömer en hel livsstil för att den inte passar dem själva?
Röd libertarian skriver också och förklarar varför parförhållandet är en katastrof.
Läs även andra bloggares åsikter om KK, knullkompisar, sex, knulla, monogami, relationer, Veckorevyn, folk som knullar utan känslor
Hade du egentligen väntat dig nåt annat?
Veckorevyn skriver såvitt jag kan förstå sina artiklar enligt principen att de vill skapa en poäng eller ett uttalande, och vägen dit anpassas för att passa in i det målet.
Veckorevyn tänker "Vi måste skriva en artikel om att KK-relationer är dåliga" och sen dikterar det innehållet i artikeln. Inget konstigare än så.
Men kan ju bli kär i någon man är "bara kompis" med också. Ska man då inte ha kompisar av det könet man gillar? Jobbigt för mig som är bisexuell isf. :P
Nu har jag bloggat om det också... och lämkat hit.
http://redlib.subcult.org/2010/01/par-kanon-eller-katastrof.html
De har en så jävla banal bild av relationer; om man har allting uttalat och är kär så går det bra och det finns inga problem. Vad jag egentligen stör mig mest på i vr är deras "män är svin"-tjat och ständiga upphöjande av kvinnorna som de goda i ett förhållande. Om det är ett reportage om en tjej som varit otrogen så är det synd om henne för att hennes kille inte kunde ge henne det hon ville, om det är tvärtom så är killen ett svin som inte kan vänta när hon är i en jobbig period eller vad det nu var om. Jag blir så arg.
Klumpesnusk:
Jag trodde inte att KK-relationer var så laddade att VR skulle känna behovet av att höja ett varningens finger. Någon liknande tidning som skrev om analsex blev anmäld för att den kunde pressa unga kvinnor att ha analsex hur det nu gick till. Det är nog den sorterns kritik som leder till att VR och andra "tjejtidningar" fegar ur fullständigt.
Jag tycker att det är viktigt att man kritiserar tidningar som sågar en hel livsstil som många unga kvinnor och män är en del av oavsett om jag har några större förväntningar på innehållet eller ej.
Tycker det är svårt att ha en KK, då jag inte kan känna samma underbara närhet, tiden existar inte när jag älskar med någon jag älskar.
Det blir opersonligt och kallt inom mig.
Men jag ska nu separera efter lång tid, kärleken försvann när han bland annat stal pengar ur min plånbok. Grejen är att han äger sängen, stor fin platt-tv, hm heter det så!
Jag tjänar inte så mkt, utan jag blir utan dessa saker.
Haha, men ligga på en madrass och ej ha en tv, jag fixar det på något sätt.
Gled ifrån ämnet här lite, sorry!
Madeleine: Lite av poängen här är ju att man inte behöver 'va ihop' som par för att man är kär. Kär kan man vara ändå - i en eller flera.
Av det lilla jag har läst av dig är det ganska uppenbart att du inte gillar förhållanden överhuvudtaget och vill bara säga att VR inte vände sig till dig när det skrev artikeln.Känner många som har haft KK förhållanden och sedan blivit kär i den andra och mått jätte dåligt eftersom det dem egentligen ville ha var ett mysigt förhållande med uppskattning och kärlek och inget meningslöst sex. Tycker att det VR Skriver är rätt men då är ju jag bara en vanlig tjej som tror att man kan älska killar.
Madde:
Men vad är din poäng? Jag är en tjej som tycker om förhållanden, till och med monogama sådana. Jag tror absolut på kärlek men tycker inte att det är en nödvändig ingrediens för ett bra sexliv.
Och vad menar du med "meningslöst sex" har sex ingen mening om det inte är med någon man älskar? Ursäkta om jag tolkar fel men det låter ju nästan som att du (eller dom du känner?) enbart har sex för att få/behålla en romantisk relation, för mig är inte sex meningslöst bara för att jag inte är kär, om jag kände på det viset skulle jag antagligen ha väldigt dåligt sex eller vara asexuell och bara ha sex för någon annans skull.
Jag gillade inte VRs artikel, inte för att den tog upp negativa aspekter med KK relationer, det är ju en relationsform som inte passar alla, och går man in med förhoppningen att det kan leda till en monogam kärleksrelation när inte den andre är intresserad av något mer då är det lätt att man känner sig utnyttjad.
Men det jag inte gillade var hur den överhängande fokuserade på det negativa, hur den får det att låta som att en kk-relation alltid är mycket mer komplicerad och jobbig än ett riktigt förhållande, att det nästan alltid slutar med att någon blir kär och känner sig illa behandlad och att de tydligen inte finns några fördelar.
Man får känslan av att det bara handlar om att avskräcka unga tjejer från att ha känslolöst sex, om äldre människors rädsla för ungas sexvanor. Om man lyssnar på debatten får man lätt uppfattningen om att kk-relationer är ett nytt fenomen som många i den äldre generationen inte har hört talas om och förfasar sig över, men kan det verkligen stämma? Att folk har lösa men återkommande sexuella förbindelser med samma person lär väl ha förekommit rätt frekvent åtminstone de senaste 30-40 åren.
Madde:
Vände sig VR till alla som håller med artikeln, eller vad menar du?
Det går alldeles utmärkt att älska killar, men sex är inte meningslöst per se om du inte älskar den du har sex med.
Återigen - relationer är komplexa, oavsett om det är klassiska monogama med trohetslöften eller KK-relationer i någon form. Att någon blir sårad för eller senare är ingenting nytt.
I övrigt tycker jag att Lollo berört allt jag ville ha sagt.
Har haft KK:ar och har haft förhållande´n. Vissa meningslösa, andra inte. Man behöver olika saker i livet vid olika tillfällen. Nu har jag en ganska så enkel syn på sex. Jag är kåt, jag knullar. Har jag känslor för människan i fråga, hurra, det kan göra det bättre. Eller komplicerar till det. Men att helt demonisera KK-förhållande eller ett monogamt förhållande är bara löjeväckande. Precis som med allt annat i livet fungerar det ibland, andra gånger får man ta ett djupt andetag och gå vidare.
Sen att vara kär och bli illa behandlad brukar vara(bara vissa, inte alla) förhållandenas privilegium.
VR är och förblir en oläsbar blaska. Visste inte ens att den fanns kvar och frågar mig stilla: Varför?
Du skriver bra om det här. :)
Jag själv känner mig väldigt "inpräntad" i det här snacket om att kk-relationer är mycket mer komplicerade, vilket jag tycker gör att man själv gör de mer komplicerade än de faktiskt behöver vara.
Man har på något sätt lärt sig från barnsben att det är lättare att bli sårad i en sån relation, men genom att läsa sånt här så börjar man (jag) inse att så inte är fallet. Det spelar ingen roll vad det är för sorts relation man har, det kan alltid bli fel.
Så jag hejar på sidan att man ska engagera sig i de människor man känner för, på det sätt man känner för. Sen får man se var det leder och vad de känner helt enkelt, och anpassa sig. :)
Tack Ylva och bra kommenterat!
Det ligger mycket i att vi gör det mer komplicerat än det behöver vara.
Strävan efter att aldrig bli sårad är nog liksom strävan efter lycka - kontraproduktiv.
Hela samhället vill ju att man ska leva i heteronormativa monogama förhållanden, men det passar ju inte alla, och att ha en kk som man träffar och som gör en glad är ju kanonbra! Men tyvärr kan man ju bli ifrågasatt av kompisar osv om man inte lever som "alla andra" och det kan väl vara rätt jobbigt. Att stå upp för sig själv och hur man vill leva kräver styrka, speciellt idag då det känns som om 40-talet är tillbaka pga de dåliga tiderna. Tack för en mycket bra och klok blogg Johanna!
Alla slags förhållanden och relationer är farliga i så måtto att de kan leda till kärlek, besvikelse, ja rent av sorg.
Om inga förhållanden inleds kan heller inga förhållanden spricka!
Ingen blir olycklig! Ingen kärlekssorg!
Det gäller allt! Vänskap, KK, äktenskap.
Det enda vettiga är att leva som erimit och avstå från all mänsklig kontakt!
