Undrar när alla venusberg ska vaxas
Klumpesnusk skriver tänkvart om hur kvinnor som lyckas bortse från sin omgivnings förväntningar växer. Klumpesnusk illustrerar sin poäng med det som gör kvinnan, nämligen hennes hår.
Feministen Susan Brownmiller ägnar trettio sidor åt håret på huvudet i boken Kvinnligt. Ansiktet är det första vi visar upp och mycket riktigt är det så att ”en förändring i frisyren kan påverka ansiktets utseende”. Håret finner inga gränser då det är ”kroppen smidigaste råmaterial” som kan ”klippas, plockas, rakas, lockas, göras rakt, flätas, oljas, blekas, tonas, färgas och dekoreras med dyrbara prydnader och symboliska mönster”.
Mycket har hänt sedan boken kom ut. Att ha hår på övriga kroppen idag är ett samtalsämne till skillnad från den tid då det sågs som helt normalt att också ha hår på andra ställen än huvudet.
Kläder döljer förvisso, men när du står i omklädningsrummet och någon får syn på dina orakade ben ska du inte vara säker på att det bara är benen som lämnar rummet. Allt detta måste vi rimligen känna till då den äldre generationen inte alls i samma utsträckning vittnar om personer som bytte om på toaletten, gömde sig under trappan eller tog med sig två handdukar för att ingen skulle kunna se mer än det som var absolut omöjligt att dölja.
Det är inte längre enbart håret på huvudet som signalerar att du är en riktig kvinna. Du förutsätts raka bort alla hårstrån som pryder dina ben och dina armhålor. Venusberget är fortfarande ett område för experimenterande, men jag undrar hur länge den friheter varar.
För många är det en process att gå från helrakat till orakat och jag kan inte annat än hålla med Klumpesnusk om att orakat signalerar självförtroende. Frånvaron av hår (som konsekvens av hårborttagning) är inte lika osexig som det bristande självförtroende som kan ge upphov till frånvaron av hår. Att jag finner självförtroende attraktivt beror nog främst på att de motsatta är raka motsatsen.
Läs även andra bloggares åsikter om självförtroende, process, hårborttagning, kvinnlighet, hår, Klumpesnusk, Susan Brownmiller, orakat signalerar självförtroende
Klumpesnusks inlägg var bra skrivet, men jag förstår inte riktigt poängen. Kanske för att jag aldrig förstått mig på den här hårhysterin heller. Jag har hår på huvudet, och på benen, fittan och under armarna. Inte en chans att jag står och balanserar med en hyvel, klantar mig och riskerar att skära mig i mina ömtåliga delar för att någon kanske kan tycka att jag är äcklig annars. Tycker man att det är så förbannat osexigt med ett hårigt kön kan man gärna ligga med någon annan.
Tyvärr misstänker jag att jag är mera naiv än radikal, men utfallet är ju detsamma.
Jag kan verkligen känna igen mig i det du skriver, för mig var det aldrig en process att inte raka mig. Förvisso har jag rakat armhålorna och benen ett par enstaka gånger, men det var ingen stor sak ALLS att sluta. Samtidigt vet jag att det inte är riktigt så enkelt för alla.
Håret mellan benen är som sagt inte lika problematiskt. Just nu. Men jag skulle heller aldrig raka mig för att någon tyckte jag var äcklig. En sådan människa vill jag inte veta av och eftersom att jag varit ganska öppen med det har jag aldrig fått några problem :-)
Jag börjar undra hur länge MÄN får ha kvar hår på kroppen. Det är bara nåt årtionde sen den som hade hår på bröstet ansågs lite manligare och lite attraktivare än den som inte hade. Numer får man ofta höra tjejer tycka att män med hår på kroppen ser ut som apor.
Det som finns mellan benen kopplar jag mest till oralsex. Hade jag varit väldigt angelägen om att bli avsugen så hade jag haft kort eller inget hår där så hon som suger slipper få långa hårstrån i munnen. Om en tjej ändå vill suga så får hon finns sig i håren eller försöka övertala mig. Samma sak gäller tjejer, om en tjej inte tycker det spelar nån roll om hon blir slickad eller inte så ser jag ingen anledning till att hon skulle raka eller trimma håret där. Trimma räcker enligt mig, korta hår i munnen gör mig inget, då kan nyrakat vara värre, rena sandpappret.
Läste detta om huruvida män borde raka ryggen eller ej för några veckor sedan: http://manolo.se/2008/07/21/raka-ryggen/ Ingen rolig läsning!
Jag hade sex med en man som bad om ursäkt för att han hade så mycket hår, något jag knappast hade lagt märke till om han inte hade sagt något. Han växte inte i mina ögon.
Det är riktigt tråkigt att jämställdheten ska komma från det hållet.
Jag känner likadant inför intimrakning. Jag rakar blygdläpparna när jag orkar, "busken" stör inte vid oralsex säger de jag frågat.
Tyvärr tror jag att det är rätt oundvikligt att jämställdhet ofta kommer från "fel" håll. Ungefär som när den uttalar sig i att kvinnor super mer, slåss mer, allt oftare försöker imponera på folk genom att köra bil vårdslöst etc. Mäns våld (utan tillägget "mot kvinnor") är ett av samhällets största problem och inget lär bli bättre av att vi lägger till lite våld utfört av kvinnor.
När det gäller fåfänga så skrev Peter Englund nånstans att män genom nästan hela historien varit mer fåfänga än kvinnor. Det som vände utvecklingen var i stor utsträckning franska revolutionen. Män som visade tecken på fåfänga löpte stor risk att bli halshuggna och började därför klä sig så diskret som möjligt. Eftersom det har gått mer än 200 år sen dess så är chansen stor att den manliga fåfängan (och komplexen som följer med) snart syns. Dessutom verkar modebranschen numer anse att de kvinnor som fortfarande anser att de duger som de är inte tänker ändra sig, alltså är det dags att vända sig mot männen.
det här med hår på fittan, benen, under armarna, huvudet och kroppen i allmänhet är en sån ickefråga för mig. jag skiter i hur andra gör, och jag bryr mig inte om vad de anser om min hårbeklädnad - eller brist på den - heller.
känner inte att jag måste raka bort något för att vara kvinnlig, känner inte igen mig i dom där förväntningarna.
kopplar inte ihop självförtroende med hårbeklädnad heller. shit, blir nästan irriterad över hur ointressant den här frågan är egentligen.
raka eller inte raka - jag skiter i vilket.
Härligt att du inte gör det!
Håret blev en ännu mer intressant fråga när jag rakade bort mitt. Jag förstod att det fanns förväntningar, men inte i vilken omfattning. En del förväntnigar märker man av först när man brytit mot norm. Det är mer populärt att tala om för folk att de lever fel än att de lever helt exemplariskt.
Helt ointressant kan du inte tycka att den är, för då skulle du väl inte kommentera? ;-)
Jag pluggar på en linje där väldigt många killar går, och jag vet inte hur en grupp "typiska tjejer" (sjukskäterskestuderande tex) skulle reagera på samma diskussion, men jag har aldrig sett det här med att inte raka sig som en stor grej. Jag har aldrig rakat benen. Det var också så jag sa till några av mina nya killkompisar i klassen och vissa av dem blev chockade, men den värsta reaktionen var från en som direkt blev äcklad. Efter diskussion kom vi fram till att han tyckte "Har hon mycket hår är det äckligt, men lite hår så spelar det ingen roll." De andra personerna (som var mest chockade) verkade inte ha någon större åsikt, men jag fick uppfattningen om att jag inte hade minsta lilla stöd bakom mina åsikter.
Faktum är att denna inställning vände hela min värld uppochner. Jag var väl naiv innan och brydde mig därför inte, men nu känner jag istället osäkerhet inför hela hårkonceptet. Jag vill inte att folk ska tycka att jag är äcklig bara för att jag inte rakar benen. Ibland har jag svara punkter då jag överväger att börja, men tvingar mig själv till att inte börja pga att den här människan sa så eller samhället tycker det, utan det ska vara för att jag själv vill det. Tyvärr är det så att man tar åt sig alldeles för mycket av vad människor säger.
Jag har massor med bra argument till att låta bli, och att göra det till ett statement. Om inte män behöver raka benen så behöver inte jag det heller. Det är också någonting jag vill lära mina framtida barn (inte bara håret utan allt) och då är jag ju ganska motsägande om jag rakar mig. Hur gör jag i sommar då, när det blir dags för bad? Det är ju heller inte så övertygande att gömma sig inne hela sommaren, eller undvika att bada med folk som man inte vet att de inte bryr sig.
Det här samtalet om håriga ben var början till mitt wake-up-call på verklighetens syn av manligt och kvinnligt, och att jag tidigare har levt i en naiv bubbla med vänner som såg till individen och inte dess kön eller hårmängd.
Hur är det upp till en kvinna att bedöma vilket som är sexigast på en tjej av a)hårlös kropp, eller b) självförtroende?
Ta en handfull av de mest självsäkra kvinnorna i världen och jag är ganska säker på att de flesta rakar benen. En hårig kropp på en kvinna är inte produkten av ett gott självförtroende, utan brist på klass.
Om håriga ben i sanning var ett tecken på gott självförtroende så skulle det inte bloggas och gnatas så mycket om det, det skulle komma mer naturligt.
Jag tycker att det är lite fel att påstå att kvinnor som rakar fittan inte skulle ha något självförtroende?
Jag rakar mig från nacken och nedåt (skämt och sido) och jag har långt ifrån ett dåligt självförtroende.
Jag tycker att det är upp till var och en vad dom vill göra med sin hårväxt, jag kunde inte bry mig mindre om du har håriga ben eller inte tex.
Hur är det egentligen med det där att "alla" rakar sig.
Jag går ofta och simmar och i herrarnas omklädningsrum är det ganska ovanligt med rakade kön.
Det gäller alla åldrar.
Däremot finns en del yngre (läs: tonåringar) som aldrig tar av sig kalsongerna.
Men de har förmodligen inget hår vare sig de rakar sig eller inte.
Hur ser det ut i tjejernas omklädningsrum?
En kommentar till Rasmus om hår och oralsex, så vill jag citera en gammal slagdänga där texten löd:
"Mitt i fittan växer inget hår-san".
Bortsett från den tveksamma svenskan (hår-san?) så rymmer raden en sanning.
Dessutom så sitter ju håret fast i ena ändan.
Man får det inte i munnen, i alla fall inte lösa hårstrån.
Jag som tidigare haft skägg kan vittna om att jag aldrig fått skägg i maten, men däremot mat i skägget.
Något utanför ämnet men har du sett RFSUs TV-reklam om intimrakning? Själv anser jag att reklamen är något difus.
