Beroendeställning i skolan med eller utan lärarbetyg!
Allianskamraten tillika utbildningsministern Jan Björklund är emot lärarbetyg och motiverade sin ståndpunkt på DN Debatt förra året. Framförallt är Björklund emot att lärarbetyg påverkar enskilda lärares lönenivå, vilket har varit aktuellt på några skolor. Om Olofsson anser att betygen ska påverka lönesättningen framgår inte av intervjun.
Björklund skriver ”En lärare ger ibland fler läxor än vad vissa elever uppskattar och ibland sätter en lärare ett lägre betyg på en elev än vad eleven själv anser sig förtjäna. Ibland måste lärare säga ifrån ordentligt för att upprätthålla ordning. Ibland måste lärare anmäla elever till rektor eller lämna information till föräldrar som eleven inte önskar. En ansvarskännande lärare är inte alltid populär hos alla elever.”
Jag delar den uppfattningen, men när Björklund varnar för att en maktbalans kan uppstå mellan lärare och elev till följd av ett system med lärarbetyg undrar jag i vilken verklighet han lever. Det finns redan i dag en maktbalans, eller ett beroendeförhållande om du så vill, men det nämner inte ens Björklund. Att utbildningsministern inte vill att eleverna ska tillåtas påverka lönesättningen framgår, men framförallt verkar han vara orolig för att lärarbetyg skulle kunna bidra till att lärarauktoriteten försvagas och ifrågasätts.
Jag har inte studerat hur lärarbetyg fungerar i USA, men kan konstatera att redan i dag låter en del skolor eleverna lämna anonyma omdömen om enskilda lärare så väl som skolan i sin helhet, vilket jag tycker är bra. Eftersom att det finns en maktbalans mellan lärare och elev kan det vara svårt att uttrycka sin åsikt om något skolrelaterat om man befarar att ens åsikt kan komma att påverka betygen negativt. Skolan äter upp ganska många år av ens liv, men många elever biter ihop och tar saker de inte borde ta.
Baksidan med anonyma enkäter som vänder sig till skolelever är att oavsett vad de handlar om kommer ett gäng elever att ta tillfället i akt och ge överdrivna och oseriösa. Vilken elev på valfri skola har inte testat heroin om vi ska tro de anonyma enkäter som ifylles i skolan? Att en del elever inte tar enkäter på allvar är dock inte ett bra argument emot enkäter. Man kan bortse från eleverna som tar heroin till frukost, lunch och middag. Likaså kan man bortse från potentiella elever som ger någon lärare negativt omdöme för att hen har en oproportionerligt stor näsa. Förslagvis låter man bli att visa direkt kränkande omdömen utan substans för den berörda läraren. Lärare är också människor med känslor – tro det eller ej!
De svar man kan titta närmare på är de utförliga svaren och därefter försöka se samband. Om en lärare får omdömet ”håller utomordentliga föredrag, men får gärna prata lite högre” av flera elever (dåligt exempel, men ni förstår nog vart jag vill komma) säger det något. Om en annan får flera ”upphöjer sina personliga politiska åsikter till fakta” säger det också något. Utförliga svar i sin ära, men "bra" och "dålig" kan fylla sin funktion om man vill fånga den allmänna inställningen till någonting, eller när det gäller enklare frågor som till exempel skolmatens värme, eller något annat favoritämne bland somliga missnöjda elever. Vad jag vill ha sagt är att de nyanserade och utförliga svaren kan vara till nytta för de skolor som vill veta vad som fungerar och förbättra det som är mindre bra. De som inte har någonting att dölja, eller hur var det nu..?
Signaturen Per som kommenterat bloggen Mina Moderata Karamellers inlägg i debatten om lärarbetyg skriver ”Läraren kan alltid straffa eleven med betygsättningen, dessutom krävs det en hel del mod att kritisera läraren.” Signaturen Hanna svarar ”Du verkar inte vara särskilt insatt i lärares verklighet. En lärare kan kan inte sätta omotiverade betyg, för då begår man tjänstefel. Och elevernas uppförande får inte betygsättas, även om man kan tycka att det borde finna en sådan möjlighet i ett ordningsbetyg.”
Ingen har någonsin begått tjänstefel. Liknande saker har sagts om poliser. Poliser har inte rätt att [göra en viss sak] för då begår de tjänstefel. Det är klart att polisers befogenheter kan vara av värde att känna till, och givande som underlag för diskussion, men personligen är jag mer intresserad av hur polisen agerar. Vad poliser får göra och vad poliser gör är nämligen två skilda saker. Det vet nog alla som har druckit alkohol utomhus (åtminstone i Sundsvall) och konfronterats av poliser, eller alla personer som antagits ha druckit alkohol eller antagits ha alkohol i sin väska. Poliser är människor och ibland gör de saker de inte får.
Om en lärares undervisning brister eller om en lärare gjort något otillåtet kan det rapporteras till rektorn eller skolinspektionen (om rektorn inte bryr sig), men problemet är att många unga inte känner till sina rättigheter. Det ligger många gånger i de vuxnas intresse att unga inte känner till sina rättigheter så man kan verkligen fråga sig om okunskapen alla gånger är en olycklig slump. Det är onekligen enklare att överordna sig någon som tror att den är maktlös och det är ett allvarligt problem att personer inte känner till sina rättigheter. Unga som gamla.
Ett annat problem är att långt ifrån alla elever vågar visa sitt missnöje när de blir trampade på för att de är rädda att det ska påverka deras betyg eller tillvaron i klassrummet. Den oro som Jan Björklund känner inför lärarbetyg känner många elever inför betyg. Jag vet inte vad jag tycker om lärarbetyg, men anonyma omdömen om lärare är jag helt för.
Det finns ett beroendeförhållande inom skolvärlden som skapat behovet av anonymitet och det vore på tiden om de vuxna kunde erkänna maktbalansen överlag, och inte enbart de gånger då vänskapliga och sexuella relationer mellan lärare och elev hamnar på dagordningen.
Läs även andra bloggares åsikter om betyg, lärarbetyg, Maud Olofsson, Jan Björklund, utbildningsministern, skolpolitik, beroendeställning, skolfrågor, anonymitet, maktbalans
Huvudbonaden som Gud glömde!
Jag tror på regler, svarade hon när jag uttryckte mitt ogillande. Det handlade om förbudet mot att bära huvudbonader inom skolans lokaler. Rektorn, med den utomordenligt vackra handstilen, som trodde på regler, Gunlög Smitz, fick efter det att jag hade bytt skola på grund av det betmötande jag fick av personalen, lämna sin plats åt en annan rektor. Hennes ovana vid yrket och inkompetens låg till grund för det om jag uppfattat saken rätt.
Jag lyckades påverka reglerna, men inte i önskad riktning. Skolan specificerade i regeldokumentet att huvudbonad på grund av religiös övertygelse var undantagen. Skolorna har inget val, de måste tillåta huvudbonad av religiösa skäl... så länge inte Jan Björklund får för mycket inflytande det vill säga.
Vi som ville använda huvudbonad av andra skäl hade inte mycket att säga till om, men jag försökte åtminstone att förändra regelverket när jag anmälde Mikael Elias Teoretiska Gymnasium i Sundsvall till Skolverket. Dels ville jag få upprättelse efter alla trakasserier jag utsattes för, men framförallt ville jag pröva i vilken utsträckning en skola får reglera och ha åsikter om en elevs klädsel. Skolverket hade nämligen konstaterat vid ett tidigare fall att ”klädsel bör ses som ett individuellt uttryck som normalt bestäms av eleverna själva och inte bör ingå i en skolas ordningsregler”.
Jag ville också att det skulle finnas en dom som man kunde använda sig av i framtiden när det uppdagades att också andra skolor körde över de studerande, men Skolverket, som tycktes hålla med mig i sak av sitt slutgiltiga besked till mig att döma, vågade antagligen inte skriva under på en standard som skulle underkänna många eller de flesta av dagens skolor.
Lika illa som det är att förbjuda burka och huvudbonader överlag är det att tvinga elever att bära viss klädsel, som skoluniform till exempel, men sådana argument biter inte på skolpersonal som vill visa att det är de som bestämmer. Att vika sig för kränkta elever skulle undergräva deras auktoritet.
Stephan Mendel-Enk påminner oss om den av lärarkåren hatade kepsen som vi inte får glömma i burkadebattens spår: ”När jag gick i skolan var åsynen av en keps på ett pojkhuvud det enda som kunde väcka lärarkårens ilska. Vi kunde mobba vikarier, kasta snusprillor på varandra, sabotera stora delar av skolans interiörer utan att lärarna vågade säga någonting.”
Det har sagts att skolan i praktiken är en frizon från lagstiftning då övergrepp och mobbning som sker under skoltid i stor utsträckning aldrig anmäls eller kommer till allmänhetens kännedom. Skolorna tycks inte vara intresserade av att blanda in rättssväsendet, men vad många skolor är mycket bättre på är att hitta på egna ”lagar” som eleverna måste följa under skoltid. Följs inte dessa förordningar som nog aldrig granskats av någon juridiskt bevandrad så rapporteras det minsann hem till föräldrarna att barnet varit olydigt och inte följt reglerna. Regler som för en elev kan vara svåra att påverka.
När det går att plocka några toleranspoäng genom att kritisera det av en del politiker önskade burkaförbudet får man inga motsvarande om man ifrågasätter regler som inte utmanar religiösa uppfattningar. Frånvaron av klädkoder skulle stärka de ungas självbestämmande något enormt, men ändå tycker inga politiker att det är en tillräckligt viktig fråga för att lagstifta om. Att få sitt utseende och sin klädsel ifrågasatt är för många synonymt med att få sin identitet ifrågasatt. Med andra ord rör det sig om någonting djupt personligt som inte lämnar en oberörd.
Det saknas en grundläggande inställning till förbud som någonting som kan användas som (politiskt) verktyg när ett reellt behov föreligger och aldrig annars. Acceptansen för ”hårdare tag” eller vad som ibland kallas ”ordning och reda” har kommit att bli direkt skadlig för de som spenderar den mesta av sin vakna tid vid skolbänken. Anledningen är maktlystna vuxna som tror på regler i en värld där ”elevdemokrati” är ett ord i något dokument som många inte kunde bry sig mindre om. Lagstiftning, ja tack!
Läs även andra bloggares åsikter om huvudbonad, slöja, burka, regler, lagstiftning, mössförbud, Mikael Elias Teoretiska Gymnasium, METG, kränkande behandling, integritet, regler för reglernas skull, populism, Jan Björklund, Carin Jämting, ordning och reda, hårdare tag
Rätt att ge elever möjlighet att överklaga sina betyg?
Kritikerna till förslaget befarar att det inte blir hon eller han som förtjänat MVG men fått IG eller G på grund av dålig relation med läraren i ämnet som kommer överklaga sina betyg om förslaget klubbas igenom. Utan snanare att vi kommer få se medelmåttorna som gör allt för att få högre betyg än vad de gjort sig förtjänta av.
Överdrivs inte vidden av detta problem?
När vi fick våra prov utdelade i årskurs 7-9 minns jag att alla noga räknade sina poäng och flera försökte hitta felaktigheter som kunde ge dem fördelar. Lärare är människor, naturligtvis blev det ibland en poäng för lite (och ibland en poäng för mycket!). Det var rätt uppenbart vilka syften de hade och det var sällan lärarna backade.
Ett extremt exempel är när en före detta klasskamrat på Mikael Elias Teoretiska Gymnasium som inte var nöjd med sitt betyg klagade hos läraren i ämnet. Hon ville ha ett högre betyg och hennes motivering för varför hon borde få det (MVG) var helt lysande. Enligt henne själv fick hon så gott som alltid MVG eller VG och hon berättade för läraren att hon blev omotiverad när hon inte fick det. Gissa hur det gick för henne.
Det är klart att det alltid kommer finnas elever som är villiga att göra vad som helst för bättre betyg, men vi får inte glömma bort de elever som lärare av olika skäl ogillar och därför ger lägre betyg än vad han eller hon förtjänar. Här behövs verkligen utrymme för överklagan.
Det heter att du ska få det betyg du förtjänar, men alla lärare tänker uppenbarligen inte så. Jag fick VG av min samhällelärare under högstadiet med motiveringen "egentligen förtjänar du MVG men jag vill inte sänka ditt betyg nästa termin" (och därför gör jag det nu istället, min anm).
Jag är positiv till centerns och kristdemokraternas förslag. Det är bara detaljer som fattas, principen stödjer jag helt. För det vore onekligen glädjande om elever fick mer inflytande i den svenska skolan. Det är ingen rättighet att behålla sitt jobb om man inte kan leva upp till de krav som ställs. Jag blir lika euforisk och hoppfull varje gång en lärare hängs ut i bloggen eller på Youtube. Euforisk för att det faktiskt finns personer som vågar sätta ner foten, en process som inte alltid är helt smärtfri.
(I skrivande stund lyssnar jag på en diskussion om varför man borde läsa ryska: "Man är jättelätt att få godkänt, man behöver bara göra sitt bästa och det betyder typ att sitta på lektionerna och skratta. Jag får alltid godkänt på mina prov, jag förstår knappt någonting, jag kan inte ens alfabetet") Är det nu jag ska förlåta Jan Björklund för allt ont och erkänna att han har en poäng trots allt?
Enklast vore med två betygsteg, IG och G. Då behöver vi inte se några medelmåttor som vill ha högre betyg och jag tror dessutom att det skulle vara lättare att se svart på vitt om en elev gjort sig förtjänt av G, med ett sådant system.
Ni får tycka att jag är tjatig men...
Några lärare (inga namn nämndes) hade lämnat in synpunkter på att elever tilläts fika under lektionerna och med anledning av detta diskuterade vi de ordningsregler som skall komma att gälla framöver. Min ena klassföreståndare gick i genom de förslag på ordningsregler som hade tagits fram och till en början väcktes inga reaktioner från oss elever. Att respektera arbetsron, att komma i tid, att fråga om lov innan man fotograferar andra människor och att förutom detta ta ansvar för sitt eget studiematerial var saker de flesta tog för givna, det var åtminstone den känsla jag fick, därmed inte sagt att det som anses givet inte borde diskuteras. Det som för mig anses självklart tycker någon annan är ren idioti och vice versa.
Det var först när fikandet under lektionerna nämndes som flera elever protesterade. Med anledning av den oro som kan uppstå vid hundraprocentig majoritet känns det bra att veta att jag har klasskamrater som inte håller käften för att vinna pluspoäng hos ledningen. Oavsett vad ens syfte med att inte visa missnöje är blir jag alltid på gott humör när jag träffar människor som verkligen brinner för någonting och inte lägger sig när det uppdagas att kritik inte är det bästa sättet att utöka sin bekantskapskrets (tvärtom vill jag påstå). Mer äkta engagemang! En stor eloge till mina lärare som kan hantera konstruktiv kritik och inte ser den som personriktade påhopp. Det vore skrattretande med en skolledning som "ville bli bättre" och målade ut missnöjda elever som jobbiga sabotörer. Det är inte bara skolledningar som lider av detta problem eller oviljan att backa från tidigare sagda dumheter. Enstaka människor framstår som villiga att försvara sin idioti om det så skulle innebära dödlig utgång. Vad världen skulle bli bättre utan sådana människor, de ligger och tävlar någonstans i toppen över kategorin människor som bidrar till att mitt liv är jobbigare än nödvändigt. Att kalla saker vid sitt rätta namn är ofta positivt, det kan dock ge enorma problem, i vanliga fall har jag någons slags spärr, men den kategorin människor öppnar min mun motvilligt. Den kategorin brukar kunna lyckas väcka min mest osympatiska sida och min ursäkt är att jag själv inte är i närheten av att vara lika osympatisk. Min största drivkraft (för att vara så där härligt norrländskt personlig) är att jag inte vill sitta på dödsbädden och blicka tillbaka till flera år av ickeengagemang.
Vi ett fik på skolan där det är populärt att köpa kaffe att dricka under lektionstid. Det behövdes ingen lång diskussion, vi elever som höjde våra röster fick rätt och det kommer inte bli förbjudet att fika under lektionstid. Min andra klassföreståndare Gunnar Nordström höll en vacker monolog med kontentan att "man ska inte ha mer regler än vad som är nödvändigt" och jag blev glad i hela kroppen när han yttrade de orden. Överhuvudtaget att jag har en mentor som hyllar yttrandefriheten och brukar hålla långa tal om John Stuart Mill tilltalar mig mycket.
Jag har inte läst ett blogginlägg de senaste fyra dagarna, det känns konstigt. Skriv någonting roligt. Skriv om sex.
Svenska bloggar om elevdemokrati, hedbergska, sundsvalls gymnasium, regler, yttrandefrihet, John Stuart Mill
Diskussionstråd om galna lärare
Samtidigt kände jag, är det verkligen möjligt att jag inte haft någon helt galen lärare? Alla verkar ha sådana erfarenheter därför kändes det väldigt fjärran. Sedan slog det mig att jag visst haft en galen lärare. Hon var min syslöjdslärare i grundskolan.
Förutom att sy under timmarna satt vi kvinnor och diskuterade allt möjligt. Jag gillade dessa lektioner för att alla pratade med varandra om mer eller mindre riktiga saker. Det blev diskussioner om allt ifrån syslöjd till sex, men även förhållanden och otrohet.
Jag minns hur besviken jag blev på mina dåvarande klasskamrater när min lärare hintade inför oss att hon hade sex. Hon hade länge varit ensam och nu hade hon träffat en man hon uppskattade. Hennes ålder bidrog till att det var otroligt glädjande att höra att hon hade sex, hon skulle snart gå i pension.
Äldre ska inte ha sex och om de absolut måste ha det borde de åtminstone hålla tyst om sitt sexliv. Det är sjukt och vidrigt att människor som åldrats tar sig rätten att vara kåta. Att tänka sig att äldre har sex kan likställas med när människor tänker sig sina föräldrar i sexuella sammanhang.
Nästan alla mina klasskamrater visade öppet att de blev äcklade och flera talade om för henne att hon gott kunde vara tyst. Ingen ens funderade över om det kunde vara olämpligt. Att hon berättade om sitt liv berodde mestadels på att mina klasskamrater var väldigt frågvisa. När hon inte nämnde sex gick det bra att hon pratade, men så fort hon kom in på sex var hon äcklig och nästan omänsklig i mina klasskamraters ögon. Det är så himla OK att håna äldre. Jag blev arg, det slutade att jag sa till en god vän "ditt sexliv däremot är så jävla spännande, vem tror du att du är egentligen?". Helt legitim fråga tycker jag fortfarande och det var nog sunt att personen ifråga fick höra det.
Min syslöjdslärare sa en väldigt korkad sak, men på grund av hur hon blev behandlad har jag haft svårt att döma henne. Att det gick att behandla henne som mina klasskamrater faktiskt gjorde var för att hon var äldre. Hade någon behandlat en äldre man på detta vis? Jag är inte alls övertygad.
Jag minns fortfarande diskussionen vi hade om att sova med kläder, de flesta sov med någon slags BH. Argument som att det kändes "tryggt" i fall någon skulle komma in på rummet under natten användes. Det huvudsakliga skälet var att de var rädda att få ?hängbröst. Vilket skämtord, jag hatar det verkligen.
Min syslöjdslärare talade om för oss att idealet var att sova i korsett. Då blev inte brösten "hängiga" menade hon. Vad hon hade fått detta ifrån vet jag inte, det hemska var att ingen tyckte detta uttalande var det minsta konstigt. Åtminstone var det ingen som sa något, inte ens efter lektionen. Det kan inte enbart handlat om att hålla sig väl med läraren och få bra betyg.
Vilken brist på omdöme har man innan man säger detta till en klass med högstadieelever? Som om den generella högstadieeleven inte hade nog med komplex att ägna sin tid åt.
Brist på insyn i den svenska skolan
Rektorer, politiker och övriga saknar insyn i den svenska skolan. När dessa kommer på besök är lärarna snälla och hur bra som helst. Ibland lite övertrevliga. Man väntar bara på att koppen kaffe ska föreslås. Besöken är som en lärare under ett utvecklingssamtal brukar jag säga.
Rektorerna och politikerna går därifrån nöjda och belåtna, konstigt nog funderar de inte ens över dessa övertrevliga lärare. Under hela min skolgång har lärare pratat om guldregeln, vi skall behandla andra så som vi själv vill bli behandlade. Vackert och bra men denna regel gäller endast personer som fyllt arton och kan knyta sina skor.
Människor är trevliga när det behövs, under anställningsintervjun, när kungen kommer på besök eller när vi har någonting att vinna. Skulle du vara otrevlig om ingen annan (förutom personen du är otrevlig mot) någonsin skulle få reda på det? När det har varit människor och hälsat på har ingen elev någonsin sagt något om lärarens beteende, de kommer undan varenda gång. Jag är inte alls bekväm med detta, det som spelar roll är att du framställer läraren som en idiot inför andra. Ingenting annat fungerar, tragiskt men räkna inte med någonting annat. Varje gång när jag inte har sagt till på plats har jag gått hem utan vinst.
Vi som suttit vid Selångersån och bevittnat polisen när de tagit hand om människor eller människors alkohol vet att polisen i den här stan är otroligt respektlösa. De kamouflerar inte ens sitt eget beteende i vardaliga sammanhang, det är åtminstone den uppfattning jag har fått ifrån polisen.
Lena Österlund, socialnämndens ordförande, följde med polisen under en lördagsnatt och hon menar att hon blev väl omhändertagen och berättar om hur respektfullt polisen tog hand om "nattsuddare". Naturligtvis skulle hon aldrig kunna gå ut och säga att det berodde på henne som person men jag hoppas hon verkligen funderar om hon kan ha varit delaktig till polisen respektfulla bemötande.
För ovanlighetensskull tänker jag säga någonting positivt med min skola. Vi har fått fylla i anonyma enkäter online om vad vi tycker med skolan och vad som kan göras bättre men inte bara det, vi har fått svarat vad vi tycker om varje lärare. Vad han eller hon kan göra bättre och vad som är positivt. Det är ett företag som samlar in enkäterna som sedan skickas det till skolan och respektive lärare får läsa kommentarerna från eleverna. Under alla år har jag fått fylla i enkäter men de har behandlat skolmaten och skolmiljön men även frågat om man trivs, har kompisar och känner sig trygg i skolan.
Politikerna och rektorerna måste lyssna mer på oss elever, vi ser verkligheten ni andra blundar för.
Skolans bristande argumentationsteknik och betyg
Argument med skolans mått mätt brukar vara tämligen meningslösa. "Privatbilism är bra för att bilar är finare att titta på än vad bussar är" eller "betyg är dåligt för att betyg är orättvisa". Åsikter utan riktiga argument har alltid uppmuntrats. Är det en syn på unga som inte stämmer med verkligheten eller är lärarna rent ut sagt korkade?
Iallafall så fick vi välja en åsikt och skriva två eller tre argument sedan skulle vi låta en klasskamrat komma med motargument. En tredje person skulle avgöra vem som var mest övertygande. Många gånger finns det åsikter jag i grunden kan hålla med om men argumenten är direkt fruktansvärda. Detta talar man aldrig om i skolan. Att vara för men ändå emot den egna onyanserade sidan.
Jag valde betygssystemet och förklarade i två argument varför jag är emot dagens betygssystem. Alltid pratar personer a la Jan Björklund om att "det ska löna sig". Den som får bättre resultat ska få högre betyg menar man, annars lönar det sig inte för den personen som fick bättre resultat. I den mån det ska löna sig att gå i skolan - vilket det naturligtvis ska - ska det handla om utbyte av kunskap.
Lärare idag är för partiska för att betygen ska spela någon roll (förlåt alla högpresterande "MVGbarn"). Detta vill ingen inse, det som borde spela roll är om kursen är godkänd eller ej. Oavsett vad får du ett omdöme med en kommentar för att underlätta kommande arbeten. Finns det inga kommentarer tycker nog din lärare att du lyckats riktigt bra. Räcker inte det för er, är det så viktigt för er att få vara på toppen och känna sig bättre än alla andra?
Hela betygssystem föder gamar som vill ha höga betyg, kunskap är mindre viktigt. Varför plugga om jag ändå inte får MVG? Vilket tragiskt synsätt egentligen, då vet man att kunskap är underskattat.
Uppgiven friskoleelev berättar...
Jag studerar vid Mikael Elias Teoretiska Gymnasieskola (METG) och vi har haft ganska mycket hemarbete den första tiden. Detta har bidragit till sämre kommunikation mellan elev och lärare. En stor fördel med gymnasiet som fler håller med om är att när du gjort klart det du ska göra får du gå för dagen. I grundskolan fick man fler uppgifter även om man hann bli färdig vilket många gånger ledde till att elever medvetet gjorde uppgifterna i ett långsammare tempo för att slippa fler och svårare uppgifter. Dock tycker jag det hela har spårat ur när lärare utlyser hemarbeten flera gången i veckan, ingenting emot att lärare låter elever som är klara gå men om de vill ha någon som helst trovärdighet borde de själva stanna klar tills dess att lektionen slutar. Ett problem är att lärare som ger hemarbeten gång på gång alltid säger att det naturligtvis alltid går att höra av sig med frågor men egentligen fungerar det inte riktigt så.
Jag har varit med om lärare som inte hjälpt mig när jag undrat någonting, istället har jag blivit ignorerad. Ingen unik företeelse inser jag när jag pratar med andra människor i min ålder. Att lärare ställer in lektioner och föreslår hemuppgifter är fenomen jag känner igen från grundskolan, redan då fanns det lärare som lät eleverna gå tidigare sista lektionen. Dock var detta ingen vanlig företeelse. Egentligen aldrig i syfte att vara snäll utan för att de "gynnade" både lärarna och eleverna. Jag minns min matematiklärare i högstadiet som alltid lät oss sluta fem minuter tidigare för att hon behövde tid för att hinna röka. Hon såg sig själv som en gud vi elever borde tacka. Hon hade helt rätt, alla mina klasskamrater var otroligt tacksamma. Något fel är det när elever blir glada över att få sluta tidigare, hade skolan varit mer intressant hade inställning till skolan varit en annan. Varför inte sluta tidigare då man ändå inte förlorar någonting på det rent kunskapsmässigt kan man ju fråga sig.
Min klass är en blandning av personer som kommer från kommunala skolor och friskolor. Enligt statistiken saknar friskolorna i Sundsvalls kommun underkända elever. Hur kommer det sig att friskoleelever inte framstår som mer begåvade och är rädda för att prata inför grupp i högre utsträckning än eleverna från kommunala skolor?
Denna enkät är rätt intressant Friskoleeleverna är (i förhållande till elever från kommunala skolor) mindre sociala, mer sunda (enligt samhällets syn), senare med att bli av med oskulden, mer intresserade av politik, mer sugna på att rösta på moderaterna, inga "fuskare", det lättare för att diskutera sina betyg med lärarna i respektive ämne (och det kan tolkas på olika sätt). Alltid ska man fundera på hur många som svarar helt ärligt men även om någon ljuger (vilket vi får utgå ifrån) så finns det skillnader i vad som är rätt och fel för de olika eleverna.
Om friskolor ska finnas kvar krävs det stora förändringar. Det påstås alltid av lärare att skolor följer skolverkets betygskriterier till punkt och pricka. Därmed borde de olika skolorna vara rättvisa när de avgör vilket betyg en elev förtjänar. Riktigt så fungerar det inte. Fler betygsnivåer påstås göra det lättare för lärare att avgöra vilket betyg en elev förtjänar. Struntprat, det är nog svårt för lärare som det är idag. Snälla, lägg ned graderingen av elever, detta gynnar endast de elever som vill få känna sig bättre än den övriga klassen. Det finns många levande bevis på att lång utbildning och begåvning inte behöver ha någon koppling alls, men det hör inte riktigt dit. Friskolorna är bara ett exempel, jag säger inte att friskoleelever behöver vara dummare, men nog förtjänar de att få ett rättvist betyg så att de vet var de behöver lägga ned extra energi.
Enligt undersökningar har friskoleelever bättre resultat på de nationella proven i svenska, matematik och engelska. Detta tros kunna ha att göra med att friskoleelever har bättre betyg än elever som studerar vid kommunala skolor. Detta säger ingenting, det är samma lärare som rättar de nationella proven som ger friskoleeleverna höga betyg. Ska de nationella proven ha någon som helst mening borde de rättas centralt så att bedömningen blir mer rättvis.
I dagsläget vet jag inte var jag kommer studera nästa år. Har funderat en hel del på detta, det känns spontant väldigt orealistiskt att jag kommer utvecklas där jag går nu. METG är en ny skola, nästa år kommer det nya ettor och då får vi tvåor inte plats i dagen lokaler och därför behöver vi andra lokaler. Vår rektor har sagt att lokalerna kommer vara lika centrala och det har jag svårt att tro att det ligger någon sanning i. Detta visste jag inte när jag sökte, om jag hade vetat det hade jag kanske sökt till någon annan skola, vem vet. Det märks verkligen att det är ett nytt projekt, vi är det första misslyckade barnet. Min övriga klass påstod inför vår vikarie att de var väldigt nöjda med lärarna. Jag tror detta är ett fint sätt att få bättre betyg och hoppas nästan det. Behöver jag säga hur missnöjd jag är med lärarna? Vilka lärare jämförs våra lärare med egentligen? Flera gånger har jag tänkt "mer inkompetent lärare finns inte" och varje gång har jag jobbigt nog fått inse att jag hade åt helvete fel. Det verkar inte finnas någon hejd för hur galna lärare kan vara.
Nej till klädkoder inom skolan!
Det är väldigt lätt för vuxna att lägga sig i vad de själva inte omfattas av och det är väldigt lätt att hävda att alla har ett fritt val bla bla. Jag vet INGEN gymnasieskola som tillåter huvudbonad inomhus, möjligen att fordoneleverna får bära keps under lektionerna. Känner en person som gick fordonprogrammet och hans klass fick bära huvudbonad. Min skola har gått så långt att huvudbonad inte ens får bäras i korridorerna eller uppehållsrummen, inte inom skolans område med andra ord. Detta var ingenting jag visste innan och när jag ifrågasatte reglerna fick jag kastat i ansiktet att reglerna är styrelsens påhitt. Hela påstående om att det var styrelsen som satt upp reglerna kändes mest som en skräddarsydd lögn för att kunna fortsätta trakassera eleverna och tömma ytterligare på integriteten.
Jag blir så förbannad när människor uttalar i frågan utan att veta vad de svarar på. Principlösa är vad ni är. Att män utan bröst eller elever generellt som inte bär mössa eller låter byxorna "hänga" inte har några som helst problem med att förbjuda just urringningar, mössor och "häng" betyder inte att det är ett bra tillvägagångsätt. Personligen drabbas inte bröstlöse Pontus men integriteten då, bör skolan verkligen ha rätten att lägga sig? Skolan "glömmer" den riktiga frågan och diskussionen blir huruvida häng är snyggt eller inte.
Det verkar vara hur enkelt som helst att komma undan genom att hänvisa till hygien. Det som förvånade mig är att lärarna inte ens nämnde hur synd det är om alla med kuk (eller har jag missat något?) som måste gå runt och bli kåta hela dagen utan att få upplopp för sin kåthet. Vanligtvis brukar det vara så det fungerar, begränsa kvinnors frihet och få bukt med "problemet".
Vad är nästa steg - skoluniform?
Friskolorna strör bärbara datoret över eleverna, men kunskapen då?
Jag förvånas över hur många som får dyra mopeder av sina föräldrar, mina föräldrar skulle aldrig ge mig så mycket pengar och mina föräldrar skulle aldrig ha råd att ge mig en bärbar dator.
Det tragiska är att datorerna tas om hand på ett väldigt vårdslöst sätt i skolan. Dataväskorna vi elever fick var för små, datorerna får inte plats i det vadderade facket. Många datorer har redan lämnats och skickats på lagning och jag misstänker att det är för att vi går och bär på datorerna hela tiden. Datorer mår inte bra av att vi springer och bär på de, allra helst ska de stå där de står och i minsta mån flyttas omkring.
Nu har jag ändå en dator och försöker förhålla mig positiv till det. Vissa skolor har sagt att eleverna får köpa ut datorerna när de gått klart tre år, enligt reklamen ska vi METG-elever få den helt gratis, det återstår att se eftersom att skolorna ljuger (läs: undanhåller sanningen) i sin reklam precis som kommersiella företag. Att jag skulle slänga fram några hundra för datorn (jag sitter vid jag nu) om några år har jag svårt att tro. Den har redan blivit sliten och jag ska bära runt på den nästan varje dag i två år till. Om två är den nog ingenting. Tragiskt, men sant.
För mig var inte datorn avgörande när jag valde gymnasieskola, jag hade tänkt lägga undan pengar jag haft på banken för att köpa en, men då påpekade min far att jag kanske kunde få en "gratis" och det fick jag.
Jag lutar mot att datorer i skolan borda vara obligatoriskt, vi borde erkänna utvecklingen och sluta sträva bakåt. Det sistnämnda gör lärarna hela tiden, detta för att kamouflera den klena skolbudgeten? Det skulle kännas lättare att ställa krav om datorer om elever faktiskt slutade skolan med kunskaper och inte bara betyg. Jag förstår oron över att elever kostar väldigt mycket och slutar skolan utan kunskap.
Eleverna är inte alla gånger intresserade på riktigt och det är det svårt att klandra eleverna när lärarna sällan håller måttet. Att elever stagnerar och istället lär sig memorera något i en vecka enbart för studiebidraget skull är tragiskt nog ett faktum för många gymnasieelever.
Jag hade en lärare jag verkligen tyckte om till en början, men det viktigaste för honom var att främlingsfientliga rörelser tystades. Att han var en bra lärare räckte inte när han samtidigt som han stod (inför oss elever) och skröt om vår fina västerländska demokrati och yttrandefrihet och i samma sekund förbjöd sina elever att intervjua Sverigedemokraterna under valrörelsens tid. Lärarna kunde lämna sina åsikter hemma och endast uttala sig när det passar sig, under en diskussion exempelvis. Undervisningen i skolan benämns ofta som tvärvetenskaplig av lärarna själva. Vad trevligt det vore med lite självinsikt hos dessa.
Jag ser verkligen poänger med datorer i skolan, men samtidigt känner jag en viss oro när pengar i princip kastas bort. Datorerna i sig är ett mindre problem än de inkompetenta lärare som finns och får finnas.
Inlägg nr. 100: Min gamla biologibok
Boken är inte framtagen enbart för sexualundervisning, förutom de få sidor som är skrivna för sexualundervisning finns över tvåhundra sidor om djur- och växtriket. Varför de valde att köpa in en bok som behandlar både sex och djur- och växtriket är obegripligt. Dålig fantasi eller bara dålig ekonomi? Idealet vore att de lät en begåvad person som gillar att skriva om sex skriva materialet till sexualundervisningen. På sätt och vis förstår jag varför just Ala skola inte valde att göra detta, vi hade nämligen ingen undervisning som på något sätt borde få kallas sexualundervisning. En person som kan skriva om sex utan att moralisera vore att rekommendera. En person som behandlar sex för vad det är. Inte så där förbjudet som vår bok ville göra det gällande. Som ni märker om ni läser citaten nedan så är det viktigt att man är i ett förhållande om man ska få "komma till". För personerna som skrivit boken är det dessutom givet att två personer i ett parförhållande älskar varandra.
Det är en vanlig uppfattning är att människor i förhållanden är mer hänsynsfulla mot varandra sexuellt än personer som inte ingår i ett parförhållande. I diskussionsforum på Internet finns det så gott som alltid frågor som behandlar hur en partner ska vara. Det allra vanligaste svaret är att ingenting spelar just någon roll när man älskar (vad "älska" innebär framställs vanligen som någonting helt givet i dessa diskussioner) någon. Vid rädsla att förlora sin partner är de flesta villiga att göra uppoffringar de inte skulle göra om de själva fick välja. Det behöver inte handla om rädslan att förlora någon, för att bli omtyckt gör människor saker de tror den andre personen uppskattar (även om de möjligen går emot din egen önskan) Det handlar sällan om hänsyn utan om en osund acceptans mellan två personer. Metro skrev för ett tag sedan om att många har lättare att koppla av med one night stands Tvärtom blir det väldigt spänt och tillgjort när man har sex med den man "håller av" (för att använda ett gammalt fint begrepp). Jag vet inte hur ni tänker, men jag kan koppla av lättare om sexet är mer spontant. Har det däremot varit på tal i ett halvår kan jag bli jobbigt nervös för att jag inte ska kunna prestera så bra som jag önskar.
Läste idag en gammal artikel om en barnmorska som gett unga kvinnor sexförbud för att de haft ont när de haft sex. De flesta kvinnor hon träffat med skavsår i underlivet svarar att de fortsätter ha sex fastän det gör ont för sin sexpartners (läs: hans) skull. I slutet av artikeln häver hon ur sig: ?En stark sexuell attraktion släcker smärta. Att bli riktigt kär är det enda som verkligen botar." Viagra fungerar inte emot vestibulit menar hon eftersom att förmågan finns där men inte lusten.
Citat ur boken (parenteserna är mina egna):
"Vissa makthavare och inte minst religioner varnar för sexuell frigörelse, som de anser öka risken för oönskade barn samt upplösning av den traditionella familjen. I Sverige har vi t.o.m. stiftat lagar om sex. Det är t.ex. förbjudet för människor under 15 år att ha samlag. Detta för att barn under 15 år inte anses mogna att bli föräldrar"
(Människor under 15 tilläts ha sex innan lagändringen 2005 och människor som inte fyllt femton får fortfarande ha sex. Det är den äldre personen som gör fel enligt svensk lag, den icke byxmyndiga personen är enbart att se som ett offer. Mest fantastiskt är påståendet om att den förra lagen såg ut som den gjorde för att man bedömde att icke byxmyndiga personer inte skulle klara av att uppfostra ett barn. Är dessa lögner ett sätt för författarna att tala om för oss niondeklassare som läste boken att vi inte borde ha sex? Jag tror snarare att det handlar om okunskap. Det känns genast otroligt löjligt att höra sina lärare tjata om källkritik.)
"Under puberteten märker vi att våra kroppar förändras. Flickornas höfter och bröst växer och pojkarna får större muskler och måste börja raka sig"
(Måste raka sig? Var?)
?Det finns inget patentsvar på hur man gör slut på ett förhållande, men ärlighet är alltid bäst. [...] Dessutom är det lättare att träffas senare om slutet byggde på ärligheten?
(Många förhållanden tar som bekant slut när otrohet uppdagas, ibland väljer personen som varit otrogen att göra slut utan att avslöja otroheten. Du kanske vill lätta ditt samvete genom att berätta om din otrohet men det du egentligen gör är att flytta över bördan till den andra personen. Du är en egoist som inte vill vara ensam om att må dåligt. Jag kan försäkra dig om att ni lättare kommer kunna umgås i möblerade rum om du inte berättar om din otrohet. Jag tycker det är positivt att människor är otrogna just för att de vägrar låta någon annan bestämma över sin egen kropp. När jag talar om att jag är positiv till otrohet utgår jag från att de personer som är otrogna håller tyst om vad de gör när ingen ser. Att medvetet såra någon är ingenting jag propagerar för och jag anser heller inte att någon behöver bli sårad av otrohet. Så vida personen som är otrogen håller tyst naturligtvis. Så vill du kunna träffa din parter i framtid, håll tyst och fortsätt njuta av sex.)
"Penis innehåller stora svällkroppar. I dessa finns hålrum som fylls med blod vid sexuell stimulering. Då blir penis längre och styv för att kunna föras in i kvinnans slida."
(Biologistiskt och heteronormativt precis som jag förväntade mig redan innan jag öppnade boken)
"Eftersom slidan anpassar sin storlek efter penis , har storleken på penis inte någon större betydelse vid samlaget."
(Ni som känner mig förstår varför jag citerar denna text)
"Under menstruationen måste kvinnan bära menstruationsskydd, tampong eller binda."
(Att de flesta kvinnor bär någon form utav mensskydd tänker jag köpa men MÅSTE?)
?Människans sexualitet handlar inte bara om fortplantningen. Det är en drivkraft som bl.a. stärker banden mellan människor som älskar varandra.? ?
"Det sexuella uppvaknandet hos ungdomar kan vara olika. Ofta blir pojkar kära i flickor och flickor kära i pojkar. Då talar man om heterosexualitetet. Det kan hända att man blir kär i en person av det egna könet. Det kallas homosexualitet."
(SEXuell läggning, behöver jag säga mer?)
"Många begår sin sexdebut berusade. Är man berusad är man vanligtvis inte bra på att ta ansvar. Sexuell kärlek är alldeles för trevligt för att upplevas i berusat tillstånd."
Tankar om utvecklingssamtal och lite annat
Idag hade jag mitt första utvecklingssamtal för terminen. Genast lade jag märke till att min lärare betedde sig normalt, inga extrema leenden. Bra tänkte jag. Precis som vanligt låg där ett frågeformulär på bordet som vi skulle gå igenom. Samtalet menade hon skulle handla om skolan och lite om kurspoäng. Hon var noga med att tala om att hon hade tystnadsplikt och att hon inte skulle ställa några jobbiga frågor. Det fick mig att tänka tillbaka på samtalet jag var på i åttan då mina lärare drog upp övergreppet jag utsattes för september 2005, just snyggt. Fråga mig inte varför, jag anser inte att de hade med det att göra och om jag av någon anledning vill prata om det så skulle jag väl rimligen göra det. Jag är så less på hela idéen om att vi kommer över saker genom att älta dem i sin oändlighet. Vi pratar om att vi måste se till individen, men gör det då. Den som inte pratar om sina problem och föredrar att glömma dem genom att hålla tyst om dem är omänsklig och helt fel ute. När jag har umgåtts med tämligen tvivelaktiga (män)niskor så har jag kommit över dessa personer just för att jag inte träffat eller pratat med/om dessa personer varje dag. Med mina erfarenheter kan det inte bli jobbigare tänkte jag och min lärare började ställa några oförargliga frågor som jag svarade på så gott jag kunde. Varför jag valt samhällsprogrammet, vad mina mål med gymnasieutbildningen är samt mina förväntningar på skolan.
Plötsligt börjar hon prata om högstadiet. "Johanna, jag ser att du inte hade det lätt i högstadiet, vad var det egentligen som hände?". Har jag bett om någon psykolog tänker jag. Jag skolkade mer än vad någon borde, det kan jag väl erkänna men jag ser det som ett avslutat kapitel, vi måste sluta se bakåt hela tiden. Jag underströk att jag inte ville tala om högstadiet. Sedan kommer hon in på att jag inte äter med mina klasskamrater. Vad har det med något att göra tänker jag. Som vanligt är jag dum och omänsklig för att jag inte ser skolan som någon lekplats där man skaffar kompisar. Inget ont om mina klasskamrater men vi har inte samma intressen. Jag vill inte höra om vilka hårfärger som sliter ut håret eller några kommentarer om en "snygg lila" tröja från H&M. Det vanliga snacket med andra ord. Hur kommer det sig att skolpersonal föreställer sig att tjugo personer i samma klass ska fungera med varandra och hur kommer det sig att de tar för givet att en hel skola med flera hundra elever skulle ställa sig positiv till en enda skolsköterska? När någonting avviker från det normala så börjar de flesta fundera över varför men vi måste acceptera att alla vill inte prata om hårfärg eller någonting annat fullkomligt ointressant. Det var ointressant redan när jag hade hår och när håret försvann blev det tusen gånger mindre intressant. När människor pratar om hårfärgs påverkan på håret suckar jag och tänker "vilka problem ni har och inte jag".
Min mentor undrade om jag visste om någon i klassen inte mådde bra, om jag hade upptäckt något på rasterna. Jag svarade ärligt, nej det vet jag inte. Även om jag misstänkte att någon inte mådde bra skulle jag aldrig drömma om att berätta det. Skolan har trakasserat så många elever genom att tro sig veta hur någonting är. På grund av att jag skolkade var jag tvungen att gå på samtal och träffa psykologer. Dessa öppnade verkligen en dörr för mig, de ville få mig att må dåligt genom att tala om att det var mänskligt att må dåligt. Jag hade aldrig någon önskan om att må dåligt och jag mådde heller aldrig dåligt. Psykologerna talade om för mig att jag skulle må dåligt. Jag gick på samtal två gånger och sedan skrev jag ett långt brev och talade om att jag var besviken och önskade att de kunde lägga tid på människor som själva bett om "psykologhjälp". Jag försökte verkligen se positivt på dessa möten men det var svårt med tanke på att jag mer eller mindre blivit tvingad att närvara. Idag ser jag dessa möten som jobbiga och även sunda erfarenheter, jag ville ge dem en chans men det gav ingenting.
Skolan tar på sig en psykologroll och jag gillar det inte alls. Jag vet inte vad jag tycker om utvecklingssamtal som fenomen. Det är snarare lärarna än själva samtalen det är fel på, om lärarna skötte sitt jobb skulle jag inte vara lika kritisk. Jag ler inte varje sekund men jag är väldigt nöjd med mitt liv. Om du misstänkter att jag är ledsen eller mår dåligt - trakassera mig inte. Prata inte om det för om du gör det kommer jag bara förakta dig.
Hört på datakunskapen
Lärares bristande datakunskaper
I förra veckan kunde vi läsa att lärarna är efter eleverna vad det gäller datorer. Detta är ingenting nytt och det förvånar mig inte det minsta. Vi som är unga idag växte upp med datorer, redan på dagis fick vi möjlighet att sitta vid datorer en stund om dagen. Regeringen har efterlyst att lärarna ska få ökad kompetens inom nya kommunikationsformer, inte alls dumt snarare tycker jag det är bra att äldre människor får lära sig hur datororer fungerar. Människor som inte riktigt hänger med i utvecklingen tenderar att vara rädda för allting som är nytt, helt ologiskt då det flesta inte vet vad de pratar om. Dessa människor har låtit sig luras av medial hets mot internetbanken (för att bara ta ett exempel).
Det jag reagerade över när jag läste tidningsartiklarna kring ämnet var hur fruktansvärt det är att unga kan mer än äldre. Det gick att tolka skriverierna som om att problemet faktiskt inte är att äldre inte är lika duktiga på datorer utan att äldre har att lära av unga människor. I skolan är det lärarens jobb att lära ut till eleverna och inte tvärtom. Jag är helt emot det synsättet, jag anser att alla har att lära av varandra och att det är någonting som inte står rätt till om man anser att unga inte kan tillgodose vuxna med information. Det handlar om en syn på unga som sämre människor. Det går alldeles utmärkt att lära av varandra den dagen då vuxna accepterar att unga människor är mer bildade inom vissa ämnen.
För länge sedan läste jag om en mormor i Sundsvalls tidning, jag minns att jag blev glad när jag läste hennes råd till andra vuxna. Det råd jag minns allra bäst är - "kom ihåg att både du och ditt barnbarn kan lära av varandra". Jag tror att alla skulle bli bättre människor om fler började tänka så.
Skolans bristande droginformation
I årskurs åtta fick vi tröjor med texten "våga säga nej till droger och våld". Rätta mig om jag har fel men jag tror att droginformation skall vara obligatoriskt för samtliga elever. Det finns säkert någon lärare som inte gjort bort sig fullkomligt men de lärare jag har haft har i princip talat om saker de inte vet någonting om. Refererat till statistik och undersökningar som inte finns. Det är inte alls ovanligt att lärare talar om för elever att alkohol har dålig smak och är nästan odrickbart. Lärare kan däremot aldrig påstå detsamma om narkotika eftersom att det vore oacceptabelt att en lärare skulle stå och erkänna att han eller hon testat tyngre droger. Det är bara för dumt att påstå att det finns en absolut sanning och det blir ännu pinsammare när alla vet att personen som ljuger än rakt i ansiktet själv dricker. Tror någon på fullaste allvar att människor skulle betala för något som inte är gott och för det andra har det något med saken att göra? Anledningen att det tjatas om att unga inte ska dricka handlar inte någon välvilja om att vuxna inte vill att vi ska dricka äckliga saker.
Argument som att man kan ha roligt nykter håller inte. Det kan man helt säkert, men samma sak här vad har det med saken att göra? Vuxna framställer det som om att de bryr sig om att vi ska ha så roligt. Det är ju bara jag själv som kan avgöra vad jag tycker är roligt sen om det är sunt det jag håller på med är en annan sak. Vuxna har tvärtom bevisat att vi att ungdomar ska ha det så jävligt som möjligt, titta bara på alla regler och förbud vi unga tvingas leva efter. Tala inte om för unga att de inte ska dricka alkohol när du själv gör det. Heroinisten är ingen förebild när han talar om att unga inte ska syssla med heroin. Ställ lite krav på er själva, vill ni påverka någon får ni visa att ni förtjänar trovärdighet från omgivningen.
I årskurs 6 fick vi jobba med projektet ANT (alkohol, narkotika, tobak) numer heter det SANT (S: sniffning). Vi fick göra egna plansher och välja egna arbetsområden. Jag minns att jag skrev om tobak. Återigen drogs det upp att alkohol inte är bra för unga, ingen frågade var läraren fått den informationen från. Lärarens ord var lag då, på samma sätt som när man var yngre. Då kunde en diskussion sluta med att kompisen gick och frågade sin mor och i slutändan hade hon rätt för hon var ju äldre och det vet ju alla att äldre har alltid rätt. Så tänkte jag och mina kompisar då.
I årskurs 6 var jag med i Klubb 1317, en skolorganisation. Samma sak här, alla skulle skriva på ett kontrakt. Jag hade aldrig druckit alkohol då. Jag skrev på för att få gå lite billigare på en del hockeymatcher minns jag. Gruppen hade medlemmar mellan 13 och 17 år, därav namnet. Ordföranden var en äldre kvinna, en gammal scoutledare i Söråker. Vad jag minns var det inte just några möten, hela syftet med 1317 var att vi skulle lova att inte ta droger. Aldrig pratades det om varför vi inte skulle göra det, så var det bara. Den frågan hade kanske dykt upp om det aldrig varit tal om billigare hockeybiljetter.
Fortfarande idag är droginformationen lika dålig, den enda förändringen är att man numer är försiktigare med att säga att alkohol tär mer på ungas människors kroppar. Numer ligger fokus på alla olyckor onyktra människor kan råka ut för, allt från våldtäkt till misshandel. Att onyktra människor inte kan ta ansvar för sina handlingar. Vuxna onyktra (precis som nyktra) människor kan likväl bli våldtagna och misshandlande, är inte det lika fruktansvärt?
Hört på biologin
Idag på biologin tyckte vår lärare att vi skulle prata om preventivmedel och könsjukdomar. Min uppfattning var att han inte ville egentligen utan att han var mer eller mindre kände sig tvungen. Det sista nämndes knappt.
"Teoretiskt sett är p-piller 100% säkert men i praktiken är det inte lika säkert".
Det är ju så att om man blir illamående av p-piller eller är det innan man tar dem så finns risken att de far upp samma väg de kom ner. Idiotsäkert eller hur? Vi människor glömmer bort viktiga saker som kan få förödande konsekvenser om vi inte kommer ihåg dessa. Risken att kvinnor glömmer bort att dagligen äta sina p-piller (vissa piller måste tas samma klockslag varje dag) är större än att de kommer upp med maten.
Den siffran vår lärare nämnde har jag aldrig hört förut. Däremot har jag hört allt ifrån 95 till 99% säkerhet. Den som säger att p-piller är 99% säkert bör vara VÄLDIGT öppen med att det är under förutsättning att kvinnor kommer ihåg att ta dem varje dag. Det var inte vår biologilärare, han nämnde ordet könsjukdom en gång men bara ytligt.
Förvånad blev jag dock när han ändå rekommenderade oss att använda kondom. Precis som väldigt många andra tycker han att man kan använda kondom OCH p-piller om man vill vara på den säkra sidan. Detta är ett jobbigt och allt för vanligt uttalande som skrämmer människor från att använda kondom (det ända preventivmedel som skyddar mot könsjukdomar och även det enda preventivmedel som mannen kan bruka). Risken att kondomer spricker är så överdriven och det är ju så att män INTE borde spruta i kvinnor överhuvudtaget även om kondomen sitter på eller inte. Kvinnor smittas lättare av könsjukdomar än män men risken att bli smittad om mannen inte ejakulerat i kvinnan är minimal.
Ska jag vara helt ärlig så är en livslång könsjukdom sjuhundra gånger värre än att behöva ta ett dagen-efter-piller (dessa nämnde han inte ens, fanns de inte när han var ung?) eller att göra abort men det är vad jag tycker personligen.
Vår lärare frågade oss allihop om det fanns några biverkningar med p-piller varpå jag svarar att en biverkning är sänkt sexlust, varpå han frågar "är det positivt eller negativt?". Negativt svarade jag så klart. Jag har pratat med många som äter p-piller, de flesta förnekar att de är mindre kåta sedan de började med p-piller, det är möjligt att alla inte blir mindre kåta av p-piller. Vill man inte märka av den biverkningen så kommer man säkerligen förneka det medvetet eller omedvetet. Sänkt sexlust behöver inte vara något man är medveten om från första början, för många är det svårt att backa i tiden och sätta sig in i den situationen och jämföra den med hur det ser ut idag.
Under lektionen satt de flesta tysta medan jag och vår lärare höll låda, att sex är jobbigt för många att prata om visste jag men att könsjukdomar skulle vara så läskigt visste jag inte eller är det ren okunskap? Den lilla information man får i min ålder (om man nu inte har vänner som man kan diskutera sådant med) är från ungdomsmottagningen. Sanningen är att få i min ålder lyssnar på vad personalen på ungdomsmottagningen har att säga (å ena sidan är det bra då de alltid berättar halvsanningar å andra sidan nämner de (tro det eller ej) könsjukdomar som fenomen).
Till min lärares försvar får jag säga att han uppmanade oss kvinnor att INTE lita på män vad det gäller sex. När män påstår att de har testat sig suckar jag bara och frågar "vill du ha sex eller inte?". Om ja, "trä då en kondom över kuken". Att lita på män när de säger "jag lovar att inte komma i dig" är det dummaste vi kvinnor gör.
Var detta den sexualundervisning jag gått och väntat på i så många år?
Sagt i skolan
Allt för ofta predikar våra lärare om hur viktigt det är att vara närvarande på lektionerna om man vill ha betyg. Om att det är tillåtet att sänka någons betyg på grund utav att eleven inte är närvarande på lektionerna vet jag inte. Det vanligaste är att elever som inte är närvarande heller inte lämnar in sina uppgifter, men det finns faktiskt tro det eller ej de som så gott som aldrig är närvarande under "vanliga" lektioner men alltid dyker upp på proven och lämnar in inlämningarna.
Det blir jobbigt att ständigt höra vilken stor roll det spelar om man är närvarande eller ej och att det är otroligt viktigt att hänga med. Nu under vårterminen har vi nationella prov, engelska och svenska är redan avklarade. Det behövs ingen närvaro för att klara de nationella proven eftersom att det är prov man inte pluggar till.
Det som spelar roll är att vara närvarande och det som spelar ännu större roll enligt lärarna själva är att man klarar de nationella proven då dessa är de som i stort sett avgör betygen i svenska, engelska och matematik.
Är det så att de nationella proven spelar störst roll vad det gäller kärnämnena och att närvaro är det viktigaste i de övriga ämnena. Vad är skillnaden mellan att inte prestera något på timmarna och att inte gå dit överhuvudtaget? Ger det någon skillnad i betygen?
Helt ärligt tror jag att allt som sagts om skolan hittills är saker som sägs för att pusha på elever, jag tror inte det ligger så himla mycket sanning i det som sägs. Lärarna tar nog för givet att den som inte går på lektionerna har heller ingen koll på vilka uppgifter som ska lämnas in och konsekvensen blir att eleven inte gör någonting. Det låter logiskt.
Skolan, en demokrati?
Det är tröttsamt allt prat om hur viktigt det är med demokrati. Det är ännu mer tröttsamt när de människor som förespråkar demokrati tror att allt löser sig när länder inför demokrati. Jag tänker inte ?lägga mig? i diskussionen om Sverige är en demokrati eller inte. Det jag som elev däremot vet är att skolan inte är en demokrati. Sverige ses som en demokrati, om nu Sverige är det så borde ju rimligen skolan också vara delaktiga i vår fina demokrati. I skolan behöver varken elever eller personalen rätta sig efter svensk lag. Skolan är som en plats för sig. Även om jag inte är alldeles positiv till lagar jämt då de flesta är dumma och även ibland helt onödiga. Trots det så borde rimligen svensk lag även följas i skolan. Idag har lärarna sina egna lagar.
Det blir helt omöjligt att kalla skolan för en demokrati när elever inte får chansen att vara med och bestämma eller diskutera de beslut. Elevers åsikter tas inte på allvar och lärarens röst väger 20 gånger mer (så uttryckte sig en av mina lärare). Personen hade rätt även om det var hemskt att höra personen uttala sig om saken. Lärarens röst väger mer punkt. Läranens röst är lika med beslutet.
Ett tag fick jag ta hur mycket skit som helst från andra elever, nu har det dock lugnat sig. En elev på skolan som har börjat på gymnasiet och går första året kallade mig hora. Jag blev upprörd och tänkte inte acceptera det. Jag tänkte inte bara anmäla det utan också skapa en diskussion på skolan, det blev aldrig någon diskussion. Naiv som jag var så förväntade jag mig att rektorn skulle lyssna på vad jag hade och säga, istället avrådde han mig från att anmäla det. Det som fick mig att inte anmäla honom var att han, personen ifråga bad om ursäkt.
Hur som helst, i skolan har vi något som kallas elevråd. Det kanske låter långsökt men det går faktiskt att koppla elevråden till demokrati tro det eller ej. Det faktum att representanterna är valda av eleverna själva. Elevrådet på skolan där jag går missköts, egentligen vet jag inte varför eftersom att jag själv inte är delaktig. Att eleverna inte läser protokoll från föregående möte är ett tecken på att det missköts. Att representanterna inte för klassens tal är ett annat. Elevrådet på skolan där jag går fungerar som en styrelse där styrelsen bestämmer helt och hållet (eller är det kanske rektorn som alltid är närvarande?). De s.k. representanterna representerar sig själva och inte övriga elever eftersom att det inte finns någon diskussion.
Apropå diskussion så finns det ingen sådan i skolan. I skolan får man inte lära sig att argumentera förrän i årskurs 9 då eleverna för första gången får skriva uppsatser med diskussion längst bak. Diskussionerna i den mån de finns brukar se ut som så att läraren tillrättavisar de som har fel och förklarar hur saker och ting ligger till medan eleverna sitter stumma och försöker få fram något, resultatet brukar bli ?asså? eller ?därför att?. Unga människor får ju veta att det är vuxna som vet allt så det är egentligen inte så konstigt att man litar helt och fullt på vuxna. Det är tydligt hur jobbigt där är för lärarna när de får motargument från elever. Människor som aldrig blir ombedda att utveckla sina tankar blir oftast stumma när de väl blir det. Lärare går ju dit med inställningen att de ska lära ut, inte bli lärda. Överhuvudtaget tycker vuxna att det är jobbigt att ha fel.
Finns skolan ens på dagordningen? När partier går till val med att de vill att förbättra skolan och helt och hållet glömmer allt som är relevant blir det bara för pinsamt. När skolan väl tas upp handlar det om betyg. Det finns viktigare problem, dessa problem kommer aldrig till ytan då de som ansvarar för dessa frågor inte vet vad de pratar om. Att skolan är en värld för sig och inte rättar sig till det övriga samhället är ett problem. Det är verkligen inte något positivt att man i skolan kan behandla andra hur som helst utan att behöva ta några konsekvenser. Vad hjälper det att en hysterisk lärare skäller ut en elev. Om vi nu ska se till att människor säger förlåt så bör ju människorna ifråga vet varför de ber om ursäkt.
Skolan vore en mycket bättre plats om eleverna tilläts uttrycka sina åsikter. Om eleverna dessutom togs på allvar vore det helt underbart. Skolan vore en mycket bättre plats om lärarna slutade se eleverna som små barn som inte kan ta hand om sig själva. När människor visar att de litar på andra så brukar de allra flesta anstränga sig och ibland även förvåna.
Svaret på frågan om skolan är en demokrati är nej, snarare en diktatur där den som har mest makt bestämmer.
Varför krångla till det?
Skolminister Jan Björklund (fp) presenterade för några dagar sedan den borgliga regeringens förslag om ge betyg tidigare och med fler nivåer. Därutöver ska det vara tillåtet för enskilda skolor att ge regelrätta betyg i lägre årskurser. Idag finns det tre steg godkända nivåer nämligen G, VG och MVG. Den borgliga regeringens förslag är att det ska finnas fem steg för godkänt nämligen E, D, C, B, A där A är högsta betyg och två steg för inte godkänd nämligen F och FX (FX är allra lägst och motsvarar det vi idag kallar för streck). Vad jag vet så finns det ingenting som heter streck idag, IG brukar ges till elever som ALDRIG dyker upp på lektionerna eller inte uppfyller kraven, rimligen bör det inte finnas något lägre betyg(?).
Betygen fungerar inte idag, det är för många steg. Med tre steg för godkänd kan man aldrig vara säker på om läraren har satt ett rättvist betyg. I korridorren hör man om elever som hade färre poäng men fick högre betyg. Det handlar ibland uteslutande om läraren gillar eleven. Ni kanske har hört alla dåliga skämt om att man får bättre betyg om man suger av läraren? Det är på den nivån ungefär. Såklart finns det lärare som är mer rättvisa men dessa är inte överrepresenterade. Det heter att lärarna ska gå efter en matris och utifrån den ge rätt betyg. Klarar man alla punkter är man värd MVG och uppfyller man inte alla krav får man IG. Hur många lärare använder egentligen denna mall? Det vanliga är att lärare jämför eleverna i klassen och ger högst betyg till de som fick högst poäng på provet. Det nuvarande betygsystemet fungerar tämligen tvivelaktigt.
Skrota betygen helt, de enda som tjänar något på många nivåer är de elever som vill kunna känna sig en smula bättre än alla andra eller rektorn som gärna vill kunna skryta om sin dotter i fikarummet. Allt prat om stressade ungdomar gör mig förbannad, som vanligt vet vuxna ingenting när de pratar om ungas (o)hälsa. Trots deras bristande kunskaper är det ändå dessa som ska avgöra ungas framtid. Det som gör eleverna stressade är att proven sätts för nära varandra. En annan stressfaktor är väntan på provresultaten, alla vill ha MVG, såklart. Ett G ses som ett misslyckande beroende på vilka betyg klasskamraterna har. Elever stressar över att få samma betyg som klasskamraterna eller med en guldstjärna i kanten. Finns det någonting som talar för att elever skulle bli mindre stressade om det infördes fler steg för godkänd?
Det positiva med förslaget är att de vill sätta betygen tidigare, det är säkert bra om man så tidigt som möjligt får en rutin på vardagen. Skolan blir inte lika outhärdlig om man får god tid på sig att vänja sig med det som är nytt. Det är lättare att plugga upp sina betyg om man vet långt innan vart man borde lägga lite extra krut.
Ta bort VG och MVG helt och behåll G (godkänt) och IG (icke godkänd). Det enda som borde vara relevant är om eleven blir godkänd eller inte. Med två steg kan det omöjligt bli svårare för läraren att sätta rättvisa betyg och det blir lättare för eleven att kolla upp att allt verkligen stämmer. Problemen idag är inte att vi har ett tvivelaktigt betygsystem, problemet är att eleverna knappt känner motivation att gå till skolan. Att elever inte lär sig saker på riktigt utan sitter och memorerar saker inför prov som de sedan har glömt inom två veckor är ännu ett problem.
Att partierna väljer att lägga så mycket energi på den här frågan har väl bara att göra med att den är så enkel?
