Besök johannasjodin.se

Relaterat: Anmälan till Skolverket (ca 70 kommentarer)
Läs gärna: Indra Rehbinder och Caspian Rehbinder

Läs även andra bloggares åsikter om Mikael Elias Teoretiska Gymnasium, METG, mössförbud, Skolverket, Johanna Sjödin

Med anledning av min kritik mot "mössförbudet":

Björn: "du suger din töntiga fjant. Du påstår så mycket men inser du inte hur mycket fel du har? Det finns miljoner argument mot det du har skrivit. Hoppas du dör snart för det enda du har att tillföra samhället är dålig stämning"

Johanna Sjödin: "Berätta om dina miljoner argument och jag lovar att lyssna. Du tycker inte att du själv bidrar till "dålig stämning" genom att önska mig döden?"

Björn: "Jag tänker inte nämna argumenten eftersom att det skulle ta upp alldeles för mycket tid. Däremot kan jag säga att jag talar för en hel del när jag önskar dig döden, vilket i sin tur skulle bidra till en bättre stämning"

Konversationen finner du i detta inlägg (min anmälan till skolverket), allra längst ned. Behovet av en genomgång för vad man får skriva i min blogg börjar kännas allt mer påtagligt. Jag återkommer till detta vid ett senare tillfälle. Om någon tvivlade på att jag blev illa behandlad på Mikael Elias Teoretiska Gymnasium i Sundsvall får Björns* kommentarer (det finns fler påhopp om du orkar läsa igenom alla kommentarer) tala för motsatsen.

Jag studerar Samhällsprogramet på GA-skolan numer som tillhör Sundsvalls Gymnasium och jag trivs bra med mina toleranta lärare och trevliga klasskamrater (människor med integritet som vågar lufta sina åsikter). Jag undrar hur mina konservativa föredetta klasskamrater på METG hade hanterat en bröstaktion (se artikeln om mig i Dagbladet). Om ni inte redan visste det blev Sundsvalls Gymnasium nyligen utsedd till årets skola.

* Jag antar att Björn studerar vid METG Sundsvall

Svenska bloggar om Mikael Elias Teoretiska Gymnasium, METG, GA-skolan, Sundsvalls Gymnasium, tolerans, integritet, påhopp ,Intressant

Angående punkt 1 och 2 i yttrandet där rektor Gunlög Smitz skriver; "Efter ifrågasättande av regeln mot att bära huvudbonad ringde jag, Gunlög Smitz, till skolverket för att ta reda på vad som verkligen gäller beträffande ordningsregler i skolan. Beskedet jag fick var att reglerna måste fastställas tillsammans med eleverna. Så snart det härefter gavs tillfälle besökte jag de två klasser skolan har och bad om deras synpunkter på reglerna. 100% av de då närvarade (anmälaren var inte närvarande) ansåg att huvudbonad inte skulle bäras i klassrummet. 56 av 58 elever ansåg att man överhuvudtaget inte bär huvudbonad inomhus. Övriga regler godtogs utan diskussion. Efter detta ansåg jag att vi erhållit ett elevdemokratiskt beslut varpå vi beslöt att hålla våra regler intakt" vilket tydliggör att hennes syn på demokrati skiljer sig rätt ordentligt från den allmänna. Smitz med flera, missar att demokratins huvudsakliga syfte vid sidan om röstförfaranden är att skydda människors fri- och rättigheter. I ett fungerande demokratiskt samhälle bör man enligt min och de flestas mening inte utan synnerliga skäl genom majoritetsbeslut kunna rösta bort människors och minoriteters fri- och rättigheter. Fastslagna fri- och rättigheter skall snarare i största möjliga utsträckning som elev skyddas av demokratin och detta ganska oavsett vad en eventuell majoritet föredrar. De få undantagen från dessa principer är reserverade för då minoritetsintressen kan vara tydligt skadliga eller på annat sätt direkt orimliga. Dessutom så ska man alltid börja misstänka att något inte är riktigt helt i sin ordning när man får 100% stöd för något. För de flesta för just det procenttalet tankarna till tydligt antidemokratiska regimer. Diskussionen om det demokratiska anser jag, i detta fall ändå vara av ganska underordnad betydelse då skolans agerande talar sitt tydliga språk; skolan är INTE är öppen för alla elever. Skolan tror sig däremot vara öppen för att den genom ett tankefel gör snitteleven på Mikael Elias Teoretiska gymnasium i Sundsvall till en slags samhällsnorm för åldersgruppen. Demokratiska processer bör sedan naturligtvis äga rum innan beslut fattas om de på något sätt skall kunna betraktas som det minsta legitima. Så gick det inte till i detta fall utan beslutet fattades över elevernas huvuden långt innan någon omröstning eller något medbestämmande från elevernas sida var aktuellt. Den omröstning som sedan hölls, ägde som bekant rum enbart för att jag, Johanna Sjödin, hade kritiserat regeln.

Låt oss överblicka vad det var som skedde; skolans personal fastslog regler angående elevernas klädsel utan inblandning av eleverna, vid elevs ifrågasättande av dessa regler så kontaktade rektor Gunlög Smitz enligt egen uppgift högre instans för att få veta vad som gällde. Från skolverket informerades hon om att skolan agerat fel genom att åsidosätta kravet på att berörda elever skulle vara delaktiga i etablerandet av dessa regler. Vad gör då Smitz när hon får kännedom om att det egna handlandet INTE varit i sin ordning? Hon besöker skolan för att i efterhand få "synpunkter" från eleverna på de redan fastslagna reglerna. Hon reagerar heller inte över att jag Johanna Sjödin, det vill säga just den elev som haft invändningar mot reglerna vid tillfället inte ens är närvarande. Detta resulterar rent konkret i att eleverna utan att ha hört mig förklara min position, förväntas rösta för eller emot en redan fastslagen regel. Det upplevs för dem sannolikt inte som en demokratisk omröstning utan mer som "formalia". Underförstått blir valet också för eller emot den sannolikt uppskattade personalen på den skola de valt och lika mycket för eller mot mig, en elev som utmärkt sig och avviker från den relativt homogena sammansättningen i gruppen. Relationspsykologin lär oss att när en samling människor nyss lärt känna varandra och befinner sig i det man kallar "förälskelsefasen" så vill man inte gärna se problem, därför upplevs den som pekar på oegentligheter sannolikt lätt som obekväm eller till och med en bråkmakare. Tillför man sedan den mest ringa kunskap om hur människor normalt reagerar när de ställs inför tvånget att kritisera (uppskattade) auktoritetsfigurer hade det snarare varit osannolikt om speciellt många i klassen känt sig bekväma med att framföra invändningar. Det hela förfarandet blir ungefär lika demokratiskt till sin konstruktion som att låta människor rösta i ett val där endast den ena kandidaten givits utrymme i media. Man ska heller inte glömma att det som i praktiken hände var att mina klasskamrater fick rösta huruvida en klädstil som på intet sätt var deras egen, skulle tillåtas. De fick alltså rösta om huruvida man skulle få klä sig på ett sätt som merparten av dem under inga omständigheter hade för avsikt att göra oavsett vilka regler skolan haft. De kan därtill sägas ha fått rösta om huruvida de skulle tolerera ett livsstilsattribut som mest förknippades med en obekväm skolkamrat som på många sätt var en outsider och inte hade sitt sociala umgänge i klassen. Några argument i sakfrågan kring varför man borde få bära huvudbonad serverades inte, åtminstone inte från någon som respekterade och trodde på dessa.

Vidare poängterar Smitz i sitt yttrade att förbudet mot huvudbonad nu har omformulerats för att inga missförstånd skall uppstå, "undantagna är huvudbonader med religiös anknytning". Detta framför Smitz som om det vore en självklarhet och här blir jag faktiskt förundrad. Detta misstämmer nämligen så tydligt med det jag själv fått höra från henne och berört redan i min anmälan. Vid ett samtal oss emellan ville hon göra gällande att den muslimska slöjan i de flesta fall var ett hemifrån påtvingat plagg, då hon i nästa andetag insåg det oacceptabla i sitt uttalande tog hon snabbt tillbaka sin formulering. Om hon ändrat sig och den nya linjen verkligen är Smitz egentliga uppfattning så blir jag brydd över att hon anser det vara så mycket viktigare att försvara den enligt henne, påtvingade slöjan snarare än den fria individens integritet och övertygelse oberoende av religion. Vid samtalet med mig menade Smitz tvärtom att det var ett generellt förbud och att frågan om religiös slöja kunde tas upp den dag skolan fick en muslimsk elev. Jag vill mena att det inte finns något tvivel om att Gunlög Smitz och Mikael Elias Teoretiska gymnasium i Sundsvall avsiktligt försöker att i efterhand visa upp en tillrättalagd bild av en händelse där de är medvetna om att de felat och där deras handlade inte alls varit förenligt med de regler de har att rätta sig efter.

Under punkt 3 i yttrandet berör Smitz konsekvenserna vid brott mot skolans regler. Där framgår att någon konsekvens vid underlåtenhet att följa reglerna inte hade formulerats när skolans personal, elever och föräldrar blev informerade om dem. Ett samtal om reglerna som Smitz föreskriver är givetvis ingen garant för att bägge parter kan enas. I mitt tycke undviker Smitz också frågan då hon inte ger några som helst exempel på konsekvenser vid en sådan (inte alls otänkbar) situation. I stort sett verkar Smitz i sitt yttrande mena att skolan ska samtala med eleven men att inga övriga konsekvenser finns att vänta. Kan vi därmed alltså dra slutsatsen att detta är en regel som inte går att upprätthålla? Vad är i så fall poängen med den? Eller blir konsekvensen alltid densamma som i mitt fall, nämligen att eleven uppmanas att i fortsättningen följa reglerna eller välja en annan skola? Hursomhelst förklarade Smitz för mig att hon hade maktmedel att ta till, men att; "det var för otrevligt att tala om". Eftersom det naturligtvis står klart att skolan saknar befogenheter att med fysiskt tvång ta av mig huvudbonaden såg jag det som ett implicit eller förtäckt hot om relegering. I slutet på punkt 3 finns en orimlighet att läsa som väl illustrerar den bristande demokratisynen. Man förutsätter giltig frånvaro från elevens sida för att den överhuvudtaget ska ha rätt att kritisera ett beslut som antagits när den inte varit närvarande. Även om man som elev naturligtvis bör uppfylla sin närvaroskyldighet så kan detta rimligen inte diskvalificera en person från rätten till demokratisk delaktighet? Eller för den delen från möjligheten att känna sig kränkt av en regel. Jag visste till exempel ingenting om att omröstningen ifråga alls skulle äga rum. Jag svävar fortfarande i ovisshet om huruvida den hölls medan jag fortfarande studerade vid skolan eller efter att jag lämnat den. Det har som elev inte i alla fall inte varit möjligt att förutsäga när dessa stunder av "demokrati" infaller.

Punkt 4 i yttrandet berör huruvida elever kände tillregler och konsekvenser. Reglerna fanns inte uppsatta, de fanns inte på hemsidan. De ska enligt uppgift ha lästs upp vid ett tillfälle, men jag har inget minne av att så skedde. Några konsekvenser kände däremot som sagt ingen till eftersom konsekvenser för de vid den tiden klart illegitima reglerna vid detta tillfälle ännu inte fastslagits. Detta är oifrågasatt och erkänns också av Smitz själv i hennes yttrande.

Angående punkt 5 så finns det här skäl att reagera med viss upprördhet redan av formuleringen, där skriver Smitz att "Skolans utgångspunkt är att alltid ta upplevelsen av kränkning på allvar och inte betvivla den kränktas/kränktes upplevelse. Steg två är att, tillsammans med den kränkta/kränkte, samtala om innebörden i begreppet kränkt". Till att börja med har någon sådan diskussion aldrig ägt rum, vad som skett är att jag åtskilliga gånger har gett min syn på saken varpå Smitz oförstående har upprepat att hon inte upplever att varken hon själv eller övrig skolpersonal har riktat någon kränkande behandling emot mig som elev. I och med formuleringen "samtala om innebörden i begreppet kränkt" under "steg två" har jag svårt att se annat än att man återigen vill misstänkliggöra min upplevelse av kränkning genom att insinuera att det nog snarast är jag som missförstått innebörden av begreppet. I vanliga fall skulle det ha varit skolans ambition att ta elevens upplevelse på allvar, men agerandet i mitt fall har som jag ser det visat på en helt annan inställning.

Jag vill tillägga att Smitz inte på något sätt har velat eller kunnat motivera förbudet mot huvudbonad. Som jag nämner i min anmälan försvarade hon inledningsvis regeln med att "skolor har regler". Personligen är jag av den uppfattning att regler bör sättas vid behov och att jag genom att bära huvudbonad inte kan menas inkräkta någon annans fri- och rättigheter. Vilket däremot den som vill styra elevers val av kläder gör sig skyldig till. Det är knappast någon mänsklig rättighet att slippa se det man inte tycker om, men däremot skulle de allra flesta hålla med om att det är en att bli respekterad för den man är och för de beslut man tagit kring sin framtoning. Återigen vill jag påpeka att hon inte visat någon som helst önskan om att försöka förstå mig eller att ta min upplevelse på allvar. Intressant.

---

Har Gunlög Smitz yttrande endast i pappersform, tänkte publicera det här i bloggen vid ett senare tillfälle om det är möjligt.

Svenska bloggar om Mikael Elias teoretiska gymnasium, Gunlög Smitz, Skolverket, mössförbud, METG, Johanna Sjödin, klädkoder, integritet, frihet,

Senast igår blev jag informerad om jag hade fått brev från Skolverket. Idag har jag tagit del av detta. Brevet innehåller ett yttrande från Mikael Elias Teoretiska Gymnasiums huvudman som jag har möjlighet att besvara.  Svaret skall vara Skolverket tillhanda senast 10 april. Utredning kommer att fortsätta även om jag väljer att inte svara på yttrandet. Naturligtvis tänker jag svara. Det känns bra, jag trodde jag skulle få beskedet redan idag, Skolverkets agerande vittnar om ett mått av seriositet vilket glädjer mig mycket. Läste på Skolverkets hemsida att en anmälan i snitt tar 7 månader att behandla vilket gjorde mig orolig där ett tag med tanke på att jag fick svar så pass fort. Mitt yttrande kommer att publiceras här vid ett senare tillfälle, har ännu inte fattat tangenterna.

 

Här kan ni läsa min anmälan till Skolverket. Läs gärna (de kränkande) kommentarerna som författats av mina före detta klasskamrater. Deras agerande förmildrar knappast upplevelsen av kränkning, tvärtom.

 

Emilia says "jag tycker det är löjligt att ens ta upp något som det här, jag är stolt över att gå på mikael elias och jag älskar skolan, med eller utan mössregler. Jag tycker att det hör till vanligt hyfs att ta av sig mössan innan du går in på lektion eller i korridorerna, vi har ju inte direkt problem med värmen. jag håller med Gunlög, du måste ha problem"

Matilda says "Men hur kan du ens vara så negativ när du inte ens har varit där? När du inte ens kan svara på min fråga förut? Du vet väl att du inte får fram ditt budskap genom din blogg? Nästa gång du är missnöjd så kan du väl isåfall säga det på plats? Du verkar inte kunna prata inför klassen? Är det något du inte vill eller är det för att du inte vågar?"

Svenska bloggar om Mikael Elias Teoretiska Gymnasium, Gunlög Smitz, Skolverket, anmälan, mössförbud, huvudbonad, METG, idioti

 

Nu kommer ett sådant där dumt känslomässigt argument, men skulle ni verkligen råda era barn att söka till Mikael Elias Teoretiska Gymnasium i Sundsvall om ni hade blivit informerad om skolans regler innan?

Att layouten är ful och att den som skrivit reglerna inte kan stava till ordet "mobbning" är av underordnad betydelse när man granskar skolans regler mer noggrant.

Skolan bidrar till mindre rasism genom att förbjuda godis under lektionstid

Skolan bidrar till färre sexuella trakasserier genom att förbjuda huvudbonad

Skolan bidrar till mindre våld genom att inte tillåta påslagna telefon under lektionstid

Logik, någon?

Förresten, om man på METG tycker att man bör behandla andra som man själv vill bli behandlad (guldregeln) rättfärdigar det då alltså att jag öppet förminskar och förolämpar elever och övrig skolpersonal? Det blir konsekvensen av en sådan regel när människor inte har varandras bästa (objektivt så det förslår) för ögonen.

Förresten 2, jag var på skolan i förra veckan och då satt dessa regler fortfarande uppe, slöjbärande muslimer är fortfarande inte välkomna på METG med andra ord. När Dagbladet ringde rektor Gunlög Smitz 31 januari hade hon plöstligt svängt: "Slöjor får man ha av religiösa skäl men det är en annan sak med vanliga mössor". Om man nu vill förtjäna någon som helst trovärdighet undrar jag hur det kommer sig att man inte ens orkat ta ner reglerna.

Här kan ni läsa min anmälan till Skolverket. Intressant.

Jenny Sjödin skriver om mig, Gunlög Smitz och Mikael Elias teroretiska gymnasiums (Sundsvall) förbud mot huvudbonad.

Anmälan mot Mikael Elias teoretiska gymnasium i Sundsvall gällande kränkande behandling och brott emot skollagen.

När jag sökte till Mikael Elias teoretiska gymnasium i Sundsvall under vårterminen 2007 visste jag inte om skolans ordningsregler. Några regler fanns heller inte att tillgå på skolans hemsida www.teoretiska.se. Dessa reglers existens (se bifogade bilaga) blev jag införstådd med först andra veckan i skolan då skolans rektor Gunlög Smitz bad mig att ta av mig mössan i skolans korridor. Av principiella skäl vägrade jag lyda hennes uppmaning, hon gick därifrån och lät det vara för den gången. Andra gången Smitz bad mig att ta av mig mössan var i klassrummet då hon skulle informera klassen i ett ärende. Varpå jag svarade något om att om jag inte var välkommen så kände jag mig tvungen att lämna klassrummet. Det sista hon sa innan jag lämnade klassrummet var att vi skulle ta en diskussion om detta tio minuter senare. Under diskussionen menade Smitz att jag genom att söka till skolan hade "köpt ett koncept" och därmed gjort ett val, antingen följde jag rådande regler eller så bytte jag skola. Som jag nämnt innan hade jag ingen kännedom om skolans ordningsregler när jag sökte till skolan. Detta var jag tydlig med att förklara för Smitz som också erkände att detta åtminstone borde ha framgått på hemsidan. Reglerna motiverade Smitz med att "skolor har regler". Jag förklarade för henne att jag kände mig kränkt av att skolans personal tilläts kommentera och ha invändningar angående min klädsel, vilken jag ser som en integrerad del av mitt utseende och min framtoning. Smitz visade sig helt oförstående för att mössan kunde vara en del av min personliga stil och ett "individuellt uttryck". Jag menar tvärtemot Smitz att i den mån kläder har någon funktion förutom att värma så uttrycker de något för de allra flesta, ännu mer för mig som politiskt aktiv feminist. Smitz ansåg vidare att personliga värderingar borde komma "inifrån" och inte signaleras genom en mössa. Förutom att hon inte tog upplevelsen av kränkningen på allvar insinuerade hon upprepade gånger att det inte bara kunde vara fråga om mössan utan att torde röra sig om personliga problem eller att jag kunde misstänkas "må dåligt". Ingenting konkret beslutades under diskussionen.

Under en lektion vid ett annat tillfälle bad en av mina lärare mig att ta av mig mössan, för att slippa konfrontation låtsades jag inte höra. Läraren upprepade då sin uppmaning, liksom i det första fallet med rektorn tog vi en diskussion en stund senare. Jag valde medvetet att inte ta diskussionen inför klassen för att inte underminera lärarens auktoritet. Inte heller läraren ifråga kunde se det problematiska i sitt handlande. Hon suckade demonstrativt och sa sig inte förstå vad det handlade om, trots att jag ansträngde mig för att få henne att förstå hur jag kände det. Inte heller denna diskussion ledde fram till något.

Med mångårig erfarenhet av föreningslivet är jag van att få min kroppsliga integritet respekterad av omgivning och vuxenvärld. Då skolans personal inte tagit mina invändningar på allvar eller startat någon utredning som det föreskrivs, har jag känt ett obehag inför att gå till skolan och behöva träffa personerna ifråga, av ovilja och rädsla för att bli konfronterad angående mitt utseende igen.

Efter båda dessa händelser har jag haft en mejlkonversation med Smitz med anledning av att jag uteblivit från ett antal lektioner, vilket i sin tur har resulterat i ännu ett möte, denna gång med min mor närvarande. På en rak fråga om huruvida skolan har några befogenheter att upprätthålla regeln har Smitz svar varit att det finns saker hon kan göra, men att hon inte vill gå in på vad då det förhoppningsvis inte ska behöva "gå så långt". Även vid detta tillfälle upprepade Smitz antydningar om att jag inte skulle må så bra, hon förklarade att jag var "en tjej som behöver mycket stöd och kärlek". Jag upplever att Smitz kommentarer förvärrade upplevelsen av kränkning. För mig tydliggjorde de dessutom att hon inte tog mig och min upplevelse på allvar. Det var svårt att tolka Smitz på annat sätt än att hon inte ansåg mina föräldrar kapabla att tillgodose de behov hon talade om. Dessa kommentarer från Smitz har förstärkt min upplevelse av kränkning, dels med tanke på att påståendena helt saknar grund men lika mycket för jag har varit så tydlig med att understryka att jag mår bra, har goda relationer med och trivs med min familj. Smitz däremot har fortsatt att framhärda med att hon inte tror att så är fallet. Hon har även framfört liknande påståenden i ett brev till min mor.

Det har framgått i en tidigare diskussion med Smitz att hon skulle grunda sin idé om att jag mår dåligt just på att jag talar mycket om frihet. Detta torde enligt henne vara ett tecken på att jag saknar frihet. Då hennes påståenden upplevts som kalkylerade och medvetna och så uppenbart saknat verklighetsförankring, har jag inte kunnat anta annat än att de haft som syfte att förminska mig som person och ta udden av min kritik. Jag har snarast bemötts som att mina invändningar varit så mycket nonsens att de nästan inte behöver hanteras i egenskap av någon verklig kritik. Detta kan illustreras av att hon till exempel dragit paralleller mellan mitt handlande och sin egen "tonårsrevolt".

Då jag läst igenom Minervabeslutet (2006-05-22, Diarienr 52-2006:689) påpekade jag för Smitz att hon borde vara medveten om att regeln kunde antas kränka slöjbärande muslimers religionsfrihet. Varpå Smitz förklarade att hon inte kränker några sådana när inga muslimer studerar vid Mikael Elias. När jag insisterade och konfronterade henne med den hypotetiska situationen att så ändå vore fallet svarade Smitz att om reglerna inte passar "får de välja en annan skola".

Jag anmäler med hänvisning till ovanstående Mikael Elias teoretiska gymnasium i Sundsvall och dess rektor Gunlög Smitz för kränkande behandling och brott mot skollagen, då de har instiftat och trots påpekanden om problem med dessa upprätthållit regler som förutom att vara kränkande mot den personliga integriteten och religionsfriheten enligt min tolkning borde vara oförenliga med såväl skolverkets resonemang i domen mot Minervaskolan som skollagens krav på att "skolan skall vara öppen för alla".

Jag är medveten om att skolverket i sitt beslut i Minervafallet förklarat att "Keps och mössa kan inte jämställas med slöja", jag har dock tolkat denna formulering från verket sida som att man valt att inte i detta fall ta ställning till frågan om allmänna klädesuttryck utan istället fokusera sig på det principiellt viktiga och specifika fallet med religionsfrihet, slöja och religiös eller kulturell klädedräkt. Skolverket förklarar i beslutet i nämnda fall att "klädsel bör ses som ett individuellt uttryck som normalt bestäms av eleverna själva och inte bör ingå i en skolas ordningsregler", för att sedan poängtera att detta uttalande inte automatiskt omöjliggör för skolor att ha förbud mot mössa och ytterkläder.

För att tillfullo förstå det tankefel som blir resultatet av ovanstående resonemang kan det vara på sin plats at förtydliga följande. En gång i tiden var kepsar och mössor tveklöst inte mycket mer än renodlade utomhusplagg som etiketten fastslog skulle avlägsnas inomhus (förutsatt åtminstone att man var man), det är inte helt givet när det slutade att vara det. Oavsett när förändringen skedde så är mössa idag sedan länge inte främst något som används för att värma huvudet i utomhusmiljöer. Det är idag snarare i betydligt högre grad att se som ett livsstilsattribut, en kläddetalj eller modeaccessoar. Jag vill mena att ett upprätthållande av ett förbud av den sort som skolan har mot huvudbonad snarast är jämförbart med att reglera sådant som smycken, kläddetaljer och håruppsättningar. För många unga är mössan en del av en personlig identitet och det kan kännas mycket förnedrande att bli ombedd att avlägsna den. Sådant är kanske inte helt givet för tidigare generationer som ser utifrån sina egna erfarenheter från en annan tid ser plagget på ett helt annat sätt. Att bli ombedd att ta av sig huvudbonaden upplevs för den som blir utsatt för det ofta som en invändning mot en hel klädstil, eller om man så vill att auktoritetsfigurer man sätter sig till doms över och underkänner hela den ungdomskultur man är en del av. Framförallt går förbudet på tvären emot andemeningen i skolverkets ovan citerade resonemang om klädsel som individuellt uttryck och att skolan ska vara öppen för alla. Det är viktigt att påpeka risken och sannolikheten för att många av dem som blir tillsagda inte upplever att skolan är öppen för dem.

Smitz uttalande om slöjbärande muslimer tydliggör i mitt tycke hennes okänslighet och arrogans för huruvida människor kan känna sig kränkta och komma i kläm genom dessa regler. Det är som jag ser det också alarmerande att ingen klocka alls ringer hos henne angående inarbetade begrepp som religionsfrihet eller att hon för den delen inte förefaller känna till ett så uppmärksammat och viktigt beslut som det i Minervafallet. Det bör understrykas att jag lämnat in kopior på beslutet ifråga för kännedom och med hopp om att skolan ska inse sitt misstag och åtgärda problemet. Det svar jag fått från Smitz har inte innehållit några resonemang eller förklaringar utan hon har bara konstaterat att "Vi kommer att behålla våra ordningsregler i den form de är idag".. Då bör man också förtydliga att Mikael Elias teoretiska gymnasium i Sundsvalls förbud i dagsläget inte är ett förbud specifikt mot mössor och kepsar utan ett generellt förbud mot "huvudbonader". Det är alltså som jag ser det inget tvivel om att Mikael Elias teoretiska gymnasium i Sundsvalls regler i detta fall bryter mot skollagen och skolverkets tolkning av den. Med tanke på att Smitz nu också har tagit del av beslutet från Minervafallet måste hennes och skolans agerande rimligen kunna antas vara medvetet.

Johanna Sjödin
Söråker den 30 januari 2008
910312-2447

Förvånade många som vill tala om för mig att jag ägnar mig åt tramsfrågor, men som ändå orkar läsa och kommentera mitt trams.

Jag älskar argumentet "man kan inte få göra vad man vill jämt, se bara hur det fungerar i arbetslivet där arbetarna tvingas bära vissa kläder".

Ovanstående låtsasargument är i mitt tycke ett ännu större skäl att ifrågasätta dessa regler som anses naturliga i mångt och mycket endast för att vi haft dem så länge. När någonting blir tillräckligt vanligt anpassar sig de allra flesta. Det kan mycket väl vara jobbigt att förändra, särskilt när man får höra att allt man gör är en konsekvens av ens ålder, personligen tycker jag det är ännu jobbigare att ha på mitt samvete att jag inte ens försökte. Om någonting är ruttet tycker jag det är ännu viktigare att bry sig än om det inte vore det, men tvärtom verkar folk tycka att det är då man skall lägga sig, vara realistisk och inse att ingen förändring kommer att ske.

Det är möjligt att ni har rätt, att Skolverket lägger ned min anmälan, däremot vet jag att ingenting kommer hända om ingen ens försöker än hur jobbigt det kan vara. Fast vad gör det dig att jag gör någonting jobbigt, ansträngande och tramsigt? Även om Skolverkat nu väljer att inte gräva djupare i detta fall kan jag stolt säga att jag försökte när alla andra tog skit endast för att ingen kunde förvänta sig någonting annat.

Nu återstår en lång väntan, det ska bli spännande att se utvecklingen. Ni som bryr er får gärna kommentera vad ni tror kommer hända, ni övriga som tycker jag är tramsig kan bevisa att ni själva inte är lika tramsiga genom att låta bli att kommentera förslagsvis :-)

Idag 2008-01-30, strax innan klockan 19, har jag Johanna Sjödin (910312-2447) skickat iväg en anmälan till Skolverket gällande mössförbudet på Mikael Elias teoretiska gymnasium i Sundsvall.

Efter upprepande kränkande behandling stod jag längre inte ut. Rätten till den egna kroppen borde vara i ständigt fokus. Idag har vi igen rätt till vår kropp men mitt hopp är att vi når dit en dag. Detta är en regel helt utan funktion som grundar sig i förlegad moral. Hur vore det om lärarna skötte sitt jobb och inte trakasserade sina elever.

"Skolverket kan konstatera att klädsel bör ses som ett individuellt uttryck som normalt bestäms av eleverna själva och inte bör ingå i en skolas ordningsregler"

Ovanstående citat är grunden till min anmälan. Skolverket har gått ut och sagt att en slöja inte kan jämställas med en mössa, men om vi ser till ovanstående citat säger Skolverket i själva verket någonting helt annat.

Beslutet från Minervafallet slår fast att en skola som förbjuder slöja begår en kriminell handling då en sådan tänkbar skola inte lever upp till skollagens krav om en skola öppen för alla. Inte heller ser man till religionsfriheten. Personligen tycker inte jag att religionsfriheten borde överglänsa den personliga friheten.

Jag har visat beslutet från Minervafallet för Gunlög Smitz, rektor vid Mikael Elias teoretiska gymnasium i Sundsvall. Hon har meddelat mig via e-post att reglerna inte kommer ändras med andra ord begår hon helt medvetet en kriminell handling.

Min anmälan kommer att publiceras på min blogg inom kort.

Ett stort tack till alla de personer som där ute som fortfarande vill förändra, ni är värda guld.

Idag har jag lämnat över det beslut som fattades 2006-05-22. Ett beslut som fattades efter det att en mor anmälde den fristående Minervaskolan i Umeå för att hennes dotter inte tilläts bära slöja i skolan. Modern fick rätt i sin anmälan till Skolverket. Verket menar att Minervaskolan inte levde upp till kravet om en skola öppen för alla elever.

I dombeslutet går att läsa "Verket har vidare konstaterat att klädsel bör ses som ett individuellt uttryck so normalt bestäms av eleverna själva och inte bör ingå i en skolan ordningsregler. I vissa situationer kan klädsel dock ses som en ordnings- och säkerhetsfråga som det är skolans sak att hantera" samt "De får heller inte vara formulerade så att kravet i skollagen, på att skolan skall vara öppen för alla, åsidosätts. Skolverkets uppfattning är att en skolledning endast på grund av omständigheter i särskilda fall kan uppställa förbud för viss klädsel. Ett sådant beslut är endast motiverat om det kan visas att klädseln i just det särskilda fallet påverkar ordningen och säkerheten i skolan eller om skolan därigenom förhindras att fullfölja sitt pedagogiska uppdrag"

Nu väntar jag på svar från rektor Gunlög Smitz.

Skolledningen hävdar att METG är en personlig skola där "där du både syns och blir sedd". Jag kan inte tala för andra elever men min erfarenhet är en rektor (Gunlög Smitz) som hänvisar till en majoritet i de fall majoriteten ser till hennes eget och företagets bästa. Om inte bör du hålla tyst.

En odemokratisk skola. I den mån demokrati existerar är det endast ett röstsystem. Inte ens det, förklarar längre ned. Det finns åtminstone en idé om att val är lite fint. Att en demokrati åsyftar att skydda särskilda fri- och rättigheter spelar ingen roll om en majoritet inte vill tillgodose dessa. Eftersom att majoriteten vill införa dödstraff är det alltså i sin ordning (grov lögn) och då majoriteten vill att kvinnor ska stå vid spisen och hålla käften ska så ske.

Låt mig berätta en historia från första veckan i skolan. Vi skulle utse elevrådsrepresentanter. Vi fick föreslå oss själva. Antalet representanter är mindre viktigt. I början var det tänkt att vi skulle hålla ett klassiskt skolval - handuppräckning. Inte då, en klasskamrat kom på den briljanta idéen att göra som någon annan klass hade gjort. Eleven berättade om förslaget och mina två mentorer såg alldeles förtjusta ut och gick med på det.

Jag var inte alls lika nöjd. I slutändan satt vi där, cirka tjugo elever och röstade på nummer och inte person. Varje kandidat tilldelades ett nummer, vilket nummer som representerade vilken person visste bara mina mentorer.

Med sarkasm i rösten sa jag "då kan vi lika gärna lotta". Ingen verkade förstå min invändning. Jag var inte ens sarkastisk för vad är skillnaden mellan att lotta och rösta blint? Kanske trodde ni liksom jag att personval och demokrati var någonting helt annat. En idé om att den valda kandidaten representanter folket (i detta fall oss elever) och i största möjliga mån framför folkets talan. Då trodde ni fel.

Idag bad min svenskalärare mig att ta av mig min keps, jag hade precis kommit in i klassrummet. Jag ignorerade henne och satte mig ner på mitt vanliga ställe. Hon påpekar att jag ska ta av mig kepsen en till gång och jag talar om att jag kan gå om jag inte är välkommen. Hon ser förvånad ut, alldeles som att hon inte förstår min kritik. Jag var naturligtvis välkommen men kepsen kunde jag ta av mig menade hon. Jag vägrar, det är en principsak för mig. Jag följer inte dåliga ordningsregler. Går ut ur klassrummet, försvinner, sätter mig framför datorn och skriver detta inlägg.

Mössförbud är en vanlig företeelse i den svenska skolan, Mikael Elias Teoretiska Gymnasieskola har tillskillnad från andra skolor ett totalförbud vad det gäller huvudbonader inom skolans lokaler. Andra skolor brukar tillåta mössor i uppehållsrummen.

Flera elever har varit emot mössförbudet, argumenten har varit dåliga. I slutändan har ingen sagt någonting, de menar att det inte är ansträngande att helt enkelt ta av sig mössan och lägga den framför sig. Nej, det är inte svårt eller ansträngande. Det ifrågasätter jag inte en sekund, jag ifrågasätter skolpersonalens maktmissbruk.

METG menar att vi kan ta en diskussion om mössförbudet om eller när det kommer en muslimsk elev. Sammanfattningsvis står religionsfrihet högre än den personliga friheten och fria viljan. Underbart.

Jag vill inte leva i ett Sverige där människor inte har rätt att uttrycka sig genom valet av kläder eller stilmässiga attribut. Jag vill inte gå till en skola dag ut och dag in och välja mellan att bli förnedrad eller att inte ta deras skit. Har jag mycket till val? Nej, det är därför jag blir så frustrerad.

Vi pratar så fint om rätten till den egna kroppen men vad gör vi? Vi begränsar befolkningen genom lag och ordningsregler. Vad består rätten i undrar jag? Att jag har rätt att vägra ta av mig mössan och helt förlora greppet om mina framtida planer? Jag är beroende av att gå i skolan, jag har inga kontakter som kan fixa ett välbetalt jobb åt mig bara sådär och det sista jag vill är att leva på andra.

För några veckor tillverkade min klass egna bildmappar, ett självportätt skulle placeras på mappen resten fick vi utforma själva efter tycke och smak. Sagt och gjort (se bild).


Idag kom min bildlärare förbi när jag satt och bloggade i uppehållsrummet under lunchrasten (även känt som biblioteket utan böcker). Henne har jag inte haft några problem med innan, hon har varit bra det lilla jag träffat henne. Hon nämner min mapp och talar om att jag måste tillverka en ny då flera (hon nämner inte vilka) tagit illa vid sig av min mapp. Aldrig frågade jag vilka som hade haft synpunkter gällande min mapp, det borde jag ha gjort. Jag var noga med att tala om att jag gillar orden "fitta" och "kuk" för att hon inte skulle inbilla sig någonting annat. Jag är inget vandrande attitydproblem utan ordförråd, jag väljer mina ord bättre om jag blir upprörd och då jag inte har någon önskan om att förnedra någon anser jag detta vara en ickefråga.

Vidare frågade jag henne om hon kunde förstå att jag känner mig kränkt när hon nervärderar min konst. Naturligtvis kunde hon inte det, om människor förstod att de själva bidrog till att kränka andra när de ens började fundera i termer av förbud skulle de nog inte göra det i samma utsträckning. Idag är kränkningar ett alibi för att komma undan med förbud även om de sällan behöver förklaras, allra minst i skolan.

Hennes förklaring var att samhället i stort inte uppskattar de ord jag faktiskt använder. Varpå jag frågade henne rätt ut om hon menar att då samhället är ruttet är detta skäl nog att hindra mig från att uttrycka mig på ett sätt samhället inte uppskattar. Denna anpassningen gör samhället snarare mer ruttet och ännu mer inskränkt. Jag tycker det är högst irrelevant om samhället inte gillar orden (vilket är något av en lögn) då jag anser att alla människor ska ha rätt att uttrycka sig oavsett om samhället godkänner framförandet eller ej. Vi har ingen yttrandefrihet när endast accepterade och oladdade åsikter får spridas i samhället. Inte minst i ett ämne som bild där poängen till mångt och mycket är att vi elever ska lära oss att uttrycka oss på olika sätt. Det var ingenting att prata om ansåg hon, innan hon gick förklarade jag för henne att jag inte känner mig det minsta motiverad att göra en ny mapp.

I skrivande stund känner jag mig otroligt kränkt, samtidigt är jag förvånad över att en lärare vågar agera på detta sätt. Mitt syfte var aldrig att provocera, inte för en sekund trodde jag att detta skulle bli något problem. Min syn på lärare och skolan i övrigt är sämre än någonsin, innan trodde inte jag att det var ens möjligt. Varför ska skolan vara en evig karusell där du måste välja mellan att bita ihop och förlora självrespekten eller protestera och riskera underkänt i ämnen på grund av att läraren ogillar dig eller vad du gör?