Besök johannasjodin.se

Facebook har en längre tid raderat amningsbilder eftersom att de kan upplevas stötande. Att nakenbilder anses stötande har länge varit en sanning, men amningsbilder, eller ammande kvinnor i offentliga miljöer, har inte sett som stötande. Kanske upplever ganska stor del av svenskar att ammande kvinnor är stötande numer, men man bör komma ihåg att det som är stötande i dag inte (nödvändigtvis) var stötande i går. Facebook låter bland annat amerikansk sexualmoral påverka de regler Facebookanvändarna måste förhålla sig till om de inte vill få sitt konto inaktiverat utan någon förvarning. Vad som upplevs som stötande har nog mycket väl att göra med att bland annat företag som Facebook ber personer med annan sexualmoral än den amerikanska anpassa sig efter vad amerikaner finner stötande.

 

 

Jag laddade upp en bild på mig själv på Bilddagboken iklädd linne och trosor för flera år sedan som de raderade. Jag kände till att nakenbilder inte var tillåtna att ladda upp. Att likande tjänster förbjuder hudtoner har blivit så pass vanligt att jag utgår från att nakenbilder inte klassas som tillåtet material. Men jag blev förvånad när de raderade bilden på mig iklädd linne och trosor. Jag är för ung för att säga att en person i underkläder är naken. Med sådan logik är alla som badar i underklädesliknande plagg nakenbadare. Jag påpekade för Bilddagboken att de tillät bilder på personer i badkläder och fick ungefär svaret ”det är inte samma sak”. Jag visade mycket mindre hud i mitt linne, men bilden kunde tydligen ses som stötande.

 

Vad kan inte ses som stötande kan man fråga sig. När definitionen för när någon är naken och uppträder stötande förändras med jämna mellanrum kommer mer eller mindre vad som helst att vara stötande i framtiden. Bland annat Facebook är delaktiga i hur vi ser på nakenhet. Om de talar om att det verkligen inte är okej med ammande mammor kommer ammande mammor snart att ses som motbjudande kvinnor utan omdöme och jag vill verkligen inte leva i ett sådant samhälle.

 

Jag föredrar att leva i ett samhälle som befolkas av personer som kan hantera amning och mer eller mindre nakna kroppar. Människor som vill se mer naket i det offentliga rummet.

 

Jag håller inte för sannolikt att Facebook kommer att svänga i sin syn på nakenhet och kvinnors överkroppar, men Facebook kommer inte att vara världsledande i all framtid. Andra tjänster kommer att gå om Facebook, låt oss hoppas att de har en mer positiv inställning till sina användare.

 

Att vända den nakenfientliga trenden som blossat upp är inte omöjligt, minns hur det en gång var, men det kräver att de som är positiva till nakenhet utmanar de regler som faktiskt påverkar människors syn på vad som är stötande och otillåtet.

Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, amning, bröst, kropppar, naket, stötande, sex, sexualmoral, moral, bara bröst

Facebook har utan någon förvarning inaktiverat mitt konto på grund av några bilder. Nakenbilder antar jag. Det är sådana de har raderat tidigare. Sedan dess har jag varit restriktiv med att ladda upp bilder med hudtoner, men det fanns två nakenbilder som de inte hade hittat förrän i dag. Det är tråkigt att avstå från att ladda upp sådana bilder, att vara naken är Johanna Sjödin personifierad, men det är förståeligt att personer lägger band på sig själva då få vill förlora sina Facebookkonton. Facebook har konkurrerat ut alla mindre motsvarande tjänster och har i praktiken ett monopol.

"Tyvärr går det inte att återställa konton som inaktiverats på grund av grov överträdelse mot Facebooks regler. Det är inte säkert att du får en varning innan kontot inaktiveras, beroende på hur allvarlig överträdelsen är." Det låter som att jag har laddat upp bilder på styckade barn...

Med en förhoppning om att personer blir förbannade och inte vänjer sig vid ett censurerat nät. Må censuren gräva Facebooks grav.

Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, nakenhet, censur, nakenbilder

Isabelle Ståhl (som jämför sig med kvinnor mer än snitt?) skriver under rubriken Snälla Veckorevyn, våga strunta i kvinnokroppen! att vi måste sluta prata om kvinnokroppen. Utopi på hög nivå. Ståhl skriver ”Ambitionen att diskutera och bekämpa osunda skönhetsideal är väl fin, men varför sker det alltid, alltid genom ett utvik? Det är en form av populariserad kvasifeminism som kändes tröttsam redan när den hade sin peak på 90-talet. Snälla, kan det inte bli okej att titta BORT från kroppen en stund?”.

 

Det är klart att man inte kan gå ut med budskapet att kvinnan är sin kropp om man menar allvar med att kvinnors fixering vid den egna kroppen är destruktiv, men att låta kvinnor dokumentera sina kroppar och publicera resultatet i en tidning är inte nödvändigtvis att göra kvinnan till sin kropp eller att fästa sig vid kvinnokroppen.

Kritiken mot att göra kvinnor till sina kroppar (objekt) och utseenden vore enklare att ta på allvar om den inte enbart dryftades när ”sexiga” kvinnor visade hud. Jag påminns om samtalet om sexualiseringen och om mammor som uppfostrat sina döttrar att vara traditionella vackra kvinnor, men som får panik när de upptäcker att en del butiker har ”sexiga” underkläder bland sitt sortiment som riktar sig till personer ”som ännu inte behöver” toppar och sexiga underkläder.

De som läser Veckorevyn verkar gilla reportaget och påverkas positivt av det. Det är det viktiga. Om någon annan vill skildra vanliga nakna kroppar på något annat sätt är du varmt välkommen att göra det. Själv tycker jag att jag ser ganska vanlig ut i min banner.

Läs även andra bloggares åsikter om skönhetsideal, nakna kroppar, veckorevyn, Isabelle Ståhl, bröst, sexualisering, kvinnor ska inte vara sexiga

Veckorevyns redaktion viker ut sig i underkläder i det senaste numret av Veckorevyn, det är en del av kampanjen Size Hero som är en motreaktion mot Size Zero-idealet som förekommer i bland annat modellbranschen och som gör sig påmint på diverse reklampelare. Jag har inte läst det senaste numret av tidningen men ämnar att göra det.

 

Att visa upp ett brett spektrum av kroppar för att visa på att det normala är att kroppar ser olika ut och att mångfalden i sig är trevlig är ett lovvärt initiativ. Det fanns vuxna inom skolans korridorer på högstadiet som ville förmedla att kroppar såg olika ut fast med ord. Eleverna avslöjade snabbt oengagerade vuxna som försökte förmedla till eleverna hur viktigt det var att ha ett positivt förhållande till sig själv och sin kropp. De ville väl, men jag tror inte att det hade någon stor effekt på de elever som hade kroppskomplex. Det fungerade lika bra att tala om för elever att de skulle vara stolta över sig själva som det fungerade att berätta att de flesta i klassen gjorde bra i från sig på det senaste provet. Tvivlet och jämförandet med andra var därmed ett faktum.

 

Att med bilder visa att kroppar ser olika ut under kläderna är konkret och mycket mer påtagligt. Det är klart att jag och mina skolkamrater förstod att människor ser olika ut, men hur stor skillnaden var mellan olika kroppsformer och hur många de var förvånade åtminstone mig och då tänker jag framförallt på färdigutvecklade personer. Det var en nyttig upptäckt. Samma aha-upplevelse infann sig när jag insåg hur lite BMI-måttet faktiskt säger om en människas kropp.

 

 

Det jag har att invända mot Veckorevyns avklädda kampanj är att redaktionsmedlemmarna skyler sina överkroppar. Jag vet inte om de har någon man på redaktionen, men det skulle förvåna mig mycket om en potentiell man på redaktionen skulle skyla sin överkropp i ett jämförbart sammanhang. Det är inte det att jag så gärna vill se redaktionens bröst, även om det säkert är trevliga, utan det faktum att kvinnors överkroppar alltid måste döljas i olika sammanhang där mäns överkroppar tillåts figurera nakna utan att någon höjer på ögonbrynen.

 

Jag är inte dummare än att jag inser att det är enklare att få kvinnor att bidra med kroppsbilder om de tillåts skyla sina överkroppar, men det är förlegat att mäns överkroppar kan visas när kvinnors måste döljas. Har vi inte kommit längre än så undrar vän av ordning. Nej, det har vi inte, faktum är att vi har backat in i framtiden. Att kvinnors överkroppar är tabu och väcker avsmak är ett nytt påfund. Det har inte alltid varit så.

 

Daniel Nordström vid Folkbladet uppmanar Veckorevyns redaktion att klä på sig: ”Vi behöver inte se Veckorevyns redaktionsmedlemmar avklädda som objekt för att begripa att det är sunkigt att framställa kvinnor som objekt. Så snälla Veckorevyn. Driv er kampanj – men gör det påklädda.”

 

Kan inte kvinnor klä av sig utan att vara objekt?! Jag måste erkänna att jag aldrig har känt mig så mycket som ett objekt som när jag sminkade mig och gjorde mig till utan någon positiv utdelning att tala om. Ett renoveringsobjekt. När jag är naken kan jag vara mig själv på mina villkor så håll käften, Nordström.

 

Läs även andra bloggares åsikter om kroppar, komplex, size hero, size zero, Veckorevyn, Daniel Nordström, bröst, kvinnor, män, bara bröst, naket, objekt, objektifiering, könsroller

Med jämna mellanrum ger män uttryck för att det är kvinnors fel att kvinnor överlag känner sig pressade att leva upp till den kvinnliga könsrollen. Det är kvinnor som skapar och reproducerar denna press enligt den uppfattningen. Personerna brukar också vilja göra gällande att män tar vad de kan få och att kvinnors beteenden därför inte kan förklaras utifrån mäns krav och behov.

 

Det är nog korrekt i sak att män generellt är betydligt mer okräsna än kvinnor när det gäller det yttre, men oavsett hur mycket män får ligga vill somliga män upprätthålla en falsk kräsen fasad. Hur många överviktiga män har inte uttalat sig om mindre kvinnors vikt i negativa termer? Hur många män har inte öppet sagt att de skulle bli avtända om en kvinna såg ut på ett särskilt sätt när de i själva verket inte har råd att säga nej till personer på grund av någon detalj i deras utseenden om de vill ligga?

 

Huruvida nämnda män försöker att upprätthålla den kvinnliga könsrollen, ge skenet av att de har råd att vara kräsna i tron att det genererar liggtillfällen eller upphöja sig själv till skyarna för att det får dem att må bättre vet jag inte, men de finns.

 

Kvinnors föreställning om hur män vill att kvinnor ska vara är ibland helt tagen ur luften. Många saker som en del kvinnor tror att de måste ägna sig åt för att män ska vilja ligga med dem är givetvis tidsödslande nonsens som ingen man bryr sig om och en del saker som män uppskattar uppfattar kvinnor som måsten. Jämför med de män som inte förstår innebörden av att jag gillar stora kukar.

 

Det finns helt klart män som tänder på bröst som får plats i handen till exempel, men det är mycket sällan något krav även om en del män vill ge skenet av att så är fallet. Jag har i alla fall inte hört om någon man som skickat hem någon kvinna för att hon inte riktig såg ut som han hade förväntat sig under kläderna. Inte för att det är minimumkravet för en bra man på något sätt, men det kan vara värt att upprepa apropå vad som ibland framställs som krav från mäns sida.

 

Om personer med små bröst/kukar kunde sluta tolka Jag gillar stora bröst/kukar som Alla utan stora bröst/kukar är motbjudande vore mycket vunnet. En annan sak jag tänkt på är en del personer tycks förvänta sig att kroppsliga önskemål och preferenser ska bemötas av kvinnor är vackra oavsett hur de ser ut. Jag är övertygad om att fler skulle säga snarlika saker om män och kvinnor välkomnade det. Så länge personer missgynnas av att vara öppna med att de inte har just några fysiska eller utseendemässiga krav på människor, och så länge det inte är status att säga att kvinnor är vackra oavsett hur de ser ut och mena det, kommer de okräsna frestas att hålla tyst.

 

 

Människor kommer inte att säga snälla saker i någon stor utsträckning om de befarar att det inte leder till någonting gott. Som kvinna kan jag komma undan med att säga att de flesta kvinnor och män har trevliga kroppar. Det slår mig ofta när jag är utomhus att jag skulle kunna tänka mig att ligga med de flesta män jag ser utifrån något slags första intryck. Det är en positiv inställning som jag bejakar. Samtidigt tänker jag mig att det nog är svårare för en man att säga någonting motsvarande om kvinnor inför kvinnor som ägnar mycket tid åt sitt utseende. Risken är att sådana kvinnor inte alls vill gå hem hos män som tycker att kvinnor överlag är attraktiva.

 

Om jag trodde att min syn på människor som ganska vackra varelser i allmänhet skulle få människor att tvivla på sig själva och känna sig förminskade skulle jag förmodligen hålla den synen för mig själv. Jag inbillar mig att ganska många där ute håller tyst för att de inte vill såra, minimera sina liggchanser eller framställa sig som personer som är okräsna för att de inte har råd att vara något annat. Det är för all del förståeligt, men tråkigt då det verkligen behövs en motvikt till den komplexskapande utseendehetsen som faktiskt är ett problem även under de perioder då skönhetsoperationer inte finns på kartan.

 

Jag hoppas att jag får vara med när det är status att bli på gott humör av kroppar överlag.

 

Läs även andra bloggares åsikter om naket, nakenhet, nakna kroppar, komplex, skönhet, utseende, utseendehets, komplex, könsroller, kvinnligt, manligt, sex, säger du att alla är snygga får du aldrig ligga, bröst, kukstorlek, kvinnor, män

Dagens glädjeämne är rapporteringen om några gymnasieelever som spelade in en ”nakenfilm” innan de tog examen. En film som funnits tillgänglig på Youtube och visats upp för skolans elever vid något tillfälle.

 

Mindre roligt är att rektorn inte står upp för eleverna, men jag hade å andra sidan inte väntat mig någonting annat. Hade han sagt någonting positivt om elevernas engagemang och nyskapande är det inte alls omöjligt att han hade fått gå med de värderingar som just nu frodas i detta bakåtsträvande land.

 

Om jag hade varit rektor på den skolan hade jag varit stolt. Att jag tycker om nakenhet kommer nog inte som en chock för någon. Det är klart att nakenhet är trevligt i sig, men när jag konfronteras med alternativet är det inte ens en fråga huruvida jag är för eller emot nakenhet. Alternativet är personer som inte trivs i miljöer där deras kroppar syns. Från sänghalmen till kollektiva omklädningsrum med kroppskomplex och ätstörningar som följd.

 

Personer som har en positiv inställning till sina kroppar kommer troligen att dokumentera sina nakna kroppar och överväga att bada nakna. De rationella skälen att använda badkläder om du är i en miljö där du vet att ingen kommer att ta illa vid sig vill jag mena inte existerar.

 

Jag blir glad av personer som inte är rädda för att någon skulle få syn på dem nakna och jag ser det som ett tecken på att de har ett sunt förhållande till sina kroppar. Den aspekten borde även de som är mest högljudda emot nakenhet kunna se. Dessvärre är de för upptagna med att uppröras över det faktum att någon skulle kunna bli kåt om nakna kroppar tilläts exponeras fritt utan någon löjlig moraldebatt.

Läs även andra bloggares åsikter om nakna kroppar, naket, nakenhet, kroppskomplex, nakenfilm, sex

Skulle du känna igen din fitta/kuk om du såg den på bild? En intressant och motiverad fråga. Jag tvekade innan jag svarade att ja, men ju mer jag tänkte på det desto mer dumt verkade det att en person som har några hundra bilder på sitt underliv, delvis rakar det och under längre perioder dagligen skådat sin fitta med en spegel framför sig inte skulle göra det.

Fittor

När jag var fjorton år visste jag hur min fitta såg ut när jag såg ner på den. En bild som inte är helt olik den klassiska bilden av fittan som brukar användas när fittor väl skildras. En oupphetsad fitta med könshår och slutna blygdläppar. Som man hade jag troligen dokumenterat min kuk med stånd, förändringen är påtaglig och det pratas mycket om både slaka och styva kukar. Som kvinna var jag ovetande om att mitt underliv också svällde och förändrades utseendemässigt så jag lät dokumentera min fitta i oupphetsat tillstånd och bilderna är därefter...

 

Det är glädjande att så pass många tror att de skulle känna igen sin fitta. Man kan tänka sig att Klumpesnusk drar till sig en viss sorts kvinnor som har en sund inställning till sin kropp och därför också vet hur de ser ut mellan benen, men jag tror att allt fler blivit med bekanta med sina underliv då det är fler som rakar fittan än som inte gör det, då de flesta kvinnor äger en vibrator och för att inte tala om alla de som konsumerat porr - de borde väl undra hur deras eget underliv ser ut?

 

Det lär dessutom finnas en hel del kvinnor som vill veta hur deras fitta ser ut för att de personer säga att fittor inte är vackra, men jag hoppas att de som tittar ner ser någonting de kan associera med någonting lustfyllt och upphetsade snarare än ”behovet” av plastikkirurgi, men vad vet man när ordet fitta är ett relativt vanligt skällsord, när det på vissa håll är mer eller mindre okej att uttrycka att kvinnors kroppar är motbjudande och när myter om hur fittor är och ser ut ömsom kan passera oemotsagda?

 

”Hur har det kunnat bli så att denna makalösa makapär vi har mellan benen gick från en oas av möjligheter till en oas av ångest? Sluta noja. Våra underliv är underbara.”

Läs även andra bloggares åsikter om fitta, fittor, kuk, kukar, könsorgan, ideal, underliv, självkänsla

Jag medverkade i radio förrförra veckan. Skurups lokalradio. En fem minuter lång intervju om nakenhet på nätet. Jag fick frågan om vilka reaktioner jag fått på mina nakenbilder, varför jag tror att folk blir så chockerade över nakenhet på nätet, varför jag publicerat bilder på mig själv och om nakenhet har en given koppling till sex. Ganska vanliga frågor på temat med andra ord. Som vanligt hinner man bara beröra det som är viktigt, om ens det.

 

Den första bilden jag publicerade föreställde mig med bar överkropp och var ett inlägg i jämställdhetsdebatten eller närmare bestämt debatten om de ojämlika klädesregler som råder på våra badhus. Något jag skrivit så mycket om att inläggen tilldelats en egen kategori som du finner här. Att den första bilden jag publicerade offentligt betraktas som en nakenbild säger en hel del om hur vi ser på kvinnors contra mäns överkroppar.

 

 

Efter det har jag publicerat fler mer eller mindre nakna bilder i syfte att utmana de normer som finns, försöka skapa ett mer avslappnat förhållande till nakenhet och väcka debatt om de självklarheter på området som är allt annat än självklara. Det sista har jag definitivt lyckats med. Att förändra attityder och personers inställning till nakenhet är en långsiktig och stor uppgift som kräver att många personer engagerar sig. Har jag lyckats med detta? Den frågeställningen tog jag inte upp i radio, men den är intressant. Jag har nog åtminstone lyckats avdramatisera min egen nakenhet. När bilderna var färska var kommentarerna många och arga i tonen. Naturligtvis fick jag också positiva och uppmuntrande kommentarer att varva horkommentarerna med. Några mer egoistiskt lagda menade att brösten skulle förlora den sexuella laddningen om kvinnor visade sina bröst i offentliga sammanhang.

 

 

Kvinnor förväntas inte enbart lyfta frågan om orättvisor som drabbar män. Kvinnan ska också ta ansvar för mäns sexualitet genom att dölja sina bröst så att mannen fortfarande kan tända på henne. Hon har också ett ansvar att se till att andra kvinnors bröst fortsätter att vara spännande genom att inte offentliggöra sina egna. När debatten hade nått den låga nivån kände jag mig ganska uppgiven.

 

 

Jag ser ingen motsättning. Jag anser mig själv vara ett levande exempel på att det går att ha ett okomplicerat och avslappnat förhållande till nakenhet och samtidigt uppskatta det nakna. Samtidigt ska jag inte sticka under stol med att jag INTE solidariserar mig med personer som inte kan tända på kvinnor om det kommer i kontakt med kvinnors kroppar för ofta.

 

Jag kan förstå personerna som blir chockerade när privatpersoner publicerar nakna bilder på sig själva. Personer som inte vill se sig själva i spegeln eller på sin höjd klarar av att visa sig naken inför sin partner har givetvis svårt att relatera till en person som på frivillig basis lägger upp bilder på sig själv på nätet där i praktiken vem som helst kan se bilden, sprida och kopiera den. Jag förstår därför också oron inför det faktum att personer olovligen publicerar nakenbilder på andra personer utan tillåtelse.

 

Den debatten visar med all tydlighet behovet av ett mer avslappnat förhållande till den nakna kroppen. Vi skapar själva det nakenklimat vi vill ha. Vill vi att den som blir ofrivilligt uthängd på nätet ska få en riktigt jobbig tillvaro kan vi fortsätta i samma spår. Om vi däremot vill honom eller henne väl är det oerhört viktigt att vi vrider och vänder på de oskrivna reglerna som gör livet till ett helvete för dem som råkar ut för det.

 

Att tro att detta är ett övergående problem som kommer att upphöra med tiden förenklar inte deras tillvaro. Vi är ansvariga för våra handlingar och vi inspirerar andra direkt och indirekt i vår vardag. Jag menar att de som välkomnar och upprätthåller det nakenfientliga klimatet också välkomnar och upprätthåller den dystra tillvaro de ofrivilligt uthängda möter.

 

Ingen gynnas av nakenhetshysterin!

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om nakenhet, nakenhysteri, nakenfientlighet, nakenhet på nätet, kvinnor, män, bara bröst, bröst, jämställdhet, horkommentarer

Som svar på frågan om varför jag gillar att bada naken brukar jag skämtsamt svara att jag inte har någonting att dölja. Det borde vara en fullt giltig förklaring när vi i sann säkerhetsanda alltid ska vara redo att redogöra för våra privatliv. Anledning är att vi inte har någonting att dölja och redan där missar man målet, men när jag själv vill redogöra för min kropp eller mitt sexuella privatliv ska jag helst inte göra mycket väsen av mig. Då passar det sig inte.

 

När kontrollen ligger hos mig är det inte längre intessant att jag visar att jag inte har någonting att dölja. När det kommer till sex och naket vill ingen ta mig på bar gärning. Sådana handlingar ska ske bortom allmänhetens möjlighet att kunna ana ett dryft av vad som försiggår.

 

Att en tulltjänsteman ser mig naken tycker jag personligen är ganska oproblematiskt. Det är kränkningen av den personliga integriteten som upprör mig, men den gränsen är passerad för länge sedan. I samma sekund de tittar igenom mina tillhörigheter på så godtyckliga grunder som att en individ tycker att jag ser lite misstänksam ut är den passerad. Om kränkande är ett bra beskrivande för den föreslagna naken- eller helkroppsskanningen är det ändå bara aningen mer kränkade än den verksamhet som just nu pågår på flygplatser runt om i världen OCH borde ha förkastats för länge sedan.

 

Alla de som inbillar sig att integritetsdebatten förs av tjuvar och banditer och att säkerhet är bra (och därtill en given konsekvens av tullverkets integritetskränkande insatser) borde väl välkomna förslaget? För jag antar att det är samma “integritetsfrämjande” åtgärder som alltid (nåja) - att informationen inte får sparas hur länge som helst?

 

Jag är otroligt nyanserad och hatar därför tulltjänstemän på individnivå. Tillsvidare roar jag mig med att genera dumma tulltjänstemän med vibratorer och glidmedel i mitt handbagage, vilket de alltid vill titta närmare på när jag ankommer till Stockholm från Riga av någon anledning. Det påminner mig om att jag saknar Riga, staden jag inte fick köpa min egen vibrator i när jag var fjorton. Anledning var att jag såg för ung ut. Paldies!

Läs även andra bloggares åsikter om trygghetsnarkomani, helkroppsskanning, nakenskanning, integritet, tulltjänstemän, tullverket, hata tullen, dildo, glidmedel, sex, naken, nakenbad, folk som tycker det är viktigt med integritet först när någon kan få syn på dem nakna

Lokalnyheterna bjuder sällan på någon underhållning, men just idag har Dagbladet en naken man på förstasidan. Läs artikeln för att förstå rubriken.

Låt mig anta att någon satte kaffet i halsen i morse. Kanske någon av de personer som protesterat mot Sundsvalls kommuns beslut att låta Sundsvalls naturistförening Natyristen efter många år av väntan överta en strand vid Västra Lövsjön. Det är protestesterna som gett oss dagens förstasida och det är därför den roar mig.

Den nakna mannen, Hans Lundström, har inget bra svar på kritiken som han tycker är för fånig för att ens bemöta. Lundström lyckas sammanfatta ganska väl hur jag känner det när personer upprörs över något så oförargligt som nakna människor. Vad ska jag svara? Det är svårt att argumentera mot någons tycke och smak och det ligger heller inte i mitt intresse att ens försöka om jag ska vara ärlig.

Det finns dock argument som jag aldrig låter bli oemotsagda. Ett sådant exempel är när personer som av olika skäl inte vill vistas i närheten av nakenbad vädjar om att nakenbadarna ska tänka på barnen. Lika lite som jag kan säga att din smak är fel kan personen som ber nudisten tänka på barnen förklara varför det är problematiskt om barn skulle råka få syn på nakna kroppar.

I samtliga fall där tänk på barnen-argumentet anförs är det solklart att det är föräldrarna och inte barnen som upprörs av nakna människor. Det är inte ovanligt att barn badar nakna inför hela familjen, släkten och även grannskapet. I Stockholm för några år sedan badade ett tjugotal nakna barn mitt i stan och det var inga problem. Rädslan för kill- och tjejbaciller och nakenhet är något som vi senare i livet får lära oss att vi ska bejaka. Barn är klokare än oss vuxna.

Du får uppröras. Du får önska att du aldrig mer behövde se den nakna glada mannen vid strandkanten. Det är vad du gör av ditt äckel som är avgörande. Har du samma attityd som Hans Lundström, ”Vi stänger inte ute någon. Om de bara kan acceptera oss så kan vi acceptera dem”, gillar jag dig. Om du däremot tar dig rätten att vara otrevlig och be någon klä på sig sina kläder kanske du ska omvärdera vem som har rätt att känna sig kränkt.

I sommar ska jag bada naken på västkusten. Jag längtar.

Johanna tänker inte skriva årskrönika. Det får andra som är mer kvalificerade göra. Kvällen kommer spenderas med massor av sprit och trevligt sällskap. Johanna tänker däremot önska er ett riktigt gott nytt år.

---

Vem visar vaginan frivilligt på nätet?

Alexa Wolf frågar sig vad det är som driver kvinnor att lägga upp nakenbilder på sig själva och antyder att de som visar fittan på nätet inte gör det av fri vilja. Jag anser att man bör vara försiktig med ett sådant påstående och fundera lite över konsekvenserna av det. Wolf beskriver hemmaporren i termer av ett verktyg att uppnå social status med. Bränslet är kvinnornas otillfredsställda uppmärksamhetsbehov:

"Att extrem exhibitionism utan egentliga mål skulle bli ett vedertaget sätt att uppnå social status var nog svårt att tro för många för 10 år sedan. Att räkna nätträffar på sig själv är nutidens självbekräftande heroinfix"

Den första tanke som slår mig är vad får hon allting ifrån och den andra, om nu Wolf skulle ha rätt i sak, att det är femton minuter i rampljuset som motiverar kvinnor att sprida nakenbilder på sig själva, hur skiljer det sig då från all annan form av öppen kommunikation över nätet?

Statusjakten tycks ha kulminerat när sex och naket kommer med i bilden. Det är först då saker och ting omnämns som patetiska om än med snygga omskrivningar: "Vad du betraktas för är mindre viktigt. Att bli sedd av andra skapar en falsk känsla av makt och att vara älskad. Har man ingen makt från början kan känslan bli överväldigande och konsekvenserna i stunden kännas ringa".

Det är först då vi på vi pratar om uppmärksamhetskåta kvinnor utan självrespekt. Det är när sex finns med i bilden kvinnor görs till offer mot sin vilja. Innan är de modebloggare med till synes tråkiga liv. Att skriva om sex eller att lägga upp nakenbilder genererar inga stålar eller mat på bordet. Lyckade modebloggare kan åtminstone tjäna pengar på att erbjuda reklamplats när min blogg är reklamfri på grund av att min bloggtjänst värnar om sina annonsörer. När det handlar om sex måste det finnas goda skäl.

Vilka är konsekvenserna? Att inte kunna ägna sig åt det man vill göra utan att bli ifrågasatt är något de flesta inte vill vara med om. Baksidan med att misstänkliggöra personer och ifrågasätta deras syften är risken att de börjar censurera sig själva för att bättre passa in i den normativa mallen. Att inte se till sina egna behov kan ses som ett dåligt val på samma sätt som att ladda upp nakenbilder på sig själv och frågan är vad som är värst.

Elin Grelsson sammanfattar det bra "I sämsta fall blir det en fortsatt reproduktion av de normer och mönster som styr den större mängden industrialiserad porr. Men då det inte åligger amatörerna något kommersiellt intresse i pornografin, borde det ge möjligheter för en ökad mångfald. Hemmagjord porr kan i bästa fall inte bara utmana den dominerande porrindustrin och de sexuella normer och stereotyper som den förmedlar. Mångfalden kan också leda till att de samhällsinstiftade normerna kring vad som definierar "den goda sexualiteten" med rätta utmanas och provoceras".

Argumentet ovan är lite som "Vad skulle du göra om din dotter [valfri tabubelagd företeelse]?". Jag brukar få frågan (rubriken) ibland med anledning av det jag skriver och de (få) bilder jag dekorerar bloggen med. Kritik som utgår från att jag inte blir tagen på allvar när jag skriver om hur det är att suga kuk eller mitt val av bilder hamnar direkt i lådan med saker jag inte kunde bry mig mindre om, likaså alla kommentarer om hur synd det är om mig. Kritik har inget värde om personen som kritiserar inte förstår vad h*n kritiserar. För det första känner ni inte mig. För det andra är det politik i allra högsta grad att lägga upp nakenbilder. Sex är politik. Både att skriva om och utöva. Förstår du inte det har du inte läst min blogg.

Jag har ingen önskan om att förminska mina föräldrar och därför skulle jag känna mig ytterst obekväm med att "föra deras talan". I sig ser jag ingen anledning att besvara frågan då jag inte skulle bry mig om mina föräldrar vore negativa till min blogg. Det skulle på sin höjd vara tråkigt, men jag skulle inte lägga ned min "verksamhet" för det.

Om du lägger dig för kritik kommer du ingen vart. Det är först när folk är kritiska du vet att du spelar roll och att du lyckats starta debatt. Som jag skrev i ett tidigare inlägg kommer det alltid finnas några som inte vill förändra sin sexualfientliga attityd och det får vi alla stå ut med. Tack och lov är dessa personer så bra på att framställa sig själva i dålig dager, för om det stämmer att Ur allt elände kommer någonting gott förkortar dessa intoleranta processen med att avdramatisera sex och nakna kroppar i och med att det inte är en grupp man inte riktigt vill förknippas med om man inte är i akut behov av en lobotomi.

Svenska bloggar om sexualfientlighet, sex, naket, nakenbilder, intolerans, sexualpolitik,

Amelia Adamo vill längre inte se halvnakna kvinnokroppar:

"Och överallt dessa halvnakna kvinnokroppar. Till och med på jobbet. När jag går genom vårt kvinnohav - redaktionerna på Kungsgatan i Stockholm där jag jobbar - slås jag av alla urringningar och lårvisningar och undrar vad jag hade tänkt om jag var man. Skulle jag vara helt oberörd? Förr slapp man i alla fall att titta ner på två stora mjälla bröst på fikarasten. Eller fundera på hur den söta flickan gör när hon ska böja sig fram. Utan att trospartiet också kan beskådas. För att inte tala om alla dessa stringtrosekanter som jag ser runt lunchborden på stan"

Adamo inleder sin text med att hylla RFSU:s grundare Elise Ottesen-Jensen som vågade tala om sex när det var ännu mer tabu än vad det är idag. Om man skumläser artikeln kan man få känslan att Adamo ställer sig positiv till att sex blivit mer avdramatiserat, men tvärtom äcklas hon av att kvinnor tar sig friheten och visar lite hud.

Jag kan respektera om Adamo inte vill se bröst, men där tar det stopp. Du må tycka vad du vill om bröst men kom inte och påstå att lite naken hud skulle vara ett jämställdhetsproblem. Adamo menar bland annat att problemet består i att kvinnor är med avklädda än män, ett påstående jag inte alls kan hålla med om. Kolla bara på hur det ser ut på badhus eller varför inte utomhus där kvinnor förväntas dölja sina bröst (av hänsyn för sin omgivning) medan män utan problem kan vistas bland folk med bar överkropp. För mig är det inte en fråga om att män får men inte kvinnor, för i sådana fall skulle vi lika gärna kunna förbjuda män att vistas med bara överkroppar och glömma allting. Det handlar om att du borde ha rätt att bestämma över din kropp, om du vill dölja den eller ej.

"Att skriva och prata om sex är viktigt. Det har gjort att vi fått homoäktenskap, att vi diskuterar hedersrelaterat våld, våldtäkt, alla de politiska sexfrågorna och hur vi ska förhålla oss till dem. Under de här 75 åren har vi genomgått en erotisk revolution. Den var nödvändig. Hurra för alla dessa underordnade kvinnor som i dag tagit makten över sina kroppar. Vad skulle vi ha varit utan Elise Ottesen-Jensen och hennes efterträdare?"

Den sexuella revolutionen är inte över Adamo och jag befarar att det är sådana som du som kommer göra allt för att sätta käppar i hjulet. Hurra för alla underordnade kvinnor som inte lyssnar på dina tokerier och gör som de själva känner för vare sig det blir burka eller urringat i slutändan.

Jag själv ägnar mig inte åt någon "privat klädspaning" men jag har inte sett någon obligatorisk stringkant de senaste tre åren. Jag tyckte det var roligt när kvinnor sprang runt i grå mjukisbyxor och stringkanter som syntes på långa vägar men den tiden är faktiskt över nu.

Svenska bloggar om Amelia Adamo, jämställdhet, naket, sex, kvinnokroppar, Elise Ottesen-Jensen,

Augusti 2006 besökte jag Urkult för första gången och det var kärlek vid första ögonkastet, en naturnära festival i Näsåker med trevliga, inspirerande människor. Förutom att sitta vid campingen, inmundiga alkohol och socialisera sig med övriga festivalbesökare är min personliga favorit nakenbadandet vid Nämforsen. Jag skulle kunna besöka festivalen enbart för nakenbadandet, musiken är jag ganska ointresserad av och eldnatten har tyvärr blivit tråkigare med åren om vi skall tro de som besökt festivalen sedan dess start. Att bada naken har inte varit några som helst problem för mig och mina vänner, jag har fått intrycket av festivalbesökarna som ganska avslappnade. Om några klär av sig brukar det få effekten att fler hakar på och gör detsamma. Inger Grottefrid vid Fyrishovbadet i Uppsala skulle nog i ett tappert försök hänvisa till anständighet, hygien och dåligt omdöme. Grottefrid skulle nog även betrakta detta som ett sätt att pressa unga osäkra kvinnor till någonting som inte kan antas ligga i deras intresse. Jag tror mig inte veta andra människors bästa och tänker heller inte uttala mig om vad som inte ligger i någon annans intresse. När jag skriver om press kan jag bara genom att se till mig själv erkänna att jag lagt band på mig själv vid flera tillfällen av rädsla att bli konfronterad. Du är naiv om du tror att alla som badar i överdel känner sig bekväma med detta. Jag kände mig inte alls bekväm med badkläder även om jag då aldrig skulle ha erkänt det för någon annan än mig själv. Att kunna strunta i badkläder är i mina ögon ett tecken på att man inte faller för omgivningens tyckande helt kompromisslöst. Ett bevis för att det går att tillgodose sina egna intressen oavsett andra människors och mer eller mindre ett faktum att personen som gör det trivs med sin kropp i den mån att det faktiskt inte göra något om någon skulle råka se lite bröst, könsdelar eller vad det än kan handla om.

Förra sommaren när jag som mest längtade efter nakenbadet vid Nämforsen påpekade en vän för mig att det är bäst att passa på att bada naken medan det fortfarande är möjligt. Jag tänker på min förvånade min i det ögonblicket och min kommentar - Vad säger du? Komma här och påstå att rätten att bada naken skulle vara hotad, tänkte jag. Sedan slog det mig att han kanske har rätt, det är inte alls säkert att vi vaknar upp med samma fri- och rättigheter imorgon. Jag blev inte arg utan kände snarare någon slags uppgivenhet, för tänk om han faktiskt har rätt. Den utveckling vi ser idag tyder inte på att vi kommer få ett friare samhällsklimat. Hela tiden tänjer vi på gränserna, frihet är idag bara ett modeord (om ens det) och inskränkningarna längre inga undantag. Tänk om den lag som ger oss rätt att bada nakna i naturen faktiskt kommer att vara hotad inom en snar framtid.

Skulle det idag var möjligt att anmäla nakenbadare för förargelseväckande beteende och skulle rätten att bada naken slå ut lagen om förargelseväckande beeteende? Hoppas jag inte ger upplopp för idéer hos någon skvatt galen människa nu. Med allt detta i bakhuvudet känns det ännu mer angeläget att visa uppskattning för att vi idag faktiskt får bada nakna utomhus. Det kan tyckas paradoxalt att kvinnor kunde vistas bland allmänheten utan överdel på 80-talet medan det idag uppstår ramaskri för att en kvinna inte vill skyla sina bröst. Trots att utvecklingen går framåt rent tidsmässigt så känns det som att vi hela tiden backar. Den normalisering vi många törstar efter börjar kännas allt mer avlägsen när det diskuteras huruvida offentligt hångel borde vara tillåtet.

Får en majoritet säga sitt är jag inte alls säker på att rätten att bada naken i naturen skulle leva vidare. Att vi genom majoritetsbelut ska ha rätt att förbjuda beteenden som upprör är nog heller ingen dum idé om snittmänniskan får säga sitt. Med den logiken kan jag komma på massor av saker som genast faller bort och flera lagar som aldrig borde ha stiftats. Varje dag tvingas jag höra åsikter jag inte gillar och varje gång någon talar om för mig vad jag borde göra tänker jag ’varför finns ni?’. Det finns gott om egoistiska människor som åberopar förbud med hänvisning till sina egna intressen. Ingenting nytt under solen. Jag vill inte... vill du behöva... sådant beteende hör inte hemma... ska det vara så svårt att... ingen har dött av.. det finns faktiskt viktigare... tänk om din dotter.... regler finns faktiskt av en anledning... Ni går mig verkligen på nerverna. Min vardag skulle vara så mycket bättre utan er. Att ni talar om för mig vad jag ska göra är vare sig anständigt, mänskligt, schysst eller hänsynsfullt, men det ska jag stå ut med. Vad jag väljer att göra med min kropp borde inte ens angå er.

Glöm badkläderna hemma och låt oss tillsammans bevara vår rätt att bada nakna

Svenska bloggar om nakenbad, urkult, nämforsen, nudism, naket jävligt intressant

Nyhetsvärde är klart överskattat när Emma "Herminone" Watson (hör och häpna) bär trosor likt halva befolkningen. Tänka dig en nyss fylld artonåring som "flashar" trosorna. Inte nog med det, trosorna var genomskinliga.Var är världen på väg undrar du säkert nu. Borde hon inte låsas in och hängas nu med detsamma, åtminstone låsas in så att hon inte kan fortsätta skada sig själv.


Skapade mitt första hotmail-konto 99 och kör vidare på hotmail av tradition och det brukar bli tröttande i längden att nästan varje gång man loggar ut dyker MSN Kändisnytt upp med alltid lika spännande skvaller. Jag vill inte vara sämre än någon annan och därför tar jag mig också rätten att dela med mig av mina i-landsproblem.

MSN skriver: "Emma får i dagarna utstå hård kritik i tidningar och bloggar och anklagas för att vara ute efter uppmärksamhet. Men vad tycker du?"

Jag tycker att unga Watson verkar vara en rolig partypingla, hon hade uppenbarligen rent mjöl i påsen (läs: ingenting att dölja). Utöver det vill jag gärna träffa den människa som inte är ute efter uppmärksamhet. Bloggaren som inte vill ha besökare, skådespelaren som inte vill bli ännu mer uppmärksammad vilket brukar kunna förbättra för den kommande karriären eller modellen som vill bli totalignorerad. Hela beskyllningen om uppmärksamhetsbehov är så dum då den kommer från människor som köper en dyr armanikostym av det enda skälet att framstå som läcker. Viss uppmärksamhet är bra men så fort fittor och bröst kommer med i bilden gnäller vi, ramaskri för att använda en överdriven, men ack så populär "mediaterm".

Svenska bloggar om Emma Watson, Britney, MSN kändisnytt, MSN, Hotmail, naket, underliv, fitta, bröst, trosor, nyhetsvärde

Med ett flertal vänner som berättat att de på grund av sin uppväxt fick en negativ syn på sex och nakenhet i och med deras föräldrars iver att skydda dem ifrån sex till lite naken hud undrar jag på fullaste allvar om sådan moralpanik någonsin slutar väl? Vem räddar man och från vad? Borde inte dessa barn räddas från sina hysteriska föräldrar med fötterna på mars? Naket var någonting man skulle akta sig för som barn även om jag själv inte växte upp med föräldrar som bad mig blunda vid "hemska inslag" på TV eller film - i dessa fall naket, sex och våld. Därför behövde jag heller aldrig fråga varför jag var tvungen att blunda eller kasta ner huvudet i kudden så fort en man och kvinna hånglade på TV-rutan, inte heller behövde jag lyssna till svaret: ?Det får du veta när du blir äldre?. Kanske känner du igen den repliken från när du frågade dina föräldrar hur barn blev till. Det gör jag. Jag tjatade aldrig utan gav helt enkelt upp. Vilken slutsats ska vi dra av vissa föräldrars ovilja att berätta hur barn blir till? Att barn är en produkt av någonting så fult och smutsigt att det inte ens går att prata om? Jag funderade inte mer över det som sagt utan tänkte väl att jag kanske en dag skulle få reda på "varför finns jag?" Föräldrar kan i timmar berätta om tomten, var han bor, vad han gör och varför han finns, men barn förtjänar inte att få veta varför de existerar. Logik, någon? Jag undrar vad som är så farligt med att berätta sanningen? I nästan alla andra fall prioriteras ärlighet men när det gäller barn kan man (utan anledning) säga vad som helst. Vad är poängen med att ljuga i barn om "bebissorkar"? Varför inte berätta sanningen? Vad är det värsta som skulle kunna hända? Att barnet inte förstår dig? Är det farliga just det faktum att barnet utan denna hysteri möjligen får ett "natuligt" avslappnat förhållande till sex (hemska tanke!)? Sex framställdes som så fult och smutsigt att jag och några kompisar inte för våra liv kunde begripa varför någon hade sex, allra minst våra föräldrar, vilket jag idag har all förståelse för. Vem skulle frivilligt göra sig en sådan otjänst? Även när våra föräldrar inte förmedlade en sexnegativ hållning fanns det alltid någon annan som var frivillig att inta den rollen. Borde vi unga idag inte vara mer skadade än vad vi faktiskt är? Varje gång jag hör människor i min egen ålder skratta åt orden "kuk" och "fitta" kan jag inte låta bli att fundera över deras uppväxt och vad som gick fel. Var det detta ni önskade se tio år efteråt när ni framstod som generade och inte ville berätta? Är det så konstigt egentligen att många inte kan ta sina föräldrar på allvar när flertalet lade ner tid på att lura i sina barn "roliga historier" istället för att hålla sig till verkligheten? Jag tycker det är rätt åt dem.

För flera år sedan, jag minns inte när, var jag och en yngre vän och badade med hennes farmor. Vi berättade för hennes farmor att vi tänkte förflytta oss längre bort, hennes farmor skrattade minns jag. Vi gick och vi gick plötsligt insåg vi att vi kommit till en nudiststrand. Vi tittade rakt fram och där satt en naken man framför oss. Jag hade aldrig sett en kuk minns jag. Vi ville sluta titta för nudisternas skull fastän vi var väldigt fascinerade av det vi sett. Tänka sig att det fanns avslappnade människor. Människorna som vistades vid stranden där vi höll till använde sig av "trostricket" för att inte råka blotta sin kroppar. Vi vände på oss lite halvsnyggt och stod kvar ett tag. Efter en stund gick vi tillbaka och jag minns att hennes farmor frågade om vi hade haft roligt.

Min syn på nudister var efter det att de naturligtvis skulle få hålla på med sin livsstil. Jag hade fått höra att nudister tog illa vid sig när människor badade i badkläder. Kanske känner de sig kränkta, kanske tar de illa vid sig, det är nog väldigt individuellt. Om de tar illa vid sig kan jag delvis förstå det. Nudisterna har valt den fredliga vägen, De håller sig borta från barnfamiljer och sura föräldrar. Allt de vill är att få vara ifred. Trots att vi har rätt att bada nakna vid sjöar och hav tar människor som föredrar badkläder illa vid sig av nakna människor. Nudister vill inte ha något bråk, de vill kunna bada nakna utan att någon höjer ögonbrynen.

Min attityd till nudister var ungefär som homofoba mäns syn på homosexuella män. Bara de inte rör mig får de gärna leva ut sin dröm. Som om jag vore en superexotisk människa alla drömde om att få se avklädd.

Under min uppväxt fick jag lära mig av människor jag möte att avvikande människor var sämre människor. Vill du träffa upprörda människor som lägger sig i ditt val av kläder ? åk till vilken badstrand som helst där det finns barnfamiljer. Sedan två år tillbaka badar jag helt naken. På festival har jag aldrig blivit tillsagd, men så fort det är barnfamiljer i närheten slutar det ofta med att familjerna åker hem. Barnen ser frågvisa ut och förstår inte alls varför mamma och pappa ser så upprörda ut. Dessa föräldrar pratar om att vi som badar nakna inte visar respekt, tvärtom visar de ingen respekt för de som vill bada nakna.

För att komma in lite på toplessdebatten där möter vi samma problem. De personer som väljer att ha kläderna på sig ser sig själva som offer som blir utsatta för något slags övergrepp när människor tar sig friheten och struntar i badkläder. Vi har könsroller som säger att jag är kvinna och därmed ett sexobjekt. Jag som kvinna ska skyla min sexualiserade kropp, att jag valde inte att födas som kvinna (även om jag trivs som kvinna) spelar ingen roll.

Jag kan inte se varför människor med äckelkänslor skulle ha förtur. Dessa människor som äcklas så av människokroppen borde istället ta en omväg. Det är viktigare att människor som vill bada nakna har rätt att göra det. Det borde inte var någonting att orda om då vi har en lag om att nakenbad vid strand är tillåtet. Människorna som får långåriga trauman av nakenhet (men påstår att det är barnen som blir lidande) behöver faktiskt inte titta.

Dagens avsnitt av "Grannfejden" var minst sagt speciellt. Programmet utspelas på olika orter i Sverige där så kallade "grannfejder" råder. Robert Aschberg är programledare och jag kan inte sluta undra om han älskar när människor gör bort sig i TV. Två medlare finns på plats i varje avsnitt för att lösa fejderna.

Dagens avsnitt handlar om Karin som blev vräkt på grund av att grannarna påstått att hon varit naken ("lättklädd" rättare sagt) ute på gården. Karin överklagade och fick rätt i hovrätten. Karin har recept på att hon inte bör använda trosor, hon har någon sjukdom som gör att hon är varm konstant. Empati, snälla.

Tvättstugan som egentligen är ett avslutat kapitel nämns som en del av problem. Huvudproblemet är att Karin går omkring i en "kort kort rock med ingenting under". Grannen Inga-Lill är extra upprörd eftersom att hennes barnbarn kan råka se Karin när hon är ute på gården men även andra "småbarn" kan fara illa.

Inga-Lill menar att hon inte kan inte gå ut för att grannen Karin är för "lättklädd" och menar att "man ska kunna ha kläder på sig". Inga-Lills barnbarn och hennes son ska flytta, hon är orolig och "tror att någonting ska hända", vad framgår inte.

Varför blandar alltid vuxna in barn och framställer det som att barn generellt har problem med nakenhet. Taktiker. Varför erkänner inte vuxna istället att de själva har allvarliga problem och äcklas av nakenhet. Om det är så att barn blir nervösa inför nakenhet tror jag det mer handlar om vad föräldrarna själva bidragit till genom att vara överspända. Sex och naket är fult och lite hemligt och ingenting man ska beskåda men ändå HELT NATURLIGT.

När Aschberg i slutet av programmet besöker "nakna" Karin är hon förvånansvärt nog väldigt positiv, annat är det med Inga-Lill. Karin har nämligen tvättat fönster då hennes bröst råkat synats. Detta har filmats. Aschberg ifrågasätter Inga-Lill och genast är det helt OK att vara naken men problemet är att Karin ljuger och hävdar att hon aldrig är naken. Med den definitionen av nakenhet är urringning och allt vad det heter högst klandervärt om man nu har problem med hud.

Trodde det var ett skämt när jag såg programmet. Vissa människor har onekligen för mycket tid och för meningslösa liv.