Högt pris för pedofilhysterin!
Elisabet Höglund har hört talas om en morfar som inte vågar hämta sitt barnbarn på förskolan utan att hans fru följer med. Mannen är livrädd för att förskolepersonalen och de andra barnens föräldrar ska tänka att han är en pedofil om han hämtar barnbarnet på egen hand.
Som kvinna funderar jag aldrig över om saker jag gör eller säger kan få andra att tänka tanken att jag kanske är en pedofil, därför är det svårt för mig att relatera till mäns förhållande till sådana misstankar. Jag har aldrig låtit bli att uttrycka en åsikt för att jag är rädd att folk ska tro att jag är en sexualförbrytare och jag känner inget behov av att understryka hur illa jag tycker om personer som förgriper sig på barn. Jag antar att folk utgår från att jag inte är för sexuella övergrepp eller barnsexturism eftersom att jag är kvinna och därmed anses ofarlig.
Kanske har barnbarnets morfar varit med om någonting som givit honom skäl att vara orolig och tänka två gånger eller så är han irrationell. Oavsett förklaring är det aldrig roligt när personer går och oroar sig och låter sig själva begränsas därav.
”Alla goda krafter måste därför sättas in för att få bort stämpeln att män är farliga djur som förgriper sig på små barn. Självklart ska barnen skyddas – men inte mot hjärnspöken utan mot reella hot.”. Så avslutar Höglund sin kolumn.
Jag delar den uppfattningen. Vad de som upprätthåller jakten på dessa hjärnspöken (Sverigedemokrater och personer som är på samma intellektuella nivå) inte verkar bry sig nämnvärt om är konsekvenserna för vanliga människor. Detsamma gäller personerna som vill slå ett slag för sexuella övergrepp mot kvinnor när de uppmanar kvinnor att inte vistas utomhus efter mörkrets inbrott. De flesta kvinnor råkar inte illa ut när de rör sig utomhus, att påstå att kvinnor tar en stor risk i mäns sällskap begränsar kvinnor och sprider en felaktig bild av män. Män som grupp är i allra högsta grad delaktiga i att upprätthålla den felaktiga synen på män som farliga för kvinnor när de helt grundlöst uppmanar kvinnor att låta bli att göra vissa saker.
De som vill skydda barn från påstådda hot till vilket pris som helst bidrar till ett otryggare och otrevligare samhälle. Media är i allra högsta grad delaktiga när de skriver om ”pedofiler” som medverkat i sexuella sammanhang tillsammas med femtonåringar och när de benämner tonåringar som flickor och pojkar. Pedofiler är personer som främst eller uteslutande känner sexuell attraktion till barn som ej har genomgått puberteten. När media skriver om fjortonåringar och pedofiler i samma mening ger det en felaktig bild av så väl fjortonåringa som pedofiler. Jag menstruerade för första gången när jag var tolv. Huruvida pedofiler tänder på mens kan ni fundera på.
Det är inte moraliskt försvarbart någonstans att låta förekomsten av pedofiler bädda för ett otrevligt övervakningssamhälle som misstänkliggör män eller kvinnor utan rimliga skäl. Oskyldig till motsatsen bevisats som det heter. En pedofil är heller inte detsamma som en sexualförbrytare. Kan vara värt att nämna att pedofili är en parafili, inte något lagbrott. En parafili eller en sexuell läggning är ingen sexgaranti. Det finns gott om heterosexuella män som aldrig har sex av olika skäl.
Elisabet Höglund har en till viktig poäng, nämligen: ”I dag möter små barn under sina första levnadsår nästan bara kvinnor. Först är det mamma som är hemma under större delen av föräldraledigheten. Sedan är det dagis, där 97 procent av personalen är kvinnor. När barnen sen börjar skolan möter de betydligt fler kvinnliga lärare än manliga. Är sedan mamman ensamstående, vilket inte är ovanligt, så ser barnen inte ens till någon pappa på kvällarna.”
Vill man underlätta för män att kunna vistas i miljöer med barn utan kvinnliga alibin som ”bekräftar” att de inte är pedofiler eller sexualförbrytare fungerar det inte att upprätthålla den hjärndöda rädslan för påstådda män som springer runt i bostadsområden och lockar till sig barn med sötsaker.
Pedofiler är tacksamma för personer som vill motivera integritetskränkningar av diverse slag men pedofilskräcken har negativa konsekvenser. Minskad jämställdhet, misstänkliggjorda män och begränsade barn som mognar senare och får avstå sina fritidsintressen på grund av rädda föräldrar är några. För att inte tala om den obefogade oro många vuxna bär på. Den oro som upprätthålls från politiskt håll för att kunna implementera lagstiftning som få annars hade accepterat. Barn, kvinnor, män, jämställdheten och integriteten får betala.
Läs även andra bloggares åsikter om pedofiler, pedofili, pedofilhysterin, övervakning, integritet, sverigedemokraterna, rädsla, barn, vuxna, jämställdhet, integritet
Konsten att göra en nyhet av det vi redan kände till
Är det möjligt att ni har anställt en pedofil? Det ska ju inte vara det, säger Carina Lundberg. Vi har kontroller och strikta regler när vi anställer våra medarbetare. Bland annat begär vi utdrag ur polisregistret.
Vad hade jag själv svarat om jag hade varit i hennes situation? Hade jag varit välkommen tillbaka om jag på frågan ”Är det möjligt att ni har anställt en pedofil?” svarat något i stil med ”Det är omöjligt att se på en person om han eller hon är pedofil. Det är som med heterosexualitet, det syns inte och det är heller ingen sexgaranti”?
Om artikeln, vilket man kan befara, gör massor av småbarnsföräldrar oroliga var det nog ”rätt” svar från Lundberg. Samtidigt har jag svårt att tänka mig vilken annan information frågeställaren var ute efter. De som vet att en pedofil inte nödvändigtvis lever ut sin sexualitet borde kunna ana att frågan aldrig var av typen ”Är det möjligt att ni anställt en heterosexuell person?”.
Läs gärna Alex Limonovics (som artikeln handlar om) välskrivna blogg!
Facebook-grupperna först intressanta när kändisar ”gör bort sig”?
ECPAT-bloggen skriver om Facebook-gruppen som startade som en grupp mot sexuella övergrepp på barn, men kom att bli en grupp som ville avdramatisera ”relationer” mellan vuxna och barn: “Vi anser att övergrepp mot barn inte skulle inträffa om människor kunde få utlopp för sin outtömliga kärlek för barn på lika villkor med barnen, utan att behöva ta till våld och hot.” I kommentatorfältet påpekar flera att det är en grupp som är emot övergrepp på barn som blivit ”kapad” och redigerad i efterhand. Gruppen är nu raderad efter klagomål.
Det är uppenbarligen någon som försökt vara rolig, och det kan man tycka lite vad man vill om, men roligast är ändå att det går att tolka artiklarna i Metro och Expressen som att Facebook-grupperna spelar roll i och med att de nämner tre kända politiker som var med i gruppen men lämnade den så fort det uppdagades att texten hade blivit ändrad.
Facebook-grupperna spelar alltså roll när tunga namn som Gudrun Schyman (FI), Anna Maria Corazza Bildt (M) eller Marita Ulvskog (S) gör bort sig och går med i en ”dålig grupp”, men inte när 100.000 med ett enkelt musklick går med i en grupp som säger nej till FRA-lagen. Nej, jag tolkar det snarare som att grupperna spelar roll om man kan göra en fin story av det.
Jag tycker nog inte heller att Facebook-grupper ska tas på för stort allvar, lika lite som du kan kalla dig politiskt aktiv om du röstar till riksdag, kommun och landsting var fjärde år, men det är ju inte riktigt det frågan handlar om. Frågan är om det verkligen är personer bakom de enkla musklicken som faktiskt har åsikter och inte bara känner trycket.
Exkluderande debatter och föräldraåsikter
Det finns lite för många debatter där personer stängs ute för att deras åsikter inte anses ha något värde. Personer som inte köpt konceptetet "enighet är överordnade alla argument i värdlen" och avvisas på grund av det. Du kanske har dina argument, men glöm inte att du när allt kommer omkring är ett fett undantag och att allting har sin anledning.
Jag håller inte alltid med Tonårsmorsan om hur man bäst uppfostrar barn och det är en annan fråga som exkluderar. Frågor som rör barn är generellt mer uteslutande andra frågor och kombinationen barn, sex och alkohol ska vi inte ens tala om. Det har hänt att jag blivit tillrättavisad och fått äta upp att mina åsikter är helt beroende av att jag inte är förälder. Det finns flera levande bevis på att detta påstående inte stämmer, men även om det vore sant att det finns särskilda "föräldraåsikter" bortser man i och med det från vad som gett upphov till pedofildebatten.
Alla föräldrar är mer eller mindre oroliga för sina barn och vill inte att de ska fara illa. Ingenting konstigt med det, men den som säger till någon att dina åsikter är en konsekvens av den du inte är struntar i barnen och för istället diskussionen utifrån ett föräldraperspektiv. Den som köpt att det finns "föräldraåsikter" har också köpt att barnen (som inte är föräldrar) inte nödvändigtvis delar dessa och många bortförklarar det med att barnen kommer förstå när de blir äldre.
Nog är det så att "många förstår när de blir äldre" men jag undrar hur man motiverar att det gynnar ens barn. Jag kan förstå den föräldraoro som finns och jag kan förstå att människor i ett irrationellt tillstånd handlar dumt, men jag kan inte försvara att föräldrar handlar irrationellt på sina barns bekostnad.
När föräldrar säger till sina barn att de kommer förstå när de blir äldre undrar jag vad de vill åstadkomma med sin barnuppfostran. Vill de att sina barn ska må bra när de är barn eller hoppas de innerligt att barnen trettio år senare när de skaffat egna barn och omfamnat föräldraperspektivet och föräldraåsiktena ska kunna titta tillbaka på sin egen barnuppfostran och erkänna att den nog var ganska bra.
Alla som inte aktivt förträngt sin barndom minns nog alla gånger då man blev nekad att göra någonting och hur arg och maktlös man kände sig och hur man lovade dyrt och heligt att den dag jag själv blir förälder ska jag minsann handla annorlunda. Det är synd att många av de personer som funderade kring sin egen barnuppfostran aldrig tog lärdom av den för det skulle behövas ett barnperspektiv.
Om jag någon gång blir morsa ska jag skriva kontroversiella insändare med signaturen "morsa till [antal] barn" och ni kommer hålla med mig den dag det händer. Skulle jag mot förmodan ha fel är det ni som är konstiga.
Kuriosa: Tonårsmorsan har bott i Söråker.
Vändning i pedofildebatten?
Jag hade varit pedofilmaterial i ganska många år. Min mor var aldrig överbeskyddande. Jag fick vistas ute själv sent på kvällarna men aldrig utan att hon skulle föreläsa om fula gubbar. Vad de fula gubbarna kunde tänkas göra framgick aldrig för sex, ofrivilligt som frivilligt, har aldrig varit något samtalsämne hemma hos mig.
När min mor inte hade tjatat om pedofiler utan bara hade nämnt dem i förbifarten lyssnade jag nyfiket, men ganska snabbt insåg jag att det saknades proportioner. Det gör det fortfarande. Det är sorgligt när vuxna bestämt sig för att skrämma upp barnen (varför tänker ingen på barnen?) och ibland undrar jag om det blivit något av en hobby att lura i sina barn roliga historier. Ungefär som när föräldrar vill lura i sina barn att tomten finns.
Vi måste skilja på pedofili och sex mellan två könsmogna personer. Jag har sagt det förut och det tål att upprepas – fjortonåringar är inte barn. Jag skulle önska att man kunde skilja dessa två ämnen åt men det är inte det enklaste när pedofili alltid kommer på tal så fort någon nämner tonåringar och sex.
Det är även sorgligt att pedofilhetsen i viss mån bidragit med en människosyn som säger att alla unga är offer oförmögna att känna sexuell lust. Det är här jag kommer in. För vissa är det en jobbig vetskap att unga har sex och det blir inte mindre jobbigt när unga har sex med fel personer. Jag var inget offer när jag var fjorton och hade sex med tjugofemåriga män. Jag hade en sexlust som var stor nog för att jag skulle kunna se bortom vedertagna normer. Jag försöker inte statuera mig själv som vem som helst, allt jag ber om är förståelse och lite mindre fördomar.
Tyvärr är den förståelsen rätt begränsad. För ungefär två år sedan upplevde jag att synen på pedofiler och pedofili förändrades i positiv riktning. Kopplingen pedofiler och sexuella övergrepp började ifrågasättas och jag fick känslan av att folk i gemen inte ville förknippas med pedofilhetsarna. Jag befarar dock att detta just nu är på väg att förändras och det är inte konstigt om så sker med tanke på vissa personers agerande.
Det är oroväckande när personer som är inne på samma spår som mig länkar till personer som förnekar våldtäkt eller har en definition som är så snäv att endast överfallsvåldäkter omfattas av den. På grund av detta vill jag förtydliga att jag talar om ungas rätt till sina kroppar och INTE någon annans rätt till deras kroppar. Det är en EXTREMT stor skillnad.
Hatten av för Alex som utmärker sig genom att han inte bagatelliserar sexuella övergrepp. Något så självklart tycks dessvärre vara en bristvara i bloggosfären. Jag är den första att beklaga.
Svenska bloggar om pedofili, sexualitet
Ska Sveriga kartlägga sexualbrottslingar?
Helin vill å ena sidan inte att barnen till de dömda sexualbrottslingar ska fara illa eller att personer som avtjänat sitt straff ska straffas ytterligare, å andra sidan skriver Helin att han känner sig obekväm med att sitta inne med information som skulle kunna vara till nytta för småbarnsföräldrar. Vad Helin vill är oklart.
Aftonbladet har, med hjälp av Brottsförebyggande rådet, gjort en unik granskning av återfallsförbrytarna. Den visar att det just nu finns minst 347 sexbrottslingar i Sverige som ständigt återfaller i brott. De är aktiva och har begått sitt senaste brott inom den gångna treårsperioden - Aftonbladet
Det finns flera invändningar mot att dömda sexualbrottslingar hängs ut. Det svenska rättsväsendet bygger på tanken att en person som avtjänat sitt straff har sonat för sitt brott och därefter ska behandlas som en medborgare vem som helst av samhället. Risken med en kartläggning är att den dömda blir förföljd under resten av sitt liv och inte får en andra chans, för oavsett om uppgifterna raderas efter en viss tid vet nätvana att digitala uppgifter blir sparade i många, många år, vilket kan ha förödande konsekvenser för den som blivit dömd.
Om en oskyldig person hängs ut - hur kompenserar man personen som blivit falskt anklagad och i värsta fall fått hela sitt liv förstört?
Vilka sexualbrottslingar omfattas av ett sådant register? I Sverige finns fall där myndiga pojkvänner haft frivilligt sex med sina minderåriga flickvänner och blivit dömda för våldtäkt. Vilken blir samhällsutvecklingen om dessa personer kartläggs? Personer vars enda brott är att det retat upp konservativa moralister.
Ska inte vi i medierna ta ansvar för vilket samhälle vi får om vi - om än indirekt - underblåser hat och förakt, skriver Aftonbladets Kalle Jungkvist på sin blogg. Tänk på barnen ropar de som vill kunna spana på sexualbrottslingarna och kartläggningen försvaras för att vara en trygghetsåtgärd, men hur trygga känner vi oss när Aftonbladet pumpar ut information om det fruktansvärda mordet på Engla Höglund? Hur bra mår vi när föräldrar oroar sig och funderar i termer av att aldrig mer låta sin barn vistas själva ute i naturen? Hur bra mår vi av all denna sensationsjournalistik som försvaras med att den har ett högt nyhetsvärde?
Att en studie i höstas fann att varken registrering eller uthängning på internet har reducerat sexbrotten tycks inte bita på lagens förespråkare - Aftonbladet
Om utslaget stämmer, om det är så att registreringen inte har minskat sexualbrotten är det ett av de bästa argumenten mot en sådan kartläggning. Om vi inte lyckas skydda barnen när uppgifterna finns tillgängliga för allmänheten ett musklick bort finns det då något hopp om att registrering av dömda sexualbrottsförbrytare minskar kriminaliteten? Ser vi ännu en "säkerhetsåtgärd" som inte tar hänsyn till den personliga integriteten och heller inte lyckas tillgodose syftet - att skydda medborgarna?
Svenska bloggar om Jan Helin, Aftonbladet, Kalle Jungkvist, sexualbrottslingar, sexualbrottsregister, våldtäkt, pedofili, trygghet, säkerhet
Kemisk kastrering
Moderaten Mats G Nilsson (m) motionerade om kemisk kastrering förra året:
Det finns inget som tyder på att återfallsfrekvensen är särskilt hög vad gäller sexualbrottslingar men varje återfall som hade kunnat undvikas är att betrakta som oacceptabelt. Samhället har ett särskilt ansvar att inte låta den förövare som vid upprepade tillfällen våldtagit eller någon gång sexuellt våldfört sig på barn åter få begå samma brott.
"men varje brott som hade kunnat undvikas är att betrakta som oacceptabelt", hela den meningen andas destruktivt tänkande - att vi ska ta det säkra före det osäkra. Den sortens resonemang brukar nästan alltid sluta med obehagligheter. Vurmandet för övervakning och säkerhet är bara ett exempel på hur det kan gå när politiker vill ta det säkra före det osäkra och missar att de dribblar bort sig själva och i slutändan gått miste om både säkerheten och den personliga integriteten.
Motionen innehåller en sund tanke som lyser med sin frånvaro i våldtäktsdebatten - synen på förövaren som skyldig. I den gråa trista vardagen urskuldas förövare och det är nedslående när din omgivning räknar kallt med att du som kvinna ska vidta preventiva åtgärder för att inte fara illa. Motionären flyttar fokus och som företeelse är det rätt intressant även om jag inte delar hans åsikt.
Nilssons slutkläm "Det är ett straff för den lagförde våldtäktsmannen som ej kan betraktas som värre än det öde som drabbar ett våldtäktsoffer" sänker inte motionens underhållningsvärde.
Våldtäktsdebatten är nog den debatt som gör mig mest uppgiven. Av den anledningen är det inte moraliskt rätt att vidta vilka åtgärder som helst och hoppas på det bästa, att ge upp tron på att det går att rehabilitera och helt förlita sig på att kemikalier löser alla problem. En person som motiverar ett straff med att det inte är lika brutalt som gärningen som föranledde straffet bör verkligen fråga sig själv "vad vill jag åstadkomma?".
Kriminalvården svarar att enbart kemisk kastrering inte fungerar och poängterar att kemisk kastrering endast behandlar symptomen och inte går till botten med problemet. Med någon trovärdighet i behåll borde man rimligen bemöta Kriminalvårdens konstaterande?
Nu väntar jag bara på en motion om att kastrera groomare i förebyggande syfte. Vill inte du att våldtäkterna ska minska? Jo, just det, jag tänkte väl det.
Svenska bloggar om kemisk kastrering, pedofili, sexuella övergrepp, våldtäkt, straff
Det handlar inte om att vara för eller emot sexuella övergrepp
"Den andra kopplingen Motherbitch gör handlar om att pedofillobbyn är motståndare till nätövervakning, i likhet med liberaler. Inom parentes sagt finns nog i både pedofillobbyn och den sexliberala faktionen en förkärlek för att dricka mjölk, vilket då inte implicerar något närmare samband, utan är en mer allmängiltig observation. De flesta är emot nätövervakning, vilket FRA-debatten återspeglar!"
Samma Blogge skrev det fantastiska inlägget Det gör ont när knoppar brister. Låt mig publicera en kommentar jag fann i Rick Falkvinges blogg författad av signaturen Gudrun Svensson:
"Ärade Bloggare!
Jag förstår att många är upprörda och jag ser själv problemen med den personliga integriteten, men den som lever ett rättfärdigt liv har inget att frukta.
Den personliga integriteten är viktig, men inte viktigare än att stoppa terrorism och andra hot. För att skapa trygghet för vanliga människor, måste vi ge FRA de verktyg dem anser sig behöva. Vi behöver FRA om polisen skall kunna stoppa de pedofiler som numera kommunicerar via hemliga nätverk på Internet. Med den nya lagen kan vi få stopp på de pedofiler som bygger internationella nätverk. ECPAT som jobbar mot sexuellt utnyttjande av barn klarar idag inte av att stoppa pedofilerna, man saknar helt enkelt de rätta verktygen. När ni motarbetar FRA, så stöder ni pedofiler barnsexhandel och moraliskt förfall"
Att motarbeta FRA är att stödja pedofili, barnsexhandel och moraliskt förfall. Gudrun Svensson ställer sig på barnens sida. Att framställa sig själv som god när argumentationen sviker är en välbeprövad metod. Att motarbeta FRA är detsamma som att ansluta sig till "Ja till barnsexsturism!", skillnaden är endast marginell. Idioter!
Att penetrera (ord med en billig koppling till sex är ett måste i den här debatten, jag kan inte hjälpa det) laddade frågor som väcker starka känslor må vara principiellt viktigt men inte helt oproblematiskt för den som vågar. Den känslomässigt förvirrade människa som inser att det inte håller att vara känslomässig (till skillnad från skocken dumma får som hävdar att det man känner aldrig kan vara fel) försöker ändå på något sätt vinna diskussionen istället för att backa. Att beskylla personer för att ha dolda agendor framstår som rättshaveristiskt och galet, inte mindre om personerna förnekar medborgarrättsfrågor som fenomen. Sådana finns inte menar man, allting vi gör har för avsikt att tjäna våra egna önskemål. I detta fall möjligheten att knulla barn lagligt? Skulle inte tro det.
"Men samtidigt tar det emot att skriva sådana här bloggposter. Stigman kan ingen undkomma, och jag måste fråga mig om jag är fri att skriva så här motvalls utan att bli betraktad som ordförande för hebefilas riksförbund, typ. Det blir en rationalismens brottningsmatch mot samhällstabun" - Blogge
Pedofilhysterikernas huvudparoll är att de ställer sig på barnens sida, med detta vill de underförstått framhärda att deras meningsmotståndare inte har barnens bästa för sina ögon. Vägen till helvetet är kantad av goda intentioner. Att vara vältalig räcker inte. Vackra ord och fina omskrivningar må vara ett snyggt försök, men knappast mer. Josef Fritzl ville enligt sig själv sin dotters bästa. För honom var inte pedofilerna det stora hotet. Vad denna man säger bör naturligtvis tas med en nypa salt, men det är fortfarande samma argument - "jag ville bara väl". Trackrekordet hos människor som bara vill väl är med all rätt otroligt lågt. Den dagen dessa välmenade människor börjar ta hänsyn till den åsyftades egna viljor ska jag börja lyssna.
Om jag vore lika världsfrånvänd och galen som pedofilhysterikerna skulle jag hävda att BRIS är en typisk peddoklubb som genom åren börjat anamma en slags påklistrad välvilja som endast har för syfte att locka till sig potentiella offer (läs: barn). Alla vet att det är enklare att utnyttja en psykiskt instabil person, därav deras allmänt kända telefonlinje för barn och ungdomar (den äldre sorten för att inte väcka misstanke). BRIS erkänner själva att det råder en ojämn maktbalans mellan barn och vuxna och att denna maktojämlikhet ger vuxna fördelar gentemot barn. Denna "beroendesituation" kan därför lätt utnyttjas om än av oädla syften. Nu är det jag som inte finner några ord. Jag lovar att vara mer nyanserad någon annan dag.
Svenska bloggar om Motherwitch, Blogge Bloggelito, pedofili, hysteri, välvilja, idioti
Äckligt, sjukt, vidrigt och jag finner inga ord.
Sidan uppmanar varken till något brott så vad är det ni (du som skrivit att de borde åtalas) tycker man skall åtala personerna bakom hemsidan för? Jag är verkligen nyfiken. Uppvigling, knappast då det inte står någonstans att övergrepp är en kul hobby som varenda en borde satsa på redan imorgon. Om pedofili, den sorten som utgår från att begå övergrepp mot barn (som jag vill påstå inte existerar) vore ett faktiskt fenomen så skulle jag förstå att dum-svenssons reagerade men detta "problem" finns inte. Det handlar om föräldrars nöje i att hitta på historier för sina barn.
Varför reagerar jag då så som jag gör?
Hela den här diskussionen (med stora snuffar) talar indirekt om att övergrepp mot vuxna människor inte är lika hemskt som övergrepp mot barn. Jag tänker inte uttala mig om huruvida det är värre eller inte att bli utsatt för övergrepp som barn eller vuxen. Jag känner mig väldigt obekväm i överhuvudtaget med att samhället ger människor ett värde utifrån deras ålder. Denna diskussion är lika osexig som den som går ut på att det är lite mindre jobbigt när äldre människor avlider än att yngre gör det.
Den kritik som riktas mot pedofiler står inte i proportion till verkligheten. Ni som säger att pedofiler borde utrotas och att pedofiler är de allra lägsta människorna på vår jord kan omöjligt veta vad ni pratar om. Allt tjatande som pedofili som samhällets största problem är ett stort hån mot kvinnor som faktiskt blir utsatta för övergrepp. Övergrepp som inte bara är påhittade för att du gillar att skrämma upp dina barn. Självfallet finns det olika grader av övergrepp men denna gradering har ingenting att göra med offrets ålder. Även om vi nu säger att det är så att vuxna har lättare att komma över övergrepp så innebär inte det att det är mindre okej att begå övergrepp mot barn. Övergrepp är aldrig okej.
När vi är unga har vi ingen fri vilja. Den äldre person som har sex med en yngre person utnyttjar den yngre. Den äldre personen begår ett övergrepp. Det är en väldigt vanlig uppfattning. Vi åldras. När kvinnor blir äldre och blir utsatta för övergrepp kan iallafall inte jag längre höra människor prata om dessa övergrepp. Plötsligt när det finns något att prata om, något som faktist sker så tystnar media och befolkningen. Övergrepp är något som alla kvinnor på ett eller annat sätt har någon relation till. Det sista om att befolkningen tystnar var en lögn. Det är nu som både män och kvinnor helt öppet försvarar våldtäktsmän. Då får vi höra att "inte skulle väl han göra något så fruktansvärt..?". Är det verkligen konstigt att kvinnor skuldbelägger sig själva då?
Samhället talar om för kvinnor att de både måste tvivla på sig själva och vara offer när något fruktansvärt har hänt. Dubbla budskap. Jag säger verkligen inte att man ska ta lätt på övergrepp, missförstå mig ej. Jag säger heller inte att det skulle vara bättre att må dåligt i 3 år än att komma över dessa övergrepp på 3 månader. För den som blivit utsatt för övergrepp så måste det sista vara bättre. När du blivit utsatt för ett övergrepp så måste hela ditt liv vara över, du måste ägna lite av din vakna tid varje dag åt denna tragedi. Varför inte stärka kvinnor istället för att ge dem någon påtvingad evig "offerroll"?
Diskussionen urholkas när övergrepp hela tiden kommer på tal egentligen men det är omöjligt att bemöta dessa kommentarer utan att börja prata om dem och göra liknelser. Vuxna behöver få veta att gubbar som bjuder sina barn på godis i negativt syfte knappt existerar. Visst vore det en höjdare om socialtjänsten talade om för barn att föräldrar begår övergrepp mot barn. Att det händer och vad barn bör göra för att inte behöva uppleva dessa. Det skulle jag ha större förståelse för även om det också vore helt galet.
"Ni skrämmer våra barn" är ett väldigt lustigt påstående. Det är ni vuxna som står för det eventuella skrämmande historierna. Barn är inte rädda innan ni talar om att de borde vara det. Är det någonsin bra att gå omkring att vara rädd då? Jag tvivlar. Barn går alltid fram till okända människor och ställer frågor. Det är ni vuxna som är rädda om någon nu är det. Har det någon funktion att berätta dessa historier överhuvudtaget? Första gången lyckas ni kanske skrämma upp era barn rejält. Andra gången fortsätter ni kanske med samma resultat. Hundrade gången slutar man lyssna, nu framstår personen som tjatig och löjlig. Vid Hundrade gången har säkert de flesta till och med förstått att dessa skrämselsagor bara är påhittade.
Om nu barn är sådana övermänniskor som vi måste skydda dygnet runt varför anstränger ni föräldrar er inte lite mer för att göra era barns liv uthärdliga? Kom inte och påstå att ni kommer att förändra världen till en en bättra plats bara för att ni kan skriva kommentarer innehållande tre ord
Pedofil.se
Har varit ganska ouppdaterad den sista tiden och har inte hängt med vad som riktigt händer. Därför har jag heller inte varit någon aktiv bloggare. Läste om hur det svenskägda webbhotellet PRQ kritiseras för att de tillåter domänen pedofil.se och kände att jag var tvungen att kommentera fallet. Ägarna av webbhotellet hävdar att det är viktigt att alla ska kunna yttra sig fritt, samtidigt tar de avstånd från innehållet. Helt rätt tänkt. Det är ingen yttrandefrihet om bara de oprovocerande åsikterna får träda fram.
"Yttrandefriheten är en grundbult i ett demokratiskt samhälle, men den grundläggande mänskliga skyldigheten att skydda sina egna barn är viktigare."
Lustigt uttalande, jag anser att nästan inga föräldrar klarar av att "skydda" sina barn (från vad?). Personen som säger detta utgår från att pedofiler begår övergrepp mot barn. Det är en stor skillnad mellan tanke och handling och övergrepp är hemska oavsett offrets ålder. Övergreppet behöver inte nödvändigtvis vara brutalare för att det är ett barn som blir utsatt för det. Vill verkligen understryka att jag INTE tror att det är vanligt att pedofiler förgriper sig på barn.
Många vill få det till att pedofiler är lika med våldtäktsmän i sådana fall finns de "riktiga
pedofilerna" dagligen tillsammans med sina barn, de där "pedofilerna" som ska "skydda" sina barn men många gånger inte klarar av det. Övergrepp inom familjen är inte alls ovanligt. Den förälder som begår ett övergrepp mot sina barn behöver inte innan ha uttalat sig om att denne är pedofil. Med eran logik om att pedofiler är våldtäktsmän som ger sig på barn så är dessa föräldrar pedofiler?
Kan inte riktigt ta den här debatten på allvar, motståndssidans argument är inte värda namnet. Människor som skriver om sina äckelkänslor. Allting känns så överdrivet, hela tjatet och pedofiler är ett skämt. Om fula gubbar som kör runt i bilar och bjuder barn på godis, vilket skämt. Citerar mig själv:
"Min mor har nog en miljon gånger pratat om pedofiler och våldtäktsmän. Pedofiler pratade hon mest om, det är konstigt med tanke på att sådana stöter man sällan på. Våldtäktsmän känner jag däremot några stycken, vem pratade om dessa? Vem lurar in unga kvinnor i bil med godis som lockbete? Jag tycker dessa skrämselsagor är helt galna, idag är jag bitter över vilket tjat det var om dessa män (som aldrig fanns). Idag vet man att våldtäkter oftast sker där man egentligen bör kunna känna sig trygg, hos vänner, på fester och liknade. Då tänker jag: visste man inte det för 7 år sedan? Jo de som själva hängde i de kretsarna visste troligast men föräldrarna som varnade en för det ena och det andra hade ingen aning (och verkar fortfarande inte veta någonting). Som vuxen (och förälder) tycker jag man ska ta sitt ansvar och ta reda på hur saker och ting ligger till innan man skrämmer sina barn. Som barn så var det så viktigt att man lyssnade på dessa myter, men jag tröttnade. Idag kan jag ändå inte påstå att föräldrar bryr sig särskilt mycket när deras barn (det är kanske därför att jag kommer från ett arbetarklasshem?) blir offer för mäns idiotiska handlingar. Är det straffet för att vi som barn inte lyssnade (på nonsens)?"
För dig som vill läsa ordet "äcklig" i varannan mening här har du en länk (antipedofil.se).
Bristande förtroende
Nu på senare tid vill min far prata riktiga saker med mig. Mina föräldrar har alltså daltat med mig mer eller mindre, samma sak är det med människor runt omkring. Vuxna pratar ofta på ett annat sätt till yngre, de pratar om andra saker. Självklart tycker jag att man ska göra sig förstådd inför andra människor men skillnaden mellan tonläge och ämne bör inte ha med ålder och göra. Där bör istället andra saker spela in medtanke på att ålder säger ju nästan aldrig någonting. Vill en vuxen människa umgås med yngre tycker jag att det är positivt, det behöver inte automatiskt ha med utnyttjande att göra utan snarare beundran.
Precis som för mig så vill även vuxna ha en fot i vad som händer i de yngre åldrarna. De måhända att de har lämnat de yngre kretsarna för länge sedan, men jag tycker det är viktigt att veta hur de ser ut i de olika
generationerna så man inte bara står där helt clueless och gapar om problem som inte finns. Föräldrar vill såklart (för det mesta) sina barns bästa. Jag upplever ofta att föräldrar som pratar om vad sina barn borde respektive inte borde göra inte har en aning om vad de talar om, det ser inte ut som på 60-talet eller 70-talet. Vad är utnyttjande, förmågan att tala om de för de unga var finns den? Det blir bara helt galet att dalta med sina barn, ska man tala om vad som gäller så får man också lära sig att uttrycka sig.
Min mor har nog en miljon gånger pratat om pedofiler och våldtäktsmän. Pedofiler pratade hon mest om, det är konstigt medtanke på att sådan stöter man sällan på. Våldtäktsmän känner jag däremot några stycken, vem pratade om dessa? Vem lurar in unga kvinnor i bil med godis som lockbete? Jag tycker dessa skrämselsagor är helt galna, idag är jag bitter över vilket tjat det var om dessa män (som aldrig fanns). Idag vet man att våldtäkter oftast sker där man egentligen bör kunna känna sig trygg, hos vänner, på fester och liknade. Då tänker jag visste man inte det för 7 år sedan? Jo de som själva hängde i de kretsarna visste troligast men föräldrarna som varnade än för det ena och det andra hade ingen aning (och verkar fortfarande inte veta någonting). Som vuxen (och förälder) tycker jag man ska ta sitt ansvar och ta reda på hur saker och ting ligger till innan man skrämmer sina barn. Som barn så var det så viktigt att man lyssnade på dessa myter, men jag tröttnade. Idag kan jag ändå inte påstå att föräldrar bryr sig särskilt mycket när deras barn (det är kanske därför att jag kommer från ett arbetarklasshem?) blir offer för mäns idiotiska handlingar. Är det straffet för att vi som barn inte lyssnade (på nonsens)?
Unga kvinnor blir våldtagna det vet vi, men vi får inte glömma att även äldre kvinnor blir våldtagna. Så om en ung människa kan bli utnyttjad bör då rimligen inte äldre kunna bli det? Jo utan tvekan. Oron över att unga människor umgås med äldre kanske beror på att ni vuxna tror på det ni berättade för era barn.
